Jump to content

Från Bebops hifi-horisont


Bebop

Recommended Posts

2 minutes ago, calle_jr said:

Starka och högfrekventa blandtoner kan vara en begränsning vid gravering av fullängds-LP.

Det är kanske dags att ta ner problemet på jorden. Efter flera dagars LP-spelande av olika favoriter från 70-talet och framåt så är det inte så många i totalen som sticker ut med hemska sibilanter men de finns. Det finns dessutom många andra kvalitetsbrister som t ex tunnt ljud, dålig frekvensbalans, platt ljudbild mm (precis som på CD) men det lider jag inte av samma grad. Tänk om inspelningskedjan fokuserat med samma iver som skett på tekniksidan under åren… :rollingeyes:

 

Det blir ju lite av en paradox när avspelningssidan drar iväg med i många fall fantastiska potentialer och där musik- eller rättare sagt produktionssidan fokuserar på logistik med anpassning till den stora massans lyssningsvanor via mobiler, bluetothhögtalare, bilradio osv med dynamikbegränsning, övermixning och avsaknad av naturlig ambiens. Det finns ingen pickup, streamer, dac… you name it, som kan fixa till det. Jag är glad att min musik i huvudsak producerades på 50-talet fram till några år in på 2000-talet. Därefter tycker jag det ballat ur. Som alltid med undantag (det gjordes ”skitproduktioner”, tekniskt sett, även förr), framför allt inom klassisk musik men även inspelningar som görs ”live” i riktig studio med utnyttjande av rummets klang och där det enda man bytt ut är i stort sett att upptagningen och mixningen görs över digital utrustning istället för över analog dito.

Link to comment
Share on other sites

 

5 hours ago, Bebop said:

Det är kanske dags att ta ner problemet på jorden. Efter flera dagars LP-spelande av olika favoriter från 70-talet och framåt så är det inte så många i totalen som sticker ut med hemska sibilanter men de finns. Det finns dessutom många andra kvalitetsbrister som t ex tunnt ljud, dålig frekvensbalans, platt ljudbild mm (precis som på CD) men det lider jag inte av samma grad.

 

Ja, är det ett problem med siblianter? Det är nästan ett obefintligt problem hos mig eller några av de jag lyssnar mest hos. Jag har inte ens tänkt på det. 

Skulle tro att det är något i anläggningen som går att trimma bort om man har problem med det, men visst, vissa inspelningar har det i sig men då är det rätt tydligt att det sitter i inspelningen tycker jag. 

Dessutom är siblianter ett riktigt analigt ljud från start från tex röst eller instrument. Att det upplevs extra obehagligt beror i så fall på distorsion i inspelning eller i systemet som spelar upp det. 

 

Link to comment
Share on other sites

25 minutes ago, Apexorca said:

Att det upplevs extra obehagligt beror i så fall på distorsion i inspelning eller i systemet som spelar upp det. 

Riktigt så enkelt är det dessvärre inte. När sibilanter finns i pressningen de går inte rensa bort. Man kan hålla ner dem med t ex en pickup, typ Koetsu som faller rätt kraftigt över ca 6 kHz i förhållande till t ex Lyra och Ortofon men de försvinner inte. På vissa pressningar har du bara sibilanter på enstaka spår och pressningar av samma album kan skilja sig. Överstyrda ”s” vid inspelningen finns där och går inte trolla bort. Dessutom reagerar vi olika på dem. Det stora flertalet album jag har är det inga som helst problem med.

 

Men visst kan det också bero på annat i kedjan men då handlar det om sibilanter som inte finns i spåren/inspelningen. Jag kan garantera att sibilanter (och annat) låter väldigt olika på dessa tre pickuper (allt annat lika). Men samtidigt säger dessa grafer långt ifrån allt (t ex dynamik, spårning, djup, bredd, klang…) så klart. Det går inte utläsa vilken som har en helhet som låter ”bäst” i sin egen anläggning.

