Sign in to follow this  
Jorma

Jorma Hifi historia

Recommended Posts

Hej hififantaster!

Jag har lust att berätta en liten historia om hur man kommer ut i den stora världen och bakgrunden till detta.

Min fru säger att jag är lite lik hundraåringen om ni har lästa den boken.'

Har ni lust att höra den sagan?

Det kommer att ta lite tid då jag har så mycket att göra med mitt företag, men så småningom kommer ni nog att förstå varför jag har lust att berätta denna saga.

Det handlar absolut inte om ett försök om att öka min försäljning, jag ligger redan på mitt absoluta max i Asien.

Jag är nog på mitt max, och som jag ser det i likhet med min idol, Elon Musk,, I alredy got enough with cash.

Ja, jag fyller 64 i år och jag äger en Tesla, och en del annat som kanske kan anses vara lite som overkill, i Sverige som Jantelagen.

Vill ni höra resten av historien och bakgrunden till den?

Om så så får ni ha lite tålamod och en sak till, det blir ´berättande men inte så mycket bilder, en del av storyn finns i bilder på detta forum tagna av Timbre.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Spännande. Du är ju en inspiration tycker jag, ett bevis på att det går att lyckas om man brinner för sitt intresse. Bra val med Tesla, det är ett statement att välja teknik som främjar såväl miljö och folks medvetande. Vilket också i förlängningen kommer göra att elbilar väljs av fler och fler, då det är den enda lösningen. Tyvärr satsas det för lite på just utveckling av elbilar. Det finns nog alltför starka ekonomiska/politiska skäl till att fossila bränslen fortfarande dominerar.

Jag förstår att du kanske inte har lika mycket tid som förr. Men saknar ändå närvaron som du hade i diskussionerna för ca 10 år sedan.

Ska bli kul att läsa iaf.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Efter att för flera år sedan träffat dig Jorma in person så ser jag väldigt mycket fram mot en historia från dig!

Du är en väldigt rolig och underhållande historieberättare så nu sätter jag mig tillrätta och väntar.....?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Härligt Jorma. Det vill jag verkligen höra.

Det har vi säkert alla något att lära oss av. Andras framgång bör inspirera och inte ge upphov till overkilltankar och jantesnack. Vad vore Sverige utan entreprenörer som sätter oss på kartan, skapar arbete för andra förgyller andras tillvaro med vad de producerar.

Framgångsagor behöves. Kör på.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tackar för intresset, då börjar vi här:

Jag överdrev väl lite med en jämförelse med 100 åringen och Elon Musk, bägge överträffar vad jag har gjort.

Jag har inte haft ihjäl någon heller som 100 åringen eller förändrat världen genom att bidra till

Atombombens tillkomst som tur är.

Men jag har träffat en del intressanta personer på vägen och som kineserna (Pekings polischef, en general som var chef för hela

kinesiska armens logistik och en högt uppsatt partisekreterare) som jag och Leif ”Mårten” var på lunch med i Bejing sa:

”Vi kan inte dricka så mycket brännvin på denna lunch idag, vi ska på middag med Obama som kommer hit i eftermiddag,”

Likheten med Elon Musk kanske inte är så stor heller, Jag sysselsätter mig själv och en anställd – Bernt – Elon håller tusentals

människor med arbete, men vi har det gemensamt att vi inte har kostat på oss några reklamkampanjer, våra produkter säljer bra utan det.

Ja, min story blir väl lite mer blygsam än dessa världmedborgares, men jag tror lite intressant ändå.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ja, min story blir väl lite mer blygsam än dessa världmedborgares, men jag tror lite intressant ändå.

Det brukar vara mycket intressant läsning så jag tackar för det :mm:

Share this post


Link to post
Share on other sites
Ja, min story blir väl lite mer blygsam än dessa världmedborgares, men jag tror lite intressant ändå.

Hahaha. Underbart dra igång och gå ut så hårt och sedan avfärda det hela på punkt efter punkt. Underbart. Det handlar ofta om att sälja sig själv och det kanske är det du gjort så bra. Du visade prov på detta redan här. Intresset kvarstår dock i oförminskad styrka, eller kanske tom stigande. Det låter som om detta kan bli riktigt kul läsning.

Edited by Apexorca

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vi tar det från början med lite bakgrund om mig.

Jag var statslös till 5 års ålder innan jag blev Svensk medborgare.

Född i Sverige 1952 och bott hela livet i Sverige, hur kan man vara statslös då kanske ni undrar?

Jo då var det och jag vet inte om det fortfarande är så att medborgarskap i Sverige för barn följer föräldrarnas medborgarskap, inte om man är född här.

