Jump to content

Från linjesignal till musikalitet


Anders65

Recommended Posts

Då var det äntligen dags att skriva några rader om projektet. Jag har lagt lite tid på att läsa på om transient  distortion vilket gjorde att det blev en interation till i simuleringarna. Jag ville kolla lite mer på hur den globala negativa feedbacken jobbar när den man skickar in snabba transienter i förstärkaren. Det visade sig att återkopplingen kompenserade för VAS-stegets något för låga bandbredd. Inte så bra. Jag har en MOSFET (IRF610) som jag kör i klass A som jag tidigare kämpat en del med för att få ut så bra prestanda. Men det fanns tydligen fortfarande en del problem där...

 

Jag har ett designkrav att ligga på kring 25V/us i stig o falltid vilket med klass A steget som drivning av utsteget varit en utmaning att få till. Det hade varit enkelt med ett push-pull steg som drivsteg till utsteget men jag vill verkligen inte ha den lösningen då det blir fler aktiva komponenter i signalvägen. Det är en designprincip för denna förstärkare att minimera antalet aktiva komponenter i serie. Jag minimerar även antalet utgångstransistorer av flera skäl. Dels blir drivning möjlig utan separat drivsteg och sedan kompenserar jag istället den något höga utimpedansen med PCF.

 

Genom att begränsa bandbredden på signalen till ingångssteget och samtidigt maximera bandbredden i signalvägen så behöver jag inte den negativa återkopplingen alls för att nå 25V/us och en fin fyrkantvåg vid 10kHz genom hela förstärkaren. Inga över/under-svängar i signalvägen. I simuleringarna ser man samma kurvform genom hela steget vilket minimerar intermodulationsdistortion och dåliga transientegeskaper på grund av negativ återkoppling. Detta sätt är inspirerat från Matti Otala som skrev en del intressanta artiklar kring transient distortion och återkoppling på 70-talet. Min bild är att dåligt ljud hos förstärkare med negativ återkoppling kan ha att göra med att man inte löst designen på ett bra sätt avseende dess transienta egenskaper. Det som gjorde det möjligt i min konstruktion få till riktigt bra transienta egenskaper var att jag bytte ut IRF610 i VAS steget till en betydligt snabbare MOSFET. Ett riktigt lyckokast!

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

Negativ feedback... Ett ganska svårt ämne där man kan ha olika filosofier. Just nu har jag i simuleringarna 8 dB global negativ feedback och 0,3%THD vid 100W uteffekt och 8 ohm last. Jag skulle kunna köra utan global negativ feedback, men får då svårt att få till snyggt fallande nivåer av övertonerna och dessutom en högre THD förstås. Jag tror att eftersom jag gjort både VAS och utsteget överdrivet snabba så borde inte återkopplingen på 8dB påverka de transienta egenskaperna negativt. Jag kan inte se någon påverkan på transienta egenskaper av återkopplingen i simuleringarna. Men det är trots allt många som förordar "ingen" återkoppling.

 

Funderingar kring resonemangen?

Link to comment
Share on other sites

17 hours ago, Anders65 said:

Negativ feedback... Ett ganska svårt ämne där man kan ha olika filosofier. Just nu har jag i simuleringarna 8 dB global negativ feedback och 0,3%THD vid 100W uteffekt och 8 ohm last. Jag skulle kunna köra utan global negativ feedback, men får då svårt att få till snyggt fallande nivåer av övertonerna och dessutom en högre THD förstås. Jag tror att eftersom jag gjort både VAS och utsteget överdrivet snabba så borde inte återkopplingen på 8dB påverka de transienta egenskaperna negativt. Jag kan inte se någon påverkan på transienta egenskaper av återkopplingen i simuleringarna. Men det är trots allt många som förordar "ingen" återkoppling.

 

Funderingar kring resonemangen?

 

Möjlighet till att slå av/på feedback för att se om det gör en ljudmässig skillnad? För att få någon rättvis jämförelse så borde kanske övertonsspektrumen vara ganska lika. THD borde inte vara så kritiskt?

