Jump to content

Kompression och Remasters


AlfaGTV

Recommended Posts

För att åter, "flog a dead horse" som de säger...

Känner någon till metoder för att identifiera vilken utgåva av en platta man besitter på disk? Jag har t.ex. Oasis - (Whats the story?) Morning Glory i två utgåvor på disk, en från egen CD av "äldre" snitt och en version från en vän som jag tror är "remastered" för den är jäkligt mycket högre i utnivå. Jag skulle vilja kunna identifiera den release som jag inte själv har i låda på vinden..

 

Nu är väl denna platta från -95 eller nåt när allt började gå allvarligt på tok med "loudness wars" men vilken av dessa är minst förstörd eg?

 

 

dontlookback004.png

dontlookback04.png

 

Om jag analyserar dessa i JRiver så visar det sig att den som är mindre högljudd faktiskt har samma R128 DR-rating, 4.7.  Däremot bedöms den en enhet högre på DR-skalan:

 

jriver_dontlook.png

Edited by AlfaGTV
Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, AlfaGTV said:

Jag skulle vilja kunna identifiera den release som jag inte själv har i låda på vinden..

 

Försök få reda på SID- och SPARS-kod och även matrisnummer från din kompis. Då kan du spåra dem exakt med säkerhet.

Frågan är om inte detta också finns med i någon fil på volymen. Har faktiskt aldrig kollat på det.

 

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, calle_jr said:

Försök få reda på SID- och SPARS-kod

Ja, givet! Men, var hittar man sådant sedan tänker du? Discogs?

Jag är väldigt dåligt bevandrad på discogs när det gäller digitala utgåvor, och hur de identifieras.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, MatsT said:

Oasis spelade väl in så att det skulle låta lite "smutsigt"?

Absolut! Det är inte en välljudande inspelning alls! Men, jag kanske skall ta och spela in spåret från original-plattan, bara för att jämföra dynamiken! :)

 

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, AlfaGTV said:

Ja, givet! Men, var hittar man sådant sedan tänker du? Discogs?

Jag är väldigt dåligt bevandrad på discogs när det gäller digitala utgåvor, och hur de identifieras.

För vad det nu är värt så hittar du här länken till Discogs, med alla 27 utgåvor:

https://www.discogs.com/Oasis-Dont-Look-Back-In-Anger/master/52267

Med lite letande borde du kunna hitta SID eller SPARS-kod.

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, AlfaGTV said:

var hittar man sådant sedan tänker du?

Om du följer strings länk så kommer du till mastern, dvs en kontainer med alla (hittills registrerade) utgåvor av aktuell skiva.

Om du väljer någon av utgåvorna så kommer du till detaljerad info om den och lite längre ner ser du BaOI (Barcode and Other Identifiers).

Om BaOI stämmer med ditt ex så är det med hög sannolikhet den utgåvan. Sannolikheten ökar ju mer som stämmer i övrigt (Notes, Companies, utgivningsland, bilder etc).

 

image.png

 

 

Om du går tillbaka till mastern så ser du samtliga andra (hittills registrerade) utgåvor.

Om du inte hittar någon som stämmer med din, så lägger du in den :)

 

 

Link to comment
Share on other sites

Okej, då borde SPARS och SID vara sökbar också, i nån mån. Mitt förtroende för Discogs är dock begränsat, men å andra sidan har jag bara använt det för vinyl-registrering. Jag tycker kvaliteten på registreringar är ganska dålig och det är svårt att identifiera rätt utgåvor.

Jo, jag vet att det är upp till mig och alla andra som utnyttjar det genom att bidra med kvalitativ data, men det är inte helt lätt heller...

 

Link to comment
Share on other sites

På tal om att analysera kompression på en speciell utgåva så finns ju den s.k. ”Dynamic Range DB” att tillgå. Länk: http://dr.loudness-war.info


Det är en imponerande databas, med över 130.000 album, men precis som Discogs bygger den ju på att användarna bidrar med input, för att den ska växa. Nåväl, i denna databas hittade jag en lista med en mängd utgivningar av Oasis. Varje album i listan är dessutom en klickbar länk med underliggande info. Kanske nåt för dig att spana in @AlfaGTV
 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, string said:

finns ju den s.k. ”Dynamic Range DB

Enklare är det för de som använder JRiver och jag vill minnas även Roon där man får det på köpet när man rippar. I JRiver går det till så här.

