Jump to content

Ditt senaste inköp av masterbandkopior


eliot

Recommended Posts

5 hours ago, calm said:

Tacksam för  synpunkter!

Den finns som DSD på Acoustic Sounds. För att ladda ner den behöver du sannolikt skapa en US- eller Canada-adress via VPN som @Taxmannen tidigare tipsat om. Jag försökte med min vanliga adress för ett par år sedan men fick "njet".

 

https://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?/forums/topic/13057-roon-16-ute-nu-stöd-för-qobuz-mm/&do=findComment&comment=240409

 

Här är länken till filen https://store.acousticsounds.com/d/95078/Patricia_Barber-NightClub-DSD_Download

 

 

Link to comment
Share on other sites

6 hours ago, calm said:

som dock är digitalt mastrad vilket gör mig direkt tveksam till detta köp

Det hade varit bra med bättre upplysning på albumen om exakt hur de är gjorda. De flesta masterband av gamla inspelningar görs idag från digitala filer då de flesta bolag har fört över musiken till digitalt media för att rädda musiken. Om du minns bilden från Italien med RAI's alla ouppackade Studer A807 så används de enbart för att föra över masterband till digitalt format. Enligt HiFi News så hade de största bolagen typ Decca, EMI och Columbia fört över ca 90 % för ett par år sedan. Mycket av det som kallas masterband är i själva verket gamla vinylmastrar och inte studiomastrar. De låter bra även de.

 

Nightclub är inspelad analogt och sedan mixad digitalt. Det låter säkerligen mycket bra på band. Om det hade varit inspelat digitalt med en massa delay och artificiella akustiska effekter hade jag varit mer orolig, men inte för digital mixning. I hennes fall hade jag nöjt mig med högupplöst pcm eller dsd-fil. Eftersom de mixat den i 24 bitars pcm har de konverterat den till dsd för att tillverka sacd. Det är alltså inte en ren dsd-konvertering från band.

 

När det gäller masterband köper jag bara band från "vinyleran", alltså inspelningar gjorda före ca 1980. 

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, Bebop said:

Det hade varit bra med bättre upplysning på albumen om exakt hur de är gjorda. De flesta masterband av gamla inspelningar görs idag från digitala filer då de flesta bolag har fört över musiken till digitalt media för att rädda musiken. Om du minns bilden från Italien med RAI's alla ouppackade Studer A807 så används de enbart för att föra över masterband till digitalt format. Enligt HiFi News så hade de största bolagen typ Decca, EMI och Columbia fört över ca 90 % för ett par år sedan. Mycket av det som kallas masterband är i själva verket gamla vinylmastrar och inte studiomastrar. De låter bra även de.

 

Nightclub är inspelad analogt och sedan mixad digitalt. Det låter säkerligen mycket bra på band. Om det hade varit inspelat digitalt med en massa delay och artificiella akustiska effekter hade jag varit mer orolig, men inte för digital mixning. I hennes fall hade jag nöjt mig med högupplöst pcm eller dsd-fil. Eftersom de mixat den i 24 bitars pcm har de konverterat den till dsd för att tillverka sacd. Det är alltså inte en ren dsd-konvertering från band.

 

När det gäller masterband köper jag bara band från "vinyleran", alltså inspelningar gjorda före ca 1980. 

Tack Bebop för som alltid klargörande information!

Den digitala mastern är enligt Jonathan Horwich på IPI gjord av Bob Ludwig tydligen en legendar bland inspelningstekniker. I den här ganska långa intervjun pratar han om digital respektive analog mastering och konstaterar att det går mycket bra att överföra analoga inspelningar till digitala, men kanske inte åt andra hållet. Han började med digitalteknik redan i slutet av 70-talet och konstaterar att den blivit bättre och bättre och kan egentligen bli ännu bättre i digitalt format än analogt.  

 

 

Om man orkar lyssna igenom får man ett intressant studiobesök och en pratstund med Bob Ludwig.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Myles B Astor på Audionirvana skrev:

Strike it when the iron is hot! May never again be available on tape. Don’t let the fact is a digital recording dissuade you from buying the tape. Cafe Blue on tape sounds world’s better than LP or CD.

