Jump to content

Att leva en dröm och dö nyfiken eller.... Ett test av Absolares Passion Integrated Amplifier.


calm

Recommended Posts

3 hours ago, Apexorca said:

Ja allt hänger ihop från inspelningslokal via studion fram till våra öron. Det enda vi kan påverka själva är ju från den inspelning vi får ta del av. Därför kan det vara viktigt att välja rätt när man skall lyssna in sig på något man testar. @calm har föredömligt valt musik och beskrivit detta ovan tycker jag.

 

 

Jag tycker vissa "tekniska" inspelningar, där olika instrument spelas in i speciella rum och så mixas detta ihop missar något. Det blir lite av de avvarter som jag tror vi pratar om ovan. Det blir ett konstigt mellanrum mellan instrumenten som står ut i ljudbilden på ett för mig onaturligt sätt. Ibland hör jag skillnaderna i akustik mellan instrument och sång och då kan jag inte riktigt slappna av för det blir inte trovärdigt på något vis. Men det kan göra uppspelningen i HiFi systemet imponerande analytiskt, men utan känsla. Dessvärre demas sådan musik ofta på mässor för det får många system att låta imponerande vid första anblicken. 

Jag gilla ofta inspelningar med lite akustisk signatur från inspelningen. Jag tycker det låter mer äkta och inspirerande än när allt är torrt akustiskt.

 

Ang ljudet i en studio så skall det vara ett analysredskap för att studera inspelningen, fasriktigheter etc. De flesta vill inte lyssna så. Inte ens de studiokillar jag pratat med på Nacksving i Göteborg. Det är inget härligt ljud att lyssna på musik till. Korrekt för inspelningen, men inte så sexigt att lyssna på i längden. De har 2 typer av högtalare i ett rum där de mixar. Studio högtalare som de analyserar med och bra HiFi högtalare de stämmer av lite med. Jag har varit med lyssnat på detta, mycket intressant. 

 

Dock har vissa HiFi-system i sig själva olika karaktärer oavsätt hur det spelats in och samma inspelning låter ju rätt olika i olika system. Allt från kall hård till varm och blöt om systemen är sådana.

Audiovector har jag hört många gånger och i mina öron kan de bli hårda och kalla i öronen och det passar inte mig personligen. Men i München spelades de med en Gryphon Diablo 300 och då lät de inte så längre. Jag blev totalt överraskad och att det passade mig mycket bättre än jag hört innan. Visst spelar högtalaren in mest kanske, men rätt matchade med elektroniken kan det bli förändringar.  

 

Håller med om att generellt är diskanten bättre i nyare system. Men är det bara högtalarnas förtjänst? Kanske? 

 

 

Jag håller i stort sätt med om analysen av Sonus fabers utveckling liksom tex Wilsons, De båda har på något vis börjat mötas på mitte. De båda är för mig musikaliska spelglada märken som utvecklat sina svagheter från var sitt håll och blivit bättre än någonsin. Båda gillar stora basmembran...

Tittar man på Verity Audio och tex Kaiser fungerar de på liknande sätt. Här finns ingen hårdhet i diskant vad jag hört.  

Dynaudio satsar stort och har byggt en ny typ av akustikrum för att mäta på sina högtalare. Dehar gått ifrån det "död" rummet och kan mäta mer på högtalaren hur den fungerar i ett rum. De ny modellerna som vi nu ser presenteras är utvecklade på detta vis. Det har blivit lite större membran i basen och de har förändrat sin diskant. Jag tycker det blir bättre på de modeller jag hört. 

 

Jag håller med  @calm om att nomenklaturen för att beskriva ljud är så subjektiv att ibland tror jag vi menar samma saker men diskuterar det som om vi inte menar samma för att vi tolkar ordens värde olika.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag håller med.

Det hänger till stor del på högtalaren tror jag. Detta är en av de viktiga egenskaper jag jobbat mycket med i mitt system och rum.  Jag vill inte säga att detta är sanningen för alla smaker, men jag tycker ofta stora högtalare klarar detta bättre. Stora membran bättre än små. 

