Jump to content

Upplevd skärpa/upplösning


MatsT

Recommended Posts

När jag satt och kollade bilder häromdan började jag fundera på vad som upplevs som skarpt och välupplöst och kom att fundera på hur det kan överföras på samma fenomen när det gäller ljud.

 

Jag har knäppt några bilder för att illustrera.

 

Vad som upplevs som oskarpt är kanske det enklaste?

 

IMG_1228s.JPG.0e6ba715879d6bc8cefcda1bd1fe91fa.JPG

 

Vad som upplevs som skarpt/välupplöst är mindre självklart och först en bild som objektivt sett är tämligen skarp/välupplöst.

 

IMG_1229s.JPG.5ec71d1b8e1eebac6e4ded6f49ef3276.JPG

 

Så tar vi en bild till för att så lite tvivel.

 

IMG_1230s.JPG.6fca224295fccef25047fa85e5ba2cf6.JPG

 

Är upplevelsen av skärpa beroende av hur oskärpan uppfattas? VI tar ett exempel till.

 

IMG_1231s.JPG.6aaa75d05d993e63ddd06a2af5550e2f.JPG

 

Ett lite annat perspektiv som objektivt sett visar mer detaljer men där bakgrunden liksom pockar på med oväsentliga detaljer.

 

Så tar vi ett par bilder till som visar detaljer mot oskarp bakgrund med litet skärpedjup.

 

IMG_1208s.JPG.65cc19301ed0c0d303c9f7c17c860560.JPG

 

För mig ger det här mer känsla av verklighet och hur jag uppfattar fjärilen på blomman.

 

IMG_1201s.JPG.3129cf886998a846ca05c3ff2092493d.JPG

 

Med ännu större fokus på detaljerna kommer det fram sådant som känns riktigt intressant, notera fjärilens snabel som den använder för att suga nektar. Är det inte just sådant som ger den stora upplevelsen och förståelsen?

 

Jag upplever att det finns en parallell i audio-världen där mycket stor upplösning mot "ingen bakgrund" kan kännas som grått/trist?

 

Vad tycker ni andra?

 

Link to comment
Share on other sites

Jag har faktiskt inte tänkt i den riktningen, du menar en partiell skärpa?

 

För bilder kan det vara exceptionellt effektivt -- budskapet blir tydligare mot en suddig bakgrund.

 

När det gäller musik tror jag att den effekten mest skapas vid ljudupptagningen, inte i hifianläggningen. En när-mickad gitarr kan vara ett exempel på något i linje med dina sista bilder.

 

Ett stumt rum kan nog skapa en lite gråare ljudbakgrund, men även det kan faktiskt göra att fokus blir större på den huvudsakliga källan. Så det är inte alltid fel i en inspelning tycker jag. Beror på vad man vill.

 

Men det funkar nog inte för en inspelning av ett stort orkesterstycke eller ett körverk. Då tycker i alla fall jag att allt ska vara högupplöst och återge alla detaljer. Inspelningsteknikern ska inte försöka sortera ljudet, lyfta fram vissa saker och dämpa ner annat. Det blir för många lager av tolkningar. Sångarens, dirigentens tolkning och ovanpå det ljudteknikerns tolkning.

 

Samma sak gäller anläggningar, i den mån det är möjligt. Klassisk musik ser jag som en vattendelare. Är anläggningen för romantisk, eller betonar vissa register tycker jag det i de flesta fall blir fel.

 

Rumsakustiken där hifianlägningen står skulle kunna ha en betydelse som liknar partiell skärpa. Basbrum är den vanligaste rumspåverkan, som väl kan liknas vid en utsmetad grå-brun massa. Tyvärr sväljer ofta den massan de finare detaljerna.

Link to comment
Share on other sites

26 minutes ago, DrKlang said:

För bilder kan det vara exceptionellt effektivt -- budskapet blir tydligare mot en suddig bakgrund.

