Jump to content

Ljud i bild från HiFi-Göteborg 2016


Apexorca

Recommended Posts

Rockport/Coda/EAR visade sig vara en behaglig kombo. Codan var väldigt responsiv till olika tweaks som tex material i kulorna som ingick i de "tassar" som vi testade och nätkablar. Jag är notoriskt allergisk mot lådljud, vilket jag nästan alltid lyckas detektera.....inte här!

Rätt framt och riktigt bra.

Devaliet/Vivid blev jag inte riktigt klok på, igen, huvudet säger det här låter bra, riktigt bra. Alla parametrar sitter där....men varför blir jag inte berörd? Musiken tar inte tag i mitt hjärta på det sätt jag är van.

YG var riktigt bra, tillsammans med Line Magnetic spelades det inte högt men axlarna sjönk märkbart och jag njöööt. VU-mätarna slog i botten med jämna mellanrum men det kunde inte höras i musiken. Det verkar som om den stärkaren har "reservkraft" att ta till några sekunder efter att kraften tagits slut.

AVID då? Jorå, jag stod ju granne med det systemet i 16 timmar utan skavsår eller andra men. Alltså måste det spela rent och behagligt. På söndagen fick jag tid att lyssna på riktigt, på lördagen lät det lite hårt i mellanregistret men jag tyckte konstigt nog att ljudet blev bättre under mässan och på söndagen när jag då fick tid att "finlyssna" igen måste jag säga att det satt som en smäck. Dynamiskt och rent. Bra, kontrollerat, storskaligt och dynamiskt. Kanske aningen opersonligt.

Allt detta är ju mina subjektiva tolkningar och inte alls så det låter i allas öron och framför allas huvud, där man bor, generellt lät det bättre på Akkes än på någon mässa jag varit på.

Bra att det lossade på AVID-systemet. Jag trodde att det kanske kunde göra det.

Link to comment
Share on other sites

Hjälpte visst att skälla lite.

Sedan fick det bli HiFi-stället där Kenneth Englund ställde ut Vitus och Purist Audio. De fick den äran att spela på Sf Lilium.

Purist Audio har gjort en strömrenare Purist AC Extension LE som skall vara utöver det vanliga och det lät otroligt bra från detta system. Enligt Kenneth var detta mycket tack vara denna nya renare. Vitus integrerade värsting Ri-100 med inbyggd DAC/DSD hjälpte naturligtvis till så att Lilium kunde spela ut ordentligt. Det var otroligt luftigt och rent ljud. Här satt jag länge. Nästan så jag vill testa denna strömrenare mot den jag har.

_49U0181.jpg

Danskkampen. Gryphon i underläge. Men det beror bara på att den inte har någon ström annars hade den väl ätit upp Vitus?

_49U0173.jpg

Mycket disktret strömrenare. Finns aluminiumfärgare hörnstolpar också.

_49U0178.jpg

Liliim kommer senare att få hit lillebror Il Cremonese efter att den visats på Park Aveny denna helg.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Sedan in i centrum och parkera för att gå in på Park.

Första rummet jag gick in i spelade gammal rock så det skvätte år alla håll. Det är så här det skall upplevas. Raka rör, fullt blås eller vad du vill. Svängde utan dess like. Men jag vill inte alltid bli andfådd när jag lyssnar så lagom portioner av detta är nog bäst för mig. Men utan tvekan presteras musikupplevelser här, som många tillverkare helt saknar.

_49U0189.jpg

Klipsch var det här.

Link to comment
Share on other sites

Sedan hamnade jag här. WOM's märken hos Audionord med en Ludvig i toppform.

Vinyl, så klart. Ung tjej från Frankrike tror jag det var. Trevligt och nytt för mig.

_49U0193.jpg

Sedan ett nytt högupplöst format MQA från en liten liten platt sak. MQA skall visst inte "för ringa" som andra digitala medier gör varför det aldrig kan låta som analogt. Om detta lät analogt är jag osäker på.

Ludvig rattar rätt.

_49U0192.jpg

Vinyl lät bäst, punkt.

Il Cremonese har basar på sidan och i dag spelade de utåt för att fylla på mot väggarna i ett besvärligt rum. Som sagt gillar jag Sf och det lät mycket bra med kanske lite basövervikt. Men det gör ingenting. Härligt med lite tryck. Känner igen ljudet i hela serien.

_49U0190.jpg

_49U0194.jpg

Ibland hör man lite kritik mot vad som händer med ARC numera. Men jag tycker både att de är snygga och låter bra. Här visades i alla fall prov på det.

_49U0200.jpg

Analoga signalkällan var en snikmodell från TechDAS nämligen Air force III som hade hjälp av en spiral groove arm.

_49U0197.jpg

_49U0198.jpg

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Sedan gick jag in i ett rum som överraskade mig totalt. Det blev en ny positiv upplevelse för mig och jag hörde fler senare som sade samma sak.

Även försäljarna höll med när jag fick snacka med dem.

Martin Logan har jag aldrig hört så att jag fastnat i musiken. Det är något som alltid stört min musikupplevelse i ljudbilden. Men här lät det jättebra. Modellen var med aktiv bas och hette Renaissance ESL 15A

Man spelade på Bladelius prylar och på någon prototypförstärkare på 300watt. Aktiv rumskorrigering testades av och på och det var bättre med den på. Den arbetade bara med basen och det funkade bra. Fastare och mer musikaliskt var resultatet.

