Jump to content

Åsikter om Nobelpristagaren i litteratur


Neon Park

Recommended Posts

Jag gillar mycket av Bob Dylans musik och tycker att han förtjänade att få Polarpriset. Här känner jag dock att de kunde ha valt att ge priset till någon annan. Tror till och med att Bob själv känner sig besvärad av att få detta pris.

Link to comment
Share on other sites

The Lonesome Death of Hattie Carroll
Bob Dylan


William Zanzinger killed poor Hattie Carroll
With a cane that he twirled around his diamond ring finger
At a Baltimore hotel society gathering
And the cops were called in and his weapon took from him
As they rode him in custody down to the station
And booked William Zanzinger for first-degree murder
But you who philosophize disgrace and criticize all fears
Take the rag away from your face
Now ain't the time for your tears


William Zanzinger, who at twenty-four years
Owns a tobacco farm of six hundred acres
With rich wealthy parents who provide and protect him
And high office relations in the politics of Maryland
Reacted to his deed with a shrug of his shoulders
And swear words and sneering, and his tongue it was snarling
In a matter of minutes, on bail was out walking
But you who philosophize disgrace and criticize fears
Take the rag away from your face
Now ain't the time for your tears


Hattie Carroll was a maid in the kitchen
She was fifty-one years old and gave birth to ten children
Who carried the dishes and took out the garbage
And never sat once at the head of the table
And didn't even talk to the people at the table
Who just cleaned up all the food from the table
And emptied the ashtrays on a whole other level
Got killed by a blow, lay slain by a cane
That sailed through the air and came down through the room
Doomed and determined to destroy all the gentle
And she never done nothing to William Zanzinger
And you who philosophize disgrace and criticize all fears
Take the rag away from your face
Now ain't the time for your tears


In the courtroom of honor, the judge pounded his gavel
To show that all's equal and that the courts are on the level
And that the strings in the books ain't pulled and persuaded
And that even the nobles get properly handled
Once that the cops have chased after and caught 'em
And that the ladder of law has no top and no bottom
Stared at the person who killed for no reason
Who just happened to be feelin' that way without warnin'
And he spoke through his cloak, most deep and distinguished
And handed out strongly, for penalty and repentance
William Zanzinger with a six-month sentence
Oh, but you who philosophize disgrace and criticize all fears
Bury the rag deep in your face
For now's the time for your tears

Link to comment
Share on other sites

Jag har svårt att bedöma om han är värd Nobels litteraturpris. Han har skrivit en himlans massa låttext som någon tydligen räknat ut skulle bli en riktigt tjock tegelstensbok, om det inte tom var så att det finns en sådan.

Att hans texter skulle vara hög klass på tror jag ingen motsätter sig.

Det finns argument jag hört som rättfärdigar priset och argument som menar att det vanäran både priset och musiken.

En sak som är säker är att Nobelpriset i år får en osedvanlig stor uppmärksamhet och säkert positiv reklam med detta och att om det nästa år blir en helt oläst men begåvad författare från bortre Långtbortistan som översatts till 2 språk så kommer folk klaga mindre på det med årets pris färskt i minnet.

Kan det vara en krigslist med årets val?

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte kollat nyheterna senaste dagarna mer än dom lokala, men har han uttalat sig något alls sedan han fick priset? Enligt det lilla jag "hörde" så ska han ju inte ha sagt något i alla fall. Man kan ju nästan få för sig då att det inte betydde något för honom. Min far tex och några andra var och såg honom för runt 4 år sedan?, när han var i Sverige och han vände sig inte under hela konserten åt publikens håll. Inte en enda gång faktiskt. Alla jag känner som var där tyckte det kändes fel eller märkligt på något sätt. Som om han inte var där, och nu detta som jag hörde nu när han fick det här priset. Det känns lite som om han är folkskygg :39: Men med tanke på all den uppmärksamheten som han ändå får så kanske det är precis vad man blir kan hända. Inte vet jag. Jag befinner mig inte i den sitsen :)

