Grundläggande termer i klassisk musik

[calle_jr]

Grundläggande termer i klassisk musik

 

 

För att komma ihåg eller beskriva eller förstå någon annan som beskriver klassisk musik så är det en fördel 
att känna till några grundläggande musikaliska termer. Jag blir själv fundersam emellanåt och förstår inte
vad det är man ska få höra eller vad det handlar om. Det är inte så lätt för oss som inte själv är musiker.

 

Man kan förvisso slänga på en LPn och bara lyssna, men jag tror ofta det bidrar till upplevelsen om
man vet ungefär vad det är man håller i sin hand och läser en minut innan man sänker ner pickupen.

 

För att kunna ta till sig det behöver man kunna avkoda lite italiensk input så som kompositören har tänkt sig

 

Jag tycker också att det bidrar till förståelsen om man vet under vilken tidsepok verket komponerats, för
att kunna sätta det i ett sammanhang i förhållande till samtida, tidigare eller senare kompositörer, och i viss 
mån vilken region det kommer från. Ingen skrev ju som Stravinsky under barocken, åtminstone inte vad man
känner till. Det tänkte jag inte redogöra vidare för här, men se gärna: de största kompositörerna

 

Men i denna tråd tänkte jag mycket kort gå igenom den vanligaste italienskan som behövs för
att kunna ta till sig vad det handlar om på ett album eller i konserthuset.

 

[calle_jr]

 

Vad är det för typ av verk?

 

 

Elementen i ett stycke musik, dvs rytmen, melodin, harmonin och instrumenteringen, bygger tillsammans ihop musiken till vad man kan kalla ett opus. Ett Opus är helt enkelt ett verk. Det förkortas ofta Op. och åtföljs av ett löpnummer som oftast är relaterat till när verket trycktes eller när det blev till jämfört med andra opus av samma kompositör. Beethoven var mycket noga med opusnumrering, medan Bach inte använde sig alls av det. Mozarts verk har ett K-nummer i stället för opusnummer, efter Ludvig Köchel som förtecknade dem i kronologisk ordning.

 

Ett verk har olika form och de vanligaste huvudformerna är:

• Symfoni: Ett stort verk för symfoniorkester, traditionellt med fyra satser i bestämda tempon. Formen är en sonat för orkester.
• Konsert: Ett verk för ett eller flera soloinstrument och orkester. Kan även ha andra betydelser, exvis Bach (Brandenburgconcertos).
• Sonat: Ett instrumentalstycke (till skillnad från en sång). Utgör ofta en sats som är själva kärnan eller motivet till hela verket.
• Opera: En scenisk komposition eller teater, där rollerna sjungs och där musiken bildar huvudelementet och har sin egen enhet. Opera är även pluralformen av opus.
• Ballett: En större danskomposition till musik som framförs på en scen i form av en serie dansnummer ackompanjerad av orkester.

 

En sats (eng: movement) är en självständig del i tex en symfoni eller sonat. Varje sats brukar anges med en egen tempobeskrivning. En symfoni är oftast indelad i fyra satser; först en snabb sats, sedan en långsam, följd av en menuett eller ett scherzo, och sist en snabb final. Det var Haydn som utvecklade symfonin till denna form.

 

Det finns utöver det en hel drös av specialformer som är eller har varit populära och därför fått egna beteckningar. Exempelvis;

• Sinfonietta: En liten symfoni.
• Polonäs: Processionsartad dans i 3/4-takt. Polskt ursprung.
• Menuett: Dans i tretakt som blev populär i Ludvig XIV:s hov. Franskt ursprung.
• Preludium: Ett slags förspel till ett längre stycke.
• Svit:  En instrumental komposition i flera satser. Oftast med ett lösare musikaliskt samband än en sonat.
• Fantasi: Ett fritt stycke som kan innehålla en eller två fugor. Kan även vara en komprimerad sonat.
• Toccata: Ett stycke som oftast komponerats för orgel, cembalo eller piano, med snabba löpningar eller stora ackord.
• Fuga: En polyfon, kontrapunktisk, imitativ komposition.
• Romans: Oftast sånger av folkvisekaraktär eller kärlekssånger.
• Capriccio: Olika typer av livliga, lätta stycken. Ofta för tangentinstrument i fugerad stil.
• Rapsodi: Ett verk i sammanhängande följd som oftast har ett romantiskt tema.
• Scherzo: En snabb satstyp, ett hastigt förbiilande stycke.
• Lied: I vid bemärkelse en tysk term för sång.
• Requiem: En dödsmässa som ursprungligen var en tonsatt begravnings- eller minnesgudstjänst. Ofta ett körverk.