I think on reason Jonathan likes Nightclub is the recording is a little less processed and more natural sounding than Cafe Blue. Absolutely sure if this is successful, there will be more Barber on tape!”

Link to comment
Share on other sites

42 minutes ago, eliot said:

I think on reason Jonathan likes Nightclub is the recording is a little less processed

Enligt CD-konvulutet är den analogt inspelad med mixad digitalt. Det låter säkert bra på band men det gör de ju också på både CD och vinyl. 

Link to comment
Share on other sites

 

De är ju bra båda två och i min värld blir denna typ av omdömen beslöjade av tycken och smak som i hög grad beror på musikaliskt uttryck, mickning och instrumenthantering.

För egen del är varken Jonathan Horwich eller Myles B Astor referenser för musiksmak, och det gör det ännu svårare.

 

Link to comment
Share on other sites

Jag spelade Nightclub på vinyl igår och konstaterar att det är en mycket bra inspelning om man gillar den typen av musik och piano. Eftersom musiken är enbart covers tycker jag att den inte tillhör Patricia Barbers främsta rent musikaliskt, även om hennes versioner är bra. Inspelningen är gjord år 2000 på skivbolaget Premonition Records och om man får tro baksidestexten på denna LP och Mofi:s SACD från 2004 så är inspelningen mixad till 2 kanalers analog 1/2" tape som i sin tur mastrats av Bob Ludwig för CD och av Doug Sax för vinyl. Samtidigt framgår det att det finns en digital säkerhetskopia från inspelningen. På Mofi:s SACD framgår det att Allan Tucker gjort en 24-bitars master från analog källa, till 2004 års CD-utgåvor.

Förvirringen är total när Jonathan i mailväxling hävdar att inspelningen "med 95% säkerhet är ursprungligen digital", vilket verkar rimligt med hänsyn till den tidseran som inspelningen är gjord, så är det sannolikt ett unikt undantag om man skulle använda analog teknik vid själva inspelningen, men då känns det ologiskt att överföra en digital mixning till analog tape för slut mastering till två versioner en för CD och en för vinyl. Sedan kommer Allan Tucker in och gör en ny master 24-bits från analog källa för utgåvorna 2004 CD och SACD, Blue Note respektive Mofi. Tyvärr har jag inte tillgång till "original" CD:n från 2000.

Jag tror inte det gör någon skillnad men alla tycks utgå från den analoga källan efter mixningen som sedan mastras i olika versioner varav en är för vinyl och resten för olika CD-upplagor.

Men den principiella frågan är om man någonsin kan få en bättre version än original-tapen och vad t.ex. Mofi gör i sin bearbetning och om man skulle vinna något på att ånyo återföra en digital kopia till analog tape. Var i kedjan skulle man kunna kapa led? Det skulle då innebära att även digitala inspelningar skulle kunna likt analoga kunna försämras av kopiering. Och frågan om det ens är en skillnad mellan digitala original och kopior? Utgår inte dessa från samma algoritm och om de är bit-true egentligen "syskon" och inte "barn" som vid analog kopiering ? Kan för lite om digital teknik och därför intressant att veta.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

21 minutes ago, calm said:

Det skulle då innebära att även digitala inspelningar skulle kunna likt analoga kunna försämras av kopiering. Och frågan om det ens är en skillnad mellan digitala original och kopior? Utgår inte dessa från samma algoritm och om de är bit-true egentligen "syskon" och inte "barn" som vid analog kopiering ? Kan för lite om digital teknik och därför intressant att veta.

 

Filer "försämras" inte vid kopiering, men om man däremot byter format, t ex från PCM till DSD, eller ändrar upplösning/samplingsfrekvens så påverkar man självklart filerna. En annan aspekt som självklart påverkar om man skall överföra digitala filer till band är vilken Dac man använder sig av.

