Veckans skivtips : V2 2005

[plundin™]

Hur börjar man med klassisk musik?

Är en fråga jag får ganska ofta och det finns väll inget självklart svar, jo kanske, bästa sättet att börja med klassisk musik är att skaffa sig en bra tuner, ratta in SR P2 och sedan vara nyfiken på vad dom spelar där. Ju mer man lyssnar, ju större sannorlikhet är det att man hittar just det som passar en själv. Så var det för mej!

Jag tillhör den där sextiotalgenerationen som växte upp med ensamstående förälder och lite pengar, på så sätt kom radion att bli min bästa vän. Fast det började ingalunda med klassisk musik utan jag är ett barn av Gullan Bornemark och "Klapp och Klangs" envisa gör-det-själv retorik. Som jag berättat tidigare så var min första exponering för audiofili mammas Lenco Compact och de samlade skivklubbsskivorna (Minns nån "MFP" eler "CFP"?*) samt någon enskild favorit hon fått, som Demis Rousos och Roger Witthaker. den första audiofiliutrustning som tillskaffades mej var en monokassettbandare av märket Philips den hade jag ständigt uppkopplad till Lencon för att banda, det mesta av veckopengen gick till att köpa band på radioaffären hemma i samhället! Det var först när jag började närma sig att fylla moped som jag hade möjlighet att audiofilera på riktigt, jag ställdes nämligen in för valet en riktig stereo eller en moped! om jag betalade hälften själv. Som alla som tittar in här förstår så var valet enkelt..

Så inte blev det nån inte, utan pengarna satsades strax på ett aldeles nytt Ariston Q Deck, en begagnad Technics Reciver och ett par Mirsch OM-3 högtalare. Dessa har jag svamlat om tidigare, men det slog mej i julhelgen att man kan njuta rätt länge av musik på sånna gammla enkla saker! (Jag vågar väll inte nämna vilka högkvalitativa snören dom är ihopbundna med... )

Nåväl, tillbaka till musiken, den gnista som fick mej att börja pyra för klassisk musik hade tänts några år tidigare, jag hade oförhappandes suttit vid radion och lyssnat och man spelade ett stycke som bara talade till mej rakt in själen, jag fick senare veta att stycket spelades med anledning av att tonsättaren gått bort några dagar tidigare vid en ålder av 69 år. Tonsättaren var Ryss men med Polskt ursprung och hans namn var Dmitrij Sjostakovitj.

Stycket som jag hör och som vände in och ut på mitt musikliv var hans femte symfoni Op. 47. Tillsammans med mina julklappsskivor så fanns det en helt ny inspelning av denna symfoni och den blir veckans skivtips!

Dmitrij Sjostakovitj : Symfoni nr 5

Velerij Gergiev : Kirovorkestern (Med Symfoni nr 9 / Philips 4706512 - Hybrid SACD)

Dirigenten Valerij Gergiev tillhör dom outtröttliga på dagens klassiska konsertscen, han är den som dirigerar flest föreställningar per år av alla dirigenter jag känner till. Gergiev har gjort sig känd som framförallt en strålande operadirigent, man har även ofta kunnat höra honom i ren orkesterrepertoir. För den som vill örna denna demondirigent IRL så dirigerar han Radiosymfonikerna Lördagen den 5:e Februari i Berwaldhallen. På Programmet då, två verk av Igor Stravinsky, Psalmsymfonin och genombrottsveket Våroffer (Det senare kommer att bli ett skivtips längre fram i vår!)

Sjostakovitj femte symfoni i Gergievs händer blir en lite mer tragisk berättelse, Gergiev har en förmåga att alltid spela på dom långa linjerna i musiken, för att ibland kanske dra dom väl långt (Hans inspelning av den sjunde Symfonin är ett praktexempel på när han drar för mycket! Och misslyckas..). Här modererar han sig dock, om inte på sitt yttersta så i alla fal så att den musikaliska helheten inte går förlorad. Vad som annars avgär till denna inspelnings fördel är den strålande ljukvaliteten. Den nionde symfonin som också finns med på denna CD är på ytan en mycket lättare bakelse, även här visar Gergiev ett slags musikalitet som behövs för att symfonin inte skall falla på eget grepp.

Denna CD får alltså ett rejält tut i euphoniet

Andra inspelningar jag tycker att varje välförsedd skivsammling bör innehålla!

Karel Ancerl inspelning från 1964 på Supraphon är kanske den bästa av alla (11 1951-2 011)

André Previns inspelning på RCA från 1966 var den första jag skaffade, har fortfarande kvar LPn (RCA 68456-2)

Man kan alldrig gå förbi Jevgenij Mavrinskij som uruppförde denna symfoni 1937, jag har ett halvdussin olika inseplningar från den första på 78'or från 1938 till en livupptagning från 1982. Denna på Melodiya (MELCD100771) är inspelad 1954 och tillhör en av de bättre versionerna med Mavrinskij.

/ptr

* "Music for Pleasure" och "Classiscs for Pleasure" -Jag tror att i alla fall den senare finns kvar som ett sublabel på EMI..

[Bravo]

Hmmm, även jagfick välja mellan en begagnad moped och en stereo, gissa vad det blev?

Min första skiva blev för övrigt Ravels Bolero.

Jag hade dessutom samlat på mig flera skivor redan innan jag ens hade något att spela på.

Innan bandades det musik på en kassetradio.

[plundin™]

  Hmmm, även jag fick välja mellan en begagnad moped och en stereo, gissa vad det blev?

Min första skiva blev för övrigt Ravels Bolero.

Jag hade dessutom samlat på mig flera skivor redan innan jag ens hade något att spela på.

Innan bandades det musik på en kassetradio.

<{POST_SNAPBACK}>

En själsfrände!

Den första klassiska jag minns hemmifrån var finalsatsen på Mozarts 40:de symfoni som fanns med på en MFP samling. Den fösta hela riktiga klassiska LP:n jag minns var "HiFi-Karajan" (Minns för jag har den kvar), den innehöll också Ravels Bolero, Eine Kleine Nachtmusik av Mozart, Sibelius Valse Triste och Smetanas die Moldau.. Den skall fanimej spelas idag!

/ptr

[Bravo]

Å andra sidan var mopeden gammal och rostig och behöde repareras.

Hade det varit en ny moped det varit frågan om är det svårt att veta vad det skulle ha blivit, i alla fall kan jag inte komma ihåg idag hur jag tänkte då.

Kampen hade blivit jämnare i alla fall.

Kanske hade musikanläggningen dröjt nägra år tills jag arbetat ihop till den själv.

Idag tycker jag nog att det blev ett lyckokast, då det blev väldigt många skivinköp istället och ständigt nya musikupptäckter.