 

Som du är inne på blir det lite annorlunda med ljud och att mycket av presentationen skapas vid inspelningen är givet och det håller jag med om förstås. Det känns ändå som att min idé gick fram och det är bara tänkt som diskussionsunderlag, jag tror inte att det blir så lätt att skriva en avhandling om skärpedjup och akustik. Bilder med litet skärpedjup påminner mig en del om hjärnans förmåga att "zooma in" på detaljer i det vi hör och vi kan välja att lyssna på små delar av det totala. Det är svårt att göra i en inspelning/avspelning av musik men vi kanske kan vidta åtgärder som gör det lättare att zooma in?

 

Det mest uppenbara är akustiken vid inspelning och avspelning, det är där den "diffusa bakgrunden" kan skapas i viss utsträckning. En lagom mängd efterklang skapar just en diffusering av bakgrunden och precis som i en bild är det bra om den "färgmässigt" ligger i linje med det som avspelas. Jag brukar prata om "homogen efterklang" och det jag menar då är en efterklang som är klangligt lik det som kommer ur högtalarna, dvs det ska vara hyggligt rak frekvensgång i efterklangen och den ska klinga av jämnt över hela registret.

 

Lite förenklat kan man säga att i hårt dämpade miljöer klingar musik inte ut lika bra men återges med mer detaljer, musiker brukar tala om att akustiken bär när det blir lagom mycket efterklang. Det gör på något sätt musiken mer begriplig.

 

Link to comment
Share on other sites

 

Väldigt intressant analogi.

Ska formulera mig lite internt innan jag uttalar mig, men det handlar alltså om skärpedjup.

Ju större skärpedjup, desto mindre fokus på enskilda objekt.

 

Man kan lätt tänka sig en ensam solist mot en "svart" bakgrund, jämfört med en solist mot en massiv ljudmatta. Framställningen får helt olika innebörd.

 

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, calle_jr said:

Man kan lätt tänka sig en ensam solist mot en "svart" bakgrund, jämfört med en solist mot en massiv ljudmatta. Framställningen får helt olika innebörd.

 

Det blir nog lätt begreppsförvirring i den här diskussionen men det får vi acceptera och försöka reda ut vad vi menar succesivt. Det finns flera bottnar i det här och det som jag är ute efter är hur upplevd skärpa faktiskt är beroende av bakgrunden den utgår ifrån.

 

Just "svart"  bakgrund tror jag kan tolkas på olika sätt och så länge det inte är detsamma som helt brusfritt eller fritt från omgivningsljud så är det en bra bakgrund. Jag upplever själv vissa inspelningar som "för tysta" och då försätts åtminstone min hjärna i något slags tillstånd av extra vaksamhet. Naturliga bakgrundsljud som inte stör är något slags referens för mig och det finns sådana inspelningar där jag känner att jag kommer in i rummet som det ska spelas i innan musiken startar, det är en häftig upplevelse.

 

Link to comment
Share on other sites

 

Bakgrunden är ett ljudlandskap som skapar illusionen att man hör ett homogent band.

Studioinspelningar blir inte trovärdiga om man hör sömmarna mellan instrument mot en svart bakgrund.

Det måste låta homogent och sammanhängande både rumsligt, i tid och i frekvensband. Annars uppfattas det som åtskilda ljudkällor.

 

Det är inte ovanligt att ljudtekniker kompletterar med en suddig klangsvans eller ljudmatta för att förstärka illusionen och skapa en ambiens.

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, MatsT said:

Just "svart"  bakgrund tror jag kan tolkas på olika sätt och så länge det inte är detsamma som helt brusfritt eller fritt från omgivningsljud så är det en bra bakgrund. Jag upplever själv vissa inspelningar som "för tysta" och då försätts åtminstone min hjärna i något slags tillstånd av extra vaksamhet. Naturliga bakgrundsljud som inte stör är något slags referens för mig och det finns sådana inspelningar där jag känner att jag kommer in i rummet som det ska spelas i innan musiken startar, det är en häftig upplevelse.

 

Du har verkligen tänkt till på detta. Det kan nog vara fördelaktigt om musiken och det musikaliska uttrycket ligger i en slags akustisk "bassäng" för att få en maxad förmedling. Efterklang är en sådan sak. Jag lyssnade på jazzinspelningarna från Stampen för några dagar sedan. Publiksorlet är en del av musiken, ingen tvekan. Svärta i hifi sammanhang betyder något annat för mig. Jag märkte det när jag gick från en oskärmad till en skärmad signalkabel. Det var en allt igenom positiv upplevelse som ökade den musikaliska genomsläppligheten.