 

Ortofon Verismo

2550CCDD-6356-4F82-A575-254816840163.jpeg
Lyra Etna

D58F0213-AFE0-4682-A5E2-F306130D6466.jpeg
Hana Umami

ED50F74F-3DED-4D92-B645-44EFA8C18D1E.jpeg
 

Koetsu Vermeillon

4D819D29-AD67-4121-8E8E-D046152FA587.jpeg

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Nya extrahyllan till SME-spelaren står på torkning skall sen bara ytpoleras lite om sådär 10-12 timmar. Tonen har jag valt för att den skall matcha mitt golv där jag har merbau. Funderar på att göra fler hyllplan och slutligen ett helt nytt rack i samma ton.

 

DSC_0476~2.JPG

 

Hyllan är 2x18 mm i ek plus 7 mm finplywood (gran) i mitten = 43mm.

 

DSC_0475~2.JPG

 

Ett tips om/när ni betsar och oljar trä:

  • Efter slipning så blöter ni en handduk (lite mer än bara fuktar) och gnider in fukten på ytan. Man skall se att ytan blivit fuktig men inte dyblöt.
  • Låt skivan ligga till den ser rätt torr ut och fukta skivan en gång till men nu med bara en fuktad handduk.
  • Slipa nu skivan en gång till 120-200-sandpaper.
  • Nu kan ni betsa tunnt och torka 24 timmar och därefter olja in. Själv använder jag Osmo hårdvaxolja sidenmatt som är en torkande olja som ger en fin yta lätt att hålla ren. Dyr som poker men outstanding, tycker jag.
  • Genom denna operation får ni bort fiberresningen som fukten medför och ni får en jämnare och behagligare yta som kräver mindre efterbearbetning.
  • Om man lackar så förseglar man ytan och det blir mindre känsligt men även då blir det elegantare om man först kör ovanstående procedur.

 

Link to comment
Share on other sites

Och nu är hyllan på plats. Det blev lite ommöblering som jag tycker passar lite bättre där min Simon Yorke tar plats i vänstra ringhörnan och SME 12A i högra ringhörnan.

 

Simon Yorke 2.jpg

 

Det nya hyllplanet blev utmärkt. Det förväntas väl att jag nu skall skriva om hur svärtan och upplösningen förändrades till det bättre. Det avstår jag ifrån och konstaterar bara att det låter alldeles förnämligt. Jag har fortsatt och trixat med VTA/SRA för att hitta optimal inställning. Jag tror jag är ganska nära nu, kanske t o m vad som är möjligt i min rigg. SRA med Ortofon Winfeld med VTF på 2,4 g blir inte optimalt med parallell arm. Den måste upp lite mer. När den är parallell hamnar SRA hos mig under 90 grader och det är inte optimalt. Jag har trixat både både med VTF och VTA/SRA och nu låter det förbannat bra i min bok. SME kan nu mäta sig med min Simon Yorke.

 

Båda spelarna är lika bra men lite annorlunda. Med då skall man beakta att det sitter olika pickuper; Koetsu visavi Ortofon, Heimdal-phonokablar till SME och Cardas till Simon Yorke. Koetsun förstärks via MC rörlinjesteg i VTL. Ortofon går via Ortofons SUT och sedan in i VTLs MM-steg. Så vad gör vad?

 

Det jag gillar hos SME är armen som man har bättre inställningsmöjligheter på och mer kontroll på vad jag gör. Inte så bra som med Kuzmas armar men betydligt bättre än med Simon Yorke. Men för övrigt handlar det mer om känslor. Båda spelarna låter bra och jag tunar dem lite olika med pickupval.

 

SME 12A.jpg

 

Så här ser stacken ut nu...

 

Översikt.jpg

 

Link to comment
Share on other sites

19 minutes ago, Bebop said:

Men för övrigt handlar det mer om känslor. Båda spelarna låter bra och jag tunar dem lite olika med pickupval.

Det är väl ingen överraskning att jag ställer mig bakom tanken här. :) Stort grattis till att det landat väl med tillskottet! 

Hur långt borta är den lille U2 Mini förresten?

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, AlfaGTV said:

Stort grattis till att det landat väl med tillskottet! 