Min mor är född i Ryssland, strax utanför Leningrad som det hette då, Sankt Petersburg nu.

Hon är finsk och ryskspråkig och har ett finskt namn, det området kallas också Inkeri eller Ingermanland på svenska. Stalins folk sköt en hel del av den manliga

befolkningen där i slutet på 30-talet, min Morfar blev skjuten av dom. Dom var småbönder och ville inte ingå i storjordbruk, så då sköts dom istället.

Under andra världskriget, 1943 flydde hon, min mormor och ett par av mina mostrar och en morbror till Finland, stannade och arbetade där tills efter kriget

då Finland på Stalins order började skicka tillbaks Ingermanlänningarna, Dom flydde då till Sverige, och det var tur då dom flesta av dom som skickades tillbaka

hamnade i Sibirien i Gulag som förrädare på mellan 10 till 25 år. Jag har en del släktingar som skickades dit.

Min far är född i Finland, men fick aldrig finskt medborgarskap, han hade ett finskt främlingspass när han som 19-åring flyttade till Sverige.

Det sas att i Finland kunde man kanske bli medborgare i 3,e generationen.

Min farmor och farfar kom som barn från Ryssland under revolutionen, dom blev tvungna att dra därifrån då deras fäder hade varit officerare i Vita armen.

Mitt familjenamn Koski tog min Farfar, dom hette Vassiljev innan, Ryssar var inte populära i Finland, så då försökte dom bli finländare genom bla. Namnbytet.

Det tog 7 år att bli Svensk medborgare, mina föräldrar hade alltså sökt ett par år innan jag föddes.

Och trots mitt finska namn har jag nästan inga släktingar i Finland, större delen av släkten finns här i Sverige och en del som jag knappt har träffat finns i Ryssland.

Jag kunde ha varit Kanadensare, min far ville flytta vidare till Vancouver, men mor sa stopp, nu har vi flyttat tillräckligt, vi stannar i Sverige.

Jag är född och delvis uppväxt i Norra Värmland, i Liljendal på en bondgård, med en massa trevliga djur: En stor 1 ton tung arbetshäst, ingen traktor,

kossor, kalvar, grisar, höns, katter och hundar.

Och älgar, björnar och emellanåt varg i skogarna.

När jag var 3 år och vi hade flyttat vidare till Borås och fick egen lägenhet, köpte min far en stor radiogrammofon.

Rörförstärkare förstås med stora inbyggda högtalare och en skivspelare med skivväxlare som man kunde ladda med 5 skivor.

Det fanns ju inte TV då, och jag berättade en gång för mina små döttrar att när jag var i deras ålder så fanns inte tv.

”Stackars dig pappa, vad gjorde ni på kvällarna då?”

Ja, vad gjorde man, man lyssnade på radio och spelade musik naturligtvis!

Share this post


Link to post
Share on other sites

Sedan kom stereo i slutet på 50-talet och jag ville ha, men hade inte råd, så byggde jag min egen stereoanläggning.

Högtalare av spånskiva med bredbanselement från gamla rörradioapparater.

Jag byggde också en enkel 2-kanals transistorförstärkare med batteridrift.

”Kretskortet” var en spånskiva som jag slog i mässngspik och kopplade komponenterna mellan dom.

Det funkade, och det lät, och jag kan minnas att jag var nöjd ett tag, men jag hade nog inte uppskattat ljudet idag, tror jag.

Min första köpestereo var en B&O 1200, skivspelaren som var den sämsta delen hette Beogram 1200,

Högtalarna var Beovox 1200 och förstärkaren med inbyggd riia-del och radio var Beomaster 1200 som också kallades för

räknestickan.

Jag köpte dom 1969 för alla pengar som jag hade tjänat på ett sommarjobb då jag jobbade med att sälja grönsaker

i Saluhallen i Göteborg.

Högtalarna och förstärkaren har jag kvar ännu, men har inte använt dom på många år.

Sedan blev det Stridbecks TL6 (Transmission Line) som jag köpte i byggsats av Jan 1974, då blev det tvunget att

köpa ny förstärkare, Beon klarade inte av att driva dom stora trögdrivna TL6,orna. Först en Dynaco PAT4 förförstärkare

och en Dynaco Stereo 120 som värmde rummet bra, det nästan rök om den när jag spelade.

Dom byttes snart ut mot en integrerad Kensonic Accuphase E-202 och skivspelaren blev en amerikansk tung pjäs

som hette Empire Troubadour, pickuppen var Denons DL103 en moving coil puppa. Till den gick det inte att bara

koppla in på riia-delen i förstärkaren, den behövde en förförstärkare då utsignalen var så låg.

Prepre-ampen var också från USA – em MAS1.

