Jump to content

ukiro släpar stereon till New York


ukiro

Recommended Posts

nyc.jpg

I slutet av 2013 flyttade jag och frun till New York. Att byta hem är ett stort nog steg när det gäller ljud och musik, så att dessutom byta stad, land och kontinent lägger en del krokben för musikintresset.

Nu tänkte jag bjuda på lite bilder, insikter och åsikter som tillkommit under den här resan.

Link to comment
Share on other sites

Vi sålde nästan alla möbler och gjorde oss av med allt utom stereon, skivorna och två väskor kläder var som vi tog med oss över. När man börjar från noll med allt från säng till soppslev så är ljud en bit ner på priolistan. Men livet utan musik är otroligt fattigt, så efter 7 månader när saker som säng, soffa och nån Ikea-hylla var på plats köpte jag en liten nödanläggning med ett par KEF LS-50 och en NAD 7050. Ursäkta stöket:

LS50.jpg

Det är ingen tvekan om att LS50 är en kompetent högtalare för sitt pris, men utmärkelserna i pressen blev under en tid nästan farsartade. Numera verkar det finnas lite fler röster som håller med mig i att det finns gott om andra stativare i det här prissegmentet som ger dem en rejäl match.

För oss, som varit bortskämda med finare saker som nu stod i ett förråd i Sverige, så blev det tyvärr lite väl tydligt att de emotionellt inte räcker lika långt som vi hoppats. NAD-förstärkaren har en del skuld i detta också: Den låter trött och platt. Men musik spelades i alla fall, om än enbart digitalt (7050 saknar analogingångar). Däremot köptes det skivor i sedvanligt tempo, de drygt hundra i bild (och ett gäng ur bild) hade köpts på 6 månader.

Link to comment
Share on other sites

Heja! Ska bli kul att läsa även om jag nog är hyfsat uppdaterad. Lite lustigt att jag själv gått genom liknande flytt, även om jag skuttade över en mindre pöl än den ni valde korsa.

Du fick med några nya grannar utanför fönstret också.

Link to comment
Share on other sites

Bilden ovan är 2 år gammal, och då som nu är det ohyggligt varmt i New York. När man bara står ut så länge luftkonditioneringen surrar så är det inte lika kul att lyssna på musik. Då blir det en del häng på taket i stället, så om någon har tips på en riktigt grym portabel utomhushögtalare så lyssnar jag…

roof.jpg

Link to comment
Share on other sites

Vi kommer till hörlurar lite senare faktiskt, men för det mesta lyssnar jag på musik med frugan så högtalare är på alla sätt att föredra.

Och appropå såna så insåg vi att oavsett hur länge USA-äventyret varar så måste vi få över fintutorna från Sverige för att kunna trivas. Så sagt och gjort…

scala_1.jpg

Men det lämpar sig förstås inte att driva de här rackarna med den där fjutta nödlösnings-NAD:en och min Pass-förstärkare gjord för EU-ström sålde jag av i Sverige. Alltså behövdes en ny…

Link to comment
Share on other sites

Högtalarna är köpta hos Audio Concept som återigen erbjöd service långt bortom alla förväntningar genom att ordna flygfrakt av högtalarna till väldigt överkomligt pris. Jag kan inte tydligt nog understryka hur nöjd jag är som kund där, trots att jag nu inte ens bor i samma världsdel.

Men när jag ändå var i Sverige en sväng och ordnade frakten av högtalarna kanske man ska titta in och se om det finns något annat intressant. Det var ju det där med förstärkare…

bilden tagen vid ett senare tillfälle:

ac.jpg

Link to comment
Share on other sites

Det blir intressant att se vart detta tar vägen!

Hur funkar det med flyttgods fram och tillbaka? Jag antar att du kunde köpt ett par nya högtalare på plats i USA till halva priset mot i Sverige (i alla fall amerikanska märken) och sen tagit med hem till Sverige (om/när dy flyttar hem) utan att vare sig tulla/momsa?

Men just Focal kanske är lika dyra, eller till och men dyrare, i USA än här?

