Apexorca

Hemma hos JR.

Recommended Posts

Jo, denna EMT har en närmast enorm motor och jag tror den går på 3-fas internt för jämnast möjliga gång. Jag har svårt att tro att det någonsin suttit en större, starkare eller tyngre motor på någon annan skivspelare i historien? 

 

HANA SL är en prisvärd puppa (nu talar jag ju liksom i egen sak här...) som verkar passa rätt bra på denna spelare rent ljudmässigt. De kommer ju även med en MONO-version av denna så småningom och vi får se hur den står sig framöver jämfört med SPU hos JR. 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag kunde inte låta bli och lade örat tätt mot spelaren. Då går det faktiskt att förnimma ett lite svirrande ljud. Det finns inte på min spelare. Undrar om detta är något som blivit bättre på nyare spelare. Så som vi spelade hos JR var det dock inget som hördes ut i högtalarna i alla fall. 

Då hördes bara riktigt bra musik från bla denna grymt bra vinyl-platta. Inspelad i ett vardagsrum. Se på omslaget hur Billie Holliday håller om Horece Parlan.

 

IMG_0978.thumb.jpg.d3f85af052ff355bfaad61a5e5e796ad.jpg

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
On 2018-05-02 at 20:34, Apexorca said:

- Vad har vi egentligen lärt oss sedan dess och hur mycket bättre är dagens spelare?

Med vinylmediat är man ganska låst vid ett antal kriterier; geometri och konfiguration med tallrik och tonarm, hastighet, spårets utformning, eq. Olika vinylspelare har på olika sätt och på olika grunder förbättrats utifrån dessa kriterier flera gånger om. Grundidén med mekaniskt graverade spår är att de ska röra sig och läsas av en hastighetstransducer som står stilla i förhållande till spåret. Ganska styrande kriterier...

Det har gjorts en massa utveckling på nya konstruktioner där man frångår dessa kriterier, tex cd-spelare. De är ju objektivt sett avsevärt mycket bättre. Därefter filspelare som är en annan art och hur bra det kan bli jämfört med en EMT finns det inga gränser för.

:)

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
17 hours ago, calle_jr said:

Jättefin spelare :tongue:

 

Intressant med inbyggd eq efter tre olika standarder. Används det av JR?

NARTB har tre tidskonstanter och jag skulle säga att den är identisk med RIAA.

 

 

Jag kan tänka mig att det var bra att ha på en radiostation på den tiden.

Edited by Apexorca

Share this post


Link to post
Share on other sites
8 hours ago, Apexorca said:

 

Jag kan tänka mig att det var bra att ha på en radiostation på den tiden.

Ja. Man står ju där med skivan och ser vad man har framför sig.

Men jag undrar varför EMT valde just NARTB, RIAA och DIN? NARTB är ju Capitol och identisk med RIAA. Men varför har man i så fall inte Columbia, EMI och Decca? Förbryllande :Thinking:

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, calle_jr said:

Ja. Man står ju där med skivan och ser vad man har framför sig.

Men jag undrar varför EMT valde just NARTB, RIAA och DIN? NARTB är ju Capitol och identisk med RIAA. Men varför har man i så fall inte Columbia, EMI och Decca? Förbryllande :Thinking:

 

Bra fråga.

Jag har för mig att det var minst sagt en viss röra med dessa olika eq-kurvor. Inte ens RIAA var en säker standard som jag förstår det. Den kunde skilja sig över världen och utvecklades och justerades efter hand. Man följde helt enkelt inte RIAA-standarden som tänkt. Så det var kanske inte så lätt att välja vad man skulle använda till sina maskiner. 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Fin tråd som jag tittat igenom igen eftersom jag var på besök hos JR igår.

Det var säkert mer än 10 år sen jag var där. IMF var det som gällde på högtalarsidan den gången, mycket vinyl bl a Audiomecan och Garrard på den tiden. Har för mig att det fanns en del Air Tight även då:)

 

När nu JR varit hemma hos mig o lyssnat på band, samtidigt som det kommer små retfulla mms med olika bandspelare så hitta vi en tid med väldigt kort varsel. Ibland funkar det.

Precis som många av Er andra beskrivit så spelade vi både vinyl och band. Alla maskiner fick vara med o leka.