Tack… och fortfarande har jag inte riktigt landat hur väl Windfeld spelar med SME’n. Samtidigt känner jag en inre skam för att jag inte gått på djupet med SRA. För ett par år sedan tog jag bort Windfeld på Simon Yorke och satte dit min Koetsu Rosewood. Jag tyckte att Windfeld ibland lät lite pressad utan den luft som är så viktig. Jag tänkte att den behöver skickas in för renovering efter ca 1300 timmar (1,700 LP). Ortofon menade att den har halva tiden kvar. Nu vet jag att felet hela tiden varit fel SRA kring 88 grader med tonarmen parallell. Ortofon har förklarat att det är bara en startposition… Nu vet jag bättre. Några oinspelade sibilanter stör inte längre. Cymbaler och stråkar låter renare osv.

 

Lumin U2 Mini kommer förhoppningsvis under juni. I dagens allmänna situation kring frakter, materialtillgång, lockdowns i Kina osv, är det svårt för alla att utlova exakta tider. Jag kan och får leva med det. U1:an har jag inte kvar längre. Men nu har jag ju hamnat i en eufori med vinyl så jag lever gott ändå…:65: 

 

 

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, Bebop said:

 

 

SME 12A.jpg

 

Så här ser stacken ut nu...

 

Översikt.jpg

 

 

Snyggt!

 

4 hours ago, Bebop said:

Båda spelarna är lika bra men lite annorlunda.

 

Hur skiljer sig karaktären mellen dem? Blir det så att olika typ av musik, om hörapparaten är på eller av eller dagsformen passar till olika spelare? 

Jag antar att det är bra om de skiljer sig åt i hur det låter så att du kan välja den spelare som ger mest glädje att lyssna på till olika musik. Annars undrar jag om hur ni/du som använder 2 spelare tänker om det?

Hittills har jag tänkt att jag vill optimera en spelare så bra jag kan, ev ha en välrenoverad gammal Thorens, Lenco, EMT eller liknande för att spela gammal jazz med.

 

2 hours ago, Bebop said:

Ortofon har förklarat att det är bara en startposition… Nu vet jag bättre. Några oinspelade sibilanter stör inte längre. Cymbaler och stråkar låter renare osv.

 

Ja öronen vet bäst.

Link to comment
Share on other sites

52 minutes ago, Apexorca said:

Hur skiljer sig karaktären mellen dem?

Den frågan är för tidigt väckt. Jag har haft 90% fokus på att få till SME'n. Jag tror skillnaderna i huvudsak ligger mellan pickuperna, möjligen även phonokablarna. Skivspelarna tror jag inte skiljer så mycket ljudmässigt, men det är svårt att veta. Men Koetsu fokuserar mer kring mellanregister. Röster, framför allt kvinnliga i små sättningar som t ex Sarah Vaughan, Ella, Joni Mitchell, Alison Kraus, Cowboys Junkies, Flora Purim m fl är outstanding med Koetsu. Likaså kammarmusik av Schubert och Schumann och orkestermusik av Debussey.

 

Om du tar mer dynamisk musik som t ex Roger Waters "Pros and Cons..., Frank Zappa, Symfonier... så ger Windfeld en mer fullödig presentation, mer dynamik och högre upplösning. 

 

Skillnaderna är inte "livsavgörande" men de finns. Det är ungefär som att välja mellan oxfilé och högrev. Båda är bäst men inte till allt.

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, conan said:

Hur är Ortofonen jämfört?

Jag kan bara jämföra Windfeld med Lyra Kleos som jag också ägt. Jag ser dem som likvärda och den eventuella skillnad som finns är försumbar. Jag kan i vart fall inte peka ut någon direkt. De låter bra, spårar bra… Kleos har högre utspänning där man klarar sig med en riaaförstärkning kring 58-60 dB. För Winfeld behövs en sådär 65-68 dB.

 

En del imponeras av tekniska lösningar och där har båda en ”story” som man kan ta till sig… Nu finns det en ny Windfeld där de mest vitala delarna är i titan. Vad jag kan läsa mig till har de ungefär samma tonala struktur. En ny sådan kostar idag ca 45,000 men en renovering av den gamla där allt byts ut förutom huset kostar 2,000 EUR. Den vägen kommer jag att gå. Så har jag gjort även med Koetsu som är något helt annat än Ortofon och Lyra.

 

Även Lyra har motsvarande service. Mitt råd är att ta den man tycker är snyggast och känner störst förtroende för. För mig är det egalt vilket av dessa märken man köper.
 