 

Som du säger, det är många faktorer inblandade och vi har nog inte koll på allt. En del inspelningar är extremt tysta och verkar vara inspelade i tomma rymden. Om dessutom instrumentet eller rösten saknar "klangdjup" så blir det bara ointressant. En helt grå bild. En vacker inspelning med lite rumsljud kan fortfarande vara väldigt njutbar -- och effektiv.

 

Jag tror du har rätt i att akustikbehandlingen av ett rum (diffusorer etc) påverkar "skärpan" och "skärpedjupet" -- åtminstone jag inbillar mig det. För jag ska erkänna att jag än så länge har jag ett helt obehandlat rum, även om jag planerar att köpa paneler av olika slag. Den enda "rumsbehandlingen" jag har gjort är att flytta högtalarna. Detta blir väl nästa stora tema för mig.

Link to comment
Share on other sites

Jag är med på liknelsen med foto. Dock så avgör inte enbart bländare hur man uppfattar ett objekt mer eller mindre i fokus. Väldigt mycket avgörs även av uppställningen av innehållet i bilden. Exemplet med fjärilen, där hade fjärilen kunnat upplevas lika mycket i fokus och bakgrunden helt ur fokus även på bländare 16, om det hade varit ett större avstånd till bakgrunden. Samt att mycket är beroende av brännvidd. Där tror jag även liknelsen med musik kan bli ännu mer jämförbar. Hur musikerna faktiskt är uppställda, är det en sångare med en stor kör som uppträder akustiskt live, så tror jag du kan få mycket av den effekten beroende på om kören står nära sångaren alt en längre bit bakom. O just detta tror jag det kan mixas väldigt mycket inom för att uppleva större resp mindre separationer mellan musiker osv. 

Edited by zood
Link to comment
Share on other sites

 

16 minutes ago, zood said:

mycket är beroende av brännvidd.

Ja!

Och jag tror mycket väl att man kan hitta ett antal paralleller.

 

I grunden handlar det om ljud och ljus.

Frågan är då om man kan jämställa dessa. Båda uppfattas av likartade sinnen hos oss. Båda beskrivs med våglängder.

Foto är motsvarigheten till hifi, dvs återgivning av ljus respektive ljud.

Färger: Bas --> Diskant : Rött --> Violett

Ljusstyrka - Ljudstyrka

Ultra och Infra; frekvenser utanför synligt/hörbart område

 

Link to comment
Share on other sites

Det känns som att ni är med på mitt resonemang och precis som ni resonerar om olika alternativ för att uppnå vissa effekter så tänker jag på samma sätt. Det är absolut inte så att det finns bara ett sätt att göra det på utan mer att det kan vara lönt att tänka efter lite om man är ute efter någon specifik egenskap.

 

58 minutes ago, zood said:

Exemplet med fjärilen, där hade fjärilen kunnat upplevas lika mycket i fokus och bakgrunden helt ur fokus även på bländare 16, om det hade varit ett större avstånd till bakgrunden.

 

Detta är ett exempel på hur man kan uppnå fokus på olika sätt men det krävs lite tanke och val av vinklar.

 

1 hour ago, DrKlang said:

Svärta i hifi sammanhang betyder något annat för mig. Jag märkte det när jag gick från en oskärmad till en skärmad signalkabel. Det var en allt igenom positiv upplevelse som ökade den musikaliska genomsläppligheten.

 

Där är vi överens, att släppa igenom signalen opåverkad är inte fel så länge det inte sker till priset av "död efterklang". Det finns gott om exempel på inspelningar där de försökt få bättre "svärta" genom att använda brustvätt och förutom att det påverkar nyttosignalen en smula tar det också död på en del "nyttiga bakgrundsljud".

 

28 minutes ago, calle_jr said:

I grunden handlar det om ljud och ljus.