Bandspelarna var som vanligt ett strå vassare men jag gillar även starkt hur Garrard 401 presterar - oavsett mono eller stereo. Det finns ett sound som genomsyrar hela anläggningen tycker jag. Och det låter förbannat bra.

 

Lyrec Frida(på lån) spelade upp först. Klanderfritt sånär som att maskinen låter en del när den är igång.

Näst på tur C37 från Studer, sicken läcker maskin o mekanik:77: Jag förstår att JR gillar den mest, kanske inte alltid helrätt men kropp, kött o blod finns i överflöd och gillar även jag skarpt. Cyndee Peters på Opus3 lät mycket bra.

Det slirade förbi nån Cannonball LP galant på Transient spelaren innan vi åter vände blicken bakåt i tiden. Nu var det dags för Telefunken M15 och jag lockade JR att spela ett av mina medhavda band - Oscar Peterson We get requests. Telefunken maskinen tycker jag spelade fantastiskt o JR gillade bandet oxå.

 

Vi spelade ett kort stycke på B67:an oxå, men den har jag hört förut....

 

Studer B62 ser inte mycket ut för världen. Lite mindre i storlek än de andra maskinerna men naggande god skulle det visa sig. Även här fick jag spela ett annat band jag hade med mig - The gifted ones. När Dizzy börja tuta ordentligt och Ray Brown knäpper på basen svänger som som f-n rent ut sagt.

JR ler och säger: Jag skall nog spela lite mer på B62:an:cool: Man kan inte annat än att hålla med, maskinen är helt tyst och hanterar banden med den äran!

 

Stort tack till JR för en trevlig onsdagskväll.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ni verkade ha haft en trevlig stund och man blir ju lite sugen på att besöka JR och se och höra alla maskinerna som står till buds.

Visst är det roligt med hemma-hos och samtidigt få nörda lite;)

 

/byZan

Share this post


Link to post
Share on other sites

Efter mycket om och men fick jag äntligen till ett besök hos JR som dessutom passade på att fylla år dagen innan. Hoppas presenterna kommer till nytta och glädje:thumbsup:

JR luftade i stort sett hela arsenalen av vinylspelare och bandare och allt spelade på väldigt bra!

Inte helt frekvenslinjärt alla gånger men JR gillar ju ljud med "rondör" så jag förstår att han är helnöjd:tongue:

Upplösning och dynamik givetvis i toppklass med lättdrivna högtalare och programmaterial i det bästa som går att uppbringa. Ruggigt klipp i masterbanden.

På kaffesidan bryggdes det efter bästa förmåga men där finns det fortfarande utvecklingspotential:thumbsup: Bullarna var fina.

 

Hittade en del av titlarna vi spelade på Tidal men det blev liksom inte samma sak....:clown:

Tack för att jag/vi fick komma:app: 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Nejmen fy! Inte lyssnar ni väl till anläggningen med öronen? Man måste väl noggrant mäta upp alla parametrar för att se till att allt är "perfekt"? Distortion är ju alltid av ondo och gör att allt låter konstigt och FEL. (Ironi är svårt i text. Beklagar det. Men det är oavsett menat som nån typ av skämt ovan) 

 

Janne har kompromisslöst och under många år byggt en anläggning i hans smak och som passar hans musik-stil. Vi har alla olika smak i musik men vad jag hoppas vi alla är överens om är att det måste vara kul att spela musik. Lite drag under galoscherna för att citera en gammal galen politiker. Musik i mina ögon (öron?) ska förmedla de känslor som artisten vill att vi ska uppleva. Om ett system inte lyckas med det så är det helt ointressant. Tyvärr så är det få system på stora mässor som alls kommer i närheten av att lyckas. Men då och då så får man en överraskning och en oväntat upplevelse vilket är vad som gör det värt att jobba med detta. 

 

Bara upplösning i ljudet, sk "perfekt ljud" är för mig sterilt och dött. Sedan får ett sådant system mäta hur fint som helst och ha 0,00000003% distortion. Inte är det lyssningsbart för det. En gammal skruttig vinylsvarv från en loppis för 150kr med original puppa på, en liten rörförstärkare på 6W och ett par gamla Luma högtalare med pappers diskanter från 60-tal kan låta roligare och mer involverande i musiken än nya stora anläggningar för miljoner. Tycker jag. 

