Jump to content

Att leva en dröm och dö nyfiken eller.... Ett test av Absolares Passion Integrated Amplifier.


calm
 Share

Recommended Posts

18 minutes ago, byZan said:

Men om vi leker med tanken att rummet är ”perfekt" och att det ändå är t ex för ljust, skulle man inte då kunna använda en kabel som en tonkontroll? Jag bara undrar utan att veta:blush:

 

Bättre effekt om man byter försteg eller dac skulle jag tro... Inbrända kablar blir aldrig tillräckligt sotiga så att de tar ner en 

eldig diskant till en svalare nivå :39:

Link to comment
Share on other sites

22 minutes ago, Harryup said:

 

Ja, det är mer än ok. Huvudsaken att man personligen är nöjd och man känner att man har en glädje med anläggningen som den är. Jag har verkligen inget emot att folk gör som dom vill, 

Personligen jobbar jag på ett företag som konstruerar elektronik bl.a. för att styra aktiva implantat. Vi jobbar under extremt stränga ISO-normer och skulle aldrig få sälja en apparat som beter sig annorlunda beroende på val av kablage. Att t.ex. val av nätkablar skulle få påverka är helt otänkbart. Inom HiFi-branschen kan det nästan ses som en styrka att olika nätkablar kan påverka återgivningen. Själv är jag inte kabelskeptiker alls men det vore extremt praktiskt om skillnaderna är hårfina. Eftersom jag har mellanregister/diskanthorn med en verkningsgrad på runt 114dB/m/W så allt hörs av störningar så därför är det där jag fokuserar främst.

 

/Harryup

 

Jag fattar! :)

Link to comment
Share on other sites

27 minutes ago, P-pan said:

Bättre effekt om man byter försteg eller dac skulle jag tro... Inbrända kablar blir aldrig tillräckligt sotiga så att de tar ner en 

eldig diskant till en svalare nivå :39:

 

Jag frågade inte om en bättre effekt utan om kablar skulle hunna användas som en typ tonkontroll för att i ett ”perfekt” rum för att t ex  ta ner det ljusa, haja'ru;);)

 

/byZan

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Apexorca said:

 

Så kan det säkert vara också.

Studiofolk ser ofta på kablar på helt annat vis än vi hemmastereolyssnare. Jag har hört studiokillar (ja, det har bara varit killar... men skulle säkert kunna varit tjejer också.) som sagt att det är viktigare att kablarna är likadana än något annat. Likadana Impedanser och annat tror jag det var som var viktigt.

 

 

 

Då tror jag att det mer handlar om tekniska data och mindre vad som står på krymslangen. Tror utan att veta att man löder ihop det mesta själv utav lösmeterkabel och väl kända kontaktdon. Du har tidigare rapporterat om att det kanske inte alltid är hifi-kablar man hittar i studiomiljö ?

 

Själv köpte jag upp restlagret från Elfa av en bra mikrofonkabel i neopren som jag vet fungerar bra. Har använts i större installationer i studiomiljö.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

7 minutes ago, calm said:

 Du har tidigare rapporterat om att det kanske inte alltid är hifi-kablar man hittar i studiomiljö ?

 

 

 

Nej så är det. De har en viss standard och kan snacka kvalitet på kablar, men inte på det vis vi snackar kablar.

 

9 minutes ago, calm said:

Då tror jag att det mer handlar om tekniska data och mindre vad som står på krymslangen. Tror utan att veta att man löder ihop det mesta själv utav lösmeterkabel och väl kända kontaktdon.

 

 

Så är det nog ofta. De kan ha flera hundra meter kablar i en studio och det går inte ekonomiskt med de kablar vi har. Marten kör med fina Jorma-kablar men de är ju i grunden HiFi-killar.

 

Jag skulle kunna ta mig ett kabalsnack med min studiokompis och se lite mer i detalj hur de resonerar.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Harryup said:

Ja, det är mer än ok. Huvudsaken att man personligen är nöjd och man känner att man har en glädje med anläggningen som den är. Jag har verkligen inget emot att folk gör som dom vill, 

Personligen jobbar jag på ett företag som konstruerar elektronik bl.a. för att styra aktiva implantat. Vi jobbar under extremt stränga ISO-normer och skulle aldrig få sälja en apparat som beter sig annorlunda beroende på val av kablage. Att t.ex. val av nätkablar skulle få påverka är helt otänkbart. Inom HiFi-branschen kan det nästan ses som en styrka att olika nätkablar kan påverka återgivningen. Själv är jag inte kabelskeptiker alls men det vore extremt praktiskt om skillnaderna är hårfina. Eftersom jag har mellanregister/diskanthorn med en verkningsgrad på runt 114dB/m/W så allt hörs av störningar så därför är det där jag fokuserar främst.

