Teorier kring konduktivitet vs ljud.

[Adagio]

Nu har jag en fundering kring olika material, i första hand kring olika kontakter.

Luddig beskrivning? Vad är det som gör att olika plätteringar och godsmaterial upplevs ge olika ljudmässiga signaturer?

Att material på olika ledare ger olika signaturer lämnar vi därhän en stund, nu tänkte jag nog att vi skulle koncentrera oss på kontakterna.

För det är ju så att konduktiviteten hos olika metaller är väldigt olika. Intuitivt känner jag att såväl resistans som konduktivitet borde vara konstant, dvs att kontakten skulle bli elektriskt osynlig som en förlängning av kabeln.

Kontakten på en kabel borde dessutom ha samma material/ytmaterial som kontakten på apparat/högtalare för att uppnå "jämnast" övergång.

Ren koppar eller silver är ju det mest logiska valet. Detta kräver dock en putsning då o då.

Den standard som finns i industrin är ju IACs.

Då är:

108,40% 5N silver

105% finsilver

100% vanlig ren koppar

101% ETP koppar

103% CDA-101 samt telluriumkoppar

85% deoxiderad anelerad koppar

73,40% guld

48% fosforbrons

43% beryllium

38,40% Rhodium

32% mässing

25,20% nickel

21% Berryliumkoppar

16% silvertenn

16,28% Platinum

16,0% Palladium

15% tenn

9% mjuk lödtenn

0,22% graphite

Är det andra egenskaper än konduktivitet som påverkar ljudet också? Resonansegenskaper, hårdhet mm?

Är kombinationen av olika material viktig. Jag är ju en av dom som upplevt hur olika ljudet tre sig med olika material i pläteringen på en sak som nätkontakter. Är det någon som har teorier kring detta?

Lödtenn ser ju inte ut att vara någon vidare ledare, ändå finns det de som förespråkar gammaldags mjuklödtenn eller blyhaltiga lod framför silverlod.

Att magnetiska material som nickel som dessutom har dålig konduktivitet påverkar ljudet negativt verkar många tycka. Alltså en enkel mässingskontakt med ett lager nickel samt en snygg guldyta förfaller ju inte vara så bra. Raka motsatsen är tex silvergods med rohdiumyta, känns instinktivt fel. Kan det vara så att man tom bör eftersträva så lik konduktivitet i de olika skikten som möjligt? Rent silver eller ren koppar börjar framstå som det optimala, om det inte vore för oxidering. Men det finns ju bra medel tex Craig mfl.

Det är mycket högre risk för korrosion om materialen ligger långt från varandra rent galvaniskt. Silver, guld och koppar är säkra kort tillsammans men om man blandar in tex tenn eller mässing är det känsligare.

Några som har tankar kring detta?

Edited May 24, 2016 by Adagio

[Rydberg]

Så länge ytan inte är oxiderad (eller sulfiderad som är fallet med silver) och kontakten ger tillräckligt kontakttryck så att en lågohmig kontakt kan uppbringas borde det fungera tillfredsställande. Min teori är att skillnaderna man "hör" pga av olika plätteringar är inbillade, aka placebo.

[IcedEarth]

Så länge ytan inte är oxiderad (eller sulfiderad som är fallet med silver) och kontakten ger tillräckligt kontakttryck så att en lågohmig kontakt kan uppbringas borde det fungera tillfredsställande. Min teori är att skillnaderna man "hör" pga av olika plätteringar är inbillade, aka placebo.

Tycker det låter mycket vettigt!

[Adagio]

Ja det kanske låter vettigt, men är det hela sanningen?