Jump to content

Vad lyssnar du på just nu?


vita

Recommended Posts

E23CFDC7-7276-445E-B75E-B7738FB5E76E.png.6a13b09efdd4c3d53754056afdcc77f4.png

Jag gillar ju samplers även dessa "utflykter" genremässigt. Har stor beundran för Herbie H men ibland (Weather Report) kan det bli väldigt jobbigt att inmundiga, för mig.

Men River: The Joni Letters är precis inom min komfortzon och även hans äldre samarbetsplatta Possibilities tycker jag enormt mycket om;

59E2753D-7B5A-4429-A3D4-EAEA68359AB1.png.9bb94c6b40082aaf328238a99f2ccd8c.png

Gillar du denna jazztouch på klassisk pop och rock, ge dessa en chans!

Link to comment
Share on other sites

22 minutes ago, dlundh said:

Men jag återupptäcker Coil, är nästan färdig med digitaliseringen av hela min cd-samling och hittar gamla favoriter.

Coils slow-motionversion av Tainted Love är fin.

 

Välkommen!

 

Coil är en stor favorit här... :) så oerhört tragiskt att de båda två lämnat oss, även om de var minst sagt produktiva och efterlämnade en gigantiskt guldgruva.

Link to comment
Share on other sites

image.png.7eb55e2c042bada4a416b880741e5fdd.png

 

Vollmaier - Kind of Laibach

 

Den här skivan släpptes vid midnatt och jag är snart igenom hela (ganska kort skiva), och är något så udda som piano tolkningar eller inspirationer av kanske världens mest kontroversiella band Laibach och deras industriella alster. Jag gjorde faktiskt en sökning på forumet tidigare och såg att de nämnts vid ett par tillfällen tidigare för en massa år sedan. Hur som helst, detta är INTE Laibach, men lite av ett närbesläktat sidoprojekt eller vad man ska säga, Vollmaier har jobbat tillsammans med Laibach som keyboardist, arrangör och studio musiker. Jag försöker emellanåt komma in i piano musik, kanske är det här vägen för mig?

 

Igår framfördes dessa alster live på Jazz festival Ljubljana, och hela konserten finns att ses på Youtube:

 

 

 

image.png.3c1463beb40adbdf34bccdc8829cf195.png

 

Laibach -  Also sprach zarathustra

 

I väntan på att klockan skulle passera midnatt så lyssnade jag på i mitt tycke en av Laibach absolut bästa skivor. Vilket är roligt, för när den släpptes tyckte jag den var oerhört tråkig och förstod inte riktigt varför de  hade gjort så här, jag dissade till och med att se dem live när de var här på den turnén för jag tyckte det verkade oerhört trist, men som många stora klassiker så tar det ibland lite tid att förstå och uppskatta stora musikers verk och idéer. Jag vet inte om saker och ting upprepar sig, men deras senaste Sound of music tolkning har jag fortfarande inte lärt mig uppskatta.

Edited by VoicesInMyHead
Link to comment
Share on other sites

Jag gillar Laibach massor i teori. De glimmar till då och då och är fantastiska även i praktik. Men lite för ofta får jag lite klåda av någon odefinierbar känsla. Spectre är ett album jag gillar inte bara i teori, men inledningsspåret Whistleblowers ligger farligt nära den där obekväma känslan, men håller sig på rätt sida.

Link to comment
Share on other sites

11 minutes ago, shifts said:

Jag gillar Laibach massor i teori. De glimmar till då och då och är fantastiska även i praktik. Men lite för ofta får jag lite klåda av någon odefinierbar känsla. Spectre är ett album jag gillar inte bara i teori, men inledningsspåret Whistleblowers ligger farligt nära den där obekväma känslan, men håller sig på rätt sida.

 

Jag är verkligen inte något fan av alla deras skivor heller, men hela kontroversen kring dem är väldigt intressant, och det finns en del höjdpunkter där jag tycker just ovan nämnda "Also sprach zarathustra" sticker ut från mängden med en mer långsam och stenhård industriell ambient framtoning. För övrigt var "Let it be" min introduktion till Beatles utan att jag förstod det, jag spelade den högt en kväll hemma på pojkrummet då min mor som var stort Beatles fan när hon var yngre utbrister att det här känner hon ju igen! Laibach live är en upplevelse, jag har bara sett dem en gång men det är en sån där konsert som jag kan se tillbaka på och verkligen sakna känslan av.