 

Detta ger distans till vad elektronik tillför audiosignaler, och tydliggör att en kabel inte kan förbättra någonting objektivt. På sin höjd är det ett vertyg att balansera sitt sound.

Btw, du kanske kan rekommendera några aktiva implantat till oss :tongue: 

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Bebop said:

Neutralt mot vad då? Vi har ju t ex inte susning om hur det lät i studion och om det är målet med producentens intentioner.

 

Verkligen relevant frågeställning! Och då har vi inte ens nämnt den viktigaste delen i kedjan, dina egna öron och uppfattning.

Det finns ett par relativt aktiva trådar på hififorum om personligt ljud i allmänhet och in-ear hörlurar i synnerhet. Uppfattningen om hur en viss modell av in-ears låter kan skilja sig markant från en lyssnare till en annan, och då har vi helt eliminerat rummet och högtalaruppställningen, som vi säkert kan vara ense har en väldigt stor påverkan vid högtalarlyssning.

 

Link to comment
Share on other sites

32 minutes ago, calle_jr said:

Detta ger distans till vad elektronik tillför audiosignaler, och tydliggör att en kabel inte kan förbättra någonting objektivt. På sin höjd är det ett vertyg att balansera sitt sound.

Btw, du kanske kan rekommendera några aktiva implantat till oss :tongue: 

 

HEj, just nu tror jag ingen skulle vilja ha våra aktiva prototyper men kanske ett implantat som motverkar sura uppstötningar kan vara mera lockande? Det är precis CE-märkt. Våra aktiva grunkor ligger ett antal år bort fortfarande. Dokumentationen som krävs nästan kväver oss. Absolut allt skall testas och av oss bevisas att det är exakt som vi säger att det är. Och testerna skall kunna upprepas av vem som helst med samma resultat. 

 

/Harryup

Link to comment
Share on other sites

59 minutes ago, Harryup said:

HEj, just nu tror jag ingen skulle vilja ha våra aktiva prototyper men kanske ett implantat som motverkar sura uppstötningar kan vara mera lockande? Det är precis CE-märkt. Våra aktiva grunkor ligger ett antal år bort fortfarande. Dokumentationen som krävs nästan kväver oss. Absolut allt skall testas och av oss bevisas att det är exakt som vi säger att det är. Och testerna skall kunna upprepas av vem som helst med samma resultat. 

Jag har inte så höga kvalitetskrav.

Om ni kan bygga ett implantat som gör att det låter jävligt bra så är jag på :smash: :tongue:

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Harryup said:

 

Ja, det är mer än ok. Huvudsaken att man personligen är nöjd och man känner att man har en glädje med anläggningen som den är. Jag har verkligen inget emot att folk gör som dom vill, 

Personligen jobbar jag på ett företag som konstruerar elektronik bl.a. för att styra aktiva implantat. Vi jobbar under extremt stränga ISO-normer och skulle aldrig få sälja en apparat som beter sig annorlunda beroende på val av kablage. Att t.ex. val av nätkablar skulle få påverka är helt otänkbart. Inom HiFi-branschen kan det nästan ses som en styrka att olika nätkablar kan påverka återgivningen. Själv är jag inte kabelskeptiker alls men det vore extremt praktiskt om skillnaderna är hårfina. Eftersom jag har mellanregister/diskanthorn med en verkningsgrad på runt 114dB/m/W så allt hörs av störningar så därför är det där jag fokuserar främst.

 

/Harryup

 

Detta ämne tycker jag är intressant.

Ni håller ju på med viktiga saker på riktigt. Så klart skall ni ha extremt höga krav.