Link to comment
Share on other sites

Det vore intressant att kunna slå på/av feedback, men dels måste man justera om på flera punkter och dels påverkas övertonerna. Helst skulle jag vilja se om det går att höra någon skillnad när det gäller transienta egenskaper med respektive utan feedback. Men jag tror det får bli A-B testning så småningom.

 

Link to comment
Share on other sites

Det hade varit trevligt att kunna ge ett enkelt svar på din fråga om negativ feedback men som du själv är inne på så går det inte. Det är så mycket som påverkas och om det blir bättre eller inte med mer feedback beror helt på vad man vill åstadkomma och hur kretsen ser ut utan feedback. Om man sedan vill lägga positiv feedback ovanpå det så förenklas det inte heller så det tråkiga svaret är att du får nog prova själv och att jag förstås är intresserad av vad du kommer fram till.

Link to comment
Share on other sites

Jo det blir för komplext. Jag optimerar framför allt den globala negativa feedbacken på transienta egenskaper och att jag får ett ok utgångsläge att lägga på en positiv feedback för H2. Sen har jag strömfeedback med för dämpfaktor o icke resistiva laster.  Puh...

Link to comment
Share on other sites

Schema och layout blev klart idag! 

 

Tre 4-lagers kretskort på en panel med brytkanter - ett kort för varje kanal och ett för batteriladdning mm. Mittenkortet består av en CC-CV laddare för var och en av de två Li-Ion-packarna som driver förstärkaren. Någon kanske undrar varför de två kanalerna inte ser exakt lika ut? Jag la lite logik för ingångsväljare och en LED för fiber till frontpanelen på ena kretskortet.

 

AmpOneEd1_PCB

 

Link to comment
Share on other sites

Jag har några funderingar... efter ytterligare några simuleringar kring transienta egenskaper. När jag kör en 10kHz fyrkant genom förstärkaren kan man genom att helt enkelt jämföra in o utsignalerna se två typer av transient distortion i tidsdomänen. Dels en kortare latens och sedan fördröjning genom begränsad stig- o falltid.

 

Jag har ju satt upp designmål på 25V/us vid 100W och 8ohm men efter att jag trimmade VAS kan jag dra på mer om jag vill. Testade nu upp till 55V/us vilket gav en -3dB punkt för frekvensgången på strax över 500kHz (!) Latensen minskade till en tredjedel jämfört med 25V/us och drygt 200kHz bandbredd. När jag går över ca 30V/us börjar jag få en liten över/undersväng på fyrkantvågen på utgången. Men vad vinner man egentligen på att gå från 25V/us till 50V/us? 

 

Läser en bok som bland mycket annat berör transient impedans hos högtalare. Där menar man att denna impedans kan vara så låg som 1/6-del av den nominella impedansen. Jag tycker det är lite märkligt att detta inte diskuteras mera.

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Anders65 said:

vad vinner man egentligen

Jag tycker det påminner om något jag skulle kalla tröghet.

Man vinner en mer lättfotad krets som hinner med att sortera högupplöst signal både i amplitud och tid (dynamik och mikrodetaljer).

Man kan förlora stabilitet och fundament. Ungefär som ett kraftnät som saknar svängmassa.
 

Vi hade liknande diskussioner med sutar med olika omsättning, och även med högtalare.

 

Link to comment
Share on other sites

Jo tröghet är nog ett bra sätt att se på det. Ju mer precist förstärkaren hanterar signalen i tidsdomänen desto mer verklighetsnära transienter och mikrodetaljer borde man kunna återge om högtalaren har förmågan att återskapa dessa i rummet. Jag är nog av den åsikten att förstärkaren bör göra sitt bästa för att inte skapa tidsmässig distortion. Mitt resonemang är att vi är förhållandevis känsliga för tidsmässig information. Och har man tappat den i förstärkaren är den informationen borta för evigt. Men sedan uppstår nästa fråga hur man överför informationen i signalen till högtalaren på ett bra sätt. Vissa menar att dämpfaktorn ska vara hög medan andra menar att det är bättre att matcha den mot högtalarens impedans. Om man ska matcha mot högtalares impedans ser jag ett fundamentalt problem på grund av det jag kallade transient impedans. Med en låg dämpfaktor kan man ju inte återskapa transienter på ett verklighetsnära sätt. Å andra sidan kanske högtalaren samverkar med rummet på ett mer naturligt sätt om dämpfaktorn inte är för hög? Man kan fundera på om och i så fall hur rummets efterklang och  dämpfaktorn samverkar till upplevelsen. Är det ens relevant att diskutera dessa aspekter i samma kontext? Om det är relevant så blir förstås även frekvensberoendet en del i ekvationen.

