Jump to content

Frågeställning och eftertanke


Bolstad

Recommended Posts

När jag nu ställer denna fråga så gör jag det med stor respekt för andras tyckande och vad ni gillar.

Min vilja här är inte att såra eller förolämpa någon men om jag ändå gör detta så ber jag om ursäkt för klumpigt ordval från min sida.

Det är som så här att jag under ett antal år försökt att lyssna in mig på en grupp som av väldigt många anses vara en av tidernas största band.

Det har varit olika skivor, olika tryck, olika kvalité vad gäller inspelningar och till och med varit på dem live.(vad gör man inte för vänner)

Bland alla genrer och band/artister som finns inom dessa så lyckas jag alltid hitta något i deras repertoar som kan gå an eller till och med vara ok.

Detta gäller fram till detta band som helt enkelt inte ger mig ett skvatt och jag förstår inte vad grejen är med dem.

Vissa hyllar dem till skyarna och har dem som husgudar vilket för mig enbart är???

Finns det fler bland oss i denna grupp som har det så att det finns vissa artister/grupper som man helt skulle kunna vara utan för att de helt enkelt inte tillför

ens personliga smak ett dyft och då menar jag ingenting?

Det mest intressanta för min del då är vad tror ni orsaken är?

Nåväl nu har jag hållt er tillräckligt länge på halster, det är Pink Floyd som det gäller för min del som jag bara inte hittar vad som är så stort med dem.

Ha en bra dag på er alla.

// Thomas

 

 

Link to comment
Share on other sites

4 minutes ago, Bolstad said:

När jag nu ställer denna fråga så gör jag det med stor respekt för andras tyckande och vad ni gillar.

Min vilja här är inte att såra eller förolämpa någon men om jag ändå gör detta så ber jag om ursäkt för klumpigt ordval från min sida.

Det är som så här att jag under ett antal år försökt att lyssna in mig på en grupp som av väldigt många anses vara en av tidernas största band.

Det har varit olika skivor, olika tryck, olika kvalité vad gäller inspelningar och till och med varit på dem live.(vad gör man inte för vänner)

Bland alla genrer och band/artister som finns inom dessa så lyckas jag alltid hitta något i deras repertoar som kan gå an eller till och med vara ok.

Detta gäller fram till detta band som helt enkelt inte ger mig ett skvatt och jag förstår inte vad grejen är med dem.

Vissa hyllar dem till skyarna och har dem som husgudar vilket för mig enbart är???

Finns det fler bland oss i denna grupp som har det så att det finns vissa artister/grupper som man helt skulle kunna vara utan för att de helt enkelt inte tillför

ens personliga smak ett dyft och då menar jag ingenting?

Det mest intressanta för min del då är vad tror ni orsaken är?

Nåväl nu har jag hållt er tillräckligt länge på halster, det är Pink Floyd som det gäller för min del som jag bara inte hittar vad som är så stort med dem.

Ha en bra dag på er alla.

// Thomas

 

 

 

Det är väl just detta som gör musik intressant. Jag är inte heller ett stort fan av Pink Floyd, men förstår dess musikhistoriska, och o viss mån politiska betydelse. Där det senare är mer intressant för mig. Jag tycker dessutom att Beatles är överskattade. ;-) Om vi nu ska outa våra skumma läggningar.  ;-)

Link to comment
Share on other sites

@Daniel

Det är nästan alltid intressant och roligt att lära sig fakta om olika artister och band dock blir det tvärnit vad gäller musiken i detta fall.

Tvekade länge innan jag skapade denna tråd eftersom det kan vara ett känsligt ämne men för mig väger nyfikenheten mer om vad orsaken kan vara.

