Jump to content

Korrekt återgivning, är det en illusion?


sprudel

Recommended Posts

Ja är det gult ljus på utställningen så är det ju en del av verket och på det sätt som konstnären kanske hade tänkt sig att verket skulle se ut. Har du då ett system som ta bort det gula ljuset när du tittar på ett foto av utställningen får du ju en upplevelse som kostnären inte hade tänkt sig. Detta har inget med återgivning att göra utan en medveten manipulation. Är man inte intresserad av att se verket så som konstnären hade tänkt sig kan man naturligtvis ”ratta” som man vill.

Man måste skilja vad som är återgivning och vad som är ett konstnärligt uttryck, det senare är ju helt subjektivt och inget man kan ha synpunkter i termer om rätt och fel.

Edit: Stavfel

Jag tycker nog inte analogin till tavlor på en utställning håller helt.

På en utställning är konstnären med och ljussätter o hänger upp.

Om musiker presenterade sitt album genom en anläggning där han/hon anser att det ljud som presenteras är som det ska då har vi en bättre analogi.

Nu har man f-n ingen aning om hur artisten tänkt sig att det ska låta.

Jag vet ju att Bruce Springsteen många gånger beklagat sig över hur musiken låter via album, likadant Neil Young.

Så ursprungstroget i förhållande till det som finns på skivan kanske inte alltid är det som artisten tänkt sig.

Då går jag på det som istället ger mig den bästa illusionen av en verklig ljudhändelse, relaterat till min egen inre referens.

Ju skönare jag mår när jag lyssnar desto bättre.

Link to comment
Share on other sites

Sprudel, ska vi köra en testlyssning hemma hos varandra?

Se var man hamnar så att säga, om man går den emotionella eller vetenskapliga vägen, eller vad man ska kalla det...

Jag har billigaste signal och högtalarkablar från Kjell O Co, och frugan tvingar mig att ha högtalarna i hörnen, så det borde vara rätt safe för dig... :)

Link to comment
Share on other sites

Sprudel, ska vi köra en testlyssning hemma hos varandra?

Se var man hamnar så att säga, om man går den emotionella eller vetenskapliga vägen, eller vad man ska kalla det...

Jag har billigaste signal och högtalarkablar från Kjell O Co, och frugan tvingar mig att ha högtalarna i hörnen, så det borde vara rätt safe för dig... :)

Du kommer nog att trivas bra hemma hos mig, om du nu tycker kablarnas status är viktiga.

EKK till högtalare, och RG 62 som signalkablage.

Så här ser det ut.55e9a46280557ff9872c5f2bf6adc482_zps1ln76jtn.jpg

Link to comment
Share on other sites

Som utomstående ser jag inte den emotionella/vetenskapliga skiljelinjen mellan Rajapruk och sprudel.

Ett intressant inlägg i frågan finns att läsa här: Are You on the Road to Audio Hell?

Mycket intressant inlägg MatsT.

Han skriver bl a:

When auditioning only two playback systems using the usual method, we will have at least a 50% chance of choosing the one which is more accurate.

Redan där så inser jag att vi reser på två olika vägar.

När jag utvärderar ett system eller komponent med avsikt att ev köpa så gör jag inte det utifrån "vilken förstärkare/kabel/högtalare som är mest korrekt. Jag letar efter den produkt som ger mest välbehag.

Link to comment
Share on other sites

Guest musicus
Som utomstående ser jag inte den emotionella/vetenskapliga skiljelinjen mellan Rajapruk och sprudel.

Ett intressant inlägg i frågan finns att läsa här: Are You on the Road to Audio Hell?

Interessant!

An accurate playback system plays back the music as it was recorded onto the specific disc or LP being played it does not re-interpret this information to coincide with some prejudice about the way music ought to sound through an audio system;.

Only if your audio system is designed to be as accurate as possible - that is, only if it is dedicated to high contrast reproduction - can it hope to recover the uniqueness of any recorded musical performance. Only then can it possibly achieve for the listener an emotional connection with any and every recording - no matter the instrumental or vocal medium and no matter the message. Boredom and frustration are the inevitable alternatives. Think about it.