Det har blivit en del byten sedan dess:

Revox skivspelare med tangentialtonarm, Infinity högtalare, tillbaka till Stridbeck TL6.

Accuphase E303, den behöll jag i 15 år.

Nackamichi förstärkare och cd-spelare.

Byte till mindre Stridbeckshögtalare efter jag gifte mig -krav från frugan.

Hon är jag inte gift med längre, min nuvarande fru, Ewa tog jag reda på innan vi flyttade ihop att hon inte skulle ha

sådana krav, bara att ljudet skulle vara bra 

Då blev det lite större Stridbeckare igen som senare byttes mot Sonus Faber Electa Amator 2.

Elektroniken blev Amplifix och CDfix

Då är vi framme på 2001, jag är medlem på Hifimagasinet och där är det fullt krig hela tiden, rena vilda västern

med nästan skarpa vapen och minimalt med moderering. Kul ett tag, men tröttsamt i längden. Det var den

hösten 2001 som jag började att snacka kablar på det forumet, det blev ständigt kaos med kriget och det väckte

uppmärksamhet och intresse när jag började snacka om hur mycket nätsladdar kunde påverka ljudet.

2002 i slutet på januari startade jag min firma, en enskilt företag som 5 år senare ombildades till Aktiebolag.

Att starta ett företag var inget jag planerat, beslutet togs vid ett samtal från Stockholm och jag tänkte

5 sekunder när jag fick frågan om att jag borde starta en firma. Jag återkommer senare om hur detta gick till.

Nu backar vi igen, och då ska jag berätta om hur jag kom fram till hur en bra nätkabel kan se ut.

Vi backar tillbaks till den tiden då jag som 13-14 åring byggde min första stereoanläggning och också

fick en trevlig julklapp, Den Lille Elektrikern, som var det som avgjorde vad jag ville jobba med, trodde jag då.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vilka livsöden!

Man får onekligen lite perspektiv på den trygga tillvaron i Sverige och vad som händer i världen idag.

Kul att du vill dela med dig av denna story, ser fram emot fortsättningen och speciellt med bäring på dina funderingar kring början på din kabel-karriär.

Calm

Share this post


Link to post
Share on other sites
Kul läsning Jorma.

Visst hade du en Accuphase när vi bodde på Silvermyntsgatan, men vilka Stridbeckare var det,TL6?

Nej, TL6 var nog 3-4 gånger större än dom jag hade då.

Den modellen på Silvermyntsgatan hette 44.

Dom sista Stridbeckarna som jag köpte några år senare hette 55X.

Och du hade köpt HB2.

Köpte du dom för att det var dina initialer på förnamnen, så kan vi ju kalla dig HB1 :)

Share this post


Link to post
Share on other sites

Wow. Det är ju inte mer än en genaration sedan liknande grymheter utspelade sig runt knuten som vi ser i andra delar av världen idag. Det får en att reflektera över flyktingarnas situation och hur vi i Europa hanterar frågan.....

För hundra år sedan "flydde" 1 miljon svenskar till Amerika av såväl religösa som ekonomiska skäl. Utan att blanda in politik så kan man nog se att vi inte är en isolerad ö som inte är en del av världen även om det finns krafter som vill bygga murar och konservera.

Otroligt spännande historia so far.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Nu backar vi igen

Puh!

Det var tur för det blev ett väldans hopp där precis när det var så intressant.

Jag kände en Pekka som flydde från Ingermanland. Han och hans fru bosatte sig i Helsingborg och jobbade på Tretorn. Det är en stor del av svensk industri som bygger på denna och senare invandring.

Share this post


Link to post
Share on other sites
Puh!

Det var tur för det blev ett väldans hopp där precis när det var så intressant.

Jag kände en Pekka som flydde från Ingermanland. Han och hans fru bosatte sig i Helsingborg och jobbade på Tretorn. Det är en stor del av svensk industri som bygger på denna och senare invandring.

Min far heter Pekka, men han var inte Ingermanländare. Släkten på hans sida kom från Karelen på ryska sidan.

Alltså inte samma Pekka.

På den tiden skrek svensk industri efter arbetskraft, den som ville arbeta fick arbete oavsett utbildning eller ej.

Det var på den tiden som industrin raggade folk från Italien, Jugoslavien och framförallt från Finland.

Mina föräldrar jobbade till att börja med i skogen i Värmland, senare i textilindustrin först i Borås och senare I Mölndal, Mölnlycke fabriker.

Dom lever ännu, 87 och 88 år och dom har 2 barn, 5 barnbarn och 5 barnbarnsbarn och en till på väg, jag står för 2 av barnbarnen och 2 av barnbarnsbarnen

och snart en till

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja jag fick som julklapp "Den Lille Elektrikern", som var det som avgjorde vad jag ville jobba med, trodde jag då.