Outa och outa, helt frivilligt.:redface2:

Link to comment
Share on other sites

Jag är ju eg ingen rock-kille men Pink F håller jag faktiskt högt speciellt deras produktion runt DSOTM. Jag tycker inte att det är något att hänga upp sig på om man "fattar" det eller inte. Lyssna på det du gillar helt enkelt. Så kan man ju prova lite då och då. När jag var i tonåren så gillande jag inte alls Pinkan. Då var det Synt o Soul som gällde. Fastnade för deras "Collection of great Dance songs" med "hitarna" i 25-års åldern. Men gillar fortfarande inte alls den tidiga produktionen.  Sen finns det ju massor av musik som inte ger mig ett dyft. Ta bara världens just nu största musikgenre RAP-musik. Totalt ointressant för mig, men inte får jag ångest för det ;-)

Link to comment
Share on other sites

Hehe!! Roligt och intressant inlägg @Bolstad.

Det är väl så enkelt att vi har olika smak när det gäller musik precis som så mycket annat här i livet.

Tycke och smak avseende mat, dryck, idrott, resmål är klart uppdelat oavsett åldersuppdelning, urspung osv...

 

Misstänker att du kanske vill ha lite mothugg oxå:) Jag tycker att Pink Floyd är fantastiska! Vissa ggr är första intrycket av musik otroligt viktigt, i mitt fall var det The Wall 1979 som jag fick höra hos min kusin som är några år äldre. Det intrycket sitter fortfarande i för min del. Plattorna från Meddle och framåt tycker jag är mycket bra, de tidiga skivorna är inte riktigt "min bag" förutom ett antal låtar så som t ex Astronomy Domine.

Jag tycker dock inte soloskivorna från vare sig Gilmour eller Waters kommer upp i den kvalité som fanns på Floyds 70-tals plattor.

 

Artister som jag inte riktigt fattat storheten med är bl a Bob Dylan o Bruce Springsteen..... Sådär, säkert ytterligare en fackla in i elden:24:

Link to comment
Share on other sites

6 minutes ago, lindome said:

 

 

Misstänker att du kanske vill ha lite mothugg oxå:)

Inte mothugg men det är svårt att få reda på saker om man inte har olika syn på saker och kan resonera om det.

Det som för mig ger väldigt mycket i ditt svar är varför du just tycker att de är bra.:thumbsup:

 

Link to comment
Share on other sites

31 minutes ago, Bolstad said:

@shaft

Jag har ingen ångest och det hoppas jag ingen annan har heller vad gäller denna hobby då det är det motsatta vad tanken är med musik,

(eventuella inköp ingår inte då det nära på alltid följs av frågan gjorde jag rätt)

 

Nej jag menade inte ångest, men någonting får dig att reflektera och undra varför du inte gilla PF. Det verkar gnaga lite?

Men musik är ju intressant som många påpekar. Jag har i mina diskussioner med musikvänner funnit det intressanta faktum att även om man gillar samma skivor och låtar så kan det helt skilja orsaken till att man gillar en viss låt. En gillar arrangemanget och det fläskiga ljudet - en annan gitarrsolot - en tredje tänker på sin första date och har minnen förknippade. etc etc.

Ibland när jag frågar varför en person gillar (och ibland inte gillar) en skiva så blir jag förvånad med en aha-upplevelse.;_)

Link to comment
Share on other sites

Nu är jag kränkt! :D

 

Närå, inte ett dugg! Men för mig är Pink Floyd "the soundtrack of my life" med The Wall i första hand som inspiration med både lättuggade partier och mera klassiskt proggiga utsvängingar. Jag gillade ju redan de proggiga genom min uppväxt med Genesis och Yes men även de lite jazziga dragen. Jag upptäckte nog Wish You Were Here samtidigt som Momentary Lapse of Reason släpptes och eftersom jag såg dem på globen -89 så befästes mitt gillande. Efter detta har de varit en del av mitt musikaliska intag med intag av deras övriga katalog.

Idag är nog min favoritplatta Animals eftersom jag gillar instrumental musik, tycker ofta musiktexter är banala, fåniga eller klyschiga och föredrar musiken med en bra rytm. Men The Wall är fortfarande en riktig höjdare med snygg produktion, en kreativ story och musikaliskt för mig, i toppklass.

 

Men, jag har flera vänner som precis som dig sagt " Varför gillar du PF? Jag fattar inte..." Även sådana som är genuint musikintresserade.