 

Av nyfikenhet hade jag lite mailväxling med Jonathan om just Nightclub igår, bl a för att jag var nyfiken på ursprung/format på de filer han har tillgång till, hur han tänkt skapa banden och vilken Dac han använder sig av. Jag fick tyvärr inget entydigt svar vad det gäller filerna, men med tanke på att han meddelade att han för DA-omvandlingen använder sig av en Cantata Music Center 3.0 från Resolution Audio, som enbart klarar PCM (upp till 192/24), så kan vi i alla fall all utesluta att han har DSD-filer. Han bekräftade också att varje unik bandkopia han levererar skapas genom DA-omvandling av de digitala filerna och inspelning på band från analogutgångarna på Cantatan, så han gör med andra ord ingen egen "tape-master" som han sen kopierar.

 

Jag skaffade oavsett DSD-filerna från Acoustic Sounds och kan tänka mig att skapa ett "jämförelseobjekt" på band om någon får för sig att köpa banden från Jonathan. Det vore intressant att se om det finns några hörbara skillnader :cool:

 

 

Link to comment
Share on other sites

5 minutes ago, Taxmannen said:

 

Filer "försämras" inte vid kopiering, men om man däremot byter format, t ex från PCM till DSD, eller ändrar upplösning/samplingsfrekvens så påverkar man självklart filerna. En annan aspekt som självklart påverkar om man skall överföra digitala filer till band är vilken Dac man använder sig av.

 

Av nyfikenhet hade jag lite mailväxling med Jonathan om just Nightclub igår, bl a för att jag var nyfiken på ursprung/format på de filer han har tillgång till, hur han tänkt skapa banden och vilken Dac han använder sig av. Jag fick tyvärr inget entydigt svar vad det gäller filerna, men med tanke på att han meddelade att han för DA-omvandlingen använder sig av en Cantata Music Center 3.0 från Resolution Audio, som enbart klarar PCM (upp till 192/24), så kan vi i alla fall all utesluta att han har DSD-filer. Han bekräftade också att varje unik bandkopia han levererar skapas genom DA-omvandling av de digitala filerna och inspelning på band från analogutgångarna på Cantatan, så han gör med andra ord ingen egen "tape-master" som han sen kopierar.

 

Jag skaffade oavsett DSD-filerna från Acoustic Sounds och kan tänka mig att skapa ett "jämförelseobjekt" på band om någon får för sig att köpa banden från Jonathan. Det vore intressant att se om det finns några hörbara skillnader :cool:

 

 

Jag kommer inte att köpa men inte mht digital/analog-synpunkt utan jag väntar till han släpper lite andra album och gärna live-upptagningar som Companion eller A Fourtnight in France och med PB:s egna material. Vore intressant att höra vad du tycker om Acoustic Sounds version.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, calm said:

Det skulle då innebära att även digitala inspelningar skulle kunna likt analoga kunna försämras av kopiering.

Det tror jag inte så mycket på. En digital kopia kan kopieras i det oändliga så länge den är bit-perfekt. Frågan är nog snarare om de varit i "skruvat" på de olika mixningarna.

 

Det finns gränser för vad man kan uppnå med en gravérnål på en matris, framför allt i dynamik och basomfång/amplitud. Av den anledning gör/gjorde man anpassade vinylmastrar på band. Men även dessa låter fantastikt bra. Stegen efter med gravering på matris och sedan en eller flera inverser av den och kanske en runda till för att göra kopior av utsprungsmatrisen som man sedan gör pressmatriser av plus avspelning där hemma är rätt många mekaniska led som påverkar återgivningen.

 

Rena mixade studiokopior (steget innan ett vinylmastrat band) har för mycket av det goda. @calle_jr har ett sådant band och det är inte särskilt njutbart. 

Link to comment
Share on other sites

30 minutes ago, Bebop said:

Det tror jag inte så mycket på. En digital kopia kan kopieras i det oändliga så länge den är bit-perfekt. Frågan är nog snarare om de varit i "skruvat" på de olika mixningarna.

