Jump to content

AlfaGTV
 Share

Recommended Posts

7 hours ago, AlfaGTV said:

Och jag måste erkänna att jag inte riktigt fattat vad den gör bättre än USB interfacet i sMS-200Ultra?

 

Nä de kan man säkert undra jag mena nog mer som en omklockning mellan en server med usb ut till dac. Den behöver inte 5vdc på ingången men matar sen ut ny 5vdc på utgången den har ju även dubbla usb ut så man kan köra med en delad usb kabel med signal och DC separerade. 

Link to comment
Share on other sites

Jag har lyssnat vidare med mina alternativa transporter och vågar fylla på med lite intryck "efter vägen" så att säga. Direkt anslutning (med en iFi iUSB 3.0) från Roon Server till Audiobyte är en kraftfull och fullt acceptabel koppling hos mig. Jag missar en del av "scenen" och framför allt djupet. Upplever ett ganska "lugnt" framförande.

 

Jag skiftade till en Raspberry Pi 3B med standard väggbula i helgen, och har lyssnat till den iaf under gårdagen. Musiken tappar klangfärger och mustighet men möjligen att en illusion av bredd och djup infinner sig istället. Största skillnaden är dock ordning och reda i. övre register, som här skaver lite. 

 

Efter en kort markkänning, att koppla direkt till Roon Server, så skiftade jag nu på morgonen till SOtM sMS-200 med standard switchad PSU. Här kommer klangfärger och mättnad åter, och genast får man en illusion av bredden och djupet igen. Jag kan lyssna lågt och njuta, vilket inte funkade lika bra med Pi...

Link to comment
Share on other sites

Blev lite nyfiken, på vad den lilla iFi iUSB 3.0 kunde göra för en Pi! Så tillbaka till Pi3B med switchad PSU men med USB-decrapifiern inkopplad på vägen. (Den har en Supra 60cm USB-kabel på sin ingång. Samma Audioquest Carbon på utgången. Och jo, iFi har också en switchad PSU, en iPower) Kunde den rädda Pi-signalen? Nej, inte helt. Ett mera mättat ljud erhölls, men den saknar mycket av scenen och fortfarande oordning i de övre tonregistren. 

 

Och en kommentar ytterligare ang. SOtM sMS-200 med sin vanliga väggis; Den ger det hittills mest kompletta resultatet, men jag upplever fortfarande en viss oro i de övre registren. Är det bra? Ja, absolut. Kan det bättras? Ja, det går!

 

Efter det kortare testet med Pi+iUSB3.0 kopplade jag då in SOtM sMS-200Ultra Neo med sin sPS-500. Och här är det uppenbart att det handlar om både finess och muskler. Skillnaden är (tyvärr) ganska fundamental och behållning av musiken är markant bättre. Det räcker att lyssna på de första cymbalslagen i Steven Wilsons nya platta, den ganska poppiga The Future Bites, för att se den större scenen och djupet. Den gamla floskeln "svärta" dyker osökt upp också.

 

4BDEEC46-D256-4F14-A296-DF8BD3D8EDBD.thumb.jpeg.f7a7010e33b49c0befbb839873e48aa0.jpeg

Jag spelar en hel massa annan musik givetvis, men denna spellista är den återkommande. Den är ju inte heltäckande, det saknas t.ex. klassiska orkesterverk. Jag har för liten erfarenhet av detta för att dra slutsatser av den typen av musik.

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, David_33rpm said:

SKIVAN HETER THE FUTURE BITES :rolllaughing:

 

Får ont i öronen bara jag läser igenom låtlistan när allt är skrivet med Caps Lock aktiverat.

 

Är du känslig, unge man? ;) Rätt skön platta faktiskt, jag gillar den "nya disco-eran"! Bra ljud! 

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, AlfaGTV said:

 

Är du känslig, unge man? ;) Rätt skön platta faktiskt, jag gillar den "nya disco-eran"! Bra ljud! 

 

Jag har inte hunnit lyssna på just det albumet men låten Drive Home på plattan jag köpte av dig och även Pariah gillar jag men disco, nja! :-)

Link to comment
Share on other sites

Fick sällskap häromkvällen, vid de fortsatta övningarna med streaming-transporter. Vår lyssning gick relativt snabbt igenom de flesta alternativen jag nämnde tidigare och tyckte att samtliga är acceptabla endpoints till ett Roon-system, tveklöst. Men samtidigt konstaterades igen att de uppvisar skillnader i musikåtergivningen.

