Jump to content

Bibacord


DrKlang

Recommended Posts

Det finns några storheter bland de svenska tillverkarna -- Jorma, Marten, Entreq, Engström&Engström, m.fl. Jag tror Bibacord också måste ses i det sammanhanget.

 

Jag köpte ett par högtalarkablar av Bibacord för ett par månader sedan och börjar nu få en uppfattning om kablarna och tänkte skriva några rader om det.

 

Bibacord är så vitt jag vet ett enmansföretag, och består av en hifi-galen fysiker som började knåpa ihop kablar och fick till det riktigt bra. Ägaren heter Fredrik Berefelt och finns i Stockholm. Nu är det nog inte bara tillfälligheter att han lyckades hyggligt, Fredrik jobbar inom svensk rymdforskning och berör frågor om signalöverföring i sitt arbete (om jag fattat rätt).

 

Bibacord har fått erkännande från flera andra tillverkare och varit på mässor i Sverige och Tyskland. Franska Totaldac har valt Bibacord som sin rekommenderade digitalkabel, Engström&Engström rekommenderar och säljer Fredriks kablar och det finns ett samarbete med tyska Kaiser Acoustics. Sedan kanske med några andra som jag inte känner till.

 

Estetik

 

Bibacord är påtagligt spartanska och minimalistiska. Det handlar inte om "hifi-juveler" som t.ex. Siltech med sina oerhört vackra kablar och anslutningar. Allt är ändamålsenligt och praktiskt hos Bibacord. Inga excesser, svulstigheter eller vräkigheter utan en sparsam estetik i både kablar och förpackning. Men det finns helt klart en vilja att se ut på ett speciellt sett. Det är inte avsaknad av estetik, bara inte de vanliga Siltech-Gryphon-Kharma-varianterna utan en mer intellektuell och torr syn på vad som är tilltalande. Om jag ska jämföra med något inom audiovärlden blir det kanske Lindemann. Enkelt men snyggt.

 

tumblr_pdeabyipx91xvi415o1_540.png

 

tumblr_pdeaiwHKb61xvi415o1_540.png

 

Utförande och flexibilitet

 

Kabeln är ganska böjbar men ligger åt det stela hållet. Kontakterna kommer från WBT. Jag vet tyvärr inte så mycket om hur kablarna är uppbyggda, förutom att plus och minuskablen faktiskt inte är identiska internt.

 

Ljud

 

Detta var en uppgradering för mig och jag har ingen likvärdig kabel att jämföra med i mitt system. Så mina åsikter blir begränsade av det. Mina tidigare kablar var Synergistic Research Accelerator.

 

Men för mig var detta ett stort steg i framför allt upplösning. Ljudet blev betydligt tydligare och renare. Mindre utsmetat och distinktare. Detaljer kommer fram.

 

Jag hade tidigare en del problem i både diskanten och basen. Basen var lite bullrig och utan karaktär och diskanten gnällde lite. Kabelbytet förbättrade båda problemen. Basen blev torrare och fick mer ljudkaraktär. Gnälligheten försvann helt. Mellanregistret upplever jag nu som klarare och tydligare.

 

Rumsligt i höljd och bredd gjorde inte kabeln så stor skillnad, men i det rum som är givet har jag lättare att placera instrument och sångare. Jag upplever inte kabeln som "forward", dvs. att ljudet kommer närmare. Snarare finns det en viss saklighet i ljudet och det gillar jag. Jag översköljs inte av musiken utan får den presenterad på ett utmejslat sätt framför mig.

 

En sak som detta medför är att jag blivit känsligare för när min förstärkare är varm eller inte. Jag tycker förstärkaren låter platt de första 30 min. Så var det förut också, men det är värre nu.

 

Detaljer ger realism som jag ser det och det är något jag upplever nu. Anledningen till att jag köpte Bibacord var att jag hörde dom på mässan. Eller det var nog Totaldac och Bibacord i kombination. Det fanns en knaprig realism i det rummet som jag uppmärksammade. Jag började diskutera saken med Fredrik och fick sedan möjlighet att höra kablarna i mitt system.

 

Denna realism gör inte ljudet bara "vackert" utan en del sträva ljud som kommer från instrument kommer också med. Jag får hela bilden av t.ex. stråkarnas färd över strängen. Martha Argerich är en pianist som är känd för sin intensitet och snabbhet. Jag fattade henne bättre nu för att ljudet hängde med bättre och var framför allt distinkt nog för att återge alla vändningarna i musiken. Hennes tolkningar är inte älskade av alla, men jag tyckte att jag fick hennes bild av musiken tydligare.

 

Min sambo gillar techno och vi satt och lyssnade på en gammal Goa trans platta. Oj här sprutade detaljerna ut enormt. Jag har hört den många gånger förut, men aldrig som nu. Med populärmusik tycker jag dock fortfarande att jag behöver tygla basen bättre, och jag vill se vad fler bättre signalkablar kan göra åt saken. Troligen måste jag också jobba med rummet. Bäst bas har jag faktiskt från min analoga radio från Magnum Dynalab.

 

Så jag gillade kablarna. Jag tror det är kablar som passar om man gillar den teknologiska stilen, vill ha upplösning och pregnans, och ser skönheten i realism.

