Jump to content

Skillnad vinyl vs digitalt


hbgot

Recommended Posts

Vad är egentligen en förstapress när vi pratar om vinyl från vinyltiden? Är det amerikanska, engelska, svenska, japanska, holländska, norska... ? Är det från dena första, andra, tredje ... matrisen? Är det mono eller stereo? Ett övertydligt exempel på vad jag menar är Sgt Pepper. Den finns över 300 utgåvor av denna. Av dessa är mellan 30-40 utgåvor det man kan kalla förstautgåvor för respektive land. De har haft samma masterbandkopia som underlag för att pressa sin version. Men det är en hel vi inte vet.

 

  • Även om de haft samma masterband så vet vi inte om de gjort ytterligare justering
  • Har de haft samma graverhuvud? (I regel Neuman kontra Ortofon)
  • De har definitivt inte haft samma ingenjörer och operatörer.
  • Kvaliteten/blandningen på själva vinylmassan?
  • Hur många pressningar från samma matris?
  • Vi vet inte pressningen är en av de första från matrisen, i mitten eller i slutet
  • Hur och med vad har skivan spelats och hur har den förvarats?

Sgt Pepper är ju lite exceptionell men under vinylens glansålder släpptes flera förstapressar från olika länder och det är inte busenkelt att konstatera vad som är en förstapress. En tidig pressning är ju lite lättare men sen kommer de andra frågetecknen också in. På 70-talet skapades vad jag skulle karaktärisera som en hel del mytbildning.

 

  • USA-pressningar är bäst
  • Undvik Kanada-pressar
  • Holländska pressningar är sämst
  • Engelska pressningar saknar ofta djupbas och är full av knäppningar
  • Tyska pressningar är inte bra
  • Japanska pressningar är t o m bättre än de amerikanska
  • Allt utanför denna sfär (Italien, Spanien, Austealien, New Zeeland, Mexico...) är inte ens värda att nämna

ECM's och många av Polydors pressningar gjordes i Tyskland. Jag tycker de låter bättre än de amerikanska eller lika bra. Philips holländska pressningar är mycket fina. Jag har mycket fina kanadensiska pressningar, inte minst av Prestige och Zappa. Japanska pressningar låter utmärkt och är framför allt tysta men samtidigt inte så bra som sägs. Pablos tyska pressningar föredrar jag före de amerikanska... CBS engelska pressningar på 70-talet tycker jag lät tunna. Holländarna var inte mycket bättre. De amerikanska Columbiapressningarna tyckte jag alltid var bättre. Samma sak med Atlantic...

 

Men hur låter Australiska pressningar? Jag vet inte.

 

Det är svårt att generalisera?

Link to comment
Share on other sites

Absolut @Bebop.

Min erfarenhet är at tidiga pressar från 50-60-70 tal har denna friskhet ofta även om de inte är den första pressningen. De pressningar som görs "audiophila" nu för tiden är lite  mörkare och inte lika friska. Vad det beror på vet jag inte, misstänker att de mastrats om också. Åldrade och slitna masterband kanske? Har hört att Kind Of Blue inte klarar så många koopieringar till.

Link to comment
Share on other sites

26 minutes ago, Apexorca said:

Har hört att Kind Of Blue inte klarar så många koopieringar till.

Jag är tämligen säker på att det var länge sedan man använde originalmastrarna både för KoB och många andra. Däremot finns det en hel del kopior av dessa i omlopp och sedan görs det kopior av dessa utan större förluster. Original- eller förstakopiorna finns lagrade digitalt. De är sedan länge överförda till digitala källor som man gör både cd-, sacd- och vinylmastrar ifrån.

Link to comment
Share on other sites

Om någon är intresserad av ett litet test så har jag "spelat in" ett spår från Ben Webster and Associates till DSD 128 och PCM 192/24. Det är en 45 RPM nypress av Verve MGV-8318 utgiven 2012 av Originals Recordings Group ORG 116. Signalen är tappad direkt från mitt phonosteg till "inspelaren" utan någon komprimering eller liknande.

 

Jag är intresserad dels av hur ni bedömer inspelningen som sådan, men också om ni hör några skillnader mellan PCM och DSD och i så fall vilka.

 

zip-fil med musikfilerna finns här!

 

Obs: filen är på 650 MByte!

Link to comment
Share on other sites

Har laddat hem HD-tracks version av "Kind of Blue". Blir lyssning på den ikväll.

