Jump to content

Kanadaresa med fabriksbesök


Recommended Posts

Mycket intressant och kul att du fick fota inne i fabriken. Inte alltid man får göra det, eller smygfotade du:thumbsup:.

själv jobbar jag med en större japansk tillverkare inom motorindustrin och när jag besöker Japan så får man inte fota någonting. Knappt ens byggnaden på utsidan. Tack att vi för följa med på ditt besök.

mvh

Lasse

Link to comment
Share on other sites

En del av kretskorten man bygger är till stor del ytmonterade. Kan har en maskin som sköter detta och det ger en jämnare kvalitet än om man handlöder. Kretskorten går på ett band och alla delar monteras. Därefter går det monterade  kretskortet in i en apparat som optiskt kontrollerar alla komponenter och pyttelödningar (skärmen med en liten ruta längst ned till höger). Om något ser misstänkt ut kontrolleras det ytterligare en gång, denna gång av människa. Om kretskorten klarar dessa optiska kontroller så går se sedan vidare till en teststation där de testas elektriskt. Mer om det  senare.

Jag noterade också att komponenterna man använder vid kretskortmontering har en tolerans som ligger på +/1 1%

Sista bilden visar hur man jobbar med kretskorten och har en mall för just det kort man denna dag vill bygga. SOm sagt, man kan ändra vad man bygger i en eller flera stationer från en dag till en annan.

08.JPG

09.JPG

10.JPG

12.JPG

Edited by Akkelis Audio
Link to comment
Share on other sites

Här är en av stationerna där alla kretskort testas elektriskt. De har en mängd mätmjiggar, en för varje aktuellt kretskort. Det producerade kretskortet läggs på den jigg som avser just det kretskortet, man trycker på en knapp och en serie mätningar genomförs. 30 sekunder senare lyser det "Failed" eller Passed" på dataskärmen. Om det är "Failed" får man ett meddelande om vad som felar, detta kretskort sorteras bort med felmeddelandet bifogat. Man försöker att rätt felet en gång, om det inte lyckas så kasseras kortet.

Detta vara allt från elektroniktillverkningen. Man gör alltså elektroniken både till Anthem, Paradigm och Martin Logan på plats i Missisauga.

 

Efter detta blev det en utflykt till några av regionens sevärdheter.

15.JPG

16.JPG

Link to comment
Share on other sites

Brrr.... förstår att det var rejält kallt. Du borde ju vara härdad som numera bor i Göteborg där Nordsjön gör sitt bästa för att kyla ner den västra kusten och dess invånare. Har sugit lite på detta reportage och väntat till lördagmorgon då jag kan sitta med en kopp kaffe, lite vacker musik och läsa i lugn o ro.

Spännade att få följa med på detta sätt! 

Link to comment
Share on other sites

Ni får ursäkta att det tar tid mellan inläggen. Har lite annat att pyssla med också.

 

Från Lake Ontario rinner en massa vatten över till Lake Erie och detta vattendrag är också gränsen mellan Kanada och USA och denna plats är rätt känd :-) Just det, Niagara fallen, eller Niagra Falls. Jag trodde dessa fall låg ute i obygden men det var helt fel, här finns en stad på varje sida om fallen med samma namn. Givetvis med maximerad kommers, lite som en westernstad med kasinon och salooner.

På den amerikanska sidan finns del lilla fallet och på den kanadensiska sidan det stora. Kanadensarna var såklart stolta över sitt stora fall och påpekade att amerikanarna vara avundsjuka och i alla amerikansk reklam om Niagra Falls använder de bilder på det kanadensiska fallet.

På vår samlingsbild syns ett gäng kalla kilar i blåsväder. Den längsta killen, Manolo är tysk och han är europarepresentant för Martin Logan.

På toaletten vid fallen fanns en funktion jag inte sett på en offentlig toa tidigare, fottvätt. Varför någon?

niag1.JPG

niag2.JPG

niag3.JPG

niag4.JPG

niag5.JPG

Link to comment
Share on other sites

När jag skulle besöka fallen såg jag också framför mig att man skulle tvingas hugga fram sin väg med en machete :D

Det mesta i nordamerika är ju dock väldigt tillrättalagt och kommersiellt. När jag var på Pikes Peak utanför Denver var det i princip en motorväg ända upp till toppen på 14000 fot och när vi parkerat bilen vid en restaurang, kanske 50 m från entrén kom det en kille med golfbil och undrade om vi ville ha skjuts till dörren... :unsure:

Jag tror f ö att fottvätten är en eftergift för religiöst trosyttrande.