 

Ska jag försöka kvantifiera det hela? Jag har som sagt inga andra highend högtalarkablar att jämföra med. Men för mig var detta ett stort steg framåt. Jag bytte nyligen DAC och jag tycker att kabelbytet kan jämföras med ett komponentbyte. För mig blev detta en ögonöppnare. Jag har varit skeptisk till highend kablar tidigare. Inte trott att kostnaden motsvarat så stora ljudmässiga förbättringar. Bibacord har fått mig att tänka om lite.

 

Jag lyssnade med:

 

Metronome som CD transport

Totaldac six

Moon 700i

Verity Saratsro II

Synergistic Research Accelerator signalkablar

Voxativ digitalkabel

Furutech elkablar

Synergistic Research Powercell

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag kan inte mer än hålla med dig om dina intryck kring Bibacords eminenta kablar. Både vad gäller utförande och den ljudliga effekten där allt krut ligger på det senare. Köpte min interconnect för några år sedan då jag introducerades för Fredriks kablar och blev helt tagen av luften i dessa utan att agera diskanthöjare som många andra dyrkablar. Mer detaljer och mindre vasshet. Har gärna velat byta mina högtalarkablar, men längden gör att dessa lätt springer iväg prismässigt. Jag behöver 4 meter pga utrustningens placering och då måste speciella processer till, men inget är omöjligt. Så mycket vet jag om Fredriks kabelprocess är att samtliga "kardeler" vägs in i ett ljudmässigt sammanhang så att de tillsammans ger ett ljudmässigt resultat som jag tycker är enastående och då kan olika mixar av material kan bli aktuella. "Receptet" är naturligtvis "kockens" hemlighet och avgör om den är en- eller flerstjärnig. Jag skulle säga trestjärnig utan vidare. Utseendemässigt däremot mer tveksamt som du skriver, men väl inkopplad behöver man inte tveka. Mina tillhörde de första serierna och var då lindade med bomullsband på en kärna av balsaträ som gör att kabeln endast kan böjas sektionsvis. Förpackningen var en papplåda i mer elegant utförande men utan åthävor i form av trälådor eller små "flightboxar". Prismässigt tycker jag man får mycket för pengarna i relation till andra kablar. I branschen tycks det finnas en del luft i marginalerna eftersom begagnade kablar sälj till en bråkdel av nypriset. Fredriks Bibacord tycks dock vara mycket prisvärda i jämförelsen. Vissa processer är dyra i hanteringen och kräver avancerad specialutrustning. Oavsett om man är fysiker som Fredrik eller metallurg som Franco Serblins svärson som gör Yter-kablarna så gäller det att ha ett känsligt öra vid utprovning av kablaget och det är detta som fäller avgörandet till slut.

Grattis till dina nya kablar!

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Grattis till en bra kabel

Om du gillar högtalarkabeln bör du prova digitalkabeln , den är kanon med samma ljudkaraktär som de övriga Bibacord 

Kabeln man har mellan skivspelare och RIAA är också riktigt bra

Nätkablarna och vanliga interconnect är också kanon

jag har alla varianterna

hälsar Tommy 

Link to comment
Share on other sites

@DrKlang  Stort grattis till uppgraderingen och insikten om olika kablars olika förmågor.

Kul att höra om dina intryck. För de flesta som är nyfikna och lite öppna för nya saker så kommer man nog ofta på att kablar faktiskt gör skillnad. Din beskrivning av dina Synergistic kablar jämfört med Bibacord är mycket lik den skillnad jag hörde när jag provade mot Nordost för många år sedan. Synergistic är rika i basen generellt och inte alltid så upplösta neråt i registret jämfört med annat. Men de har spelglädje och punch och är allt annat än tråkiga. (OBS personlig uppfattning av mig, ingen sanning för andra).

 

Akustiken behöver ha rimlig ordning på sig om man skall kunna utvärdera ljudet när man testar olika produkter. Misstänker du att den har problem så kan det var ett bra steg att fixa till den lite.

 

Högtalarplacering kan behöva justeras när man byter kablar och annat.

 

 

4 hours ago, DrKlang said:

Så jag gillade kablarna. Jag tror det är kablar som passar om man gillar den teknologiska stilen, vill ha upplösning och pregnans, och ser skönheten i realism.

 

Detta blir komplicerat. OM du gillar skönheten i realism så är det helt ok, men vad är realism i ett reproducerat ljud? Ljud från 2 högtalare som ger oss illusionen av musik. Ingen vet hur det lät när det spelades in. Reproducerad musik tycker inte jag skall jämföras med verklighetens live musik om det är det som menas med realism.

 

För att inte detta skall bli ett får långt stickspår så skriver jag av mig lite tankar kring detta in min tråd.