Etna och Skala får andra uttala sig om.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Det börjar bli vardag snart igen. SME’n har ”satt sig” och jag tycker att jag fått till det riktigt bra. Så bra att jag tog tag i inspirationen från @AlfaGTV och provkörde Ortofons 2m Black. Det är en mm som har en naken infattad shibataslipad nål (r/R 6/50 µm) på ett nålarmsrör i aluminium. Den nyare LVB har samma slipning men på ett rodium nålarmsrör. Det är f ö samma nål och nålarmsrör som satt på Ortofons MC-modell Jubilee en gång.

 

55B27AF1-1AAD-4B33-817D-D1525B705683.jpeg
 

Hur lät detta då? Min första reflektion var om det var så stor skillnad men efter ett tag så blir jag klar över att så är det. Rytm, driv och bas är mycket, mycket bra och jag saknar inget där. Lite högre upp, kanske inte riktigt samma finess, eller? Jag spelade några album och sedan tillbaka igen…
 

6901A841-EC5E-42C3-A601-8054743B84C4.jpeg
 

Jo, det är skillnad. Inte att PW på något sätt ”slår” 2m Black i driv, bas och rytm. Men det är något med värme, klangkropp i t ex saxofoner och stråkar. Även de där små mikrodetaljerna som skapar klangfärgen. Inte minst i stora orkesterverk. Men det handlar inte om hästlängder. Just dessa detaljer tillskrivs de förbättringar som Blacks efterföljare, LVB fått. Jag blir lite nyfiken på den. Det skulle vara kul att testa den.

 

Om det bara handlar om att spela t ex gamla Blue Note, Impulse! och Riverside skulle jag kunna leva med 2m Black alla dar i veckan. 
 

Det är också kul med en tonarm där man kan byta skal med olika pickuper istället för fipplandet med Simon Yorkes knepiga montage. Har man väl fått till det på den så tar de emot att byta. Det går naturligtvis men det är rätt så ”mekkigt”.

 

936F8491-EFCD-40D2-B156-1128950AE14A.jpeg

Den enda nackdelen är att skalet spänns fast med en skruv och den kan man bli av med när man som jag springer mellan nedanvåningen och ovanplan där jag har min andra spelare med SME-arm (M2). Och det är precis vad jag lyckades med. Å andra sidan har väl @Daniel en hel byrålåda med reservskruvar…:closedeyes:


Edit: Skruven återfunnen… hamnade i ett skivkonvolut…

Edited by Bebop
Edit
Link to comment
Share on other sites

On 2022-06-06 at 12:01, Bebop said:

lite nyfiken på den. Det skulle vara kul att testa den.

Jag delar den nyfikenheten! Det ligger en beggad på hifitorget för den djärve?

 

För övrigt var det nog en av de få saker jag inte var så impad av på min gamla SME-309, att tonarmsskalets skruv behövde tas ur för att byta detta. Har för mig det iaf, och att jag hade farhågan att tappa den eller pilla loss muttern i sin plats. I övrigt är det ju fantastiska armar att jobba med, det är få andra som erbjuder en lika trevlig "arbetsmiljö".

Link to comment
Share on other sites

6 minutes ago, AlfaGTV said:

För övrigt var det nog en av de få saker jag inte var så impad av på min gamla SME-309, att tonarmsskalets skruv behövde tas ur för att byta detta.

Nej det är inte optimalt men nu vet jag …

 

Den enda smolken i bägaren annars som för mig är svår att förstå är hur i hela fridens namn SME endast levererar tumgängade pickupskruvar. Det tog en liten stund innan jag insåg det och jag hann förmodligen skada en M-pickupgänga lite men inte värre än att jag kunde skruva förbi skadan.

 

Nu hade jag andra skruvar på lager så det löste sig men jag kan tänka mig irritationen om jag köpt en M-gängad pickup samtidigt och inte kunnat montera den. Alla pickuper skickar inte med skruvar, t ex inte Koetsu. Det är fel åtgärd att spara in pengar på och inte särskilt kundtillvänt. Det kan du skicka vidare till SME, @Daniel

Link to comment
Share on other sites

21 minutes ago, AlfaGTV said:

Det ligger en beggad på hifitorget för den djärve?