 

Kontrapunkt är en teknik att fläta ihop självständiga stämmor så att de hänger ihop både vågrätt och lodrätt. Imitation är en teknik där temat eller motivet upprepas i en annan stämma. Oftast inte exakt utan med en variation. 

 

Ett tema är ett viktigt element i en sats, tex en melodi eller sammansatta fragment av olika motiv. Rondo är en komposition där ett parti återkommer. Används ofta i sista satsen i en sonat eller konsert. Rubato är en del av en sats eller takt som är tänkt att spelas med viss frihet för tex tempo. Fras är en grupp toner som kan urskiljas från en melodi. En musikers sätt att dela upp och dela in en melodi kallas för frasering. Takt är avståndet mellan två vertikala linjer i noterna, dvs taktstrecken. Dirigentens viftande med pinnen kallas för taktering. Pizzicato är en föreskrift i notbladen att tonerna för ett stråkinstrument skall knäppas och inte spelas med stråke.

 

Den grundläggande beståndsdelen i musikalisk form består av två delar; dels arrangemanget av hur man accentuerar eller inte accentuerar anslagen i takten, dels hur man organiserar detta arrangemang genom repetition eller variation.

I Beethovens 5:a utgör fyra noter (DA-DA-DA-DA) det inledande motiv som sedan varieras och repeteras för att skapa huvudtemat i första satsen.

 

Noterna bildar tillsammans med denna form ett motiv eller en figur. Takten och längden för en fras har mycket ofta ursprunget i en dans, så att dessa passar den serie steg man ska ta i en sekvens av dansen. Tonernas klang, dynamik, attack och utklingning styrs mycket av hur de artikulerats i notbladet. Det kallas staccato om noterna spelas distinkt, och legato om noterna ska spelas mjukt och sammankopplat. Avslutningen i en fras kallas för kadens.

 

 

        

Några exempel på symfoni, konsert, sonat, opera och ballett.

 

 

Men vad betyder det där allegro, andante, ma non troppo osv?

 

[AlfaGTV]

Tack för denna info Calle! Mycket uppskattat!

[calle_jr]

17 hours ago, calle_jr said:

Men vad betyder det där allegro, andante, ma non troppo osv?

Vi kommer till det

Under tiden lite piano som jag vill dela med mig av för att komma i rätt mood.

 

Yeol Eum Son - Liszt La Campanella:

 

 

Khatia Buniatishvili - Schubert Ständchen (Liszt transcription):

 

 

Yevgeny Kissin - Beethoven Sonata No. 32:

 

Yuja Wang - Rachmaninoff Prelude in G Minor Op. 23 No. 5:

 

 

Quote

Rachmaninoff refused to use less than 8 fingers at any given time.

 

 

[calle_jr]

 

Takt och Tempo

 

 

 

Takt är inte riktigt samma sak som tempo, utan ett grovt sätt att beskriva tempot. Takten skrivs som ett bråk i ett notblad med antalet betonade slag per takt i täljaren och slagets pulsvärde i nämnaren, så kallad taktartsangivelse:

 

 