 

Gå in i Options -》CD, DVD & BD -》Expert Options och klicka i "Analyze audio during ripping". Då kommer informationen in och lagras under metadatan.

 

20190424_104234.jpg

 

Om man använder JRemote via läsplatta hittar man informationen under i-pictogrammet när man klickar upp det spelande albumet. Man kan också lägga in DR-koden i filfältet på laptopen genom leta upp den metadata man vill skall vara synlig via högerklicka när du är i någon av kolumnerna. Välj DR och då ser det så här.

 

20190424_104408.jpg

 

Automatiken fungerar inte för uppladdade filer. De får man gå in och analysera i efterhand. Det gäller även rippade filer som är gjorda innan du haft "Analyze audio..." aktiverad. Detta tar rätt lång tid. Om du har hundratals eller rentav tusentals filer så handlar det om flera timmar. Välj 1-200 album åt gången. Verktyget hittar du som följer...

 

20190424_104552.jpg

 

Markera ca 100 album och klicka så får du upp en bild hur många filer den går igenom och kör igång.

Link to comment
Share on other sites

Analzern i JRiver hade jag missat – ett välkommet tips! Vad gäller ”Dynamic Range DB”, så är denna ju väldigt effektiv när man är ute efter ett speciellt album och vill veta vilken utgåva som har bäst dynamik. I sanningens namn ska man ju nu inte bara stirra sig blind på dynamiken, mycket annat spelar in för att göra en bra produktion. Men det ger ändå en fingervisning om dess kvalitet.


Själv gick jag på pumpen när jag köpte en remaster av ”Chicago 17”. Den var gjord av ”Mobile Fidelity Sound Lab” och jag trodde att åtminstone producenterna anställda där visste vad de gjorde. Önskar att jag hade checkat  i DR-databasen innan köpet. Utgåvan lät nämligen förskräckligt, mycket sämre än min gamla europeiska utgåva. Detta bekräftades också, när man jämförde utgåvorna, listade i DR databasen:


dr.jpg

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, Bebop said:

De får man gå in och analysera i efterhand. Det gäller även rippade filer som är gjorda innan du haft "Analyze audio..." aktiverad. Detta tar rätt lång tid.

 

Ja, det är lättanvänt men tar en del tid! Vet du om metadatat när övningen är klar lagras i filerna eller i JRriver-databasen?

Link to comment
Share on other sites

 

Jag är fortsatt kraftigt fundersam till att utvärdera all musik efter en enda faktor.

Dessutom när denna faktor i sig är mycket trubbigt beräknad.

Crestfaktorn beräknas som maxvärde i förhållande till rms-värde.

En del musik kommer alltid få bra värden, och en del kommer alltid få dåligt, oavsett hur väl inspelade och mastrade de är.

Exempel: varför skulle en perfekt inspelning plötsligt bli katastrofalt dålig bara för att man lägger på en ambient orgel som sänker crestfaktorn genom hela spåret?

 

Ska man nu börja mastra efter hög crestfaktor? :dry:

 

Jag tror att Alfa använder detta helt rätt här, där han jämför olika utgåvor av samma inspelning.

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, calle_jr said:

Jag är fortsatt kraftigt fundersam till att utvärdera all musik efter en enda faktor.

Nej det håller naturligtvis inte. Jag ser det lite som normalfördelning där det finns en och annan titel i svansen som sticker ut trots lågt värde. Storleken på denna svans kan diskuteras. Från höften och på min musik handlar det kanske om en så där 10% som låter bättre än vad DR-värdet vittnar om.

 

Senaste Nora Jones pendlar kring DR 7 jämfört med hennes tidiga som ligger kring 10-12 om jag minns rätt. Det hörs. 