Citat:

Kind of Blue is an album most have heard many times before in a wide variety of formats. Now, you can hear it as if you were right there in the recording studio with the musicians! After many years, Sony finally decided to remaster Kind of Blue hi-res at 192kHz/24bit with the brilliant engineer Mark Wilder and the dedicated and knowledgeable producer Steve Berkowtiz (who has spent more time with and knows this album better than anyone out there). The quality of sound on this recording is unparalleled—listening to this release is like being IN THE STUDIO with Miles.


Kind of Blue Becomes Digital, by Engineer Mark Wilder

"Since the Kind of Blue mixed masters are multiple generations from the original (due to excessive play/wear), we decided to go directly to the original session reels. Not only does this put us at the original session as a starting point, but it also allows us to deal with the pitch issue as well.

The three, 3-track half-inch tapes are in good condition, but age has force them to “scallop” a little, meaning that the edges curl away from the tape head. This changed the initial focus from mixing from the originals to archiving them before mixing and working from the archive files. This allowed us to gently guide the tape against the playback head to get optimal contact and fidelity.

The archiving was done at 192kHz/24 bits, played from a modified Ampex ATR 104, and hard-wired to HDCD Model 2’s directly patched to a Lynx 2 sound card.

An upside to working from the archive files was the ability to chase the original fader moves done during the mix in 1959. We constantly compared to an early pressing - mono and stereo - and worked bar by bar to duplicate the level moves on the three tracks to match as well as possible.

Each channel was converted to analog and passed through a GML mixer, bussed to stereo or mono - depending on the release format - and converted once again to 192Kc/24 bits. At the GML, we inserted processing where needed.”

– Mark Wilder, Battery Studios

Link to comment
Share on other sites

Det borde vara intressant att jämföra antal steg och omvandlingar innan man kommer till slutprodukt och lyssning respektive analogt/digitalt. Rimligen borde något gå förlorat i varje steg/omvandling. Såvida man inte tror på fågel Fenix förstås. :D Fick just hem Donald Fagens Nightfly, som remastrats av Mobile Fidelity och pressats i   one-step pressing, låter hyggligt men hade gärna vilja lyssna direkt på en masterkopia som jämförelse.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calm said:

Det borde vara intressant att jämföra antal steg och omvandlingar innan man kommer till slutprodukt och lyssning respektive analogt/digitalt. Rimligen borde något gå förlorat i varje steg/omvandling. Såvida man inte tror på fågel Fenix förstås. :D Fick just hem Donald Fagens Nightfly, som remastrats av Mobile Fidelity och pressats i   one-step pressing, låter hyggligt men hade gärna vilja lyssna direkt på en masterkopia som jämförelse.

 

Calm

 

Det kan bli svårt att lyssna på masterkopia då den spelades in på de första digitalmaskinerna från 3M. Dock band men den mixades rätt in digitalt.

Jag har både CD och Vinyl från tiden. Båda låter helt förträffligt trots att skivan är slinky och pressad i Holland :)

 

Recorded and mixed entirely on 3M digital 32 track and 4 track machines at Soundworks Digital Audio/Video Recording Studios, N.Y., Village Recorders, L.A. and Automated Sound, N.Y. 
Original Mastering: at Masterdisk, N.Y.C. 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calm said:

Det borde vara intressant att jämföra antal steg och omvandlingar innan man kommer till slutprodukt och lyssning respektive analogt/digitalt. Rimligen borde något gå förlorat i varje steg/omvandling. Såvida man inte tror på fågel Fenix förstås. :D Fick just hem Donald Fagens Nightfly, som remastrats av Mobile Fidelity och pressats i   one-step pressing, låter hyggligt men hade gärna vilja lyssna direkt på en masterkopia som jämförelse.

 

Calm

Läste nyss att man använder en rörbestcykad EQ från EAR i denna "remaster". Antagligen därför man DA-omvandlat.

Lika oseriöst projekt som majoriteten av alla gudsförgätna remasters alltså.  Är det inte sönderkomprimerat så är det manipulerat med annat bös.

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calm said:

 :D Fick just hem Donald Fagens Nightfly, som remastrats av Mobile Fidelity och pressats i   one-step pressing, låter hyggligt men hade gärna vilja lyssna direkt på en masterkopia som jämförelse.

