Jump to content

Peter Green har gått bort :-(


Govinda

Recommended Posts

Peter Green är och var en av mina största idoler och inspirationskällor när jag drömde att bli mästergitarrist.
 

B7054B59-8DBE-4BC6-9AAE-806C26BF434E.jpeg
 

Jag har inte kläm på vad dagens generationer känner till om Peter Green så här följer en kort resumé. Om vi går tillbaka till andra halvan av 60-talet så fanns det en ”strid” mellan popen/r&b där framför allt Beatles och deras efterföljare hade täten. I en andra ringhörna rådde soulen med frontfigurer som Artetha Franklin och Wilson Picket. I ringen fanns också en tredje ringhörna som hade den amerikanska city-bluesen som ledstjärna. Den leddes av John Mayall som lockade över Eric Clapton från Yardbirds och gav ut albumet Blues Brakers with Eric Clapton. Det fanns också en fjärde hörna där Frank Zappa dök upp min sin avantgard-rock.

 

3DB9703D-EC10-4BB0-AD87-A4F4D86AA8BF.jpeg
 

Det var en milstolpe som blev inspiration för många grupper och som också blev en språngbräda för Eric (han med serietidningen). Han hoppade dock av snabbt och gick vidare med att skapa den första supergruppen Cream. Eric ersattes med Peter Green som först lanserades på albumet A Hard Road
 

BA396DA5-A921-4DD3-9361-7B8FC7ACA9CF.jpeg

 

Med på detta fantastiska album fanns också basisten John McVie och trummisen Aynsley Dunbar som ibland ersattes av  Mick Fleetwood på turneer. Sessionen hos Mayall blev kort även för Peter Green som efter ca ett år ersattes av Mick Taylor som sedan hamnade hos Rolling Stones efter Brian Jones död, men det är en annan historia. 
 

Peter Green startade en egen grupp tillsammans med John McVie och Mick Fleetwod som bas med namnet Peter Green’s Fleetwood Mac. Ytterligare medlemmar tillkom snart och gruppen blev kort och gott Fleetwood Mac. Jag törs hävda att Peter Greens inflytande på alla gitarrister i rock och bluessvängen under denna tid är oöverträffad. Han hade ett enormt stort inflytande på ”elektriskt sound” på elgitarrerna under sin höjdpunkt. Han blev lite av musikernas musiker och gjorde stöpte om amerikansk blues till en helt ny engelsk variant med en unik ton. På 70-talet kom flera hits signerade Peter Green. Bland dessa ”Black Magic Woman” (senare hit med Santana), ”Albatross”, ”Oh Well” och ”Man of the World”. 
 

Karriären blev dock tämligen kort då Peter fastnade i LSD-träsket och mental ohälsa. Fleetwood Mac levde vidare men orienterade sig mot en annan stil som också skördat stora framgångar. Peter Green försvann från scenen drygt 20 år i två omgångar och skapade Splinter Group som gav utmärkta album 1997-2003. Dessförinnan gav han ut fem mycket bra album några år omkring 1980 i eget namn. En bra samling av Splinter Groups finns i följande box som jag kan rekommendera om man inte vill söka efter vinylplattorna men ännu bättre är hans 80-talsalbum, tycker jag.

 

67DE9405-4755-423F-82E4-12FC6FA25D92.jpeg

 

Peter Greens sweetspot i 1967 - 1970 i det absoluta rampljuset var kort och intensivt men han gav ett oerhört avtryck i samtiden och än idag är han en stor förebild för gitarrister runt om i världen. Det finns mycket om Peter Green på Youtube, både låtar, intressanta dokumentärer och om hans gitarrer. Peter Green är en av de största och mest inflytelserik legenderna i musiklivet som nu lämnat oss. Han är en av mina stora hjältar.

 

0F42C92F-2658-484E-B920-F330D15D82CE.jpeg

Edited by Bebop
Komplettering
Link to comment
Share on other sites

 

:diss:

En mästare har lämnat oss.

