Jimi Hendrix hade varit 75 år idag!

[calm]

En av de mest gudabenådade gitarrister som någonsin levat skulle blivit 75 år idag den 27 november född år 1942, men tyvärr död i förtid 18 september 1970. Död genom en vad som ser ut som en tragisk olyckshändelse i samband med droger och alkohol och kvävd i sina egna uppkastningar.

Med anledning av årsdagen så skrevs en "understrecketartikel" i SvD idag. https://www.svd.se/bandkamraten-blyge-hendrix-forvandlades-pa-scen/i/senaste/om/kultur

 

Intressant, men det är kanske mer att komma ihåg hans musik som var helt omtumlande. Hade själv förmånen att se honom live på den förmodligen sista konserten i Sverige på Gröna Lund. Och har alltid gillat hans musik. Har nog samlat de officiella albumen.

 

Alla har förmodligen någon form av anknytning till hans musik, bästa låt, album eller annat minne. Hur ser ditt ut?

 

Calm

[AlfaGTV]

Världens bästa låt skulle kunna vara All Along The Watchtower!

Skriven av Dylan, polerad till fulländning av Jimi och slutligen återgiven av Claes Yngström med Sky High i slutet av 70-talet vid Lindsbergs kursgård utanför Falun. I den gigantiska eken framför scenen (eg. bara en trapp) satt en mycket ung AlfaGTV och blev "överkörd". Jag är eg. inte ens säker att det var där låten befästes eller ens hördes, men det är vad jag förknippar den med!

 

 

[Bebop]

Jag hörde en låt med honom på radion och jag cyklade ner till "CAJ Radio" och köpte singeln. Det måste ha varit 1966. Jag var 14 år då.  Den hette "Hey Joe" och jag tror det var på skivmärket Polydor. Även om det inte var revolutionärt på det sätt som det senare skulle bli, så var det ett helt nytt sound. På något sätt satte den tonen för ett antal andra klassiker som följde lite senare. Året efter kom Procul Harums "A Whiter Shade of Pale" och året därefter Joe Cocker med "With A Little Help From My Friends" som upplevdes som nydanande på ungefär samma sätt. Uppföljaren till "Hey Joe" var "The Winds Cry Mary" och den följde ungefär samma mönster. 

 

Men det var väl egentligen fr o m albumet "Are You Experienced" 1967 som hans stjärna föddes på riktigt. Sedan kom ju "Axis, Bold As Love" och därefter "Electric Ladyland" sedan var det över för min del med Hendrix. Det är först de sista åren jag köpt på mig en del postuma album. En del är bra men för mig är Hendrix är albumen ovan de bästa och köpvärda än idag. Jag har också ett samlingsalbum på Karusell med hans främsta hits. Den är också kul att ha. 

[byZan]

1 hour ago, Bebop said:

Jag har också ett samlingsalbum på Karusell med hans främsta hits. Den är också kul att ha.

Har jag också eller hade? Men den lät inget bra har jag för mig? Jag får kolla om jag har den kvar och kanske friska upp minnet lite.

 

Jag gillade också de första Hendrix, sedan kom det så mycket andra artister som var och lät bättre i mina öron Även om Hendrix var grymt bra på sitt alldeles egna sätt

@AlfaGTV undrar om inte jag skulle placera den låten på min topp 5 lista, iaf när det gäller minnen och alla inspelningar som finns på den med andra artister

 

Lite kuriosa som jag tror jag skrivit om någonstans, i något forum eller på annan plats?.

 

Jag skulle in och göra ett jobb i en lgh på Östermalm tidigt 90-tal och när jag ringde på dörren så kom Jimi Hendrix och öppnade, hupp! Trodde inte mina ögon, han var ju död!? Det var hans son, en kopia av Jimi så som jag kom ihåg honom från sextiotalet. Hans mamma var också hemma och hon höll med om att de var väldigt lika. En upplevelse att minnas.

