Sign in to follow this  
calm

Min Canossavandring

Recommended Posts

Tror det handler om at tape er overlegent på dynamikk, ro og kontroll. Detaljering av strykere er en annen positiv egenskap, og ellers er piano på tape i en egen klasse, gjengivelse av anslag og presisjonen på høye pianotoner gjøres ikke tilsvarende på andre medier.

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 1/7/2018 at 14:48, calm said:

Säg den som är nöjd med att bara ställa upp ny utrustning rakt upp och ner och därmed hoppas att det skall fungera optimalt? Inte jag i vart fall som ser detta mer som utgångspunkten för en resa där målet är att klämma ur varje ny utrustning sin optimala kapacitet. Det kan ske med olika metoder som möjligen kan sammanfattas som tweaks och som enligt mitt förmenande  kan handla om mycket olika åtgärder som strävar mot målet. Så när jag skaffade min nya Studer A807 så var jag både otålig och nyfiken på att få igång maskinen och se att allt funkade rent spelmässigt. Maskinen hade bara varit uppställd någon dag då mitt första besök dök upp med Apex och ett gäng med göteborgare  för en första lyssning. De och jag gillade den nya konstellationen som var mycket av nyhetens behag. Strålande dynamik var det som slog en först.

 Sedan följde mina egna lyssningar som jag också tyckte lät bra och mer hann hjärnan att anpassa sig efter de nya förutsättningarna Och nya band anlände som bekräftade det "nya soundet". Men efter ett tag började nyhetens behag sjunka undan och en mer kritisk period inföll där jag tyckte att ljudet nästan blev för påträngande och platt och jag saknade lite av djupet i min tidigare konstellation. Det är en dimension som jag tycker är viktig och gärna kopplar ihop avsaknaden av djup med en alltför påträngade och dominant diskant. Rumsinformationen minskar och ljudet blir lite mindre upplöst och saknar en "diffuserad" karaktär............  forts.följer.....

Om man studerar elektroniken i en Studer (förförstärkare och eq för avspelning) så kan jag inte för mitt liv förlika mig med att denna inte skulle påverka uppspelningskvalitet. Enbart kretsarna för tonkalibrering borde färga signalen avsevärt. Utöver detta transistorer i flera steg och trafo (typiskt 1:2.5) med total förstärkning ca 60dB och däremellan en hel rad options för eq.

Detta måste utforskas :D

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, calm said:

Det är skillnaden mellan lågt och högt som konstituerar dynamiken för mig, inte förmågan att leverera ljudtryck i sig.

Calm

 

Precis!  Dynamik har inte med ljudtryck att gör i sig när ma spelar hifi. Dynamik är minst lika viktig när man spelar svagt.  Därför kan det i princip inte blir för mycket dynamik. Bara att spela lägre om systemet inte klarar det och om man själv tycker det blir för starkt ljud. Men vill man spela med lite mer realistiska ljudtryck kanske vissa systemet klagar,

 

2 hours ago, calm said:

Visst är systemet i övrigt viktigt, men ett normalt system klarar nog detta.

 

Calm

 

Vad är ett normalt system? Jag har hört rullband på riktigt bra system med små högtalare och jag upplev inte att man får ut lika mycket positivt av rullbanden då som på system med mer förmåga till kraft. 

 

2 hours ago, calm said:

 

Hantverket är också beroende av inspelningsutrustningen i övrigt. 50-talets utrustning kunde t.ex inte hantera pianoklanger på ett riktigt sätt, därför låter det ofta pling, plong i bomullslåda och att man innan bandspelarteknikens inträde inte kunde hantera bastrumman som ofta täcktes av en duk. Dessa brister var hänförliga både till direktgraveringen och till mikrofonplaceringen som inte innefattade multimikrofontekniken. Allt gammalt är knappast bättre.:D

 

Calm

 

Håller med. Från den tiden lät just piano sämst. Blås, ståbas och jag tycker även trummor kunde redan då dock vara magiska. 

 

2 hours ago, byZan said:

Jag tror vi fattade innan också men det jag menade med överraskad var att jag hade förträngt hur bra det låter med band och bra inspelning.