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, Akkelis Audio said:

 

På toaletten vid fallen fanns en funktion jag inte sett på en offentlig toa tidigare, fottvätt. Varför någon?

niag5.JPG

Troligen var det ett kyrkorum eller en moské i anslutning till tvättrummet. Där man utför "ablution" eller tvättar av fötterna, för att rena sig från det profana inför mötet med det heliga. Jag har sett vattenkar och fontäner i entréområdet till moskéer. Det på bilden är en modernare form av tvättanläggning. My two cents!

Edited by Muffin
rättstavning
Link to comment
Share on other sites

Vinodling!!!  Det var rätt oväntat för min del, speciellt med tanke på hur kargt och kallt det var under vårt besök. Men tydligen har man gjort vin i Kanades sedan 1800-talet och de senaste decennierna har produktionen ökat avsevärt. Det finns en mängd vingårdar i området runt Niagara i Ontario. Man är bäst på vita viner eftersom den typen av druvor trivs bäst i klimatet. Man har en del välkända druvor som även finns i europa men främst har man hybriddruvor, dvs "blandraser". Jag misstänker att några av Euphoias vinkännare kan berätta mer.

 

Den första vingården vi besökte hette Flat Rock Cellars

http://flatrockcellars.com/

Dom har vunnit en mängd priser för sina viner och dom var väldigt stolta över sin tillverkningsprocess. Det som gjorde den unik var att allt byggde på självfall/tyngdkraft. Man har byggt så att hela processen i alla steg rinner nedåt, man har inga pumpar och man menar att man därför aldrig stressar sitt vin. Det var ett kul besök där man gör det mesta av sitt namn och har en Rockklubb med vinprovning, man säljer T-shirts med Rockinspirerat tema, osv.

vin6.JPG

vin2.JPG

vin3.JPG

Link to comment
Share on other sites

26 minutes ago, Akkelis Audio said:

Vinodling!!!  Det var rätt oväntat för min del, speciellt med tanke på hur kargt och kallt det var under vårt besök.

Jo, Kanada kan vara ogästvänligt på vintern. Vad man kanske inte alltid tänker på är att städer som t ex Toronto och Montreal ligger på ungefär samma breddgrad som franska Bordeaux. Somrarna är varma och ofta med hög luftfuktighet. Temperaturen kan visa t ex 28 grader men med "humideffekt" (ungefär "känns som") kring 40 grader.

På vintern är det annorlunda. Som bekant håller Golfströmmen uppe temperaturen hos oss under vintern. Den fortsätter sin bana uppåt och viker av mot Grönland där den kylls av. Det är Golfströmmens retur som är isande kall. Den har då bytt namn till Labradorströmmen. Det finns heller inga berg mot norr eller nordost så när vindarna kommer därifrån blir det riktigt bistert. Kring april-maj vänder det med besked. Då drar jetströmmarna högt upp i det blå norröver och drar upp varm luft från söder och våren brukar vara sådär 1-2 veckor och sedan är det sommar.

Link to comment
Share on other sites

På Flatrock bjöds fick vi vara med om vinprovning. Först ut var ett rött vin, en Pinot. David (Hifi Agenten) Jens (Ljudshoppen) och Peter (Takt & Ton) luktar och smakar. Det var ett rätt tamt, lite blaskigt och oföragligt vin. Vi fick sedan smaka två varianter av deras Riesling, ett torrt och ett halvtorr. Det var klart bättre. Den halvtorra var min favorit och vår testledare peckade ut vart druvorna till just det vinet växte. Det var en kulle/sluttning på höjden där det var som kargast och kallast av alla deras druvplatser.

Det är väldigt facinerande att höra då dom berättade om sina druvor och viner. Det görs verkligen med passion och kunskap. De vet precis hur jorden är där vinrankorna står och hur det förändras ju längre ned i slänten man kommer. De har också stenkoll på hur temperaturen ändras på samma sätt. Men denna kunskap så har man en hum om hur druvorna kommer att smaka och så kan man såklart mäta sockerhalt och liknande i dem för att få rätt blandning druvor till det vin man tänkt sig att göra.

vin9.JPG

vin8.JPG

vin7.JPG

vin5.JPG

vin4.JPG

Link to comment
Share on other sites

Då kan vi se på hur man bygger elektrostatpaneler. Vi fick se och fotografera hela processen och det är både enkelt och väldigt komplicerat.

 

På första bilden ser vi statorerna, en olackad och en lackad. Man har två stycken i varje elektrostatpanel, en på baksidan, en på framsidan, och dessa lägger man musiksignalen i via en trafo och så växlar de polaritet och trycker och drar plastfilmen som ligger mellan dem fram och tillbaks för att skapa ljud.