 

Men jag har lärt om ("unlearn what you have learned" / Yoda) och lyssnar inte längre med öronen och hjärnan. Utan med magen. Dvs ger det mig nån go känsla? Och det är snart det enda som betyder nåt för mig. En system som inte kan förmedla denna känsla är för mig helt ointressant oavsett hur extremt hög upplösningen det finns. Visst, det kan vara jättehäftigt och imponerande i 5 minuter att sitta och titta på. Men man brukar rätt snabbt känna att det kliar i att få byta låt till nästa och nästa och nästa. För man letar undermedvetet efter nåt som låter berörande. Och hittar man inget så slutar man snart lyssna på musik. Och det är jättesynd! 

 

När folk med jättesystem hemma säger att de mest lyssnar på Spotify och radio i bilen så kan man ju misstänka att det är nåt som inte står rätt till? 

 

Och visst, det finns inga genvägar till det perfekta ljudet men det finns fallgropar. Ny digital teknik som ska lösa "alla" problem, slutsteg som går iskallt, inte väger någonting och kostar som ett par byxor kan inte göra allt bättre (som de hävdar...). 

 

Gubbarna (för det var nog mest gubbar?) som byggde Hifi på 40, 50, 60 och tidigt 70-tal visste vad de gjorde. För jag tror de mätte mindre och lyssnade mer. Så därför så låter grejer från den tiden ofta kul. Även om det inte alltid är "perfekt". Idag så tror jag det är tonåringar som data-simulerar allt i kretsväg i veckor innan det i datorn simulerar bra och låg dist. Att lyssna efteråt är bara för att dubbelkolla att man inte gjort nåt helt galet. Och så låter det som det gör idag. Givetvis finns undantag! Det finns även idag elektronik som låter fantastiskt men långt ifrån allt, snarare undantaget än regeln. 

 

Jag har ännu inte hört någon högtalare med aktiva digitala filter och inbyggd allt och hans mormor som låter bra. Tvärtom. Jag kan tycka att det låter fruktansvärt illa. Men visst, rent och låg distortion är det kanske. Om man nu köper högtalare för att mäta på dem därhemma? Men jag är säker på att det vilket år som helst kommer en högtalare som är "digital" och låter bra bara för att jag ska få lära mig en läxa igen.... :-) 

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites

Låg distorsion är viktigt för vissa personer, som mig. Det är intressant för mig då låg distorsion för mig närmare musiken/inspelningen lagd på ljudmediet, vilket på så och vis kan sägas vara närmare musikerns/producentens intentioner om man så vill. Dist kan förvisso låta väldigt trevligt, behagligt och njutbart ändå, men för mig är det inte återgivning (vilket är vad jag själv är intresserad av – andra har andra måttstockar fullgott likvärdiga). Vilket är ok det med. 

Edited by shifts

Share this post


Link to post
Share on other sites

@Transient Design Intressanta synpunkter från en som både är utbildad i och säljer teknik. Kan inte mer än hålla med om det mesta du skriver om i fråga om vad som berör på djupet. Personligen tycker jag att utvecklingen gått en smula överstyr i fråga om jakten på upplösning och transparens. Effekten blir att perfektionen gör anrättningen könlös och intetsägande och bristen på musikalisk inlevelse går förlorad. I bas- och diskantområdet sker den mesta utvecklingen idag, det skall vara djupbas som blir snustorr och diskant som svingar sig upp i rymden.  Medan musiken och den musikaliska känslan och själen, i mitt tycke ligger mycket mer i mellanregister-regionen. Får den stå tillbaka allt för mycket så tappar man djupet, harmonin och närvarokänslan. Magin och magkänslan ligger mycket här. Mitt system är bygg kring analoga signalkällor, i syfte att rätt kunna återge pianomusik som är mitt absoluta favoritinstrument, men samtidigt det svåraste att återge på ett naturligt sätt. Men får man till det på ett bra sätt så blir njutningen därefter. 

Digitala produkter blir mer ett sätt att kunna söka och finna ny musik och kanske att katalogisera sin favoritmusik. Det finns praktiska fördelar i den delen, men spelningen blir nog mest med analoga signalkällor, de ligger närmast det jag är ute efter.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 hours ago, Transient Design said:

Nejmen fy! Inte lyssnar ni väl till anläggningen med öronen?

