Min relation till vinylen – en filosofisk betraktelse

[string]

Ja, detta måste ju bli ur en filosofisk synvinkel! Att försöka jämföra olika uppspelningsmedia är ju inte seriöst. Detta har ju också redan diskuteras i spaltmeter på detta och andra forum – så jag passar.

Eller inte? Jag var bara tvungen att göra ett litet (väldigt ovetenskapligt) experiment.

Det hela började med ljudmässan i Stockholm, nu i våras. Där köpte jag en specialutgåva av albumet ”Med rymden i blodet ” med Adolphson & Falk. Originalet är från 1982 och enligt LTS önskemål så överfördes denna direkt från originalmasterband till CD (AF Music ‎– AFCD 3, 2011). Jag har därefter lyckats komma över både en vinyl (AIRLP 1008, 1982) och ”vanlig” CD (AIRCD 1008, 1991), och ni förstår säkert vad mitt experiment går ut på. Och, resultatet? Nej – jag behåller mitt utlåtande för mig själv. Av samma skäl som nämnts ovan. 

Att komma nära källan

Så mycket tror jag mig dock veta, att ju närmare källan man kommer ju större är chansen till välljud. Att därför satsa på överföringar från original-master, till ”reel2reel” eller DSD, kan vara ett bra alternativ. Förhoppningsvis har påverkan av klåfingriga producenter som vill ”mastra” och ”göra bättre” kunnat elimineras. Men man kan aldrig vara säker.

 

Att dessa klåfingriga producenter har lagt sig i hur de tycker att en CD ska låta, är ju mer regel än undantag.  Det var därför mitt lilla experiment ovan var så kul att genomföra.  I sanningens namn så har detta problem uppmärksammats på senare tid, och viss uppstramning av det grövsta ”mastrandet” har skett, på nyproducerad musik. Men man får fortfarande leta efter guldkornen bland gråstenen. 

 

Men alla dessa gamla ikoniska klassiker (t.ex. The Beatles hela repertoar). De finns förvisso på CD, hårt ”mastarde”. När får vi se en direktkopierad utgåva från master-bandet, överförd till CD på dessa? Eller överfört till ”reel2reel”, DSD eller annat medium?

Att samla vinyl – en kulturgärning

Jag ska villigt erkänna att jag är ganska kluven till det här med vinyl. Det går inte att komma ifrån att vinylen har sina tekniska begränsningar. Dessutom krävs det en hel del pyssel och finjustering med spelaren. Vilken nörden i mig inte har något emot – jag ser det nästan lite som en tävling, hur pass mycket välljud man kan pressa ut ur en bit plast. 

 

Så länge gamla klassiker fortfarande bara finns utgivna på CD-utgåvor, där producenterna till dessa roat sig med att dra i reglagen, så är vinylen den bästa bäraren av denna kulturskatt.  Och den gången som något gammalt vax, i sin originalversion, äntligen släpps som DSD, så kommer jag ändå att leta efter vinylen på ”Discogs.com”.  För handen på hjärtat: hur sexigt är det att öppna datorn och stirra på en DSD-fil, när man kan klämma och känna på det gamla konvolutet till The Beatles, ”Magical Mystery Tour”, och bläddra runt i den 24-sidiga medföljande boken…..?
 

[Bebop]

1 hour ago, string said:

När får vi se en direktkopierad utgåva från master-bandet, överförd till CD på dessa? Eller överfört till ”reel2reel”, DSD eller annat medium?  

Det funkar dessvärre inte. Masterband eller kopior på masterband måste remastras för vinylutgåvor av den enkla anledningen att skärhuvudet inte klarar att göra en matris från fullt utstyrda mastar, vare sig dynamik eller bas. De banden kallas vinylmastrar. 

 

I CD'ns barndom använde man dessa vinylmastrar för att även pressa CD ifrån. Det funkar inte heller. Det blev alldeles för "vass" återgivning. (Om man använder CD och gör vinylmatriser från blir det tvärtom). Man lärde sig då att även för produktion av CD fick man göra master för CD och/eller SACD. Många tidigare CD gavs ut igen under benämningen "re-master", "20-bit" remasters osv. Det man gjorde var att anpassa mastrarna för CD-skivor. 

 

Däremot klarar "R2R" med att behålla bandet intakt, även DSD där en del hävdar att det måste vara DSD128, alltså dubbelt så mycket information jämfört SACD (DSD64).

 

DSD128 motsvarar ungefär 24/352 i PCM-format.

[calle_jr]

Jag minns albumet som en fin inspelning. Det spelades mycket men jag äger inte det själv.

Kan tänka mig att den nya cd-utgåvan är "öppet mål" jämfört med den från 1991.

[string]

16 hours ago, Bebop said:

Det funkar dessvärre inte. Masterband eller kopior på masterband måste remastras för vinylutgåvor av den enkla anledningen att skärhuvudet inte klarar att göra en matris från fullt utstyrda mastar, vare sig dynamik eller bas. De banden kallas vinylmastrar. 

 

I CD'ns barndom använde man dessa vinylmastrar för att även pressa CD ifrån. Det funkar inte heller. Det blev alldeles för "vass" återgivning. (Om man använder CD och gör vinylmatriser från blir det tvärtom). Man lärde sig då att även för produktion av CD fick man göra master för CD och/eller SACD. Många tidigare CD gavs ut igen under benämningen "re-master", "20-bit" remasters osv. Det man gjorde var att anpassa mastrarna för CD-skivor. 

 

Däremot klarar "R2R" med att behålla bandet intakt, även DSD där en del hävdar att det måste vara DSD128, alltså dubbelt så mycket information jämfört SACD (DSD64).

