Jump to content

På rulle till Italien - en bandspelartråd


Bebop

Recommended Posts

Tänkte det kunde vara intressant med Studer B62 försäljningsbroschyr nu när vi ändå har avhandlat CalleJr:s B62 i tråden.

Studer B62 fanns i ett antal varianter.

Varianten med transportlåda (den har jag) och utan VU-meter. Oj vad snygga NAB-adepters :blush

hfe_studer_b62_brochure_en_fr.thumb.jpeg.b0fe4b30f11367a4c023c3ace6c84257.jpeg

 

Varianten B62-TVU, med lika fina NAB-hjul, och transportlåda. 

59932e6c342d9_hfe_studer_b62_brochure_en_fr2.thumb.jpeg.5218af7f2f7610ba6062c9a4b9d8ba2d.jpeg

 

Varianten B62-KVU inbyggd i konsol med VU-meter i separat panel.

59932ef3358b6_hfe_studer_b62_brochure_en_fr3.thumb.jpeg.003977c00944ade8a7cb7b3973ec9ccc.jpeg

 

Specifikation B62

59932f7aae70e_hfe_studer_b62_brochure_en_fr4.thumb.jpeg.ab82b652263ae5d39fca845f8a6a7eba.jpeg

 

Prislista från 1974. Priser i CHF.

59932fcb7cef5_hfe_studer_b62_brochure_en_fr7.thumb.jpeg.60e537a3964761e62ae3b8defbe74f23.jpeg

Link to comment
Share on other sites

Tack för det, UffeZ. De passar ju utmärkt i denna tråd. Intressant att de var så tidigt ute med integrerade kretsar. När de kom var kritiken inte nådig om hur illa integrerade kretsar lät. Det tyckte uppenbarligen in Studer. Revox A700 fick mycket kritik för sina integrerade kretsat. Den var först ut bland de semiprofessionella spelarna. Bl a hade den rätt hög brusnivå och det skylldes på de integrerade kretsarna (vilket stämmer, jag hade en sådan). För övrigt har A700 och B67 samma chassi och drivmekanik, men det mesta av det övriga är helt olika, vilket märks på vikten. B67 väger nästan dubbelt mot A700.

---------------------------------------------------------

Tänkte bidra lite med hygien kring bandspelare... som många tar lite för lätt på. Smuts, damm och beläggningar är en av rullbandspelarnas värsta fiende, kanske den värsta. Där ligger t o m pickuper i lä.

Jag har noterat på bl a Youtube och på bilder i diskussionsforum att många tycks negligera att sätta på s k "endtapes" (vad heter det på svenska?). Det är alltså ca 1 meter plasttejp i början och i slutet av bandet. Förr brukade alla "köpeband" ha ett grönt tejp i början och rött i slutet, men idag levereras band oftast utan ett sådant tejp. Även inspelade band brukar sakna denna viktiga del. Så det första jag gör när jag öppnar ett band är att sätta dit ett sådant innan jag gör något annat.

När man snabbspolar ett band och nått dess slut snurrar spolen några varv i rätt hög hastighet. Om man inte har något "ändtejp", så slås fragment av från själva tonbandet (som är mycket sprödare än "ändtejp" (eller kanske "ledtejp"). Det letar sig lätt in i mekanik, typ lagren på kapstanaxeln och in i maskinen. Även bandoxiden slås av som en dammkvast och lägger sig som fint puder runt vitala delar. Dessutom är det magnetiskt, vilket gör det än värre. Så om man vill hålla på med bandspelare så är det lite av A och O med att säkerställa bra betingelser.

Banden som sådan förvaras helst i en plastpåse plus box. Detta för att förhindra damm från banden som också hamnar i bandspelaren.

Ledtejp plus en dedikerad tejprulle kostar några hundralappar och räcker flera år. Det finns små kit för att få till exakt passning men jag gör det på fri hand och det tar max ett par minuter per "ledtejp" vilket jag menar är en nödvändig åtgärd om man vill hålla sina spelare fräscha.

Ssfp6I.jpg

En annan detalj som är ett måste med bandspelare är att hålla tonhuvud, inspelningshuvud, "erase heads", styrpinnar och rullar rena från tejprester. Här är det också så att professionella band typ SM911, SM900 och SM468 avsätter mer oönskade partiklar i form av oxidpartiklar än de tunnare LPR90 och LPR35. Anledningen till det är att de innehåller mer oxid och ytan är också lite strävare. Undvika köpa begagnade NOS-band. De avsätter ännu mer skit, åtminstone är det risk för det. 

Rengöring av de vitala delarna under huven för tonhuvuden och bandtransporten bör rengöras efter ca 5-6 spelningar eller inspelning av hela band. Proffsen brukar säga vart annat eller var tredje band. Vad händer om man inte håller rent?