 

/byZan

[Muffin]

5 hours ago, calm said:

Hade själv förmånen att se honom live på den förmodligen sista konserten i Sverige på Gröna Lund. Och har alltid gillat hans musik. Har nog samlat de officiella albumen.

 

Alla har förmodligen någon form av anknytning till hans musik, bästa låt, album eller annat minne. Hur ser ditt ut?

 

Calm

 

Jag var på samma konsert med Jimi Hendrix på Grönan!

Gitarrer och förstärkare slogs sönder under spelningen och Hendrix spelade gitarr med tänderna etc. Tvär kontrast till presentatören som var iklädd kostym och slips, som artigt presenterade och hälsade Hendrix välkommen upp på scen 

[New Order]

Hendrix kommer alltid att vara den största gitarristen för mig. Jag smälter när jag hör honom spela blues. Red House är för mig bland det bästa i bluesväg som gjorts. Har bara de tre legendariska skivorna (axis, are you exp, electric ladyland) plus några samlingsalbum. 

[Vox]

I början av 80-talet köpte jag boxen "The Story of Jimi Hendrix / 6 lp's", men jag har aldrig lyssnat igenom den. ?

Kanske dags att göra det. 

[calle_jr]

6 hours ago, Bebop said:

det var väl egentligen fr o m albumet "Are You Experienced" 1967 som hans stjärna föddes på riktigt. Sedan kom ju "Axis, Bold As Love" och därefter "Electric Ladyland" sedan var det över för min del med Hendrix.

Det är dessa tre som utgör hans livsverk.

Allt övrigt är ju kompileringar och annat hopkrafs. Det kan ju vara bra för det, och är det också, men det som kom efter dessa kan inte Hendrix lastas för.

 

Det var nog Hey Joe för min del också, minns inte.

Men i något vuxnare ålder var det hans akustiska gitarrspel i Here My Train A Comin':

 

 

 

Wikipedia said:

 

Ancestry and childhood
 

Jimi Hendrix was of African American descent. Both his mother Lucille and father Al were African Americans. His paternal grandmother, Zenora "Nora" Rose Moore, was African American and one-quarter Cherokee. Hendrix's paternal grandfather, Bertran Philander Ross Hendrix (born 1866), was the result of an extramarital affair between a woman named Fanny, and a grain merchant from Urbana, Ohio, or Illinois, one of the wealthiest men in the area at that time. On June 10, 1919, Hendrix and Moore had a son they named James Allen Ross Hendrix; people called him Al.

In 1941, Al met Lucille Jeter (1925–1958) at a dance in Seattle; they married on March 31, 1942. Al, who had been drafted by the U.S. Army to serve in World War II, left to begin his basic training three days after the wedding. Johnny Allen Hendrix was born on November 27, 1942, in Seattle; he was the first of Lucille's five children. In 1946, Johnny's parents changed his name to James Marshall Hendrix, in honor of Al and his late brother Leon Marshall. 

Stationed in Alabama at the time of Hendrix's birth, Al was denied the standard military furlough afforded servicemen for childbirth; his commanding officer placed him in the stockade to prevent him from going AWOL to see his infant son in Seattle. He spent two months locked up without trial, and while in the stockade received a telegram announcing his son's birth. During Al's three-year absence, Lucille struggled to raise their son. When Al was away, Hendrix was mostly cared for by family members and friends, especially Lucille's sister Delores Hall and her friend Dorothy Harding. Al received an honorable discharge from the U.S. Army on September 1, 1945. Two months later, unable to find Lucille, Al went to the Berkeley, California, home of a family friend named Mrs. Champ, who had taken care of and had attempted to adopt Hendrix; this is where Al saw his son for the first time. 