Jag var tvungen att välja lite musik jag kände igen och det var riktigt bra. Jag var verkligen positivt överaskad. Jag hade kunnat leva med detta ljud.

_49U0218.jpg

Fler nyfikna. Bara att Pac(a) och bära hem. ;)

_49U0220.jpg

Små men starka.

_49U0223.jpg

En riktigt bra redogörelse om hur det hela fungerar blev det.

_49U0221.jpg

När de demade med lite högre volym hade innertakets delar rasat ner. Så det går visst att spela riktigt starkt med denna modell.

Link to comment
Share on other sites

Burmester hade största rummet och det har visat sig vara riktigt svårt att få till, men det gick väl bra tycket jag. Tidigare demos här har inte övertygat. Men det skranglar lite i detta rum och det är verkligen inte Burmesters fel. De lyckades spela bra ända. Synd att de inte fick ett mer rättvist rum . Men mässa är mässa och det får man acceptera.

_49U0215.jpg

Det var en musikaliskt spännande demo med fokus på bra musik. Det gillar jag.

HiFi-spektakelmusik blir jag bara trött av. Kanske är det värsta närmickade stålstängade gitarrer då det låter som man sitter inne i gitarren och lyssnar. Så var det i några andra rum.

Link to comment
Share on other sites

TAD levererar som vanligt toppenljud. Allt finns där som jag gillar. Musiken var bra och jag köpte den musik som demades.

Det var helt ny elektronik CD med försteg och separat slutsteg. Sedan var det rätt nya stativare jag hört några gånger nu. Har alltid låtit fruktansvärt bra i stora som små rum.

_49U0238.jpg

Link to comment
Share on other sites

Wilsons nya Yvette spelade på mycket låg volym och det var stålsträngad gitarr som närmickats så att man trodde man hade gitarren inne i huvudet. Jag lyssnar inte så ofta på detta vis så jag kan inte säga hur det lät, men jag gissar att det var riktigt bra. Det kom någon lite bättre demolåt på mycket låg volym inemellan. När jag gick tillbaka lite senare var det samma gitarr och jag vände fort.

Synd på säkert så fina högtalare. Jag hörde många som gillade detta men för mig var det mässans besvikelse.

Jag har varit på många demos genom åren och denna var den med lägst volym hittils.

_49U0231.jpg

_49U0234.jpg

_49U0230.jpg

Utseendet har utan tvivel Wilsons alla gener.

Den enda slutsats jag drog av ljudet var at jag gissar att diskanten var lite mjukare och organisk än de flesta andra Wilson. ( Jag gillar Wilson sedan många år, men ibland blir diskanten lite distad tycker jag. Inga högtalare är perfekta och Wilson spelar i grunden som jag gillar det.)

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Raidho spelar bra och de visade upp en modell jag hört tidigare. Designen är ovanlig men cool. Imponerande med dessa tunna lådor som levererar enorm kontroll på alla volymer. Den egna elektroniken förstärker säkert denna egenskap. Det låter bra men det är något som blir lite för mycket. Andfåddheten kommer igen och jag kan inte slappna av även om jag gillar det. Jag tror jag måste vänja mig. Jag hör kvalitéerna.

_49U0205.jpg

Raidho D-4.1

_49U0206.jpg

_49U0211.jpg

_49U0210.jpg

_49U0213.jpg

Träslaget på denna var riktigt häftigt och finishen är så bra det blir.

Link to comment
Share on other sites

Robert och Gurkan demade dessa "rundstrålande elektrostater" med dynamiska basar. Hörde inte tillräckligt länge för omdöme men hörde de som gillade detta skarpt.

Ovanlig högtalarkonstruktion helt klart. Läste om dem för ett tag sedan. Muraudio.

_49U0225.jpg

De som kan mer kan få fylla på.

Ville gärna hört på deras speciella skivspelare men jag tror RIIAt var på villovägar så det blev torrdemo. Synd.

Skivan spänns fast. Men det lyftet vissa frågor om hur det kan fungera.

_49U0227.jpg

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Burmester hade största rummet och det har visat sig vara riktigt svårt att få till, men det gick väl bra tycket jag. Tidigare demos här har inte övertygat. Men det skranglar lite i detta rum och det är verkligen inte Burmesters fel. De lyckades spela bra ända. Synd att de inte fick ett mer rättvist rum . Men mässa är mässa och det får man acceptera.

_49U0215.jpg

Det var en musikaliskt spännande demo med fokus på bra musik. Det gillar jag.

HiFi-spektakelmusik blir jag bara trött av. Kanske är det värsta närmickade stålstängade gitarrer då det låter som man sitter inne i gitarren och lyssnar. Så var det i några andra rum.

Japp så var det, stort rum med mycket efterklang. Brad O'Toole gjorde vad han kunde för att få till ett så bra ljud som möjligt. Jag tycker han lyckades bra utifrån de förutsättningar som gavs. Själv fick jag frågan om att ta hand om demonstrationen med några dagars framförhållning. Det är alltså inte vad jag arbetar med till vardags :-) Då gällde det alltså att få till en lista med ett antal låtar som kunde vara lämpliga i ett sånt här sammanhang. Kul att du gillade musikvalet. De flesta gjorde det men inte alla. Dessutom spelade jag en del "önskemusik" som vissa gärna ville höra. Egna CD eller Tidal. Om det finns intresse kan jag lista det jag spelade.

