Jump to content

Vad lyssnar du på just nu?


vita

Recommended Posts

1753446021_Skrmavbild2019-09-18kl_08_49_50.thumb.png.de762edc93714752104f74b791f5af4f.png

 

Ludovico Einaudi är en Italiensk pianist och kompositör. Han hade i somras en otroligt uppskattad konsert i Dalhalla. Publiken var fullkomligt i extas. De flesta gillar hans musik som jag förstår det, men jag har läst recensioner där han får spott och spe. Så är det ju med konst som sticker ut. Det blir personligt. Jag fullkomligt älskar denna platta. 

Ludovico inspireras nog både av den klassiska musiken och populärmusiken. Läste någonstans att Eminem inspirerar honom. Jag sugs in i musiken och ett lugn sprids i min kropp. Det är melankoliskt vackert, moll så klart. 

Det är företrädesvis minimalistiskt och lugnt, meditativt, härliga klanger och stråkar i skön samklang med pianot. Tonerna får hänga kvar och sjunka in, konstpaus, eftertanke. Partier med driv tempo och kraft förstärker något slags allvar. Djupa toner på cello och piano känns bråddjupa och allvarsamma. Jag läste en recension där recensenten beskrev musiken som meningslöst clichéartad och plattan fick en stjärna av fem. Jag blir dock förtrollad. För mig är denna musik av den art att om man inte sitter och koncentrerar sig och slappnar av kan den kanske verka sådan men jag tycker fingertoppskänslan i utförandet är ett hantverk som skiljer agnarna från vetet. Skriver man gles musik med repetitiva inslag är det än svårare att göra något unikt. Jag tycker detta är det. 

Olika typer av musik skapar olika upplevelser, olika känslor i kroppen. Denna musik är mjuk, förförisk, vacker, underbar och träffar mitt lustcentra mitt i prick. 

Dynamiken i produktionen/inspelningen är passande och bra Ibland får man anstränga sig för att uppfatta att stråken verkligen når strängen. Svagt och känsligt. Uppbyggnad till full kraft i pianots anslag ger ett mycket bra ljudtryck som bör kännas i kroppen. Spelar man på en rätt bra volym får man med allt detta. Svagt svagt till starkt mäktigt. En av musikens viktigaste ingredienser för sitt uttryck, upplevelse och känsla är i mitt tycke DYNAMIK. 

 

Gissa om Seven days Walking - Day one får 6 uppföljare??? 

 

Helt klart ett bra album i lurarna till dagens frukost. Glömde tiden och fick springa ut till bilen.

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Apexorca said:

Gissa om Seven days Walking - Day one får 6 uppföljare??? 

 

Det verkar som att så redan är fallet? :)

 

Tack för grym introduktion och beskrivning, det gör mig intresserad och sugen på att lyssna, vilket jag ska göra vid första bästa tillfälle.

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, Apexorca said:

1753446021_Skrmavbild2019-09-18kl_08_49_50.thumb.png.de762edc93714752104f74b791f5af4f.png

 

Ludovico Einaudi är en Italiensk pianist och kompositör. Han hade i somras en otroligt uppskattad konsert i Dalhalla. Publiken var fullkomligt i extas. De flesta gillar hans musik som jag förstår det, men jag har läst recensioner där han får spott och spe. Så är det ju med konst som sticker ut. Det blir personligt. Jag fullkomligt älskar denna platta. 

Ludovico inspireras nog både av den klassiska musiken och populärmusiken. Läste någonstans att Eminem inspirerar honom. Jag sugs in i musiken och ett lugn sprids i min kropp. Det är melankoliskt vackert, moll så klart. 