 

DSD128 motsvarar ungefär 24/352 i PCM-format.

Ursäkta senkommet svar till dig @Bebop. 

Men, masterband i all ära – inget går upp mot live-music! Igår var jag på SKANSEN. Där kör dom sin jazz-serie ”Blå Måndagar”. Som vanligt är det Svante Thuressonsom som är konferencié och denna gång hade han bjudit in legenden Scott Hamilton. Det här fick man ju bara inte missa!

 

Tillbaks till ämnet:
Det är säkert så att s.k. vinyl-masters, med sin spegelvända RIAA-kurva, använts av mindre kunniga eller nogräknade producenter till att göra CD. Eller också hade producenterna inte tillgång till ”ur-mastern”, utan fick använda vad som fanns tillhands. Att då försöka återskapa ljudbilden och göra en välljudande CD var ju dömt att misslyckas.

 

Men det som jag efterlyser är alltså överföring från ”ur-mastern”, med den dynamik som vid den tiden fanns tillgänglig.  Det var också med denna utgångspunkt som Adolphson & Falk gjorde sin specialutgåva till CD – med väldigt gott resultat.  Och det är också, förhoppningsvis, så som t.ex. ” High Defintition Tape Transfer” arbetar, när de producerar sina DSD. 

Men som alltid så är musikbranschen en djungel och det är vi konsumenter som mer eller mindre blir lurade. 
 

[Bebop]

1 hour ago, string said:

Det är säkert så att s.k. vinyl-masters, med sin spegelvända RIAA-kurva, använts av mindre kunniga eller nogräknade producenter till att göra CD

RIAA-korrigeringen görs inte i vinylmasterna. Det sker efteråt. En mixad studiomaster kan ha 10-20 dB högre signal (om jag minns rätt) än vad ett graververk mäktar med och dessutom långt ner i basen. Det är detta det kompenseras för till en vinylmaster. Därefter görs riaa-korrigeringen.

 

Jag har mastrade bandkopior både till vinyl och SACD samt rena mixade masterkopior från halvtumsband. Alla låter mycket bra. Det är t o m med så att det kan bli för mycket av det goda utan någon som helst dynamikanpassning till hemmastereon. 

 

Vinyltekniken klarar inte att återge rullbandarens möjligheter. Framför allt inte bas och dynamik. Det låter rätt bra ändå. DSD128 ligger rätt nära om det är bra gjort. Jag är ganska säker på att de band High Definition använder är vinylmastrade band.

 

Det görs inspelningar idag (framför allt klassisk musik) med mikrofonsättning på det "gamla" sättet i inspelningslokaler med bra akustik. Oavsett om du kopplar detta till en digital eller analog upptagning så är det svårt att avgöra vad som är analogt eller digitalt. Den stora "boven" idag (anser jag) är att man använder direktljud från instrument med mängder av mikrofoner och tar ljudet via mixerbord med tjogtals av kanaler som man sedan försöker få till genom digital mixning och pålägg. Bara till ett trumset kan det sitta typ 12 mikrofoner där man sedan försöker fixa till överhörning.

 

Problemet är inte digital teknik utan snarare hur man använder den.

[string]

Tack  för en grundlig genomgång hur det förhåller sig. Ännu en gång har man blivit varse om att det inte finns något svart eller vitt, när man ”grottar” ner sig i ett ämne. Det är bara att hoppas att ”HDTT” fortsätter att leverera så bra ”original” som det nu går, även om det är en vinyl-kopia. De (flesta) som producerar CD verkar däremot leverera en dynamik som mer är anpassad för mainstream-anläggningen. Tur att vi nördar har R2R och DSD att lyssna på. Man önskar bara att repertoaren var större – även om den hela tiden växer.

[Bebop]

Jo, det är en djungel. Jag har fått en hel del "aha-upplevelser" via engelska HiFi-News som intervjuat pensionerade ljudtekniker från framför allt EMI som berättat väldigt intressanta historier från 60-talet och framåt. Om skillnader, misstag och deras lärdomar i övergången från analogt till digitalt. En del av dessa drygar ut sin pensionskassa genom att få liv i de gamla prylarna och hjälper till att återuppbygga studios på det gamla sättet. Bl a hos Mark Knopfler som spelar in sina aöbum både analogt och digitalt och sedan tar det bästa av de olika teknikerna.

 

 

[string]

Härligt!  Det finns alltså fortfarande hopp!

Väntar ivrigt på att HDTT lägger vantarna på "Love Over Gold". 

[calle_jr]

Det är viss skillnad på vad som är möjligt att göra om man har 8 timmar i studion eller ett år.

Kombinerat med om man har RVG / George Martin / Richard Dashut / Mike Vernon / Peter Moore / Daniel Lanois eller om bandet får nöja sig med en oerfaren effektingenjör.

Gemensamt för herrar som dessa var att de har en plan för hur slutresultatet skall bli. I produktioner med tajt budget och som inte bryr sig är det frestande att hoppa över den typen av arbetssätt och "do it in the mix". Speciellt när man sprider uppfattningen att det inte spelar någon roll eftersom "det är ju digitalt", och än hellre om det är syntetiska instrument.

 

Riaa-encoding liksom andra optimeringar och nödvändiga korrigeringar görs direkt i graveringen, men jag tror inte man ska se musikproduktion som fixa steg, eftersom skickliga hantverkare gör inspelning, mixning och mastring med en målmedvetenhet och ett uppdrag där delprocesserna är ihopflätade.

Om uppdraget från början är att göra ett högkvalitetsalbum för LP eller dsd så skickar det direkt en signal om hur processen måste se ut, jämfört med uppdraget att "du har en tajt budget för denna cd-inspelning".