/shamrock

Edited by Shamrock
Link to comment
Share on other sites

Rummet har trimmats ytterligare. Nya pappvingar var på plata i stället för de i akryl eller var det var innan och man märkte genast en lugnare framtoning som Bröderna menar gör livet lättare. Mer anpassningsbart nu med bättre kontroll på akustiken och på de sätt de vill juster den efter olika önskemål.

_49U0006.jpg

_49U0007.jpg

En sak slog mig under inspelningen när jag tittade mig runt. Vi lyssnar väldigt olika.

Själv kan jag inte sitta still när det är bra musk och det rycker här och var i kroppen i takt till musiken jag gungar med stampar takten, spelar på knäna, och gungar huvudet, grimaserar och glömmer tid och rum. Några till gjorde som jag, men en stor del sitter nästan helt stilla utan en min. Tänk så olika det är. Jag kan inte inte sitta still, det bara händer i kroppen och jag tänker nästan inte på det. Hopps jag inte störde någon.

För Matti fick mig att njuta. Egna låtar och jazzversioner av både möjliga och omöjliga låtar passerade (tex Popcorn) i 2 set ca 30 min vardera. Inte en seg låt. Svängig jazz med krydda blev det.

Det som också blir tydligt är hur bra det låter live i ett såhär fint akustiskt rum. Hur all organsik värme gör det omöjligt att bli lyssningstrött trotts starkt ljud och skriande cymbaler. Det är ändå en smekning för öronen.

Det går inte riktigt att jämföra oförstärkt akustisk musik live under dessa förutsättningar med reproducerad musik. Men visst kan musik via HiFi ändå bli njutbart medryckande och bra.

Det blir också tydligt att det inte riktigt finns ett sätt som ett instrument eller en orkester kan låta. Allt berodde på var man satt. Nära trummorna eller längre från dem. Nära pianot... ni fattar.

Så vad är rätt? Innan inspelningen har teknikern tänkt igenom detta och på uppspelningen senare blir det ju bara det ljudet och den balansen som mikrofonerna "hör". Det skiljer ju sig från vad vi hörde eftersom de bara var 1 m från basfiolen.

Live hördes trummorna mer än vad man är van vid på inspelad musik och basen lät mindre. Så blev det inte sedan vid uppspelning. Så diskussionen om rätt eller fel klang eller annat i många sammanhang vid reproducera musik tycker jag nästan är helt meningslös. Det har mer med inspelningen att göra generellt tror jag och dessutom har det inte så mycket att göra med hur medryckande, attraktiv eller intressant musiken blir. Mer om det senare.

Vilket kul test!

Jag drar en annan slutsats än dig av detta. Uppenbarligen har något i inspelningen och/eller uppspelningen introducerat en stor dos dynamisk kompression.

Det hade varit intressant att testa en högtalare med väldigt låg dynamisk kompression, som tex JBL Everest, med samma inspelning.

Edited by Rajapruk
Link to comment
Share on other sites

Rummet har trimmats ytterligare. Nya pappvingar var på plata i stället för de i akryl eller var det var innan och man märkte genast en lugnare framtoning som Bröderna menar gör livet lättare. Mer anpassningsbart nu med bättre kontroll på akustiken och på de sätt de vill juster den efter olika önskemål.

_49U0006.jpg

_49U0007.jpg

En sak slog mig under inspelningen när jag tittade mig runt. Vi lyssnar väldigt olika.

Själv kan jag inte sitta still när det är bra musk och det rycker här och var i kroppen i takt till musiken jag gungar med stampar takten, spelar på knäna, och gungar huvudet, grimaserar och glömmer tid och rum. Några till gjorde som jag, men en stor del sitter nästan helt stilla utan en min. Tänk så olika det är. Jag kan inte inte sitta still, det bara händer i kroppen och jag tänker nästan inte på det. Hopps jag inte störde någon.

För Matti fick mig att njuta. Egna låtar och jazzversioner av både möjliga och omöjliga låtar passerade (tex Popcorn) i 2 set ca 30 min vardera. Inte en seg låt. Svängig jazz med krydda blev det.

Det som också blir tydligt är hur bra det låter live i ett såhär fint akustiskt rum. Hur all organsik värme gör det omöjligt att bli lyssningstrött trotts starkt ljud och skriande cymbaler. Det är ändå en smekning för öronen.

Det går inte riktigt att jämföra oförstärkt akustisk musik live under dessa förutsättningar med reproducerad musik. Men visst kan musik via HiFi ändå bli njutbart medryckande och bra.

Det blir också tydligt att det inte riktigt finns ett sätt som ett instrument eller en orkester kan låta. Allt berodde på var man satt. Nära trummorna eller längre från dem. Nära pianot... ni fattar.

Så vad är rätt? Innan inspelningen har teknikern tänkt igenom detta och på uppspelningen senare blir det ju bara det ljudet och den balansen som mikrofonerna "hör". Det skiljer ju sig från vad vi hörde eftersom de bara var 1 m från basfiolen.