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte kollat nyheterna senaste dagarna mer än dom lokala, men har han uttalat sig något alls sedan han fick priset? Enligt det lilla jag "hörde" så ska han ju inte ha sagt något i alla fall. Man kan ju nästan få för sig då att det inte betydde något för honom. Min far tex och några andra var och såg honom för runt 4 år sedan?, när han var i Sverige och han vände sig inte under hela konserten åt publikens håll. Inte en enda gång faktiskt. Alla jag känner som var där tyckte det kändes fel eller märkligt på något sätt. Som om han inte var där, och nu detta som jag hörde nu när han fick det här priset. Det känns lite som om han är folkskygg :39: Men med tanke på all den uppmärksamheten som han ändå får så kanske det är precis vad man blir kan hända. Inte vet jag. Jag befinner mig inte i den sitsen :)

Det kan ju vara så att han inte erkänner priset och det kan jag respektera - inte minst eftersom han inte bett om att få det. En artist som inte respekterar sin publik är däremot något helt annat. Man får hoppas att episoden du beskriver inte är representativ utan en engångsföreteelse!?

Link to comment
Share on other sites

Jag har inte kollat nyheterna senaste dagarna mer än dom lokala, men har han uttalat sig något alls sedan han fick priset? Enligt det lilla jag "hörde" så ska han ju inte ha sagt något i alla fall. Man kan ju nästan få för sig då att det inte betydde något för honom. Min far tex och några andra var och såg honom för runt 4 år sedan?, när han var i Sverige och han vände sig inte under hela konserten åt publikens håll. Inte en enda gång faktiskt. Alla jag känner som var där tyckte det kändes fel eller märkligt på något sätt. Som om han inte var där, och nu detta som jag hörde nu när han fick det här priset. Det känns lite som om han är folkskygg :39: Men med tanke på all den uppmärksamheten som han ändå får så kanske det är precis vad man blir kan hända. Inte vet jag. Jag befinner mig inte i den sitsen :)

Det kan ju vara så att han inte erkänner priset och det kan jag respektera - inte minst eftersom han inte bett om att få det. En artist som inte respekterar sin publik är däremot något helt annat. Man får hoppas att episoden du beskriver inte är representativ utan en engångsföreteelse!?

Det är så tröttsamt med myten som lever kvar att Bob Dylan uppträder med ryggen mot publiken. Jag har sett honom live ca 60 gånger, inklusive den konsert som Hifi_Perras far var på (gissar jag iaf) och jag har aldrig sett honom spela med ryggen mot publiken. Det kan ha hänt i slutet av 80-talet eller början av 90-talet, men inte annars. Möjligen går han lite vid sidan av och dricker vatten ibland, torkar ansiktet med en handduk eller hämtar munspelet. Han vill underhålla sin publik! Men han gör det på sitt sätt och med sina begränsningar. Han är en mycket skygg person, vill absolut inte bli fotograferad, filmad eller liknande. Inga storbildskärmar på vanliga konserter, så Globen är dålig arena för honom, Waterfront avsevärt bättre! Han spelar numera med tre mikronfonstativ framför sig, för att dölja sig. Och hans röst är inte ansedd vara av en "normal" sångares kaliber. Men han vill underhålla sin publik, men han gör det på sitt sätt. Här är ett klipp från häromdagen när han framför Ballad of a thin man. Jag tycker han verkar trivas och ha skoj!

Link to comment
Share on other sites

Jag håller med dig EgoBen. Han hade i och för sig en del grubblerier på 70-80-talet som gav lite märkliga beteenden på scen. Det han skyr mest är journalister och etablissimang och det kan jag förstå.

Jag såg honom senast i Montreal ca 2007 och efter konserten ställde de sig på rad där Bob presenterade musikerna, bugade och log med hela "facet", men journalisterna släppte han inte in. Bob Dylan talar till sin publik via scenen, facebook och twitter. Han har dessutom get ut memoarer och en biografi på DVD där han berättar om sin uppväxt och karriär. Han har också eget radioprogram där han berättar om sin och andras musik.

Det finns en del likheter med Miles Davis skygghet med den skillnaden att de flesta i Miles vokabulär var "motherfuckers".