  • 1 micron (0,001 mm) avstånd mellan bandets magnetskikt och spelaren huvud innebär 1 dB förlust. 
  • Beläggningar verkar som ett sandpapper mot bandets magnetskikt som ökar avsättningen ännu mer som snabbt kan ge 20 dB's förlust
  • I värsta fall påverkas hastigheten om inte kapstan/tryckrulle inte orkar dra bandet som avsett. Det kan ge en hastighetsavvikelse kring 0,25 sekunder vid 19 cm/sek.
  • Det kan skapa obalans i ljudkvaliteten mellan höger/vänster
  • Observera att det är ännu känsligare vid högre frekvens än lägre.
  • Frekvensomfånget påverkas negativt, vilket gör ljudet mörkare och musiken tappar i briljans.

Det finns m a o all anledning att hålla rent. Om man inte klarar att inordna sig denna disciplin kan njutningen bli kortvarig.  

Dessbättre finns det effektiva hjälpmedel. Jag köpte följande kit från Tyskland. Kostar 20 EUR och innehåller allt man behöver. Rengöringsvätska, vinklade borstar för tonhuvud (tre för vätska och tre för torkning, topsy för utrymmen där inte borstarna passar, spegel för kontroll, putsduk och handskar. Rekommenderas.

VwGPuD.jpg

fyIwdU.jpg

Här finns också anledning för ett par varningar:

  • Använd inte aceton. Det är rent förödande.
  • Sprit typ vodka skall inte användas. Det ger en yta som inte är önskvärd. Om man använder alkohol på trykrullen torkas denna ut. Rengöringsmedel innehåller alkohol men små mängder. Det krävs också någon form av mjukgörare så tränger in i skiten. Exakt vad vet jag inte så jag tar den enklaste vägen och köper beprövade medel.

Renlighet i samband med rullbandspelare är en dygd.  

Link to comment
Share on other sites

22 hours ago, Bebop said:

Renlighet i samband med rullbandspelare är en dygd.

Då kommer samvetsfrågan... lever jag som jag lär :?:

Nej, inte fullt ut, men jag försöker och jag är pinsamt medveten om vad jag riskerar. Innan Fabio packade ner spelaren, tog han fram sitt rengöringskit och rengjorde som jag beskrivit ovan. Så jag vet att den var "ren o fin". Sedan jag packat upp spelaren har jag kanske spelat en sådär 10-12 rullband. Det innebär en snabbspolning till vänsterspolen och sedan uppspelning, s k tail-out (se nedan).

Idag har jag rengjort. Vad som är före och efter får ni gissa er till... ;)

0oGQaw.jpg

Begreppet tail-out innebär följande, men först en liten förklaring till skillnaden mellan 2- och 4-kanals bandspelare.

  • Tonband finns i olika bredder som definieras i tum ("). De finns 1/8"-tumsband (kassettband) 1/4"-band, men det finns också 1/2"-band, 1"-tums och 2"-tumsband
  • Bredden delas sedan upp i spår (kanaler) som är ungefär lika breda oavsett tonbandsbredd (förutom på kassettband där spåren endast har halva bredden). Orsaken till detta är att kunna återge stereo och för inspelning, att man kan separera instrument i varsin kanal (spår) som sedan vid mixningen balanseras till en helhet och körs ner till två spår.
  • För de band som denna tråd behandlar så är det 1/4-band och de är uppdelade i två spår. Det innebär att de endast kan spelas av i en riktning i en höger och en vänsterkanal. (Vänder man på bandet så återges allt baklänges. I figuren nedan så är det nummer två uppifrån under 1/4" Tape
  • För hembandspelare var det förr vanligast med fyra spår (kanaler), nummer fyra uppifrån under 1/4" Tape. När man spelade in och av åt ena hållet använde man t ex spår 1 och 4 och när man vände på bandet så använde man spår 2 och 3 (via en omkopplare). Man fick rum med dubbelt så mycket musik men till priset av lägre kvalitet men också trickigare att ställa tonhuvuden rätt så att det var samma kvalitet åt båda håll. Kassettdäck fungerade på samma sätt.

YqYvy3.jpg

Så när man spelar av ett band så kan man välja att förvara dem på två sätt.

  1. Antingen är det upprullat så att man sätter bandet till vänster och sedan spela in/av och därefter spola tillbaka det för förvaring.
  2. Andra alternativet är att ha de upprullade så att man sätter bandet till höger och sedan spolar upp det på spolen till vänster. Därefter spelar man in/av och sedan tillbaka för förvaring. Detta är det vanligaste förfarandet och kallas tail-out

Den främsta anledningen till att man använder tail-out lär vara att eventuella kopieringseffekter mellan bandvarven kommer före musiken vilket är mindre störande om den kommer efter. Den risken är mindre för proffsband men det har blivit det vanligaste sättet att spela av 2-kanalsband och det är också så s k masterband levereras.

 

Link to comment
Share on other sites

5 minuter, ungefär som att stämma en gitarr. Det skall görad. Det är inget besvärande. Det är ju inte något som görs så ofta. Lyssnar på band för min del gör jag under specifika tillfällen när jag vill ha ett par timmar med det bästa under koncentrerad lyssning och full njutning. Det händer inte var dag.