Jo, jag såg det men när det gäller pickuper köper jag bara nytt. En utbytesnål kostar inte så mycket mer än vad säljaren begär inklusive huset.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Bebop said:

Nej det är inte optimalt men nu vet jag …

 

Den enda smolken i bägaren annars som för mig är svår att förstå är hur i hela fridens namn SME endast levererar tumgängade pickupskruvar. Det tog en liten stund innan jag insåg det och jag hann förmodligen skada en M-pickupgänga lite men inte värre än att jag kunde skruva förbi skadan.

 

Nu hade jag andra skruvar på lager så det löste sig men jag kan tänka mig irritationen om jag köpt en M-gängad pickup samtidigt och inte kunnat montera den. Alla pickuper skickar inte med skruvar, t ex inte Koetsu. Det är fel åtgärd att spara in pengar på och inte särskilt kundtillvänt. Det kan du skicka vidare till SME, @Daniel

Håller med. Det är knasigt. Vi får ligga på dem. Har frågat tidigare. Men du vet, de kör på fel sida vägen också. 😃

Link to comment
Share on other sites

Från vinyl till band. Ett par dagar med att lägga på en ny laddning masterbandkopior på aluminiumspolar, sätta på ändband (rött/grönt), märkning och premiärlyssning.

 

DSC_0484.JPG

 

En första lyssning gjord och som med alla andra musikkällor är inte allt guld som glimmar. Inga låter dåligt men några sticker ut mer än andra. Man vet ju aldrig vilken typ av mastring man får. Ett par band, Wayne Shorter och Dexter Gordon, känns som att de är dynamik begränsade och med en överdriven nivå i mellanregister och diskant och med återhållet basdjup. De låter mer som CD/LP.

Link to comment
Share on other sites

Dags för nästa låda att göra entré…:satisfied:

 

C2E0D861-ABE1-4B3D-A5DC-4F61342E922D.jpeg

 

Det är uppföljaren till nätverksbryggan Lumïn U1 Mini som nu har uppdaterats till det passande namnet U2 Mini. Det finns en gräns hur långt man kan nå med uppdateringar över nätet. Lumïn menar att för att de skall komma vidare krävde ny hårdvara. Det mesta är sig likt. Den stora nyheten, som jag uppfattat det, är en ny och snabbare processor som framför allt skall förbättre prestandan och flexibiliteten vid upp- och downsampling. Den har ocks förberetts för framtida förväntade uppdateringar över nätet som U1:an inte kommer att klara.

 

8E220166-FF3A-4502-A2E3-C7EC79B77BBA.jpeg
 

Till det yttre har man fått till en vackrare yta som är mer sammetslen istället för den tidigare rätt så ”billiga” borstade aluminiumytan. Streamingdelen/nätverksbryggan är samma i samtliga enheter som Lumïn U1 Mini. Det som skiljer är framför allt de inbyggda dacarna och nätdelarna. Detta är första modellen med deras nya nätverksbrygga om jag förstått det korrekt.

 

Jag förväntar mig inga ljudliga förbättringar men för mig känns det rätt att hänga med i uppgraderingssvängarna. Men det kanske låter bättre också. Det blir svårt att konstatera eftersom jag har varit utan den gamla i nästan en månad. Ljudminnet är kort, framför allt för nyanser.

 

Baksida och app är samma som tidigare. 
 

99899745-BF4C-4E08-A5F7-8BA7BF4D0FA4.jpeg
 

Den får nu ligga till sig i lådan tills vi får skitväder nästa gång. Jag behöver också klura till var den skall placeras. Dessutom är jag upptagen med ett litet kabelprojekt.

 

Link to comment
Share on other sites

Jag är i behov av ytterligare en balanserad signalkabel för att kunna ansluta min XLR-switch som jag köpte för ett par år sedan. Jag har tre balanserade ingångar på mitt försteg och jag behöver fyra. (2 dacar, 1 phonosteg och 1 rullbandare). Jag köpte en sådan här:

 

CB034F4C-5DE5-4266-8862-7AF1DDB010E6.jpeg
 

59C89F65-DFFF-4542-8E74-286EFD0094D0.jpeg
 

Problemet, som jag upptäckte först nu är att den inte löser mitt problem. Den har bara en ingång men tre utgångar. Jag har tänkt tvärtom. Den är alltså till för att dela en signal mellan tre olika mottagare. Om någon har det behovet så skrik till…

 

Nu har jag beställt en sån här istället. Den har två ingångar och en utgång. Precis vad jag behöver.