Pulsvärdet anger antal slag per tidsenhet. Takten anger vilka pulser som ska betonas. Det betyder att 4/4-takt innehåller fyra stycken betonade noter i varje takt där varje not utgör en fjärdedel av en takt. 6/8-takt innehåller sex noter där varje not utgör en åttondel av en takt. Eftersom 4/4-takt är så vanlig kallar man den common time som markeras med i notblad. En 2/2-takt med annorlunda betoning kallas alla breve och betecknas med . G-klav (eng: treble clef) visar var tonen G ligger i notsystemet, och F-klav (eng: bass clef) visar var tonen F ligger. Tempoangivelsen beskriver hur många slag av ett notvärde det går på en minut. I detta exempel går det 52 fjärdedelar på en minut, dvs varje fjärdedel ska vara 0,86 sekunder. Men i klassisk musik är dessa nästan alltid angivna på italienska med namn i stället. Tempot är inte bara en frekvens utan har ett förhållande till människans puls som påverkar hur vi uppfattar musiken emotionellt. Det beskriver en stämning, och är därför helt centralt. Människans vilopuls är 70-90 bpm, och musik som är snabbare livar upp oss, gör oss uppspelta eller t.o.m oroliga. Musik som är långsammare har motsatt effekt och lugnar ner oss. De tempon som förekommer är:

 

• Grave: allvarligt, tungt
• Largo eller Largetto: brett, långsamt
• Adagio: sakta
• Lento: långsamt
• Andante: lugnt gående
• Andantino: något rörligare än andante
• Moderato: måttligt fort
• Allegretto: något lugnare än allegro
• Allegro: glatt, hastigt
• Vivace eller Animato: livligt
• Presto: mycket hastigt
• Prestissimo: så snabbt som möjligt

 

Ovanligt ofta räcker inte dessa 12 olika tempon till för en kompositör, utan man behöver lägga till;

 

• Sostenuto: uthållet
• ...(Ma) Non Troppo: (men) inte för mycket
• ...(Ma) Non Tanto: (men) ej så mycket
• Molto...: mycket
• ...Assai: mycket, tillräckligt
• ...Con Moto: med rörelse
• ...Poco: lite, något

 

Tex Allegro Ma Non Troppo (hastigt, men inte för hastigt) eller Molto Vivace (mycket livligt).

Adagio:

 

Andante:

 

 

Allegro:

 

Presto:

 

 

 

Noter och Tonarter

 

En ton anger vilken frekvens en musiker ska spela på ett instrument. Men en not anger förutom vilken ton även hur länge denna ton ska spelas. Noter är ett stort kapitel, men här illustreras vad några av de grundläggande symbolerna betyder;
 

 

 

Det mesta av en melodi eller harmoni i ett opus är uppbyggt med noterna i en enda skala, så kallad tonart. Tonarten (eng: key) förstärker ytterligare musikens stämning. Vi ska inte fördjupa oss i det här, men de vanligaste är den gladare tonarten dur (eng: major) och den sorgsnare moll (eng: minor). Tonarterna består av en stamton (C, D, E, F, G, A eller B) och en stigande eller fallande ändring av tonhöjd (eng: pitch) från slag till slag, så att man har spelat 7 toner i en oktav. Dvs man spelar samma grundton igen men frekvensen för den har fördubblats eller halverats.
Det kan också vara bra att känna till att i notblad anges dur och moll med hjälp av förtecknen ♯ och ♭. I alla tonarter utom C-dur måste man höja eller sänka med ett halvt tonsteg för att skapa dur- respektive mollskalan.

Symbolen ♯ är ett förtecken som sätts framför en not och betyder att man ska höja noten ett halvt tonsteg och ♭ betyder att man ska sänka ett halvt tonsteg. Två tecken betyder höjning/sänkning med två halva tonsteg osv. För att slippa skriva ut alla dessa kors i noterna markerar man det bara i notbladets inledning;

 

 

På italienska kallas förtecknet ♯ för diesis som betyder skarp (eng: sharp) och ♭ kallas bemolle som betyder mjukt b (eng: flat). I figuren visas endast förtecknen för diskantklaven. Basklaven är alltid ett tonsteg ner tror jag. Två tonarter visas för varje symbol eftersom det alltid finns en parallelltonart med samma toner men som "startar" tre halvtonssteg före eller efter den andra tonartens grundton. Observera att tysk tonsättning använder bokstaven H i stället för B för tonarter. 