Link to comment
Share on other sites

Focal är mycket riktigt dyrare i USA—de tillverkas ju i Frankrike. Dessutom hade jag behövt sälja dem i Sverige för att köpa något nytt här, och jag & frugan (som köpte högtalarna tillsammans) är ganska genuint ointresserade av andra högtalare. Inget vi hört i samma prisklass låter lika bra i våra öron, trots ganska flitiga besök på mässor och i butiker. Focals Utopia-serie har något som tilltalar oss båda väldigt djupt, vi hade ju stativaren Diablo innan dessa. Som man kan se ovan är lägenheten inte så stor—New York har ju legendariskt höga hyror—så visst hade en mindre högtalare kunnat funka här. Men vi älskar verkligen våra Focal Scala.

Jag vet inte vilka trollformler Audio Concept använde sig av men tullkostnaden var i princip obefintlig både för högtalarna (som ju dock inte var ett nytt inköp utan flyttgods) likväl som senare inköp. Samtliga leveranser har gått otroligt smidigt.

Link to comment
Share on other sites

Högtalarna är köpta hos Audio Concept som återigen erbjöd service långt bortom alla förväntningar genom att ordna flygfrakt av högtalarna till väldigt överkomligt pris. Jag kan inte tydligt nog understryka hur nöjd jag är som kund där, trots att jag nu inte ens bor i samma världsdel.

Roligt att höra. Jag gillar Gurkan och AC. Men jag har lite på känn att det inte är ömsesidigt... :black:

Däremot så blir jag allt mer begeistrad i Focal. De har något speciellt. Precis som W.A har.

Link to comment
Share on other sites

Transporter kan vara ett företag.

Kul att det gått bra.

Jag skickade en tjock Jofa-pärm en gång som jag tror det tog 8 månader att komma fram.

Bilden ovan är 2 år gammal, och då som nu är det ohyggligt varmt i New York. När man bara står ut så länge luftkonditioneringen surrar så är det inte lika kul att lyssna på musik. Då blir det en del häng på taket i stället, så om någon har tips på en riktigt grym portabel utomhushögtalare så lyssnar jag…

http://nyc.ukiro.com/img/roof.jpg

Är du väster om Manhattan?
Link to comment
Share on other sites

Jag är på östra sidan, i Brooklyn, men bara en tunnelbanehållplats från Manhattan.

Jo det var ju detta med förstärkare… Jag skildes i flytten från min Pass INT-150 som levererade urkraft med finess och precision. Jag gillar t ex Devialet men ville av ideologiska skäl ha analog signal hela vägen eftersom vinyl är favoritmediet. Budgeten var okej men inte oändlig, så drömprylar som DartZeel får vänta.

Jag orkar heller inte sitta månader i researchträsket, jag vill ju bara lyssna på musik. Så efter lite grundare forskningsinsatser än vanligt litade jag på favorithandlarens rekommendation och slog till. De medföljande vita handskarna var kanske inte riktigt anpassade till mina Jämtländska mutanthänder:

mbl_1.jpg

Link to comment
Share on other sites

Gratulerar så mycket!

MBL tycker jag också verkar vara mumma. Jag har börjat snegla mer och mer på det märket i kommandes inköp. Får väldigt bra utlåtanden där det jämförts med andra märken, vilket är till en viss del i hjälp som konsument. Ska bli intressant att få ta del av i hur du bedömer jämfört med Pass INT-150 som du verkar gilla väldigt mycket.

Mycket trevlig med en så Pass;-) bra dialog med en butik och känna starkt förtroende för :)

PS: Glöm ej informera dina amerikanska vänner om att det är EM-final i fotboll idag ;)


Link to comment
Share on other sites

En Svenskköpt MBL-förstärkare går inte på USA-ström så jag fick även köpa en ny nätdel. Men det gör ju också att jag har en nätdel att byta tillbaka till om jag får för mig att åka tillbaka över atlanten. Bytet skötte jag själv, vilket gick bra genom att förstärkaren är så exemplariskt uppbyggd. Jag besparar er bilderna: de blev inte särskilt intressanta.