Live hördes trummorna mer än vad man är van vid på inspelad musik och basen lät mindre. Så blev det inte sedan vid uppspelning. Så diskussionen om rätt eller fel klang eller annat i många sammanhang vid reproducera musik tycker jag nästan är helt meningslös. Det har mer med inspelningen att göra generellt tror jag och dessutom har det inte så mycket att göra med hur medryckande, attraktiv eller intressant musiken blir. Mer om det senare.

Vilket kul test!

Jag drar en annan slutsats än dig av detta. Uppenbarligen har något i inspelningen och/eller uppspelningen introducerat en stor dos dynamisk kompression.

Det hade varit intressant att testa en högtalare med väldigt låg dynamisk kompression, som tex JBL Everest, med samma inspelning.

Ja. Jag hålet med dig på ett sätt men är jag är själv lite kluven. Jag har hört JBL Everest, men gillar inte just dessa så bra som andra i denna dynamiska del av HiFi-skalan. Visst har högtalarens karaktär en stor del av hur det upplevs. Problemet kan vara att få till allt i en högtalare. Jag hörde en vansinnigt dynamiskt realistisk högtalare på Opalen och jag återkommer till den. Men den var inget att sitta och finlyssna på. Men det var som HiFi'ns mest spektakulära åkaraktioner på Liseberg. Latjolajbans och fullt ös. Men man kanske inte vill åka Helix hela dagen, utan även njuta av fin miljö,planteringar och annat de är duktiga på på Liseberg. Risken är annars kanske att man blir åksjuk på slutet.

Vi tar väl fram det dynamiska monstret från Opalen. Jag har lätt att trigga på detta. Herrejösses vilken spelgladhet. Det spelades rock och blues och det var otroligt fräckt.

_49U0247.jpg

Så här der det ut och demonstratören visar mycket tydligt vad detta handlar om. Det är den del av hifi som kan liknas vid bilhobbyns traktorpulling. ( Det lät mer drygt ändat var menat) Var sak har sitt berättigande och inget är ett bättre intresse eller inriktning än något annat.

_49U0252.jpg

Vad jag förstod så ave detta en gammaldags konstruktion pimpad med moderna teknik och modernare bygge.

_49U0253.jpg

Elektroniken gik inte av för hackor.

Tack för denna demo som verkligen sätter fingret på vad otroligt många tillverkare missar helt i hur musik är uppbyggd i verkligheten. Men det är säkert inte målet alla gånger att verkligen efterleva hur musik egentligen låter. Ett ledord är faktiskt dynamik på ett realistiskt sätt och därmed inte sagt att det måste låta som en PA-anläggning. Kef visade en högtalare som jag tycker balanserar bättre men då snackar vi också heeeelt andra pingar.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror precis som Apex skriver att det finns olika sätt att lyssna till musik och det blir tydligt i beskrivningen av inspelningen hos Marten. Eftersom jazzpianotrio tillhör min favoritsättning så skall jag försöka beskriva mitt sätt att lyssna på denna typ av musik.

För mig utgör denna musikform kanske i första hand inte en dynamisk upplevelse utan snarare en harmonisk sådan. Jag söker harmonier, klanger och fraseringar i musiken som kan sätta känslorna i rörelse, eftersom musik för mig är en emotionell upplevelse.

Taktiskt fel och obetänksamt satte jag mig längst fram och i mitten av "salongen". Obalansen med trummorna till vänster som dominerade ljudbilden blev uppenbar och jag försökte istället att koncentrera mig på harmonierna och samspelet mellan basisten och pianisten. Det är oftast där jag landar vid lyssning både live och i systemet. Efter ett tag kunde jag sjunka in i den världen och uppleva det jag sökte. Jag är helt övertygad att inspelning kommer att balansera rätt, men att man i kontrollrummet fick hålla skarpa ögon på vänsterkanalen för att inte överstyra.

Skall bli mycket intressant att höra slutresultatet som säkert blir mycket bra. Förutsättningarna är goda för detta med denna eminenta trio.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jag tror precis som Apex skriver att det finns olika sätt att lyssna till musik och det blir tydligt i beskrivningen av inspelningen hos Marten. Eftersom jazzpianotrio tillhör min favoritsättning så skall jag försöka beskriva mitt sätt att lyssna på denna typ av musik.

För mig utgör denna musikform kanske i första hand inte en dynamisk upplevelse utan snarare en harmonisk sådan. Jag söker harmonier, klanger och fraseringar i musiken som kan sätta känslorna i rörelse, eftersom musik för mig är en emotionell upplevelse.

Taktiskt fel och obetänksamt satte jag mig längst fram och i mitten av "salongen". Obalansen med trummorna till vänster som dominerade ljudbilden blev uppenbar och jag försökte istället att koncentrera mig på harmonierna och samspelet mellan basisten och pianisten. Det är oftast där jag landar vid lyssning både live och i systemet. Efter ett tag kunde jag sjunka in i den världen och uppleva det jag sökte. Jag är helt övertygad att inspelning kommer att balansera rätt, men att man i kontrollrummet fick hålla skarpa ögon på vänsterkanalen för att inte överstyra.

Skall bli mycket intressant att höra slutresultatet som säkert blir mycket bra. Förutsättningarna är goda för detta med denna eminenta trio.