 

Det finns gränser för vad man kan uppnå med en gravérnål på en matris, framför allt i dynamik och basomfång/amplitud. Av den anledning gör/gjorde man anpassade vinylmastrar på band. Men även dessa låter fantastikt bra. Stegen efter med gravering på matris och sedan en eller flera inverser av den och kanske en runda till för att göra kopior av utsprungsmatrisen som man sedan gör pressmatriser av plus avspelning där hemma är rätt många mekaniska led som påverkar återgivningen.

 

Rena mixade studiokopior (steget innan ett vinylmastrat band) har för mycket av det goda. @calle_jr har ett sådant band och det är inte särskilt njutbart. 

Jo så har jag också uppfattat det. I digitala världen finns egentligen inte som i den analoga några kopior, eftersom de skapas i ögonblicket utifrån den algoritm som ligger till grund för upptagningen och som jag skrev blir varje "uppspelning" likadan eller "syskon" i relation till föregående, förutsatt att den är bit-perfekt. När det gäller mixning och master-framställning så är det naturligtvis en anpassning både rent "idealmässigt" utifrån hur man vill att det skall låta i slutändan och en teknisk anpassning utifrån  efterföljande mediers begränsningar. Men man kan fundera på var i processen de flesta bandkopior är "avtappade" i kedjan? De bandkopior som jag har låter i vart fall bättre än sina motsvarigheter i vinyl eller cd. Knappast ren tur tror jag.:)

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

11 hours ago, Bebop said:

Rena mixade studiokopior (steget innan ett vinylmastrat band) har för mycket av det goda. @calle_jr har ett sådant band och det är inte särskilt njutbart. 

Precis.

Som lyssnare tycker jag inte man har glädje av något annat än kopia från en färdig master.

Mixningen är inte klar, i bästa fall är det balanserat, urvalet är ofta inte bestämt och låtarna är inte ens i ordning. Det är en ren utvärderingsgrej.

 

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, calle_jr said:

Precis.

Som lyssnare tycker jag inte man har glädje av något annat än kopia från en färdig master.

Mixningen är inte klar, i bästa fall är det balanserat, urvalet är ofta inte bestämt och låtarna är inte ens i ordning. Det är en ren utvärderingsgrej.

 

Ja frågan är då vilken master? Master efter mixning? Vad jag tycker är bandmediets styrka är att det inte begränsar i fråga om framförallt dynamiken mer än vad bandmediet som sådant begränsar, men det finns naturligtvis andra parametrar som skiljer bandmediet och slutprodukten CD eller LP. Mixningen är naturligtvis en väsentlig del i det konstnärliga arbetet, så den måste naturligtvis vara gjord i en användbar bandkopia, annars blir det ungefär som att se på en råkopia av film före klippning. Kanske inte så njutbart?

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jag har lyssnat på helt okomprimerade band och de låter hemskt. Mixade måste de vara men ibland nämns s k vinylmastrar i negativa ordalag. Man kanske tror att de låter som en LP men de är rätt långt ifrån. Bas och dynamik är något nerdragen men ändock ändå bra mycket bättre än på en LP som i sig kan låta väldigt bra. Jag har ett band som är mastrat för SACD-produktion. Där följer man en annan kurva och drar upp nedre registret mer så att det inte låter så vasst.

 

En artikel i HiFi News behandlade detta vid cd'ns introduktion. Skivbolagen gnuggade händerna i början och körde över sina vinylmastrar på cd som de menar är huvudorsaken till cd'ns dåliga rykte att låta tunnt och vasst. Med tiden lärde de sig att man måste göra nya mastrar avsett för bl a cd. Då kom t ex 20 bits remastrade utgåvor. Jag har en Coltrane-box som inte är alldeles enkel att skilja från vinylen. Gott hantverk låter normalt bra även digitalt, menar jag. Men precis som med vinyl måste man ställa krav på hårdvaran. 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Det blev en massa masterbandkopior köpta i München:tongue:

 

Dessa två titlar kan jag redovisa.

 

Davide Pannozzo Trio - A portrait of Jimi Hendrix på Hemiolia Records. Naturligtvis inte som Jimi själv men s-n så bra inspelning och fantastiskt duktiga musiker. Toppkvalitet skulle jag säga!! 2 st rullar och ca 60 min musik.