 

Det har ju inget med musikens kvalitet eller arrangemang att göra utan om dynamik och luft kring instrumenten. Och i det avseendet är det en hög korrelation gentemot låga DR-värdet på den mesta musik jag har. Jag kan inte på stående fot komma på en enda CD med DR-kod < 6-7 som låter bra, men där musiken ändå är bra. 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Bebop said:

Från höften och på min musik handlar det kanske om en så där 10% som låter bättre än vad DR-värdet vittnar om.

Ok, ojdå, det är ju tveklöst övertygande om det är så pass.

 

Om det handlar om komprimering för att kunna höja nivån, så är jag helt med på att man kan påvisa att musiken förstörts.

Men som generellt betyg på ljudkvalitet har jag svårt att förstå.

 

Jag tittade på de "sämsta" albumen på sidan som string visade, och visst, väldigt mycket där är trash, lofi och studentinspelningar. Men mycket av det är också stilar som i sin grundstruktur inte ger så mycket dynamik jämfört med närmickad singer-songwriter, gles akustisk musik eller symfoniorkester.

Jag såg exvis Perturbator som är engelsk synthwave. Albumet är klassat med DR2 vilket är väldigt orättvist om det ska avse betyg på ljudkvalitet.

Och det blir ju väldigt lätt så. Nu har Perturbator fått en stämpel att han har dåligt ljud.

 

Eller?

On 2019-04-24 at 13:15, string said:

Önskar att jag hade checkat  i DR-databasen innan köpet.

 

Link to comment
Share on other sites

Musiken är ändock det viktigaste så att gå efter DR-kod när man väljer musik gör jag inte. Det är som sagt inte enbart DR-kod. På 80- / 90-tal hade många CD-utgåvor bristfälliga mastringar. Många mixningar lät påträngande men däremot hade de bra DR-värden. Mina exempel är i huvudsak återutgåvor av jazz på t ex Blue Note. Det ändrades när man insåg att det funkar inte att använda vinylmastrar rakt av. Bolagen lärde sig att man måste göra mastrar anpassade för CD (enligt artikel i HiFi News). Då kom en våg av nya återutgåvor med benämningar "Remastered" och "20-bit remastered". De låter oerhört mycket bättre även om DR-koden är densamma eller kanske t o m lägre men fortfarande på anständiga nivåer kring 10-12. Men att skicka ut nya album av nyinspelad dynamisk r&b, soul och blues med DR 5-6 tycker jag är en skymf och en ren anpassning till mobiltelefonlyssning. 

Link to comment
Share on other sites

Personligen så anser jag att ett dåligt crestvärde är dåligt men också att ett bra faktiskt inte behöver betyda att det är bra. Eller att ens musiken faktiskt har den dynamik som ett crestvärde visar. Det finns en aktiv tråd på faktiskt https://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?f=9&t=68977 där man diskuterar just detta utifrån denna tråd http://themultiformous.blogspot.com/2017/01/vinyl-is-bullshit-or-how-i-learned-to.html.

 

/Harryup

Link to comment
Share on other sites

Det var intressant läsning @Harryup! Det förändrar dock inte min ståndpunkt att de flesta "remasters" inte innebär en förbättring av upplevelsen.

Egentligen stärker det min teori om att remastering innebär;

"Fläska på lite mera bas, rulla av diskanten lite (för att minska artefakter från digital bearbetning) och se sedan till att det kan lagras på både CD o vinyl".

Syftet är givetvis att sälja samma material som du betalat upphovsrättsinnehavaren tidigare, i en "ny och förbättrad utgåva".

 

Och det var det som var poängen med tråden, hur identifierar man en specifik utgåva, och i förlängningen, hur kan man köpa EN utgåva att ett album och veta att det är den mest välljudande! Jag förstår att det i praktiken är omöjligt att besvara, men tipsen om databaserna Discogs och Loudness-War är jättebra. Samt att t.ex. JRiver och Roon kan användas för att visa på dynamiskt omfång för en specifik utgåva. 