Det mest intressanta här, blev nog duellen mellan SOtM sMS-200Ultra Neo+sPS-500 och Auralic Aries G1! Prismässigt är de ju inte helt aparta, men faktum är att vi upplevde dem ganska olika tonalt. Jag har ingen förklaring till varför tyvärr, men SOtM upplevs som lite varmare och tryggare medan Auralic är den dynamiska och med tydligare transienter. Vi kunde inte identifiera någon större skillnad i detaljåtergivning, men SOtM framstod som mera samlad och koncentrerad avseende ljudbild.

 

Vi provade sticka in min Aries Mini som transport, via sin USB-utgång, men konstaterade kvickt att den förvisso låter fint, men konkurrerar mestadels med Pi3B som transport.

Det hjälpte inte att ersätta Audioquest Carbon med Nordost Heimdal 2, det var tveklöst ett markant bättre val med Auralic Aries G1 eller SOtM sMS-200Ultra, betoende på smak. 

Jag tycker det är intressant att återupptäcka de här apparaterna och funderar faktiskt på att låta SOtM få ta den permanenta platsen i racket, inte för att den revolutionerar musikåtergivningen, utan för att de är diskreta, och tar väldigt lite plats i anspråk. Vi får se hur det fortlöper... ;) 

Link to comment
Share on other sites

48 minutes ago, AlfaGTV said:

 men SOtM upplevs som lite varmare och tryggare...

 

Precis som med rör-konstruktioner då m.a.o :winking:

Snart är du där ska du se.

Jag kan hjälpa dig att "öppna dörren" om du vill.

Du behöver bara svänga lite åt höger nästa gång du är några mil norr om Stock-stan och på väg söderut.

 

:thumbsup:

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
On 2021-03-20 at 21:51, AlfaGTV said:

Fick sällskap häromkvällen, vid de fortsatta övningarna med streaming-transporter. Vår lyssning gick relativt snabbt igenom de flesta alternativen jag nämnde tidigare och tyckte att samtliga är acceptabla endpoints till ett Roon-system, tveklöst. Men samtidigt konstaterades igen att de uppvisar skillnader i musikåtergivningen.

Det mest intressanta här, blev nog duellen mellan SOtM sMS-200Ultra Neo+sPS-500 och Auralic Aries G1! Prismässigt är de ju inte helt aparta, men faktum är att vi upplevde dem ganska olika tonalt. Jag har ingen förklaring till varför tyvärr, men SOtM upplevs som lite varmare och tryggare medan Auralic är den dynamiska och med tydligare transienter. Vi kunde inte identifiera någon större skillnad i detaljåtergivning, men SOtM framstod som mera samlad och koncentrerad avseende ljudbild.

 

Vi provade sticka in min Aries Mini som transport, via sin USB-utgång, men konstaterade kvickt att den förvisso låter fint, men konkurrerar mestadels med Pi3B som transport.

Det hjälpte inte att ersätta Audioquest Carbon med Nordost Heimdal 2, det var tveklöst ett markant bättre val med Auralic Aries G1 eller SOtM sMS-200Ultra, betoende på smak. 

Jag tycker det är intressant att återupptäcka de här apparaterna och funderar faktiskt på att låta SOtM få ta den permanenta platsen i racket, inte för att den revolutionerar musikåtergivningen, utan för att de är diskreta, och tar väldigt lite plats i anspråk. Vi får se hur det fortlöper... ;) 

Tankarna löper iväg, vad skulle nästa generations Auralic Aries G2.1 kunna bidra med i sammanhanget. Har du lyssnat på den och bildat dig en uppfattning? :39:

Det är en fundering jag har om jag skulle ersätta SOtM sMS-200 Ultra och uppgradera till något nytt.

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
On 2021-03-29 at 21:41, Muffin said:

Har du lyssnat på den och bildat dig en uppfattning?

Tyvärr Muffin, har inte hört Aries G2(.1)-serien alls. Det finns anledning att tro den är än mera välljudande (än G1) med tanke på bättre isolering från EMI/RFI och även vibrationer. Dessutom de mera omfattande galvaniska isoleringarna internt i apparaten, mellan strömförsörjning, processor, och utenheter.