Jag har "källa-trogenhet" som personligt guding point, och det her tangerer jo mycket den samma tanken som postad #59 i denna tråd, om detta görs rett (subjektivt) så blir det varken, analytisk, över-transparent eller tråkigt... :dry::Thinking:

mvh

Edited by musicus
Link to comment
Share on other sites

Guest musicus
Mycket intressant inlägg MatsT.

Han skriver bl a:

When auditioning only two playback systems using the usual method, we will have at least a 50% chance of choosing the one which is more accurate.

Redan där så inser jag att vi reser på två olika vägar.

När jag utvärderar ett system eller komponent med avsikt att ev köpa så gör jag inte det utifrån "vilken förstärkare/kabel/högtalare som är mest korrekt. Jag letar efter den produkt som ger mest välbehag.

Som jag leser texten, och ofta erfarer, behöver det inte va någon skillnad/antingen eller, mellan korrekt och mest välbehag ;)

mvh

Edited by musicus
Link to comment
Share on other sites

Nä och mest korrekt behöver heller inte bli mest korrekt utifrån skillnader i rum och hur och vem som gjort bedömningen att något är korrekt.

För min del kan inte en enskild apparat vara mest korrekt då det alltid finns kombinationseffekter.

/Harryup

Link to comment
Share on other sites

Visst är det så att även om artikeln jag länkade till har "trohet mot källan" som mål så skiljer sig tankegångarna en del från "minimering av fel i varje länk".

Lite lustigt är det allt att det är Audio Note som står bakom artikeln, deras förstärkare är inte de som mäter bäst men de anses av många förmedla inspelningarna bra med rätt val av högtalare.

Min uppfattning om målet ligger nära den som återspeglas i artikeln och min metod för utvärdering kallas ofta för "långtidslyssning". Det är lätt att förblindas (!?) av skillnaderna som blir när nya enheter testas och att all förändring kan upplevas som förbättring i något avseende. Vid lyssning under längre tid faller många problem bort och de verkliga eller åtminstone viktiga skillnaderna uppenbarar sig.

Jag bygger mina system "bakifrån" och utgår ifrån rummet och placerar en högtalare som passar där och kan också tänka mig att anpassa rummet en del. Därefter letar jag upp en förstärkare som får högtalarna att låta maximalt bra och det är sällan en förstärkare av typen "tråd med förstärkning", de flesta högtalare lyfter en del med annan drivning som kan ge en viss påverkan av signalen vid högtalarterminalerna. Det är vad som kommer ur högtalaren som är det viktiga för mig. Jag har en förstärkare med variabel utimpedans som jag provat på några högtalare och flertalet låter bättre (enligt mig) med lite högre utimpedans. Det var jag övertygad om redan innan jag byggde förstärkaren men det var skojigt att prova just den effekten på ett något sånär kontrollerat sätt.

Jag tror inte att tillförsel av distortion är något positivt men i vissa fall kan nog distortion av lägre ordning (främst andratonsdist.) maskera mer elaka distortionsformer men blir det för mycket maskerar det förstås också nyttosignalen. Sådant här kan man lyssna sig fram till och med tiden får man ofta en uppfattning om vad som är tillräckligt bra eller över gränsen till störande.

Resterande delar av anläggningen har i sammanhanget rätt små skillnader och där tycker jag att "kryddning efter smak" kan gå för sig.

Hur bra grejor man än skaffar sig så innehåller de en del kompromisser och valet mellan kompromisser kan skilja sig en hel del mellan olika individer med olika musiksmak. En skillnad av smaksakstyp som varierar mycket är hur det egna rummet tillåts spela med, det går att skriva mycket om det men om man bara vill ha signalen så oförstörd som möjligt fram till öronen är "reflexfritt rum" idealet. Jag har lyssnat i ett sådant och det låter inte så roligt enligt mig.

Link to comment
Share on other sites

Guest musicus
Nä och mest korrekt behöver heller inte bli mest korrekt utifrån skillnader i rum och hur och vem som gjort bedömningen att något är korrekt.

För min del kan inte en enskild apparat vara mest korrekt då det alltid finns kombinationseffekter.