 

Att inte det dynamiska omfånget beskriver hur en inspelning låter/uppfattas är självklart, men likväl kan det vara en indikator, tveklöst. Jag får helt enkelt fortsätta fråga farbror Google och Steve Hoffman forums efter de trevligaste utgåvorna. Sen, om det går att identifiera dem, får bli en senare fråga! :)

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, Bebop said:

Musiken är ändock det viktigaste så att gå efter DR-kod när man väljer musik gör jag inte. Det är som sagt inte enbart DR-kod. På 80- / 90-tal hade många CD-utgåvor bristfälliga mastringar. Många mixningar lät påträngande men däremot hade de bra DR-värden. Mina exempel är i huvudsak återutgåvor av jazz på t ex Blue Note. Det ändrades när man insåg att det funkar inte att använda vinylmastrar rakt av. Bolagen lärde sig att man måste göra mastrar anpassade för CD (enligt artikel i HiFi News). Då kom en våg av nya återutgåvor med benämningar "Remastered" och "20-bit remastered". De låter oerhört mycket bättre även om DR-koden är densamma eller kanske t o m lägre men fortfarande på anständiga nivåer kring 10-12. Men att skicka ut nya album av nyinspelad dynamisk r&b, soul och blues med DR 5-6 tycker jag är en skymf och en ren anpassning till mobiltelefonlyssning. 

Jag håller med dig i sak, men inte riktigt om Blue Note CD. Nu är det ju BN ett jättestort område med många tyckare, men senare mastringar har generellt inte låtit bättre IMO.

 

Fast det har varit lite upp o ner för Blue Note på CD.

Macmasters 80-90-tal:                                   OK Lite hårda/råa med ganska tunn bas, men ej så dynamiskt komprimerade

BN TOCJ-4000series Works Japan 90-tal:    Bästa kompletta serien IMO. Raka fina oförstörda transfers.

RVG's  2000-tal:                                             Ljusa, hårda högljudda och komprimerade. Komprimerat soundstage i Stereo

Senare TOCJ Japan.2000-tal:                       Sämre än tidigare. Högljuddare, ljusare, komprimerade  

Audiophila Audiowave USA 2000-tal:            Kanonbra! Inte så många titlar.

 

Det jag tycker blev tokigt med CD-återutgivningar är att många 80-tal och tidigt 90-tals-transfers hade bra dynamik, men ganska rått ljud. Det lät som gamla CD-spelare med bristfälliga DACs.  Kanske använde man gamla LP-masters som man AD/konverterade?

Sen när remstringsomgången med 20-bit, 24-bit etc. kom igång med nya CD-masters på 2000-talet så lät det högre, renare och finare men samtidigt så krossade man dynamiken i processen. Ta bara Brothers in Arms som exempel. Dynamiken försvann! 

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Bebop said:

Men att skicka ut nya album av nyinspelad dynamisk r&b, soul och blues med DR 5-6 tycker jag är en skymf och en ren anpassning till mobiltelefonlyssning.

Instämmer.

 

Jag vill inte bli missförstådd. Du kan mycket väl ha rätt även helt generellt. Det kan finnas ett samband som inte är så enkelt att genomskåda.

Jag tycker bara det är synd om vi kastar ut ungen med badvattnet bara för att vinna loudness war.

 

Det skulle kännas bra om vi tills vidare är överens om att man bara ska jämföra inspelningar med sig själva.

 

Vi kan ju göra några tester om intresse finns :unsure:

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calle_jr said:

 Det skulle kännas bra om vi tills vidare är överens om att man bara ska jämföra inspelningar med sig själva.

Jag köper inte dubbla ex. Jag spelar och oftast låter det helt ok. Men sedan är det andra som låter helt sönderkomprimerat. Min helt ovetenskapliga och icke-dokumenterade statistk säger då att kanske i 9 av 10 fall så har den lågt DR värde. När det gäller t ex Nora Jones tidigare album har jag inte ens funderat på det, men hennes senaste låter förfärligt illa och då menar jag dynamikfattig och komprimerad. Jag kollar DR-koden och första låten har DR 7. 

 

Ett annat exempel är John Hiatts cd-utgåvor som nästan alltid låtit bra med höga DR-värden. På senaste tog det dock stopp. Låter hoptryckt och har låg DR-kod.