Om vi tar basområdet, där just violinen inte riktigt når ner, så när man kommer upp mot 15tum i baselement händer något med känslan i återgivningen tycker jag. Jag tror även mellanbas mår bra av lite större element.  Flera små element som har samma totala area ger en helt annan typ av bas. Vad kan det bero på?

Ett exempel. Rockport Altair hade en 15 tums baselement på sidan, nya Rockport Lyra har 2 mindre membran framåt, tror max 10tum. Lyra lät riktigt bra med ohygglig kontroll och musikaliskt.  Kan tillägga att Absolare fixade kraften på båda dessa demonstrationer. Det enda jag saknade lite var just det du nämner och storleken och botten i vissa instrument jämfört med Altair. Jag har fler liknande exempel som jag tycker stämmer på detta.

Tycke och smak får nog avgöra här. Men jag giller generellt storleken och kroppen bättre i presentationen med större element om jag får välja.

 

Ja på sätt och vis håller jag med här men ändå inte. Ofta hör jag ett ”hål” i mellanregistret mot när basen tar över med stora element. Ofta tappar jag timbren. Den byter karaktär. Många mindre element a la Raidho får jag en närmare upplevelse. Allt ska tilläggas att det inte är en regel men har hört det när jämförts många ggr och intrycket består. Raidho kör ju med någon form överkompensation i mellanbas för att bredda mer på hgt. Ger ofta ett problem men tyglar man det så finns vinster. Svårt att förklara detta men detta ingår i min tycke i alltför upplöst ”hifiljud” och återigen blommar instrument bättre än bara låter. Kan inte förklara detta då det är svårt att sätta ord.

Edited by juha
Link to comment
Share on other sites

 

19 hours ago, octavia rs said:

Senaste intervjun med Andrew Jones tar upp mycket av detta som diskuteras här

 

Mycket trevlig film!! Jag höll faktiskt med om allt till 100%. Hur Andrew Jones ser på design kokade i stort sett ned till:

"You´re getting what I want to hear".

 

Detta trots att han försöker göra allt så rakt och fint som möjligt, det handlar ändå om "voicing" någonstans till slut. Intressant var också diskussionen om unga audiofilers val och hur det kommer att påverka konstruktionerna framöver.

 

Andrew Jones hör till mina favoritkonstruktörer och jag hade gett mycket för att få vara med på någon av luncherna som han avnjöt tillsammans med Peter Walker (en annan favorit).

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, MatsT said:

 

 

Mycket trevlig film!! Jag höll faktiskt med om allt till 100%. Hur Andrew Jones ser på design kokade i stort sett ned till:

"You´re getting what I want to hear".

 

Detta trots att han försöker göra allt så rakt och fint som möjligt, det handlar ändå om "voicing" någonstans till slut. Intressant var också diskussionen om unga audiofilers val och hur det kommer att påverka konstruktionerna framöver.

 

Andrew Jones hör till mina favoritkonstruktörer och jag hade gett mycket för att få vara med på någon av luncherna som han avnjöt tillsammans med Peter Walker (en annan favorit).

 

Jag skulle säga att vilken högtalare är inte föremål för voicing? Varje högtalare är en balans mellan konstruktörens egna preferenser och en tänkt målgrupp, men också en kommersiell sådan. Här ligger kanske en förklaring till varför trender kommer och går och just nu ligger mycket i den högupplösta sfären. Det gäller att hänga med i utvecklingen när tåget går, för vem vill stå kvar på perongen med en ålderdomlig produkt med tillhörande voicing? Kanske ett skäl till att modellutvecklingen i vissa områden accelererar för att också kunna hänga med i racet i takt med den tekniska utvecklingen, Vad som är möjligt att producera idag var inte möjligt tidigare pga material och teknik. Den digitala revolutionen har skapat helt nya möjligheter, precis som den elektrifierade inspelningstekniken gjorde på 1920-talet och bandtekniken på 1950-talet och den digitala från 1980-talet och framåt. Andrew nämnde också ett begrepp om än inte till namnet Non place/Non Space, den virtuella studion. Dvs en allt mer specialiserad studioindustri sammanlänkad med internet över hela världen. Detta har också lett till mer standardisering och sannolikt mot mer enhetlig upplösning i inspelningsledet, vilket i sin tur leder till mer upplösning i avspelningsledet.