Mästarmöte har en vinnare för det som orkar med det. Vad är realistiskt ljud?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

5 hours ago, calm said:

Jag kan inte mer än hålla med dig om dina intryck kring Bibacords eminenta kablar. Både vad gäller utförande och den ljudliga effekten där allt krut ligger på det senare. Köpte min interconnect för några år sedan då jag introducerades för Fredriks kablar och blev helt tagen av luften i dessa utan att agera diskanthöjare som många andra dyrkablar. Mer detaljer och mindre vasshet. Har gärna velat byta mina högtalarkablar, men längden gör att dessa lätt springer iväg prismässigt. Jag behöver 4 meter pga utrustningens placering och då måste speciella processer till, men inget är omöjligt. Så mycket vet jag om Fredriks kabelprocess är att samtliga "kardeler" vägs in i ett ljudmässigt sammanhang så att de tillsammans ger ett ljudmässigt resultat som jag tycker är enastående och då kan olika mixar av material kan bli aktuella. "Receptet" är naturligtvis "kockens" hemlighet och avgör om den är en- eller flerstjärnig. Jag skulle säga trestjärnig utan vidare. Utseendemässigt däremot mer tveksamt som du skriver, men väl inkopplad behöver man inte tveka. Mina tillhörde de första serierna och var då lindade med bomullsband på en kärna av balsaträ som gör att kabeln endast kan böjas sektionsvis. Förpackningen var en papplåda i mer elegant utförande men utan åthävor i form av trälådor eller små "flightboxar". Prismässigt tycker jag man får mycket för pengarna i relation till andra kablar. I branschen tycks det finnas en del luft i marginalerna eftersom begagnade kablar sälj till en bråkdel av nypriset. Fredriks Bibacord tycks dock vara mycket prisvärda i jämförelsen. Vissa processer är dyra i hanteringen och kräver avancerad specialutrustning. Oavsett om man är fysiker som Fredrik eller metallurg som Franco Serblins svärson som gör Yter-kablarna så gäller det att ha ett känsligt öra vid utprovning av kablaget och det är detta som fäller avgörandet till slut.

Grattis till dina nya kablar! 

 

Calm

 

Tack Calm. Kul att du har kommit till i stort sett samma slutsats. Då är jag inte ute och cyklar helt.

 

Det har kommit ett antal intressanta kablar från små tillverkare. Bibacord är ett och du nämner italienska Yter. Dom kände jag inte till. Norska Skogrand är superintressanta, men också superdyra. Alla kommer från enskilda kabelmakare, lite grand som Jorma och Entreq.

 

Flightboxar för kablar tycker jag inte behövs, det är sällan dom behöver skickas in för service. För känsligare saker kan det vara motiverat. Men jag gillar Fredriks avskalade stil på sin låda. Väldigt "svenskt".

 

Skogrand är tvärtom -- väldigt dekorerade -- snarast en slags barock-kablar med sina mönstrade fodral. Jag tror det säljer, för det väcker uppmärksamhet. Liksom Siltechs CAD CAM modellerade futuristiska kablar som skulle kunna användas i en karta över tunnelbanan.

 

Trots allt brus runt om är ljudet avgörande. Och jag vill inte ha en barock-orm bakom mina högtalare. Det där är Bibacord befriade från. Och ljudet har dom, i alla fall hos mig.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Apexorca, jag hade nog ungefär samma upplevelse av Synergistic. Jag valde dom för att dom inte var helt döda (som vissa andra på den tiden), utan snarare livliga. Och det gillar jag. Jag har haft dom väldigt länge och varit nöjd. Tills Bibacord kom och förstörde allt...

 

8 minutes ago, Apexorca said:

Detta blir komplicerat. OM du gillar skönheten i realism så är det helt ok, men vad är realism i ett reproducerat ljud?

 

Hmm, du är lite filosofisk. Jag har läst merparten av din tråd, och har lärt mig mycket av den.

 

Det jag menar med realism är att vi kommer ner i en sådan detaljnivå att man kan uppleva karaktär hos instrument och röster. När luckan öppnar sig och man glider in i musiken. Skönheten kommer med att allt hänger ihop, både det som är lent och vackert och det som är vasst.

 

Filosofiskt är jag nog lite omodern. Jag är strikt subjektivistisk och är inte övertygad om en "verklig" verklighet. Det vi ser som en verklighet är för mig en överenskommelse.

 

Frågan om illusion förutsätter en fast verklighet och jag har valt att göra en piruett runt den frågan. Överenskommelse är möjlig, men inte nödvändig.

 

Fast "verklig" musik på en konsert har en annan nerv än inspelad musik, ingen tvekan om det. Men den estetiska dimensionen hos ett framförande kan kommuniceras i en bra anläggning. Om det händer under en konsert träffar det mig med enorm kraft. Jag har torkat tårar både på konserter och framför mina högtalare. Är det realism? Svaret är enkelt för en subjektivist/neoplatonist.

Link to comment
Share on other sites

35 minutes ago, DrKlang said:

Apexorca, jag hade nog ungefär samma upplevelse av Synergistic. Jag valde dom för att dom inte var helt döda (som vissa andra på den tiden), utan snarare livliga. Och det gillar jag. Jag har haft dom väldigt länge och varit nöjd. Tills Bibacord kom och förstörde allt...

 

 

Hmm, du är lite filosofisk. Jag har läst merparten av din tråd, och har lärt mig mycket av den.

 

Det jag menar med realism är att vi kommer ner i en sådan detaljnivå att man kan uppleva karaktär hos instrument och röster. När luckan öppnar sig och man glider in i musiken. Skönheten kommer med att allt hänger ihop, både det som är lent och vackert och det som är vasst.

 

Filosofiskt är jag nog lite omodern. Jag är strikt subjektivistisk och är inte övertygad om en "verklig" verklighet. Det vi ser som en verklighet är för mig en överenskommelse.

 

Frågan om illusion förutsätter en fast verklighet och jag har valt att göra en piruett runt den frågan. Överenskommelse är möjlig, men inte nödvändig.