Inför en sådan seans är det inte så besvärligt att lägga några minuters förberedelser. Då är det betydligt jobbigare att raka sig och skala potatis, men det gör vi lite till mans utan klaga på att det är jobbigt. Att hålla sin bandspelare i gott skick är på motsvarande en del av livet. 

Link to comment
Share on other sites

Kan inte annat hålla med om att rengöring är A och O för att få en problemfri spelning. När jag var igång med min A77:a så var det en i princip veckovis ritual att rengöra med ett set precis som det Bebop köpt. Min Revox lade av mitt i ett band och blev stående så i några år. Förrödande för tonhuvudena, genom att tonhuvudet oxiderades från bandet och höll på att helt förstöra dem helt. Som tur var kunde Schubert polera bort beläggningen, så denna gång räddades de. En aspekt på rengöring är också att det minskar risken för "dropouts" vid in- och avspelning, vilket man konstigt nog kan höra även på professionella inspelningar.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Nu gör jag pinan ännu värre för den som vill utöva sin hifi-lyssning enbart via en "knapptryckning" :(

En bandspelarens tonhuvud, styrpinnar och kapstan (allt det som sitter under tonhuvudsskyddet) måste då och då avmagnetiseras. Tekniken bakom en bandspelare bygger på ljudlagring via magnetism och det går inte undvika att metallerna bygger upp en magnetism på fel ställe s a s. En bandspelare är ofta omgiven av annan elektronik som skapar magnetfält och inte minst från högtalarna. Effekten av detta är ökat brus och påverkan av frekvensomfånget. Under bandspelarnas höjdpunkt (inklusive kassettdäck) var varje seriös entusiast medveten om detta. 

Hur ofta? Jag vet inte. Den avmagnetiseringsapparat jag har rekommenderar var 30:e timme. Det tror jag mer är ett argument för att locka till köp. Jag tänker göra som jag gjorde förr i tiden, dvs en gång per år i samband med en större rengöring. Ett annat sätt är att göra det när man tycker att ljudet "inte var som förr". Problemet med det är att det kan vara för sent. Magnetism kan ju påverka bandet och det kan vara förödande. Att t ex lägga ett band på sin subwoofer eller högtalare kan i värsta fall radera bandet eller delar av det. Så magnetism i fel sammanhang skall man vara vaksam för.

Min avmagnetiserare är från 70-talet. Det finns nya att köpa även idag för ca 250:- Det är ett oumbärligt verktyg för en seriös rullbandsfantast. Så här ser den ut:

v9EUmS.jpg

Avmagnetisering (som för övrigt fungerar för att avmagnetisera andra prylar, t ex verktyg) går till som följer:

  • Koppla ur alla anslutningar och ta bort bandspelaren från riggen och ställ den på matbordet, t ex. Anledningen till detta är att inte låta omgivande elektronik påverka eller påverkas på något sätt
  • Se också till att du inte har tonband i närheten. Avmagnetiseraren tar bort även magnetism på banden, dvs suddar ut musiken
  • Ta bort skyddskåpan över tonhuvud och säkerställ att du kommer åt (normalt lättare om du lägger ner bandspelaren)
  • Koppla in avmagnetiseraren och ställ dig ett par meter från bandspelaren (kolla att sladden räcker ända fram)
  • Sikta spetsen mot tonhuvuden och tryck in avmagnetiseringsknappen
  • Förflytta dig sakta mot tonhuvudsområdet och för spetsen över alla de vitala delarna (fortfarande med knappen intryckt)
  • Håll fortfarande knappen intryckt och avlägsna dig sedan sakta tillbaka till där du startade
  • Släpp knappen
  • Processen bör hållas inom ca 2 minuter för att undvika överhettning av avmagnetiseraren och det räcker väl till
  • Nu är bandspelaren "renad"

OBSERVERA!!! Om du gör detta fel så kan du istället magnetisera tonhuvud så att det blir värre än innan. Du måste börja en bit ifrån och sedan backa tillbaka och HÅLLA MAGNETISERINGSKNAPPEN INTRYCKT UNDER HELA PROCESSEN. Om du råkar släppa upp knappen är det bara att börja om.

Ett tips är att söka på Youtube innan du sätter igång. Där finns flera filmer om du söker på "demagnitize tapedeck"

 

Link to comment
Share on other sites

Kul, det har blivit en riktigt gedigen tråd om Rullbandspelare :)

Jag har använt mig av bättre Tops och Isopropanol genom åren till tonhuvud och kapstanaxel. De vinklade verktygen med filten på verkar käcka, spegeln får Apexorca leverera :thumbsup:
Eftersom jag förr hade bandspelare som huvudförmedlare i systemet så avmagnetiserade jag rätt så ofta. Ungefär en gång per månad. Det gäller bara att man inte har banden liggandes i närheten. 
Sen är det bra att veta att man inte behöver se tonhuvudet som förbrukat när det är utslitet. Det går att lämna in för "relaping" http://www.jrfmagnetics.com 