Då bestämde jag mig för det skulle bli elutbildning efter grundskolan. Jag läste en hel del ellära redan innan jag började med elutbildningen,

och den jag sedan gick hette Styr och reglerteknisk utbildning med specialinriktning för processindustrin.

Det var inte bara el, det var också elektronik, vi läste också elektronrörteknik, mekanik, hydraulik, Pneumatik.

Fick lära oss att löda, svetsa, maskinarbete med svarv och fräs, fila, ja mycket andvändbart.

Och också naturligtvis styr och reglerteknik.

Detta var då en helt ny utbildning, då processindustrin hade elektriker, mekaniker, svetsare, hydraulik och pneumatikexperter.

Tanken med utbildningen var att vi skulle snabbt avhjälpa ett fel, istället för att elektrikern åkte ut först, ruskade på huvudet,

det var ju ett mekaniskt fel, skickade efter mekanikern som i sin tur konstaterade att det var ju hydrauliken som det var fel på osv.

Ett onödigt långt stopp som kostade massor av pengar, vi skulle i alla fall vara kunniga om lite av varje och kunna snabbt fixa enklare fel,

eller åtminstone få dit rätt sorts reparatör direkt.

Första jobbet var på en kemfabrik, som industrielektriker. Jag fick allergi och det blev en massa olika jobb efter det, bilmekaniker på en Saabverkstad

där jag renoverade 2-taktsmotorer och växellådor, härdare på Saab Scanias växellådsfabrik och en del annat, men så bestämde jag mig för att bli hisstekniker

Jag hoppade på en lärlingsutbildning. Det fanns 4 platser och det var 25 sökande. Jag fick en av platserna. Kravet var att vara elektriker innan,

men allt det andra i utbildningen var också användbart i ett hissjobb och jag jobbade med detta i 25 år från 1975 till 2000.

Där jobbade jag ett tag som felsökare och började sedan med modernisering av gamla hissar. Dom gamla hissarnas apparatskåp var byggda med reläteknik,

och dom byttes så småningom ut till elektronikskåp.

Då kan vi börja med hur min första nätkabel till hifi kom till, det var en sak som vi upptäckte under en ombyggnad av en hiss i Kortedala i Göteborg.

Det var den första hissen i Sverige som skulle få frekvensstyrning av motorn.

Detta var helt nytt då 1983 och frekvensstyrningen användes till att få en mjuk acceleration och retardation.

Sådana enkla bostadshissar var antingen en vanlig enkel motor som ryckte igång, men dämpades lite av ett tungt svänghjul och bromsades in i plan

med bromsbackar.

Dom var lite ryckiga och stannade aldrig exakt i plan. Det fanns lite mer avancerade motorer med dubbla lindningar alltså 2-hastighetsmotorer

som var lite bättre.

Och så fanns det likströmsmotorer som gick fint och mjukt att styra, men dom behövde en omformare som tog plats och detta var ett dyrt system

som bara användes på hotell, sjukhus och en del offentliga byggnader, men sällan i vanliga bostadshus, just därför att detta var dyrt.

När jag körde igång hissen i Kortedala med frekvensstyrning stördes tv och radio i hela huset vid start och stopp, alltså när frekvensstyrningen arbetade.

Det strålade ut högfrekvens från motorkabeln.

Detta måste fixas. Motorkabeln var ingjuten i betongfundamentet i ett järnrör och järnröret förstärkte signalen och fungerade som antenn.

Att jorda röret hjälpte inte. Det var då vi tog fram en specialkabel med en järnskärm som dämpade bort högfrekvensen. Det låter enkelt, men det är inte

så att skärmen blir bättre ju tätare den är, då hade ju järnröret varit perfekt!

Jag har senare också kommit på att vinkeln mellan skärmtrådarna (alltså stigningen i flätningen) har betydelse för hur bra den fungerar vid olika frekvenser.

Jag tänkte inte då på att en sådan kabel kan göra nytta i musikanläggning också.

Jag tänkte över huvud taget inte på att nätkabeln skulle kunna göra någon påverkan alls på ljudet, det var jag inte ensam om i hifivärlden på den tiden.

Vi hoppar till sommaren 2001, det var då 18 år efter nätkabeln till hissen som jag kom på att prova en likadan i musikanläggningen.

Man jag var väldigt skeptisk, det var min fru som övertygade mig om att du inbillar dig inte att den gör nytta i anläggningen,

jag hör samma sak som du, sa hon!!!!

Det blir en liten omväg genom en man i Göteborg som fick mig att testa.

Edited by Jorma

Share this post


Link to post
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
Sign in to follow this