Calm

Det är häftigt vad olika system man får i slutändan beroende på vilka egenskaper man prioriterar mest :)

Själv går jag igång mest på att sätta på en gammal live-inspelning, blunda, och få en illusion av att jag är där. För det ändamålet är låg dynamisk kompression kanske den viktigaste egenskapen hos systemet, tror jag. Bland mycket annat, såklart.

Link to comment
Share on other sites

Rummet har trimmats ytterligare. Nya pappvingar var på plata i stället för de i akryl eller var det var innan och man märkte genast en lugnare framtoning som Bröderna menar gör livet lättare. Mer anpassningsbart nu med bättre kontroll på akustiken och på de sätt de vill juster den efter olika önskemål.

_49U0006.jpg

_49U0007.jpg

En sak slog mig under inspelningen när jag tittade mig runt. Vi lyssnar väldigt olika.

Själv kan jag inte sitta still när det är bra musk och det rycker här och var i kroppen i takt till musiken jag gungar med stampar takten, spelar på knäna, och gungar huvudet, grimaserar och glömmer tid och rum. Några till gjorde som jag, men en stor del sitter nästan helt stilla utan en min. Tänk så olika det är. Jag kan inte inte sitta still, det bara händer i kroppen och jag tänker nästan inte på det. Hopps jag inte störde någon.

För Matti fick mig att njuta. Egna låtar och jazzversioner av både möjliga och omöjliga låtar passerade (tex Popcorn) i 2 set ca 30 min vardera. Inte en seg låt. Svängig jazz med krydda blev det.

Det som också blir tydligt är hur bra det låter live i ett såhär fint akustiskt rum. Hur all organsik värme gör det omöjligt att bli lyssningstrött trotts starkt ljud och skriande cymbaler. Det är ändå en smekning för öronen.

Det går inte riktigt att jämföra oförstärkt akustisk musik live under dessa förutsättningar med reproducerad musik. Men visst kan musik via HiFi ändå bli njutbart medryckande och bra.

Det blir också tydligt att det inte riktigt finns ett sätt som ett instrument eller en orkester kan låta. Allt berodde på var man satt. Nära trummorna eller längre från dem. Nära pianot... ni fattar.

Så vad är rätt? Innan inspelningen har teknikern tänkt igenom detta och på uppspelningen senare blir det ju bara det ljudet och den balansen som mikrofonerna "hör". Det skiljer ju sig från vad vi hörde eftersom de bara var 1 m från basfiolen.

Live hördes trummorna mer än vad man är van vid på inspelad musik och basen lät mindre. Så blev det inte sedan vid uppspelning. Så diskussionen om rätt eller fel klang eller annat i många sammanhang vid reproducera musik tycker jag nästan är helt meningslös. Det har mer med inspelningen att göra generellt tror jag och dessutom har det inte så mycket att göra med hur medryckande, attraktiv eller intressant musiken blir. Mer om det senare.

Vilket kul test!

Jag drar en annan slutsats än dig av detta. Uppenbarligen har något i inspelningen och/eller uppspelningen introducerat en stor dos dynamisk kompression.

Det hade varit intressant att testa en högtalare med väldigt låg dynamisk kompression, som tex JBL Everest, med samma inspelning.

Ja. Jag hålet med dig på ett sätt men är jag är själv lite kluven. Jag har hört JBL Everest, men gillar inte just dessa så bra som andra i denna dynamiska del av HiFi-skalan. Visst har högtalarens karaktär en stor del av hur det upplevs. Problemet kan vara att få till allt i en högtalare. Jag hörde en vansinnigt dynamiskt realistisk högtalare på Opalen och jag återkommer till den. Men den var inget att sitta och finlyssna på. Men det var som HiFi'ns mest spektakulära åkaraktioner på Liseberg. Latjolajbans och fullt ös. Men man kanske inte vill åka Helix hela dagen, utan även njuta av fin miljö,planteringar och annat de är duktiga på på Liseberg. Risken är annars kanske att man blir åksjuk på slutet.

Vi tar väl fram det dynamiska monstret från Opalen. Jag har lätt att trigga på detta. Herrejösses vilken spelgladhet. Det spelades rock och blues och det var otroligt fräckt.

_49U0247.jpg

Så här der det ut och demonstratören visar mycket tydligt vad detta handlar om. Det är den del av hifi som kan liknas vid bilhobbyns traktorpulling. ( Det lät mer drygt ändat var menat) Var sak har sitt berättigande och inget är ett bättre intresse eller inriktning än något annat.

_49U0252.jpg

Vad jag förstod så ave detta en gammaldags konstruktion pimpad med moderna teknik och modernare bygge.

_49U0253.jpg

Elektroniken gik inte av för hackor.

Tack för denna demo som verkligen sätter fingret på vad otroligt många tillverkare missar helt i hur musik är uppbyggd i verkligheten. Men det är säkert inte målet alla gånger att verkligen efterleva hur musik egentligen låter. Ett ledord är faktiskt dynamik på ett realistiskt sätt och därmed inte sagt att det måste låta som en PA-anläggning. Kef visade en högtalare som jag tycker balanserar bättre men då snackar vi också heeeelt andra pingar.

Modigt av Marten att köra denna typen av avslöjande test. Öppna kort liksom.