Jag håller på med HiFi. Där blandas komponenter som i en kortlek. Skulle man ha era krav på HiFi så skulle det inte finnas så många märken. Dessutom skulle det nog vara mer enhetliga lösningar som inte tillät vårat hobbymässiga mixande av prylar. Krell gjorde ju ett försök med Cast (det var riktigt bra) och några till har väl varit på väg på samma sätt också. Men det verkar inte bli långsiktigt på det viset i vår hobby. Det är nog för att vi vill prova själva och ibland "kan bäst själva". Jag lyfte frågan för någon månad sedan hur bra en stereo kunde bli om en av de riktigt stora firmorna med bra prylar och lite muskler skulle bygga ett system med anpassade komponenter i hela kedjan inkl fötter och kablar. Det kunde nog bli fruktansvärt bra men utan möjlighet till tweakande. Och vi älskar ju det eller?

 

Men jag har en fråga som du själv är inne på om kablar.

Kan ni/ert forskningsteam mäta på kablar så att ni kan veta att de är neutrala och eller inte påverkar en signal som går genom den?

Skulle det vara önskvärt inom HiFi? 

Är kabelmätningars resultat överförbara i upplevelser av musik inom HiFi? Alltså, kan man se en mätning och säga hur det kommer att låta i ett godtyckligt system? 

Kan vi mäta så mycket i en kabel att vi kan vara säkra på att det inte finns andra faktorer, som påverkar hur det låter och som vi inte kan mäta, men som vi faktiskt kan uppleva i musik?

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

15 minutes ago, Apexorca said:

Kan ni/ert forskningsteam mäta på kablar så att ni kan veta att de är neutrala och eller inte påverkar en signal som går genom den?

Jag kan inte svara för HarryUp men jag har ställt samma fråga som du. Det svar jag får är att högtalare inte är impedansneutrala över hela frekvensområdet. Dessutom finns det fasförskjutningar ( impedans- och faskurvor i t ex HiFi-Musik och Stereophile). Vad jag förstår påverkar kablar olika beroende vilken anläggning man har. 

 

Det skulle därmed behövas en standard på både förstärkare, högtalare, kablar som ger lika belastning över hela frekvensområdet och det är nog knepigt och inte heller önskvärt.

Link to comment
Share on other sites

Jag skulle vilja återföra tråden till en egentlig fråga om trender och tendenser inom hifi. I synnerhet högupplösningens vara eller inte vara. Min inställning till frågan är väl ganska känd. Redan efter München 2015 ställde jag frågan om det gått för långt vad gäller upplösning och transparens och att vi kommit in i en trend av hyperljud, dvs något som aldrig existerar i verkliga livet. En del liknelser har gjorts med UltraHD tv och dess extremt utmejslade och övernaturliga färger, där allt tycks vara bearbetat likt Photoshop.

Är vi inne i motsvarande stadie vad gäller hifi? Eller har pendeln slagit tillbaka en smula efter entusiasmen lagt sig och vi kan se en återgång till en mer normal ljudbild mer vad liknar liveljud med dess brister? Jag intar förmodligen en mer konservativ inställning till fenomenet och finner mindre och mindre produkter som svarar mot mina krav på hur ett naturligt ljud bör låta. Vad tycker ni andra?

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

56 minutes ago, calm said:

Jag skulle vilja återföra tråden till en egentlig fråga om trender och tendenser inom hifi. I synnerhet högupplösningens vara eller inte vara. Min inställning till frågan är väl ganska känd. Redan efter München 2015 ställde jag frågan om det gått för långt vad gäller upplösning och transparens och att vi kommit in i en trend av hyperljud, dvs något som aldrig existerar i verkliga livet. En del liknelser har gjorts med UltraHD tv och dess extremt utmejslade och övernaturliga färger, där allt tycks vara bearbetat likt Photoshop.

Är vi inne i motsvarande stadie vad gäller hifi? Eller har pendeln slagit tillbaka en smula efter entusiasmen lagt sig och vi kan se en återgång till en mer normal ljudbild mer vad liknar liveljud med dess brister? Jag intar förmodligen en mer konservativ inställning till fenomenet och finner mindre och mindre produkter som svarar mot mina krav på hur ett naturligt ljud bör låta. Vad tycker ni andra?

 

Calm

Jag kan inget än hålla med. Idag strävar min känsla för musik mot textur och en fyllighet framför blixtklar återgivning. Har tillgång att lyssna på liknande system och måste erkänna att det passar inte mig. Mina tweak försök att nå högre hamnar ofta att det lugna blommande vinner. Försöker få aha upplevelsen att det faktiskt kan ha hänt i mitt rum. Ljust, upplöst tight,hårt, överdynamiskt får inte in mig den sfären helt enkelt. Balansgången är svår då snabbhet måste finnas ändå då rytm, stränganslag, timbre, densitet i 3d, klang osv.