Link to comment
Share on other sites

54 minutes ago, Anders65 said:

Med en låg dämpfaktor kan man ju inte återskapa transienter på ett verklighetsnära sätt.

 

Det går utmärkt om man styr med strömmen som ju är det som driver högtalarelementen men högtalare brukar vara gjorda för spänningsdrivning och då beror det på vad högtalartillverkaren använt för utgångsimpedans vid konstruktionen?

 

Att vi är känsliga för fel i tiden håller jag med om och förstärkare ska i vart fall inte ge tids-distorsion och störst risk för att få den är förmodligen hög global motkoppling runt en långsam förstärkare och med "knepig" last. Att "trolla bort" inverkan av lasten på utgångsimpedansen med hjälp av kompenserings-motkoppling som du är inne på är kanske en väg framåt men det är mycket som ska samverka på rätt sätt.

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, MatsT said:

Det går utmärkt om man styr med strömmen som ju är det som driver högtalarelementen men högtalare brukar vara gjorda för spänningsdrivning och då beror det på vad högtalartillverkaren använt för utgångsimpedans vid konstruktionen?

Så sant, jag tänkte på spänningsdrivning. Högtalartillverkare jag pratat med använder flera olika förstärkare för att inte riskera för dåliga egenskaper när man använder olika typer av förstärkare. Men det skiljer förstås mellan olika tillverkare hur man optimerar sina konstruktioner. 

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

Började läsa en artikel av  Esa Merilanen från 2017 som diskuterar spänningsdrivning vs strömdrivning av högtalare och hur drivningen påverkar den intermodulationsdistortion som skapas av olinjära egenskaper hos högtalare. Klart intressant läsning. En konsekvens av hög dämpfaktor blir att de olinjära faktorerna hos högtalare skapar förhållandevis hög intermodulationsdistortion. Om man istället har hög total resistans (källresistans + högtalaresistans) blir det mycket lägre ström i kretsen på grund av dessa olinjära komponenter, vilket naturligtvis resulterar i lägre intermodulationsdistortion. En ideal strömförsärkare med oändlig resistans skulle med detta resonemang vara lösningen. Men högtalare är ju som sagts tidigare konstruerade för spänningsdrivning vilket gör att ljudet optimerats för denna typ av drivning.

 

Om det stämmer att impedansen hos högtalare kan sjunka så kraftigt som till en sjättedel av nonimell impedans vid snabba transienta förlopp på grund av elektromekaniska eller andra egenskaper så kan jag tycka att en spänningsdrivning med hyffsat hög dämpfaktor trots allt borde vara att föredra. Är detta ett vägskäl där det står mellan bra transienta egenskaper eller låg intermodulationsdistortion?  Med strömdrivning borde återgivning av transienta förlopp bli lidande av denna typ av effekt. Kanske ute på lite hal is här, men jag vill förstå transienta förlopp bättre genom hela kedjan.

 

Men kanske ligger en del av sanningen i hur man upplever skillnader mellan rörsteg och transistorsteg i hur intermodulationsdistortion och transienta ljudegenskaper från högtalaren påverkas förstärkarens dämpfaktor. En annan betydande del tror jag har att göra med det jag diskuterat tidigare - distributionen av övertoner. En tredje av de mer betydande faktorerna kan mycket väl ha att göra med negativ återkoppling och transienta egenskaper.  Men jag är nog av den åsikten att de problem som ofta relaterar till negativ återkoppling kan lösas med en bra konstruktion.