På högskolan i Dalarna testar man t.ex inspelning i realtid med musiker på olika platser hopkopplade med svartfiber i nätverk. Så området är ständigt på frammarsch men även ett nyvaknat intresse för äldre teknik, vinyl och band.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

5 hours ago, calm said:

 Här ligger kanske en förklaring till varför trender kommer och går och just nu ligger mycket i den högupplösta sfären. Det gäller att hänga med i utvecklingen när tåget går, för vem vill stå kvar på perongen med en ålderdomlig produkt med tillhörande voicing?

Calm

 

Jag vet inte om detta kan ingå i samma trendtänkande. Men jag fick den tanken när jag läste ditt inlägg.

 

Rullbandspelare är fullständigt utmärkta produkter som fortfarande är "bäst när det gäller" när det handlar om signalkällor för de som vill ha bra ljud. De har mer eller mindre dumpats i containrar då inget velat titta åt dem. Trend? 

Nu när folk jagar både analogljud och högupplöst bärgas dessa ur containrarna och fixas i ordning. Trend?

I detta fall är det kanske mer ett uppvaknande. Vi glömde helt enkelt rullbandspelaren på perongen eftersom den unga söta intressanta flickan (digitaljudet) flirtade med oss och ville att vi skulle sitta bredvid. Men ni vet det där om gräset va?  ;)

Jag tycker de stora Western Electric systemen de demat under många år i München gör att jag gör samma reflektioner. Man glömmer det man kan, uppfinner nytt som är sämre och accepterar detta relativt okritiskt, istället för att ta med sig det som är bra och som vi redan kan och vet. Visst, det är lite tillspetsat men jag tror det ligger lite i det och det blir ganska tydligt när man går runt mellan systemen i München, särskilt efter ett besök hos Silbaton som demar dessa Western Electric system. Då undrar man, va' hände?

 

 

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Apexorca said:

 

Jag vet inte om detta kan ingå i samma trendtänkande. Men jag fick den tanken när jag läste ditt inlägg.

 

Rullbandspelare är fullständigt utmärkta produkter som fortfarande är "bäst när det gäller" när det handlar om signalkällor för de som vill ha bra ljud. De har mer eller mindre dumpats i containrar då inget velat titta åt dem. Trend? 

Nu när folk jagar både analogljud och högupplöst bärgas dessa ur containrarna och fixas i ordning. Trend?

I detta fall är det kanske mer ett uppvaknande. Vi glömde helt enkelt rullbandspelaren på perongen eftersom den unga söta intressanta flickan (digitaljudet) flirtade med oss och ville att vi skulle sitta bredvid. Men ni vet det där om gräset va?  ;)

Jag tycker de stora Western Electric systemen de demat under många år i München gör att jag gör samma reflektioner. Man glömmer det man kan, uppfinner nytt som är sämre och accepterar detta relativt okritiskt, istället för att ta med sig det som är bra och som vi redan kan och vet. Visst, det är lite tillspetsat men jag tror det ligger lite i det och det blir ganska tydligt när man går runt mellan systemen i München, särskilt efter ett besök hos Silbaton som demar dessa Western Electric system. Då undrar man, va hände?

 

 

 

 

När jag pratar om eventuella trender så handlar det kanske både om producenter och konsumenter. Det finns naturligtvis en koppling där om att erbjuda en ny produkt när den gamla inte upplevs som intressant längre och viker i försäljning. Vem köper Årets Bil 2016 när det finns Årets Bil 2018? På konsumentsidan finns naturligtvis de som hänger med på nyheterna direkt och gärna  vill vara först och de som avvaktar tills längre utvärdering sker. Det finns en marknad som jag förundrats av där i princip nya produkter som lanserats dyker upp kort därefter på andrahandsmarknaden. Inte levt upp till förväntningarna som utlovades eller så enkelt att de inte passade i nuvarande system? Jag vet inte? Vi som konsumenter är olika som människor och olika som personlighetstyper, detta vet marknadsfolk och beteendevetare mycket om och sätter in rätt "stöt". 