 

 

/byZan 

 

Bra då att du fick uppdatera den förträngningen. :)

 

2 hours ago, byZan said:

 

 

Jag vill minnas att jag innan vi lyssnade på band sa att om jag skulle ha en bandare så skulle det vara för att jag tycker att den gör sig allra bäst med klassiska verk. Vet egentligen inte varför men jag tycker så?

Det klassiska band vi fick lyssna var magiskt och rättfärdigade mina egna tankar om att klassisk musik skall lyssnas via band för att få ut det bästa av det bästa. Klart att annan musik också presenteras bra men om jag hade en bandspelare av denna kaliber så skulle jag i första hand bara köpa klassiska verk.

 

/byZan 

 

 

Ja, klassiska verk blir verkligen magiska och kanske har mest att tjäna på rullband. Men annan musik har också det också faktiskt. Tex OPUS 3 har fantastisk klang dynamik och upplösning som gör sig makalöst bra på rullband.

Jag kommer också att vilja ha mycket klassiskt, men kommer inte att begränsa mig vid det. 

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, calle_jr said:

Om man studerar elektroniken i en Studer (förförstärkare och eq för avspelning) så kan jag inte för mitt liv förlika mig med att denna inte skulle påverka uppspelningskvalitet. Enbart kretsarna för tonkalibrering borde färga signalen avsevärt. Utöver detta transistorer i flera steg och trafo (typiskt 1:2.5) med total förstärkning ca 60dB och däremellan en hel rad options för eq.

Detta måste utforskas :D

 

 

Det håller jag med om. Det kan nog trimmas.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Helt opplagt! Eksempelvis spiller en A80 helt forskjellig med og uten opptakskortene montert. Jeg vet det er enighet om at det spiller bedre med disse demontert, men hos meg ble dette nesten for mye av det hode og jeg foretrekker faktisk, i hvert fall slik mitt systemet nå er, å ha disse montert, litt mer kropp og fylde på bekostning av dynamikk.

Share this post


Link to post
Share on other sites
3 hours ago, calle_jr said:

Om man studerar elektroniken i en Studer (förförstärkare och eq för avspelning) så kan jag inte för mitt liv förlika mig med att denna inte skulle påverka uppspelningskvalitet. Enbart kretsarna för tonkalibrering borde färga signalen avsevärt. Utöver detta transistorer i flera steg och trafo (typiskt 1:2.5) med total förstärkning ca 60dB och däremellan en hel rad options för eq.

Detta måste utforskas :D

 

Självklart! Men är inte detta som konstituerar just Studerljudet? Något annat mål har inte jag mer än att låta det "naturliga" ljudet som Studern själv producerar komma fram. Men om något är "i vägen" för detta så skall det elimineras genom neutralitet i kringutrustningen, vad det nu innebär? Svårt att veta vad som påverkar i kedjan. I vart fall borde det låta som hos Fabio i hans studio, men även här påverkar kringutrustning och akustik, precis som hemma hos mig. Däremot skulle jag nog inte ge mig på att modifiera själva bandspelaren, då är man inne på något som Studer aldrig varit. Men sedan vet man förstås inte vad komponentbytet i restaureringen gav för resultat? Vad som är hönan eller ägget är den ständiga frågan.

 

Calm

Edited by calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, Apexorca said:

 

Precis!  Dynamik har inte med ljudtryck att gör i sig när ma spelar hifi. Dynamik är minst lika viktig när man spelar svagt.  Därför kan det i princip inte blir för mycket dynamik. Bara att spela lägre om systemet inte klarar det och om man själv tycker det blir för starkt ljud. Men vill man spela med lite mer realistiska ljudtryck kanske vissa systemet klagar,

 

 

Vad är ett normalt system? Jag har hört rullband på riktigt bra system med små högtalare och jag upplev inte att man får ut lika mycket positivt av rullbanden då som på system med mer förmåga till kraft. 

 

 

Håller med. Från den tiden lät just piano sämst. Blås, ståbas och jag tycker även trummor kunde redan då dock vara magiska. 