 

Hyggligt :o

 

...det är den klart bästa utgåvan jag har hur som helst och jag tycker att den spelar förträffligt :D

Link to comment
Share on other sites

MOFI har en tendens att skruva förskräckligt mycket. Deras Rush "2112" är tex rent bös. Detsamma gäller Dire straits "Brothers in arms" 

P Barbers "cafe blue" är så undermålig att man hör svajning från rullbandren vid något tillfälle. Men dom är duktiga på att ta betalt. :)

 

 

Link to comment
Share on other sites

On 2017-11-14 at 22:01, Taxmannen said:

Om någon är intresserad av ett litet test så har jag "spelat in" ett spår från Ben Webster and Associates till DSD 128 och PCM 192/24. Det är en 45 RPM nypress av Verve MGV-8318 utgiven 2012 av Originals Recordings Group ORG 116. Signalen är tappad direkt från mitt phonosteg till "inspelaren" utan någon komprimering eller liknande.

 

Jag är intresserad dels av hur ni bedömer inspelningen som sådan, men också om ni hör några skillnader mellan PCM och DSD och i så fall vilka.

 

zip-fil med musikfilerna finns här!

 

Obs: filen är på 650 MByte!

 

Ingen som orkade ladda ner/lyssna och ge lite feedback? ?

 

Jag har inte testat så mycket än, men kan konstatera att jag har väldigt svårt att skilja på inspelningarna till PCM och DSD, och jag tycker att de digitala filerna kommer väldigt nära originalet.

Link to comment
Share on other sites

4 minutes ago, Morello said:

Det albumet har jag på tidig LP i mint condition -  den låter utsökt bra. Rena rama demomaterialet.

 

Samma här, jag har också en tidig Robert Ludwig/Masterdisk, men jag håller den nya MOFI ond-step 45RPM som klart bättre. Däremot är den gamla MOFI- utgåvan inte i närheten så där ger jag dig rätt! :D

Link to comment
Share on other sites

Jag läser regelbundet inlägg där den analoga anläggningen anses ge en högre dos av musikalsikt välmående i det egna systemet. 

Man finns det inte någon med en kompetent och välinställd skivspelare som upplever att den motsvarande digitala apparaturen slår vinylriggen?

Om så är fallet, är det cd-spelaren eller hårddisk-uppsättningen man väljer när det är fokuserad finlyssning som står på schemat?

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Jag ser det inte som en tävling typ där den ena slår den andra. Jag tror jag spelar 60% digitalt och 40% analogt. Det har mer att göra vilken musik och vilka plattor jag vill lyssna på. Det är det som styr, inte mediat. Mest spelar jag via datorn och det utav praktiska själ. Någon ljudskillnad är det knappast, i var fall inga stora som är värda att bekymra sig för. Sedan har jag en mängd boxar med klassisk musik. De spelar jag i cd-spelaren eftersom jag endast rippat ett par av dem. Jag har ett tjugotal orippade boxar × 30 till 50 cd-album i var. De förblir nog orippade.

 

Jag har inga bekymmer att njuta av musik oavsett cd/lp, inklusive från radions P2.

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Taxmannen said:

Tack för att du tog dig tid! Inspelningen är från 1959. Noterade du någon skillnad på PCM och DSD?

Tack själv.

Ja, det låter 50-tal, dvs man hör att rullbandarna inte var mogna på den tiden. Distorsionen är liksom bandbruset påtagligt.

Men å andra sidan "mixtrade" man inte så mycket, varför det ändå låter ganska naket och äkta.

Det låter även i mina öron lätt beslöjat i diskantregistret. Det hörs tydligt på cymbalerna.

 

Framförallt jädrigt trevlig musik!

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

12 hours ago, UffeZ said:

 

Det kan bli svårt att lyssna på masterkopia då den spelades in på de första digitalmaskinerna från 3M. Dock band men den mixades rätt in digitalt.

Jag har både CD och Vinyl från tiden. Båda låter helt förträffligt trots att skivan är slinky och pressad i Holland :)

 

Recorded and mixed entirely on 3M digital 32 track and 4 track machines at Soundworks Digital Audio/Video Recording Studios, N.Y., Village Recorders, L.A. and Automated Sound, N.Y. 
Original Mastering: at Masterdisk, N.Y.C. 

Jo så är det naturligtvis! Var mer inne på var varje steg kan ge för förändring jämfört med ursprunget oavsett analogt eller digitalt. Man kan fråga sig vad som egentligen är kärnan i ljudet och vad som egentligen konstituerar skillnaden mellan olika medier och hur det förändras i processen.