Kanske är det så att det finns en motstående rörelse som handlar om tillbakagång och nostalgi, i besvikelse av det som upplevs som sämre i den digitala värden? En fluga gör ingen sommar som bekant och 10.000 flugor kan inte ha fel, ät hästgödsel!:D

Jag håller med dig om att R2R är sannolikt den största ljudförbättraren som i vart fall kommit in i mitt system på mycket länge, samtidigt tycker jag att DSD känns mycket lovande, men avvaktar tillsvidare. Behärskar inte tekniken helt enkelt.

 

Jag vet inte om jag är lika begeistrad som du när man hör ett rördrivet megasystem som det som visats i München av Western Electric typ. I mina öron saknas kropp i anrättningen, känns ganska tamt i området där pianot har sitt klangliga centrum. Basljud mkt bra och toppen också, men däremellan ganska tunt. Kan naturligtvis vara tillfälligheter men eftersom jag hört hornhögtalare i olika varianter gamla som nya så är det sannolikt en signatur.

 

Calm

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calm said:

 

 

Jag vet inte om jag är lika begeistrad som du när man hör ett rördrivet megasystem som det som visats i München av Western Electric typ. I mina öron saknas kropp i anrättningen, känns ganska tamt i området där pianot har sitt klangliga centrum. Basljud mkt bra och toppen också, men däremellan ganska tunt. Kan naturligtvis vara tillfälligheter men eftersom jag hört hornhögtalare i olika varianter gamla som nya så är det sannolikt en signatur.

 

Calm

 

 

Det har varierat ganska friskt i frekvenserna och hur det presenterar musik mellan olika system som demats. Jag har lyckats höra några av de bättre. Jag kommer ihåg en demo med Proprius Cantate Domino som jag vet några tycker är uttjatad, men som Asiaterna fullständigt älskar. Den demo vi fick höra med kör etc var så man fick nypa sig i armen för att första att man inte var med själv vid framträdandet. Det målades upp en scen som var som hela kyrkan och rösterna var fantastiska. Det var en sådant där HiFi/musikupplevelse som får en egen plats i minnet och som nog aldrig försvinner.  Skulle man kritiskt granska varenda frekvens finns säkert mer att önska men som musikaliskt framträdande var det enormt bra och för mig helt unikt. 

 

Unknown.jpeg.7310474246c01493b00659a3ca27bd4e.jpeg 

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calm said:

Kanske är det så att det finns en motstående rörelse som handlar om tillbakagång och nostalgi, i besvikelse av det som upplevs som sämre i den digitala värden?

För min del är det både ock. Jag tycker de digitala inspelningarna aldrig varit bättre än idag och inte heller avspelningsverktygen. Då refererar jag till klassiskt och jazz.

 

Idag var "Nisse" som till 90 % köper vinyl hemma och lyssnade. Hans omdöme om Mahlers 2:a med Mariss Jansons var "detta klarar knappast vinylen".

 

De få nyinspelade rock/pop/soul-album jag köper låter sämre än vad de någonsin gjort; i  huvudsak dynamikkomprimerade och anpassade för "mobilavlyssning" vad det verkar.

Link to comment
Share on other sites

Ännu ett input rörande högtalare och högtalardesign.

 

https://www.psaudio.com/askpaul/are-the-bw-nautilus-speakers-the-flattest-in-the-world/

 

Har själv hört dessa men tycker att de låtit ganska bra men kräver kanske en förstärkning som inte går helt åt det kalla hållet.