 

09F506C2-3DE9-4EA7-8590-BC9C24597447.jpeg
 
Jag fick istället ägna mig det tråkigaste inom hifi…. jämföra kablar…

 

Link to comment
Share on other sites

28 minutes ago, Bebop said:

Problemet, som jag upptäckte först nu är att den inte löser mitt problem

Det har hänt mig ett antal ggr att jag tänkt fel och särskilt vanligt är det när det gäller det digitala, går att konfirmeras hos ett antal medlemmar här på forumet:winking:

 

30 minutes ago, Bebop said:

Jag fick istället ägna mig det tråkigaste inom hifi…. jämföra kablar…

Det har jag slutat med att göra uti stugan och det känns befriande:satisfied: Det finns roligare saker att lyssna till utan att behöva sitta på helspänn och försöka utvärdera de allra minsta för- och nackdelarna som det så många ggr handlar om.

 

/byZan 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag har, med få undantag, hela min anläggning hopsnörad med Transparent Ultra MM2 XLR. Undantagen är vinylen där jag har Nordost på ena spelaren Cardas på den andra. Jag tycker Transparents kablar låter utmärkt och jag har ingen drivkraft att byta dessa. Nu behöver jag en till och ramlade nästan baklänges när jag såg att en meter motsvarande idag går loss på 40,000. Det anser jag inte är prisvärt. I vart fall bör det utmanas. I min tråd får man prata om pris som jag tycker är en specifikation likväl som prestanda, vikt och design. Det är en del i beslutsunderlaget. Vilken plats det tar inför vårs beslut är upp till var och en och jag har full respekt för induviduella preferanser. Men här skriver jag om mina.

 

Jag köpte de flesta av mina Transparent Ultra när jag bodde i Kanada. Där kostade de ungefär 60% av vad de betingade i Sverige. Det var ändå mycket pengar men långt ifrån vad de kostar idag. Jag har satt ner foten och vägrar följa med i den priseskalering som skett. Det gäller för övrigt mycket annat inom dagens hifi.

 

Frågan är då om det finns något annat som kan utmana? Jag for till handlaren och fick med mig ett par varianter från Chord Cables som jag ville jämföra med Transparent Ultra. Jag plockade också fram ett par andra från mitt garderobslager. Jag spelade bara en låt fram och tillbaka från Charles Lloyds utmärkta Hyperion With Higgins på ECM (2001). Låt nr 3 Secret Life of the Forbidden City som har ”allt” jag tycker är en grundpelare för en bra inspelning. Ljudbilden, cymbalerna, pianot och inte minst en drivande bas som ligger fint i ljudbilden. När man får till allt på den låten presenteras ett härligt driv i mina öron. Dessutom är låten bra och musikerna är fantastiska. 
 

A8BF33A4-CCAC-4B76-83E3-CC18E8B0ACE3.jpeg
 

Jag har hört den här låten i många system och med olika resultat. När det låter som sämst blir det rätt så skramliga cymbaler med hopsjunken ljudbild och utan driv från ståbasen. Just den är den viktigaste komponenten i denna låt. Det är den som driver allt framåt med ett härligt ”schwung” och botten.

 

Följande kablar ställde upp på startlinjen:

  • MIT Proline - min första XLR-kabel inköpt 1998
  • Klotz MC2000 (Superior Microphone Cable - Extra Low Capacitance) - en tysk ganska vanlig kabel i studiosammanhang till helt andra pengar än vad hifibranschen har.
  • Chord Shawline XLR för drygt 3,000 kronor
  • Chord Epic XLR för 5,600 kronor
  • Transparent Ultra MM2 XLR

Jag bytte flera gånger för att vara säker på att jag hörde rätt. Jag började med Transparent Ultra som är min referens.

2D0F3CEB-5EE4-4ECC-ADD4-1DD72589F623.jpeg
 

Det låter precis som jag vill det skall låta som jag beskrev ovan för valt musikexempel. Mycket bra. 
 