Frågan är då om man kan jämställa dessa. Båda uppfattas av likartade sinnen hos oss.

 

Precis, det är enklare att visualisera ett resonemang på ett forum som det här med bilder och sedan försöka förstå varför vi tolkar "avbildningar" akustiskt och visuellt som vi gör.

 

Link to comment
Share on other sites

Bra frågeställningar och synpunkter! :) Däremot har jag svårt att förlika mig med skärpedjupsanalogin, jag tycker inte det stämmer.

Jag upplever ett välkomponerat musikåtergivningssystem som högupplöst (~ Många pixlar) med fullt skärpesdjup och därmed möjligheten att både få ett bra helhetsgrepp, men även studera detaljer på en enskild blomklocka. Vad jag däremot skulle kunna göra jämförelsen med "upplevelsen av detaljering" ligger snarare i kontrast. Som säkert många vet, ligger idén med att skärpa upp digitala bilder just i att öka kontrasterna i gränsområdena mellan ljust och mörkt. Inga ytterligare detaljer kan skönjas, men ögat och hjärnan tolkar ändå detta som ökad detaljering.

 

Ett sk "för högupplöst" system däremot kan jag uppleva på ett liknande sätt som en digital bild där man överdrivit "oskarp mask" och liknande filter. Det blir syntetiskt och ser oäkta ut, lite som en essig återgivning av kvinnlig sång.

Link to comment
Share on other sites

44 minutes ago, AlfaGTV said:

Jag upplever ett välkomponerat musikåtergivningssystem som högupplöst (~ Många pixlar) med fullt skärpesdjup och därmed möjligheten att både få ett bra helhetsgrepp, men även studera detaljer på en enskild blomklocka.

 

Då lutar du i riktning mot ett reflexfritt rum och jag är inte så säker på att du skulle uppskatta det. Om man offrar en liten aning av skärpedjupet (detaljer långt bak i ljudbilden) kan det låta naturligare åtminstone i mina öron och faktiskt även med en bättre illusion av djup.

 

Som jag redan nämnt ser jag detta mer som smaksak än rätt eller fel när det kommer till graden av efterklang som får förekomma. Kvaliteten på efterklangen är däremot central och inte något man bör tumma på allt för mycket. Jag har under någon period kört med mycket dämpning och då uppskattat detaljåtergivningen men har ändrat mig och tycker faktiskt att detaljåtergivningen faktiskt kan bli bättre med väl utformad efterklang. SMT har skrivit en del om fenomenet och jag är beredd att hålla med i resonemanget att detaljer uppfattas bättre om vi blir exponerade för dem flera gånger på ett naturligt sätt.

 

Link to comment
Share on other sites

Ett välkonstruerat lyssningsrum behöver både dämpning och reflekterande ytor. Urviktigt. Tycker ofta dämpning nämns med vägning mot det dåliga, men det stämmer ju inte. Visst ljudslask måste bort ur rummet och enbart utsmetning av reflexer blir verkligen inte bra. Sned dämpning (/reflekterande ytor) förstör, men korrekt utförd blir det himmelskt.

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, MatsT said:

 

Då lutar du i riktning mot ett reflexfritt rum och jag är inte så säker på att du skulle uppskatta det.

Det är fullt möjligt att du har rätt i det, men jag tror mig ha ett ganska dämpat lyssningsrum, snarare än diffuserat.

 

Jag tänkte igenom dina bild-analogier igen på eftermiddagen och jag gör kopplingen mellan kort skärpedjup i en bild och en anläggning som framhäver vissa instrument/röster/ljud. (Alltså i någon mån färgad, eller kanske snarare anpassad till ägarens musiksmak/preferenser)

 

För egen del tycker jag ofta att en ”bättre” ljudkomponent har en effekt som påminner om att tillämpa oskarp mask på en bild med t.ex. 25% och område 35-50pixlar med tröskelvärdet 0,3-0,5. Jag ska se om jag kan ta fram exempel!

Effekten blir kontrasthöjande utan att man drabbas av de artefakter som en ”normal” skärpning ofta medför.