 

Onekligen vackra att titta på med sin spejsade snäckform. Ett riktigt konstverk!:tongue:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, Bebop said:

De få nyinspelade rock/pop/soul-album jag köper låter sämre än vad de någonsin gjort; i  huvudsak dynamikkomprimerade och anpassade för "mobilavlyssning" vad det verkar.

Skumt.

Jag kollade igenom de nya LP jag själv skaffat senaste tiden och upplever det inte så.

Överlag är det en rejäl förbättring jämfört med säg för 10 år sedan. Och ännu mer så än för 20 år sedan.

Jag ser nog en tendens att för musik som spelas in med instrument så finns det ett utbrett intresse för klang och ljudkvalitet. Speciellt för sång som aldrig har varit så sofistikerad som den är nu.

 

Link to comment
Share on other sites

36 minutes ago, calle_jr said:

Skumt.

Jag kollade igenom de nya LP jag själv skaffat senaste tiden och upplever det inte så.

Överlag är det en rejäl förbättring jämfört med säg för 10 år sedan. Och ännu mer så än för 20 år sedan.

Jag ser nog en tendens att för musik som spelas in med instrument så finns det ett utbrett intresse för klang och ljudkvalitet. Speciellt för sång som aldrig har varit så sofistikerad som den är nu.

 

 

Med tanke på den nyare musik jag köpt så håller jag med.

Link to comment
Share on other sites

Om vi håller oss till frågan om upplösning och transparens så kan jag konstatera att de få LP jag köper utöver jazz och klassiskt, om än sällsynt med pop, så har jag några få inköp. Senast köpte jag en Veronica Maggio som jag tycker verkar vara mixad för hörlurslyssning. Hela ljudbilden var en enda gröt i mitten och hennes röst knappt distanserad från denna gröt. Uselt ljud i mitt perspektiv.

Däremot tycker jag att jazz är riktigt bra fångad med nyanser och klanger som känns naturliga. Däremot kan pressningskvaliteter vara varierande, håller t.ex. ECM högre än ACT som ofta har rena felaktigheter. Skrap och annat som naturligtvis kan vara övergående men borde inte alls förekomma.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, calm said:

Senast köpte jag en Veronica Maggio som jag tycker verkar vara mixad för hörlurslyssning. Hela ljudbilden var en enda gröt i mitten och hennes röst knappt distanserad från denna gröt. Uselt ljud i mitt perspektiv.

Det fångar precis vad jag tycker med mycket av den nyinspelade musiken utom just då jazz och klassiskt (det finns säkert dåliga hantverk där också). Jag roade mig en stund med att relativt slumpartat jämföra en del albums DR-kod (de får man "gratis" i J-River och säkert i andra program också). DR-kod säger inget om mixning eller frekvensomfång och naturligtvis inget om musikens kvalitet. Det handlar "bara" om dynamik och kompression. Men det å andra sidan en av de viktigaste komponenter för att en platta kan låta platt och i längden tröttsam utan liv eller tvärs om; som att segla på ett hav utan vågor.

 

Jag har tagit första spåret på varje platta och läst av DR-koden på den. Om man lyssnar på ett helt album brukar det variera mellan +/- 1 till 2.

 

Den första tabellen visar DR-koder för ett antal album släppta mellan 2011 - 2017. Så här ser den ut:

 

Låg DR-kod.jpg

 

Nästa tabell visar DR-koder på album släppta 1989 - 2005: 

 

Hög DR-kod.jpg

 

Utvecklingen stämmer överens väldigt bra med den globala sammanställning som finns att tillgå under Loudness War. Om ni sorterar den på utgivningsår så ser ni samma utveckling. I de med högre DR-kod är det helt annan luft och dynamik i musiken som gör de betydligt mer njutfulla ur ett ljudperspektiv. Albumen med den lägre DR-koden kommer inte ens nära. Värst är nog Robert Cray och Veronica Maggio. Ett bra album men låter rent ut sagt skräp. Det är möjligt att de mixar dem annorlunda på LP och det är kanske annorlunda mixar även på högupplösta filer i den mån de går att köpa. Jag vet inte.