Link to comment
Share on other sites

Teknik och rengöring i all ära. Det är ju inget självändamål. I slutändan handlar det om musik. Det är belöningen som gör mödan värd. Igår fick jag ett paket från Opus3 som säljer sina analoga inspelningar som masterbandkopior. Det känns rätt att slå ett slag för Opus3 i detta sammanhang. Jan-Erik har under många år prisats världen runt för sina välljudande inspelningar och han är väl värd denna uppmärksamhet. Vad man sedan tycker om musiken är en smaksak, men personligen tycker jag att Opus3 har många fantastiskt bra inspelningar, både ljud och musik. Det är ingen topplistemusik, utan musik som växer och vara över tid. Det ena bandet är en inspelning från 1978 med Gitarrkvartetten eller Stockholm Guitar Quartet som de benämns internationellt. Absolut tidlös musik. Fantastiska arrangemang och ljudet kan beskrivas som att "det låter som om de stodo i rummet".

Det andra bandet är också en pärla med pianisten Gösta Rundquists Trio. Tidlös jazz i samma skola som t ex Bobo Stenson. Den inspelningen är inte så gammal, bara 20 år. ;) Även den inspelningen låter mästerligt. Det är en rymd och scennärvaro som är helt förbluffande. Mästarklass i alla avseenden.

MiNtJ1.jpg

Bandet (2 per album) kommer på metallspolar och i kartong och i en plastficka ligger ett cd-omslag med alla detaljer. Start- och ändband är också på plats. Som framgår, använder Opus3 bandet SM468 som är ett av de tre stora tillsammans med SM900 och SM911. Den enda kritik jag har mot Opus3 är att musiken startar direkt på bandet. Jag föredrar att man får ca 30 sekunder på sig att starta och sedan hinna sätta sig innan musiken startar. Det kommer jag att försöka tjata mig till inför nästa beställning. Det hjälper dessvärre inte alltid med ett längre startband då bandspelaren bara snurrar med magnetiska band.

Jag märker alla mina band så att de går att läsa från hyllan. Calle_jr tipsade om denna lilla eminenta maskin som finns att köpa på bl a Kjell & Co för ett par hundringar. Fungerar utmärkt.

sQREnb.jpg

Nu blir det till att samla lite mer i ladorna och fundera på nästa inköp... Opus3 har mycket att erbjuda. 

 

Link to comment
Share on other sites

I veckan har jag skaffat en ny erfarenhet som faktiskt överraskat en del. Jag har tidigare nämnt att jag bandar av 45-vars så kallade audiofil-utgåvor. Gillar inte att byta skivsida efter 10-12 minuter. Tidigare har jag bandat av på "vanligt" sätt, dvs ut från förförstärkaren och in till bandspelaren. Men i veckan tänkte jag prova att ta ut signalen balanserat direkt från riaa-steget (se kablarna på bilden som sticker fram på riaa-steget längst ner i racket). Jag förväntade inge större skillnad. Det lät ju bra även på det "vanliga" sättet, men jag hade fel. Det blev faktiskt en rätt så hörbar skillnad. Mindre brus, tystare bakgrund och en upplevelse av högra dynamik. 

Ella Fitzgeralds audiofilutgåva av Fine and Mellow på 45-varv är en fantastiskt välljudande platta med Ella i högform. Den låter magiskt på vinyl och precis lika magiskt efter att bandat över den på B67:an - 45 minuters obrutet lyssnande.

KrkfZF.jpg

Efter lite funderande är det faktiskt inte så konstigt, i vart fall inte om man har förförsteg som alltid (?) har en liten högre bruskomponent än solid state. På det "vanliga" inspelningssättet går signalen först genom riaa-förstärkaren och sedan till försteget och in till bandspelaren. Vid avspelning av bandet, från bandaren till försteget. Musiken går alltså genom försteget två gånger. Genom att ta ut signalen direkt från riaa till bandspelaren går den bara genom försteget en gång och det när jag spelar bandet.

I samband med detta testade jag att använda proffsbandet SM 911 mot det något tunnare bandet med samma formula, dvs LPR35. Jag kan inte på något sätt höra någon skillnad (båda banden har samma trimningsläge men SM 911 kan spelas in uppemot 4-5 dB högre för bättre dynamik. Men en LP, hur bra den än är, har begränsningar här). När det gäller masterband är det en helt annan sak. Då duger det inte med något annat än SM911, SM900 eller SM468, helst någon av de två första.

Så med hastigheten 15 ips (38 cm/sek) får jag 45 minuters speltid, dvs en normal LP-längd. Rekommenderas för den som har planer för att banda av välljudande 45-varvare.