 

Jag skall lista alla mina ca 4000 cd i DR-ordning (easy fix i JRiver) och göra en graf på dem sorterat på utgivningsår och genre.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, shaft said:

Jag håller med dig i sak, men inte riktigt om Blue Note CD

Jo, det är säkert blandat. Jag köpte en rejäl hög Blue Note när jag bodde i Kanada kring 2006 för CAD 5,99 styck (ca 40:-) och de låter utmärkt. De s k "20 bit remastrade" Impulse, Prestige, Milestone, Riverside och Contemporary från 90-talet låter också bra. Men jag har också en Sonny Rollins-box med Riverside och Contemporary tagningar. Den låter riktigt illa. Verve gav ut en hel del väljudande album från 50-/-60-talet ca 2000. De tycker jag låter utmärkt. Men dessa äldre inspelningar köper jag helst på vinyl men jag är inte intresserade av slitna ex så då får det bli cd tills jag hittar bra ex. Det är ju trots allt musiken jag är mest intresserad av, inte formatet.

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2019-04-26 at 17:55, Bebop said:

Jag köper inte dubbla ex.

Nej, men det är ju en vanlig förekomst att man tex har ett äldre album på cd eller LP och så kommer det i nyutgåva i annat format, remaster, mfsl, music matters, classic records osv.

I det sammanhanget tycker jag inte att det finns en tvekan. Där är databasen mycket bra och till gagn för alla.

 

Jag kollade ett gäng spår från några vitt skilda genrer med TT-DR från Tischmeyer Technology. De spåren hade i original allt mellan DR6 och DR15.

På alla de jag testade ökade DR med mellan 1 till 4 steg om jag skar bort basen med ett filter.

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

2 minutes ago, calle_jr said:

 alla de jag testade ökade DR med mellan 1 till 4 steg om jag skar bort basen med ett filter.

Ingenjörssjuka... Jag lyssnar bara. Det mesta låter anständigt till mycket bra och sedan finns det sådant låter fruktansvärt illa och då menar jag komprimerat och i de flesta fall är det inom nyinspelad r&b, blues, soul och singer songwriter. Det har alltid låga DR-tal när det låter komprimerat. Tror du mig inte? Pressad återgivning hjälper väl inte att minska basen för att bli av med. Jag har heller inte den möjligheten.

 

Dessbättre är min favoritmusik jazz och klassiskt och de bolagen visar större respekt för lyssnarna i detta avseende men även där finns missfoster.

Link to comment
Share on other sites

Jag har kört ut lite data idag. Det är så pass mycket att det är ohanterligt att arbeta med det men jag lekte ändå med lite siffror. Nedanstående siffror är beräknad på en linjär trendutveckling för ett antal artister/skivbolag baserat på DR-kod de senaste 15 åren. De jag har tittat på är dessa:

 

Jag har kollat lutningen på kurvorna och lekt med tanken om hur det skulle se ut om vi antar att lutningen är linjär. Vilken DR-kod skulle det då bli år 2025? Det är naturligtvis ingen realistisk siffra men det visar åt vilket håll utvecklingen gått. Du ser den i fet stil i bulletpunkterna.

  • Norah Jones/Paul Simon som ett snitt som gått från typiskt kring DR 12 ner till DR 7 (avsteg finns mellan år). År 2025 DR 7,2
  • Buddy Guy som gått från DR 13 till näst intill olyssningsbara DR 5-6 År 2025 DR 1,8
  • Chick Coreas fusionband alltså starkt elektrifierade grupper som legat rätt stabilit kring DR 10-12. Hans akustiska album ligger 3 - 4 enheter högre med få undantag. År 2025 DR 9,4
  • Aaron Nevill som gått från DR 12 - 13 till DR 7 på senaste albumet. År 2025 DR 6,9
  • Van Morrison som legat rätt stabilt kring DR 10 - 12 med ett undantag på DR 8. År 2025 DR 9,1
  • Jag har kikat på Harmonia Mundi som de senaste 15 åren legat ganska stabilt på DR 14 - 15 oavsett sättning (typ stor orkester eller pianotrio). De har t o m en ökad trend för högre DR-värde. År 2025 DR 15,4
  • Esbjörn Svenssons album som samtliga ligger kring DR 11 - 14 men med vikande trend. År 2025 DR 8,8
  • ECM har legat stabilt kring DR 14 -15. År 2025 DR 13,9