Meridian var inte lika bra ur den aspekten på mässan. De vägrade tydligen att köra jämförelser mellan sitt MQA och andra format. Då börjar ju varningsklockorna pre-ringa rätt rejält :)

En gång postade du lite favoritskivor Apexorca. Slående var att alla var väldigt väldigt dynamiska. Du kanske gillar dynamik mer än du vet om?! ;)

Edited by Rajapruk
Link to comment
Share on other sites

Bra reportage och bilder som vanligt.

Själv hade jag bara möjlighet att gå på söndagen. Jag tyckte det lät bra i ganska många rum.

- TAD, oklanderligt som vanligt

- Audionord, bra demo och hög vill ha faktor på TechDas samt ARC :mm:

- QLN

- Martin Logan var bättre än vanligt tycker jag

- Old School Hifi. Här sänkte de ner nålen på The Wall sidan 3 och lät den spela hela vägen! Tack för det :41:

- Rockport tillsammans med Coda

Sedan kan jag inte komma ifrån att det är fantastiskt kul när man blir lite överraskad på en mässa. Det händer alltför sällan...

Jag pratar naturligtvis om Stage Accompany M-59.

När jag kom till Opalen hamnade jag först hos Focal och en demo av strömrenare från Isotek som var mycket bra och tydlig.

Träffar Lars Ek och det första han säger(som representant för PL Audio) är: Gå till rummet längst bort till höger, det är skitbra :D

Jag litar på honom och går dit. Han hade såklart rätt. Detta var fantastiskt roligt och en grymt bra återgivning om man gillar lite drag och dynamik!!

Trumsolo och sedan nån bra bluesplatta, vi sitter mest och ler o stampar takten!!

Link to comment
Share on other sites

Jag tror precis som Apex skriver att det finns olika sätt att lyssna till musik och det blir tydligt i beskrivningen av inspelningen hos Marten. Eftersom jazzpianotrio tillhör min favoritsättning så skall jag försöka beskriva mitt sätt att lyssna på denna typ av musik.

För mig utgör denna musikform kanske i första hand inte en dynamisk upplevelse utan snarare en harmonisk sådan. Jag söker harmonier, klanger och fraseringar i musiken som kan sätta känslorna i rörelse, eftersom musik för mig är en emotionell upplevelse.

Taktiskt fel och obetänksamt satte jag mig längst fram och i mitten av "salongen". Obalansen med trummorna till vänster som dominerade ljudbilden blev uppenbar och jag försökte istället att koncentrera mig på harmonierna och samspelet mellan basisten och pianisten. Det är oftast där jag landar vid lyssning både live och i systemet. Efter ett tag kunde jag sjunka in i den världen och uppleva det jag sökte. Jag är helt övertygad att inspelning kommer att balansera rätt, men att man i kontrollrummet fick hålla skarpa ögon på vänsterkanalen för att inte överstyra.

Skall bli mycket intressant att höra slutresultatet som säkert blir mycket bra. Förutsättningarna är goda för detta med denna eminenta trio.

Calm

Det är häftigt vad olika system man får i slutändan beroende på vilka egenskaper man prioriterar mest :)

Själv går jag igång mest på att sätta på en gammal live-inspelning, blunda, och få en illusion av att jag är där. För det ändamålet är låg dynamisk kompression kanske den viktigaste egenskapen hos systemet, tror jag. Bland mycket annat, såklart.

Jag ogillar också komprimerat och dynamiskt begränsade inspelningar, men sätter inte detta som prio ett om jag måste avstå från något annat tex. tonal balans och om instrumentens inbördes relationer förrycks genom alltför hög upplösning eller betoning. Då går mycket av harmonier och samspel bort och musikerna framstår som solitärer i ljudbilden istället för att samverka som är naturligt i triosammanhang. Indirekt ljud genom ett fåtal mikrofoner t.ex vid liveupptagning blir mer verklighetstroget än närmickat med flera mickar. Man får också med akustiken i rummet/salen på ett annat sätt. Didrik De Geer som bygger mickarna med samma namn och är känd i inspelningssammanhang uttryckte det som att det är bättre att "mixa instrumenten i rummet" genom deras inbördes placering än att åstadkomma detta vid mixerbordet. Men han är fanatisk monofan så han gillar upptagningar med en mick enbart. Det är kanske att gå för långt.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Himla tråkigt att jag inte hann lyssna på Stage Accompany M-59. Den ser väldigt trevlig ut på vissa sätt.

Jag fick välja ett rum på Opalen, och tog då KEF Muon. Den var ok dynamiskt sett, men ändå inte helt "hemma". För det måste man nog upp på dubbla 15".

Edited by Rajapruk
Link to comment
Share on other sites

Vi från Marten vill bara klargöra några saker gällande vårt event som diskuterats ovan.

Inspelningen vi gjorde på fredagen och lördagen var inte något jämförande test gjort för publiken, som hade vänligheten söka sig till våra lokaler en bit utanför mässans ordinarie allfartsvägar, för att jämföra live-upplevelse av musik med inspelad musik. Det var en inspelning med ett annat specifikt syfte. Publiken blir här en del av inspelningen och inte tvärtom så att säga. Vi utnyttjar den nerv, energi och känsla - av här och nu - en publik tillför jämfört med att spela in utan publik, vilket är det normala när man vill göra en skiva i studio.