Det vore spännande att provsmaka den faktiskt, samtidigt som andra mungipan viskar att skillnaderna mellan digitala transporter ÄR små, och kanske inte helt prisvärda?

 

Jag skjuter in nåt helt annat, en ny budget-picka har hittat till Mickes Musikrum:
715953815_HanaEL.jpg.9ecbd0fe5f3800b6912ff069f8d5d00d.jpg

Nån som vill dra till med en gissning? :)

Link to comment
Share on other sites

Njae, men DL-103 är en ganska bra gissning, dock fel. Om man jämför profil-bilderna med den "framifrån" så kan man se att slipningen är elliptisk.

Den grönaktiga nyansen på bondningsämnet är mera en reflektion av husets färg också, men det är ingen Van Den Hul. :) 

Link to comment
Share on other sites

Haha! Nä, så illa är det inte! :D 

Den är gjord i Japan, av ExcelSound Corp.! 
F176B13A-949D-4F61-82EC-B35EA047CFB9.thumb.jpeg.70b0077ecd8a962b8b175f1b72dc30f7.jpeg
En sådan är det! Har varik nyfiken länge och det dyker alltid upp någon beggad som uppfattas som  lite använd och i gott skick. Det är givetvis omöjligt att veta och just denna utlovades vara "som ny".

Det kanske den också är, det är svårt att utläsa av bilderna här ovan. Att däremot tillbehör som dokumentation, borstar och nålskydd förkommit/saknades nämndes inget alls om..


Hursom, den verkar vara helt okej avseende funktion och skick, och det är ju det viktigaste.

Den uppges ha en utnivå om ca 0,5mV (inte sett någon uppgift om hastighet) och har en angiven internimpedans om ca 30 Ohm. Nåltryck sägs vara lämpligt runt 2.0gr.


Så dra ned gain till 60dB och impedans till 500 Ohm på Röcklinger, och sedan lyssna!

Oj! Lite annorlunda detta, ljudbild som är bred som attan, och ganska påtagligt mellan/övre. Men samtidigt med en bra midbas-punch. Lär nog få snurra lite mera innan man kan bilda sig en mera komplett uppfattning!

Link to comment
Share on other sites

34 minutes ago, Bebop said:

soft sounding Hana

Haha, ja visst är det ju det!

Men "soft sounding" vet jag inte...  ??? Jag tycker den är ganska "på" snarare, roligt men lite "angelägen" :) 

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, AlfaGTV said:

Men "soft sounding" vet jag inte... 

Det är lite av vad som skrivits i pressen. ”Varm och behaglig klang som passar Nat King Cole och Nick Cave men kanske mindre bra för Tom Waits och Francis Black” eller ”saknar en skvätt dynamik” (Hifi Musik 7-8, 2016). Hifi News är inne på samma spår men båda ger den högt betyg.
 

Jag har hört Hana SL hos en kompis i grannstaden. Jag tycker den lät utmärkt men saknade lite bett/dynamik. Han bytte sedan till Ortofon Cadenza Black som har lite mer av den varan. Det är ju inte rätt eller fel men olika, ungefär som skillnaderna mellan Koetsu/Benz och Ortofon PW/Lyra Kleos. Sedan beror det ju på resten i kedjan också.

 

Jag diggar både min Koetsu Roswood och Ortofon PW trots att de låter väldigt olika.

Link to comment
Share on other sites

21 hours ago, Bebop said:

Jag diggar både min Koetsu Roswood och Ortofon PW trots att de låter väldigt olika.

Ja, det är ju lite olika smaker på dessa godbitar, det är det ingen tvekan om. Har spelat en del plattor med Hana EL nu och jag har ingen specifik kritik att anföra. Jag kan hålla med om att den inte upplevs riktigt lika dynamisk som t.ex. Lyra Delos utan påminner nog mer om Benz Micros ljudsignatur, men med lite mer bett i mellanregistret. Den har dock den där trevliga egenskapen att sätta fokus på musiken före kvaliteten på pressning, mastering och vinyl.

Jag tyckte nog att det här var riktigt mycket pickup för slanten och skulle nog säga att den är en rätt ordentlig uppgradering över t.ex. Denons DL-103(R). De är dock lite mera rockiga och "råa" vilket kan passa i vissa sammanhang.