 

Jättebra profilbeskrivning av Peter Green @Bebop, men "Karriären blev dock tämligen kort" och "Peter Greens sweetspot i rampljuset var kort och intensivt" håller jag inte med om. Han slog igenom i 20-årsåldern och spelade i en mängd olika konstellationer och släppte en hyfsat jämn ström av soloalbum under 30 års tid. Det är väl inte kort och intensivt för en bluesman?

De fem soloalbum han gjorde på fem år medan andra spelade punk och synt är milstolpar i min skivsamling.

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calle_jr said:

Peter Greens sweetspot i rampljuset var kort och intensivt"

Det kan man tycka olika om. Jag tänker närmast på perioden från 1967 då han slog ner som en bomb hos mig med The Supernatural. https://youtu.be/CKn-0zEcRYI

Sedan kom Fleetwod Mac och tre år senare, 1970 var han borta i omgångar. Först ca 10 år och sedan borta igen drygt 10 år då han var tillbaka med Splinter Group på 90-talet. Men hans legacy och legendstatus skapades under några få år från 1967 till 1970. Tidigare i hans karriär spelade han bas men gick över till gitarr influerad av bl a Bo Diddley och Eric Clapton som då spelade hos Yardbirds.

 

2 hours ago, calle_jr said:

De fem soloalbum han gjorde på fem år medan andra spelade punk och synt är milstolpar i min skivsamling.

 

Samma här. 
 

Jag har kompletterat min text lite och tagit hänsyn till ditt påpekande så det blir lite tydligare om hans tid efter Fleetwood Mac.

Edited by Bebop
Komplettering
Link to comment
Share on other sites

 

Peter Greens tidiga projekt med Fleetwood var genomsyrat av Mike Vernon, precis som det kluster av liknande band på Blue Horizon var då. Lite trubbigt kan man säga att dessa band lät likadant och hade samma recept.

Jag tycker därför man ska lyfta hans första soloalbum "The End Of The Game" som han släppte 1970. Helt nytt band utan kopplingar till vare sig Mike Vernon, John Mayall eller Jeremy Spencer, och utgiven på Reprise även i uk. Detta är mer blues-prog fusion och visar att Peter Green inte "bara" var en skicklig gitarrist.

 

IMG_0255.JPG

Link to comment
Share on other sites

  • 4 months later...
On 2020-07-27 at 07:44, calle_jr said:

Jag tycker därför man ska lyfta hans första soloalbum "The End Of The Game"

Wow vilket album! Stort tack för detta tipset, har missat Peter Green som soloartist helt, så känner att jag har mycket att lyssna på👍

 

Lyssnar just nu in mig på Blues och kommer från att intensivt ha lyssnat på de "three kings" varav den stencoole Albert har varit sist. Fassan såg honom för många år sen och har berättat flera gånger om hur han kom in på scen i kostym och portfölj och sa något i stil med "just another day at the work" brände av sina låtar för att sen ta portföljen o gå igen.

 

Albert har dock lite för skrikig och diskantig gitarrton för min del och där passar ju Peter Green mig så mycket bättre! Jäklar vad kul att få upptäcka!

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, j_bloom said:

Lyssnar just nu in mig på Blues

Kolla upp detta:

 

R-2283969-1594841535-2612.jpeg.jpg

 

Ett gäng elektrifierade blues standards av bästa snitt.

Ett lite speciellt album på Decca där hela ligan medverkar precis innan Blue Horizon.

 

 

Ett annat tips baserat på att du gillade End Of The Game;

 

R-3859466-1581288446-5439.jpeg.jpg

 

Aynsley Dunbar var också i samma sfär men gjorde så mycket annat. Tror inte att det är så välkänt att han spelade med Peter Green och John McVie i ett band som kallades Bluesbreakers :winking:

 

 

Ett tredje tips utifrån det men där man äntrar en lite annan sfär;

 

R-2173906-1267985666.jpeg.jpg

 

 

Link to comment
Share on other sites

Mycket av det som skrivits tidigare i tråden är en del av min ungdoms musik. Tråkigt att läsa att en efter en trillar av pinn. 