Martin Logan har haft samma tillverkare av statorer sedan firman startades.De kommer som en rå metallbit som hängande lackeras så att de inte är ledande. Efter lackeringen har de en testprocess där man stryker över dem med en borste med spänning och så ser man om det blir överslag i panelen (slår gnistor) . Om den klarar testet lämnas den vidare till nästa steg.

Nästa steg är att göra de platta statorerna vinklade. Där har man en apparat som man rullar dem igenom med en mall för just detta plåtbit och ut får man en rundad stator. Sedan parar man ihop statorerna manuell så att hålen passar perfekt med varandra. De tejpas ihop och märks upp som perfekta par för att därefter lämnas vidare till delen där de ska byggas ihop till en elektrostatpanel.

elektro1.JPG

elektro2.JPG

elektro3.JPG

Link to comment
Share on other sites

Då har vi våra statorer klara, dags att bygga elektrostatpaneler.

Kan någon gissa hur stor arbetsstyrkan är som bygger ALLA Martin Logans elektrostatpaneler? 3 st!!!!!!!!   Denna lilla avdelning bestående av 3 st kvinnor bygger alla elektrostatpaneler. Det var väldigt överraskande och känns nästan otroligt eftersom det är tidskrävande att bygga panelerna.  Jag frågade också om varför det bara var kvinnor som byggde dem och fick svaret att efter deras "Training program" och "Selection program" så var det just dessa tre kvinnor som var dom bästa och noggrannaste. Man får nämligen bara en chans, om inte panelen blir perfekt på första försöket så kan den inte göras om utan får kasseras.

Man var också stolta över att man i och med flytten till Missisauga kan bygga än bättre paneler än tidigare. En orsak var att man i gamla fabriken handsträckte plastfilmen men att man nu har en hydralisk sträckare som håller koll på och reglerar sig själv så att filmen alltid har perfekt sträckning.

Man har jiggar för just den modell man ska bygga, det är den vita plastmallen i botten. För en ny modell så byter man jigg. Filmen sträcks ut över jiggen, sedan för man in den bakre statoren under filmen och denna har man innan dess förberedd med 3M dubbelhäftande tejp på alla kantytor. En av kvinnorna bygger centerkanaler, den andra bygger Electromotion paneler. Då detta är gjord kan manolika rullar och liknande för att gnugga fast filmen ordentligt i statoren samtidigt somman med andra handen sträcker ut den så den ligger perfekt, utan veck eller liknande.

elektro5.jpg

elektro8.jpg

elektro7.jpg

elektro6.jpg

Link to comment
Share on other sites

Vi fortsätter bygget av paneler. Nu hamnade bilderna i tråden av någon anledning i bakvänd ordning så vi börjar med bilden längst ned. Man har en hemlig smet som stryks ut på plasten. Innan påstryckningen har vår panelbyggare satt tejp på alla platser som kommer att limmas/tejpas från andra håller. Denna tejp tas bort efter denna smetbehandling. Den hemliga smeten gör att plasten läker och möjligen förbättrar den också hur den blir spänningssatt. Då man sträcker plasten bildas små sprickor och dessa läker med denna smet så att filmen håller bättre. Man räknar med att panelerna ska hålla i minst 20 år. lite beroende på miljö. Vi blev varnade för att köpa begagnade elektrostater av rökare eftersom nikotinet gärna fastnar på panelen och på sikt förstör den. Damm och annat är dock inga problem, panelerna kan dammsugas.

Då smeten varit på någon minut så torkas den bort och och därefter rengörs plasten med någon form av sprit. Då detta är gjort så sätter man fast kabeln som leder högspänning till plasten på plats innan man slutligen sätter den andra statoren på plats. För att göra detta måste man vara två stycken. Man får bara en chans även här, så det gäller att placera den rätt vid första försöket.

elektro12.jpg

elektro11.jpg

electro10.jpg

Link to comment
Share on other sites

Häftigt! Verkligt kul att få se hur det går till och att det är hantverk bakom, sånt gillar jag.

Det där med att rökning skadar paneler vill jag minnas att jag hört/läst förut, då i samband med Magnepan tror jag?

Så man ska ha mycket luftrenande gröna växter om man har dipoler med mylarfilm. Inte för att jag röker men det borde ju vara en fördel för livslängden på både högtalare och självklar en själv!

Edited by Adagio
Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, Adagio said:

"Tjejhögtalare!!"

 

 

....femåringen i mig kunde inte låta bli, förlåt

Vackra, skönsjungande och ställer stora krav på de enheter dom skall paras I hop med.Inte för alla men väl värda allt hårt arbete!!