Jag tror det har nämnts tidigare men jag repeterar:

  • En bandspelare måste trimmas för bands olika egenskaper vilket kallas bias-inställning. Genom att göra detta korrekt så kommer banden att återges korrekt. I praktiken är de lite olika övningar. 1. Förmagniteseringsnivå 2. Equilization (inställning av frekvenskurvan enligt s k NAB eller CCIR/IEC- standard). 3. Nivåer, att VU-mätaren visar samma värde både på in- och avspelning. Det finns de som menar att om man använder NAB (äldre amerikansk standard) eller CCIR/IEC (yngre europeisk standard som var en anpasssning till nyare och bättre band) inte spelar någon roll. Det tycker inte jag. Det blir skillnad och låter annorlunda även om det inte skall överdrivas. Jag tycker det skall vara rätt på motsvarande sätt som impedans- och kapacitansanpassning till vinylriggen. 
  • OBS! Förmagnetiseringsinställning görs bara för inspelning. Det har inget att göra med avspelning. Oavsett vilket band man köper av färdiginspelade band så låter de korrekt under förutsättning att de haft rätt bias vid inspelningen.
  • Equilization (NAB eller CCIR/IEC) är kopplat till avspelning och har inget att göra med vilket bandtyp man använder för inspelning. Däremot har det betydelse om färdiginspelade band är optimerade för NAB eller CCIR/IEC. Den informationen ges av de som säljer och ibland kan man välja. Vanligast idag är CCIR/IEC
  • Det finns i stort sett endast tre proffsband idag. SM900, SM911 och SM468. Det sistnämnda har väldigt låg förmagnetisering medan de första har hög bias. En bandspelare intrimmad för SM900 funger också bra med SM911. Frekvenskurvan har samma lutning men SM900 kan spelas in med 1,5 dB högre signal med samma distorsion som SM911. I verkligheten har det väldigt liten betydelse eftersom båda har väldigt hög överstyrningsreserv och utnyttjas normalt inte. SM468, däremot har en helt annan kurva som som kräver en annan förmagnetiseringsnivå.
  • En fördel med att hålla sig till SM911 eller SM900 är att då kan man även använda de lite tunnare banden från samma formula. LPR90 har samma trimning som SM900 men inte samma överstyrningsreserv och LPR35 har samma som SM911. De går alltså att spela in med samma in med samma grimningsnivåer.
  • LPR35 och LPR90 har 15 minuter längre speltid än SM911 och SM900 vid hastigheten 38 cm/sek, alltså totalt ca 48 minuter mot ca 33 minuter för proffsvarianterna.
  • Priset är i stort sett detsamma för alla dessa band. Skillnaden är speltid och valet är beroende vilken typ av källa man spelar in från, framför allt dynamik.
Edited by Bebop
Korrigerat och förtydligat
Link to comment
Share on other sites

Intressant övning!

Det skulle även vara intressant att utforska kedjan i din koppling. Jag kan inte dina komponenters specar utantill, men vi kan ju kolla på det. Jag tror att det både kan bli optimalt och pannkaka beroende på vad man har för grejer, från pu till bandare.

Link to comment
Share on other sites

Om det är ok till försteget borde det också vara ok till bandspelaren som också är ett slags försteg. Att köra musiken två gånger genom försteget kan ju knappast vara önskvärt och det är väl det mina öron bekräftar. Så här blir det mest vinyllikt.

Link to comment
Share on other sites

On ‎2017‎-‎08‎-‎18 at 10:42, Bebop said:

En bandspelarens tonhuvud, styrpinnar och kapstan (allt det som sitter under tonhuvudsskyddet) måste då och då avmagnetiseras.

Jag satt och bläddrade i gamla Stereo Hifi-handboken från 1978. Där står en hel del matnyttigt kring bandspelare och band. Mycket av det är redan behandlat här. Gick över till 1980-upplagan där avmagnetisering behandlas. Det följer rekommendationen i inlägget ovan. Där finns också en illustrativ graf över hur ljudet påverkas om man inte avmagnetiserar regelbundet. I artikeln föreslås var 30 speltimme. Jag var själv var inne på en gång om året. Det får jag ändra på.

Effekten kan vara något överdriven för att bli tydligt men det viktiga är att det har betydelse att avmagnetisera sina spelare då och då.

RP1QB6.jpg

 

Link to comment
Share on other sites

On ‎2017‎-‎08‎-‎23 at 20:05, Bebop said:

I veckan har jag skaffat en ny erfarenhet som faktiskt överraskat en del. Jag har tidigare nämnt att jag bandar av 45-vars så kallade audiofil-utgåvor. Gillar inte att byta skivsida efter 10-12 minuter. Tidigare har jag bandat av på "vanligt" sätt, dvs ut från förförstärkaren och in till bandspelaren. Men i veckan tänkte jag prova att ta ut signalen balanserat direkt från riaa-steget (se kablarna på bilden som sticker fram på riaa-steget längst ner i racket). Jag förväntade inge större skillnad. Det lät ju bra även på det "vanliga" sättet, men jag hade fel. Det blev faktiskt en rätt så hörbar skillnad. Mindre brus, tystare bakgrund och en upplevelse av högra dynamik. 

Ella Fitzgeralds audiofilutgåva av Fine and Mellow på 45-varv är en fantastiskt välljudande platta med Ella i högform. Den låter magiskt på vinyl och precis lika magiskt efter att bandat över den på B67:an - 45 minuters obrutet lyssnande.