After returning from service, Al reunited with Lucille, but his inability to find steady work left the family impoverished. They both struggled with alcohol, and often fought when intoxicated. The violence sometimes drove Hendrix to withdraw and hide in a closet in their home. His relationship with his brother Leon (born 1948) was close but precarious; with Leon in and out of foster care, they lived with an almost constant threat of fraternal separation. In addition to Leon, Hendrix had three younger siblings: Joseph, born in 1949, Kathy in 1950, and Pamela, 1951, all of whom Al and Lucille gave up to foster care and adoption. The family frequently moved, staying in cheap hotels and apartments around Seattle. On occasion, family members would take Hendrix to Vancouver to stay at his grandmother's. A shy and sensitive boy, he was deeply affected by his life experiences. In later years, he confided to a girlfriend that he had been the victim of sexual abuse by a man in uniform. On December 17, 1951, when Hendrix was nine years old, his parents divorced; the court granted Al custody of him and Leon. 

 

First instruments

 

At Horace Mann Elementary School in Seattle during the mid-1950s, Hendrix's habit of carrying a broom with him to emulate a guitar gained the attention of the school's social worker. After more than a year of his clinging to a broom like a security blanket, she wrote a letter requesting school funding intended for underprivileged children, insisting that leaving him without a guitar might result in psychological damage. Her efforts failed, and Al refused to buy him a guitar. 

In 1957, while helping his father with a side-job, Hendrix found a ukulele amongst the garbage that they were removing from an older woman's home. She told him that he could keep the instrument, which had only one string. Learning by ear, he played single notes, following along to Elvis Presley songs, particularly Presley's cover of Leiber and Stoller's "Hound Dog". By the age of thirty-three, Hendrix's mother Lucille had developed cirrhosis of the liver, and on February 2, 1958, she died when her spleen ruptured. Al refused to take James and Leon to attend their mother's funeral; he instead gave them shots of whiskey and instructed them that was how men were supposed to deal with loss. In 1958, Hendrix completed his studies at Washington Junior High School and began attending, but did not graduate from, Garfield High School. 

In mid-1958, at age 15, Hendrix acquired his first acoustic guitar, for $5. He earnestly applied himself, playing the instrument for several hours daily, watching others and getting tips from more experienced guitarists, and listening to blues artists such as Muddy Waters, B.B. King, Howlin' Wolf, and Robert Johnson. The first tune Hendrix learned how to play was "Peter Gunn", the theme from the television series of the same name.

Soon after he acquired the acoustic guitar, Hendrix formed his first band, the Velvetones. Without an electric guitar, he could barely be heard over the sound of the group. After about three months, he realized that he needed an electric guitar in order to continue. In mid-1959, his father relented and bought him a white Supro Ozark. Hendrix's first gig was with an unnamed band in the basement of a synagogue, Seattle's Temple De Hirsch, but after too much showing off, the band fired him between sets. He later joined the Rocking Kings, which played professionally at venues such as the Birdland club. When someone stole his guitar after he left it backstage overnight, Al bought him a red Silvertone Danelectro. 

 

 

 

 

[Shamrock]

Finns bara en som Jimi Hendrix. Så himla bra. Album i min samling Axis: Bold as Love, Electric Ladyland och ett riktigt bra samlingsalbum The Essential Jimi Hendrix, vols. 1-2. Låtar som jag gärna spelar - Dolly Dagger, The Wind Cries Mary, Crosstown Traffic, Foxey Lady, Purple Haze, Voodoo Chile (Slight Return), Hey Joe

 

/shamrock

 

[Shamrock]

Ett litet klipp där Dweezil Zappa berättar historien om hur en av Jimi Hendrix Stratocasters kom i FZ:s ägo och sedan i Dweezils. Det är samma gitarr som FZ har på omslaget av Guitar Player 1977

https://www.guitarplayer.com/gear/dweezil-zappa-shows-frank-zappas-jimi-hendrix-strat

 

Så här låter den 

 

https://www.dweezilzappa.com/videos/2029678

 

/shamrock