Calm

Link to comment
Share on other sites

8 hours ago, Bebop said:

Jag ser det inte som en tävling typ där den ena slår den andra. Jag tror jag spelar 60% digitalt och 40% analogt. Det har mer att göra vilken musik och vilka plattor jag vill lyssna på. Det är det som styr, inte mediat. Mest spelar jag via datorn och det utav praktiska själ. Någon ljudskillnad är det knappast, i var fall inga stora som är värda att bekymra sig för. Sedan har jag en mängd boxar med klassisk musik. De spelar jag i cd-spelaren eftersom jag endast rippat ett par av dem. Jag har ett tjugotal orippade boxar × 30 till 50 cd-album i var. De förblir nog orippade.

 

Jag har inga bekymmer att njuta av musik oavsett cd/lp, inklusive från radions P2.

Intressant att du inte upplever någon större ljudskillnad, så uppger Awing också. Min enda erfarenhet av vinylspelande i setupen visade rejäla skillnader. Jag blev verkligen förvånad. Båda formaten låte dock bra, men det är en tydlig skillnad i presentationen.

Hemma hos Apex upplevde både jag och han detsamma, stora skillnader. Varför skiljer det sig?

Link to comment
Share on other sites

23 minutes ago, sprudel said:

Intressant att du inte upplever någon större ljudskillnad, så uppger Awing också. Min enda erfarenhet av vinylspelande i setupen visade rejäla skillnader. Jag blev verkligen förvånad. Båda formaten låte dock bra, men det är en tydlig skillnad i presentationen.

Hemma hos Apex upplevde både jag och han detsamma, stora skillnader.

Och nu även hemma hos dig.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

4 hours ago, sprudel said:

Intressant att du inte upplever någon större ljudskillnad,

Missförstånd. Frågan från Bigblue var skillnad mellan cd och rippad musik från dator. Där upplever jag ingen skillnad. Mellan vinyl och digitalt kan det vara skillnad, ofta till vinylens fördel men inte alltid. Men jag köper antingen cd eller lp, inte båda så jag kan inte jämföra allt. Nuförtiden köper jag mest nyinspelad klassisk musik (jazzhyllan känns rätt komplett). Det mesta av det finns inte på vinyl och inspelningarna upplever jag har betydligt bättre kvalitet än mycket annat. Här använder fortfarande mycket av "gammal" metodik med få mikrofoner och på inspelningsställen med bra akustik. De brukar ha en DR-kod på mellan 12-16 (oavsett om det är solopiano eller orkester) som inte säger allt men rätt mycket ändå.

 

Men oavsett vilket så tycker jag att båda formaten låter bra. Om foten stampar och jag får rysningar av musiken så funkar det. Däremot låter det lite annorlunda. Jag sitter inte och växlar mellan cd och lp av samma musik och jämför.

 

Det kanske är så att jag fått till mina system bra. Jag hoppas det är så.?

..

Link to comment
Share on other sites

54 minutes ago, Bebop said:

Missförstånd. Frågan från Bigblue var skillnad mellan cd och rippad musik från dator. Där upplever jag skillnad. Mellan vinyl och digitalt kan det vara skillnad, ofta till vinylens fördel men inte alltid. Men jag köper antingen cd eller lp, inte båda så jag kan inte jämföra allt. Nuförtiden köper jag mest nyinspelad klassisk musik (jazzhyllan känns rätt komplett). Det mesta av det finns inte på vinyl och inspelningarna upplever jag har betydligt bättre kvalitet än mycket annat. Här använder fortfarande mycket av "gammal" metodik med få mikrofoner och på inspelningsställen med bra akustik. De brukar ha en DR-kod på mellan 12-16 (oavsett om det är solopiano eller orkester) som inte säger allt men rätt mycket ändå.

 

Men oavsett vilket så tycker jag att båda formaten låter bra. Om foten stampar och jag får rysningar av musiken så funkar det. Däremot låter det lite annorlunda. Jag sitter inte och växlar mellan cd och lp av samma musik och jämför.

 

Det kanske är så att jag fått till mina system bra. Jag hoppas det är så.?

..

 

Vi får se om någon hugger på det sista lilla betet?:thumbsup:

Edited by sprudel
Link to comment
Share on other sites

Tack Bebop. Intressant att du inte upplever någon skillnad. Jag som inte har någon erfarenhet av högupplöst hårddisk lagrad musik hade gissat att en PCM192 eller DSD128 hade låtit bättre (generellt) än en CD. Men som så ofta - man lär sig alltid något nytt..

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...