Vinyl blir mainstream

[regamannen]

Jag var inne och handlade julklappar på en av de mer "coola" butikerna här i Stockholm. Ni vet, bra läge, råa tegelväggar och coola kläder för ungdomar.

Men döm om min förvåning när jag dessutom fick med mig en egen julklapp från butiken, Cody Simpson's platta Free. På vinyl!!

Ett tydligt tecken i tiden - de delade bara ut vinylskivor. CD var tydligen inte tillräckligt coolt?

Plattan var helt ok, lite tunn amerikansk pop.

Läste dessutom att vinylförsäljning växer snabbar än streaming. Jag är nyfiken på vilka som köper vinyl nuförtiden?

Och under tiden som jag funderar över det, så sätter jag nog på en platta.

http://time.com/money/4056464/vinyl-record...aming-revenues/

[Richard]

..

Men döm om min förvåning när jag dessutom fick med mig en egen julklapp från butiken,

..

Plattan var helt ok, lite tunn amerikansk pop.

Va, har du redan öppnat den? : :o

Och hela 10 dagar innan jul dessutom. Att glipa lite på pappret är ju en sak men detta. :Shame On You:

[YYZ]

Vinylspelaren - Årets julklapp 2016

http://www.ljudochbild.se/nyheter/hi-fi-2/...a-stormarknaden

[Vox]

Jag är nyfiken på vilka som köper vinyl nuförtiden?

Köper inte alla vinyl?

Skämt åsido så köper jag vinyl, men det har jag visserligen gjort sedan mitten av 70-talet. Min yngsta dotter som är 19 köper vinyl. Min näst yngsta/äldsta dotter säger att hon skulle köpa vinyl om hon hade större lägenhet (studentboende).

Förslagsvis gör du ett studiebesök i en skivbutik och studerar vilka det är som köper vinyl så kommer du att upptäcka att det är alla åldrar och kön.

[Peo]

CD var tydligen inte tillräckligt coolt?

CD har aldrig varit coolt och kommer aldrig att bli det heller.

Jag är nyfiken på vilka som köper vinyl nuförtiden?

Jag tror att det i grund och botten handlar om en form av jämnviktsförhållande, ett Yin och Yang om man så vill.

Ju mera "nymodigheter" vi tar åt oss, desto mer söker vi en balans genom att återupptäcka de gamla genuina sakerna igen.

Jag har en vän som sysslat med kaffe i många år och i takt med att tillagningen av vårt dagliga kaffe har gått från färdigmalt kaffe och en normal kaffebryggare, via traditionell kaffemaskin till maskiner som man laddar med små kapslar har försäljningen av hela rostade bönor, kaffekvarnar och perkulatorbryggare ökat dramatiskt.

Hans förklaring är att många som bara dricker snabbtillverkat kaffe hela dagarna tycker det är värt det extra besväret att tillaga ett "riktigt" kaffe för att njuta av på kvällen.

Nu när de flesta konsumerar lättillgänglig, "icke fysisk" streamad musik är det kanske inte så konstigt om en del vill balansera det med ett riktigt gammalt hederligt fysiskt media också.

Jag är kanske inte rätt person att uttala mig i den här frågan eftersom jag aldrig har slutat köpa vinylskivor, men för min del handlar det inte primärt om ljudkvalitet, utan om totalupplevelsen.

Det går inte att konkurrera med känslan när man kommer hem med en skivpåse, sprätter upp plasten, tittar på ett konvolut som är läsligt även för en som är 50+, plockar fram skivan, letar upp rätt sida, lägger den på tallriken, sätter snurr på den, dammar av den, för ut pickupen till rätt position, fingern på tonarmslyften (nu är det nära), sänker ner nålen i spåret, sätter sig i soffan och åker med.

För mig är detta en närmast religiös ritual och ingen digitalavspelning i världen kan ge mig ens en bråkdel av den känslan.

Bakåtsträvare? Ja kanske, men något mer osexigt än att sköta musiken från en "padda" eller en telefon finns inte.

Jag använder visserligen den tekniken också vid vissa tillfällen och ser helt klart fördelarna med den, men som sagt, den ger mig inte alls den totalupplevelsen som vinylhanteringen gör.

Som nyopererad var jag dock tacksam att jag hade möjligheten till filavspelning.

Att ta sig upp från soffan var 20:e minut för att vända skivan var inget alternativ i det läget.

/PEO

[calm]

CD har aldrig varit coolt och kommer aldrig att bli det heller.

Jag tror att det i grund och botten handlar om en form av jämnviktsförhållande, ett Yin och Yang om man så vill.

Ju mera "nymodigheter" vi tar åt oss, desto mer söker vi en balans genom att återupptäcka de gamla genuina sakerna igen.

Jag har en vän som sysslat med kaffe i många år och i takt med att tillagningen av vårt dagliga kaffe har gått från färdigmalt kaffe och en normal kaffebryggare, via traditionell kaffemaskin till maskiner som man laddar med små kapslar har försäljningen av hela rostade bönor, kaffekvarnar och perkulatorbryggare ökat dramatiskt.