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, AlfaGTV said:

Den har dock den där trevliga egenskapen att sätta fokus på musiken före kvaliteten på pressning, mastering och vinyl.

Det är ju det det handlar om. Om jag trendar åt något håll idag så är det snarare mer balans snarare än mer dynamik. Just nu spelar jag med Koetsun och mycket akustiska jazzplattor från 50-/60-tal. Där är Koetsun outstanding. Men om jag ger mig på album som t ex Roger Waters The Pro and Cons of Hitchiking, så är Ortofons PW att föredra alla dagar i veckan. Den har ett annat bett. Grejen är bara att det är sällan jag spelar den typen av musik.

 

Å andra sidan gör inte  Ortofon PW bort sig på någon musik men det gör inte Koetsu heller. Fördelen med båda är att de går att retippa som kostar ungefär hälften mot nya ex så jag ser inget behov av att förnya mig. Dessutom har jag en Ortofon 2M Black. Den är lite för "skränig" i min finanläggning mot de andra men i min andra anläggning en trappa upp med Carlsson OA51 mkIII, Kenwood KD500/SME M2, Clearaudio Basic Plus riaa och Marantz NR1608, som jag endast kör i tvåkanal, passar den utmärkt. Via nätverket klarar den även 24/192 och upp till dsd128 över deras dac AK4458. Det är förmodligen den mest prisvärda elektroniken jag äger. Jag har ett helt annat ljud däruppe och jag gillar der skarpt. Jag kör även TV och projektor via den.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag är lite nyfiken på Ortofons exklusivare modeller, har ju inte haft sååå mycket samröre med dem. T.ex. A-95 och Windfeld.

Min egen Cadenza Bronze tycker jag är lite tam, och påminner rätt mycket om hur jag uppfattar Sennheiser hörlurar. Kanske en konstig jämförelse men jag tycker de är korrekta, naturliga men lite "grå" om ni hajjar. Det är dock inte enbart negativt, utan jag kan även tycka att de bästa komponenterna är de som inte har nån "gimmick" som man fastnar för. Det är nog ofta de produkterna som blir kvar längst i en nyfiken entusiasts lyssningsrum!

 

Men, en helt annan sak skulle jag berätta om! Jag har hintat tidigare i några sammanhang om att MSB har en firmware till sin Universal Media Transport (Platinum UMT IV) som öppnar för DSD DoP ut via de digitala utgångarna. Min vän Dynamik-Harry hade ju en sådan transport, men den hade börjat tveka vid uppspelning av skivor, och blev över i samband med hans "down sizing".

 

Nu fick jag ta över den för att se om det gick att få fart på den igen. I samband med att han sålde resten av sin MSB-stack så blev ju denna dock utan nätdel och fjärken var på avvägar. Men, det här är ingen raket-vetenskap direkt, utan ett besök på Kjell&Co resulterade i en DIN-hane och en 5,5mm/2,1mm DC-hona. En kvart med lödpennan senare hade jag tillverkat mig en MSB-PSU-adapter. Och jo, den var kinkig på skivor och tvekade länge o väl innan det kom nån liten truddeluttur de digitala utgångarna.

4CC851DD-0763-4336-83AD-BBDCA5E672E1.thumb.jpeg.0e14c0a29c64019be9a8a136f8c2668d.jpeg

Det är ju sällan något fel på dessa gamla drivenheter och mången är det väl där "lasern är trasig" som fått gå till de sälla jaktmarkerna, när det i själva verket inte alls är något fel på mekanismen. De behöver dock som all mekanik lite kärlek, rengöring och smörj då och då! Det tog inte mer än 20 minuter totalt, att lyfta på locken och identifiera glidskenorna. Med lite isoprop på ett par tops rengjordes de och sedan fick de lite fräscht teflonfett, applicerat mycket tunt med en liten hobbypensel. Sedan petades direkt in en SACD och den hoppade igång utan minsta bekymmer, inte heller CD var något problem längre.

 

Min nyfikenhet gjorde att jag anslöt en skärm och en nätverkskabel inför nästa övning, och det dök genast upp en fråga om firmware-uppdatering. Jag noterar samtidigt att den här är byggd på Oppo BDP-93, inte 103 som jag trodde. Det gick dock utmärkt att använda min fjärr till BDP-103EU, vilken är identisk i stort sett. Uppdateringarna gick snabbt och smidigt.