 

 

 

 

 

Ja, Taxmannen testade att mäta ljudet när vi spelade och konstaterade att vi spelade starkare än vad han trodde. Kanske ett bevis för att vi i vart fall inte uppnådde en ljudstyrka som lät besvärande i mitt system. Finns rekommendationer på vissa band att de bör spelas i 89 dB för att uppnå full lyssningseffekt.

Fråga om vad du menar med kraft? Bastyngd eller Vad?

 

När det gäller inspelningsteknik och dess tidiga begränsningar så var det just dessa som ledde till att man gick från stråke till att knäppa på basen istället och till att man spelade mer på kanten på virveltrumman och dessutom var det svårt att hantera en bastrumma eftersom den påverkade inspelningsutrustningen så länge som man direktgraverade, på ett negativt sätt. Detta är hämtat från innehållet i min nya universitetkurs som jag just börjat på och som behandlar just hur inspelningsteknik, media och musik  och hur musik och musicerandet påverkats av just dessa begränsande faktorer.

 

Calm

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
31 minutes ago, calm said:

Däremot skulle jag nog inte ge mig på att modifiera själva bandspelaren, då är man inne på något som Studer aldrig varit.

Jag tror inte man behöver det.

Det säkraste är såklart att skaffa head-direct-out ersättningskort, exvis från ATAE.

 

Men om man studerar kopplingen mellan avspelningshuvud och elektronik (se nedan) så ser man enkelt att man inte behöver modifiera maskinen.

Dock är jag osäker på hur man hanterar tonkontroll, överhörning, oscillator, vu-meter etc. Det kan ju vara att dessa funktioner behövs för att det ska gå att kalibrera överhuvudtaget från avspelningshuvudet.

 

Inkoppling-av-huvuden.jpg

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
58 minutes ago, calle_jr said:

Jag tror inte man behöver det.

Det säkraste är såklart att skaffa head-direct-out ersättningskort, exvis från ATAE.

 

Men om man studerar kopplingen mellan avspelningshuvud och elektronik (se nedan) så ser man enkelt att man inte behöver modifiera maskinen.

Dock är jag osäker på hur man hanterar tonkontroll, överhörning, oscillator, vu-meter etc. Det kan ju vara att dessa funktioner behövs för att det ska gå att kalibrera överhuvudtaget från avspelningshuvudet.

 

Inkoppling-av-huvuden.jpg

 

Jag tror att jag stannar på min nuvarande ambitionsnivå, i vart fall om man befinner sig på nivån A807. Skulle man kliva upp på A80-nivån pratar vi om helt andra pengar både i ursprungsinvestering och eventuell tilläggsutrustning. Där verkar snarast "sky´s the limitit-principen råda. http://www.ataudioeng.com. Kanske är några få förunnat att kunna löpa linan ut?:D:) Kan dock tänka mig att ersättningskortet kanske är billigare?

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, calm said:

När det gäller inspelningsteknik och dess tidiga begränsningar så var det just dessa som ledde till att man gick från stråke till att knäppa på basen istället och till att man spelade mer på kanten på virveltrumman och dessutom var det svårt att hantera en bastrumma eftersom den påverkade inspelningsutrustningen så länge som man direktgraverade, på ett negativt sätt. Detta är hämtat från innehållet i min nya universitetkurs som jag just börjat på och som behandlar just hur inspelningsteknik, media och musik  och hur musik och musicerandet påverkats av just dessa begränsande faktorer.

Calm

 

Intressant! 

 

1 hour ago, calm said:

Fråga om vad du menar med kraft? Bastyngd eller Vad?

Calm

 

Nej jag menar i hela presentationen. Basen har en del i detta så klart. Det finns system jag hör som låter klena och försiktiga och så finns det system med grepp i ljudet och som i partier av crescendo kan växla från försiktig återgivning till fullt blås i orkestern och spela stort och med kraft. Vissa system orkar inte med detta. Då saknar systemet möjlighet att spela med kraft.  Om systemet saknar detta kan det inte få fullt ut nytta av delar av rullbandsljudets fördelar.

