Apexorca Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Bowie dog i sviterna av cancer. En stor ikon är borta. Han var av mina musikaliska favoriter i min ungdom och dessutom stilikon. Var utklädd till Ziggy Stardust härom året. En betydande del av musiken har tystnat. Ny platta precis ute. Den måste man ha. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
K-man Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Bowie också....min första LP...ledsamt! K-man Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Anders Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 De stora faller ifrån. Det har blivit alldeles för mycket på sista tiden, förra veckan Paul Bley och Pierre Boulez. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Vox Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Tråkigt, men vi skall alla den vägen vandra........ Hifi_Perrra 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
new order Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Fuck cancer!!Detta besked berörde mig lika mycket som när John Lennons mördades. Ett av århundradets allra största rockartister har gått hädan. Alltså fy fan vilken kass måndag detta var. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Perfect sense Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Tragiska - och åtminstone för mig - plötsliga och väldigt oväntade nyheter... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Matrixen Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Känns apart. Varit lätt euforisk över den nya skivan i några dagar och så kommer detta besked. Kände inte till sjukdomssituationen och nu hamnar den sista skivan i ett annat ljus. Konstnär in i det sista. Bowie är en av en handfull artister som fått mig att önska ha blivit född något decenium tidigare. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Hasse Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Mycket tragiskt, en av de absolut största har tystnat. Upptäckte Bowie 72 när "Ziggy" kom ut och har följt honom sedan dess. Efter "Scary Monsters" tycker jag skivorna varit lite ojämna men med "Black Star" visar han återigen vilken fantastiskt artist han är (var) vilket gör hans oväntade bortgång ännu värre. RIP Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Väldigt trist. Han är en husgud. Trots att jag inte har följt honom helt tätt de sista 20 åren så har han en stor del i mitt musikliv. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 En musiker som jag i början hade svårt att anamma för sin för tiden "omöjliga" styling för en fördomsfull yngling i en tid då man brottades mellan John Mayalls jeans och fransiga skinnjacka, Rod Stewarts skottsrutiga brallor och Frank Zappas uppror mot allt. Mitt i detta dyker denna sminkade "fjant" upp och gav ett närmast löjligt intryck som jag inte kunde förlika mig med då. Men det var bara kortvarigt. Musiken var för stark för att negligera. David Bowie kom snabbt att bli en av de allra största musikaliska förebilderna även för mig. En stor förlust som fortsatt förändra och utveckla sin musik och konst in i det sista. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
torbjorn Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Mycket tråkigt! Har alltid gillat honom även om jag inte följt honom sedan början på 90-talet. Såg honom på Kungliga Tennishallen 1978 eller 79. Har som sagt inte köpt något med honom på "evigheter" men den senaste är beställd. Dock, i förra veckan så beställde jag två symfonier på LP av Philip Glass. Symfonierna är komponerade utifrån Bowies album Low respektive Heroes. Konstigt samband! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Hifi_Perrra Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Har inte lyssnat något vidare på hans låtar. Däremot har man ju hört en del på radio genom åren, även om det var lite fattigt med sådana sista tiden kan jag tycka. Mest andra artister man har spelat oftast. Hur som helst! Väldigt tråkigt och alldeles för tidigt! R.I.P. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
YYZ Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 En artist med "det". Vila i frid David."We are young, wandering the face of the earthWondering what our dreams might be worthLearning that we're only immortal for a limited time" Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 David Bowies avskedsvideo från sista platta "Black Star" platsar naturligtvis också här. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