Grämer mig också att jag för bara några år sedan missade John Mayall på Debaser i Stockholm, oförlåtligt slarv. Han är ändå brittbluesens stora förgrundsfigur som skolat in ett antal stora gitarrister, Mick Taylor, Eric Clapton och naturligtvis Peter Green. Trist men åren går och målsnöret närmar sig för många och en själv tyvärr. R.I.P

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

16 hours ago, calle_jr said:

Kolla upp detta:

Lägger till dem i min "leta lista"! Känns som att jag åker lite räkmacka här i  Hifilivet, så skönt :) Tack igen! 

 

13 hours ago, calm said:

Mycket av det som skrivits tidigare i tråden är en del av min ungdoms musik. Tråkigt att läsa att en efter en trillar av pinn. 

Håller med, Magin lever dock kvar här, inte bara i inspelningar utan också i inspirerade musiker och vanliga musiklyssnande människor :)

 

Lite off topic, fick denna av svärfar:

 

R-11740443-1521580341-2134.jpeg

 

 

Vilken guldgruva han är vår Peps :)

Link to comment
Share on other sites

Jailhouse Liver Franklin här.

 

Peter Green har mestadels gått under min radar, jag valde den andra vägen som Bebop beskrev i början av tråden. Igår letade jag runt på Tidal lite grann och hittade en del som var fanstastiskt bra och speciellt de allra tidigaste inspelningarna föll mig i smaken. Det var svårt att leta systematiskt på Tidal så jag får prova någon annan väg också för det här var värt att undersöka!

Link to comment
Share on other sites

Dessa album med Peter Green tycker jag om. Det är lite ”halvblues” i skönt tempo. Han delar gitarrspelet ofta med Snowy White och det är inte alltid så lätt att höra vem som är vem. Ljudet är också utmärkt på vinyl. Om de finns eller hur de låter på cd/digitalt vet jag inte. Dessa album kom i början 80-talet. Det första albumet är en samling med musik från de övriga eller i vart fall från några av dem. I min vinylsamling är de rariteter.

 

F7C082D7-9E6D-402C-AFE3-0A14F0AABDBE.jpeg
 

1D41E5BA-28E8-405B-9381-A7DBE74C7CCA.jpeg

 

23EC4E62-3816-4193-BADC-65C0EDAF89CD.jpeg
 

E11AEC8C-4E26-4894-862F-394C1823AE81.jpeg
 

26A365B5-7D67-40BE-80DA-2B8587CEE7AC.jpeg
 

A8E1C47A-BA23-4CCF-A7BE-D718150C5908.jpeg

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
  • 4 weeks later...

Kom över denna svenska summeringen om Peter Greenhttps://werkelin.se/petergreen/ , Kul att han bott i Kristianstad i 3 år :) 

 

Såg även följande intervju om LCD-trippen som ändrade Peter och Danny Kirwan på en natt, jag själv har varit med om något liknande, inte av droger men också att efter en natt vakna upp och känna att allt är annorlunda. Något som inte har släppt ännu, fastän att det snart är 5 år sedan.

 

Peter Green and members of Fleetwood Mac give their accounts of the infamous LSD party at the Highfisch-Kommune in Munich. Band manager Clifford Davis claims that this was the night that Peter Green and Danny Kirwan became 'seriously mentally ill'. Peter Green says, 'I had a good play there, it was great.'

 

En osmickrande bild på en icke så välmående Peter.

peter-green-fleetwood-mac-pop-group-B506

 

Tycker att det är fantastiskt att han 8 år senare släpper ett så bra album som " In the skies" är även om han inte kan spela lika bra som förut.

 

 

Jag har precis börjat lyssna på de tidiga Fleetwood Mac albumen där Peter Green är med, är så jäkla glad att jag missat detta och nu får uppleva denna magin. 

Hans gitarrspel är det som främst hyllas men hans röst är också verkligen något extra!

 

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...