 

Läste även en annan artikel om dämpfaktor. Och jag fick svar på en av alla funderingar jag har... Dämpfaktorn har inom normala gränser inte någon större betydelse när det gäller hur snabbt förstärkaren får högtalarelementen att stanna (decay time). Exemplet var en sluten högtalare med 40Hz undre gränsfrekvens och Qt=0.707, Qm=3. Decay time låg i spannet 40-45ms med dämpfaktor 10 - oändlig). Inte alls den typen av siffror jag trodde.

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

Det är intressanta funderingar du är inne på nu.

 

Beträffande strömdrivning är det synd att det inte går att applicera enkelt eftersom det ger klara fördelar. Man driver elementet direkt och om elementet inte reagerar perfekt på inströmmen får man en avvikelse i det som kommer ur högtalarelementet, ingen påverkan på förstärkaren alls egentligen. Med spänningsdrivning drivs högtalarens ström (det är ju den som egentligen räknas) via impedanskurvan hos elementet och i och för sig är flertalet element anpassade för att ge bra utsignal med spänningsdrivning. Problemet är inte att få rak frekvensgång med spänningsdrivning, det går utmärkt och det kan rentav vara enklare att via modellering av impedanskurvan rätta till småfel i direktljudet (men inte energiresponsen). Det som är lite problematiskt med spänningsdrivning är att fel i elementet som exempelvis uppbrytningar i konen eller tröghet i rörelsen ger påverkan av impedanskurvan och då försöker förstärkaren att rätta till sådant den kanske inte borde rätta till. Jag har en testförstärkare med steglöst variabel utgångsimpedans och har provat den på några olika högtalare i olika prisklasser och i samtliga fall föredrar jag och de som varit med en inställning någonstans mellan ändlägena. Med ren spänningsdrivning blir det något mekaniskt över ljudet och med ren strömdrivning blir det för stor påverkan av frekvensgången pga impedanskurvan. Någonstans på vägen brukar det bli en bra kompromiss där ljudet frigörs bättre från högtalarna och det låter avspänt och luftigt.

 

När det gäller motkoppling är jag inte vare sig motståndare eller förespråkare utan det får avgöras av övriga konstruktionen hur det görs. Teoretiskt finns det både för och nackdelar och en bra konstruktör kan välja det som passar och göra bästa möjliga av konstruktionen. Det är möjligen i fallet med drivning av högtalare som typen av motkoppling påverkar extra mycket. Min testförstärkare är motkopplad ungefär lika mycket oavsett om den kör strömdrivning eller spänningsdrivning men det låter inte likadant eftersom utgångsimpedansen påverkas och ungefär samma resultat som med strömdrivning fås med en spänningsförstärkare med extra motstånd på utgången men det går förstås ut över verkningsgraden. Det som är helt avgörande för motkoppling är att påverkan och avläsning görs "samtidigt" och att inte avläsningsslingan påverkas av något som inte ska korrigeras. Instrålning av högfrekvens i återkopplingsloopen är ett exempel på något som kan ge "total katastrof". Man brukar tala om stabilitetsmarginal och den blir mindre mot högre frekvenser så motkopplade förstärkare bör ha god filtrering av inkommande högfrekvens. Jag gjorde lite prov med SACD för länge sedan och hade en väldigt dåligt filtrerad version som verkligen lät olika beroende på vad som kopplades in efter den och det är ett avskräckande exempel. Det lät väldigt bra med ett rörförsteg som hade katodåterkoppling med hjälp av utgångstransformator och mindre bra med ett försteg av "normal typ" med SRPP och katodföljare. Det är sällan bara att koppla in saker om man testar lite mer extrema lösningar.

 

Transient-egenskaperna i högtalare tycker jag spontant inte borde påverkas så mycket av dämpfaktor (illa valt uttryck). Att det upplevs ge mer rondör med lägre dämpfaktor har nog med avstämningen att göra och att Q-värdet ökar med minskande dämpfaktor. En viss påverkan på resultatet (för förstärkaren) ger förmodligen också akustiken, kvardröjande ljud i rummet matas tillbaka till högtalaren som ju också är en mikrofon. Anhängare av hög dämpfaktor brukar framhålla att förstärkaren agerar kortslutning när det gäller detta. Det är nog lite en filosofisk fråga hur det ska dämpas bort för i det fallet kommer konen men inte spolen att påverkas av yttre signaler. Egentligen får man nog en påverkan av signalen från förstärkaren ändå eftersom konens rörelse relativt signalen i spolen ger impedanspåverkan.

