Där satt den - Desmar/LA String Trio!

[Rutger]

Slutligen fann jag mig ett exemplar av denna gäckande audiofilklassiker på LP:

Leverans om ett par veckor. Hoppas den infriar mina drömmar och kammarmusikaliska ideal: brutal kroppslighet, närvaro och värme, utan tillstymmelse till spets eller stålklang. Som de bästa 78:orna eller tidiga mono-LP. Lite Palmcrantz-stuk, med en modernare liknelse. Vi får se. Rekommenderad av Sid Marks och Richard Foster.

Nå, säg nu att jag är den förste! Ingen annan snuskig samlarmaniker som hunnit före mig, va. Va! ;-) Dvs: Förmedla dina intryck om du har den!

Om bilden skulle försvinna: Desmar 1020, vinyl ca 1978. Stråktrior, op. 53 (Haydn), stråktrio op. 45 (Schönberg). Los Angeles String Trio. Skivan är billig men lite svår att råka på. Mitt ex har skivnr "1020 G", vilket är en Teldec-pressning. Oklart om den någonsin fanns som en pur "1020" made in USA. Den fanns tydligen även i en 100% tysk utgåva på Telefunken (6.42615 AW), vilken jag gissar låter halvskrutt.

[Bravo]

Vilket sjuttiotalsstuk!

I övrigt har jag inte en susning, vad är det för speciellt med denna ensemble/inspelning.

Berätta mera.

[Rutger]

Det är inget särskilt med ensemblen. Musikerna gjorde sig säkert aldrig ett namn mer än lokalt. Kan musiker bara spela, och det kan ju de flesta som släppts fram till en skivinspelning, så kan saker hända ändå. En bra inspelning kan uppstå i alla fall, B-namn eller ej, när alla bitar [! f*n - 100% analogt ju] råkar falla på plats vid ett och samma tillfälle. Det här sägs vara en sådan inspelning och jag har flera andra exempel på fenomenet i skivsamlingen. Kanske alla har.

Ljudmässigt ska LP:n vara en killer. Eftersom recensenten Foster gillar skivan så bör den också vara musikaliskt bra.

En parentes: Allmänt, ska man jaga repertoar för stråktrio (finns inte så himla mycket) så är det knappast LA String Trios inspelningar som gäller (om de ö h t gjorde flera). Alla klassiskt intresserade vet vilket ensemblenamn som gäller... Någon annan - som är på G - får säga det namnet! :-)

Precis nu hittade jag gamla anteckningar om den udda Desmar-labeln, men en pizza står emellan. Återkommer.

[Bravo]

Det finns ju ett antal ensembler, jag blev bara nyfiken på vad det var för speciellt med just denna skiva, då jag inte hade en susning om vare sig artister eller skivmärke:

[eliot]

Har aldrig hört talas om inspelningen och jag brukar känna till "audiofilklassiker"

Inspelningen är från 1978 vilket inte bådar gott för inspelningskvalitén - även om det naturligtvis finns undantag

[Rutger]

eliot rynkade klurigt sin panna:

>Har aldrig hört talas om inspelningen och jag brukar

>känna till "audiofilklassiker"

En lucka i erfarenheterna! Så härligt. Finns väl inget värre än "seen it all, heard it all". Vad skulle då återstå. *rep, betongpelare, två fingrar i väggen*

>Inspelningen är från 1978 vilket inte bådar gott för

>inspelningskvalitén - även om det naturligtvis finns undantag

Det är ju det som är det roliga. Vem bryr sig om LP från den skitperioden (undantaget en del sena ASD 3xxx). Här är, som sagt, enligt insiktsfulla bedömare, ett ljuvligt undantag.

Om Desmar-etiketten. Grundad 1975 av någon egensinnig herre. Ett par dussin produktioner bara. De mest kända är Desmar 1007: RACHMANINOFF SYMPHONY # 3/VOCALISE STOKOWSKI/NPO, Desmar 1011 G: COLLECTION--STOKOWSKI STRING SOUND STOKOWSKI/RPO. En person som har 19 av dessa och vars omdöme jag lärt känna under några år, säger om 1014 (småstycken, Stolzman (clar) + piano): "Wonderfully immediate and present recordings... Like they were in my listening room..." Det är ett personligt ideal hos mig; kyrkorumsakustik (med en gnetig och anemisk stämma i ett hörn) är inte min grej.

De första utgåvorna, runt 1975, pressades i USA på blå etikett. Labelägaren gillade inte kvaliteten så han flyttade senare produktionen till Teldec/BRD, då på svart etikett. (Yippie! Min 1020 är ett original.) I serien ingår även några historiska återutgivningar med tveksamt ljud, så plocka inte Desmar helt okritiskt om det är ljud som eftersöks.