 

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag läst igenom denna utmärkta testtråd av Absolare som Calm har delgivet oss på ett mycket

sakligt och välgjort test.Vet inte om det var bra eller dåligt att du inte fick till det med Absolare

det blev ju i alla fall billigare på det här viset men å andra sidan så fick du ju testat din dröm och nu kan du kanske

lägga det där åt sidan med en erfarenhet rikare.Det man hör ute på mässor i olika sammanhang kanske inte alltid går

att applicera i sitt eget system det är mycket som ska stämma.

Och jag är inne lite på samma spår som du Calm när det gäller upplösning det har nog gått lite för långt hur upplöst

ljudet ska vara det är en balansgång det får ju inte tippa över för då tycker jag det bara blir jobbigt efter ett tag att lyssna på.

Det blir ju på något vis som en högtalare som inte spelar ihop över hela registret det blir för mycket fokus på 

mellaregistret och diskanten man tappar det där härliga när basen fyller på som det ska det blir harmoni.

 

Link to comment
Share on other sites

Jag uppfattar att ni sätter ett likhetstecken mellan upplösning och vasst, diskantmättat ljud och det är för mig två motsatser. Ur personligt perspektiv kan upplösning aldrig bli för mycket, men en tonalitet som blir påstridig eller med betoning på de övre registren blir snabbt fel. (Även om det kan vara ett "oj, det har jag aldrig hört på den här inspelningen förr" tillfälle)

 

Om du sitter i en mindre sal och lyssnar till en sinfonietta eller en mindre ensemble med helt akustiska instrument, är inte det oändlig upplösning? Och låter det vasst eller med "betoning på detaljer"? Nej, knappast...

 

Men visst, de värsta diskant-orgierna kanske har lagt sig och tillverkarnas målsättning är inte längre att "sticka ut" på mässor och i butiker. Eller så är det mina snart 50 pr som gör att jag inte längre hör allt upp till 16-18khz! ;)

Link to comment
Share on other sites

19 minutes ago, AlfaGTV said:

Jag uppfattar att ni sätter ett likhetstecken mellan upplösning och vasst, diskantmättat ljud och det är för mig två motsatser. Ur personligt perspektiv kan upplösning aldrig bli för mycket, men en tonalitet som blir påstridig eller med betoning på de övre registren blir snabbt fel. (Även om det kan vara ett "oj, det har jag aldrig hört på den här inspelningen förr" tillfälle)

 

Om du sitter i en mindre sal och lyssnar till en sinfonietta eller en mindre ensemble med helt akustiska instrument, är inte det oändlig upplösning? Och låter det vasst eller med "betoning på detaljer"? Nej, knappast...

 

Men visst, de värsta diskant-orgierna kanske har lagt sig och tillverkarnas målsättning är inte längre att "sticka ut" på mässor och i butiker. Eller så är det mina snart 50 pr som gör att jag inte längre hör allt upp till 16-18khz! ;)

Det var lite så jag menade men beskrev det inte lika bra som du:app:

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calm said:

Jag skulle vilja återföra tråden till en egentlig fråga om trender och tendenser inom hifi. I synnerhet högupplösningens vara eller inte vara. Min inställning till frågan är väl ganska känd. Redan efter München 2015 ställde jag frågan om det gått för långt vad gäller upplösning och transparens och att vi kommit in i en trend av hyperljud, dvs något som aldrig existerar i verkliga livet. En del liknelser har gjorts med UltraHD tv och dess extremt utmejslade och övernaturliga färger, där allt tycks vara bearbetat likt Photoshop.

Är vi inne i motsvarande stadie vad gäller hifi? Eller har pendeln slagit tillbaka en smula efter entusiasmen lagt sig och vi kan se en återgång till en mer normal ljudbild mer vad liknar liveljud med dess brister? Jag intar förmodligen en mer konservativ inställning till fenomenet och finner mindre och mindre produkter som svarar mot mina krav på hur ett naturligt ljud bör låta. Vad tycker ni andra?

 

Calm

 

Här kommer lite tankar.