Edited by AlfaGTV
Link to comment
Share on other sites

Det är en evig diskussion. Till den personliga smaken kan man ju också lägga till att en del musik kräver tillvänjning och "träning" för att ta till sig. Ett öppet sinne för att ta in nya intryck underlättar också.

 

För egen del har jag haft svårt att ta till mig Anton Bruckners symfonier. Men efter att läst på lite och lyssnat på Herbert Blomstedts beskrivningar och jämörelser har jag öppnat upp för mer Bruckner. Jag är inte framme riktigt ännu men jag tror jag är på rätt väg. Min fru tyckte både Sonny Rollins, Frank Zappa och Bob Dylan var olyssningsbart när vi var relativt nygifta. Men det har svängt, framför allt efter lyckade konsertbesök.

 

På 40-talet fram till mitten av 70-talet var storbandsjazz mycket populärt bland jazzfantaster med band som Basie, Ellington, Woody Herman, Buddy Rich, Stan Kenton, Les Brown, Toshiko Akiyoshi och många fler på ständiga världsturnturnéer inför utsålda hus. På 40-talet var det också ungdomens musik där Benny Goodmans och Dizzy Gillespies storband skapade hysteri. Idag är musiken näst intill satt på undantag. Betyder det att musiken blivit sämre? Knappast inte. Vad som gillas är också en produkt av tiden och man får väl anta att den mesta musiken skrivs för sin samtid och vad som är samtid är lite av en generationsfråga. Min samtid har rötter i 60- och 70-tal och har naturligtvis präglat min "sanning". Viss musik står sig alla tider och en del står sig mer som legender för en upprorstid snarare än musikaliska mästerverk.

 

Jag tycker vare sig Beatles, Stones, Pink Floyd, Led Zeppelin, Kinks... är särskilt spännande idag. I min värld har de endast klarat tidens tand som en bild av en annan tid. Roligt att lyssna på en bland men mer av nostalgiska skäl än för högstående musik. Om jag vill full musikalisk njutning så är det jazz eller klassiskt som gäller men långt ifrån allt. Man får vaska fram sina egna favoriter till mans inom sin favoritgenre. Alltid hittar man någon likasinnad som man kan dela sina upplevelser med.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Många kloka ord och beskrivningar om, varför etc.

 

Tycker att @Bebop har en bra beskrivning ovan på hur jag själv resonerar och resonerat, men är inte alls lika inbiten på klassisk musik, men njuter lika fullt i fulla drag av flera inspelningar och blir berörd. Tror också att ju mer man läser på ju lättare är det förstå varför det låter som det gör och av den anledningen så blir musik och texter något som attraherar ens sinnen mer än vid en första lyssning eller vid lyssning utan att veta så mycket varför det låter som det gör.

@AlfaGTV att tycka att texter är banala är ju rent ut sagt en brist på förmågan/viljan att lyssna in, Bob Dylan, Frank Zappa etc är ju några exempel bland många som skrivit bra texter. Sedan finns det faktiskt  texter som även jag tycker är banala, så ingen skugga över ditt tyckande från min sida;)

 

Vid hemma-hos är det extra roligt om värden kan prata lite om varför värden lyssnar på just den artisten, skivan, låten, jag får iallafall mer förståelse för varför det låter som det gör då, kan kanske t o m få en hemläxa själv eller kanske kunna ge ett tips till värden för test och utvärdering.

 

/byZan

Link to comment
Share on other sites

6 minutes ago, byZan said:

Frank Zappa

 

Save your money, don't go to the show
Well I turned around and I said oh, oh oh
Well I turned around and I said oh, oh oh
Well I turned around and I said ho, ho
And the northern lights commenced to glow
And she said, with a tear in her eye
Watch out where the huskies go,
and don't you eat that yellow snow
Watch out where the huskies go,
and don't you eat that yellow snow

"Case closed..." :D 

Link to comment
Share on other sites

Ja, det är många gamla populära band och artister som gått mig helt förbi, men så plötsligt en dag kan man börja intressera sig för någon av dem bara för att man har läst om dem i någon tidning, sett film eller i något annat sammanhang. För mig är t.ex. Bob Dylan eller Family Stones ett par sådana exempel.

