Capacitive och resistive belastning – hur påverkas ljudbilden?

[string]

Som tidigare beskrivet så består min vinyl-rigg av följande enheter:

Clearaudio Stradivari v2 (pickup)

->

M17/93 RG178 cable 50 ohm RF Silver Plated (30 cm interconnect)

->

Nelson Pass XP-15 (RIAA)

 

Mitt RIAA-steg har ett stort antal möjligheter att ställa in både capacitive och resistive belastning. Väl medveten om att det (i princip) bara är det resistiva värdet som är aktuellt för en MC-pickup så tänkte jag börja laborera med detta och testa hur ljudbilden förändras.

 

Enligt leverantören är pickupen specad för en belastning på 300 ohm, vilket RIAAn är inställd på. Men vad händer om man höjer / sänker detta värde? För att inte uppfinna hjulet igen vänder jag mig till forumet med frågan: vilka skillnader i ljudbilden kommer jag att få? Vad ska jag speciellt lägga märke till?

 

Enligt RIAA-stegets tillverkare kan en ändring av capacitive belastning faktiskt också göra en liten (men hörbar) skillnad i det övre registret hos en MC-pickup. Någon som har erfarenhet eller åsikt om detta? Själv tycker jag att ljudbilden just nu är en aning ljus och skulle vilja testa om ett annat värde kan dämpa denna ljushet.

[Bebop]

Generellt sett är det så att om du ökar belastningen (vilket innebär att du sänker värdet från 300 ohm och nedåt) så får du en mörkare ljudbild som ofta upplevs som lite krympt ljudbild också. Om du höjer värdet så går det åt andra hållet.

 

Förr använde jag Benz Ruby-pickuper som har en rätt hög inre resistans i pickupen. De rekommenderade 500 ohms belastning. Med den hördes det skillnader när jag ökade belastningen (gick under ca 200 ohm) Över 500 ohm, 1000 respektive 2500 ohm hörde jag ingen skillnad gentemot 500 ohm.

 

Idag använder jag Ortofons Windfeld tillsammans med deras transformator ST80 SE som är anpassade för varandra. Det innebär att RIAAT's MM-steg ser pickupen som en MM-pickup med en belastning på 47 kOhm. Om man använder transformator så blir det en annan typ av anpassning men jag utgår ifrån att du använder ett RIAA-linjesteg för din MC(?) Eller har MC-ingången på Pass en transformator (SUT)?

 

[calm]

Jag har en annorlunda uppställning med två olika armar och två puppor kopplad till en och samma SUT en EAR MC4. De två picuperna är Dynavector XV-1S med en inre impedans på 6 ohm och en rekommenderad last >30 ohm. Den andra är en Clearaudio daVinci V2 med en inre impedans 50 ohm men ingen rekommenderad last. Från SUT:en kabel till Riaat en ASR Basis Exklusive med alla inställningar vad gäller impedans och kapacitans. Min belastning på SUT:en är dock 47 kohm. Kapacitansen kan varieras mellan 100-200 pF. Valde den lägre som gav en något klarare diskant och lite ljusare ljud.

 

Calm

[string]

1 hour ago, Bebop said:

Generellt sett är det så att om du ökar belastningen (vilket innebär att du sänker värdet från 300 ohm och nedåt) så får du en mörkare ljudbild som ofta upplevs som lite krympt ljudbild också. Om du höjer värdet så går det åt andra hållet.

 

Förr använde jag Benz Ruby-pickuper som har en rätt hög inre resistans i pickupen. De rekommenderade 500 ohms belastning. Med den hördes det skillnader när jag ökade belastningen (gick under ca 200 ohm) Över 500 ohm, 1000 respektive 2500 ohm hörde jag ingen skillnad gentemot 500 ohm.

 

Idag använder jag Ortofons Windfeld tillsammans med deras transformator ST80 SE som är anpassade för varandra. Det innebär att RIAAT's MM-steg ser pickupen som en MM-pickup med en belastning på 47 kOhm. Om man använder transformator så blir det en annan typ av anpassning men jag utgår ifrån att du använder ett RIAA-linjesteg för din MC(?) Eller har MC-ingången på Pass en transformator (SUT)?

 

PASSen är specad att klara 0.5mV utan någon SUT. Och Stradivarin har en output på 0.6mV, så det borde funka bra.

[Bebop]

Helt normala nivåer. Min pickup ligger på hälften och är tänkt att gå via en transformator, enligt Ortofon.

[string]

Jag har nu labbat lite med olika resistiva värden. Använde Thelma (I got the music in me) som källa. Och vi vet ju alla hur hårt utstyrd den graveringen är - den är inte nådig, varken mot pickup eller RIAA. Slutligen landade DIP-switcharna på 500 ohm, för att musiken och rösten skulle klinga ut ordentligt.

Andra plattor jag spelat har varit mer "förlåtande" - men inte Thelma. Detta var en ny upplevelse. Verkar som man aldrig är färdig med sin anläggning och hela tiden får nya aha-upplevelser. Antar att det är både "resan" och "målet" som gör denna hobby så trevlig!

[calle_jr]

Intressant riaa. Det är alltid kul att höra om när någon laborerar med detta, och båda dip-switcharna påverkar hur frekvens- och fasgång kommer se ut i förhållande till pickupens internimpedans och signalkablage. Med minskad utjämning (dämpning) kan man få en klang som upplevs som livligare eller luftigare. Eller inte, verkar det som ibland 

 

Det Thelma Houston-albumet har mycket höga hastigheter, och det är ett ganska bra album.