 

2 hours ago, calm said:

Effekten blir att perfektionen gör anrättningen könlös och intetsägande och bristen på musikalisk inlevelse går förlorad

 

Jag håller med till 100%! Jag jagade "perfektion" i många år med resultatet jag kunde inte njuta av 80% av skiv/CD samlingen då det mesta lät "sågklinga"! 

Det var med PA som "stampa foten" kom tillbaka. Så upplevelsen och stampa takten får avgöra idag. Inte prislappen och det anorektiska...

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, calm said:

@Transient Design Intressanta synpunkter från en som både är utbildad i och säljer teknik. Kan inte mer än hålla med om det mesta du skriver om i fråga om vad som berör på djupet. Personligen tycker jag att utvecklingen gått en smula överstyr i fråga om jakten på upplösning och transparens. Effekten blir att perfektionen gör anrättningen könlös och intetsägande och bristen på musikalisk inlevelse går förlorad. I bas- och diskantområdet sker den mesta utvecklingen idag, det skall vara djupbas som blir snustorr och diskant som svingar sig upp i rymden.  Medan musiken och den musikaliska känslan och själen, i mitt tycke ligger mycket mer i mellanregister-regionen. Får den stå tillbaka allt för mycket så tappar man djupet, harmonin och närvarokänslan. Magin och magkänslan ligger mycket här. Mitt system är bygg kring analoga signalkällor, i syfte att rätt kunna återge pianomusik som är mitt absoluta favoritinstrument, men samtidigt det svåraste att återge på ett naturligt sätt. Men får man till det på ett bra sätt så blir njutningen därefter. 

Digitala produkter blir mer ett sätt att kunna söka och finna ny musik och kanske att katalogisera sin favoritmusik. Det finns praktiska fördelar i den delen, men spelningen blir nog mest med analoga signalkällor, de ligger närmast det jag är ute efter.

 

Calm

 

Sympatiserar verkligen med både @Transient Design  och @calm om att det är helt avgörande hur musikupplevelsen får mig att känna. Beskrivningen om olika produkter håller jag med om med viss reservation. Jag funderar dock på detta en hel del sedan ett antal år.  

Jag tror det handlar om genomförandet. Gör du en upplöst högtalare eller produkt och inte vet hur musik låter upplever jag det tråkigt oinspirerande och syntetiskt på något vis. Det blir tekniskt återgivet, men utan det jag skulle kalla musikalisk själ. För mig spelar det ingen roll hur extremt upplöst det än är om inte det finns musikalisk själ. 

MEN... hur skulle hög upplösning kunna vara fel i grunden? Det fattar inte jag. Det måste vara något annat man missar på vägen dit. Jag håller med om att en del produkter låter så. Men många lyckas bra. Tex Senare genarationer Sonus faber, Verity Audio och Kaiser (det finns fler) gör båda delar. Jättebra upplösta och missar verkligen inte den musikaliska själen.

Dock är tolkningen av vad som är en musikalisk själ och vad man går i gång på väldigt personlig och det är svårt att få alla att tycka lika och utan värde egentligen. 

Dock har jag gått från det tekniska idealet och mer och mer mot att känslan är klart viktigast utan att ens värdera upplösningen i olika system. Det är bäst som får mig att digga musiken bäst.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Var på Operan för ett tag sedan. Blundade och föreställde mig att jag satt framför en stereoanläggning.

Låter det bra? Är jag nöjd med ljudet?

Ja, det lät väldigt bra!

Mycket bra upplösning, kombinerat med en mjukhet i framförandet.

Hög dynamik både på svaga och kraftiga impulser.

Att vara på plats i en konsertlokal gör ju att jag omsluts av ljudbilden mer än hemma, med direktljud och reflekterat ljud.

Inget som gjorde ont i öronen. Fina naturliga klanger från instrumenten.

Öppnade ögonen och tittade runt på arkitekturen.

Mycket ornamenteringar på väggar och jättestora kristallkronan i taket med tusentals glasbitar.

Det ger ju en sammantaget en bra diffusering.

Fullsatt i salongen ger ju en bra dämpning.

Hade jag haft det ljudet hemma hade jag varit mycket nöjd!