 

Fast "verklig" musik på en konsert har en annan nerv än inspelad musik, ingen tvekan om det. Men den estetiska dimensionen hos ett framförande kan kommuniceras i en bra anläggning. Om det händer under en konsert träffar det mig med enorm kraft. Jag har torkat tårar både på konserter och framför mina högtalare. Är det realism? Svaret är enkelt för en subjektivist/neoplatonist.

 

Intressant svar. Tror jag fattar vad du menar. Möjligen förhåller vi oss rätt lika i detta synsätt. 

 

Jag flummar vidare... får nog öppna en flaska vin också... (Obs! skämt. Jobbar i morgon)

Alltså... fattar du vad jag menar med att musiken skapas ur sinnen med känsla och sedan hanteras detta matematiskt med de vetenskapliga verktyg vi har, för att sedan upplevas igen med våra sinnen. Detta är en blandning av två världar som jag inte kan förstå hur det skulle kunna förenas och sedan återställas tillbaka till början igen. Blandar du gult med blått blir det grönt och försök separera färgerna igen. Svårt. Något omfattande händer på denna väg som för evigt kommer att skilja ursprunget från den slutliga upplevelsen. Våra hjärnor är ohyggligt känsliga för detta och kommer alla dagar i veckan kunna skilja en trummis live från samma trummis via världens bästa stereo. För mig är den vägen irreversibel. Jag tror det skulle vara lättare om vi accepterade det och lät det vara så och såg starten på musiken, live, som en egen unik händelse och reproduktionen som egen unik händelse och en egen upplevelse som skall vara bara vad den är, en reproduktion. Jag tror det synsättet leder till bättre produkter och roligare system att lyssna till. Jag tror vi fokuserar för mycket på hur vi tror att det skall låta och hur det är i den odefinierade verkligheten när vi lyssnar. Det blir för tekniskt och man glömmer att musiken skall starta våra sinnen. 

Visst måste vi väl på något vis ta till oss livemusikens egenskaper och försöka efterlikna "riktig musik", någon ordning måste det ju vara så klart och vi kan ju göra det bästa med den signalen som vi får från våra lagringsmedier om det nu är digitalt eller analogt, men samtidigt får vi acceptera att reproducerad musik är något annat och minst lika njutbart. 

Så om någon tycker det är för mycket bas i ett system får så låter det inte live så skulle jag strunta i det om man tycker det är kul at lyssna på.

För mig är det för att göra det enkelt en skall där ena sidan är rent tekniskt lyssnande och den andra bara upplevelsen. Det blir ofta 2 läger om detta. Jag krånglar mig framåt med upplevelsen som främsta vapen.

 

Helt ärligt så tror jag dessa diskussioner har en viktig plats i denna hobby ,som ibland kanske fastnar i det rent tekniska och vi glömmer subjektiva upplevelsens kraft som i alla fall för mig är hela drivkraften.

 

Vi pratar mer specifikationer och tekniska lösningar än hur gåshuden är. 

 

Paul McGowan har i flera filmer på senaste tiden beskrivit att tekniken och mätvärden bara är en första del i PS-Audios utveckling pga att det är så lite vi kan mäta och förstå i denna komplicerade process. Avgörande och trimningen görs med öronen. Alltså upplevelsen... målet med resan.

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Apex... Tack för dina synpunkter.

Håller med detta är ett intressant ämne.

Och javisst en inspelning och live framträdanden är olika saker.

En inspelning blir en bild av framförandet. Jag tycker ofta att inspelningar låter bättre än live. En stor orkester spelas ofta in med en massa mikrofoner och det finns ingen chans att jag som åhörare kan levitera mig upp i salen och få samma perspektiv på alla delar av orkestern som inspelningsteknikern har tillgång till. Sitter jag längst fram blir solisterna överbetonade och (som oftast) sitter jag bakom en pelare uppe i en balkong får jag ett väldigt speciellt perspektiv.

Så man kan inte reproducera något på ett realistiskt sätt som från början är ett "vidvinkelperspektiv" med 10 mikrofoner. Realistiskt från vilken position?

Jag är nöjd med att en inspelning är mixad och manipulerad och jag jag får ett slags fågelperspektiv som inte är riktigt fysiskt möjligt för mig som individ.

Om jag får spinna vidare på detta så kan man jämföra med måleri. Om vi begränsar oss till realistiskt nutida måleri så fanns det en inriktning för ca 30 år sedan som kallades hyperrealism. Det var ett slags fotografiskt måleri som var uppskalat på stora dukar. Konstnärerna lekte med konstkonsumenten, utmanade dom om vad konst är och frågade om han/hon verkligen hade tittat tillräckligt noga på verkligheten.

Kollar man noga på en hyperrealistisk målning ser man att konstnären som regel använt en del trick för att få ett sammanhang i bilden. I de flesta fall skalat ner färgpaletten, kanske knapp märkbart men ändå tillräckligt för att få bilden att hänga ihop. Och/eller valt ett perspektiv som suger in betraktaren i bilden.

Så det är en utvald del av verkligheten, en tolkning av den. Och måste så vara, för det är inte verkligheten av uppenbara skäl, trots namnet hyperrealism, Målningen är ju tvådimensionell, och verkligen minst tredimensionell, t.ex.