 

Lite funderingar från mig som är rätt så intresserad av just det här diskuterade gränssnittet. :)

Link to comment
Share on other sites

Intressant det du skriver om dina upplevelser att att ljudet upplevs mer avspänt och luftigt när du hittat den bästa kompromissen gällande utimpedans. Högtalaren blir ju ett mer fristående element när man går emot strömdrivning, vilket med tidigare resonemang är gynnsamt med avseende på intermodulationsdistortion orsakade av olika typer av olinjära "defekter" hos högtalare. Om Q-värdet minskas med ökad utimpedans så kan jag tycka att även den intermodulationsdistorsion som potentiellt skapas genom förstärkarens motkoppling borde sjunka. Jag har bara 8dB motkoppling vilket tillsammans med de laterala mosfets jag använder resulterar i en förhållandevis hög utimpedans, men den kan reduceras med justerbar PCF. Jag börjar fundera på om inte en ideal spänningsdrivning med en justerbar serieresistans mellan förstärkaren och högtalaren vore intressant att testa. Hur stor serieresistans man vill ha verkar bero på impedanskurvan hos högtalaren och acceptabel effektförlust. Billigaste lösningen lär vara klena högtalarkablar :-) Nog en kontroversiell insikt av hela detta resonemang - att klena högtalarkablar skulle kunna ge ett antal positiva effekter.

 

Är testförstärkaren något du utvecklat själv?

 

En annan intressant effekt relaterar till den mikrofoniska återkopplingen hos högtalare. Jag tror även negativa effekter av den egenskapen borde reduceras med högre utimpedans. Men min bild av mikrofonisk återkoppling är att detta problem borde vara tydligast vid rumsresonanser. Man kan fråga sig hur mycket energi som återkopplas på grund av den effekten? 

 

På tal om motkoppling i förstärkare håller jag helt med dig. Jag tänker så att jag lite förenklat uttryckt maximerar snabbheten i de olika stegen och begränsar högre frekvenser än jag kan hantera på ett bra sätt med ingångsfiltret. Verkligheten är inte riktigt så enkel men i princip.

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Anders65 said:

Är testförstärkaren något du utvecklat själv?

 

Nej, jag har bara byggt ihop den. Det är byggt med LM3886 och det som avviker från en sådan i original är ett motstånd mellan minusutgången till jord (jag har för mig att jag har 0.15  ohm) och sedan valbar motkopplingstyp via en potentiometer på 100k (har jag för mig) som har en ände till strömmotkopplingen och den andra änden till spänningsåterkopplingen som kopplats loss från kortet och i den punkten sätts mittuttaget på potentiometern. Det extra motståndet ska väljas så att förstärkningen blir samma för båda återkopplingsslingorna för en vald impedans som lämpligtvis är 6-8 ohm eller något sådant.

 

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, MatsT said:

Med spänningsdrivning drivs högtalarens ström (det är ju den som egentligen räknas) 

Trots begränsad totalförståelse försöker jag följa ert resonemang. Även en blind höna...

 

Jag skulle vilja ha era kommentarer med en del gamla ”sanningar” jag lever med. På 80-talet när NAD kom med sin 3020-modell på 20W så sas att en orsak att den lät så bra var att den var rätt så stabil och kunde leverera tillräckligt med ström även i låga impedanser. Rörförstärkare sas vara duktiga på spänning men sämre på ström i låga impedanser. Bl a att sa eller skrev någon då att spänningen skulle ses mer som en bärlina till strömmen som modulerades utifrån musiksignalen. Om det är ett riktigt uttryck vet jag inte. Men det skulle vara intressant om ni kunde förklara lite mer i detalj hur man får ljud med spänning kontra ström. Uppenbarligen kan man även blanda. Då borde ju moduleringen se lika ut för musiksignalen.
 

Skumt - mig inte förstå:26:

Link to comment
Share on other sites

Z=U/I gäller alltid och Z är impedansen som i vissa fall är frekvens-oberoende och kallas då R.