new order Posted January 11, 2016 Share Posted January 11, 2016 (edited) Fantastisk låt, som bara blir mer underbar efter var lyssning.Det blev att plocka fram Ziggy Stardust under kvällen. En kväll i vemodet och sorgens tecken. Edited January 11, 2016 by new order Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Apexorca Posted January 12, 2016 Author Share Posted January 12, 2016 Hej igen. Det sjunker in lite det här med Bowie. Man växte ju upp med honom på något vis. Han stack ut. Verkade konstig under 70 talet för en 7 åring. Men sedan fattade man. Jag föddes den tid då han blev riktigt stor. Under mina första år och fram till tonåren fanns han där med låter på radio och lite vinyl när mor och far spelade honom även om det inte var det som snurrade mest. När albumet "Let's Dance" kom, hade jag börjat köpa egen musik sedan ett tag och jag föll för detta album med en gång. Det kanske inte är det vanligaste album för någon att ha som det album då man knäckte Bowiekoden men så var det för mig. Det hade väl med min ålder att göra också. Jag tror mig veta att Bowiefans inte gillar detta album lika mycket men för mig är det som sagt ett viktigt album. Jag gillar titellåten och även China Girl. Det är en lugn varmare ton i detta album och jag tycket att han sjunger riktigt bra, kanske bättre än tidigare. Här om året var jag sminkad och utklädd till Ziggy Stardust i blå kroppsstrumpa, mantel, blixt i blått och rött i ansiktet, rätt frilla och rätta skor. Det var otroligt konstigt att gå omkring så till en början, men man vande sig och det gav en härlig uppmärksamhet som var stärkande. Jag ägde dansgolvet. Jag tror Bowie fick rätt bra kickar under 70-talets experimenterande. Kokainet hjälpte säkert till. För mig räckte det rätt bra med att klä ut mig på en 70-talsfest där alla såg ut som ens föräldrar och man själv var en Rock Star, vid sidan om en Alice Cooper som också var med. Men jag kände mig snyggare. Det gjorde säkert Bowie också. Det är väl naturligt att tänka igenom och sammanfatta någons liv när de dör. Jag har gjort det i huvudet de senaste dagarna. Jag kan ju inte allt så klart men sammanfattningen blir att Bowie är mer än en Rock Star. Han är enorm inom pop kulturen i stort. Hans artisteri är makalöst både i spets och bredd. Han kommer att vara med i historieböckerna på ett annat sätt en de flesta Rock Stars. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Apexorca Posted January 12, 2016 Author Share Posted January 12, 2016 (edited) Hej igen. Det sjunker in lite det här med Bowie. Man växte ju upp med honom på något vis. Han stack ut. Verkade konstig under 70 talet för en 7 åring. Men sedan fattade man. Jag föddes den tid då han blev riktigt stor. Under mina första år och fram till tonåren fanns han där med låter på radio och lite vinyl när mor och far spelade honom även om det inte var det som snurrade mest. När albumet "Let's Dance" kom, hade jag börjat köpa egen musik sedan ett tag och jag föll för detta album med en gång. Det kanske inte är det vanligaste album för någon att ha som det album då man knäckte Bowiekoden men så var det för mig. Det hade väl med min ålder att göra också. Jag tror mig veta att Bowiefans inte gillar detta album lika mycket men för mig är det som sagt ett viktigt album. Jag gillar titellåten och även China Girl. Det är en lugn varmare ton i detta album och jag tycket att han sjunger riktigt bra, kanske bättre än tidigare. Här om året var jag sminkad och utklädd till Ziggy Stardust i blå kroppsstrumpa, mantel, blixt i blått och rött i ansiktet, rätt frilla och rätta skor. Det var otroligt konstigt att gå omkring så till en början, men man vande sig och det gav en härlig uppmärksamhet som var stärkande. Jag ägde dansgolvet. Jag tror Bowie fick rätt bra kickar under 70-talets experimenterande. Kokainet hjälpte säkert till. För mig räckte det rätt bra med att klä ut mig på en 70-talsfest där alla såg ut som ens föräldrar och man själv var en Rock Star, vid sidan om en Alice Cooper som också var med. Men jag kände mig snyggare. Det gjorde säkert Bowie också. Det är väl naturligt att tänka igenom och sammanfatta någons liv när de dör. Jag har gjort det i huvudet de senaste dagarna. Jag kan ju inte allt så klart men sammanfattningen blir att Bowie är mer än en Rock Star. Han är enorm inom pop kulturen i stort. Hans artisteri är makalöst både i spets och bredd. Han kommer att vara med i historieböckerna på ett annat sätt en de flesta