Jag håller verkligen med dig om detta Calm. Jag tror inte du är en särling i detta. Jag hoppas och tror att pendeln svänger lite. Mycket tack vara analogljudet som sakta kommer tillbaka in i vardagsrummen. Många, jag skulle nog säga de flesta, i mitt umgänge har absolut en liknande uppfattning. Hur representativ grupp det är för den breda allmänheten är dock mycket osäkert.

Det är en av anledningarna till att det blivit mer och mer analoga signalkällor som förebilder de senaste åren tror jag i alla fall för mig. 

Det har säkert lite med hur man beskriver och tolkar värdet i ord om ljud så klart, men jag ser inte att upplösningen i sig är ett problem. Problemet är när man tappar känslan och innerligheten i presentationen och det blir torrt. Därför får upplösning inte gå ut över musikens själ (vad det nu är?). Ett otroligt upplöst system som inte har de problem som du beskriver är LISTEN TO MUSIC's system. Det ger en grym själ och musikalitet i återgivningen "trots" hög upplösning.

De system jag gillar bäst klarar av att rymma upplösningen i musikens själ. Det är ju det som är en del av tricket för mig och som jag vill ha det. @calm du har ju lyckats med det tycker jag. Du har ett musikaliskt och upplöst system tycker jag. Det ligger helt i linje med mitt ljudideal. 

Men det finns mängder av HiFi som inte klarar detta där man jagar det som du beskriver som UltraHD känslan och dessa konstruktörer tycker säkert det är spektakulärt och roligt.

Så fort lindome bär med sig sina portabla analoga apparater och våldgästar med analogt ljud blir det ofta lite bättre på musiksjäls fronten... effekten på åhörarna vid dessa tillfällen tror jag varit nära 100% varje gång. 

Jag tror det beror på hur man lyssnar och vad man gillar med musiken vilket typ av system man väljer. För mig är det avgörande vilken känsla jag får i kroppen när jag lyssnar. Jag lyssnar mycket på helheten, klangen i hela musiken inte bara enskilda instrument , drivet, tajming. Men jag kan tycket det är trevligt och gåshudsfrämjande med detaljer från övertoner och biljud från instrument, tex en solo violin. För detta krävs upplösning. Som sagt att trimma ihop de egenskaperna är det svåra. 

Där gör ju tex ofta rör ett bra jobb. Men det finns andra konstruktioner som också fixar det.

En fråga jag grubblar lite över varför UltraHD system kan låta tråkigt. Är det verkligen upplösningen eller är de någon distorsion eller annan brist de har invävt i det hela som gör ljudet oengagerande. Jag kan inte förstå varför upplösning i sig skulle förstöra ljudet. Men de system vi benämner högupplösta förknippar vi ju ofta med ovanstående problematik. Liveljudet har ju på ett vis oändlig upplösning och det gillar vi ju. Det upptagna ljudet kan ju aldrig få med allt eller?

Om vi tar UltraHD bild så ser ju inte det ut som verkligheten, det är ju på något sätt förvrängt och tillfixat. Men det är väl inte riktigt samma sak med det vi skulle kalla UltraHD ljud eller?

 

Krångligt.

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

På mig handlar inte detta om vasst eller kantigt. Nej detta handlar mer om en annan dimension, själva strukturen i  musiken förändras och vi får mer av stand alone instrumentering och mindre av sammanfallande klanger och harmonier. Mer detaljer som egentlig inte har med själva musiken att göra. Det är svårt att sätta fingret på och definiera fenomenet. Det är i sig inget fel utan ett annat sätt att skildra musiken på som får en klar och övertydlighet som jag tycker känns onaturlig. Problemet är kanske just nomenklaturen och begreppsapparaten saknar en tydligare beskrivning av fenomenet. Och det handlar inte bara om att flera kanaler och mickar lagts in i inspelningen, det har funnits sedan Les Paul dagar på 50-talet. Möjligen blev crosstalken i sådana fall ett sätt att motverka detta. Idag kan du med den digitala tekniken skära ut musikaliska inslag med laserlik precision. Om detta fenomen förstärks vid uppspelningen med ett superupplösande system så blir det i vart fall i mina öron en annan musikalisk upplevelse.

Det här blir kanske lite luddigt men trenden med återgång till mer vinyl och R2R, kanske pekar att jag är något på spåret som är svårt att fånga i skrift.