Så för mig är en inspelning också en tolkning. Musikern har sin tolkning av kompositörens musikaliska idé och inspelningen "överlagrar" sedan ytterligare en tolkning på verket.

Så vad fan menar jag med realism? Och vad menar jag med att skönheten kommer ur realismen?

Musik och konst är inte riktigt samma sak. När det gäller konst är är det konstnärens vision som är det intressanta, "inspelningen" får närmast jämföras med hängningen och den kontext i vilken konstverket visas. Och hängningen har stor betydelse för upplevelsen av bilden.

Om jag får dra analogin vidare så blir bilden intressant för mig när den tillräckligt tydligt förmedlar sitt budskap (oavsett om det är realistiskt eller inte).

Realism i en hifianläggning blir för mig anläggningen är "snabb" nog att återge rytmen korrekt i musiken. Detta är avgörande för mig. Musik är för mig en "dekoration" av tiden och konst en "dekoration" av rummet. Eller musiken gör tiden uthärdlig, musik är egentligen tidskonst.

En slö anläggning förstör denna centrala aspekt. Men jag behöver också stöd i form av någorlunda verklighetstrogen återgivning av instrumenten och rösterna. Väl medveten om jag jag inte hör den faktiska rösten utan bara en överlagrad tolkning av den så duger det för att skapa en (ny) bild av musiken.

Detta kan vara tillräckligt för att förmedla den estetiska dimensionen i musiken eller den konstnärliga idén om man så vill. Estetiken är inte strikt beroende av att framförandet är fysiskt utan funkar (för mig) nästan som en separat kanal. Fast om jag inte får tempot rätt återgivet och en illusion om en orkester/solist så tystnar estetiken och jag får i värsta fall uppmärksamhet på hifianläggningen eller högtalattyget eller kanske en lampa som blinkar.

Att gå på en konsert är en annan upplevelse. Det är så unikt när alt stämmer och en solist gör något fantastiskt. Det är en ANNAN upplevelse, och jag vet inte om jag vill sätta den mot hifiupplevelsen. Olika förutsättningar som båda förmedlar en estetisk eller konstnärlig vision (när det är som bäst).

Som "subjektivist" kan jag kosta på mig att vara generös med olika verkligheter och navigera mellan dom utan att önska att jag alltid befinner mig i "verkligheten". Jag vill få ut den estetiska upplevelsen, som ofta har emotionella klangbottnar och jag är nog lite "verklighetspromiskuös" inom musiken.

 

Hmm.. det här blev en lång utläggning om "realism".

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

57 minutes ago, DrKlang said:

Apex... Tack för dina synpunkter.

Håller med detta är ett intressant ämne.

 

Så för mig är en inspelning också en tolkning. Musikern har sin tolkning av kompositörens musikaliska idé och inspelningen "överlagrar" sedan ytterligare en tolkning på verket.

------------

Realism i en hifianläggning blir för mig anläggningen är "snabb" nog att återge rytmen korrekt i musiken. Detta är avgörande för mig. 

En slö anläggning förstör denna centrala aspekt.

 

 

 

 

 

Fattar vad du menar. Jag tror vi ser på detta på ett likartat sätt.

 

Upplevelsen av musik i en koncertsal är olika i stort sätt över allt. Vi har bara 2 ören och de sitter nära varandra. Med mikrofoner får vi inspelning från flera platser långt från varandra samtidigt. Så där "förstör" vi musikens naturliga tidsförskjutningar och de landar i en inspelning som aldrig kan återge vad man skulle kunnat höra i denna konsertsal. Det är en annan sorts musikupplevelse som man inte kan få annat än från en stereo. Vad man tycker om den är upp till var och en, men för de flesta på detta forum  kan det vara en fantastisk upplevelse även om den skiljer sig markant från live.

För mig är tiden i musiken mycket viktig också.  Musikens hela ide bygger på tid tycker jag. Om våra anläggningar inte tajmar signalera rätt låter de sämre i mina öron.

 

Analogin med konstverk som tavlor och skulpturer brukar jag också tänka och diskutera kring. Jag uppskattar den typen av konst mycket men som med all konst gilla jag vissa konstnärer/perioder/tavlor mer.  Jag har ett extra stort intresse i fotografier/fotokonst/bra fotografer. Det är personligt och subjektivt. 

Många har sett Picassos tavlor reproducerade på bilder i tidningar och böcker. Man kommer alltid att känna igen dem, men orginalmålningen kommer att förmedla något ytterligare och startar i alla fall hos mig något extra. Visst spelar det roll hur den hängs med omgivning och ljus för dess upplevelse. Därför är The Frick i NY intressant att besöka. Där denna mans enorma hus har konsten kvar i sitt hem, som blivit museum. Konsten hänger som han hängt den i stort sätt.  

Vår HiFi gör en egen tolkning av verket och presenterar den som man själv trimmat sin anläggning. Har du trimmat den bra kommer den visa verket på ett sätt som du gillar det. Liksom Frick placerade sin konst där han tyckte platsen gav den rättvisa.  

Fotografier går ofta på ett annat sätt att reproducera så at det blir som originalet.

 

Att se konst i ett hem är riktigt bra tycker jag. Den valda platsen, ljuset, övrigt möblemang mm och konstverket kan ge en dimension till. Har man valt en bra plats växer verket och har man valt en dålig plats kommer det inte till sin rätt. Kan liknas vid hur våra system presenterar musiken.