 

Lustigt nog kom jag att tänka på en gammal bekant som huvud taget inte lyssnar eller förstår sig på musik, dock en otroligt kreativ och duktig konstnär :o Livet är så gåtfullt...

 

Link to comment
Share on other sites

 

Du verkar veta mycket väl vad som krävs @Bolstad. Man behöver en ingång. Du har ju försökt på alla sätt.

Det är nog bara att bita i det sura och medge att det inte triggar dig.

Det finns mängder av band, musiker och producenter som jag känner likadant för. Stones, Oasis, Def Leppard, Phil Spector tex.

 

Det som rotat PF för min del är David Gilmours första soloalbum.

Jag gillar även Roger Waters, men förstår att man tycker det handlar mer om effekter än musik.

 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, calle_jr said:

Du verkar veta mycket väl vad som krävs....

 

......4 hjul, ratt och en motor så är det en bil, men vilken man sedan väljer är väl upp till en själv beroende på en massa saker.

.....en text som binds in blir till en bok, men vilken/a man väljer att läsa beror väl på intresse etc etc?

.....finns säkert fler liknande funderingar hos mig, men tycker nog att det är lika med musik?

 

/byZan

 

Link to comment
Share on other sites

Vill tacka för alla kloka svar som varit intressant att läsa, om inte annat så på köpet lär man sig lite om er. 

Som jag skrev redan i första inlägget att det är konstigt att jag inte hittar något alls som ger mig något vad gäller denna grupp. 

Detta när jag alltid hittar något hos alla andra som åtminstone är ok oavsett genre. 

Det är nog som @shaft skrev att det gnager lite då det är så konstigt.

Hur som haver så än en gång tack så avslutar jag med att detta får vila några år till så blir det ett nytt försök. 

Envis och nyfiken är två egenskaper som jag har, kan vara både bra och dåligt men man vet aldrig...... 

På återskrivande // Thomas 

Link to comment
Share on other sites

Smaken är ju olika.

Inget konstigt med det. Musik jag inte går igång på kan ändå vara bra hantverk i musikskapandet, skickligt framfört av musiker och skickligt producerat. Jag kan uppskatta detta hantverk även om jag inte går igång på det som musik som når mitt hjärta mer direkt. Det är väl ofta en kamp mellan hjärta och hjärna.

Det är ju även möjligt att bredda sin smak och man är öppen för det. Det finns mycket musik jag aldrig tidigare gillat eller förstått som jag numera uppskattar mycket och njuter fullt av.

För mig är det berikande att ideligen försöka mig på att förstå och uppskatta sådan musik jag normalt inte väljer. Det har öppnat nya berikande upplevelser.

Link to comment
Share on other sites

Har alltid haft svårt att ta till mig och intressera mig för de artister och grupper som känns som musikaliska kanon (helt efter mitt egna omdöme förstås! Mycket av den musik JAG lyssnar på, skulle säkert kunna klassas som sådana också av någon annan). Det har helt enkelt aldrig känts intressant, då musikens tassemarker och periferier intresserat mig mer. Det har förvisso inte så mycket med smak att göra, utan mer med upptäckarlusta och vad som hållit mig nyfiken. Men ska vi ta med smakomdömet: Många av "de där stora namnen" (ingen nämnd, ingen glömd) har för mig känts döden tråkiga.

 

PS. Pink Floyd har alltid burit med sig ett mått av musikalisk feberdröm och något (i brist på bättre ord) kletigt, som jag verkligen inte uppskattat. Men det finns betydligt sömnigare musik och Pink Floyd är intressanta i sina experiment – det kan jag inte ta ifrån dem eller deras fans.

