Jump to content

Musikhörna och experimentverkstad


MatsT

Recommended Posts

15 minutes ago, AlfaGTV said:

dessa "filter", som är desamma som återfinns i XDP-100R DAP också (och delvis i XDP-30R) Även jag uppfattar en förbättring med "åtstramad" Lock Range.

 

Jag har också en XDP-100R och där har jag kört med Lock Range 7 vid strömning från bredbandet med gott resultat. Jag glömde nämna att optimal justering verkar bli olika beroende på vad man matar spelaren med. MQA fungerar förresten med XDP-100R och Tidal numera, låter förnämligt och den appen är lite roligare än Tidal i N-50AE så jag hoppas att de kan uppdatera den senare snart. Funktionen verkar komma med ESS Sabre DAC'arna, den finns inte i N-30AE som har andra DAC'ar.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Utvärderingsjobbet (musiklyssningen) har fortsatt när det gäller Pioneer N-50AE och jag har backat tillbaka en aning så att jag nu har slagit av uppsamplingen igen. Den kan i vissa lägen ge högre upplevd upplösning men det är också viktigt att "Lock Range" står precis rätt och det varierar var det är beroende på vad som spelas upp (nät,HD,dig in etc.) och det blir ett störmoment. Jag vill inte hålla på och ändra inställningar hela tiden när jag ska lyssna på musik, det är jag beredd att göra vid installationen för att få bästa möjliga resultat. Lock range står nu på 2 och då låter det avspänt, luftigt och naturligt. Förra veckan startade vid ett lyssningstillfälle med att det inte lät bra alls i mina öron och det tog en stund innan jag hittade problemet. Inställningarna hade återgått till filter "SHARP" och Lock Range 7, kanske hade det varit strömavbrott? Jag återställde till mina favoritinställningar och sedan dess har streamern spelat på "rätt sätt" och med en nöjd lyssnare. För finlyssning föredrar jag fortfarande min gamla CD/DA-kedja men streamern spelar på ett sätt som jag oftast känner är tillräckligt bra. Tidal används en hel del och jag kan lyssna på en massa musik som jag senare väljer att köpa på något sätt.

 

Utvärderingsjobbet har gjort att jag funderat en del på utvärderingsmetoder igen och nämnde tidigare i tråden att jag tänkte återkomma till det och det blir nu.

 

När jag utvärderar en enhet är huvudfokus på att det ska spela bra i min befintliga anläggning och då kan man förstås använda metoden att "lyssna och tycka". Tyvärr fungerar det inte fullt ut för mig eftersom jag vill kunna ha flera olika typer av källor inkopplade och då måste "grundklangen" vara tämligen likvärdig. Har man t.ex en PU med lite hissad diskant högst upp är det enkelt att korrigera för det med annan vinkling av högtalare t.ex men då stämmer det inte för en annan källa som avviker på annat sätt. För att hitta skillnader mellan inkopplad apparatur är snabba A/B-test bra, det är lätt att höra på vilket sätt de avviker från varandra. Vad man inte vet är hur de egentligen påverkar och då måste man lyssna mot en referens och för mig är referensen som regel tidigare använd utrustning som långsiktigt visat sig fungera. Då finns faran att man bara väljer likartad färgning vid byte av apparater och det är kanske inte önskvärt heller? Med tiden får man en viss känsla för hur det påverkar så det fungerar hyggligt och inte ens lyssning på hur en enskild apparat färgar verkar fungera i alla lägen. Förr i tiden när bandspelare användes för att spela in skivor och annat användes F/E-lyssning flitigt för att utvärdera bandspelares kvalitet och det är enkelt att hitta den som vid snabba växlingar förändrar minst men det visade sig att det ändå inte alltid var den påverkade minst i A/B-test som föredrogs långsiktigt. Vissa fel är hjärnan bättre på att kompensera för än andra och det kommer fram vid långtidslyssning. Det är alltid en balansgång när det gäller metoder och det är förstås väldigt individuellt vad som fungerar bäst, vi har trots allt ganska olika smak när det gäller musik och därmed också vilka fel som är svåra eller lätta att leva med.