 

När jag kör samma test med klassiskt och jazz så går det snarare åt andra hållet och det oavsett om det är mindre sättningar eller stora, akustiskt eller elektriskt. Där ligger DR-kodern mellan 10-15 och ibland t o m högre. Och det hörs!

 

Jag tycker det är rent åt "h-e" och en nochalans mot publiken eller rent av okunskap. Det är inte utan anledning att det pågår ett "loudness war" och att sådana som Neil Young har engagerat sig mot detta.

Link to comment
Share on other sites

Ett mycket intressant ämne och gillar att det tas upp. Visserligen är det svårare att påverka inspelningarna än vår egen utrustning och lyssningsmiljö, men det är verkligen där störst vinningar finns att göra när det kommer till välljudet. Många bra album musikaliskt är verkligen förkastliga när det kommer till ljudkvaliteten. Jag väljer oftast att fortsätta lyssna om musiken är bra, men det är enerverande att de som ger ut albumen verkar vara av en så diametralt annat åsikt om vad bra ljud är för något. 

 

Mycket av den musik jag uppskattar och lyssnar på mest klassas mer som ljudkonst eller möjligen konstmusik (än vanlig musik), vilket är musikformer som i princip aldrig får någon direkt radiotid (och därmed kan svårligen den låga dynamikgraden sägas ha att göra med att de ska låta högst i etern). Ändå mastras de för minimal dynamiknivå. Helt obegripligt är det. Hoppas de snart lärt sig av jazzgossarna.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Bebop said:

 

 

Utvecklingen stämmer överens väldigt bra med den globala sammanställning som finns att tillgå under Loudness War. Om ni sorterar den på utgivningsår så ser ni samma utveckling. I de med högre DR-kod är det helt annan luft och dynamik i musiken som gör de betydligt mer njutfulla ur ett ljudperspektiv. Albumen med den lägre DR-koden kommer inte ens nära. Värst är nog Robert Cray och Veronica Maggio. Ett bra album men låter rent ut sagt skräp. Det är möjligt att de mixar dem annorlunda på LP och det är kanske annorlunda mixar även på högupplösta filer i den mån de går att köpa. Jag vet inte.

 

När jag kör samma test med klassiskt och jazz så går det snarare åt andra hållet och det oavsett om det är mindre sättningar eller stora, akustiskt eller elektriskt. Där ligger DR-kodern mellan 10-15 och ibland t o m högre. Och det hörs!

 

Jag tycker det är rent åt "h-e" och en nochalans mot publiken eller rent av okunskap. Det är inte utan anledning att det pågår ett "loudness war" och att sådana som Neil Young har engagerat sig mot detta.

 

Det är en viktig diskussion.

Det är klart att det är just dynamik man registrerar. Det är ju min käpphäst. Dynamiken är en av de viktigaste parametrar som skiljer mest mot musik live/riktiga instrument jämfört med reproducerad. Som Bebop skriver blir musiken plattare och tråkigare ju mindre dynamik det är och det blir djup, bredd, höj, nyanser, drag, takt och tajming och perspektiv mm när det är mer dynamik och när man närmar sig naturlig livemusiks dynamik.

En annan del är nog att man struntar i det digitala på det viset pga att den musik som är poppis i de breda lagren skall spelas i små lurar från mobilen i 99% av fallen eller till en högtalare som man tar med överallt och som går på batteri (precis som Calms förstärkare... not :4:). Kanske gör man en annan master till vinyl för att den kommer att spelas på en stereo med riktiga högtalare. Kan det vara så?