Tycker klassiskt musik är mer krävande och blir mer njutbart live på plats, än hemma vid stereon!

 

Å´andra sidan kan jag ändå njuta av klassisk musik hemma vid stereon, för jag vet hur det skall låta i verkligheten.

Det är det ljudet av hur det "egentligen skall låta" som jag njuter av, inte exakt det som stereon avbildar! 

Ungefär som att ögonen med näthinnan ser egentligen verkligheten uppochner, men att hjärnan vänder på bilden rättvänt, utan att vi tänker på det.

Satt i segelbåten under segling och lyssnade på klassisk musik från en enkel transistorradio med en antenn av ståltråd.

Fick ändå rysningar av musiken från en enkel radio, för jag vet hur det skall låta i verkligheten.

Men det är klart att jag hellre lyssnar på en bra stereo än en dålig. Lite filosofiska funderingar. :)

 

 

Edited by Muffin

Share this post


Link to post
Share on other sites
33 minutes ago, Apexorca said:

MEN... hur skulle hög upplösning kunna vara fel i grunden? Det fattar inte jag.

Så tänker även jag. Handlar det inte om olika tolkningar av begreppet? Viktigt dock att det låter rent, vilket det inte alltid gjorde på t ex 60-talet. 

 

Nyinspelningar på en del ECM- och BIS-album kan jag tycka låter lite platt och väl detaljerat men det har nog mer att göra med mikrofonteknik där man inte låter rummet vara med och påverka klangen. Ofta sätter man tre mickar inne i flygeln. Då låter det väldigt rent men kan sakna rumskänsla om t ex jämför med många äldre inspelningar där man satte en stereomick några meter in i rummet och fångade rummets efterklang. Det brukade Peter McGrath demonstrera som ofta sa att folk blandade ihop digitala inspelning med mikrofonplacering och det faktum att man idag inte utnyttjar rumsklangen. Den försöker man skapa digitalt efteråt.

 

En bra hifianläggning skall ju återspegla det som är inspelat och detaljerade och ljusa inspelningar låter annorlunda än "förr".

 

 

Share this post


Link to post
Share on other sites
4 hours ago, Apexorca said:

 

Sympatiserar verkligen med både @Transient Design  och @calm om att det är helt avgörande hur musikupplevelsen får mig att känna. Beskrivningen om olika produkter håller jag med om med viss reservation. Jag funderar dock på detta en hel del sedan ett antal år.  

Jag tror det handlar om genomförandet. Gör du en upplöst högtalare eller produkt och inte vet hur musik låter upplever jag det tråkigt oinspirerande och syntetiskt på något vis. Det blir tekniskt återgivet, men utan det jag skulle kalla musikalisk själ. För mig spelar det ingen roll hur extremt upplöst det än är om inte det finns musikalisk själ. 

MEN... hur skulle hög upplösning kunna vara fel i grunden? Det fattar inte jag. Det måste vara något annat man missar på vägen dit. Jag håller med om att en del produkter låter så. Men många lyckas bra. Tex Senare genarationer Sonus faber, Verity Audio och Kaiser (det finns fler) gör båda delar. Jättebra upplösta och missar verkligen inte den musikaliska själen.

Dock är tolkningen av vad som är en musikalisk själ och vad man går i gång på väldigt personlig och det är svårt att få alla att tycka lika och utan värde egentligen. 

Dock har jag gått från det tekniska idealet och mer och mer mot att känslan är klart viktigast utan att ens värdera upplösningen i olika system. Det är bäst som får mig att digga musiken bäst.

Jag skulle säga att upplösning och transparens är som motsvarande vad gäller tv.mediet. Först var det HD och sedan UHD och sedan sannolikt ytterligare steg. Färgerna blir mer och mer verklighetsfrämmande  men  uppenbarligen är man nöjd med detta. Tycker att man är inne på fel väg när det gäller detta i relation till hur ljud låter i verkligheten. Man måste enligt min mening göra ett omtag eftersom det uppenbarligen inte fungerar. Vägen mot mer upplösning och transparens leder inte mot målet. den ultimata live/ljud- upplevelsen. Jag är dock inte man att avgöra vad som måste göras mer än mitt antagande att man måste hitta en rimlig mellanregisterbalans för att uppnå målet. Det räcker inte med upplösning och transparens. Någonting går förlorat på vägen, men vad? Sannolikt musikupplevelsen. Det blir för mycket hifi av det hela.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
8 minutes ago, calm said:

 Det räcker inte med upplösning och transparens. Någonting går förlorat på vägen, men vad? Sannolikt musikupplevelsen. Det blir för mycket hifi av det hela.