 

Med fjärr och skärm och uppdaterad firmware vågade jag mig på att lägg in den funktionalitet som möjliggör DSD-utmatning. Det är en konfiguration som görs genom att spela en specifik WAV-fil från en USB-sticka. Det gick alldeles utmärkt och några minuter senare hade jag DSD ut över både RCA Coax och AES/EBU-utgångarna! Tänker att det här KAN fungera på vilken Oppo som helst med MSB's konfig? Men jag lämnar inga garantier för detta... Ni kan kika här för att se vilka olika funktioner man kan välja mellan.

 

Medan jag provade mig fram användes en av få plattor som jag har framme, och det blev Dire Straits - Brothers in Arms, som ju diskuteras i en annan tråd. Jag testade att spela den både som CD och SACD och döm om min förvåning när jag meddelades att CD-lagret på 20th Anniv. utgåvan är HDCD-kodad!?!  Jag undrar hur det bedöms i sin DR för jag tycker fortfarande att 20th Anniversary SACD'n är välljudande,  och kanske än mer när den kodas av som HDCD?

 

Link to comment
Share on other sites

Jag besökte för övrigt DynamikHarry igår kväll, då vi skulle se över firmware i hans nya CD/SACD-snurra. Den är ju även DAC och kan bl.a. koda av MQA med de senaste versionerna och han var lite nyfiken att prova! 

Grejen var att han ville ha lite moraliskt stöd att fickla och dessutom behövdes en Windows-PC för själva uppdateringen. Så vi skred till verket att uppdatera firmware i en Esoteric Grandioso K1X, och efter lite funderande och trilskandes lyckades vi få i de tre separata firmware-modulerna, en logik-del, en audio-del (Den är ju FPGA-baserad) och slutligen senaste MQA-uppdateringen.

 

Alla processer rapporterade att uppdateringen gått bra så vi var helt oförberedda på att det ljud som strömmade ut genom högtalarna efter omstart lät KATASTROF! :hotface:

Det distade o skorrade och var helt olyssningsbart! :flush:

 

Kallsvetten bröt fram och vi gick igenom proceduren både en o två ggr till, med samma "Upgrade successful!" som respons i kommandoradsfönstren. Men tji, det lät fortfarande förjäkligt! :(

 

När vi provat göra hela system strömlöst och bestämt oss för att det var bara att packa ihop snurran och skeppa den till leverantör nämner DynamikHarry nåt om kopplingen till förstärkaren i ordalagen ESL-koppling? Jag funderar två varv till. och börjar undra om det kan vara någon inställning som förändrats med uppdateringen? Efter lite grottande i menyernakonstaterar vi att ESL-kopplingen tappat sin inställning och ställt sig i default-läge vilket betyder XLR-signal. ESL är en anna typ av koppling som liknar Krells CAST och flera andára märkens ström-baserade signalöverföring.

 

Gissa om vi blev lättade när grejerna lät som de skulle efter korrigering! :) 

Inte varje kväll man "brickar" en cd-spelare för en knapp halvmille! :D 

Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, AlfaGTV said:

Min egen Cadenza Bronze tycker jag är lite tam

Det stämmer väl med chefskonstruktören Leif Johannsens kommentar under en intervju i engelska HiFi World när Cadenza-serien lanserades. 

 

Some people want a more romantic sound" and for them we produced the new Bronze Cadenza. It has more presence in the lower midband, making for a texturally richer and more enveloping presentation.

 

På en Ortofonvisning i Köpenhamn hösten 2019 sa han att Bronze-modellerna brukar gillas mest av de som spelar mycket klassisk musik. Om du vill ha mer pang på rödbetan och lite mer riv så är det den Cadenza Blue du skall prova. Det var samma upplägg som med Kontrapunkt B som var den mest riviga och rockiga i den serien. Cadenza Black skall ha lite av av både Blue och Bronze. Winfeld ligger rätt nära Cadenza Black som jag inbillar mig hämtat mycket därifrån. Den nya Windfeld TI är mer en utveckling av A95. Jag har den gamla Winfeld som jag tycker ligger nära Lyra Kleos som jag hade innan. 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...