 

Det var en kort version av hur jag tänker när det gäller olika jämförelsemetoder vid utvärdering av ljudåtergivning. Inte några revolutionerande tankar precis men det kanske förklarar något för någon?

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag fått en kaffe och kaka på plats så då borde jag orka skriva klart.

 

Besöket var trevligt och det blev ett rejält lyssningspass där det mestadels var musiken som diskuterades och så brukar det vara när jag får besök i lyssningsrummet. Alla som var närvarande är i och för sig teknikintresserade också så det smög sig in en del sådana diskussioner mellan musikstyckena. Ett av teknikintressena visade sig vara pianospelande och förmågan att få musiken att rinna fram obehindrat, en del pianister har den förmågan och t.ex Clara Haskil när hon framför Chopin's andra pianokonsert.

 

 

Det var dock inte Clara Haskil vi pratade om utan mestadels Jan Johansson och vad det var som gjorde hans pianospel så speciellt. Arbetskamratens pappa var kurskamrat på Chalmers med Jan Johansson och har även spelat ihop med honom en del så det var intressant inside information. Arbetskamraten och jag visade sig också vara gamla kurskamrater - världen är liten!

 

Nu var det kanske inte detta jag skulle skriva om egentligen utan vad som föranledde förändringen i lyssningsrummet. Jag har haft otaliga diskussioner med min kompis om hur lämplig akustisk miljö uppnås och vi har delvis stått på lite olika sidor när det gäller behovet av dämpning. Han menade ett tag när han höll på med egna försök att det inte går att få för mycket dämpning utan att det alltid blev bättre med mer dämpning placerad på något ställe. Skall sanningen fram så är det en åsikt jag också haft tidigare i livet, det är inte det egna rummet man vill höra utan det inspelade. Efter några år till av testande ändrade jag åsikt och det har även min kompis gjort vid det här laget. Nu delar vi uppfattningen att man i möjligaste mån ska se till att rummet inte ger "skadlig påverkan" utan bara ska tillåta att ljudet kan utbreda sig och låta rimligt bra överallt i rummet och komma från alla riktningar. Skadlig påverkan är i första hand tidiga och direkta reflexer som hjärnan inte kan skilja från direktljudet och resonanser. När den här skadliga påverkan tagits bort menar vi att det gäller att mata rummet med lagom mängd och klangriktig efterklang. Min kompis tyckte att mina dämpare bakom högtalarna var lite för effektiva och gav för dämpat ljud i bortre delen av rummet, jag svarade att jag inte trodde att det var fallet. Jag lade mycket tid på att hitta balansen när jag ställde dit dämparna men kom sedan på att det på grund av en av naturlagarna* tillkommit en del bråte som dämpar ljudet på baksidan av högtalarna en del. Jag provade att öppna vinkeln på dämparen så att en större andel av det bakåtriktade ljudet tillåts mata rummet och väggarna med energi. Det bakåtriktade ljudet är klangkorrekt (det låter likadant som på framsidan) och så länge ljudet som kommer därifrån är tillräckligt sent ankommande till lyssningspositionen och diffuserat så att all riktningsinformation är borta så stör det inte utan uppfattas tvärt om som om högtalarna låter naturligare och med bättre illusion av att något verkligen händer i rummet. Upplösningen påverkas inte negativt förrän man uppnår en kritisk gräns så det är bara att prova sig fram. Min kompis hade rätt, det var för mycket dämpning i bortre delen av rummet.

 

* Naturlag:

Finns en ledig yta någonstan i ett rum fylls den förr eller senare med något och ofta tyvärr med bråte.

Edited by MatsT
Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, MatsT said:

min kompis och en arbetskamrat till honom

Är det de vi ser på bilden? :24:

 

Skämt åsido, du kör med Quad ESL-63 i vanliga fall utgår jag ifrån? 

 

Tyckte för övrigt att dina funderingar kring utvärdering till väldigt stor del överensstämmer med min egna metoder och tankar, väl uttryckt! :)

 

Link to comment
Share on other sites

9 hours ago, MatsT said:

Vissa fel är hjärnan bättre på att kompensera för än andra och det kommer fram vid långtidslyssning. Det är alltid en balansgång när det gäller metoder och det är förstås väldigt individuellt vad som fungerar bäst, vi har trots allt ganska olika smak när det gäller musik och därmed också vilka fel som är svåra eller lätta att leva med.