 

Rosa King - King of the train på STS Analog. Levereras på en liten rulle och 7,5 ips, men det låter också mycket bra. Nästan 40 min speltid.

 

Sedan var väskan hem fullpackad med allehanda band från mindre kända leverantörer:41: 

 

Pannozzo.jpg

Rosa king.png

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Jag har medvetet låtit mina öron ta sommarlov för att kunna spetsa dem ånyo till hösten och innesäsongen. Har njutit liveljud direkt från strandens vågskvalp, fåglarnas sång, syrsornas gnidande och vindens sus över trädkronorna och varit skönt befriad från alla konstlade ljud från tvenne högtalare i lyssningsposition. Men så dyker det upp frestande mail från Jonathan Horwish på IPI om att han släpper ytterligare ett band från Promonition Records Patricia Baber-inspelningar. Denna gång Companion, en av hennes live-upptagningar från "hemmaklubben" Green Mill i Chicago Ill. Orginalinspelningen är från 1999 och är en digital master gjord av Doug Sax som kopierats av Jonathan på en modifierad Sony APR 5003, band för band mot mastern på 1/4 " tvåkanals stereo på 15 ips IEC.

 

P1130427.jpg.ac2c9892aba9a37168e7eb1a4b542671.jpg

 

Inga tjusiga boxar utan enkla plastkassetter med baksidestext klistrad direkt på och ett tryckt blad med låtlistan taget från LP-n. Har bara hunnit lyssna en gång men gillar både upptagningen och låtvalet som är en blandning av Patricias egna kompositioner och kända. Allt från Peter Greens Black Magic Woman till Miles Davis So What. Och hon har också sin hyllning till Jacky Terrason i Like JT, som hon menar förnyat taktbildning i sitt sätt att spela. Liveljuden är lite som Jazz at The Pawnshop med slamrande porslin och tappade grejor på pianot som förstärker närvarokänslan. Den lovar gott inför ytterligare lyssningar och lite mer genomträngande analys.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

On 2019-08-02 at 19:53, calm said:

frestande mail från Jonathan Horwish på IPI om att han släpper ytterligare ett band från Promonition Records Patricia Baber-inspelningar

Då kanske A Fortnight In France dyker upp snart? :tongue:

 

 

On 2019-03-01 at 16:59, calm said:

Den digitala mastern är enligt Jonathan Horwich på IPI gjord av Bob Ludwig tydligen en legendar bland inspelningstekniker.

"RL" i det döda vaxet är i princip en garanti för en fin LP.

Link to comment
Share on other sites

27 minutes ago, calle_jr said:

Då kanske A Fortnight In France dyker upp snart? :tongue:

 

 

"RL" i det döda vaxet är i princip en garanti för en fin LP.

Den ser jag fram emot!:)

Sedan är det frågan om det är värt priset? 450 USD + frakt och momsning i Sverige är lite väl svettigt. Mofi gör bra remasters kan jag tycka till en bråkdel av priset. Men R2R känns lite speciellt.:app:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Har nu spelat mitt nya masterband ett antal ggr och även jämfört med mina tidigare utgåvor av Companion. Har en dubbel LP och en CD från Premonition Records respektive Blue note. Båda från 1999. Finns ytterligare versioner från Mofi i en SACD- och en dubbel LP som jag tyvärr inte har.

Om jag jämför med de versioner jag har så är masterbandet något bättre upplöst och dynamiskt, men torde utgå från samma digitala master. Något diffust kring vad denna utgår ifrån eftersom det står att de utgår från analoga källor? Jonathan Horwich har inte så mycket att tillföra i ämnet, jag har ställt frågan tidigare och fått svävande svar.