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

15 minutes ago, AlfaGTV said:

Eller så är det mina snart 50 pr som gör att jag inte längre hör allt upp till 16-18khz! ;)

Tror inte det har så mycket med det att göra. Det finns inte så mycket ljud i musiken över 14-15 kHz. Radions P2 sänder ett frekvensomfång mellan 40-14,500 Hz om jag minns rätt och även där kan det låta "vasst".  Skivbolag typ RCA, Contemporary med flera deklarerade ett frekvensomfång på 30-15,000 Hz. Många av dessa skivor hålls som referenser (jazz o klassiskt) även idag både för musik och inspelningar.

 

Men jag håller med @calm men jag vet inte riktigt vad det är. Ett tag "anklagade" man diskantelementen t ex tidigare berylliumelementen från Focal som också Wilson använde och aluminiumkalotter för att ge ett "vasst" ljuď. Jag använde mer begreppen "hårt och pressat". Samtidigt tycker jag att dagens högtalare låter oerhört mycket bättre i detta avseende. 

 

I min värld handlar det mer om rätt anpassning av högtalare, elektronik, källa, lyssningsposition och rum. Jag har någon gång fått frågan om varför jag är så betuttad i Dynaudio "de har ju ingen bas och är alldeles för vassa". Det brukar de inte säga när de väl varit här. 

 

Det som har blivit sämre tycker jag är inspelningarna, framför allt rock, pop och soul medan klassiska och i viss mån jazz blivit betydligt bättre. Men det är inte renodlad bild. De senaste utgåvorna av t ex Aaron Neville och Robert Cray låter fruktansvärt illa (ljudet) medan Boz Scaggs och Eric Burdons senare alster låter fantastiskt bra.

Link to comment
Share on other sites

Mina egna ljudminnen från akustiska framträdanden säger att alla ljud, även t.ex. en violin, har en mycket större "kropp" i återgivningen när man hör den live på några meters håll. Den kroppen är det mycket sällan man hör återskapas vid reproducerat ljud. Vad kan det tänkas bero på?

 

När vi ändå är inne på tonalitet och sådant, finns det någon bra referens till var olika instrument befinner sig i tonskalan? Och för den delen, vad man kan betrakta som Bas, Mellan och Diskant och dess varianter? Så att vi kan korrelera våra intryck... :)

 

Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, AlfaGTV said:

finns det någon bra referens till var olika instrument befinner sig i tonskalan?

Det finns flera på nätet. Här är en. 

 

main_chart.jpg

 

Det röda fältet är grundklangen och det gula är övertoner (harmonics) och det svarta är vad de kallar "overblow, air". Staplarna under keyboarden är definitioner över vilka frekvenser som olika register inkluderar.

 

Edit: Vad detta inte visar är varje instruments ljudnivå/amplitud/peakar i varje frekvens och inte heller hur örat uppfattar ljudnivåer i olika frekvenser. Det är där akustik och inspelningstekniker kommer in med ett förhoppningsvis gott hantverk.

Link to comment
Share on other sites

Personligen skulle jag jämföra med video och tv utvecklingen.

Jag ser en hel del på sport och har sedan tjock-tv alltid legat lite efter när det gäller bildkvalité. Dvs. sändningarnas kvalité kontra monitorerna klarar inte att återge rörelser typ panoreringar tillräckligt bra. Så nu har jag fortfarande en 10 år gammal Pioneer Kuro plasma eftersom få av nya apparater klarar att återge 4K med panoreringar i hög fart. Nu börjar de dyraste Oled och LCD skärmarna bli klart bättre än tidigare med då med alla bildförbättringar avstängda. Och färgkalibrerade så man slipper den blåförstärkta bilden för ökad kontrast. Tyvärr är många nya TV sådana att de är usla när sändningarna är i SD-kvalité. Och det känns lite som att många ljudanläggningar är lite så att när upplösningen att återge icke HD material blir lite overklig.