 

Calm

 

 

Jag håller ju med dig och vet vad du menar, men vill ändå vrida på några argument lite till eftersom jag själv vill få en bättre bild av detta problem.

 

Om inte "något går förlorat på vägen" då? Borde inte bra upplösning vara något positivt för återgivningen? Varför drar du slutsatsen att ökad upplösning gör att det blir sämre ljud på de andra viktiga parametrar du tar upp? Som om det var ett uppenbart direkt kopplat samband.  Jag förstår inte det om det nu är så och jag har heller inte sett det direkta sambandet rent generellt, men absolut i bland i vissa anläggningar. Dock finns många system som inte får den negativa effekten. 

I digitalmediet tror jag dock att upplösningen är betydligt bättre än andra faktorer varför bättre upplösning i detta medie inte tar ljudet framåt. Andra parametrar måsta komma ikapp innan det märks någon vettig förbättring. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken.

Share this post


Link to post
Share on other sites
8 hours ago, Apexorca said:

 

 

Jag håller ju med dig och vet vad du menar, men vill ändå vrida på några argument lite till eftersom jag själv vill få en bättre bild av detta problem.

 

Om inte "något går förlorat på vägen" då? Borde inte bra upplösning vara något positivt för återgivningen? Varför drar du slutsatsen att ökad upplösning gör att det blir sämre ljud på de andra viktiga parametrar du tar upp? Som om det var ett uppenbart direkt kopplat samband.  Jag förstår inte det om det nu är så och jag har heller inte sett det direkta sambandet rent generellt, men absolut i bland i vissa anläggningar. Dock finns många system som inte får den negativa effekten. 

I digitalmediet tror jag dock att upplösningen är betydligt bättre än andra faktorer varför bättre upplösning i detta medie inte tar ljudet framåt. Andra parametrar måsta komma ikapp innan det märks någon vettig förbättring. Ingen kedja är starkare än den svagaste länken.

Jag menar att allt för mycket fokus på detaljer gör att den i musiken så viktiga samverkan mellan olika klanger som är så viktig för det musikaliska innehållet. Jag är inte musiker men förstår att detta är något som är viktigt när man spelar i olika konstellationer. Briljans i detaljer motverkar detta syfte. De flesta detaljer ligger också i diskantområdet vilket gör att balansen tippar över. Sedan finns faktorer i inspelningsprocessen med många mikrofoner istället för enstaka, som också förstärker den helhet som leder till en tunn och själlös framställning. Som jag tidigare skrivit så ligger inte musiken i detaljerna utan i en harmonisk helhet och den ligger mycket i mellanregistret där de flesta instrument ligger tonmässigt. Från solitära instrument till klangstrukturer det är min melodi, men hur man kommer dit vet jag inte. Men den inslagna vägen verkar fel väg att gå.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
16 minutes ago, calm said:

Jag menar att allt för mycket fokus på detaljer gör att den i musiken så viktiga samverkan mellan olika klanger som är så viktig för det musikaliska innehållet. Jag är inte musiker men förstår att detta är något som är viktigt när man spelar i olika konstellationer. Briljans i detaljer motverkar detta syfte. De flesta detaljer ligger också i diskantområdet vilket gör att balansen tippar över. Sedan finns faktorer i inspelningsprocessen med många mikrofoner istället för enstaka, som också förstärker den helhet som leder till en tunn och själlös framställning. Som jag tidigare skrivit så ligger inte musiken i detaljerna utan i en harmonisk helhet och den ligger mycket i mellanregistret där de flesta instrument ligger tonmässigt. Från solitära instrument till klangstrukturer det är min melodi, men hur man kommer dit vet jag inte. Men den inslagna vägen verkar fel väg att gå.

 

Calm

 

Ok. Fattar vad du menar.  Det är nog det jag tänker på som ensamble-känslan i inspelningen. Jag vil höra orkesterns samspel. Med tex 3 mikrofoner i en flygel blir det konstigt rent musikaliskt- en excellens i detaljer men inte det man hör om man lyssnar på en orkester.