Uppenbarligen kopplade jag ihop allt som det skulle vara för nu ljöd musik igen, och signalkällan blir tydlig när man kan namnge alla ingångarna:

mbl_2.jpg

Ljudmässigt är det svårt att uttala sig jämfört med Pass-förstärkaren eftersom jag aldrig hört dem i samma rum och det var sisådär 10 månaders skillnad. Möjligen är MBL trots sin tyska superprecision en gnutta varmare—klass D kan ju ofta kännas så tack vare urkraften i basen—men inte på ett sätt som känns konstgjort skönmålande. Den bygger vad jag förstår på en modifierad version av Hypex-modulerna, matade med MBLs helt egna strömförsörjning. Trots att det här är en relativt blygsamt dimensionerad integrerad sak så väger den förbluffande mycket, det är som att flytta runt ett block solitt järn.

Över lag låter den vidöppet, otroligt oansträngt och sakligt på ett sätt som inte är torrt och trist utan mer sakligt som den där riktigt bra läraren man minns för livet: En välvillig, pedagogisk och samtidigt väldigt rakt öppenhjärtlig lots genom musiklandskapen.

Det där med oansträngt tål förresten att upprepas: Jag har inte jämfört den här integrerade med monostegen i samma serie men har svårt att föreställa mig hur det skulle kunna bli mer obesvärat och luftigare än så här.

Vad saknar den då? Jag har inte hört DartZeels för- och slutsteg tillsammans med Focal Utopia på några år nu men minnet av den kombinationen samt med en tidig Magico-högtalare satte djupa spår. Där fanns en nivå av magi som jag inte tror många förstärkare på planeten besitter, även om jag hittills inte lyckats formulera någon teori om vad den där magin består av. Men Den kombon kostar också hysteriskt mycket mer än den här instegsmodellen från MBL och förblir utom räckhåll för mig.

Sakta, sakta fylls det väldigt kala hemmet på med möbler, och den här pjäsen rymde förstärkaren alldeles perfekt. Eftersom den är klass D verkar värmen inte bli för hög i det där skrymslet (hoppas jag i alla fall):

credenza.jpg

Den med hökblick noterar också att vi nu kommit fram till hörlurar…

Link to comment
Share on other sites

Mina brukslurar är Sennheiser HD-25. Det första paret köpte jag 2002 och de gick i pension först i år, efter att ha rest jorden runt, tjänstgjort på otaliga DJ-spelningar både när och fjärran, samt hängt med i vått och torrt på jobbpendling nästan dagligen under den här tiden. Inte sista ordet i luftighet och hyperupplösning men otroligt slitstarka och pålitliga.

För hemmabruk försvinner parametrar som storlek, dämpning av miljöljud och stryktålighet. Eftersom min DAC, en Weiss DAC202, har ett ganska kompetent hörlurssteg (inkl separata DAC-chip för den utgången) så var det dags att skaffa något för finlyssning. Svaret kom i form av Audeze LCD-X:

audeze.jpg

Skivan är Sebastian Mullaert & Eitan Reiter – "Reflections of Nothingness" och tavlan med det aningen mörka motivet är målad av min kompis Robert Sammelin. Bonuspoäng för den som kan identifiera flaskan som agerar hörlursställ.

Link to comment
Share on other sites

Omnipollo Fatamorgana... antar jag.

IPA sorterna har sin charm :icon_smile_cool:

Bravo! Kanske den bästa IPA jag någonsin druckit, och jag har fört logg på åtminstone 210 st olika genom åren. Synd att första bryggningen var mycket godare än de senare försöken på samma öl.

Hur upplever du LCD-X på huvudet under längre sittningar?

De är inte superbekväma, det ska erkännas. Trycket fördelas inte jämnt över huvudet så jag blir öm på en liten punkt mitt uppe på skallen. Men några timmar tar det nog innan det börjar bli tråkigt att ha dem på, och sen uthärdar man gärna lite till för ljudet är helt magiskt. Deras betydligt lättare EL-8 (som finns med både öppen och sluten konstruktion) låter också fantastiskt, även om LCD-X förstås vinner. Sedan finns t ex Dharma D1000 som man defenitivt bör lyssna på om man letar lurar i den här klassen. Jag har inte hört Sennheisers uppdaterade 800S men första 800-modellen gillade jag inte: De har låtit sterila och överanalytiska de gånger jag lyssnat, men det finns ju de som svär att de är ren magi. Smaken, baken, osv.