Edited by shifts
Link to comment
Share on other sites

Jag tror att det är svårt att definiera hur ens musikaliska preferenser har vuxit fram under livet. Kan möjligen finnas en röd linje som, oavsett genre, handlar om vad musik appellerar till i hjärnan och sätter igång endorfinproduktionen. Känsla eller intellekt? Är det det omedelbara eller graden av uttänkt sofistikering? Har förstått att det är skillnad på olika sätt att lyssna på musik. Uppbyggnad rent klangmässigt eller hur man hanterar och dissekerar musikens uppbyggnad i rent "musiktekniska" element. Instrumentering, harmoniskapande, tempo osv i all oändlighet, eller att låta sig helt uppslukas av känslan som musiken skapar. Texten har naturligtvis betydelse men kan vara helt underordnad för en del och man lyssnar mer på instrumentalmusik som också kan berätta en historia, fast i toner istället för ord.

Kan se min egen musiksmak från barnårens förkärlek för nynnbar eller sångbar musik till tonårens mer rebelliska och hårda och senare i livet mer gående åt en lugnare klangvärld. Ju mer sofistikerad och improviserad musiken och klangerna blir desto bättre och samspelet mellan musikerna, gärna live, blir en höjdpunkt i sig. 

 

När det gäller just Pink Floyd så lyssnade jag gärna på dem under tonåren men intresset har svalnat även om jag gillar de musikaliska kasten och gengrebytena i The Wall som är mer av en berättad historia med ett tydligt budskap. PF växte ju fram under psykedeliska rockeran med många stora band som Cream, Jefferson Airplane, Doors, Jimi Hendrix etc och Beatles från St. Pepper och framåt. Stones som jag också lyssnade på var mer rättfram bluesinspirerad musik och även intresset för dem svalnade till förmån för mer jazzinspirerad musik som B.S.T, Chicago, Al Kooper, Paul Butterfield mfl  och mer Chicagoblues, för att sedan glida in mer på ren jazz. Men inte så mycket amerikansk "Golden Era" utan snarare den som utvecklades i Europa på senare år med ECM- och ACT-stallen men mycket svensk jazz från Jan Johansson, Lasse Gullin till Bobo Stensson och även fusion och funk som Jojje Wadenius, Nisse Landgren mfl.

 

Det är svårt att inte fastna i hjulspår och lyssna bara på  "beprövad" musik, men risken finns att man missar en massa bra musikupplevelser om man ger sig tid att lyssna på andra genrer och från andra musikepoker. Just nu gillar jag mycket Händel, Rohman mfl barockkompositörer. Även opera gillas.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Jag stör mig på röster. Vissa går bara bort. 

Håkan Hellström. Är det ett skämt som jag inte fattar?

Veronica Maggio. Jamar som en katt. Oerhört mesigt.

Sophie Zelmani. Men sjung människa!! Är hon rädd för micken?

Broder Daniel.....

Hemska vibratos. Nej. 

Kristina Lindberg är en dansbandssångerska som demonstrerar på ett perfekt sätt hur man inte ska sjunga med vibrato.

Mariah Carey. Veilar-sönder-allt

The list goes on....???

Link to comment
Share on other sites

5 hours ago, new order said:

Jag stör mig på röster. Vissa går bara bort. 

Håkan Hellström. Är det ett skämt som jag inte fattar?

Veronica Maggio. Jamar som en katt. Oerhört mesigt.

Sophie Zelmani. Men sjung människa!! Är hon rädd för micken?

Broder Daniel.....

Hemska vibratos. Nej. 

Kristina Lindberg är en dansbandssångerska som demonstrerar på ett perfekt sätt hur man inte ska sjunga med vibrato.

Mariah Carey. Veilar-sönder-allt

The list goes on....???

Alltså, en genre jag inte fattar är melodisk metal.

 

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, new order said:

Jag stör mig på röster. Vissa går bara bort. 

Håkan Hellström. Är det ett skämt som jag inte fattar?

Veronica Maggio. Jamar som en katt. Oerhört mesigt.

Sophie Zelmani. Men sjung människa!! Är hon rädd för micken?

Broder Daniel.....

Hemska vibratos. Nej. 

Kristina Lindberg är en dansbandssångerska som demonstrerar på ett perfekt sätt hur man inte ska sjunga med vibrato.

Mariah Carey. Veilar-sönder-allt

The list goes on....???

 

Stor protest från mig. Broder Daniel är Sveriges bästa popband genom tiderna.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...