Rock Stars. En annan sak med Bowie är att han hade kontroll. Han umgicks tex mycket med Andy Warhole, Iggy pop, och Lou Reed. På något vis ser jag Bowie som ledaren, gängets farsa. Han freakade ut på ett kontrollerat sätt. Tyglade den enorma kreativiteten. Släppte loss men kontrollen fanns kvar. Knarkade men hade kontroll, tror jag. Denna smältdegel av populärkulturfantaster och begåvningar i denna popens socite inspirerade varandra. Bowie hängde på, levde med, men jag tror med ett högre medvetande i bakgrunden, som mer ovanifrån betraktade det hela, åkte med, hade kontroll, läste av, agerade, krearade. Med kontroll. Han lät sig aldrig helt släppas lös och bara vara, som jag tror Iggy gjorde, eller Lou. Bowie räddade dem alla. Hjälpte dem, höjde dem. Puttrade i bakgrunden och puttade dem i rätt riktning. Fick deras begåvningar att blomma ut när de själva inte hade insikt nog att göra rätt saker vid rätt tid. För det var den tajmingen och känslan Bowie inte tappade kontroll över. Jag tror inte Bowie har haft tur så värst mycket. Vad hade Iggy eller lou varit utan Bowie??? Det är ingen slump at hans karriär blev som den blev. Han var på en högre nivå än de flesta, mer kontroll, högre begåvning (i alla fall än Andu Warhol's som sägs ligga långt under 100 i IQ) och större talang. Amatörmässiga tankar utifrån begränsade kunskaper, men ändå. Edited January 13, 2016 by Apexorca Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
YYZ Posted January 12, 2016 Share Posted January 12, 2016 Låt som jag alltid gillat. Ett härligt flow ihop med Pat Metheny Group. calle_jr 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Bebop Posted January 12, 2016 Share Posted January 12, 2016 Läste en artikel angående "Let's Dance" att det albumet fick Bowie att tvivla på sin kreativa ådra, att plötsligt var han bara en i mängden. Han tog sig dock ur sina kval och kom igen men inte på riktigt samma nivå som tidigare, tycker jag. Men "Heathen" från 2002 och "The Next Day" från 2013 har blivit klassiker för mig och hans sista "A Black Star" tycks även det bli en klassiker att döma av resentioner. Mitt ex beställdes förra veckan... Precis som Apexorca gillade jag "Let's Dance" när den kom men min personliga favorit är nog ändå suggestiva "Station to Station" men den har hård konkurrens. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Grottmannen Posted January 13, 2016 Share Posted January 13, 2016 Väldigt trist att han lämnar så tidigt. Jag lyckades se honom nån gång på 80-talet, jag minns att han hade blå kostym och vit hatt den gången. SVT har en bra dokumentär: http://www.svtplay.se/video/5798930/david-bowie-fem-viktiga-ar/david-bowie-fem-viktiga-ar Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Hasse Posted January 13, 2016 Share Posted January 13, 2016 Läste en artikel angående "Let's Dance" att det albumet fick Bowie att tvivla på sin kreativa ådra, att plötsligt var han bara en i mängden. Han tog sig dock ur sina kval och kom igen men inte på riktigt samma nivå som tidigare, tycker jag. Men "Heathen" från 2002 och "The Next Day" från 2013 har blivit klassiker för mig och hans sista "A Black Star" tycks även det bli en klassiker att döma av resentioner. Mitt ex beställdes förra veckan... Precis som Apexorca gillade jag "Let's Dance" när den kom men min personliga favorit är nog ändå suggestiva "Station to Station" men den har hård konkurrens. Jag förstår om han tvivlade då det inte innehöll den nyskapande musik han skämt bort oss med från tidigare album. Vi som lyssnat länge på Bowie var väl inte helt nöjda med "Let´s Dance" om man säger så. Det blev lite som när Springsteen släppte "Born in the USA"; helt plötsligt skulle "alla" föreställa stora fans trots att man hade noll koll på artistens tidigare material. Min favorit är också "Station to Station" som tillsammans med "Hunky Dory" och Scary Monsters" får bli mina topp tre album. Enskilda låtar är det väl kanske "Life on Mars" och "Heroes" som står ut lite extra men det finns naturligtvis massor. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
calle_jr Posted January 13, 2016 Share Posted January 13, 2016 Scary Monsters, Hunky Dory och Ziggy Stardust är de bästa albumen. I den ordningen. En gissning angående Bowies ojämna album är dels såklart hans egen drivkraft att förnya sig, men jag tycker han skulle jobbat mer med Fripp och Eno, och betydligt mindre med Tony Visconti. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.