 

Förmågan att leverera ström hos en förstärkare har mest med strömförsörjningen att göra, kondensatorerna säckar helt enkelt ihop och spänningen över dem sjunker vid stort strömuttag. Även interna resistansen i slutsteget spelar roll och det är mestadels den som syns i kub-mätningar t.ex.

 

Det vi diskuterar i den här tråden för närvarande är om förstärkaren är avsedd att ge ström som följer ingångssignalen eller spänning. Om man driver en resistans spelar det praktiskt taget ingen roll vilket alternativ som väljs (enligt fomel ovan) men i praktiskt bruk med högtalare som följer ström rakt av eller spänning via Z påverkar det en del.

Link to comment
Share on other sites

Det börjar närma sig verkligheten...  Visserligen en CAD-modell men det mesta av materialet finns. Hoppas få mönsterkorten till helgen :-)

Man ser AC/DC omvandlarna och batteripacket  i lådan. Har haft en del problem med att få över 3D formatet på kretskortet (mesh) till solidmodell som går att jobba med i mekanik CADen. Så trist att gratisversionen av Designspark PCB inte stödjer export i IGES eller STEP-format. Tillägget för detta är hutlöst dyrt = inget alternativ. Får se hur jag löser det. Skulle vilja ha in kretskorten och kabeldragningen i 3D-modellen. Men verkligheten kanske hinner före..

 

AmpOne_200304

 

Link to comment
Share on other sites

Monterade batteriladdningskretskortet idag :-) Ser ut att fungera så här långt, men något ska det ju alltid vara... Jag hade lyckats beställa 1,2kohm isf 1.2ohm för effektmotstånden som sätter laddströmmen. Blev inte mycket ur laddarna men parallellkopplade 4st 10ohmare så länge. Blir lägre laddström men funkar tills jag får hem 1,2ohmare o några dagar.  

 

Front och bakpanel är på fräsning och jag väntar på de VAS-transistorer jag bytte till sent i projektet. De visade sig vara svåra att få tag på men hittade dem hos en mindre distributör i USA. Har mellanlandat i Holland just nu - hoppas dom kommer nästa vecka. Nästa steg blir montering av förstärkarkretskorten.

 

20200307_154001

 

Link to comment
Share on other sites

En liten uppdatering. Idag kom MOSFET-transistorerna jag saknat :-) Men det dröjer till nästa vecka innan driftsättning av förstärkarkorten (som i övrigt nu är monterade). Fräsningen av front och bakpanel blir förhoppningsvis klart nästa vecka. Återkommer nästa vecka med bilder och förhoppningsvis lite resultat från driftsättning och initial kalibrering.

Link to comment
Share on other sites

Nu är förstärkaren igång! Blev en del driftsättningsjobb med att bota självsvängningar och lite annat. Det största direkta felet var pinouten för JFET LSK170B. Det visade sig att jag hade ett gammalt datablad med fel pinout. Hur kan man ens släppa ut ett datablad på en enkel transistor med tre ben (TO-92) med fel pinout? Tog ett tag att hitta men nu är det patchat. Även självsvängningarna tog en hel del tid, då det gäller att verkligen hitta rätt ställen och rätt åtgärder. Jag har lugnat ner förstärkaren på ett antal punkter på den resan tills jag hittade helt rätt. Ska nu backa tillbaka en del åtgärder och sen börja intrimning mm. Nu börjar den riktigt roliga delen!

 

Men jag kunde inte hålla mig från att koppla in den till DACen och högtalarna... Imponerande verkligen i de lägre registren och upplösningen i komplex musik. Finns lite att jobba med på övre registren.

 

Så här set labbänken ut nu :-) nercabbad förstärkare, konstlast, audioanalysator, PC-oscilloskop och cadprogram i någon slags samverkan. Mycket grejer blir det.

 

 

20200318_190220

 

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

Efter att ha tagit bort begränsningar som jag gjorde i VAS-steget för att råda bot på självsvängningen som jag löste på annat sätt och en första mer ordentlig kalibrering för korrekt balansering av ingångssteget blommar förstärkaren ut otroligt bra för att vara så här tidigt. Enligt uppdaterade simulering ligger jag nu på >50V/us i stig och fall-tider. Gjorde även en grov justering av PCF. Nästa del blir att fixa kraftigare strömmatning från batterierna och kraftigare säkringshållare. Säckar lite just nu. 