 

Att ditt system kan detta med bravur vet jag. Jag blir inte förvånad när du skriver att ni spelat starkare utan att märka detta med rullbandaren. Det är ju för att ljudet är så rent och ditt system inte producerar distorsion trots maxad dynamik, som hjärnan och öronen annars inte orkar med tror jag. 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
49 minutes ago, calm said:

Jag tror att jag stannar på min nuvarande ambitionsnivå, i vart fall om man befinner sig på nivån A807. Skulle man kliva upp på A80-nivån pratar vi om helt andra pengar både i ursprungsinvestering och eventuell tilläggsutrustning. Där verkar snarast "sky´s the limitit-principen råda. http://www.ataudioeng.com. Kanske är några få förunnat att kunna löpa linan ut?:D:) Kan dock tänka mig att ersättningskortet kanske är billigare?

 

Calm

 

Är det någon speciell skillnad på uppspelningskvalitet mellan olika Studer-modeller generellt? Jag kan förstå att kvaliteten som slitvarg i inspelningssammanhang skiljer sig åt.

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Apexorca said:

 

Är det någon speciell skillnad på uppspelningskvalitet mellan olika Studer-modeller generellt? Jag kan förstå att kvaliteten som slitvarg i inspelningssammanhang skiljer sig åt.

 

Jag saknar erfarenhet av jämförelse så jag kan egentligen inte uttala mig. Men om man som gossarna i Belgien är beredd att satsa på A80 utan vu-mätare så är det säkerligen bara i grundutförandet skillnad på den och min A807. Sammanhänger säkert både med mekaniken som elektroniken som jag förstått är lika viktiga. Om man sedan går vidare med förädling av elektroniken så skulle jag utgå från att skillnaden ökar, annars vore det meningslöst att ens försöka. Men som all hifi-utrustning så är det de små sista stegen som är mest kostsamma och subtila till sin natur. Vi är nog i regel hänvisade till samma källor för band med kvalitet som i slutändan fäller avgörandet.

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, Apexorca said:

 

Intressant! 

 

 

Nej jag menar i hela presentationen. Basen har en del i detta så klart. Det finns system jag hör som låter klena och försiktiga och så finns det system med grepp i ljudet och som i partier av crescendo kan växla från försiktig återgivning till fullt blås i orkestern och spela stort och med kraft. Vissa system orkar inte med detta. Då saknar systemet möjlighet att spela med kraft.  Om systemet saknar detta kan det inte få fullt ut nytta av delar av rullbandsljudets fördelar.

 

Att ditt system kan detta med bravur vet jag. Jag blir inte förvånad när du skriver att ni spelat starkare utan att märka detta med rullbandaren. Det är ju för att ljudet är så rent och ditt system inte producerar distorsion trots maxad dynamik, som hjärnan och öronen annars inte orkar med tror jag. 

 

Det är nog kombon förstärkare/högtalare som måste lira. Att t.ex. driva högtalare med låg verkningsgrad med effektsvaga rörsteg är nog dödfött, vilket jag har erfarit i mässammanhang, då hjälper inte all dynamik i signalkällan. :D Har också hört stativhögtalare spela med riktig pondus med kraftiga slutsteg. De kändes inte begränsande i dynamikhänseende egentligen,  oavsett signalkälla. Så du har en point.

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Snart inför ettårsjubiléet av mitt förvärv av Studer A807 kan det finnas anledning att fundera lite hur det hela fallit ut. Lite som en reminder var träffen hemma hos @A/Wing.och @lindome "kupp" med B67:an och eventuellt skillnader i presentation i A/Wings system och mitt eget. Jag har för egen del kommit att köpa mest jazz i fråga om masterband och det kommer nog att bli huvuddelen av den musik som kommer att spelas även framgent, men även klassisk musik, främst opera kommer säkert att växa. Men den kvällen kom det att bli pop/rock och i välkända album som spelades med helt nya upplevelser som effekt. Ord som enastående, utan jämförelse och fantastiskt dök upp i mina tankar och i mitt huvud. Men också en del slutsatser både för egen del i mitt system och @A/Wing.:s är att bandmaterialet och musiken är helt avgörande.