Hade vi velat genomföra ett test som Rajapruk skrev skulle mickarnas och de olika instrumentens placering givetvis sett helt annorlunda ut.

Då skulle vi placerat mickarna ungefär där Calm hade sina öron eller strax bakom hans position och troligtvis skulle flygel och bas flyttats fram en bit medan trummorna hade får stå kvar längre bak. Då skulle vi fått fram en helt annan tonal balans i lyssninsgspositionen och inte som nu en ljudbild där framförallt cymballjudet framträder något dominant jämfört med det som mickarna nu tog upp, i sin placering mycket längre fram, nära bas och piano.

Sedan skulle vi spela upp den inspelade musiken på en våra mer dynamiska modeller som t ex nya Mingus Quintet i samma rum som vi spelade in musiken. Så får vi en jämförelse av vad våra högtalare kan prestera i det Svanå-rum vi valt att använda. Detta är något vi genomfört flera gånger i vårt gamla rum och det har varit väldigt givande för oss när vi utvecklar våra olika högtalare-modeller. Att verkligen äga en äkta referens – dvs att vara med när referensen spelas in live - att jämföra med är något mycket speciellt och det har hjälpt oss mycket. Dock var detta inte något vi hade som syfte denna gång. Nu ville vi spela in Matti Ollikainen Trio analogt på Pacs fina Studer A-80 rullbandspelare för att ge ut en vinylskiva på vår egen label Marten Recordings och publiken fick hjälpa till med detta helt utan ersättning, annat än lite dryck med tilltugg.

Den digitala inspelningen som vi lite slarvigt spelade upp på fredagen ute i vår öppna yta saknar verkligen inte dynamik, tvärtom, framförallt bastrumman ger ett otroligt ljudtryck men den tonala balansen blir annorlunda mot det som Calm och Apexorca hörde vid fredagens inspelningstillfälle. Ollikainens nyanserade spel på flygeln framgår bättre, basen låter något kraftigare – även om den akustiska basen hördes mycket tydligt i hela rummet för publiken och cymbalernas ljud faller på plats på ett helt annat och mycket bättre balanserat sätt.

Mvh,

Edited by Mårten Design
Link to comment
Share on other sites

Modigt av Marten att köra denna typen av avslöjande test. Öppna kort liksom.

Meridian var inte lika bra ur den aspekten på mässan. De vägrade tydligen att köra jämförelser mellan sitt MQA och andra format. Då börjar ju varningsklockorna pre-ringa rätt rejält :)

En gång postade du lite favoritskivor Apexorca. Slående var att alla var väldigt väldigt dynamiska. Du kanske gillar dynamik mer än du vet om?! ;)

Det kan hända att jag gillar dynamik mer än vad jag vet. Det kan jag ju inte veta. ;)

Men jag gillar ändå dynamik mycket och det är ett av mina absolut viktigaste faktorer när jag väljer mitt eget favoritljud.

Jag tycker musik bygger på dynamiska skillnader i ett stycket som ett av de viktigaste musikaliska uttryckssätten. Utan detta blir musiken mer ointressant och tråkig.

Link to comment
Share on other sites

Vi från Marten vill bara klargöra några saker gällande vårt event som diskuterats ovan.

Inspelningen vi gjorde på fredagen och lördagen var inte något jämförande test gjort för publiken, som hade vänligheten söka sig till våra lokaler en bit utanför mässans ordinarie allfartsvägar, för att jämföra live-upplevelse av musik med inspelad musik. Det var en inspelning med ett annat specifikt syfte. Publiken blir här en del av inspelningen och inte tvärtom så att säga. Vi utnyttjar den nerv, energi och känsla - av här och nu - en publik tillför jämfört med att spela in utan publik, vilket är det normala när man vill göra en skiva i studio.

Hade vi velat genomföra ett test som Rajapruk skrev skulle mickarnas och de olika instrumentens placering givetvis sett helt annorlunda ut.

Då skulle vi placerat mickarna ungefär där Calm hade sina öron eller strax bakom hans position och troligtvis skulle flygel och bas flyttats fram en bit medan trummorna hade får stå kvar längre bak. Då skulle vi fått fram en helt annan tonal balans i lyssninsgspositionen och inte som nu en ljudbild där framförallt cymballjudet framträder något dominant jämfört med det som mickarna nu tog upp, i sin placering mycket längre fram, nära bas och piano.

Sedan skulle vi spela upp den inspelade musiken på en våra mer dynamiska modeller som t ex nya Mingus Quintet i samma rum som vi spelade in musiken. Så får vi en jämförelse av vad våra högtalare kan prestera i det Svanå-rum vi valt att använda. Detta är något vi genomfört flera gånger i vårt gamla rum och det har varit väldigt givande för oss när vi utvecklar våra olika högtalare-modeller. Att verkligen äga en äkta referens – dvs att vara med när referensen spelas in live - att jämföra med är något mycket speciellt och det har hjälpt oss mycket. Dock var detta inte något vi hade som syfte denna gång. Nu ville vi spela in Matti Ollikainen Trio analogt på Pacs fina Studer A-80 rullbandspelare för att ge ut en vinylskiva på vår egen label Marten Recordings och publiken fick hjälpa till med detta helt utan ersättning, annat än lite dryck med tilltugg.