 

Att banda 45or är bara det en bra anledning att ha en rullbandspelare.

Link to comment
Share on other sites

On ‎2017‎-‎08‎-‎23 at 20:05, Bebop said:

I veckan har jag skaffat en ny erfarenhet som faktiskt överraskat en del. Jag har tidigare nämnt att jag bandar av 45-vars så kallade audiofil-utgåvor. Gillar inte att byta skivsida efter 10-12 minuter. Tidigare har jag bandat av på "vanligt" sätt, dvs ut från förförstärkaren och in till bandspelaren. Men i veckan tänkte jag prova att ta ut signalen balanserat direkt från riaa-steget (se kablarna på bilden som sticker fram på riaa-steget längst ner i racket). Jag förväntade inge större skillnad. Det lät ju bra även på det "vanliga" sättet, men jag hade fel. Det blev faktiskt en rätt så hörbar skillnad. Mindre brus, tystare bakgrund och en upplevelse av högra dynamik. 

Ella Fitzgeralds audiofilutgåva av Fine and Mellow på 45-varv är en fantastiskt välljudande platta med Ella i högform. Den låter magiskt på vinyl och precis lika magiskt efter att bandat över den på B67:an - 45 minuters obrutet lyssnande.

 

Att banda 45or är bara det en bra anledning att ha en rullbandspelare.

Link to comment
Share on other sites

För att utmana den just nu på Euphonia pågående "bandhypen" (eller kanske handlar det bara om att jag vill övertyga mig själv att inte hoppa på detta tåg :D) undrar vän av ordning om det går att göra någon uppskattning över hur mycket musik som i realiteten finns tillgänglig på band? Att prisbilden gör det svårt, för att inte säga omöjligt, för de flesta att bygga upp en omfattande musiksamling på band är ju en sak, men om bara en platta på 1000 går att få fatt i på band, blir ju banden lite av en kuriositet. Det vore intressant att höra från @Bebop, @calle_jr, @eliot med flera hur, och i vilken omfattning ni konsumerar musik på band i förhållande till andra medier. Är musiklyssning hos er via band överrepresenterat i förhållande till dess andel i era respektive musiksamlingar?

Jag tycker även Bebops kommentar om att en maxad vinylrigg kanske kommer upp i max 60% av vad ett masterband kan prestera är intressant. Man kan såklart ifrågasätta rimligheten i att kvantifiera ljudkvalitet, men om man skulle våga sig på en kanske inte helt rättvisande liknelse med bildkvalitet på film, så har ju övergången från VHS, via LaserDisc och DVD till bluray och nu senast 4K med HDR (High Dynamic Range) återgiven på en riktigt stor OLED-skärm gjort att man drar sig för att se på TV-kanaler som inte är av HD-kvalitet eller film på DVD. Men det är klart upplösningen i antalet pixlar är ju fem ggr högre i bluray (2 073 600) jämfört med DVD (414 272), och ytterligare fyra gånger högre i 4K (8 294 400), så även om det är svårt att jämföra ljud med bild så gissar jag att den upplevda skillnaden är större i de olika bildsystemen än mellan vinyl/band!? 

Link to comment
Share on other sites

Bra inlägg bryggmästarn.

42 minutes ago, Taxmannen said:

att bygga upp en omfattande musiksamling på band

Det blir inte tal om det.
Det är enbart fascinerande att kunna ha lite band som är ett format som låter på ett helt annat sätt än vinyl och cd.
I takt med att efterfrågan ökar så antar jag att både utbudet ökar och priserna sjunker.
Men kostsamt kommer det fortsatt bli i jämförelse med vinyl och cd. Dels pga hög materialkostnad (~1 kSEK/album), dels pga marginell efterfrågan.

Jag gillar inte %-jämförelsen, den får bebop stå för. Det är som att säga att kålpudding smakar 30% bättre än risotto.
Jag tror att bebops intention var att påpeka att rullband inte är BS, men att man ska ta jämförelsen med en nypa salt.

I ett läge kommer faktiskt artistens och producentens intention in i bilden.
Om man tänker sig att någon gör en återutgåva på band av en råkopia från en inspelning så kan man få haksläpp när man lyssnar på den. Men det materialet (låt oss kalla det premastering copy) är inte färdigmixat och mastrat för exvis vinyl så som producenten och artisten hade tänkt sig. Det kan finnas 7-8 steg och vilket steg kommer materialet ifrån? Det kan vara i helt annan ordning, andra nivåer och en helt annan instrumentbalans. Jag är själv lite tveksam till detta eftersom jag betraktar originalutgåvan (på vinyl eller cd) som artistens och producentens intention. Det behöver inte vara så, men jag tycker man ska beakta det. Väldigt mycket hänger på hur hantverkskunniga samtliga inblandade är. En skicklig producent har med sig förutsättningarna i mixningen, så att vinyl- eller cd-mastraren enbart gör anpassningen för mediet.