 

Min egen R2R-resa började redan på 60-talet då jag jobbade i radioaffär på lördagarna och kunde dema en Tandberg 62X som i och för sig lät bra men laddades i mitt tycke med alldeles fel musik. Då i bandkopior med Frank Sinatra, Perry Como och andra som jag då kallade "smörsångare". Det gav naturligtvis inte den där musikaliska kicken som fångade mig då. Eftersom jag var relativt ofta på livekonserter med alla de stora rock/pop stjärnorna så var det min musik då. När jag sedermera i början på 70-talet kom att köpa en egen bandspelare så stod valet mellan en Nagra eller en Revox A77. Bandekonomin kom att fälla avgörandet och det blev A77 som går fortfarande på landet. Inspelningarna är ofta kopierad vinyl, men också radioinspelningar. Då fanns säkert masterbandkopior men kunde inte spelas på min bandare som var 4-spår. De få proffesionellt inspelade banden var 2 spår med musik som inte intresserade mig ett dugg och bandspelarepoken med R2R kom att dö ut i skuggan av kassettebandspelartekniken. Där låg en del nyinspelningar på band, samtidigt som cd-mediet kom fram i början av 80-talet. Resan tillbaka till vinylen och det analoga mediet har jag beskrivit i andra trådar.

 

Ett nyvaknat intresse för band som medie och bandspelare som signalkälla, väcktes nog när jag besökte Denver och RMAF 2009. Där var trenden helt klar och i var och varannat rum stod en bandare med ofta band från The Tape Projekt. Minns att jag ändå inte var helt oförbehållsamt imponerad mycket beroende på musikval. Det var först senare när Andrew Jones i en demo av TAD med en bandkopia som han hade kommit över genom sitt engagemang i studiovärlden med sina studiohögtalare. Hans måtto var att spegla precis vad och hur musiken spelades i studion. Minns framförallt dynamiken som var enastående, men att upplösningen och transparensen blev kanske lite i mesta laget för min smak. Demon spelades också i full volym och var kanske lite för "tillspetsad" för att falla mig helt i smaken. Men dynamiken var det bestående minnet och malde i bakhuvudet.

 

fortsättning följer...

 

Calm

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det presenterades bandare i olika mässammanhang efter detta event och eftersom den klara ljudskillnaden utifrån ett dynamikperspektiv ändå var inplanterad så var inte steget långt till att försöka sparka liv i den gamla A77:an. Ett misslyckat försök till en nödtorftig reparation slutade i att den kom att hamna två ggr hos reparatören under en sommar. Förstod att detta med en genomgående renovering var ett måste för att få det hela att fungera och var synnerligen irriterad över att det inte fungerade som det skulle. Det var då idén dök upp om att istället för att ta ett halvt steg till fulländat ljud, löpa linan ut. Med inspiration av @eliot och naturligtvis @Bebop började tankarna ta konkret form. Jag ville förvissa mig om att hitta en leverantör med gott renommé som kunde leverera en proffsmaskin i så gott som nyskick med garanti  på utförd renovering och fick via @Bebop och hans redan upparbetade kontakt och leverans med Fabio the Recorderman och efter en mailväxling med honom klart med vad jag sökte. Fabios rekommendation var antingen en Otari eller en Studer, det senare märket som jag höll som favorit eftersom han arbetat inom företaget så länge och förväntades ha bred kunskap och kontaktnät om problem skulle uppstå framgent med reparation och inte minst reservdelar. Otari har samma goda renommé men kanske mindre tillgång på reservdelar. Fabio erbjöd sig att ta med en A807 till Belgien i samband med en leverans av en A80R som han skulle leverera till någon i den kretsen som @Bebop sedemera träffade och inbjöd också mig till denna första träff. Tyvärr fungerade inte detta datum, så då bestämde jag att istället hämta spelare hemma på plats hos Fabio i Italien. Och resten är historia som man säger och skildras i denna tråd.......

Tyvärr missade jag genom den resan till Italien möjligheten att göra en direkt jämförelse på plats i Belgien mellan min A807 och en A80 R som skulle levereras.