 

Dags att lyssna o njuta ett tag. 

Link to comment
Share on other sites

Dagens fix blev ny och kraftigare kabeldragning kring strömförsörjning för stabilare matning från batterierna. Kopplade även in på/av vippströmbrytare för förstärkaren. Kan nu köra på bara batteri utan nätkabel eller med automatisk laddning om man ansluter och slår på 230VAC-matningen. Det faktum att jag kör på batterier med väldigt låg impedans gör att behovet av elektrolyter på matningen är helt borta. Har bara lokal HF-avkoppling på strömförsörjningen. Undra om det är den första integrerade förstärkaren/slutsteget med den lösningen?

 

Justerade PCF till 0 ohms utimpedans (motsvarar oändlig "dämpfaktor") vid högtalaranslutningarna. Jag kommer mäta upp justerområdet och frekvensgången för utimpedansen så småningom. Skulle som jag skrivit tidigare gärna ha 0-10 ohm men gissar att jag har ungefär 0-3 ohm idag. Har även börjar laborera med H2 som jag lagt i nivå över H3. Det är så jag vill ha det. Men distributionen av övertoner från H4 och uppåt kan kanske förbättras - men ingen katastrof ändå.

 

 

Edited by Anders65
Link to comment
Share on other sites

Det blev en intressant lyssningskväll. Jag insåg nyss att jag gillade vissa delar bättre i hur förstärkaren lät igår :unsure: Har ändrat ett flertal parametrar så nu blir det att försöka lyssna sig till hur tekniken och lyssningsintryck hänger ihop. Mycket svårare än att ta fram tekniska lösningar tycker jag. Man ska ju bara ändra en sak i taget, men svårigheten tycker jag ligger i att man inte kan göra snabba A-B tester. Ska jag ändra förhållandet mellan H2 och H3 eller öka utimpedansen eller öka biasströmmen för utsteget eller justera arbetspunkten för ingångssteget eller något annat? Det lär bli mycket skruvande ett tag. Funderar på om man skulle välja 3-4 musikstycken av olika stil och sedan försöka skriva protokoll på hur jag upplever ljudet mellan varje ändring. Vill försöka hitta något strukturerat sätt att komma framåt. Man kan även fundera på vilka egenskaper man ska försöka göra bedömningar på. Eftersom projektet handlar om musikalitet så vill jag inte i första hand optimera på mätresultat utan på lyssningsupplevelsen.

 

Någon som har förslag på metod eller bedömningskriterier baserat på lyssning?

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, Anders65 said:

Någon som har förslag på metod eller bedömningskriterier baserat på lyssning?

Alla sätt är bra utom de dåliga :)

 

Jag skulle välja välinspelad musik som är lätt att utvärdera, dvs som jag tror jag vet hur den ska klinga.

Jag skulle ha svårt att utvärdera allt på all musik, och skulle välja att fokusera på olika saker med väl valda spår av tex;

Fritz Reiner/CSO, Boris Giltburg, Paul Lewis, Katie Melua, Don Henley, Radka Toneff, Count Basie, Quincy Jones, Ron Tutt, Jim Keltner, Boris Blank, Stevie Ray Vaughan, Sonny Rollins, John Lennon, Frank Zappa...

 

I en första runda går det inte komma undan att man lyssnar efter påtagliga fel avseende klangbalans, dynamik, brus och distorsion. Om det finns grava fel som yttrar sig i livlöshet, tunnhet, sibilanter, bristfällig definition, tydlighet, intimitet, attack, utklingning, briljans, homogenitet, separation osv, så kommer man aldrig släppa dem.

 

När man fått ordning på det så finns det nog inte så många varianter kvar och man kan koncentrera sig på vad som låter bäst ur ett helhetsperspektiv, tex orkesterverk, piano, sång. Men det är detta som tar längst tid. I detta skedet är det viktigt för mig att välja musik som jag är svag för och har en längre relation till.

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...