Det är företrädesvis minimalistiskt och lugnt, meditativt, härliga klanger och stråkar i skön samklang med pianot. Tonerna får hänga kvar och sjunka in, konstpaus, eftertanke. Partier med driv tempo och kraft förstärker något slags allvar. Djupa toner på cello och piano känns bråddjupa och allvarsamma. Jag läste en recension där recensenten beskrev musiken som meningslöst clichéartad och plattan fick en stjärna av fem. Jag blir dock förtrollad. För mig är denna musik av den art att om man inte sitter och koncentrerar sig och slappnar av kan den kanske verka sådan men jag tycker fingertoppskänslan i utförandet är ett hantverk som skiljer agnarna från vetet. Skriver man gles musik med repetitiva inslag är det än svårare att göra något unikt. Jag tycker detta är det. 

Olika typer av musik skapar olika upplevelser, olika känslor i kroppen. Denna musik är mjuk, förförisk, vacker, underbar och träffar mitt lustcentra mitt i prick. 

Dynamiken i produktionen/inspelningen är passande och bra Ibland får man anstränga sig för att uppfatta att stråken verkligen når strängen. Svagt och känsligt. Uppbyggnad till full kraft i pianots anslag ger ett mycket bra ljudtryck som bör kännas i kroppen. Spelar man på en rätt bra volym får man med allt detta. Svagt svagt till starkt mäktigt. En av musikens viktigaste ingredienser för sitt uttryck, upplevelse och känsla är i mitt tycke DYNAMIK. 

 

Gissa om Seven days Walking - Day one får 6 uppföljare??? 

 

Helt klart ett bra album i lurarna till dagens frukost. Glömde tiden och fick springa ut till bilen.

 

 

Tycker också att det är härlig musik. Lyssnar rätt mycket på honom. Kan dock förstå om man tycker det är lite "lätt" :-)

Link to comment
Share on other sites

0602577427664_p0_v2_s550x406.jpg.049dd3dbd3b9d3efa20212084f8e02f9.jpg

Billie Eilish - When we all fall asleep, where do we go

 

Denna platta är bästa popen sedan Daft Punk - Random Access memories skulle jag tro. 

17 åriga Billie Eilish är hur cool som helst - When we all fall asleep, where do we go är allt från Lilly Allen via Eminem till Robyn, men med en edge som är fullständigt unik. Brorsan som har varit gediget inblandad i detta album är musiker och producent. Han och Billie spelade in plattan i hans gamla pojkrum hos föräldrarna. Jösses vad de måste dragit i spakarna. Fräckare basdist har jag nog aldrig hört. Dist blir det i hela registret och en grym bas. Detta vill jag lova sätter anläggningens resurser på prov. Dessutom är det grymt bra musik att lyssna på tycker jag. Frugan skriker "HÖJ" från köket. Huset skakar.

Bille måste ha en säreget unik begåvning för detta sticker ut och det på ett för mig mycket positivt sätt. Sedan jag fick tag i detta album har det snurrat jättemycket och de jag presenterat det för har fallit pladask. 

Superbra start på fredagskvällen. 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Återanknyter några tidigare favoriter efter ett bastubad med svinkalla pils! 

wwVaa7v.png

Låter fint, denna debut av JS Ondara, vinnare i ett Green Card-lotteri i sitt Kenya som tillät honom besöka sitt drömland, med alla de artister som danat hans musikerambition; Bob Dylan och Neil Young. En udda röst med inlevelse och skön känsla för melodier.

 

LzUg5CP.png

Denna har jag @Bolstad att tacka för, grymt underhållande musik med lite vaudeville-känsla, antagligen tack vare dragspelet som hörs frekvent! Tre bröder, söner till John Kongos från Sydafrika med hiten "He's Gonna Step On You Again". Och gillar man detta, låna Kaizers Orchestra ditt öra en stund!

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, AlfaGTV said:

 

 

LzUg5CP.png

Denna har jag @Bolstad att tacka för, grymt underhållande musik med lite vaudeville-känsla, antagligen tack vare dragspelet som hörs frekvent! Tre bröder, söner till John Kongos från Sydafrika med hiten "He's Gonna Step On You Again". Och gillar man detta, låna Kaizers Orchestra ditt öra en stund!

Kul att det är någon mer än jag som uppskattar en grupp som vågar vara musikaliskt udda med en touche av genialitet. (det sista får stå för min syn på dem) 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...