 

Men nu med avstamp i nutid, efter att leveransen har satt sig och fått verkan i mitt system så kan man konstatera vissa väsentliga och avgörande förbättringar har skett, men att kunskapen om musiken och musikteknologin också har fördjupats genom mina studier på universitet  under våren, också har lett till djupare insikter i ämnet allt i från inspelningsteknik, studioakustik, mixning, mikrofonteknik och inte minst om musikhistoria kopplat till olika medier, där naturligtvis bandspelartekniken intar en särskild plats. Det har också lett till ett annat synsätt och förhoppningsvis ett annat fokus på hur olika inspelningar har tillkommit både ur ett musikaliskt perspektiv och de musiktekniska- och inspelningsideal som rått under skilda tidsepoker. Jazz naturligtvis, men även klassisk musik, populärmusik och rock, går lättare att ge en djupare analys  om man har kunskapen hur inspelnings- och mixeridealen sett ut och varierat. Kurslitteraturen kom att omfatta olika infallsvinklar och kritisk analys ur ett mer musikvetenskapligt perspektiv. Detta berikar intresset och landar i mycket annat än rent tekniska aspekter. 

 

fortsättning följer......

 

Calm

Edited by calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
13 hours ago, calm said:

Det har också lett till ett annat synsätt och förhoppningsvis ett annat fokus på hur olika inspelningar har tillkommit både ur ett musikaliskt perspektiv och de musiktekniska- och inspelningsideal som rått under skilda tidsepoker.

Intressant.

Jag minns en period där man i vissa läger såg ned på studioinspelningar, i den bemärkelsen att instrument och sång spelades in var för sig och mixades ihop. Och visst blir det en annan atmosfär när det är live i studion, men i många fall är mixningen en del av den kreativa processen och helt integrerad med det musikaliska uttrycket. Det finns många exempel där detta pågår ett år eller längre.

 

image.png

Share this post


Link to post
Share on other sites

De största fördelarna med bandspelarband som förmedlare av musik ligger förutom den tidigare nämnda dynamiken i sättet hur ljudbilden presenteras, utläggning av instrument och röster i ljudbilden. Både i bredd och upplevt djup. Här ligger mycket av magin i mediet och de mixningstekniker som var förhärskande under bandinspelningarnas storhetstid mellan ca 1950 fram till 80-talet då den digitala eran startade. Les Paul, eller som han egentligen hette Lester Willian Polsfuss blev genom "overdubbing"-tekniken legendarisk, som han kanske inte var helt först med, men skapade förutsättningar för den moderna bandtekniken med att kunna lägga lager på lager och egentligen kunna spela in musik med instrument ett i taget. Det sägs att han egentligen inte gillade att spela med andra musiker och därför kunde han spela in musik vid olika tillfällen. Risken med denna teknik var naturligtvis att ett senare misslyckat pålägg kunde förstöra hela inspelningen och att man då fick starta om hela processen. Hans första hustru Mary fick det tvivelaktiga nöjet att lägga på sången sist och man kan i vissa inspelningar höra en påtaglig nervositet i sången, det var inte nådigt att göra fel i slutet på inspelningen, allt fick göras om. Här föddes flerspårstekniken med separata spår som slutmixades till en eller två kanaler, mono eller stereo. Det blev på något sätt första spiken i kistan för den tidigare förhärskande metoden att låta alla musiker vara på plats samtidigt i studion och många gånger med få mikrofoner som upptagare av den samlade ljudbilden i studion. Styrkeförhållande mellan instrumenten vid fåmikrofoninspelningar fick regleras genom "mixning i rummet". Effekten är tydlig när man lyssnar på tidiga jazzinspelningar där pianot får en mer tillbakadragen roll som kompinstrument då placerat vanligen långt bak och ut till vänster i ljudbilden. Jämfört med en inspelning av "klassiska" pianokonserter då flygeln står långt framme i ljudbilden och därmed skildras med en mer fyllig och naturlig klang. I de inspelningar som jag hittills samlat är detta mycket tydligt.

 

fortsättning följer.....