:41:

Precis som du säger kan det låta nästan självklart, men icke desto mindre sant.

Vid snabba jämförelser ställer man om hjärnan för att lyssna "tekniskt" om man vill kalla det så. Det mesta handlar då om att höra skillnader och upptäcka fel och brister.

Det är inte alls samma sak som att lyssna på musik.

 

Link to comment
Share on other sites

Fantastiskt fin Chopin-tolkning! Och intressanta synpunkter på rumsakusiken och hur du resonerar. 

Berätta gärna mer om Jan Johanssons spelteknik som för mig är högintressant. För ett några år  sedan hörde jag på Georg Riedels minnen från inspelningen av "Jazz på svenska" och hur den inspelningen växte fram utifrån Jans improvisationer och Georg fick följa med så gott det gick. Vad jag minns från det han berättade inte så hårt regisserat utan ett lekfullt musikaliskt samspel som växte fram utifrån Jans idéer.

Spelar gärna en nyinköpt skiva med Jan, Georg och Egil Johansen Innertrio, som varmt kan rekommenderas.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

33 minutes ago, calm said:

Berätta gärna mer om Jan Johanssons spelteknik som för mig är högintressant.

 

Tyvärr är jag inte rätt person att göra detta, jag var personen i sällskapet som intresserat lyssnade på vad de andra berättade. Jag själv har alltid fascinerats av Jan Johanssons anslag och att det är så enkelt att höra att just han spelar och dessutom är det verkligen genommusikaliskt. Vid lyssningstillfället grävde de fram någon inspelning på Tidal som var mer "vanlig jazz" och inte de folkmusikstycken man oftast hör. Jag letade fram just Innertrio som du rekommenderade och den borde jag nog köpa!

 

 

Link to comment
Share on other sites

58 minutes ago, Bebop said:

Ett tips är att försöka få tag på denna bok. (Jag har den inte själv men den sägs vara den bästa analysen av både Jan Johansson och hans musik).

Erik Kjellberg är ett välbekant namn i musikvetenskapen och har skrivit en del som ingick i kurslitteraturen på mina universitetstudier. Han är dessutom pappa till Victoria Tolstoy.

Får väl söka jaga rätt på boken om Jan Johansson om inte annat bör den finnas på bibliotek.

 

En annan fundering är att andra musiker i Jan J. generation har anknytning till tekniska yrken t.ex. Jan Allan som är fysiker. Den generationen har många framstående musiker som Arne Domnérus, Bengt Hallberg och inte minst en av mina favoriter Lars Gullin.

Ursäkta OT.

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

14 minutes ago, calm said:

Jan Allan som är fysiker

Fysik gifter sig kanske bra med musik. Queens gitarrist Brian May är också fysiker och har doktorerat i Doppler-fenomen i zodiakljus. Han är också sedan flera år universitetskansler och hans engagemang med Queen tycks mer vara en hobbyverksamhet. Jan Allan har också disputerat; i partikelfysik. (På tal om off topic...)

 

9edd4a7083b2b187ebab2f377ab9fe1d.jpg

 

 

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

tidal_bach.JPG.863186649aef0944c1b15f8158c9ef75.JPG

 

Jag har ägnat en stund på morgonen åt att utvärdera MQA och avspelningsalternativ med hjälp av Bach enligt ovan. Jag har använt Tidal och när filen är fullt uppackad blir det 24/176.4 och på min spelare kan jag välja MQA digital ut som av/på och när den är av blir det 24/48, dvs ouppackat.

 

Anledningen till försöket är att jag på sistone lyssnat på N-50AE via digital ut till Wadia 121 och kan konstatera att jag föredrar att använda spelaren så. Det är en avsevärd förbättring att spela Tidal med normal upplösning 16/44.1 på det viset även om det inte låter illa på något vis avspelat via analogutgångarna på Pioneeren. I och med den insikten har jag kört med MQA digital ut påslagen för att inte behöva bry mig om vilken upplösning det blir vid avspelning. MQA-filer på Tidal låter vanligtvis betydligt bättre än motsvarande "vanlig" fil och för att ta reda på lite mer om vad som gör det har jag lyssnat via olika alternativ.