 

Link to comment
Share on other sites

Självklart är tillgången på inspelade band avgörande för att till fullo utnyttja ljudkvaliteten i en professionell bandspelare. Det praktiska att spela in 45 varvare som man själv har vore inte skäl nog för mig att göra en investering i en ny bandspelare, då lär den inte som skrivs tidigare i tråden inte fullt ljudmässigt utnyttjas. Även om det vore praktiskt. Men bandinspelning med full kvalitet och 38:s hastighet leder vanligen till två band och ännu mera meck.  Däremot kan den utnyttjas för att kanske få möjlighet att spela in andras rara skivor, lite som jag gjorde under mina tidiga ungdomsår, det vore onekligen en vinst i sig genom att komma åt skivor som säkerligen är lika svåråtkomliga som motsvarande bandinspelningar. Däremot tycker jag om man kan komma åt bra band med musik som är personliga favoriter så är det en vinst i sig genom att gå på djupet istället för på bredden. Jag har många av mina favoriter på både cd och vinyl och ibland olika versioner på olika medier, just därför att jag kan uppskatta olika ljudmässiga kvaliteter. Skulle jag satsa på en ytterligare signalkälla och inte en kassettbandspelare som jag redan har ett antal och som inte kommer upp i tillräcklig kvalitet, så skulle det nog vara för att komma närmare musiken och den ursprungliga inspelningen. Personligen tror jag att steget i försämring mellan t.ex. bandkopior och en ny bandkopia är mindre än processen att framställa en vinyl med alla steg som den innehåller från gravering till färdig vinylskiva. Den digitala tekniken har sina fördelar och nackdelar, men är naturligtvis bra men annorlunda än den analoga tekniken. Skulle vara spännande att lyssna lite bredare på bandinspelningar som jag vid de tillfällen jag lyssnat ger en ny upplevelse, ytterligare lite närmare the holy graal. Pianomusik får ett annat djup och innehåll, som är slående. Om man som Calle skriver plockar bandkopior i olika led i inspelningsprocessen så ju närmare man kommer ursprunget så riskerar man obalanser i den musikaliska processen som inte bara innehåller ljudmässiga parametrar utan också balanser mellan instrument i en studiosituation som regleras i mixningen. I en livesituation är ofta den balansen reglerad mellan musikerna i placering av instrumenten i rummet och styrkan i spelsättet. Men mixning är ett sätt att komma närmare den naturliga balansen. Att lyssna live på en pågående studioinspelning innebär ofta en obalans i rummet som sedan får en annan balans genom mixningen.

Calm

Edited by calm
Tillägg i text
Link to comment
Share on other sites

Både calle_jr och Calm har gett bra svar. Jag kompletterar med några punkter som där några är mer personliga än generella.

  • Det där med att en pickup endast kan återge 60% av ett rullband skall ses mer som en känsloyttring, vilket jag uttryckte i ett annat inlägg någonstans. Om man nu ändå kunde mäta så är det ändå rätt stor skillnad, inte minst på tät, komplex och dynamisk musik som t ex symfonisk musik och pianokonserter. För pop och rock tycker jag det är meningslöst, men det har mer att göra med mina preferenser. Förutsättningen är dock att man får tag i bra band och sedan påverkas ju skillnaden hur bra LP'n är gjord. Däremot är det helt sant att kålpudding smakar 30 % bättre än risotto ;)
  • För egen del handlar detta också om ett intresse som ger nostalgiska vibbar från min ungdom. Min huvudsakliga musikkälla kommer även framgent att vara att spela musik från LP och vinyl. @Taxmannen åker till San Francisco för att bl a titta på sportbilar. Det ligger i botten på min lista. Men dessa fantastiska rullbandspelare får något i skallen att gå igång. Jag har idag ett 30-tal band varav hälften är inspelade 45-varvare. Jag har fem album på beställning (10 band) och framöver blir det kanske 2-5 album per år. Däremot drar jag ner på övriga inköp. Jag har huset fullt av bra musik och jag vill ha lite andra upplevelser också innan det är dags att spika igen.
  • Just nu går bandaren varm men när nyhetens behag lagt sig blir det kanske spelning någon gång per vecka eller per månad. Det är ju inte var dag man plockar fram sportkärran. Jag kanske t o m köper en A80 eller en A820 också och installerar på mitt kontor. Hade varit häftigt.
  • Att köpa bandspelare handlar mer om intresse och passion för tekniken men också att kunna avnjuta några klassiska mästerverk på absoluta toppnivå vid extra högtidliga tillfällen.
  • Det är också intressant att när man ger sig in i nya grenar så kommer man i kontakt med nya personer som delar passionen. JR ringde till mig och vi fick en del att prata om. Nästa helg är jag inbjuden på hemkonsert i Belgien där ett par A80-ägare delar med sig av sin passion. Vi kommer att spela musik, äta gott och prata musik. Liknelsen med passionerad sportbilsfantaster går igen även här. 
  • Jag är i stort sett ointresserad av sport, tittar inte på TV, ointresserad av bilar, gamla hus, möbler mm. Jag lägger allt mitt krut på musik och det som blir över hamnar "på sjön". Passioner är oftast mer emotionella än rationella.
  • Det pågår ju ett par trådar kring digitala lösningar och engagemanget lyser igenom vilket jag tycker är kul att se. Men för mig är det kallt. Jag klarar inte av att skapa ett engagemang kring det ämnet. Så vi går igång på olika saker och det är det jag/vi förmedlar.