 

Calm 

Share this post


Link to post
Share on other sites

I musikvetenskapen har diskussionen förts om en inspelning oavsett om den sker "live" eller tillrättalagd i studio utgör en representation av vad som har spelats upp eller om det är ett phonografiskt verk som skall anses vara ett helt självständigt  gentemot det ursprungliga. Eftersom ingen inspelnings- eller uppspelningskedja kan återge vad som skett på scen eller i studio med fullständig  100% exakthet i varje del så är det mer tilltalande att tala om inspelad musik som ett verk i sig och som bara representerar sig själv. Då skulle dessa phonografiska verk ändå vara beroende av teknik men också av inspelningsmässiga ideal, påverkade hur man under olika tider har ansett att en återgivning skall låta. Lite som diskussionen som jag fört om vi idag har gått över gränsen för transparens, upplösning och sättet hur mikrofontekniken och övrig teknik påverkar ljudidealen, hyperrealism dvs ett sound som kanske inte ens kan återges i verkliga livet utan bara är en produkt av arbetet i studion eller mixningen. Detta synsätt kan appliceras på bandinspelningar kontra andra inspelningstekniker. Vilket medie ligger närmast min egen bild av hur det bör låta?

 

fortsättning följer...

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 hours ago, calm said:

tilltalande att tala om inspelad musik som ett verk i sig och som bara representerar sig själv.

Så har Manfred Eicher på ECM uttryckt sig. Han har jämfört med ett fotografi kontra en akvarell av verkligheten. Hans mål är att få till inspelningar som tilltalar honom själv, vilket inte tilltalar alla men rätt många än då. Samma sak med musikurvalet.

 

Neil Young har uttryckt sig på liknande sätt. T ex att om han hade frågat "massan" eller styrts av vad som säljer så hade aldrig de mästerverk han gjort sett dagens ljus. "Jag avbildar inte verkligheten, jag tolkar den".

Share this post


Link to post
Share on other sites
47 minutes ago, Bebop said:

Så har Manfred Eicher på ECM uttryckt sig. Han har jämfört med ett fotografi kontra en akvarell av verkligheten. Hans mål är att få till inspelningar som tilltalar honom själv, vilket inte tilltalar alla men rätt många än då. Samma sak med musikurvalet.

 

Neil Young har uttryckt sig på liknande sätt. T ex att om han hade frågat "massan" eller styrts av vad som säljer så hade aldrig de mästerverk han gjort sett dagens ljus. "Jag avbildar inte verkligheten, jag tolkar den".

Det är nog själva kärnan i dessa teorier om vad som reproduceras. Är det en avbildning eller ett eget verk? Och när uppstår denna självständighet i förhållande till originalet, ibland eller alltid? Detta med hänsyn till att både den musikaliska framställningen kan förändras som dess tekniska kvalitet.

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Om man pratar om att studioproduktionen blir ett eget verk och inte en avbildning av ett uppförande eller en representation, så blev det nog tydligast under poperan i mitten och slutet av 1960-talet. De första helt studioproducerade albumen som Beatles skapade med hjälp av diverse ljud och effekter som inte var möjliga att framställa live på scenen. Med början i albumet Revolver, detta i bjärt avvikelse mot klassiska musikideal som "bästa platsen i konsertsalen" och den tillskapade jazzklubbskänslan i jazzmusiksammanhang. Studioproduktionen blev en art i sig.

Detta fick också helt avgörande effekter på mixningsideal i fråga om utläggning av instrumenten i ljudbilden. Soundstage, Sound Box och Diagonal Mix som ideal och analysinstrument. Dessa kan man roa sig att applicera på inspelad musik och i synnerhet på bandmediet som ger ett tydligare avstamp i tredimensionalitet. Det blir på något sätt roligare att analysera och försöka fundera på hur en inspelning är gjord utifrån dessa begrepp och idéer.

Finns också idéer om att inspelad aldrig kan mäta sig med livemusik, som filosofen Benjamin menade då musikens "aura och själ" går förlorad i en sådan process. Frågan om detta kan appliceras på begreppet X-faktorn, det vi inte kan förklara med t.ex. mätning

 

fortsättning följer......