 

1. MQA 24/48 via Pioneer analogt

2, MQA 24/176.8 via Pioneer analogt

3. MQA 24/48 via Wadia 121

 

Som redan nämnts ger MQA-filen i sig oftast ett stort mervärde så det är uppenbarligen bättre master som används i de flesta fallen men här har jag samma master att utgå från och vid jämförelse mellan alternativ 1 och 2 är det lätt att konstatera att uppackning av MQA-fil till full upplösning ger en rejäl (min åsikt/bedömning) förbättring. Det inspelade rummet expanderar vid uppspelning och det låter mer naturligt och oansträngt.

 

Vid jämförelse mellan alternativ 1 och 3 känns det som att det nästan blir lika stor förbättring som mellan 1 och 2 men efter att ha gjort jämförelse mellan 2 och 3 måste jag ändå konstatera att alternativ 2 vinner välljudskampen.

 

Alla alternativen låter egentligen bra men varför nöja sig med bra när man kan få bättre?!

 

 

Edited by MatsT
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
On ‎2019‎-‎04‎-‎14 at 09:24, MatsT said:

Alla alternativen låter egentligen bra men varför nöja sig med bra när man kan få bättre?!

En relevant fråga! :)

 

Det knepiga med denna jämförelse blir ju att ha en opåverkad fil som referens och ingen av dessa möter ju det kravet? Låt mig påpeka att det här handlar inte alls om vad som låter subjektivt bäst i ditt system, inte heller huruvida MQA är djävulens påfund eller inte!

 

För det första, jag misstänker att något går fel någonstans i din uppspelningskedja (såvida du inte helt enkelt skrivit galet?) för MQA filer packas mig veterligen alltid upp till sina multipler, dvs en 24/48 MQA packas upp till en 24 bitars (okej, mest luft, men iaf) fil med samplerate 96Khz som i en MQA-medveten DAC uppsamplas/filtreras till antingen 192Khz eller 384Khz.

Hade du utgått ifrån en 24/44.1Khz MQA hade den packats upp till 88.2Khz och sedan evt. uppsamplats/filtrerats till 176.4Khz eller 352.8Khz...

 

För det andra, i den 24/48 fil du spelar i alternativ 3 har ett reellt bitdjup på runt 16-17bitar och har uppsamplingsinformation och autentisering etc inkodat "under brusgolvet" i filen du spelar. Man kan kalla det för en andra sorteringens fil om du jämfört med en "ren" PCM med 24bitars bitdjup och 176.4Khz samplerate. Ett flertal "kloka" gubbar har redan påvisat att en ouppackad MQA-fil har en sämre kvalitet jämfört med en vanlig RedBook CD med tanke på brusnivå och krav på filtrering etc. Jo, den har en del utökad information också som kommer till användning när den packas upp på korrekt sätt, med licensieringsbehäftad hårdvara...

 

Jag kan dock hålla med dig, en vettigt behandlad MQA fil upplevs ofta trevligare än en 16/44.1, men de är nästa alltid "louder" också. Jag föredrar dock tveklöst den "rena" FLAC-ström som Qobuz erbjuder, i upp till 24/192Khz! Om ni provar, ge Ben Webster - Soulville t.ex. en chans! Inte fel! :)

 

 

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, AlfaGTV said:

Det knepiga med denna jämförelse blir ju att ha en opåverkad fil som referens och ingen av dessa möter ju det kravet?

 

Det är knepigt med jämförelser men i fallet med jämförelsen mellan 1, 2 och 3 är det faktiskt samma fil som behandlas olika i Pioneer's DAC och i ouppackad form även är samma som skickas till extern DAC..

 

Några kommentarer i övrigt:

 

Det jag får ut med MQA digital ut avslagen är som jag skrev 24/48 eller i något fall (på Tidal) 24/44.1 och det är förstås i praktiken 16 bitar eftersom de övriga bitarna innehåller uppackningsinformationen för MQA. Andra uppspelare som t.ex Tidal desktop ger halvuppackade MQA-filer och har inte hårdvarudelen som inkluderas i konceptet. Att det verkligen är 48 kHz ser jag på DAC'en.