Link to comment
Share on other sites

Kul och intressant tillskott med MBL:n, något oväntat också. Det får väl sägas vara rätt stor skillnad, åtminstone hifi-filosofiskt, mellan Pass och en klass D-lösning från MBL.

Angående Audeze så säljer som av en händelse en arbetskamrats polare Audeze i sin hifiaffär här. Tänkte boka in en lyssningsession i veckan.

Link to comment
Share on other sites

Kul och intressant tillskott med MBL:n, något oväntat också. Det får väl sägas vara rätt stor skillnad, åtminstone hifi-filosofiskt, mellan Pass och en klass D-lösning från MBL.

Angående Audeze så säljer som av en händelse en arbetskamrats polare Audeze i sin hifiaffär här. Tänkte boka in en lyssningsession i veckan.

Jag har som sagt svårt att jämföra Pass och MBL eftersom det var 10 månader upphåll och ett annat rum, men jag tycker inte skillnaden är så enorm. Att tekniken bakom är en helt annan visar snarare att det finns fler än en väg till samma mål.

Angående Audeze så lär han som säljare veta väl nog att det behövs ett bra hörlurssteg för att göra dem rättvisa. Se också till att källan håller måttet: Om jag på skoj kopplar in mina till laptopen så låter de som om de borde kosta en tiondel, men genom DACen blommar de ut och spelar bättre än alla andra lurar jag hört i hela mitt liv.

Link to comment
Share on other sites

Kul att du fått välljud igen ukiro.

Ang klass D så vet jag att många har tveksamheter till att det kan mäta sig med klass A, AB och rör. Jag är inte det minsta förvånad över att klass D MBL låter bra.

Jag har hört många klass D lösningar som låter jättebra. Devialet, ARC och Jeff Rowland bara för att nämna några.

Håller med dig om att det finns flera vägar till samma mål.

Link to comment
Share on other sites

Ja och att klumpa ihop allt till "klass D" är orättvist, när skillnaden mellan IcePower och Hypex många gånger är större än den mellan andra klassificeringar.

Jag tror MBL av många (och med viss rätt) ses som ett helt ekosystem nästan i nivå med Linn, men de enskilda komponenterna är fullt konkurrenskraftiga på egen hand. John Atkinson testade monoblocken i Corona-serien som är två steg upp från min integrerade (det finns ett stereoslutsteg som mellanskikt). Han jämför dem med bl.a. Pass och om man antar att C15 låter i karaktär snarlikt min C51 så håller jag med om mycket som står där. Man kan också läsa lite mer om deras klass D-variant som de kallar "LASA".

Link to comment
Share on other sites

Däremot köptes det skivor i sedvanligt tempo, de drygt hundra i bild (och ett gäng ur bild) hade köpts på 6 månader.

Nya fina vinylskivor men ingen "avläsare"... :46:

Antar att det den är på ingång :mm::?:

Link to comment
Share on other sites

Nya fina vinylskivor men ingen "avläsare"... :46:

Antar att det den är på ingång :mm::?:

Japp, det är nästa kapitel i berättelsen!

Jag spelade i sverige på en ordentligt modifierad Technics 1210 med bl.a. bytt arm. Just armbytet bjorde att jag lärde mig hur otroligt stor skilnad armen egentligen kan göra—innan dess trodde jag det rörde sig om nyanser men det är mycket mer än så. Därför var jag intresserad av att skaffa ett drivverk där jag har flexibilitet med armvalet, samtidigt som jag vill komma så nära 1210:ans enkla handhavande som möjligt. Skivspelare där man för hand flyttar en rem från ett spår till ett annat för att byta hastighet går säkert vänja sig vid, men jag tycker en finare skivspelare ska ha en elegantare lösning än så.