 

Vi tar ett exempel med ett litet utdrag från vad som på engelska kallas Mass in B Minor BWV232 men som av Bach kallades H-Moll Messe:

 

Här har vi en del av den med Maestro Blomstedt och i Thomaskirche, Leipzig:

 

 

Jämför med Hummels trumpetkonsert i Eb-dur (E Flat Major),

 

Här 3:e satsen med den suveräna Tine Thing Helseth:

 

 

[MatsT]

Mycket trevlig tråd och roligt med lite musik-exempel också!

[VoicesInMyHead]

16 hours ago, calle_jr said:

För att kunna ta till sig det behöver man kunna avkoda lite italiensk input

 

Mycket trevlig och lärorik tråd.

 

Jag funderade på varför det är just italienska som blivit gällande i detta sammanhang? De klassiska mästarna var väl ingen av dem egentlig italienare?

[torbjorn]

Väldigt lärorik och intressant tråd!

Tack så hemskt mycket för allt jobb du lägger ner på detta (inte bara denna tråd).

[Bolstad]

Bockar och niger på allra finaste vis.

Trots stort intresse så är det mycket nytt som behöver och skall hammras in.

 

[calle_jr]

On 2019-08-10 at 09:15, rikard said:

Jag funderade på varför det är just italienska som blivit gällande i detta sammanhang?

Jag tror att det helt enkelt var det språk som de flesta kompositörer använde när begreppen grundlades.

Det ser lite konstigt ut när Beethoven har skrivit meningar på italienska, men så blev de lärda från start.

 

Om man relaterar tempo till kroppspulsen, så motsvarar grave ca 25-45 bpm, medan presto motsvarar 170-200 bpm.

 

[calle_jr]

 

Orkestrar

 

 

Orkestrar är ett brett begrepp, men om vi listar de vanligast förekommande inom klassisk musik;

 

• Symfoniorkester: En stor orkester som förutom symfonier även spelar pandra verk med eller utan solister, med eller utan kör och med eller utan orgel.
• (Sektions)orkester: När grupper eller sektioner med samma instrumenttyper går samman kallas de ofta stråkorkester, blåsorkester, brassband etc.
• Sinfonietta eller kammarorkester: En sammansättning för att spela tex barock eller wienklassisistisk musik, ibland med tidstypiska instrument. En sinfonietta kan vara en mindre symfoniorkester.
• Ensemble: Samlingsnamn för en samverkande grupp musiker, exvis pianotrio, stråkkvartett eller slagverksensemble. Många verk är skrivna för specifika instrument och antal musiker; solo, duo, trio, kvartett, kvintett, sextett, septett, oktett, nonett... och dessa bildar då en ensemble, men de ska nog vara fler än 4-5 musiker eller sångare. En vokalensemble kan vara en blandad kör, vokalgrupp, manskvartett, gosskör mm.

 

Symfoniorkestern har utvecklats sedan åtminstone barocken. Under barocken var det dels knappt ett 30-tal musiker, dels var instrumenten annorlunda. En modern symfoniorkester innefattar minst 90 musiker indelade i sektionerna stråk, träblås, brass och slagverk. Varje sektion är därefter indelad i stämmor:

 

 

• Stråket innefattar stämmor av fiol, viola, cello, kontrabas och harpa.
• Träblåset består av flöjt (tvärflöjt, piccola) samt enkla (klarinett) och dubbla (oboe, fagott) rörbladsinstrument.
• Brasset innefattar horn, trumpet, trombon, tuba och liknande instrument.
• Slagverk med pukor, xylofon, marimba, klockspel, cymbaler mm placerade längst bak.

Det finns alltid en stämledare i varje grupp, och denne är oftast solist när det behövs och om man inte har bjudit in en sådan för exvis konsert med orkester.
Inom opera används en operaorkester, som har väldigt lik uppsättning musiker som symfoniorkester eller sinfonietta, men de sitter i ett dike mellan scen och salong.

Orkestern kompletteras beroende på vad man ska spela, exvis med en orgel, ett par pianon, en kör eller andra instrument. Eller varför inte en mahlerhammare:

 

 

Det finns en rad andra mer eller mindre udda instrument som behöver tas in för specifika verk, och jag har en känsla av att slagverkare har ett nästan barnsligt behov av att få bli den som trakterar de mest udda instrumenten. Det är allt från glasharmonika (Mozart, Beethoven, Donizetti), wagnertuba, sarrusophone (Dukas) och fältkanoner (Tchaikovsky) till sandpapper (Lidholm).