 

Jag har sett en del av vad de "kloka gubbarna" skriver och skillnaden på CD och ouppackad MQA är högsta mariginell. När jag jämför versionerna på Tidal låter i princip alltid MQA-filen bättre hos mig och det är definitivt mindre "loudness war" på dessa. De tycks behandla mastern bättre och uppackade tycker jag att de står sig bra mot samma (?) fil som jag har högupplöst i något fall (uppspelat via samma DAC). Upplösningen på uppackad MQA verkar alltid bli samma som finns som hi-res om man letar.

 

Min erfarenhet av MQA verkar mer positiv än din och andra får väl skaffa sig egen erfarenhet men jag tycker att det skrivs onödigt mycket om teknisk imperfektion hos MQA som inte är speciellt stor i praktiken. Att det är ett licensierat format tycker jag däremot är ett reellt problem som kanske tar kål på formatet framöver men så länge det finns tänker jag njuta av den högre kvaliteten det medför vid avspelning på Tidal.

Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, MatsT said:

Det är knepigt med jämförelser men i fallet med jämförelsen mellan 1, 2 och 3 är det faktiskt samma fil som behandlas olika i Pioneer's DAC och i ouppackad form även är samma som skickas till extern DAC..

 

Vad jag menade var att ha tillgång till en ren PCM-fil i 24/192 eller 24/176.4 från samma master, som INTE genomgått MQA-ifiering. Det är den sorts referens jag syftade på. Jag förstår att det är samma material du lyssnat till i de tre fall du nämner. 

 

Och för all del, njut av det du upplever som bäst,det gör jag också! :)

 

Link to comment
Share on other sites

Jag kan inte utesluta att det låter bättre med högupplöst direkt, tvärt om är jag säker på att det gör det om jag kan spela via den bättre DAC'en som det blir fråga om då. Nu är det ju inte ett val som egentligen finns för mig eftersom jag använder Tidal för att provlyssna och slölyssna lite grann. Är det något jag vill ha köper jag det i någon form. Qobuz är inte ett alternativ för mig eftersom det kostar mer och drar mer bandbredd vilket har betydelse ibland.

 

Min redogörelse för MQA är mest för att avgöra om det är lönt att använda eller ej och för mig är det lönt. Jag kan t.ex jämföra CD-kvalitet och Hi-res (via MQA) och är det stor skillnad så kan det vara läge att skaffa högupplöst fil istället för att köpa på CD, annars blir det CD'n som jag spelar av med andra grejor som låter mycket bättre.

Link to comment
Share on other sites

Arbetsfri dag idag. :)

 

Då har jag försökt att planera för framtida ledigheter som ska ge utrymme för arbete i experimentverkstaden. Jag har beställt några kondensatorer och i samband med det startade funderingar om det över huvud taget är möjligt att modifiera mitt försteg som jag tänkt i befintlig låda. Det är stora grejor som ska in i lådan.

 

IMG_0381s.JPG.e3967860d6cff64aef45538a797b836c.JPG.

 

Det är en signalväljare som ska bytas och den är 6-läges istället för originalets 4-läges. Det innebär att det är lämpligt att lägga till 4 RCA-kontakter på bakstycket, kan möjligen gå men är det värt besväret?

 

6 st kopplingskondensatorer ska bytas och 4 av dem är samma storlek som de på bilden (diameter 50mm) och 2 st är lite mindre. Det kan gå att få in dem men jag måste nog bygga om lådan en aning med sänkt bottenplatta. Värt jobbet?

 

Volymkontrollen ska bytas till en stegad variant med fasta motstånd och den är som synes också stor (normal potentiometer av bra kvalitet ligger bredvid) , samma problem som med kondensatorerna egentligen.

 

Måste tänka lite ………...

 

Link to comment
Share on other sites

14 hours ago, calle_jr said:

Är det till din moddade Consonance Basie? 

 

Ja, det är den och jag har ingen större lust att bygga en ny låda till den just nu.

 

Jag har funderat lite och tror nog att jag sätter en distans av lämplig tjocklek under den vikta plåtlådan som jag sedan bara skruvar bottenplattan i. Inte allt för svårt och borde ge ett snyggt resultat. Jag får öppna och se hur mycket plats det finns och försöka avgöra hur tjock distansen måste vara, jag gissar att det blir 1 cm ungefär.