 

Link to comment
Share on other sites

26 minutes ago, DrKlang said:

Vad menar du med sned dämpning?

Jag förstod det som att shifts menade det som händer i nio fall av tio, dvs att man dämpar olika mycket i olika register.

Det är inte helt lätt att dämpa så att man får samma nivå och efterklangstid i hela registret.

Man behöver ju inte bli paranoid, men all akustikreglering bör baseras på en plan utifrån det aktuella rummet. Lite random mineralull kan göra mer skada än nytta.

 

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, AlfaGTV said:

Effekten blir kontrasthöjande utan att man drabbas av de artefakter som en ”normal” skärpning ofta medför.

 

Jag tycker också att detta ungefär beskriver det som förekommer i en del anläggningar och yttrar sig som konstgjord upplösning, dvs att vissa detaljer betonas på något vis och oftast är det frågan om ett diskantlyft.

 

Vilken mängd diffusion och dämpning som jag eller någon annan föredrar är inte så viktigt egentligen, vi gör våra val utifrån musiken vi ofta lyssnar på och i mycket hög grad beroende på hur högt vi vill spela. Rummet gör sig mer eller mindre påmint beroende på detta och jag är mer inriktad på att förstå vad en viss typ av åtgärd ger för effekt på ljudet. Att använda skärpedjup för att illustrera detta är inte helt klockrent men jag tycker att man kan tänka sig en del akustiska effekter som att de påverkar på liknande sätt. Olika åtgärder kan få nyttosignalen att framträda tydligare mot bakgrunden och bakgrunden kan styras i riktning mot något som är mindre störande. Jag kommer nog in mer på detta men ett par exempel kan jag börja med.

 

1. Placering av högtalare. Detta påverkar fördelningen av direktljud och rumsklang och en försvårande omständighet är att det är frekvensberoende i vilken grad det gör så.

2. Placering av lyssnare. I många avseenden liknar det påverkan av högtalarplacering. Man kan ofta genom att ändra både högtalarnas position och lyssnarens position hitta någon lämplig medelväg.

 

Om vi överför detta till bildmässig påverkan så kan vi genom att välja avståndet till bakgrunden och vinkeln till objektet få mindre störande bakgrund och därmed kan vi använda ett större skärpedjup med bibehållen eller ökad skärpa i objektet vi fotograferar. Vi får möjlighet till högre upplösning helt enkelt med den här typen av påverkan. Drar man det för långt blir det hörlurslyssning och det medför förstås låg grad av strörning från rummet men har andra negativa effekter på hur vi uppfatta det uppspelade ljudet.

 

För mig är det alltid placeringen jag börjar med att justera in och sedan går jag vidare med andra åtgärder. Vilka placeringar som är möjliga i det valda rummet påverkar i hög grad val av högtalare, vissa är lämpligare än andra för en viss typ av placering.

 

Link to comment
Share on other sites

13 hours ago, calle_jr said:

Jag förstod det som att shifts menade det som händer i nio fall av tio, dvs att man dämpar olika mycket i olika register.

Det är inte helt lätt att dämpa så att man får samma nivå och efterklangstid i hela registret.

Man behöver ju inte bli paranoid, men all akustikreglering bör baseras på en plan utifrån det aktuella rummet. Lite random mineralull kan göra mer skada än nytta.

 


Helt korrekt, det var det jag menade. Obalanserad dämpning kanske hade varit bättre uttryckt.

Link to comment
Share on other sites

En annan faktor som jag funderat över är att jag tycker att vissa extrema anläggningar fungerar som en slags akustiskt förstoringsglas (om vi ska fortsätta våra bildliga analogier). Väldigt fina anläggningar på Stockholms HEM har haft den effekten. Vi hamnar i en slags über-verklighet, och jag har tänkt "så här tydligt, stort och högt låter det inte i verkligheten". Om man går på konsert t.ex. så är det en enorm nerv, en enorm påtaglighet, men jag vet inte om man kan höra alla detaljer som man kan hör i vissa anläggningar.

 

Exempel: Focal och Pass Labs förra året på HEM hade en über-effekt. I år var ljudet annorlunda i samma rum (PL), kanske beroende på kablar, och hyperrealismen mindre påtaglig. Däremot upplevde jag ljudet som mer naturligt.