Share this post


Link to post
Share on other sites
59 minutes ago, Apexorca said:

 

Ok. Fattar vad du menar.  Det är nog det jag tänker på som ensamble-känslan i inspelningen. Jag vil höra orkesterns samspel. Med tex 3 mikrofoner i en flygel blir det konstigt rent musikaliskt- en excellens i detaljer men inte det man hör om man lyssnar på en orkester.

Tyckte att @Muffin uttryckte det bra med en parameter som "Mycket bra upplösning, kombinerat med en mjukhet i framförandet.". Det kanske är där en del av sanningen ligger? Alltför utpräglad diskant ger hårdhet, en symfoniorkester låter aldrig hård, inte heller en flygel. Eller ens en jazztrio. Så kombinationen upplösning med mjukhet är kanske receptet? Lite som min jämförelse med UHD-tv. Färgerna blir för briljanta  och konturerna för skarpa och skulle tjäna på uppmjukning.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
1 hour ago, calm said:

Jag menar att allt för mycket fokus på detaljer gör att den i musiken så viktiga samverkan mellan olika klanger som är så viktig för det musikaliska innehållet. Jag är inte musiker men förstår att detta är något som är viktigt när man spelar i olika konstellationer. Briljans i detaljer motverkar detta syfte. De flesta detaljer ligger också i diskantområdet vilket gör att balansen tippar över. Sedan finns faktorer i inspelningsprocessen med många mikrofoner istället för enstaka, som också förstärker den helhet som leder till en tunn och själlös framställning. Som jag tidigare skrivit så ligger inte musiken i detaljerna utan i en harmonisk helhet och den ligger mycket i mellanregistret där de flesta instrument ligger tonmässigt. Från solitära instrument till klangstrukturer det är min melodi, men hur man kommer dit vet jag inte. Men den inslagna vägen verkar fel väg att gå.

 

Calm

 

Min fetning i Calms citat. Får man vara lite petimäteraktig? Läser i några andra inlägg ovan om för mycket upplösning och för mycket transparens kan vara dåligt, men jag ställer mig lite främmande till detta. Känns som vi (inte bara du och jag Calm, utan fler medlemmar) ser väldigt olika på vad de termerna betyder (för oss). Transparens kan inte bli för mycket, för transparens är just ingenting: Ett osynligt fönster. Om jag tar avstamp i det jag fetade i citatet visar det ju på en överbetonad diskant = motsats till transparens.

 

Själv tycker jag det blir jättekonstigt när transparens är något som beskrivs som ljus, överbetonat, för detaljerat osv. Är inspelningen ljus, överbetonad och överdetaljerad, ja då borde den också återges så = transparens. Är inspelningen inte det, men när den spelas upp får den dessa egenskaper, ja då är det inte transparent alls. Tvärtom.

 

Tycker inspelningen ska få råda och det är dess kvaliteter jag själv intresserar mig för i mitt hifiintresse. Vet att många andra intresserar sig för livekänsla och att maximera sin upplevelse (behöver inte vara satt i motsatsförhållande till att återge inspleningen, om inspelningen är bra).

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, calm said:

Lite som min jämförelse med UHD-tv. Färgerna blir för briljanta  och konturerna för skarpa och skulle tjäna på uppmjukning.

 

 

De handlar väl mer om att tv:n inte är kalibrerad att följa standarden (rec.2020) som gäller för UHD. Ofta är original inställningen helt galen och med en korrekt kalibrering så framträder en betydligt mycket mer balanserad bild, så upplevde jag det när jag D65 kalibrera min gamla Pioneer Kuro tv.

 

Till skillnad från ljud så finns det exakta standarder för bild hur de ska ställas och mätas så man får rätt färgspektra de behöver man inte gissa sig till.

Share this post


Link to post
Share on other sites
2 hours ago, shifts said:

 

Min fetning i Calms citat. Får man vara lite petimäteraktig? Läser i några andra inlägg ovan om för mycket upplösning och för mycket transparens kan vara dåligt, men jag ställer mig lite främmande till detta. Känns som vi (inte bara du och jag Calm, utan fler medlemmar) ser väldigt olika på vad de termerna betyder (för oss). Transparens kan inte bli för mycket, för transparens är just ingenting: Ett osynligt fönster. Om jag tar avstamp i det jag fetade i citatet visar det ju på en överbetonad diskant = motsats till transparens.