Den digitala inspelningen som vi lite slarvigt spelade upp på fredagen ute i vår öppna yta saknar verkligen inte dynamik, tvärtom, framförallt bastrumman ger ett otroligt ljudtryck men den tonala balansen blir annorlunda mot det som Calm och Apexorca hörde vid fredagens inspelningstillfälle. Ollikainens nyanserade spel på flygeln framgår bättre, basen låter något kraftigare – även om den akustiska basen hördes mycket tydligt i hela rummet för publiken och cymbalernas ljud faller på plats på ett helt annat och mycket bättre balanserat sätt.

Mvh,

Bra förklarat Marten! Håller med.

Om nu så skulle vara fallet har jag inte haft någon avsikt att inleda ett resonemang som flippar eller floppar olika delar i denna excellenta övning.

Hela övningen rakt igenom var en solklar flipp. Mycket bra, lärorik och de flesta positiva tillmälen jag kan komma på alltså.

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Vi från Marten vill bara klargöra några saker gällande vårt event som diskuterats ovan.

Inspelningen vi gjorde på fredagen och lördagen var inte något jämförande test gjort för publiken, som hade vänligheten söka sig till våra lokaler en bit utanför mässans ordinarie allfartsvägar, för att jämföra live-upplevelse av musik med inspelad musik. Det var en inspelning med ett annat specifikt syfte. Publiken blir här en del av inspelningen och inte tvärtom så att säga. Vi utnyttjar den nerv, energi och känsla - av här och nu - en publik tillför jämfört med att spela in utan publik, vilket är det normala när man vill göra en skiva i studio.

Hade vi velat genomföra ett test som Rajapruk skrev skulle mickarnas och de olika instrumentens placering givetvis sett helt annorlunda ut.

Då skulle vi placerat mickarna ungefär där Calm hade sina öron eller strax bakom hans position och troligtvis skulle flygel och bas flyttats fram en bit medan trummorna hade får stå kvar längre bak. Då skulle vi fått fram en helt annan tonal balans i lyssninsgspositionen och inte som nu en ljudbild där framförallt cymballjudet framträder något dominant jämfört med det som mickarna nu tog upp, i sin placering mycket längre fram, nära bas och piano.

Sedan skulle vi spela upp den inspelade musiken på en våra mer dynamiska modeller som t ex nya Mingus Quintet i samma rum som vi spelade in musiken. Så får vi en jämförelse av vad våra högtalare kan prestera i det Svanå-rum vi valt att använda. Detta är något vi genomfört flera gånger i vårt gamla rum och det har varit väldigt givande för oss när vi utvecklar våra olika högtalare-modeller. Att verkligen äga en äkta referens – dvs att vara med när referensen spelas in live - att jämföra med är något mycket speciellt och det har hjälpt oss mycket. Dock var detta inte något vi hade som syfte denna gång. Nu ville vi spela in Matti Ollikainen Trio analogt på Pacs fina Studer A-80 rullbandspelare för att ge ut en vinylskiva på vår egen label Marten Recordings och publiken fick hjälpa till med detta helt utan ersättning, annat än lite dryck med tilltugg.

Den digitala inspelningen som vi lite slarvigt spelade upp på fredagen ute i vår öppna yta saknar verkligen inte dynamik, tvärtom, framförallt bastrumman ger ett otroligt ljudtryck men den tonala balansen blir annorlunda mot det som Calm och Apexorca hörde vid fredagens inspelningstillfälle. Ollikainens nyanserade spel på flygeln framgår bättre, basen låter något kraftigare – även om den akustiska basen hördes mycket tydligt i hela rummet för publiken och cymbalernas ljud faller på plats på ett helt annat och mycket bättre balanserat sätt.

Mvh,

Jag tror att de flesta som var där förstod att inspelningen var det viktiga som skulle åstadkommas och vad mickarna skulle ta upp och jag tror inte att det fanns några förväntningar om annat. Det är bara kul att få vara med på detta event och hoppas att vi skötte oss som publik så att musikerna kände respons och motivation. Därav i vart fall mina kommentarer om att jag ser fram emot slutresultatet som även för mig är det intressanta. Men sedan är det naturligtvis intressant att höra hur balanserna blir på skivan i relation till det man hörde i studion.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Här kommer en demo med Elektronkompaniets elektronik.

_49U0267.jpg

Alltid viktigt att ratta rätt... vare sig det är vinyl eller ettor och nollor.

_49U0258.jpg

KEF MUON var en synnerligen trevlig upplevelse. De klarade av att prestera dynamik och ordning och reda i hela ljudbilden på ett medryckande sätt som jag tycker imponerar.

Det görs bara 100 par ev dessa blanka skapelser.

_49U0265.jpg

_49U0264.jpg

_49U0260.jpg

_49U0259.jpg

Det är ju stereo...

_49U0263.jpg

KEF tänker som TAD med diskant och melonregister från samma punkt så gott det går.

_49U0266.jpg

Vi fick höra en del olika musik och det var riktigt bra på vad som än spelades. Det har snackats lite dynamik i denna tråd och detta var en bra egenskap ho MUON men egentligen hittar jag inga dåliga egenskaper. Det lät kalas bra.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...