Det intressantaste med detta, tycker jag, är att relativt sett över tid så har det blivit sämre inom framför allt rock, pop, soul, blues och r&b. Jazz och klassisk musik ligger kvar på en relativt jämn nivå. Jag tror @calle_jr har rätt att man inte skall stirra sig blind på det enskilda värdet och jämföra t ex klassisk musik med soul. Det allvarliga är att det går åt fel håll på mycket musik. Ovanstående värden är bara ett axplock men ungefär så ser det ut oavsett vilka album jag tittar på. De senaste Buddy Guy-albumen låter så illa att jag inte orka lyssna på dem även om musiken kan vara OK. Samma sak med Aaron Neville som förr hade utmärkta produktioner ljudmässigt. Alla stora klassiska bolag låter idag bättre än förr och har i många fall höjt sina DR-koder vilket lyft fram musik med hög dynamikfaktor i helt ny dager. Ett exempel är Mahlers 2:a med Mariss Jansens. 

 

I sanningens namn skall även sägas att det kommer säkert fram bra utgåvor också på nyinspelad musik men här är de rätt sällsynta. Det finns säkert missfoster bland klassiskt och jazz också men de är svårare att hitta.

Link to comment
Share on other sites

Mycket bra.

Jag har fullt förtroende för detta.

 

2 hours ago, Bebop said:

Jag tror @calle_jr har rätt att man inte skall stirra sig blind på det enskilda värdet och jämföra t ex klassisk musik med soul.

Ja, men jag är framför allt bekymrad för att man börjar producera musik för att maximera DR. Liknande har hänt förr.

Mitt uppsåt var att förhindra ingenjörssjuka, och jag ville bara visa att man mycket enkelt kan manipulera en inspelning så att den får hög DR.

Det har ju pågått en kampanj under några år och ingenjörerna jämför allting med Brothers In Arms.

 

Knivigt :Thinking:

 

Link to comment
Share on other sites

I skenet av Bebops senaste inlägg, om att det är precis i den riktning den mesta av musiken har vandrat, är det så lustigt att aldrig har högupplösta format och utgåvor varit så lättillgängliga. Varför kan man undra, så man ligger en bra bit under nivån vad red book klarar av. Obegripligt att ingen verkar kunna pusha formaten så de faktiskt behövs. Inte ens de som påstår producera med ljudkvalitet i åtanke kommer ens i närheten…

Link to comment
Share on other sites

19 hours ago, shifts said:

I skenet av Bebops senaste inlägg, om att det är precis i den riktning den mesta av musiken har vandrat, är det så lustigt att aldrig har högupplösta format och utgåvor varit så lättillgängliga. Varför kan man undra, så man ligger en bra bit under nivån vad red book klarar av. Obegripligt att ingen verkar kunna pusha formaten så de faktiskt behövs. Inte ens de som påstår producera med ljudkvalitet i åtanke kommer ens i närheten…

Sant, och då syftar du enbart på DR antar jag.

Red book är ju låst till 16/44 pcm, medan de andra formaten väljer andra sätt att modulera signalen.

Till exempel dsd är ju inte alls framtaget för att kunna lagra högre DR.

Om DR vore enda parametern för bra ljud så hade det inte funnits dsd.

 

Link to comment
Share on other sites

Njaee, det tänker jag inte bara på. Bitdjupet anger möjlig brusnivå, som iofs är relaterat till möjlig dynamik i ett spår, men även samplingsfrekvensen som nog kan sägas vara tillräckligt väl tilltagen redan. Onödigt bra gör ju ingenting, men med den bisarrt låga ljudkvaliteten som är rådande känns det bara löjeväckande med überformaten. Som att det vore ett hi-resformer som skulle rädda musiken från olyssningsbarhet... 

 

Bra musik överlever till och med ett så sketet och sunkigt format som vinyl. Något att tänka på. 

 

(Edit: Ok, provocerar med sista efterslängen, men tycker ändå det finns en del sanning i det)

Edited by shifts
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...