En recensent i hi-fi+ (attan, vågar inte citera honom utan att inhämta tillåtelse) menade i ett sammanhang ungefär som så: "Desmar 1020G... Sid Marks demade skivan för mig... troligen den bästa stråktrioinspelning som någonsin gjorts. Sök den på svart label i tysk pressning..."

[eliot]

Grattis!!!

Hur fick Du tag på den

Desmar 1007 finns som återutgåva på EMI Classics

Länk till sidan "Two celebrated 1975 Stokowski recordings are released for the first time on CD by EMI Classics"

[eliot]

Så här ser telefunken utgåvan ut

Telefunken 6.42615 AW stereo (1978) LP

....verkar mer seriös

[Rutger]

*gulp* Det där tyska konvolutet ser verkligt amerikanskt ut! :-) Fast LA Trio och glamour kanske hör ihop. Kommer att tänka på Hollywood-kvartetten, en av skivhistoriens mest seriösa stråkkvartetter. Undrar hur många som ratat deras skivor pga namnet...

Jag gillar original-Desmar. Stearinljusen bakom bruden gör att hon ser ut att bära hörlurar. Skivan hittade jag av en slump hos en helt ointressant popdealer. Cut-out tyvärr, och troligen inte toppskick.

Tack för EMI-länken, eliot! Fantastiskt vilka superlativer där om Stoki-CD:n. Brukar inte bry mig om Tosca-grini och Tok-owski (var och en galen på sitt sätt) men den CD:n eller 1007 får man nog plocka.

[plundin™]

Precis som Eliot hade jag inte hörttalas om varken Desmar eller LAST inna detta, Desmar verkar verkligen vara en osynligt bolag, man får inte många träffar på det namnet.

Just blandningen av Haydn och Schönberg verkar vara mycket eklektiskt.. Verkligen inte musik som man bollar men i samma andetag..

Hittade en recension av Leo Stokesplattorna från the Gramophone, kan kanske ge en smula känsla för innehållet

Rachmaninov

 

Symphony No 3,Op. 44. Vocalise,Op. 34/14.

National Philharmonic Orchestra/Leopold Stokowski

EMI CD    566759-2 (46 minutes : ADD)

From (Desmar) DSM1007(76/194/)

 

Dvorák  Purcell  Vaughan Williams

 

Dvorák Serenade,B52 Op. 22. Purcell Dido and Aeneas,Z626 - When I am laid in earth Vaughan Williams Fantasia on a Theme by Thomas Tallis.

Royal Philharmonic Orchestra/Leopold Stokowski

EMI CD    566760-2 (52 minutes : ADD)

From (Desmar) DSM1011(78/192/)

 

 

Like Toscanini, Boult and Barbirolli, Leopold Stokowski carried some of his finest interpretations well into old age – further in, actually, than they did, though often with impressive results. These two CDs resurrect recordings that Stokowski made in his 94th year for the Desmar company and are at their best in favoured territory. True, Vaughan Williams’s Tallis Fantasia hasn’t quite the mesmerizing control or textural allure of Stokowski’s 1952 Victor recording (12/54 – nla) with his own Symphony Orchestra, but it still delivers a handsome welter of tone, with tender quartet work and a hungrily impatient final climax. Dido’s Lament finds Stokowski coaxing and caressing precisely the sort of velvet sonorities that were common fare in his Philadelphia days and Rachmaninov’s Vocalise is not only beautifully phrased, but strong on impulse. No doubt about it, when it came to ‘the devil he knew’, Stokowski could still compete with the best. But when tackling new, or relatively new territory, at 93, his reflexes were rather slower to react.

Stokowski only ever gave one performance of the Dvorak Serenade during his career, and this is it. Some passages come off well, not least a warmly gauged opening and an affectionate if somewhat idiosyncratic approach to the third movement’s second set (track 5, at 1'08''), where Stokowski slows the pace in pursuit of maximum expressiveness. The principal problem here, apart from minor slips in ensemble, is a lack of clarity among inner voices.

In the case of Rachmaninov’s Third Symphony, there is the purely historical advantage of having a generally well-engineered stereo recording by the man who had conducted the world premiere back in 1936, though he had not conducted it since. As Edward Johnson points out in his sympathetic annotation, Rachmaninov kept Stokowski’s Philadelphia Orchestra in mind when he composed the work, so one might have expected at least some element of the Rachmaninov-Philadelphia-Stokowski axis to inform Desmar’s recording. And indeed at times it does: in the first movement’s repeated exposition (itself a pleasant surprise), for example, and for at least half of the last movement, which witnesses some of the most exciting playing on the disc.