Link to comment
Share on other sites

Jag kan också tycka att dynamiken är viktig, men upplösningen och transparensen har enligt mitt tycke gått lite för långt. Och i kombination för mycket av det goda?Den digitala teknikens utveckling flyttar fram positionen för vad som är möjligt, men är den verklighetstrogen? Här vill jag nog sätta ett litet frågetecken. Bra att ibland "tvätta" öronen med lite livemusik, även om den är förstärkt med ganska elementärt PA-ljud, så är det något som gör att det ändå låter autentiskt och levande. Är det så att ens eget ljudideal är fel relativt hur det borde låta enligt nutidens hifi-producenter? Hur ser deras ideal ut? Är man offer för teknikfascination eller har man en tillräckligt stark koppling till utövad musik? Ja här pratar jag faktiskt om trender och förväntningar på växande marknader i ganska nya marknader framförallt i stater med kortare hifi-historia som Kina. Efterfrågan styr utbudet, marknaden ges vad den vill ha, om än inte kvalitet fullt ut.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, Apexorca said:

 

Det är en viktig diskussion.

Det är klart att det är just dynamik man registrerar. Det är ju min käpphäst. Dynamiken är en av de viktigaste parametrar som skiljer mest mot musik live/riktiga instrument jämfört med reproducerad. Som Bebop skriver blir musiken plattare och tråkigare ju mindre dynamik det är och det blir djup, bredd, höj, nyanser, drag, takt och tajming och perspektiv mm när det är mer dynamik och när man närmar sig naturlig livemusiks dynamik.

En annan del är nog att man struntar i det digitala på det viset pga att den musik som är poppis i de breda lagren skall spelas i små lurar från mobilen i 99% av fallen eller till en högtalare som man tar med överallt och som går på batteri (precis som Calms förstärkare... not :4:). Kanske gör man en annan master till vinyl för att den kommer att spelas på en stereo med riktiga högtalare. Kan det vara så?

Jag säger bara StormTank!:D:24:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, Bebop said:

Jag tycker det är rent åt "h-e" och en nochalans mot publiken eller rent av okunskap. Det är inte utan anledning att det pågår ett "loudness war" och att sådana som Neil Young har engagerat sig mot detta.

Instämmer.

Men det finns så mycket mer än dynamikomfång som påverkar hur det låter. Soundstage, perspektiv, panorering och instrumentbalans, bara för att nämna några exempel. Och hur instrumenten klingar påverkas av hur de låter i inspelningsrummet. Inget av detta kan utläsas av DR. Men som jag förstår dig så menar du att man i princip kan ha DR-kod som ett totalmått för att sortera bra utgåvor från dåliga. Typ att om man inte kan ratta till ett dynamikomfång så klarar man inte övriga parametrar heller.

Jag köper det, med viss försiktighet.

 

Det finns 2-, 3- och 4-mannaband som har förstärkta instrument i ungefär samma omfång. I vissa genrer kommer de aldrig nå höga DR, men de är inte dåliga för det. Det finns musiker och producenter som arbetar med en ambient grundklang som panorerar kring bandet och "stjäler" 30dB dynamik. Ska de banden diskas?

En symfoniorkester är ganska tacksam för de har akustiska instrument, spelar i en stor sal och de är många. Det kan i princip låta kass fastän de har en enorm DR. I Malmö Live har vi 10dB bakgrundsbrus vid full orkester utan publik!

 

Ett vanligt misstag tror jag är att de som gjort inspelningen mixar och rattar själv innan mastring. Då är man redan där kraftigt begränsad. Men loudness war är inte över, och jag ställer upp alla dagar för att bekämpa det.

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calle_jr said:

Men som jag förstår dig så menar du att man i princip kan ha DR-kod som ett totalmått för att sortera bra utgåvor från dåliga.

Jag skriver att DR enbart handlar om dynamik och kompression. Men för mig är den så viktig så trots djup, bredd och andra finesser så låter låga DR-koder platt och sterilt. 

 

1 hour ago, calle_jr said:

I vissa genrer kommer de aldrig nå höga DR, men de är inte dåliga för det.

Det köper jag inte. Varför hade "all" musik högre förr och lägre idag? Varför har inte jazz och klassiskt inte sänkt sina DR-koder och i många fall höjt den? Fusion-/jazzrock samma sak. Varför har Robert Crays och Aaron Nevilles album gått från DR 9-10 till DR 5?