Link to comment
Share on other sites

23 hours ago, MatsT said:

För att förklara för dem som inte själva bygger och undrar varför det ibland går så långsamt för oss som gör det.

 

IMG_0384s.JPG.ebda28b436657738e6d3fd7c2062457c.JPG

 

Det finns en uppstartsproblematik! Att rensa arbetsbänken kan vara väl så tidskrävande som själva jobbet som ska göras.

Om man tar den gamla "sanningen" om att ett rörigt skrivbord tyder på ett rörigt intellekt, vad tyder då ett tomt skrivbord på?:D:)

Tror att lite prylar skapar nog mer kreativitet än att börja med " ett vitt papper" eller "vit målarduk". Det skapar bara frustration. 

Spännande att få följa fortsättningen.:tongue:

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Tiden har inte räckt till för några mer avancerade övningar trots några extra dagar med ledigt men något har jag i alla fall hunnit med på HiFi-fronten.

 

Lite rotation på skivspelarsidan har det blivit och en spelare som stått och samlat damm (syns på bild :blush:) ett tag har tagit steget in i huvudanläggningen.

 

IMG_0481s.JPG.925c7b855791fb2af008b445f1e38f01.JPG

 

Det nya med spelaren är att jag satt på den här:

 

IMG_0483s.JPG.d740ef9ea2f436c27a47bf0915877ba2.JPG

 

Det är en tung rackare och normalt går det inte att använda med en sån här arm:

 

IMG_0482s.JPG.d0ece94fcaf08fe6c9f94358a6623e9f.JPG

 

Den skarpsynte kan se att det som hänger där bak inte är original. Jag beställde en tyngre motvikt för SME 3009 S2 för ett bra tag sedan och efter lång väntan dök den upp. Den räckte precis för att balansera ut en Ortofon SPU och jag har velat prova den här kombinationen länge eftersom jag har en 3009'a med oljedämpning som gör att det går att optimera avspelningen lite bättre. Jag har ägnat några timmar åt inställning och provlyssning och nu spelar det.

 

IMG_0485s.JPG.270ce1d9eae50aab42567ae9033b9799.JPG

 

 

Link to comment
Share on other sites

Det visade sig att det var väldigt känsligt med hur mycket oljedämpning som behövdes och jag tror att det beror delvis på att PD-121 till skillnad från mina andra spelare inte är särskilt effektivt avfjädrad. Lite oljedämpning av armen hjälper till mot akustisk återkoppling men det är inte huvudsyftet med dämpningen så det gäller att inte ta i för mycket. Akustisk återkoppling är inget stort problem eftersom spelaren är hyfsat tung med 13 kilo (data från Vinylengine) och står på vägghylla men lite verkar det påverka ändå.

 

Efter injustering av vinklarna och nåltrycket som jag fick justera upp en aning efter provlyssning eftersom min nålvåg nog inte riktigt går att lita på (jag måste nog skaffa en ny). Normalt använder jag en enkel mekanisk våg från Shure som fungerar fint och ger tillförlitliga resultat men max-trycket ligger på 2.5 g och det räcker inte på långa vägar för att väga in en SPU Gold som vill ha 6.5 g. Jag fick det att spela men initialt lät det lite tråkigt och platt, inte som SPU ska låta och jag började fylla på oljebadet med en blandning av olika tjocka oljor för att komma fram till det som var mest lagom. Jag har beskrivit förfarandet tidigare i tråden och det betedde sig likartat den här gången också. Ökad dämpning ger stabilitet i ljudbilden och mer detaljer framträder men blir det för mycket blir det "tråkigare" och när man går över en gräns låter musiken som att det går för sakta! Då är det bara att backa lite och göra olje-mixen tunnare så blir det bra. Jag hittade en rätt tydlig "sweet-spot" för den här kombinationen och plötsligt var det bara rätt. Jag får återkomma med mer intryck när jag har fått fler lyssningstimmar men på slutet av min lyssning-session tyckte jag att det var riktigt bra.