Det måste få finnas plats för udda personligheter som ser saker andra aldrig kommer i närheten av samtidigt som de gör jorden en bättre plats att leva på genom sina alster. Bob Dylan är en av dem. Beethoven var en annan med stort ego som inte brydde sig om samtiden. Det kan vi glädjas åt idag.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan tycka att det måste finnas utrymme för alla sorters artister och kanske Dylan inte tillhör typen som fjäskar och tigger publikens bekräftelse hela tiden. Kanske ett bevis för ett stort konstnärskap och en hängivenhet inför musiken. Ungefär här är min musik, lyrik och framförande, det är detta jag vill förmedla som artist. Inget fjant och tillgjordhet, utan musik rakt upp och ner. That´s it! Just plain music! Tycker man inte om det så slipper man. Det hedrar honom!

Calm

Link to comment
Share on other sites

Bobban har en hög integritet och gör som han vill. Det högaktar jag honom för. Han har inte bett om tillbedjan, inte bett om Nobelpriset. Kanske inte ens tycker han är värd det?

Jag gillar en del av hans musik och tror att han har haft en stor påverkan på min generation (50-talister). Så ser det ut, om det är värt ett pris eller inte är upp till andra att bedöma.

/ B

Link to comment
Share on other sites

Hur man är som person påverkar ju en del eller rätt mycket. Ibland kan man känna igen sig i en del även om man själv inte är nån vidare kändis mer än på några forum men det går ju inte direkt att jämföra :D Hur som helst. Ibland vill man ha uppmärksamhet för vissa saker och ibland vill man inte ha någon alls. Så är det väl för dom flesta kan jag tänka mig. En del vill man visa upp. Annat vill man hålla för sig själv och det där med kändisskap ska man akta sig för lite för det kan lätt bli för mycket av det goda utan att man själv hinner med att uppmärksamma det i tid. Inte alltid som man hade tänkt sig när man blev artist kan jag tänka mig. Särskilt med dagens alla kameror och telefoner som finns. Kan inte va lätt å va en kändis idag. En del är man inte avis på om man säger så :pc:

Link to comment
Share on other sites

Är det någon som fått Nobelpris i litteratur för gediget gjorda faktaböcker? Att betrakta livet och tillvaron i text angränsar ju lite till fakta, men dock i påverkan ens egen stora gnutta av känsloregister och verklighet i skapandet sina egna små berättelser ;)

Link to comment
Share on other sites

Är det någon som fått Nobelpris i litteratur för gediget gjorda faktaböcker?

Ernest Hemingway.

Winston Churchill räknar jag också dit. Han fick t o m poäng för sin talekonst.

"för hans mästerskap i historisk och biografisk framställning samt för den lysande talekonst, med vilken han framträtt som försvarare av höga mänskliga värden”

Förra årets Svetlana Aleksijevitj tycker jag också platsar här. Hennes böcker bygger på sociala rapporter efter Sovjets fall. Hennes berättelser är i stort sett baserade på intervjuer av hur folk har drabbats och påverkats under och efter Sovjets fall. Kraftfulla sociala reportage, skulle man kunna säga.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Bob Dylans tal vid banketten

Good evening, everyone. I extend my warmest greetings to the members of the Swedish Academy and to all of the other distinguished guests in attendance tonight.

I'm sorry I can't be with you in person, but please know that I am most definitely with you in spirit and honored to be receiving such a prestigious prize. Being awarded the Nobel Prize for Literature is something I never could have imagined or seen coming. From an early age, I've been familiar with and reading and absorbing the works of those who were deemed worthy of such a distinction: Kipling, Shaw, Thomas Mann, Pearl Buck, Albert Camus, Hemingway. These giants of literature whose works are taught in the schoolroom, housed in libraries around the world and spoken of in reverent tones have always made a deep impression. That I now join the names on such a list is truly beyond words.

I don't know if these men and women ever thought of the Nobel honor for themselves, but I suppose that anyone writing a book, or a poem, or a play anywhere in the world might harbor that secret dream deep down inside. It's probably buried so deep that they don't even know it's there.