Hans förklaring är att många som bara dricker snabbtillverkat kaffe hela dagarna tycker det är värt det extra besväret att tillaga ett "riktigt" kaffe för att njuta av på kvällen.

Nu när de flesta konsumerar lättillgänglig, "icke fysisk" streamad musik är det kanske inte så konstigt om en del vill balansera det med ett riktigt gammalt hederligt fysiskt media också.

Jag är kanske inte rätt person att uttala mig i den här frågan eftersom jag aldrig har slutat köpa vinylskivor, men för min del handlar det inte primärt om ljudkvalitet, utan om totalupplevelsen.

Det går inte att konkurrera med känslan när man kommer hem med en skivpåse, sprätter upp plasten, tittar på ett konvolut som är läsligt även för en som är 50+, plockar fram skivan, letar upp rätt sida, lägger den på tallriken, sätter snurr på den, dammar av den, för ut pickupen till rätt position, fingern på tonarmslyften (nu är det nära), sänker ner nålen i spåret, sätter sig i soffan och åker med.

För mig är detta en närmast religiös ritual och ingen digitalavspelning i världen kan ge mig ens en bråkdel av den känslan.

Bakåtsträvare? Ja kanske, men något mer osexigt än att sköta musiken från en "padda" eller en telefon finns inte.

Jag använder visserligen den tekniken också vid vissa tillfällen och ser helt klart fördelarna med den, men som sagt, den ger mig inte alls den totalupplevelsen som vinylhanteringen gör.

Som nyopererad var jag dock tacksam att jag hade möjligheten till filavspelning.

Att ta sig upp från soffan var 20:e minut för att vända skivan var inget alternativ i det läget.

/PEO

Osvuret är nog bäst vad gäller CD. Skulle faktiskt inte bli så förvånad om vi får se en rivival om ett antal år. CD är utan tvekan den mest praktiska formen för kondenserad inspelad musik på platta.

Tycker dessutom att den senaste digitala utvecklingen vad gäller medier gör att CD:n väl kan försvara sin plats som en high-end produkt ljudmässigt.

Träffade Reimyo:s Kazuo Kiuchi nere på Audio Concepts Reimyo-demo. Han menar att det finns tillräckligt med information att kräma ur en vanlig Red Book CD för att det skall räcka. Han ser ingen vinst att gå på streaming eller annan digital teknik. Jag är benägen att hålla med honom efter att lyssnat på Ktêma med full Reimyo-rigg. Bättre än så blir det nog knappast.

Håller med dig att vinyl är nog inte så dumt, trots allt praktiskt bök, men totalt osexigt att sköta systemet från paddan.

Calm

[calle_jr]

CD har aldrig varit coolt och kommer aldrig att bli det heller

Det finns en risk för det, men man kan inte vara säker.

Konstnärer brukar ta upp saker en kort tid efter att de slutat användas.

Nu när alla ska ha LED-belysning så blir de coolaste studios inredda med neon och lysrör.

[Bebop]

Jag har heller inga som helst problem att krama om min cd-samling like lite som mina LP-skivor. Utmärkta media båda två som låter utmärkt. CD'n har ju också den fördelen att den är rippbar så att jag kan ta med hela eller delar av den på semester, i båten eller var man önskar. Jag har nu kommit en bra bit med att lagra och spela från min pc som faktiskt låter bättre än via cd-släden som därmed får minskat slitage och inte utgör ett hot om den skulle braka samman.

Via läsplattan får jag också en helt annan överblick över min musik än att gå och bläddra i hyllan. Jag har "hittat" musik som jag nästan glömt bort att jag ägde och den effekten blir större ju fler plattor man har.

Ljudmässigt betraktar jag digital och analogt lagrad musik som likvärdig. Visst, där finns skillnader till den enes eller andres fördel beroende av platta men fortfarande på en så pass hög nivå att musiken är fullt njutbar på båda media. Musik inspelad på den "analoga tiden" vill jag ha på vinyl och musik från den digitala perioden köper jag på digitalt format. Undantag finns men det är min huvudregel. Jag tycker det känns galet att köpa en digitalt inspelning konverterad till vinyl och dessutom betala 2-3 gånger mer för den för en skillnad som inte är självklar. Ett exempel är en samling av EST som på vinyl låter direkt dålig jämfört med CD-originalet.

För mig är det en myt att vinyl alltid är bättre än CD. Så är det inte i min värld. Men det är heller inte antingen eller. Jag vill ha båda formaten och det har jag ju så jag är hur nöjd som helst. Lägg till detta radions P2. Alla dessa medier fyller min avsatta tid för musik så varför gapa efter mer och efter komprimerat ljud som inte låter bättre (ni vet vad jag menar).

Jag är dessutom så infernaliskt gammal så att jag föredrar att läsa om ny musik och skivtips via de musiktidningar jag läser (ett slags media tryckt på papper bestående av flera sidor som man kan bläddra mellan) . De bidrar dessutom med bildning och bakgrund som jag har förstått att den moderna människan inte har tid och ork att ta sig igenom.

Vi väljer det vi mår bäst av och det är lätt att framhäva just ens egna ideal som det mest eftersträvansvärda. Det gäller även mig. Men det viktigaste är ändå att vi lyssnar på musik och att vi mår bra av detta.