 

Det är inte några nya konstruktioner precis men det är nog som vanligt, det är viktigare att en konstruktion är bra än att den är ny.

Edited by MatsT
Link to comment
Share on other sites

12 hours ago, MatsT said:

Ökad dämpning ger stabilitet i ljudbilden och mer detaljer framträder men blir det för mycket blir det "tråkigare" och när man går över en gräns låter musiken som att det går för sakta! Då är det bara att backa lite och göra olje-mixen tunnare så blir det bra. Jag hittade en rätt tydlig "sweet-spot" för den här kombinationen och plötsligt var det bara rätt.

Antagligen är det när du hittat en viss fraktion av kritisk dämpning, så att transienter som exciterar tonarmen dämpas ut så snabbt som möjligt utan att ge rekyl tillbaka till pickupen.

 

Kanske tonarmsdämpning också gör att man kan sänka nåltrycket?

 

Link to comment
Share on other sites

10 hours ago, calle_jr said:

Kanske tonarmsdämpning också gör att man kan sänka nåltrycket?

 

Kanske? Min erfarenhet är att det spårar bättre men samtidigt ska väl nåltrycket användas för att få magnetkretsen i rätt läge?

 

10 hours ago, calle_jr said:

Antagligen är det när du hittat en viss fraktion av kritisk dämpning, så att transienter som exciterar tonarmen dämpas ut så snabbt som möjligt

 

Det här med transienter som exciterar tonarmen är något jag funderat på också. När jag hade otillräcklig dämpning tyckte jag mig höra ett ganska påtagligt egenljud från tonarmen, det var som om de ljuden som uppstår vid hantering av tonarmen kom ut i högtalarna i viss mån. Jag var faktiskt lite orolig att det inte skulle kunna bli bra i det skedet men jag tyckte att fenomenet försvann när jag hittat rätt dämpning. Glapp i lager och resonanser i upphängning borde dämpas en del och det är säkert den vägen som tonarmen exciteras för transienter också.

Link to comment
Share on other sites

7 hours ago, MatsT said:

samtidigt ska väl nåltrycket användas för att få magnetkretsen i rätt läge?

 

Ja, men det vete tusan om så många tillverkare verkligen tar hänsyn till det. I första hand är det att Bl ska vara linjärt inom det område spolarna rör sig. Men även "hävarmsrörelsen" som sådan ger ju mer eller mindre fel rent geometriskt, och de flesta elastomerer ger ojämn styvhet vid ojämnt tryckt.

 

 

7 hours ago, MatsT said:

Det här med transienter som exciterar tonarmen är något jag funderat på också. När jag hade otillräcklig dämpning tyckte jag mig höra ett ganska påtagligt egenljud från tonarmen, det var som om de ljuden som uppstår vid hantering av tonarmen kom ut i högtalarna i viss mån. Jag var faktiskt lite orolig att det inte skulle kunna bli bra i det skedet men jag tyckte att fenomenet försvann när jag hittat rätt dämpning. Glapp i lager och resonanser i upphängning borde dämpas en del och det är säkert den vägen som tonarmen exciteras för transienter också.

Det är snarast förbluffande hur "stabiliteten" ökar när man endast har en liten spets stor som ett knappnålshuvud nedsänkt i dämpolja.

Vi hade ju faktiskt med tonarmsdämpning i modellen när vi simulerade pickuper. Svårigheten är att omvandla "knappnålshuvud i oljebad" till ett konkret värde på dämpning i Ns/m :)

 

Link to comment
Share on other sites

Minnet svek mig lite när det gällde rekommenderat nåltryck och nu har jag anskaffat utrustning och kunskap för att åtgärda felet.

 

Mellan 3 och 5 gram ska det vara och min inställning med hjälp av mindre bra våg visade sig vara åtminstone i närheten av det jag ville ha.

 

P1000503s.JPG.d64bc36ca124b1b16c67afba4bbe0e17.JPG

 

Jag justerade in det till det rekommenderade intervallets övre del.

 

P1000505s.JPG.0b79529b49e997b50420df4cfad1db83.JPG

 

Det kan kanske se dramatiskt ut med ett fel på mer än 1g men det är faktiskt inte mer än 20% fel, nu ska det i alla fall stämma.

 

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...