Jag gick sedan över till Chord Shawline. 
A68952E8-7386-4019-94B4-EF9107C04DDF.jpeg
 

Shawline var faktiskt ingen höjdare. Det lät rörigt och basen försvann nästan i ljubilden. Jag brukar inte ha så stor tilltro kring många superlativer kring kablar men det här var ingen hit i min anläggning.

 

Jag kopplade istället upp Chord Epic.

A7793BAB-7D0F-4BBD-930B-11A77D9E1B9B.jpeg

 

Det här var väldigt annorlunda. Helt i min smak och inte så väldigt avvikande från Transparent Ultra. Om och hur mycket får undersökas i en final.


In med MIT-kabeln.

15CADCCF-4D4E-4F05-BC5F-CAA6FBA274C9.jpeg
 

Bättre än väntat men inte tillräckligt. Tappade i ljudbilden och basen tappade klippet och swunget. Det blev en mer rund och mullig bas som drog ner drivet. Den åker ut i skrubben.

 

Slutlig kopplade jag upp studiokabeln från Klotz.

5FBE71A2-7C2A-44D2-95E9-F51BC1FF3F82.jpeg
 

Detta blev min högst subjektiva tests största överraskning. Det lät riktigt bra. Och tar man med priset på några hundralappar så är det en riktig brainkiller. Den kunde inte matcha Chord Epic och Transparent Ultra ända fram, men den hade samma balans men lite mindre av den. Inte riktigt samma finlir. Men det lät bättre än både MIT Proline och Chord Shawline. Jag menar att det inte var fråga om endast nyanser. Klotz-kabeln låter riktigt bra men inte bäst.

 

Så hur blir du slutfacit mellan Transparent Ultra och Chord Epic? För mig är de lika bra även om de är något annorlunda. Vi talar om små skillnader. Möjligen ger Transparent Ultra något större ljubild medan Chord Epic excellerar i en lite annorlunda upplösning. Men ibland tyckte jag att de lät exakt lika. När skillnaderna är så pass små mellan ett par kablar tycker jag att det inte är något att hänga upp sig på. Det blir en Chord Epic och jag kan behålla mellanskillnaden på 35,000 kronor i börsen istället för att köpa senaste Ultra-modellen.

 

Observera att det jag kommit fram till är ingen allmängiltig sanning. Hur en kabel ”låter” är kopplat till det sammanhang de verkar i, dvs min elektronik, övriga kablar, mina högtalare och min subjektiva smak. Det finns ju också mängder av andra kablar, men den processen har jag varit igenom när jag till slut gjorde mitt val för Transparent. Den tänker jag inte göra om.

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Bebop said:

Jag har, med få undantag, hela min anläggning hopsnörad med Transparent Ultra MM2 XLR. Undantagen är vinylen där jag har Nordost på ena spelaren Cardas på den andra. Jag tycker Transparents kablar låter utmärkt och jag har ingen drivkraft att byta dessa. Nu behöver jag en till och ramlade nästan baklänges när jag såg att en meter motsvarande idag går loss på 40,000. Det anser jag inte är prisvärt. I vart fall bör det utmanas. I min tråd får man prata om pris som jag tycker är en specifikation likväl som prestanda, vikt och design. Det är en del i beslutsunderlaget. Vilken plats det tar inför vårs beslut är upp till var och en och jag har full respekt för induviduella preferanser. Men här skriver jag om mina.

 

Jag köpte de flesta av mina Transparent Ultra när jag bodde i Kanada. Där kostade de ungefär 60% av vad de betingade i Sverige. Det var ändå mycket pengar men långt ifrån vad de kostar idag. Jag har satt ner foten och vägrar följa med i den priseskalering som skett. Det gäller för övrigt mycket annat inom dagens hifi.

 

Frågan är då om det finns något annat som kan utmana? Jag for till handlaren och fick med mig ett par varianter från Chord Cables som jag ville jämföra med Transparent Ultra. Jag plockade också fram ett par andra från mitt garderobslager. Jag spelade bara en låt fram och tillbaka från Charles Lloyds utmärkta Hyperion With Higgins på ECM (2001). Låt nr 3 Secret Life of the Forbidden City som har ”allt” jag tycker är en grundpelare för en bra inspelning. Ljudbilden, cymbalerna, pianot och inte minst en drivande bas som ligger fint i ljudbilden. När man får till allt på den låten presenteras ett härligt driv i mina öron. Dessutom är låten bra och musikerna är fantastiska. 
 