 

Men det är den svårfångade nerven och påtagligheten som för mig inte är direkt liktydig med upplösning, transparens och detaljrikedom, men som troligen är beroende av det. Den nerven är för mig väldigt svårfångad.

 

Jag börjar tro att det krävs väldigt många faktorer för att få till nerven och fokusen eller vad man vill kalla det. Jag ska bara nämna två som har lett till mycket bättre fokus OCH mer naturligt ljud på ett dramatiskt sätt hos mig:

 

Vibrationsdämpnig: Mikrofoni hos utrustningen måste motverkas. Sedan jag fick mitt Stillpoints Ess rack har jag fattat hur extremt viktigt detta är för fokus och naturligt ljud. Kontrasterna och karaktären flyger åt olika håll beroende på materialet som spelas. Otroligt.

 

Kablar: Jag hade tidigare svårt att acceptera betydelsen (och kostnaden) av high-end kablar. Men hos mig har det inneburit betydligt mer upplösning, mer fokus och mer rumslighet.

 

Jag är en novis när det gäller rumsbehandling, men jag hör alla som säger att det betyder mycket. Jag måste läsa in mig mer på ämnet.

 

Så det som är ett smart klick i rätt millisekund med korrekta inställningar för en fotograf blir till 100-tals faktorer som ska vara (någorlunda) rätt för en audiofil (som jag ser det).

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, MatsT said:

Om vi överför detta till bildmässig påverkan så kan vi genom att välja avståndet till bakgrunden och vinkeln till objektet få mindre störande bakgrund och därmed kan vi använda ett större skärpedjup med bibehållen eller ökad skärpa i objektet vi fotograferar. Vi får möjlighet till högre upplösning helt enkelt med den här typen av påverkan.

Jag fattar.

Jag tycker att din beskrivning om att skapa en diffus efterklang passade bra. Medan man låter direktljudet vara så rent och högupplöst som möjligt krävs det att man reglerar efterklangen både i nivå och tid. Både diffusion, reflektion och absorption kan behöva användas för att åstadkomma det.

Det återkopplar väl till Everest/Pohlmanns illustration om hur vi uppfattar totalljudet beroende på hur starkt och hur fördröjt det reflekterade ljudet är i förhållande till direktljudet:

 

image.png

 

 

Link to comment
Share on other sites

 

16 minutes ago, calle_jr said:

Det återkopplar väl till Everest/Pohlmanns illustration om hur vi uppfattar totalljudet beroende på hur starkt och hur fördröjt det reflekterade ljudet är i förhållande till direktljudet

 

Precis, det är i de vattnen jag fiskar och jag nämnde SMT som brukar simma i samma vatten. Det är en jättefin graf som just visar att för snabb dämpning ger dött ljud (ingen hörbar reflektion) och för långsam avklingning ger eko. Genom att lägga sig mellan A och C uppnår vi gradvis ökande rumslighet intill det att rumsligheten börjar göra sig påmind för mycket och liksom målar över ljudbilden man vill ha. Jag förmodar att det är ungefär den medelvägen som B skall illustrera.

 

Förutom mängden absorption, diffusion och reflexion som används spelar klangbalansen stor roll. Det gäller att göra allt rätt. :)

Link to comment
Share on other sites

17 hours ago, MatsT said:

Jag förmodar att det är ungefär den medelvägen som B skall illustrera.

Ja.

Diagrammet gäller strikt för taluppfattbarhet och inte musik, men grundprinciperna är desamma.

Det finns utrett vilken klarhet och tydlighet som passar bäst för musik, och det är faktiskt ganska fundamentalt för längre lyssningssessioner för att hjärnan ska orka med att sortera.

Läs gärna David Griesinger, som även har gjort en modell av den mänskliga hörseln, se bild nedan. Största anledningen är att det finns auditorium som låter röriga trots att de har bra mätvärden för STI, C80 och D50, och han ville hitta en bättre modell för hur vi uppfattar tal och musik.