 

Finns säkert någon som doktorerat på dessa spörsmål.

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2018-08-15 at 23:06, Apexorca said:

Finns säkert någon som doktorerat på dessa spörsmål.

 

Det finns faktiskt (eller har i alla fall funnits) en högskoleutbildning för konstkuratorer. Så det är tänkbart att en och annan avhandling har skrivits. Fast jag tror att kruratorskapet inte bara är akademisk utan en slags konstnärlig disciplin, inte framför en duk, utan bakom ett skrivbord.

 

Sveriges mest kände och framgångsrike kurator var Pontus Hultén som i princip byggde upp kollektionen vi idag har på Moderna Museet.

 

Ljudteknikern och hifibyggaren blir en slags motsvarighet till kuratorn inom konstvärlden. Lägger till sin tolkning, stukturerar ljudet och musiken efter vissa ideal och "ställer ut" artisten när platan spelas.

 

Den ursprungliga tanken som musikern eller solisten hade har förstås blandats ut och överlagrats av mikrofonuppställningen, de tekniska förutsättningarna för inspelningen och till slut hifi-systemsts alla färgningar och behandling av temporala aspekter av musiken som beror på hifi-ägarens val av komponenter.

 

Så ja, jag tror vi har samma syn. Man kan inte duplicera en konsthändelse med hifi.

 

Och jag tror det handlar om att tolkningar läggs på varandra, en del beroende på elektroniken, en del är rena viljeakter.

 

Detta betyder inte att det ursprungliga verket grumlas av pålagda tolkningar. När det är som bäst, som i fallet Pontus Hultén, kan det ske en förstärkningseffekt. Men precis som man inte kan vara säker på en bildkonstnärs sanna ansedda kontext med sitt verk så kan man inte höra det exakta tempot och orkestreringen från en hifi-återgivning. HIfi-anläggningen placerar musiken i ett sammanhang som beror på allt från basåtergivning till snabbhet och det kan bli väldigt tilltalande och kanske ge något annat än den ursprungliga framträdandet (t.ex. genom att man kan få ett "fågelperspektiv" med tio mikrofoner etc), som t.o.m. kan bli "bättre".

 

Det som kan passera alla moduleringar är, som jag ser det, en estetisk dimension av musiken. Estetik är en fruktansvärd mänsklig drivkraft, och i någon mening motivet att hålla på med kablar och streaming för mig. Och det är här som "realismen" kommer in. Om inte musikstycket kan återges med en viss trovärdighet dör det estetiska. Så inspelningsteknikern och hifi-byggaren måste skapa något som inte producerar ljudmässiga artefakter eller drar uppmärksamheten till själva anläggningen (mediet).

 

Realism betyder inte att det är exakt som originalet. Det betyder bara att en "kanal" öppnas så att lyssnaren kan motta estetisk information. Dvs att jag nöjer mig med substitutet och kan leva mig in i det. Då har en "hifi curator" gjort sitt jobb tycker jag...

 

 

Link to comment
Share on other sites

58 minutes ago, DrKlang said:

 

Detta betyder inte att det ursprungliga verket grumlas av pålagda tolkningar. När det är som bäst, som i fallet Pontus Hultén, kan det ske en förstärkningseffekt. Men precis som man inte kan vara säker på en bildkonstnärs sanna ansedda kontext med sitt verk så kan man inte höra det exakta tempot och orkestreringen från en hifi-återgivning. HIfi-anläggningen placerar musiken i ett sammanhang som beror på allt från basåtergivning till snabbhet och det kan bli väldigt tilltalande och kanske ge något annat än den ursprungliga framträdandet (t.ex. genom att man kan få ett "fågelperspektiv" med tio mikrofoner etc), som t.o.m. kan bli "bättre".

 

 

 

 

Så tror jag också det är ibland.

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, DrKlang said:

 

Det som kan passera alla moduleringar är, som jag ser det, en estetisk dimension av musiken. Estetik är en fruktansvärd mänsklig drivkraft, och i någon mening motivet att hålla på med kablar och streaming för mig. Och det är här som "realismen" kommer in. Om inte musikstycket kan återges med en viss trovärdighet dör det estetiska. Så inspelningsteknikern och hifi-byggaren måste skapa något som inte producerar ljudmässiga artefakter eller drar uppmärksamheten till själva anläggningen (mediet).

 

 

Bra beskrivet. 

Absolut är det så.  :)

 

Stor erfarenhet och intresse krävs för att kunna avgöra det. Vad är artefakter och vad kommer från musiken/inspelningen? Artefakterna kan komma ända från när tonen lämnar instrumentet hela vägen fram till våra öron. Dessutom påverkar artefakter (eller kan vi kalla det distorsion?) oss lite olika. Viss distorsion kan vara liten i mängd men påverkar oss  mycket. Annan distorsion kan var mer i mängd men det påverka oss inte negativt. Tvärt om ibland.

Jag var i studion Nacksving i går och diskuterade just detta med en studiokille som satt och mixade i ett av rummen. Han föredrog den distorsion som kommer från analog inspelning mycket mer än från den digitala sidan. Han tyckte det blir bättre att lyssna till.  Skall han göra digitala inspelningar så mixar han så mycket det går med analoga "gamla" produkter som han tycker är mycket bättre. Det finns digitala versioner "plug in" på dessa produkter men han menar att det inte alls blir lika bra.  

