Jump to content

Vad lyssnar du på just nu?


vita

Recommended Posts

Unknown-1.jpeg.840d489c2520b5a8c719743b5e5c3d74.jpeg

 

Nick Cave And The Bad Seeds - Ghosteen

Nytt album Okt -2019.

 

Riktigt bra. Skön, drömsk, inget uppåtjack precis, men ändå stärkande. Strålande musik.  Interstellär känsla och med bitvis bra bastest för prylarna. Vill man stampa takten och dansa så bör man välja annat album. Detta är en resa i musik och stämning. Så snyggt...

Spåret Galleon Ship bör fylla rummet med vibrerande bas så att man hör hela basen lika mycket med andra delar av kroppen som med öronen. Om det inte gör det missar man en stor del av känslan i denna grymma låt. Trimma prylarna tills de känns i kroppen är mitt råd. Öronens upplevelse är bara en del av det som är viktigt för upplevelse av ljud/musik. Fråga Evelyn Glennie... och säkert Nick Cave. :cool:

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

image.png.24859a837e064620f94bb3c5c6a6c5e2.png

 

Nicole Sabouné's nya EP är nästan som en ny milstolpe i svensk musik och enligt mig något av det absolut bästa vi har just nu. Hennes första skiva var en riktig indie dänga full med hitlåtar, på nästa skiva som var en personlig favorit för mig blev det mera mörker och gotiska toner, sen försvann hon spårlöst från musiken under 4 år och nu är hon tillbaka med besked! Det är vackrare, skörare, mer avskalat och personligt än någonsin tidigare. Häromdan framförde hon EP'n i sin helhet på ett release party på Södra Teatern i Stockholm. Om det är bra på skiva så är det ändå ingenting mot hur bra det är live. SÅ mäktigt. Liten mini turné är annonserad i februari 2020.

 

Kan även rekommendera hennes besök i podcaasten "Hemma hos Strage" där hon träffar Fredrik Strage och bland annat berättar om hur hon hamnade på omslaget till Black Sabbaths debutskiva innan sin födsel.

Edited by rikard
Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, rikard said:

image.png.24859a837e064620f94bb3c5c6a6c5e2.png

 

Nicole Sabouné's nya EP är nästan som en ny milstolpe i svensk musik och enligt mig något av det absolut bästa vi har just nu. Hennes första skiva var en riktig indie dänga full med hitlåtar, på nästa skiva som var en personlig favorit för mig blev det mera mörker och gotiska toner, sen försvann hon spårlöst från musiken under 4 år och nu är hon tillbaka med besked! Det är vackrare, skörare, mer avskalat och personligt än någonsin tidigare. Häromdan framförde hon EP'n i sin helhet på ett release party på Södra Teatern i Stockholm. Om det är bra på skiva så är det ändå ingenting mot hur bra det är live. SÅ mäktigt. Liten mini turné är annonserad i februari 2020.

 

Kan även rekommendera hennes besök i podcaasten "Hemma hos Strage" där hon träffar Fredrik Strage och bland annat berättar om hur hon hamnade på omslaget till Black Sabbaths debutskiva innan sin födsel.

 

Grymt bra EP! Jag läste intervjun i DN härom veckan. Hon berättar att hon inte orkade med musiken längre och valde att helt slopa musiken för att ta en master i organisk kemi på KTH vilket hon snart är klar med. Härligt dock att hon har fått tillbaka kärleken till musiken.

 

Hon berättar också att hon var rätt ensam och introvert som barn, inga vänner och valde själv att isolera sig. Livet har inte varit självklart och ibland har hon haft tankar på att lämna det. Otäckt. Men hon har nu fått vänner och har lärt sig att man kan vara älskad och hon har ett avtal med en nära vän att hon ska ge vännen en chans att rädda henne om det känns för mörkt. Det gör mig ont att läsa sådant men skönt att hon nu har vänner och stöd samt numera ser ljust på livet och kärleken till naturvetenskapen och musiken. Man måste nog ändå vara rätt stark för att berätta öppet om sådant. Hoppas att hon fortsätter att må bra och även fortsätter med musiken.

 

 

Edited by LasseJ
Link to comment
Share on other sites

 

Khachaturian, Bournemouth Symphony Orchestra, Kirill Karabits - Spartacus + Gayaneh

ONYX 4063

 

R-11222804-1512198674-3154.jpeg.jpg

 

Demondirigenten Kirill Karabits spelar väl valda utdrag av Khatchaturians två baletter med Bournemouth.

Karabits har ett tacksamt material med både musiken och musikerna som utgör en fantastisk orkester. Slagverk, trä- och bleckblås får lika mycket utrymme som stråket, vilket ger framförandet större omfång, djup och bredd än vanligt. Men det finns en rad andra inspelningar av dessa baletter som inte kommer i närheten, och detta måste man nog i första hand tillskriva Karabits. Den enda version jag hört som kommer i närheten är Khatchaturians egen på Decca från 1962. 

 

Dessutom låter det verkligen konsertsal. Inga konstlade imponatoreffekter, utan man får lyssna efter dynamiken i en naturligt laidback rumsklang. En toppklassinspelning mastrad för cd.

 

Ett litet smakprov med Lezginka:

 

 

Link to comment
Share on other sites

Unknown-5.jpeg.a620801be421a92f8c3fb91f52baded2.jpeg

 

Mycket behagligt Jazzalbum.  

Miles känsliga läppar smeker fram sköra mänskliga toner som bara Miles kan. Tex i Baby Won't You Please Come Home?

Dessa toner tränger djupare, svårt att förklara varför, men det ligger extrem känsla bakom som tränger djupt in i kroppen.

Link to comment
Share on other sites

Kiwanuka.thumb.jpg.5e63e3d432600b0e3c63b81d51005943.jpg

 

Mycket bra ny platta från Michael Kiwanuka. Londonbaserad. Finns musikaliska referenser till 90-talets då unga nyskapande scen runt om i England, liksom klassisk soul.

Melankolisk soulmusik skulle jag kalla det. Det är mycket referenser i musiken till tidigare soulgenerationer. Sköna beats. Stråkar som gör samma jobb som körerna. De får det att låta stort och ibland nästan smäktande. Mycket 70-tal, men ändå eget. Jag får också  känningar av Triphop, Electronica och Downtempo. Portishead, Lamb och Sneaker Pimps, som alla har mycket liknande sound. Kiwanuka är inte lika "utflippad", men det vidrör dessa band tydligt för mig, liksom den gamla rena hederliga Bill Withers och Otis Redding- soulen. Riktigt skön mix av musikgenrer som jag gillar.

Kanske är platta 2 och sida D bästa sidan. 

Rent HiFi mässigt är körer, stråkar och andra ljusare ljud lite skrikigt, bitvis distat och platt inspelade/mastrade, men det kanske är meningen? Det skapar en viss känsla.  Det tar ju inte bort upplevelsen av bra musik,  men det kunde blivit lite bättre med lite "renare" ändå tycker jag. 

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...