If someone had ever told me that I had the slightest chance of winning the Nobel Prize, I would have to think that I'd have about the same odds as standing on the moon. In fact, during the year I was born and for a few years after, there wasn't anyone in the world who was considered good enough to win this Nobel Prize. So, I recognize that I am in very rare company, to say the least.

I was out on the road when I received this surprising news, and it took me more than a few minutes to properly process it. I began to think about William Shakespeare, the great literary figure. I would reckon he thought of himself as a dramatist. The thought that he was writing literature couldn't have entered his head. His words were written for the stage. Meant to be spoken not read. When he was writing Hamlet, I'm sure he was thinking about a lot of different things: "Who're the right actors for these roles?" "How should this be staged?" "Do I really want to set this in Denmark?" His creative vision and ambitions were no doubt at the forefront of his mind, but there were also more mundane matters to consider and deal with. "Is the financing in place?" "Are there enough good seats for my patrons?" "Where am I going to get a human skull?" I would bet that the farthest thing from Shakespeare's mind was the question "Is this literature?"

When I started writing songs as a teenager, and even as I started to achieve some renown for my abilities, my aspirations for these songs only went so far. I thought they could be heard in coffee houses or bars, maybe later in places like Carnegie Hall, the London Palladium. If I was really dreaming big, maybe I could imagine getting to make a record and then hearing my songs on the radio. That was really the big prize in my mind. Making records and hearing your songs on the radio meant that you were reaching a big audience and that you might get to keep doing what you had set out to do.

Well, I've been doing what I set out to do for a long time, now. I've made dozens of records and played thousands of concerts all around the world. But it's my songs that are at the vital center of almost everything I do. They seemed to have found a place in the lives of many people throughout many different cultures and I'm grateful for that.

But there's one thing I must say. As a performer I've played for 50,000 people and I've played for 50 people and I can tell you that it is harder to play for 50 people. 50,000 people have a singular persona, not so with 50. Each person has an individual, separate identity, a world unto themselves. They can perceive things more clearly. Your honesty and how it relates to the depth of your talent is tried. The fact that the Nobel committee is so small is not lost on me.

But, like Shakespeare, I too am often occupied with the pursuit of my creative endeavors and dealing with all aspects of life's mundane matters. "Who are the best musicians for these songs?" "Am I recording in the right studio?" "Is this song in the right key?" Some things never change, even in 400 years.

Not once have I ever had the time to ask myself, "Are my songs literature?"

So, I do thank the Swedish Academy, both for taking the time to consider that very question, and, ultimately, for providing such a wonderful answer.

My best wishes to you all,

Bob Dylan

© The Nobel Foundation 2016.

Surfa in här och spola fram till Horace Engdahl vid 55:50: http://www.svtplay.se/video/11453434/nobel-2016/nobel-2016-prisutdelning-10-dec-16-20

https://youtu.be/sFFQzpVYVro

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker talet var bra och Horace motivering tidigare på dagen var klockren tycker jag. Jag tycker nog det är ok att han fick priset även om inte jag fattat hans storhet och det är säkert för att jag inte fastnat för hans musikaliska del som jag inte riktigt blir kittlad av. Det är tämligen långt till gåshud för mig. Men det går säkert att dyka ner i och börja förstå... antar jag.

Patty's blackout blev på något vis bara en förstärkning av stundens allvar, vilken tyngd och genomslagskraft priset och utdelningen har. Inte utan att man som svensk blir rätt stolt. Tacktalet i Kemi var nervöst, men med ett fantastiskt innehåll som stryker detta.

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker det är lite konstigt att talen hålls på svenska. Nästan ingen kan ju svenska.

Jag såg först den engelska versionen med speakerröst ovanpå Horace Engdahls röst - inte alls så bra. Horace var verkligen laddad för det här och verkade ha valt varje ord med innebörd. Mycket bra.

Link to comment
Share on other sites

Talen är förtryckta så att TV-bolag kan texta eller dubba parallelt med talen. Det är väl inte så dumt att svenskan ibland också får utrymme. Horace tal var en ren njutning att lyssna på både innehållsmässigt och språkligt. Jag tycker det är skönt att någon gång per år få höra vilken kraft vårt språk har när det hanteras på den här nivån.