Link to comment
Share on other sites

Kirsty Bertarelli kände jag inte till utan hon dök som gubben i lådan via roon radion. Var tvungen att kolla upp henne och hon behöver i alla fall inte bekymra sig om ekonomin då hon enl wiki är Englands rikaste kvinna. Gift med affärsmannen Ernesto Bertarelli. Hon var fröken UK 1988. Men kan skria justa låtar också. Det här gillar jag.

J7Gtal0.png  

Edited by LasseJ
Link to comment
Share on other sites

En återkommande ny favorit som spelas rätt så ofta :tongue:

 

1512547905.jpg

 

An ECM debut for a unique Japanese-French-German trio, with a lyrical sound of its own. Drummer-leader Shinya Fukumori, also the principal composer for the band, is an imaginative melodist at several levels, and the attention to timbre and detail and space which distinguishes his drumming is also reflected in the colour-fields of his free-floating ballads. The spaciousness of the music leaves room for expression to tenorist Matthieu Bordenave and pianist Walter Lang. Bordenave has a deceptively fragile tenor tone, of considerable emotional impact, and Lang, one of Lee Konitz’s chosen duo partners in recent years, is a subtle player, patiently shoring up the whole context. Together, the members of this Munich-based band have created something new and fresh.

 

mvh

Link to comment
Share on other sites

On 2020-06-19 at 00:30, VoicesInMyHead said:

I väntan på att klockan skulle passera midnatt så lyssnade jag på i mitt tycke en av Laibach absolut bästa skivor. Vilket är roligt, för när den släpptes tyckte jag den var oerhört tråkig och förstod inte riktigt varför de  hade gjort så här, jag dissade till och med att se dem live när de var här på den turnén för jag tyckte det verkade oerhört trist, men som många stora klassiker så tar det ibland lite tid att förstå och uppskatta stora musikers verk och idéer. Jag vet inte om saker och ting upprepar sig, men deras senaste Sound of music tolkning har jag fortfarande inte lärt mig uppskatta.

Jag köpte på mig både originalsoundtracket Sound of music (som kommit i någon slags jubilemusversion) och Laibachs version och satt och växlade fram och tillbaka och tycker nog att det är deras "festligaste" skiva. Dom är ju vanligtvis inte ett direkt festligt band så den kontrasten gillade jag, det lät som om dom hade kul när dom gjorde den.

Jag är överlag ett fan men visst finns det tråkiga skivor i diskografin, hur många nämner deras Macbeth som en favoritskiva?

Link to comment
Share on other sites

Vackert en grå søndags morgon! :app:

 

14307337355411.jpg

 

A ravishingly beautiful album by one of the most mysterious, elusive and beguiling figures on the fringes of jazz. 'An acrobat's heart' features the unique vocals and piano playing of singer-songwriter Annette Peacock, performing her own compositions with the acclaimed Cikada String Quartet. 

 

mvh

 

 

Link to comment
Share on other sites

Som uppladdning til ”Homegrown” som er på ingående! :app: 

 

91kU8UOq4TL._AC_SL500_.jpg

 

Neil Young has said this (Homegrown) album is 'the unheard bridge between Harvest and Comes a Time', which perfectly describes the warm, semi-acoustic feel of these twelve songs. Originally intended to be released in 1975, the album has remained unreleased since then, and has a legendary status among Neil's fans. Seven of the songs are previously unreleased on any album, and different versions of the other five songs would appear on later Neil Young albums. Neil plays guitar, piano and harmonica on the album, and is accompanied by a stellar group of musicians including Levon Helm, Ben Keith, Karl T Himmel, Tim Drummond, Emmylou Harris and Robbie Robertson.

Edited by musicus
Link to comment
Share on other sites

7F33A615-B528-4F3A-A731-2D2D35572CEC.jpeg.a51a260fa80b8f1d8c75f39a960047a9.jpeg2D422DBA-D42E-4328-AB2E-572DA8318700.thumb.jpeg.71192b053f23034952d3fa20124639aa.jpeg
Hämtade boxen (Yes Box Alright?!?!!?) på ICA vid lunchen. Hunnit sprätta och provlyssna Yes Album och några strofer på Fragile innan vi to tillflykt till skogen/stugan o ett dopp i den klara källsjön Logärden. 25°C är lite väl varmt i min smak! 
Men vinylen, som kommer från Rhino, verkar kanon! Jag har ju tidigare uttryckt min tveksamhet runt Steven Wilson, som person. Jag har fortfarande svårt att se honom som progjesus, men han har ju definitivt talanger. Summeringen blir att boxen kan rekommenderas, men den är lite kostsam! Och, bra kvalitet på vinylen men ffa omslagen. Rejäl kartong och välgjort!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...