 

Jag har ett långt och lyckligt förhållande med ML. så I likhet med annat så är dom "the Summit" av ett målmedvetet sökande.

 

//Nik

Edited by Nik
stavning
Link to comment
Share on other sites

1 minute ago, Nik said:

Vackra, skönsjungande och staller stora krav på sina de enheter dom skall paras I hop med.Inte för alla men väl värda allt hårt arbete!!

 

Jag har ett långt och lyckligt förhållande med ML. så I likhet med annat så är dom "the Summit" av ett målmedvetet sökande.

 

//Nik

I likhet med de flesta märken, tror jag. Men dipoler är oftast mer förlåtande ur akustisk synvinkel, de har iofs andra krav på avstånd till väggar mm som andra högtalare kanske inte är lika kritiska  med. Jag har svårt att lämna dipolträsket och ML kan prestera grymt bra ljud, även om jag är en lite mer robust Maggiekille.

Link to comment
Share on other sites

Vill bara förtydliga "i likhet med de flesta märken" med "i deras ägares ögon" ang vackra.  Själv gillar jag alla högtalare med eget formspråk, sen finns de som jag gillar mer eller mindre. ML har alltid varit några av mina favoriter sedan tidigt 90-tal. Tyvärr har jag inte ägt några än av olika anledningar. Men de gamla CLS vore kul att höra igen.....

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Akkelis Audio said:

Man räknar med att panelerna ska hålla i minst 20 år.

Sen då? Erbjuder man renovering och/eller panelbyte för gamla modeller eller är det returstationen som gäller?

Hur utvecklas högtalaren över tid - blir den gradvis sämre med ökad ålder eller dör den kortslutningsdöden?

Link to comment
Share on other sites

Det är lite olika, men oftast inte död pga kortslutning, utan snarare att de tappar diskant. Plastfilmen man använder idag är mycket bättre än filmen man använde för 15-20 år sedan, så det är svårt att säga exakt hur det kommer att bli med dagens Martin Logan.

Man kan byta paneler på alla gamla modeller utom Statement, en gigantisk elektrostat med 2 stora baspelare. Jiggen för Statement försvann i flytten. Det innebär att om du har ett par av Martin Logans första modell, så kan du beställa nya paneler till dem.

En bonuseffekt av att byta panelerna på sina gamla Martin Logan är att man får en bättre panel. De nya panelerna har mer hål och mindre metall i gallret (statorerna) och man har bättre mylarfilm, bättre tillverkningsprocess, utvecklad hemlig smet, osv.

 

Link to comment
Share on other sites

Hela besöksgänget beundrar arbetet. Vi stod här en halvtimme, snacka om att dom nog kände sig lite uttittade och det kommer sådana här besöksgrupper då och då. Vi försökte prata lite med panelbyggarna men fick inga svar, kanske att dom inte fick prata med besökare? Någon som vet?

John däremot, vår trevlige värd, han pratade konstant, engagerat och med alla. Ni som åker till mässan i Munchen kommer att träffa på honom för den mässan anser denna firma vara den viktigaste av alla. Kul för oss som har så nära dit.

elektro.jpg

Link to comment
Share on other sites

Vi närmar oss slutet av detta panelbygge. Över och underdel sitter ihop med filmen emellan och kablarna anslutna. Då skärs överflödet bort. På näst sista bilden syns statorer till olika modeller som väntar på att få sin plastfilm. På sista bilden testar man den färdiga panelen. Den ansluts till en förstärkare och i testbåset körs testtoner som ska låta rent och klart innan panelen godkänns eller kasseras.

elektro21.jpg

elektro20.jpg

elektro22.jpg

elektro23.jpg

Link to comment
Share on other sites

Vi har mycket kvar från fabriksbesöket och en del utanför detsamma. Vi besökte ytterligare en vingård som påminde om en kyrka utifrån.  Den var inte lika speciall och intim som den första, men vinet här var i mitt tycke en nivå upp i kvalite. Denna Riesling var jag tvungen att köpa med mig hem. Synd om stackarna som fyllde sin "kvot" på den första vingården:D

Bernt från Hificenter i Helsingborg (till höger på första bilden) lade ner hifiverksamheten för något år sedan för att utbilda sig till Sommelier. Han kom fram till att det var kul men att hans smak och luktsinne inte riktigt var i nivå med den tränade hifihörseln, så  nu är han tillbaks i hifibranchen.

Den svarta bilen var en av två liknande vi hade till vårt förfogande. Som taget ur en amerikansk thriller.

 

IMG_6641_Fotor.jpg

IMG_6640_Fotor.jpg

IMG_6636_Fotor.jpg

IMG_6633_Fotor.jpg

Edited by Akkelis Audio
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...