 

För mig är det så att högtalare, dacar, förstärkare har förbättrats i många avseende, ibland kanske lite för bra, som @calm är inne på. T o m streaming- och nerladdningstjänster har förbättrat sin teknik med möjlighet till återgivning av bl a högre dynamik som vi hyllar när vi prisar t ex masterband. MP3/motsvarande finns fortfarande och är väl det som mobiltelefonerna mest använder och jag utgår ifrån att det är den marknaden bolagen söker. Inspelningar av mycket musik har gått den vägen. Den tycks anpassas i ett logistiksammanhang för lättare distribution. 

 

DSD-utgåvor och högre upplösta PCM-utgåvor har typiskt 2-4 enheter DR mer än vanliga CD av de jag kan jämföra med (jazz/klassiskt).

 

Jag tycker anständigheten ligger kring DR 10-11.

 

Här är en illustration över en och samma låt men i tre utgåvor/årtal

 

"strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor"

Link to comment
Share on other sites

Utökad bitnivå handlar om möjlighet till ett större dynamiskt omfång och inte så mycket mer. Därför får det mig att gnissla tänder de gånger man ser högupplösta nyutgåvor av äldre album, med än mindre dynamisk nivå än de som som fanns på redbook CD! Det är ytterst få, försvinnande få, album som i vilket format som helst dynamiskt inte får plats i det gamla hederliga 16/44.1-formatet.

Link to comment
Share on other sites

Inte för att det är helt relevant avseende digitala filer, men jag råkade springa förbi en vinyl-hylla på Ica Maxi i Falun igår! Jag passade på att köpa en nytgåva av Machine Head med Purple från BackToBlack. Jag har tveksam erfarenhet av dessa reissues men ville ha ett komplement till min Machine Head pressad i Sverige typ 1972.

Visst, det är hyfsat tyst och låter helt OK, men vilken skillnad i dynamik när man lägger på 70-talsplattan istället. När Jon Lord klämmer i med Hammond'en på introt till Smoke On The Water hoppar man till och reagerar. Likaså Pace trummor som lever ut och verkligen hörs i ett rum och med efterklang.

 

Link to comment
Share on other sites

13 hours ago, Bebop said:

Jag skriver att DR enbart handlar om dynamik och kompression. Men för mig är den så viktig så trots djup, bredd och andra finesser så låter låga DR-koder platt och sterilt. 

Ja, alltså menar du att DR-kod är ett totalmått för att sortera bra utgåvor från dåliga :)

Du köper inte en kamera med usel optik för att sensorn har 57 gigapixlar, fastän det är det enda säljaren försöker trycka ner i halsen på dig.

 

13 hours ago, Bebop said:

Det köper jag inte. Varför hade "all" musik högre förr och lägre idag? Varför har inte jazz och klassiskt inte sänkt sina DR-koder och i många fall höjt den? Fusion-/jazzrock samma sak. Varför har Robert Crays och Aaron Nevilles album gått från DR 9-10 till DR 5?

Det beror på att vi pratar om olika saker :)

Jag är förste man att dissa både Crays och Nevilles album, jag håller med.

Och det finns ett loudness war som främst slår igenom på radiomusiken. Jazz och klassiskt är en liten fnutt i jämförelse, och det görs sannolikt fler rock/pop-släpp som låter bra än jazz/klassiskt om man räknar volymer.

Men det finns tveklöst flest ”egenproducenter” och loudnessivrare inom radiomusiken.

Jag tycker att det finns en uppenbar fara att bara bedöma efter en parameter. Man spolar ut ungen med badvattnet.

 

Slutkläm; jag sällar mig till uppropet, men jag har brasklappar,

Link to comment
Share on other sites

19 hours ago, calle_jr said:

Ja, alltså menar du att DR-kod är ett totalmått för att sortera bra utgåvor från dåliga :)

Nej, vad fick du det ifrån...

 

On 2018-10-22 at 15:47, Bebop said:

DR-kod säger inget om mixning eller frekvensomfång och naturligtvis inget om musikens kvalitet.

 

Steve Wilson gör bra inspelningar. DR-koder kring 10-13 . :thumbsup:

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...