Så jag kan bara konstatera att masterbandet ger lite mer rumskänsla och närvaro, men rent musikaliskt tillför det knappast något. Jag gillar Companion sedan tidigare och särskilt hennes humoristiska drapa, If This Isn´t Jazz,  som genmäle mot en artikel i NY Times som sågat henne som jazzartist. Så också hennes mycket egna tolkning av Miles Davis So What. Klubbkänslan är påtaglig och någon gång måste jag nog besöka Green Mill om vi nu inte kan få hit henne istället, vilket verkar svårt. Får nöja mig med de livekonserter jag bevistat i Paris och NYC.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...
4 hours ago, lindome said:

En leverans av riktigt bra inspelad jazz! Pratade en stund idag med en kille i Holland och frågade då lite om dessa band.

Vad jag förstod så är inspelningarna gjorda av Fritz de With 1967 på Nagra bandspelare:tongue:

 

Hur som helst så låter det mycket bra!

Jazz Masters.jpg

Vad är det för musik på dessa band? Förutom ospecat jazz masters?

 

Calm

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Kollade nyhetsbrevet från RTM (som tillverkar SM900, SM911, LPR90 med flera...).

 

De lanserade sitt kassettband för ett år sedan. Uppenbarligen är de inte helt döda på marknaden, även på den professionella sidan. 

 

Based on our legendary SM900 formula our cassettes have a great sounding range and are perfect for those who want to record mixtapes, music, or anything in between. We are currently producing the equivalent of 30,000 cassettes a month

 

En av deras kunder (4th Street Record) varnar oss för att köpa billiga band på nätet (ligger förstås i RTM's intresse men ändå tänkvärt. Intressant också varför det gick åt h-e med Ampex pga av valfett...

 

Long time ago we used AMPEX 456, which has been problematic. The substance on the back of the tape used to be made from a whale product, and when they stopped using that, they tried something else for awhile that didn’t last as long. So whenever we transfer tapes today, we get a lot of people saying “I bought this tape online for $50,” and they bring it in and you know, it’s no good. It gunks up the machine and  takes a long time to clean, so we generally don’t even put it on. There are a lot of unscrupulous people selling tape online, so that’s one thing I would advise your readers; to not buy old used [reel] tape at this point. And the 456 pretty much started to go bad universally, so if you have tracks on old tape, you bake it. And I’ve been reluctant to take that responsibility on with people’s precious masters - I usually refer people to a place that bakes it.

 

 Hela artikeln är intressant som även behandlar musikindustrin idag från studions perspektiv. Du hittar den på RTM's hemsida där du även kan teckna dig för deras nyhetsbrev.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Kunde inte motstå erbjudande om ytterligare ett band från IPI omfattande  Patricia Barber: Verse i ett urval kopierat på ett band från en digital master.

Senast var det Companion som faktiskt var riktigt bra, så nu fick det bli nästa också. Jonathan Horwich svarar för tekniken i kopieringen.

 

Calm

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Ja så dök det då upp till slut! Bandet som legat och guppat i lufthavet över Atlanten och nu landat hemma hos mig.

 

P1140346.jpg.6556694a53a6c13a06b7077614b70d35.jpg

 

Patricia Barbers "Selections from Verse" 6 urval av detta album. Kopierat från digital master av Jonathan Horwich på IPI, USA.

Förpackat i en ordinär plastkassett utan annan text än en" inspelningsjournal" med lite minidata från inspelningen.

P1140348.jpg.beca00ac55737656e1f45da1f0297da7.jpg

 

Öppnar man den så hittar man en kopia av framsidesbilden från LP:n

 

P1140349.jpg.ee79cb1ae66dea416edabd995001cd2d.jpg

 

och sedan baksidan med låturvalet....

 

P1140345.jpg.9251bb6e8d199642564d645ee0fcd673.jpg

 

Efter lite operation med att förse bandet med start- och stoppsladdar, så var det dags att lyssna.