 

Symfoniorkester; framför här bokstavligen sex, drugs & rock'n'roll i Berlioz' verk som även innefattar ofikleid, ett brassinstrument som ser ut som en korsning mellan fagott och saxofon. Orkestern är specificerad till 90 musiker, och Symphonie Fantastique har fem satser vilket i sig var ovanligt, och de är dessutom namngivna efter handlingen i stället för tempo:

 

 

Barockorkester med tidstypiska instrument spelar den franske 1600-talskompositören Jean-Baptiste Lully. Lägg märke till dirigenten som på den tiden hade en stav:

 

 

Operaorkester med kör. Här sitter dock orkestern på podiet i Konzerthaus Berlin som har topp 10 akustik för orkester:

 

Solisten Nadja Kossinskaja spelar Oblivion av tangomästaren Astor Piazzolla:

 

[Bolstad]

Ohhh så glad jag blir när du träffar så rätt med Nadja.

En favorit som träffar rätt i känslan varje gång.

[calle_jr]

 

Dirigenten

 

Dirigenten är som bekant den som ska få orkestern att fungera som en enhet, men det är även i huvudsak dirigenten som bestämmer vad och styr tolkningen av de musikaliska verk man ska framföra. Det stora arbetet är den inledande planeringen och tolkningen för de olika stämmornas frasering, tempo, dynamik etc. Under repetitioner förs såklart diskussioner med hela orkestern, men inledningsvis behövs ofta dialoger med konsertmästare och stämledare. Kanske mest när det handlar om specifikt konstnärliga eller musiktekniska frågor, men även hur man ska sitta och rigga. Om det är en inspelning deltar såklart även inspelningsledaren i den dialogen.

 

 ...............  

Dirigenten styr normalt tempot med taktpinne (dirigentpinne) i höger hand. Här exempel
med 4/4-takt som talar om för musikerna var i takten de befinner sig.

 

Om man tycker det ser komplicerat ut för en musiker med alla dessa noter, flaggor, pauser, punkteringar och andra symboler i notbladen, så ska man nog inte bli dirigent

Dirigenten ska hålla reda på ALLA stämmor samtidigt i ett partitur, dvs notblad där alla stämmor är samlade. Jag begriper inte hur de gör, men det kommer antagligen naturligt. Jag har sett dirigenter dirigera en hel symfoni utan partitur.

 

En sida av partituret till Edward Elgars Pomp And Circumstance. Klammerna till vänster om noterna
är ackolader som håller samman noterna till de olika stämmor de berör. Bildkälla: jwpepper.com

 

 

Här är ett gäng demondirigenter som är bra att känna till. Allt de har gjort är inte bra och det finns andra som har gjort lysande inspelningar. Men de är ändå en slags kvalitetsstämpel, och om man gillar någon inspelning speciellt mycket så är det stor chans att andra inspelningar med samma dirigent också är bra. Speciellt om det är samma orkester.

 

Ovan från vänster: Marin Alsop (1956-), Valery Gergiev (1953-), Lorin Maazel (1930-2014), Herbert von Karajan (1908-1989), Fritz Reiner (1888–1963),
Gustavo Dudamel (1981-), Wilhelm Fürtwängler (1886-1954), Claudio Abbado (1933-2014) och Seiji Ozawa (1935-). Bilder från Google

Dirigenter har funnits sedan 1400-talet, men det var först 1817 som Carl Maria von Weber introducerade taktpinnen på en konsert i Dresden. Innan dess använde man en tung stock och slog i golvet. Under lång tid använde man generalbasen (en slags notskrift) som dirigenten spelade på orgel för att ange tempot. Dirigenten satt då oftast mitt i orkestern vänd mot publiken. Det dröjde till slutet av 1800-talet innan dirigenten stod med taktpinne vänd mot orkestern så som de står idag.