Han hade typiska studiohögtalare som är analysredskap av inspelningen, men så hade han en HiFi-uppsättning också som han spelade upp i för att se hur det låter där.

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Intressant diskussion om inspelningsteknik och estetik. Avslutade i våras min universitetskurs på Stlms Universitet Musik, musikteknologi och medier. En historisk överblick över hur inspelningstekniken har förändrats från de första inspelningarna som har gjorts till dagens tekniker. Kan varmt rekommenderas för den som intresserar sig för detta musikvetenskaplliga betraktelsesätt.

I synen på vad som sätts i förgrunden kan man urskilja två huvudlinjer. Det första är dokumentarism, som egentligen tar som utgångspunkt att skildra musiken, utan redigering eller andra ingrepp utifrån att inte färga densamma, utan vara ett fullödigt uttryck för tonsättarens intentioner och musikernas interpretation.

Det andra synsättet är hyperrealism, inspelningen är inte en dokumentation utan en fiktion, dvs inte en dokumentation i sig utan en "autonom auditiv produkt" dvs självständig i förhållande till sitt ursprung. Det började med att man i inspelningen klippte bort felaktigheter eller gjorde omtag i flera versioner som klipptes ihop till en ny version. Begreppen har naturligtvis fått en helt annan innebörd över tiden då de tekniska förutsättningarna förändrats. Vad man på 1920-talet tyckte var fulländning är naturligtvis inget som vi tycker är särskilt välliknande idag om man gör en jämförelse.Begreppet hifi tillkom under 1950-talet som ett kvalitativt mått.

Estetiken har naturligtvis också förändrats, dvs ideal om hur man tyckte det skulle låta, alltifrån vilka lokaler som användes vid inspelningen till mikrofonsammansättning och inte minst hur musiken skulle framföras.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, calm said:

Estetiken har naturligtvis också förändrats, dvs ideal om hur man tyckte det skulle låta, alltifrån vilka lokaler som användes vid inspelningen till mikrofonsammansättning och inte minst hur musiken skulle framföras.

 

Lokal och mikrofonsammansättning och t.o.m. hur musiken ska framföras räknar jag inte riktigt till det estetiska. Det kan bidra och kommer i så fall att bli en del av den estetiska budskapet, men är inte riktigt kärnan.

 

Jag lyssnade till ett intressant föredrag på mässan från en av initiativtagarna till Concerto Köln. Det är en grupp som främst intresserat sig för äldre musik men som just nu har tagit sig an Wagner. Deras mål är att spela musiken på ett ursprungligt sätt. Dessutom med MBL-skärpa, för dom samarbetar med MBL.

 

Jag tycker det är superintressant, men är för mig mer ett elegant konvolut för estetisk information. Jag menar, är det riktigt gjort bidrar mikrofonerna och sättet att spela till att förmedla och kan i bästa fall förstärka det estetiska innehållet. Men det är tonsättaren och artistens tolkning som är grunden. Det gäller allt från Hildegard av Bingen till house och trans.

 

Fast jag tror jag förstår vad du menar. Och intressant med det två strömningarna inom inspelningsteknik, dokumentarism och superrealism. Jag kände inte till det. Det avspeglar två helt olika filosofier om vad musikinspelning och t.o.m. verklighet är och hur man kan och bör tillägna sig den.

 

En är ett passivt subjekt som bara registrerar (dokumentarism) och den andra ett aktivt inspelningssubjekt som fragmenterar, analyserar och fogar ihop en ny verklighet, som är mer "verklig" än man kan uppleva utan tekniska hjälpmedel (hyperrealism). Strålande. Men troligen blir många inspelningar en blandning av båda (utan att jag vet, jag kan inget om inspelning). Man vill att inspelningen ska framstå som en förmedlare av verkligheten, men fixar lite och ändrar betoningen etc för att förhöja framträdandet. Intressant indelning.

 

Sedan kommer vi in och lägger en sista touch på verket med våra gudomliga kablar och banddiskanter...

 

Link to comment
Share on other sites

On 2018-08-18 at 16:23, Apexorca said:

Viss distorsion kan vara liten i mängd men påverkar oss  mycket. Annan distorsion kan var mer i mängd men det påverka oss inte negativt.

 

Så sant. Men varför vet jag inte. Men den lilla mängden är intressant. Det som bryter magin. Det är inte dissonans, det har alltid använts i musiken. Något som gör framförandet mindre intressant. Som avbryter berättelsen.

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, DrKlang said:

 

Lokal och mikrofonsammansättning och t.o.m. hur musiken ska framföras räknar jag inte riktigt till det estetiska. Det kan bidra och kommer i så fall att bli en del av den estetiska budskapet, men är inte riktigt kärnan.

 

Jag lyssnade till ett intressant föredrag på mässan från en av initiativtagarna till Concerto Köln. Det är en grupp som främst intresserat sig för äldre musik men som just nu har tagit sig an Wagner. Deras mål är att spela musiken på ett ursprungligt sätt. Dessutom med MBL-skärpa, för dom samarbetar med MBL.

 

Jag tycker det är superintressant, men är för mig mer ett elegant konvolut för estetisk information. Jag menar, är det riktigt gjort bidrar mikrofonerna och sättet att spela till att förmedla och kan i bästa fall förstärka det estetiska innehållet. Men det är tonsättaren och artistens tolkning som är grunden. Det gäller allt från Hildegard av Bingen till house och trans.