A8BF33A4-CCAC-4B76-83E3-CC18E8B0ACE3.jpeg
 

Jag har hört den här låten i många system och med olika resultat. När det låter som sämst blir det rätt så skramliga cymbaler med hopsjunken ljudbild och utan driv från ståbasen. Just den är den viktigaste komponenten i denna låt. Det är den som driver allt framåt med ett härligt ”schwung” och botten.

 

Följande kablar ställde upp på startlinjen:

  • MIT Proline - min första XLR-kabel inköpt 1998
  • Klotz MC2000 (Superior Microphone Cable - Extra Low Capacitance) - en tysk ganska vanlig kabel i studiosammanhang till helt andra pengar än vad hifibranschen har.
  • Chord Shawline XLR för drygt 3,000 kronor
  • Chord Epic XLR för 5,600 kronor
  • Transparent Ultra MM2 XLR

Jag bytte flera gånger för att vara säker på att jag hörde rätt. Jag började med Transparent Ultra som är min referens.

2D0F3CEB-5EE4-4ECC-ADD4-1DD72589F623.jpeg
 

Det låter precis som jag vill det skall låta som jag beskrev ovan för valt musikexempel. Mycket bra. 
 

Jag gick sedan över till Chord Shawline. 
A68952E8-7386-4019-94B4-EF9107C04DDF.jpeg
 

Shawline var faktiskt ingen höjdare. Det lät rörigt och basen försvann nästan i ljubilden. Jag brukar inte ha så stor tilltro kring många superlativer kring kablar men det här var ingen hit i min anläggning.

 

Jag kopplade istället upp Chord Epic.

A7793BAB-7D0F-4BBD-930B-11A77D9E1B9B.jpeg

 

Det här var väldigt annorlunda. Helt i min smak och inte så väldigt avvikande från Transparent Ultra. Om och hur mycket får undersökas i en final.


In med MIT-kabeln.

15CADCCF-4D4E-4F05-BC5F-CAA6FBA274C9.jpeg
 

Bättre än väntat men inte tillräckligt. Tappade i ljudbilden och basen tappade klippet och swunget. Det blev en mer rund och mullig bas som drog ner drivet. Den åker ut i skrubben.

 

Slutlig kopplade jag upp studiokabeln från Klotz.

5FBE71A2-7C2A-44D2-95E9-F51BC1FF3F82.jpeg
 

Detta blev min högst subjektiva tests största överraskning. Det lät riktigt bra. Och tar man med priset på några hundralappar så är det en riktig brainkiller. Den kunde inte matcha Chord Epic och Transparent Ultra ända fram, men den hade samma balans men lite mindre av den. Inte riktigt samma finlir. Men det lät bättre än både MIT Proline och Chord Shawline. Jag menar att det inte var fråga om endast nyanser. Klotz-kabeln låter riktigt bra men inte bäst.

 

Så hur blir du slutfacit mellan Transparent Ultra och Chord Epic? För mig är de lika bra även om de är något annorlunda. Vi talar om små skillnader. Möjligen ger Transparent Ultra något större ljubild medan Chord Epic excellerar i en lite annorlunda upplösning. Men ibland tyckte jag att de lät exakt lika. När skillnaderna är så pass små mellan ett par kablar tycker jag att det inte är något att hänga upp sig på. Det blir en Chord Epic och jag kan behålla mellanskillnaden på 35,000 kronor i börsen istället för att köpa senaste Ultra-modellen.

 

Observera att det jag kommit fram till är ingen allmängiltig sanning. Hur en kabel ”låter” är kopplat till det sammanhang de verkar i, dvs min elektronik, övriga kablar, mina högtalare och min subjektiva smak. Det finns ju också mängder av andra kablar, men den processen har jag varit igenom när jag till slut gjorde mitt val för Transparent. Den tänker jag inte göra om.

Då skulle du väl ändå upp på Chord Sarum T jämfört med Transparent.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...