 

Känner igen låtarna och inspelningen även om jag tycker att den låter mer tydlig i instrumenteringsupptagningen och därmed upplever jag lite mindre samklang och kanske också att ljudbilden kan vara lite förhöjd i lateranplanet. Men bra på det stora hela och tyvärr en ganska liten del som spelas på piano. Pianot en smula dovt, men så också på "originalet". Så absolut värt för en Patricia fan....:thumbsup:

 

Apropå Patricia Barber så påminde jag programchefen på Fasching att många vill se henne uppträda i Sverige, men att enligt honom att det har gjorts försök att få ihop datum som passat båda men ännu inte lyckats.:39: Åren går och jag hoppas att det äntligen kan lyckas...När jag frågade Patricia sist jag såg henne i NYC så sade hon att hon gärna kommer till Sverige, men det kräver kanske en inbjudan? Jag vet inte vad som är kutym i bokningssammanhang, att man bjuds in eller bjuder in sig själv? Uppenbarligen lyckades Malmö-festivalen bättre, för några år sedan med en utomhuskonsert som kanske inte är bästa introduktion i alla sammanhang.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, calm said:

Jag vet inte vad som är kutym i bokningssammanhang, att man bjuds in eller bjuder in sig själv?

Jag ingick i programgruppen på "Jazzfestivalen i Kristianstad/Åhus" under sju år på 80-/90-talet. Då gick det till så att deras agenter skickade ut vilka artister/grupper som kunde bli aktuella under nästa sommar t ex. De utskicken gjordes med början hösten innan. Då fick man anmäla sitt intresse. Vissa grupper bokades snabbt medan andra var mindre intressanta. Någon månad senare kom sedan en mer definitiv lista där de som visats lågt intresse inte fanns med. En faktor för att man skulle få dem var att man också fick ihop logistiken till när vi hade våra datum så att de blev rimliga resschema både för artisten och ekonomiskt. 

 

Först försöker man fylla behoven till de större festivalerna i Europa vilket gjorde att det var näst intill omöjligt få de största namnen upp till Norden alternativt att vi fick ta dem typ en tisdag eller onsdag.

 

Det var heller inte sällan vi fick kombinationserbjudande. Ett år fick vi t ex Art Blakeys Jazz Messenger under förutsättning att vi också bokade Horace Silvers Quintet och Ted Curson Septett (som vi då fick till mycket lägre kostnad). Det är dock stor skillnad i priser mellan sommar och vinter. Under jazzfestivalperioden på sommaren är det fler ute på turné och större konkurrens om storstjärnorna. På vintern vill de gärna komma till de större metropolerna där det finns underlag till att köra 3-4 konsertkvällar. Det kan ju fixas även i Norden genom samarbete mellan våra huvudstäder men få vill ha måndag-onsdagskvällarna. 

 

I andra fall fick vi ok om vi också kunde fixa två spelningar till i Norden. Ett par gånger bjöd vi in själva, t ex Dizzy Gillespie och Thad Jones och sedan fixade vi svensk/danskt komp respektive storband (som hjälpte till att pröjsa då de fick förstklassig repetition).. Att bara ta in en grupp för en enda spelning blir en dyr tillställning. Det är inga problem för Sweden Rock men inte så lätt för en liten jazzklubb.

 

En förutsättning för många amerikanska jazzgrupper då var att de fick stöd från USA myndigheter för "kulturexport" för bl a resor över Atlanten. Om det existerar idag vet jag inte.

Link to comment
Share on other sites

Jag vet naturligtvis inte hur pass "het" Patricia är i Sverige och i jazzkretsar, men vid mitt bord på Fasching var det flera som höll med om att hon borde bjudas in och då satt jag med medlemmar i "Faschings Vänner" som är delägare i klubben. Men man kan ju ifrågasätta om intresset är så stort egentligen från klubbens sida att man inte lyckats på alla dessa år. Att hon vid sitt senaste skivprojekt "tvingades" till crowdfounding kanske indikerar att stjärnan är i dalande.  Jag har i mail till Patricia föreslagit henne en lämplig turnéplan vore med Fasching, Nefertite, Mountmartre och avslut på New Morning i Paris där hon spelar regelbundet och sedan vidare  ut i Europa. Men det förutsätter naturligtvis att det klaffar i alla led och att man frågar. Kulturstöd är kanske också en förutsättning, som när polska artister kommer hit som Stanko m.fl. gjorde när han levde, då var Polska Institutet med och sponsrade. Ja vi får se!? Det vore roligt i vart fall.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...