 

Själv tycker jag det blir jättekonstigt när transparens är något som beskrivs som ljus, överbetonat, för detaljerat osv. Är inspelningen ljus, överbetonad och överdetaljerad, ja då borde den också återges så = transparens. Är inspelningen inte det, men när den spelas upp får den dessa egenskaper, ja då är det inte transparent alls. Tvärtom.

 

Tycker inspelningen ska få råda och det är dess kvaliteter jag själv intresserar mig för i mitt hifiintresse. Vet att många andra intresserar sig för livekänsla och att maximera sin upplevelse (behöver inte vara satt i motsatsförhållande till att återge inspleningen, om inspelningen är bra).

Problemet med just medialisering och lyssningsutvärderingar är,  att det inte finns någon vedertagen nomenklatur inom praktiskt utövande yrkesmän, musiker eller inom musikvetenskapen. Området är utvecklat av praxis inom studiovärden av dess tekniker och musikvetenskapen i den delen är en ganska ung vetenskap. Det har gjorts försök att systematisera dessa begrepp men idag existerar ingen som är vedertagen och accepterad av såväl forskare och praktiker. Så ingen kan göra gällande att man sitter på sanningen. Men om man har hittat någon, så är det nog kanske någon på ett forum som har hemsnickrat en. Det är svårt detta med att beskriva i grunden subjektiva upplevelser i termer som alla förstår eller ens accepterar. Jag tror mig läst om denna problematik i min tidigare kurslitteratur. Så frågar du ett stort antal personer så är det sannolikt att du får olika svar.

Lite som vinkunskap när man skall beskriva smak och doft. Finns ingen objektiv beskrivning om vad som menas med olika beskrivningar och liknelser.

Men vi får kämpa vidare för att försöka förstå vad vi uttrycker och menar, det är det bästa vi kan göra.:)

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag måste nog utveckla min syn på transparens och varför den ibland kan bli för mycket. Om vi utgår från begreppet som genomsiktligt eller klart eller genomskinligt så blir det för mig inte bara avsaknaden av något utan något som gör att något framträder klarare. I hifi och lyssningssammanhang brukar man ibland tala om att "slöja efter slöja togs bort från ljudbilden" och plötsligt blev allt mycket klarare. Det betyder i min värld inte bara att någonting tas bort som hindrade att man kunde höra klart, utan också att något lyfts fram. Om vi talar om t.ex. diskanten, som är den mest riktningskänsliga delen i en ljudbild, så skulle den enligt denna beskrivning av transparens bli klarare om man ökar transparensen, dvs lyfter bort något som hindrar. Om man väljer mellan olika inspelningstekniker så kan välja mellan flertalet mikrofoner som står mycket nära ett instrument och därmed fångar det klarare. Eller ett fåtal mikrofoner blir en mer indirekt upptagning. Enligt mitt sätt och se så ökar transparensen i det första fallet med flera mikrofoner. Kan den bli för mycket? Ja det är min point. Sitter du i en konsertsal och lyssnar på musik, inträder sällan eller aldrig den effekten att du lyssningsvis kan komma så nära ett instrument som i mitt exempel med närmickning. Då blir ju effekten att transparensen blir lägre eftersom instrumentet blir mer diffust. Eller hur? Blir inte effekten då att transparensen blir en variabel som anger hur klart du hör något? Kan du överbetona något genom att öka transparensen? Ja enligt mitt sätt att se. På motsvarande kan man diskutera vad gäller upplösning, om man med upplösning menar detaljrikedom. Dessa synpunkter kanske inte är helt glasklara, men ett försök att förklara vad jag lägger i dessa begrepp . Motsvarande resonemang kan läggas på varje led i återgivningskedjan från signalkällan till högtalare via elektronik. Så transparens är inte bara av godo. Det kan innebära att man överbetonar i stället för att fånga det som känns naturligt och det handlar inte bara om inpelningsteknik och mikrofondito, utan om helheten och hur du ser på musikalisk framställning i stort och den handlar inte bara om teknik, utan också hur den relaterar till verkligheten.

 

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now