I stora sammanhang är det näst intill kutym att använda hemmaspråket. Man hör sällan Merkel, Putin eller Hollande prata engelska i ett officiellt sammanhang. De kör med simultantolkar istället.

Link to comment
Share on other sites

Ja, det kan jag förstå. Att lyssna på intervjuer i fransk eller tysk tv av t ex engelsmän förtar mycket av upplevelsen då de envisas med att röstdubba i stället för att texta. Jag vill höra originalrösten även om man inte förstår den.

Link to comment
Share on other sites

  • 5 months later...
  • 10 months later...

 

Björn Wiman, Kulturchef DN

 

Bildresultat för björn wiman dn

 

Måste säga att jag roas av senaste tidens turbulens kring Svenska Akademien.


Framför allt pressen som nu gör allt i sin makt för att få dem att lätta på sin sekretess så att de kan få ta del av alla smaskigheter. Björn Wiman på DN säger att "Den enda lösningen som finns är att ta upp den smutsiga byken på bordet och visa den för DN. Annars kommer hela världen tappa förtroendet för akademien" :)

Det var med maskerat plågad min som Björn Wiman kände sig tvingad att publicera namnet på den anklagade och ledamoten, med motiveringen att ingen av de andra ledamöterna skulle bli misstänkta :dry:

Hur länge har han haft fingret på den avtryckaren:question:


Jag tycker personligen att det är komiskt att man beskyller sällskapet för en skandalös hantering av ett juridiskt ärende bakom lyckta dörrar.

Vem hade förväntat sig att en samling supertänkare kunde komma överens om hur man ska hantera ett rättsfall:question:

Varenda en av dem har inte sysslat med annat än fiktion hela sina liv.

 

Mitt förtroende har närmast stärkts för akademien, och speciellt Sara Danius, och jag hoppas de kan fortsätta göra tvärtom vad pressen vill.

 

Fallet som sådant är en hemsk historia, men jag antar att förövaren får ett rättmätigt straff. Jag vet inte om det biter, men i mina ögon har han på egen hand förstört sitt liv. De enda som tjänar på DNs agenda är Wiman själv, och möjligen de läsare som gillar att gotta sig i andras förfall och vidrigheter.

 

Link to comment
Share on other sites

Svårt att bilda sig en uppfattning om vad som händer bakom akademins lykta dörrar. Men jag tycker nog att det står relativt klart mht till de uttalanden som avhopparna ger uttryck, för att det finns en skiljelinje mellan de som värnar om akademins integritet och syfte, och de som sannolikt håller mer på personliga relationer och enskilda personers väl och ve. Allt som skrivs och sägs är egentligen spekulationer om vad som förevarit, men med hänsyn till att den rapport som skulle avges av oberoende granskare nu lagts fram så är det inte osannolikt att denna har föranlett i vart fall en omröstning och då kanske om eventuell uteslutning. Om man skall hålla akademins integritet högst, behöver man nog rensa bort allt som kan stänka på akademins, integritet, rykte och "snille och smak". I sådant fall kanske det vore önskvärt att någon annan trädde tillbaka för att inte skada denna integritet. Om man bara ser till akademins bästa. Som jag förstår Danius rätt så går det att utträda enligt stadgan, motsatsvis tolkad. Vi får se vad denna dokusåpa leder till  men det handlar nog mer om moral och högre ideal, än rätt eller fel i sammanhanget.

 

Calm

Edited by calm
Link to comment
Share on other sites

Att "Klådan" troligen har betett sig som ett veritabelt svin är en sak men som jag förstått det handlade omröstningen i veckan om en eventuell uteslutning av Frostensson *) då hon antogs vara den enda tänkbara källan till att kommande pristagare läckt ut. Med tanke på att det spelats för 100-tals miljoner kommande pristagare så är det självklart väldigt allvarligt om integriteten hos ledamöterna kan ifrågasättas. 

 

Personligen tycker jag att systemet med akademier och den typ av privilegier, såsom till exempel skattefrihet för samtliga inkomster man åtnjuter är förlegad och borde moderniseras!

 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...