Elsewhere, Rachmaninov’s “many tempo and metre changes, complicated off-the-beat cross rhythms, and sudden changes of mood” (I quote Johnson again) lead to ragged ensemble and a general feeling of executive confusion. There is little point quoting specific detail (too much goes awry for that) save for advising listeners to play the second movement. If that fails to cause mild alarm, then you too may appreciate “the vividness of the playing, its exciting quality, and the punch and precision” that Trevor Harvey noted in these pages 22 years ago. But if you are at all au fait with the recordings of Ormandy (Sony, 8/90 – nla), Svetlanov or Pletnev (see below) there is a chance that you will sense shifting sands. The recordings have an expansive, ‘period sound-track’ quality about them that suits the performances and the transfers seem excellent. Seasoned Stokowski buffs should proceed without caution.'

Jag har Rachmaninov CDn och tycker väll kanske inte att den har en sådär väldigt naturlig klang, musikaliskt är det dock inget fel på den!

Får väll hålla ögonen öppna för Desmar i framtiden!

/ptr

[Rutger]

"Recording Rachmaninoff's 3rd Symphony for Desmar Records, 1975":

Källa: Länk

Jag sa nog aldrig rent ut att Desmar-labeln inte längre existerar. Försvann nog redan ~1980, give'n'take a few. Kul att EMI nu förvärvat katalogen. Eller bara Stoki kanske?? Det vore typiskt, det är alltid orkestermusiken som ges företräde. LA-trion får vi nog aldrig på CD.

Tyvärr är de båda Stokowski-CD:na redan utgångna. EMI låter webbsidan ligga kvar (tack, faktiskt ju) men har inte godset. Webbshopen Presto har nåt ex kvar av Rach/66759. Men så även Berkshire, outleten. 50 spänn är nog skivan värd så jag la in en order igår (på Berkshire hittar man alltid en grabbnäve, kolla). EMI 66760 hittar jag 'ingenstans'. Här ännu ett par recensioner: EMI 66759, EMI 66760.

Googlat lite. Ljudteknikern John Kilgore var chefstekniker på Desmar. Det är snubben som spelade in de superba Mahler med Abravanel på Vanguard! Han ansvarade för mastringen av alla Desmar men var inte ljudtekniker på just DSM 1020/LA Trio.

Tänk, lite letande och ännu mera hyss på Desmar dyker upp. Kolla det här, fräckt så det ryker:

The most extraordinary evidence of Lisztian playing arose nearly a century after his death in a most unlikely guise. Ervin Nyiregyhazi, born in Budapest in 1903, became enthralled and obsessed with Liszt. Those who had known the master lauded the teenager as his spiritual heir. But after a series of brilliant debuts and ecstatic reviews of his mesmerizing playing, Nyiregyhazi dropped out of sight. Fifty years and nine marriages later he resurfaced in 1973 in a Los Angeles flophouse. Having barely touched a keyboard in decades, he was coaxed into a recital in a local church, part of which (two Liszt "Legendes") was taped on a cheap cassette deck. Issued on Desmar LP IPA 111, this is perhaps the most intense performance ever recorded, with a power and a spirituality beyond anything else in the realm of modern experience. Following his rediscovery, Nyiregyhazi went on to became a critical darling and cut several studio albums, but none approached what he had achieved in that one astounding concert in which he resurrected the spirit of Liszt just once in our time.

Nine marriages later... Undrar vad ett flophouse är. Hans eget hem kanske?

[Rutger]

DSM 1020G har levererats. Grundligt vaskad med Keith Monks och genomlyssnad. Tyvärr inte ett riktigt toppexemplar, men det visste jag.

Jo, den är bra. Musicerandet känns klart tillfredsställande. Ljudet är mycket bra, men... Jag hade väntat mig mer. Dock får jag en känsla att det här kan vara en inspelning av den där sorten, ni vet, som man aldrig blir 'färdig' med; som växer med varje förändring och tweakning. Eftersom skivan är billig så ska den definitivt hämtas upp när man råkar den.

Apropå de Stokowski som nämns ovan. Den försigkomne har inga svårigheter att hitta original-LP:na. Mycket enklare än LA-trion. Läs eliots länk ovan (inlägg #7) och bli frestad.

"DSM 1007: Please note: The tape to disc transfer of this recording has been made with the original full dynamic range intact. Should you find any difficulty in tracking some of the record's loud passages, please consult with..."