Link to comment
Share on other sites

En orsak till trenden med superupplöst ljud förutom elektroniken är naturligtvis det Bebop skriver om högtalare. Många högtalare av professionell karaktär är i första hand avsedda som monitorhögtalare anpassade till att spela upp i ett kontrollrum med helt andra preferenser än att spela hifi. Många har därför en betoning på diskantupplösning för att detektera eventuella fel i inspelningar av olika slag. Jag tänker på Wilson, B&W, TAD och vad jag förstår även Dynaudio mfl. Om man ser tendensen så har dessa gått i en riktning mot mera mjukhet i diskanten, tänker i första hand på Wilson men även andra. I motsats till dessa har vissa högtalare t.ex. Sonus Faber gått i motsatt riktning och blivit mer diskantbetonade än sina föregångare. Jag tror att detta är en anpassning till ett nytt ljudideal och en ny kundgrupp och annan musiksmak. I vissa fall har konstruktörer uttryckligen nämnt som sitt mål att efterlikna exakt vad som utspelar sig i studion vid inspelning. Tänker på Andrew Jones t.ex.. Då kan man inte veta vad han egentligen menar om det rör sig om ren monitorering eller om han avser en fullödig ljudbild utifrån hifi-perspektiv men med målet att efterlikna studioljudet så som det är inspelat. Beroende blir också att veta hur studiomiljön ser ut, rent akustiskt. Vanligen har studion en ganska torr klang med dämpning av andra osv.. reflexer som läggs på i efterhand artificiellt för att kontrollera hela inspelningsprocessen. Jag vet att bl.a. Matts O på SMT försöker föra in även diffusionen i studiomiljön och en annan tendens är att spela in i autentiska konsertsalar, te.x. Bobo Stensons trios senaste, vilket gör sig bra rent musikaliskt även om man kan få besvärande reflexer i en tom lokal.

Ytterligare en faktor att lägga till frågan om signalkällor, kablar och elektronik.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Ja allt hänger ihop från inspelningslokal via studion fram till våra öron. Det enda vi kan påverka själva är ju från den inspelning vi får ta del av. Därför kan det vara viktigt att välja rätt när man skall lyssna in sig på något man testar. @calm har föredömligt valt musik och beskrivit detta ovan tycker jag.

 

 

Jag tycker vissa "tekniska" inspelningar, där olika instrument spelas in i speciella rum och så mixas detta ihop missar något. Det blir lite av de avvarter som jag tror vi pratar om ovan. Det blir ett konstigt mellanrum mellan instrumenten som står ut i ljudbilden på ett för mig onaturligt sätt. Ibland hör jag skillnaderna i akustik mellan instrument och sång och då kan jag inte riktigt slappna av för det blir inte trovärdigt på något vis. Men det kan göra uppspelningen i HiFi systemet imponerande analytiskt, men utan känsla. Dessvärre demas sådan musik ofta på mässor för det får många system att låta imponerande vid första anblicken. 

Jag gilla ofta inspelningar med lite akustisk signatur från inspelningen. Jag tycker det låter mer äkta och inspirerande än när allt är torrt akustiskt.

 

Ang ljudet i en studio så skall det vara ett analysredskap för att studera inspelningen, fasriktigheter etc. De flesta vill inte lyssna så. Inte ens de studiokillar jag pratat med på Nacksving i Göteborg. Det är inget härligt ljud att lyssna på musik till. Korrekt för inspelningen, men inte så sexigt att lyssna på i längden. De har 2 typer av högtalare i ett rum där de mixar. Studio högtalare som de analyserar med och bra HiFi högtalare de stämmer av lite med. Jag har varit med lyssnat på detta, mycket intressant. 

 

Dock har vissa HiFi-system i sig själva olika karaktärer oavsätt hur det spelats in och samma inspelning låter ju rätt olika i olika system. Allt från kall hård till varm och blöt om systemen är sådana.

Audiovector har jag hört många gånger och i mina öron kan de bli hårda och kalla i öronen och det passar inte mig personligen. Men i München spelades de med en Gryphon Diablo 300 och då lät de inte så längre. Jag blev totalt överraskad och att det passade mig mycket bättre än jag hört innan. Visst spelar högtalaren in mest kanske, men rätt matchade med elektroniken kan det bli förändringar.  

 

Håller med om att generellt är diskanten bättre i nyare system. Men är det bara högtalarnas förtjänst? Kanske? 

 

 

Jag håller i stort sätt med om analysen av Sonus fabers utveckling liksom tex Wilsons, De båda har på något vis börjat mötas på mitte. De båda är för mig musikaliska spelglada märken som utvecklat sina svagheter från var sitt håll och blivit bättre än någonsin. Båda gillar stora basmembran...

Tittar man på Verity Audio och tex Kaiser fungerar de på liknande sätt. Här finns ingen hårdhet i diskant vad jag hört.  