Man skall dock vara beredd på att det är rätt kostsamt med bra band. Samtidigt kan jag ibland undra varför så många är så pass njugga att investera några tusenlappar på musik men 6-siffrigt på tekniken. En bra skivspelare med pickup, SUT/RIAA, arm och kablar springer lätt upp kring 150,000 eller mer om det skall vara riktigt bra.. En renoverad Studer B67 MkII hamnar kring 25-30,000. Om man jämför med skivspelaren skulle det ge 120,000 kronor över till masterband, vilket motsvarar ca 35 album (70 band) av absoluta "spitzenklasse" under förutsättning att man väljer rätt. Livet är fullt av prioriteringar...

Link to comment
Share on other sites

Tack för bra svar - det var lite det jag ville höra (och kanske att provocera lite :))!

Att man fortfarande klarar av att njuta av och uppskatta musik på "komprimerade" medier även om man har en handfull eller två med masterband var ju mycket det jag ville höra. Jag kan mycket väl tänka mig att slanta upp rejält för bra inspelningar, men 100, 500 eller 1000 album på band blir väldigt mycket pengar. 

Min fråga om tillgängligheten kvarstår. Jag ser ju vad Elusive mm erbjuder, men hur stor är egentligen marknaden idag när det gäller antalet titlar som teoretiskt (cost no object) har omsatts? 500? 1000? 10 000?

1 hour ago, Bebop said:

@Taxmannen åker till San Francisco för att bl a titta på sportbilar.

Ouch, det var nästan ett slag under bältet :)

Jag är inte någon inbiten sportbilsfantast, men likaväl som jag kan uppskatta god konst, arkitektur, mat och inte minst musik så kan jag verkligen uppskatta hantverket och designen från förr inom området teknikhistoria. Jag delar gärna med mig av ett par bildexempel från årets utställning. Jag hoppas att du ursäktar Bebop att din bandspelartråd kladdas ner med några bilder på bilar!? Men, blir man inte berörd av detta måsta man vara totalt känslokall och ointresserad av teknik ;)

Som min sons flickvän som är totalt ointresserad av (dagens) bilar som var med på resan sa - varför ser inte dagens bilar ut så här?

DSC_2891.jpg.6b5196e4ec61ba39dfa084e6b9602a11.jpgDSC_2902.thumb.jpg.babcad7719299a0c17dfdc4cb92f5ccd.jpgDSC_2935.jpg.da943022f2c29443fd481e39b53c4104.jpg

Edited by Taxmannen
Link to comment
Share on other sites

3 hours ago, Taxmannen said:

hur stor är egentligen marknaden idag när det gäller antalet titlar som teoretiskt (cost no object) har omsatts? 500? 1000? 10 000?

Inte särskilt stor. Det handlar snarare om 100-tal än 1000-tal. Grove Notes titlar såldes slut ganska snabbt. Men jag har inga siffror.

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Taxmannen said:

För att utmana den just nu på Euphonia pågående "bandhypen" (eller kanske handlar det bara om att jag vill övertyga mig själv att inte hoppa på detta tåg :D) undrar vän av ordning om det går att göra någon uppskattning över hur mycket musik som i realiteten finns tillgänglig på band?

Vi är ju flockdjur och går gärna åt samma håll vare sig vi vill eller inte. Jag tror bara du vill hålla emot lite, som jag själv, med tex vinyl. Men innerst inne visste jag många år innan det blev reunion med mina gamla plattor... Det som puttade mig över kanten den gången var Technics 1210 hemma hos mig eftersom Lindome kom med den under armen satte upp den på 5 min och ville göra ett statement. Som han lyckades, den fula fisken. Alla där var då golvade och sitter nu med rätt avancerade vinylriggar. 

Med Rullband var jag inte lika övertygad men fick med en av mina största och viktigaste musikupplevelser från HiFiDet blev en rejäl snyting av rullband som jag där och då inte kunde förutse eller resa mig från. Golvad minst sagt. Så nu har jag sanningen. Rullband rules!!!

Men det finns nackdelar. Det finns nog rätt mycket att få tag i om man öppnar lädret och söker väl. Men visst är det nackdelar, dyrare album, svårare att få tag i, få service ställen, men jag ser inte rullband som det man spelar dagligen, tror jag, utan mer dedikerat. Men om man tex spelar in sina vinyl 45or så kanske de spelas mer än annars eftersom man slipper vända på plattan stup i ett.

Den stora fördelen är att det är sexiga maskiner med otrolig känsla i och att det låter svinbra helt enkelt.

 

 @Taxmannen ! Riktigt snygga bilder på bilen.

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...