 

17 hours ago, David Griesinger said:

When the brain must devote working memory to decoding speech, there is not enough memory left over to store the information.

 

 

image.png
David Griesinhgers modell av hörsel

 

 

 

17 hours ago, David Griesinger said:

The cocktail party effect implies that we can detect the vocal formants of three or more speakers independently, even when the sounds arrive at our ears at the same time. Pitch is known to play a critical role in this ability. Two speakers speaking in monotones can be heard independently if their pitch is different by half a semitone, or three percent. If they whisper, or speak at the same pitch, they cannot be separated. The vocal formants of male speakers are composed of numerous harmonics of low frequency fundamentals. When two people are speaking at once the formant harmonics will mix together on the basilar membrane, which is incapable of separating them. We should hear a mixture of formants, and be unable to understand either speaker. But it is clear that the brain can separate the harmonics from two or more speakers, and that this separation takes place before the timbre – and thus the identity of the vowel – is detected. We believe that our acuity to pitch evolved to enable this separation. A few audio examples of sound separation by pitch can be found in www.davidgriesinger.com/Acoustics_Today/examples.mp3.

 

 

 

 

 

En annan sak är att analogin mellan ljud och ljus upphör för lägre frekvenser. Under ett par hundra Hz utbreder sig inte ljud som strålgång likt ljus utan mer som volymutbredning i alla riktningar.

 

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag funderat igen! ;) 
Den tidigare nämnda analogin med mängden efterklang/rumsinfo ser jag som en direkt liknelse med brännvidd/utsnitt. Och inom ljudåtergivning gör jag kopplingen med hur mikrofonerna placerats vid upptagningen. Närmickat~Tele, Längre upptagningsavstånd~Vidvinkel.

Precis som inom fotografi finns en ”normaloptik” när det gäller mikrofonplacering, som ger ett naturligt mått av direkt och reflekterat ljud? Iaf antar jag det! 
På samma sätt kan man uppnå önskade effekter genom att placera mikrofonerna nära eller längre ifrån.

 

Likaväl är det svårt (men inte omöjligt) att bygga upp ett musikåtergivningssystem som kan simulera både en kyrkorgel och en ensam singer/songwriter i en trång och hårt dämpad/diffuserad klubb. Detta, tycker jag är det svåraste och också mest eftersträvansvärda målet med musikanläggningar. (Och det kräver antagligen att man hamnar runt B-linjen i de grafer ni presenterade för att det bli trovärdigt)

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, AlfaGTV said:

Och inom ljudåtergivning gör jag kopplingen med hur mikrofonerna placerats vid upptagningen. Närmickat~Tele, Längre upptagningsavstånd~Vidvinkel.

 

Det ligger en del i det och det finns fler sätt att påverka balansen direkt-ljud/efterklang. Mikrofonens karakteristik på verkar också och det kan var rundtagande, njure eller dipol för att ta några exempel. Avståndet mellan mikrofonerna och som redan nämnts avståndet till det inspelade objektet påverkar likaså.

 

Det finns en del som verkar vilja ha någon slags standard för inspelning och det skulle kunna vara 2 rundtagande mikrofoner med 20 cm mellanrum, 1m över golvet och 5m från det som skall spelas in. Då ska man kunna anpassa uppspelningsmiljön så att det återskapas på bästa sätt. Jag är själv inte så tänd på idén, jag tycker det är ungefär som att alla fotografer ska använda 35mm optik (format 24:36) på ett stativ 1m över marken så att man alltid kan återskapa det som fotograferats i en 3D-modell. Visst är det roligare med artistisk frihet både vid inspelning och fotografering.

 

4 hours ago, calle_jr said:

n annan sak är att analogin mellan ljud och ljus upphör för lägre frekvenser. Under ett par hundra Hz utbreder sig inte ljud som strålgång likt ljus utan mer som volymutbredning i alla riktningar.

 

Det är ett viktigt påpekande. :thumbsup:

 

Man måste använda helt andra metoder när ljudets våglängd närmar sig rumsmåtten. Då kan man inte kalla det efterklang längre utan det blir snarare resonanser och kamfiltereffekter som ska undvikas.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...