Dynaudio satsar stort och har byggt en ny typ av akustikrum för att mäta på sina högtalare. Dehar gått ifrån det "död" rummet och kan mäta mer på högtalaren hur den fungerar i ett rum. De ny modellerna som vi nu ser presenteras är utvecklade på detta vis. Det har blivit lite större membran i basen och de har förändrat sin diskant. Jag tycker det blir bättre på de modeller jag hört. 

 

Jag håller med  @calm om att nomenklaturen för att beskriva ljud är så subjektiv att ibland tror jag vi menar samma saker men diskuterar det som om vi inte menar samma för att vi tolkar ordens värde olika.

 

 

 

 

 

 

 

 

6 hours ago, AlfaGTV said:

Mina egna ljudminnen från akustiska framträdanden säger att alla ljud, även t.ex. en violin, har en mycket större "kropp" i återgivningen när man hör den live på några meters håll. Den kroppen är det mycket sällan man hör återskapas vid reproducerat ljud. Vad kan det tänkas bero på?

 

 

Jag håller med.

Det hänger till stor del på högtalaren tror jag. Detta är en av de viktiga egenskaper jag jobbat mycket med i mitt system och rum.  Jag vill inte säga att detta är sanningen för alla smaker, men jag tycker ofta stora högtalare klarar detta bättre. Stora membran bättre än små. 

Om vi tar basområdet, där just violinen inte riktigt når ner, så när man kommer upp mot 15tum i baselement händer något med känslan i återgivningen tycker jag. Jag tror även mellanbas mår bra av lite större element.  Flera små element som har samma totala area ger en helt annan typ av bas. Vad kan det bero på?

Ett exempel. Rockport Altair hade en 15 tums baselement på sidan, nya Rockport Lyra har 2 mindre membran framåt, tror max 10tum. Lyra lät riktigt bra med ohygglig kontroll och musikaliskt.  Kan tillägga att Absolare fixade kraften på båda dessa demonstrationer. Det enda jag saknade lite var just det du nämner och storleken och botten i vissa instrument jämfört med Altair. Jag har fler liknande exempel som jag tycker stämmer på detta.

Tycke och smak får nog avgöra här. Men jag giller generellt storleken och kroppen bättre i presentationen med större element om jag får välja.

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

21 hours ago, octavia rs said:

Senaste intervjun med Andrew Jones tar upp mycket av detta som diskuteras här, 13.30 in kommer det mer intressanta.

 

 

 

Tack för denna film @octavia rs! Den gjorde mig glad. Han är klockren tycker jag. Jag har alltid gillat Andrew Jones. 

Jösses Amalia. Jag håller nog med om allt han säger och jag har beskrivit det på mycket liknande sätt många gånger genom åren. Har Andrew läst min tråd och olika inlägg tro? Blink blink! 

 

Live eller musik i studion vid inspelningen är inte samma sak som återgiven musik. Det är olika saker och att försöka veta hur det lät vid inspelningen för det är nästan meningslöst. Köp ett system som du tycker låter trevligt att lyssna på. Det är högtalarkonstruktörens signatur som man skall gilla, sa Andrew på ett bra sätt tycker jag. Jag gillar ofta ljudet mer från den typen av konstruktörer än de som säger at de gör neutrala högtalare som spelar korrekt. Men som sagt det är upp till var och en att gilla ljudet från olika system. 

 

Jag tor det är därför jag är sådan sucker på dynamik, transientsnabbhet och luftighet och klarhet  mm i musiken eftersom det är det som skiljer mest mellan återgiven musik och live. Ta tex frekvenslinjäritet och färgning mm till viss gräns kommer efter detta tycker jag. Allt spelar roll men den prioriteringsordningen gillar jag.

 

Denna film borde alla med vårt intresse se och även en del konstruktörer. 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

13 minutes ago, Apexorca said:

Denna film gjorde mig glad. Han är klockren tycker jag. Jag har alltid gillat Andrew Jones. 

 

Jag såg denna filmen strax efter RMAF mässan var slut och kom till att tänka på den när jag läste igenom tråden att de passar ju bra att flika in den här :)

 

Andrew har ju en gedigen bakgrund i märken som KEF, Infinity, TAD, Pioneer och nu chef över utvecklingen hos ELAC.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...