Det andra jag ville ha, och som rimligen står väldigt högt på priolistan för alla som köper skivspelare utanför ingångsklassen, är jämn, resonansdöd drift. Att köpa rack och plattformar för fantasisummor känns bakvänt när man kan bygga en plint och tallrik som tar hand om 90% av de här problemen.

Sist men inte minst har jag estetiska krav: En snygg skivspelare är ett fantastiskt objekt, men många ser i mina ögon ganska bedrövliga ut. Den ska passa i vårt ganska mid century modern-influerade hem och inte se ut som en abstrakt bit Star Trek-rekvisita.

Så vad kunde detta då mynna ut i…

Link to comment
Share on other sites

Här har ingen försökt klumpa ihop något och likställa alla klass D-lösningar som varandes lika, men det är ju trots allt en klass D-lösning det handlar om.

Det var inte en beskyllning i tråden utan mer ett konstaterande kring hur jargongen brukar låta. Frågan är dock om det ens är relevant att referera till MBL C51 som klass D? Den låter inte olika beroende på last, den har inte högre distorsion i diskanten och den blir dessutom varmare än andra klass D-förstärkare vilket antyder att den inte har samma höga effektivitet som ett rent IcePower-steg till exempel. Så visst är konstruktionsprincipen där under huven närmast besläktad med klass D, men den vetskapen betyder ingenting för mig som konsument och lyssnare i slutändan, eftersom etiketten inte säger någonting om ljudkaraktären.

Intressant berättelse och jag är nyfiken på ditt skivspelarval.

Det här köpet var otroligt svårt, kanske det svåraste av alla, eftersom lyssningsjämförelser blir praktikt omöjliga. Man vill ju ha samma arm och pickup i samma system, men logistiskt blir detta en mardröm. Så jag har gått på magkänsla, utseende och tester, vilket med extremt stor sannolikhet gör att jag ratat utomordentligt bra skivspelare. Men jag visste att jag inte hade så mycket val, så det var bara att bita ihop.

Som boende i USA tittade jag länge och trånande på VPI Classic 3 som ju är mycket billigare här. Estetiskt är den fantastiskt fin tycker jag och enligt alla tester låter extremt bra. Men den gör det lite stökigt att byta tonarm om man skulle få för sig det, speciellt om man vill ha en annan längd. Dessutom byter man hastighet genom att manuellt flytta på remmen vilket jag tycker är ovärdigt en sån här pjäs. Så jag gick vidare.

Clearaudio Innovation Compact Löser problemet med både armval, armlängdskompatibilitet och hastighetsändring men hur jag än vrider och vänder på färgvalen tycket jag inte riktigt den talar till mig. Av någon anledning är jag väldigt förtjust i spelare med en mer klassisk plint. Clearaudio Ovation ligger då bättre till men av någon anledning kunde jag inte odla upp tillräckligt habegär för den och armvalet är plötsligt trixigare igen.

De finare SME-modellerna blir för dyra och jag är (mestadels ogrundat) skeptisk mot upphängningen; en solid plint känns bättre.

Pro-Ject Signature är för mycket Star Trek och modellen Xtension ser lovande ut men jag hittade inga superhyllningar till den och den verkar bara säljas med en inkluderad tonarm som jag kanske inte ville ha. Jag gick vidare.

Thoréns TD-350 är ju rakt igenom klassisk skivspelare av det snitt jag vill se, men igen är jag skeptisk till upphängningar av chassit. Jag är uppvuxen med en Thoréns och även om denna säkert är bättre så minns jag med fasa hur känslig den där upphängningen var. Samtidigt är armbyten inte supersmidiga.

Nottingham tror jag gott om men det här med supersvag motor så man måste dra igång skivtallriken för hand känns främmande för någon som haft direktdrift så länge: Kanske en annan gång.

Avid, Hanss, Verdier, Michell m fl faller på estetiken: En skivspelare ska ju stå framme och jag är inte överens med hur de ser ut.

Bergmann, Brinkmann och många andra värstingmärken är för dyra. En Kuzma Stabi M med träpaneler vore en dröm, men priset sätter stopp.

Nån som vågar sig på en gissning kring vad det blev…?

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...