 

Fast jag tror jag förstår vad du menar. Och intressant med det två strömningarna inom inspelningsteknik, dokumentarism och superrealism. Jag kände inte till det. Det avspeglar två helt olika filosofier om vad musikinspelning och t.o.m. verklighet är och hur man kan och bör tillägna sig den.

 

En är ett passivt subjekt som bara registrerar (dokumentarism) och den andra ett aktivt inspelningssubjekt som fragmenterar, analyserar och fogar ihop en ny verklighet, som är mer "verklig" än man kan uppleva utan tekniska hjälpmedel (hyperrealism). Strålande. Men troligen blir många inspelningar en blandning av båda (utan att jag vet, jag kan inget om inspelning). Man vill att inspelningen ska framstå som en förmedlare av verkligheten, men fixar lite och ändrar betoningen etc för att förhöja framträdandet. Intressant indelning.

 

Sedan kommer vi in och lägger en sista touch på verket med våra gudomliga kablar och banddiskanter...

 

Estetiken i inspelningssammanhang utgår från hur olika ideal har präglat de över tiden gjorda inspelningarna. Där ingår alla parametrar som skapar ett visst ljudideal som tex användandet av kyrkolokaler eller instrumentering och framförandeideal,. De skapar då en helhet, en estetisk ljudbild som man skulle kunna jämföra med ett konstverk. För egen del har jag alltid haft liveframträdandet som ett ljudideal, då spelar närvarokänsla in som en viktig del i sammanhanget bl.a. 

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calm said:

Estetiken i inspelningssammanhang utgår från hur olika ideal har präglat de över tiden gjorda inspelningarna. Där ingår alla parametrar som skapar ett visst ljudideal som tex användandet av kyrkolokaler eller instrumentering och framförandeideal,. De skapar då en helhet, en estetisk ljudbild som man skulle kunna jämföra med ett konstverk. För egen del har jag alltid haft liveframträdandet som ett ljudideal, då spelar närvarokänsla in som en viktig del i sammanhanget bl.a. 

Instämmer.

Det finns otal tydliga exempel, om man tex jämför så vitt skilda sound som låt säga Pat Metheny, Daniel Lanois, Norah Jones, Count Basie, Kraftwerk och Mike Oldfield. Ofta räcker det med ett anslag för att känna igen soundet från artister som dessa. Fascinerande.

 

Men många gånger kommer ett album innan en musiker eller grupp ger sig ut på turné. Man kan fråga sig i vilken omfattning musikern då försöker efterlikna studioinspelningen i sitt live-framförande.

 

Ärligt talat är det nog mer närvarokänslan mer än livekänslan som man eftersträvar. Liveframträdanden har ett gigantiskt försprång eftersom man får en visuell koppling och eftersom det är direktsändning :)

Men det finns säkert också en mental skillnad mellan när en musiker spelar live jämfört med i studio.

 

 

Link to comment
Share on other sites

11 minutes ago, calle_jr said:

Instämmer.

Det finns otal tydliga exempel, om man tex jämför så vitt skilda sound som låt säga Pat Metheny, Daniel Lanois, Norah Jones, Count Basie, Kraftwerk och Mike Oldfield. Ofta räcker det med ett anslag för att känna igen soundet från artister som dessa. Fascinerande.

 

Men många gånger kommer ett album innan en musiker eller grupp ger sig ut på turné. Man kan fråga sig i vilken omfattning musikern då försöker efterlikna studioinspelningen i sitt live-framförande.

 

Ärligt talat är det nog mer närvarokänslan mer än livekänslan som man eftersträvar. Liveframträdanden har ett gigantiskt försprång eftersom man får en visuell koppling och eftersom det är direktsändning :)

Men det finns säkert också en mental skillnad mellan när en musiker spelar live jämfört med i studio.

 

 

Ett skäl till att Beatles slutade att turnera var enligt historiebeskrivningen att de då inte kunde åstadkomma det ljud som kunde produceras i studion. Vidare hade man ett problem med att dåtidens PA-anläggningar inte klarade att överrösta skrikande och smått hysteriska tonåringar. Det lär ha skett efter Revolver. Glenn Gould slutade att ge livekonserter för att han ansåg att han kunde prestera en bättre framställning i en studio än live. Rolling Stones lär ha förinspelade stycken som läggs ut i PA-anläggningen på livekonserter.

Live är alltid live och mer här och nu med alla övriga parametrar som att omtag inte kan göras om man inte är nöjd. 

Det är nog en önskedröm att komma så nära som möjligt live i ett hifi-system, men dit kommer vi sannolikt aldrig.

Sedan har vi den visuella effekten, allt ifrån minspel till att ögat har en möjlighet att "försköna" en framställning genom att ögat lurar hjärnan att musiken är bättre än den egentligen är. Positiva förväntningar att äntligen se sin favoritartist live har också en effekt.

 

Calm

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

23 hours ago, calm said:

Det är nog en önskedröm att komma så nära som möjligt live i ett hifi-system,

Man kan ju alltid tillåta att det låter lite oslipat hemmavid ;)
För de produktioner som jag är inte riktigt nöjd med hemmavid, så brukar jag tänka att den ljudkvaliteten skulle jag förmodligen vara nöjd med live :)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...