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
8 hours ago, sprudel said:

Trevligt att läsa dina funderingar, sympatiserar med dina reflektioner. Den där x-faktor, är det illusionen?

Jag vet inte om det är en illusion snarare ett faktum att det aldrig går att helt efterlikna ett liveframträdande hur man anstränger sig rent tekniskt. Kanske är det den audiovisuella upplevelsen som är annorlunda? Men man kan faktiskt blunda på en konsert precis som hemma vid systemet och ända höra skillnaden. Kanske, hemska tanke, låter det sämre live?

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Om man skall reflektera över bandmediet som sådan kontra andra medieformer så kan jag för egen del ändå konstatera att det sannolikt är det media som kommer närmast liveframträdandet. Det finns naturligtvis digitala upptagningar som kommer mycket nära och till och med överträffar den analoga upptagningen. Jag tänker på den övning vi några gamla hifirävar fick uppleva hos Stylus förra hösten i jämförelse mellan DSD och rent analoga inspelningar. I några enstaka fall kunde i vart fall jag inte höra skillnaden och i något fall lät faktiskt DSD bättre. Så skillnaden kanske ligger i graden av noggrannhet i fråga om det rent hantverksmässiga inspelningsarbetet? Vetskapen att allt i princip är möjligt att korrigera i efterhand i den digitala världen kanske gör kanske att omsorgen i den tidiga inspelningsprocessen allt ifrån val av lokaler, mikrofon-placering, musikernas placering och möjlighet att uppträda var och en etc.etc, gör sammantaget att samma omsorg inte är nödvändig om man ändå kan korrigera. Korrigering i dagens digitala miljö är möjlig ner på enskild ton och tempo.

 

fortsättning följer

 

Calm

Edited by calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

I linje med andra upplevelser som vi förstärker gentemot verkligheten, så är det nog så att ibland låter det bättre hemma än i vekligheten. Undantag finns som stränginstrument, inkl piano, röster,  framfört utan förstärkning i trevlig lokal.

Mänskligheten har ju en tendens till att vilja ha förstärkta upplevelser, supernormala retningar, som parfymer, smink, sockrad mat, smakförstärkare som glutamat, man kan fortsätta hur länge som helst.

Den sysselsättning som ligger nära att göra en analogi till är väl trenden i TV-tittandet med 4K där vi upplever en bild som är mer detaljerad och belyst än den verkliga upplevelsen. Ingen vattenånga i luften utan klart som glas.  

Vissa HiFi-system går åt det hållet också och är det då High Fidelity i den ursprungliga meningen, eller är det Super High Fidelity? 

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 minute ago, sprudel said:

I linje med andra upplevelser som vi förstärker gentemot verkligheten, så är det nog så att ibland låter det bättre hemma än i vekligheten. Undantag finns som stränginstrument, inkl piano, röster,  framfört utan förstärkning i trevlig lokal.

Mänskligheten har ju en tendens till att vilja ha förstärkta upplevelser, supernormala retningar, som parfymer, smink, sockrad mat, smakförstärkare som glutamat, man kan fortsätta hur länge som helst.

Den sysselsättning som ligger nära att göra en analogi till är väl trenden i TV-tittandet med 4K där vi upplever en bild som är mer detaljerad och belyst än den verkliga upplevelsen. Ingen vattenånga i luften utan klart som glas.  

Vissa HiFi-system går åt det hållet också och är det då High Fidelity i den ursprungliga meningen, eller är det Super High Fidelity? 

Håller hel med dig och har tagit upp fenomenet ett antal ggr på bl.a. på detta forum. "Dikten överträffar verkligheten" skulle man kunna säga om hyperrealism, som begreppet kallas och det handlar inte bara om inspelningen som sådan utan även hur den spelas upp via ett system.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
29 minutes ago, calm said:

Korrigering i dagens digitala miljö är möjlig ner på enskild ton och tempo.

Det är precis då välljudet åker ut med badvattnet skulle jag säga :)

Det går liksom inte återskapa råvaror från en chili con carne...

En inspelning bör nog inte betraktas som toner, utan som en modulerad signal, dvs en salig blandning av toner.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
Sign in to follow this