Jump to content

Vem kan man lita på…?


string

Recommended Posts

Jag känner mig frustrerad! Alla dessa siter ute på nätet med High-Res filer som man kan tanka ner för en smärre summa pengar. Är det en hajp bara, som mer eller mindre seriösa bolag inom musikbranschen sätter upp och slår mynt av? Utrustningen som dessa använder är väl ok – tekniken har kommit så långt att denna hårdvara förmodligen inta är den svaga länken. Nej, det är ursprungskällan jag är bekymrad över.


Vissa skivbolag, typ: Hyperion och Chandos får man förmoda använder sina egna masterband så där är förmodligen förvrängningen av överföringen minimal.


En del siter som eClassical och HDTT får man väl också anta vara seriösa. eClassical har ju samarbete med BIS och i alla fall dessa utgivningar redovisas i klarhet, vilken upplösning mastern hade. HDTT hävdar ju att de alltid använder originalet (mastern), så det får man väl tro på.


Sedan har vi HD-tracks, som jag ställer mig lite mer frågande till. Denna site spottar ideligen ur sig nya, fantastiska, upptagningar av diverse kult-musik (typ: Beatles, Pink Floyd, osv). Inte ett ord nämns om hur de kommit över källfilen eller vilken upplösning denna har. Själv vågar jag inte ta risken att tanka ner denna "kult-musik", efter de stolpskott jag redan fått känna på. Jag vet inte om jag är orättvis mot dem, vad har ni andra för erfarenhet av HD-tracks?


I ett fåfängt försök att bringa lite ordning på vilka nedladdningsbara utgåvor som finns, så skapade jag ju tråden Högupplöst nedladdningsbar musik, tips & ”Svarta listan”. Jag hade hoppats att vi skulle kunna utbyta erfarenheter och skapa någon form av databas över de guldkorn som ligger där ute på nätet. Detta initiativ rann ju snabbt ut i sanden. 


Så ja, jag känner mig låg och frustrerad!
 

Link to comment
Share on other sites

Här är det viktigt att skilja mellan gamla och nya inspelningar. Masterband hör hemma i den gamla tiden. Det ytterst få som idag spelar in med bandare. De flesta spelar in digitalt i pcm-format mellan 24/48 upp till 24/192. Inom i vart fall den klassiska musiken tycks 24/96 vara det vanligaste. Några spelar in i DSD men är mindre förekommande pga av mixningsproblem.

 

När man köper nyinspelad klassisk musik som högupplöst så är det enda du vet att vilket format de säljer normalt sett. T ex säljer BR Klassik sina filer som 24/48 men de kan ju vara inspelade i högre upplösning. Om man går på det hållet är det mindre problematiskt. BIS, som jag haft en del kontakt med, spelar in i 24/96 och säljer filerna i det formatet. Dessutom ger man ut SACD där man konverterat från PCM till DSD 64. Det man vill undvika är analoga inspelningar på band som förts över till t ex 24/48 och sedan konverterats till t ex 24/96. Det är inte seriöst om man inte klart deklarera det. En annan ännu viktigare parameter, tycker jag, är om det är en ommastrad version. Det kan skilja mer än formatet.

 

Att HDTT använder originalet skall man inte lita på. De använder bandkopior av masterband men du vet inte vilket masterband. Är det kopior av studiomaster eller det kopior vinylmasterband (som gjordes från studiomastrar med lite anpassning för vinyl)? Är det kopior av kopio osv? Det de garanterar är att Pure DSD är överföring direkt frpn analoga band utan PCM i kedjan. Så är det inte med alla DSD-filer de säljer. 

 

När det gäller gamla rock-pop inspelningar som säljs högupplöst är det nog sunt att vara skeptisk. För nyare inspelningar är det mindre riskfyllt gissar jag.

 

Engelska HiFi-News testar ett antal titlar var månad och de flesta är rätt OK. Vanligaste avvikelsen är uppkonverteringar från typ 24/48 till 24/96 eller 24/96 till 24/192. Det låter inte illa men det är falsk marknadsföring.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jo @Bebop, det är förstås äldre inspelningar som avses i mina funderingar. Nyinspelningar förutsätter jag görs via PCM. Detta garanterar ju förstås inte alltid att det låter bra. :diss:  Bra tips om HiFi-News - jag har faktiskt precis lagt en order på årsboken. Kan vara trevligt med en sammanfattning av 2018, både vad gäller musikutgåvor och hårdvara.

Edited by string
Link to comment
Share on other sites

5 hours ago, string said:

Vem kan man lita på…?

Björn Afzelius och Tomas diLeva :)

Jag skulle uppskatta om fler skivbolag säljer sina släpp direkt som dsd.

Tills dess är jag minst lika villrådig som du.

 

 

4 hours ago, Bebop said:

När det gäller gamla rock-pop inspelningar som säljs högupplöst är det nog sunt att vara skeptisk.

Jag vet inte om det finns så väldans mycket ännu, men dessa liksom jazz och klassiskt är ju ofta analoga masters som remastras för exvis dsd. Det finns ett litet utbud med tex Alan Parson, Boston, Counting Crows, Santana, Michael Jackson. Jag ser ingen tydlig skillnad mellan genrer förutom att utbudet är överlägset störst för klassisk musik.

Jag skulle dock aldrig få för mig att köpa dessa eftersom jag har en skivspelare. Annars skulle jag gjort det.

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2018-12-14 at 11:11, Bebop said:

Engelska HiFi-News testar ett antal titlar var månad och de flesta är rätt OK.

 

Måste ju tillstå att tipset från Bepop om HiFi-News och deras recensioner av musik var mycket givande.

Det blev många nya bekantskaper, såsom denna:

 

bild1.jpg

 

Att man dessutom får en utvärdering av överföringen (se nedan) är ju verkligen ett plus!

bild2.jpg

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...