/Harryup

Det vet jo dom flesta som holdt på med detta några år, kombinationseffekten menar jag! det er och blir en subjektiv bedömning om/av hur vi gillar samspelet, apparater, rum etc...eller inte!.

Apparaten i sig kan jo på nått vis mätas (fast den sporten orkar inte jag bedriva eller engasjera mig så mycket i)...som mer "korrekt" enn andra, va rummet därefter tillför/drar av, kan ju inte lastas apparaten/mätningen för va vi subjektivt tycker er bäst...Jag (och jag hoppas det er så för dom flesta...) gör och hoppas at dom flesta själv gör bedömningen av va dom anser mest korrekt för sig och sitt oppsett! :)

mvh

Link to comment
Share on other sites

Guest musicus
Visst är det så att även om artikeln jag länkade till har "trohet mot källan" som mål så skiljer sig tankegångarna en del från "minimering av fel i varje länk".

Lite lustigt är det allt att det är Audio Note som står bakom artikeln, deras förstärkare är inte de som mäter bäst men de anses av många förmedla inspelningarna bra med rätt val av högtalare.

Min uppfattning om målet ligger nära den som återspeglas i artikeln och min metod för utvärdering kallas ofta för "långtidslyssning". Det är lätt att förblindas (!?) av skillnaderna som blir när nya enheter testas och att all förändring kan upplevas som förbättring i något avseende. Vid lyssning under längre tid faller många problem bort och de verkliga eller åtminstone viktiga skillnaderna uppenbarar sig.

Jag bygger mina system "bakifrån" och utgår ifrån rummet och placerar en högtalare som passar där och kan också tänka mig att anpassa rummet en del. Därefter letar jag upp en förstärkare som får högtalarna att låta maximalt bra och det är sällan en förstärkare av typen "tråd med förstärkning", de flesta högtalare lyfter en del med annan drivning som kan ge en viss påverkan av signalen vid högtalarterminalerna. Det är vad som kommer ur högtalaren som är det viktiga för mig. Jag har en förstärkare med variabel utimpedans som jag provat på några högtalare och flertalet låter bättre (enligt mig) med lite högre utimpedans. Det var jag övertygad om redan innan jag byggde förstärkaren men det var skojigt att prova just den effekten på ett något sånär kontrollerat sätt.

Jag tror inte att tillförsel av distortion är något positivt men i vissa fall kan nog distortion av lägre ordning (främst andratonsdist.) maskera mer elaka distortionsformer men blir det för mycket maskerar det förstås också nyttosignalen. Sådant här kan man lyssna sig fram till och med tiden får man ofta en uppfattning om vad som är tillräckligt bra eller över gränsen till störande.

Resterande delar av anläggningen har i sammanhanget rätt små skillnader och där tycker jag att "kryddning efter smak" kan gå för sig.

Hur bra grejor man än skaffar sig så innehåller de en del kompromisser och valet mellan kompromisser kan skilja sig en hel del mellan olika individer med olika musiksmak. En skillnad av smaksakstyp som varierar mycket är hur det egna rummet tillåts spela med, det går att skriva mycket om det men om man bara vill ha signalen så oförstörd som möjligt fram till öronen är "reflexfritt rum" idealet. Jag har lyssnat i ett sådant och det låter inte så roligt enligt mig.

Jeg holder med deg i mycket her om hur man hanterar "kombinationseffekterna" bl.a. Också jag tycker det er lite kul eller lustigt, at det er en artikkel från AN, men betraktningene som sagt er mycket intressanta. :)

mvh

Link to comment
Share on other sites

När det gäller kontrollrumslyssning så har den enligt min uppfattning ett helt annat syfte än hifi-lyssning. Har varit på besök i Cherion-studion och konstaterade att mycket var inriktat på att hitta eventuella fel i inspelningen och därför otroligt tillspetsat ljud i mina öron. Ett motsvarande besök av en musikproducent hemma hos mig tyckte att mitt sytem var för laid-back.

Man talar också om studiomonitorer och många högtalartillverkare har börjat där t.ex Wilson och B&W, vilket då förklarar varför dessa i begynnelsen upplevts som mer diskanthöjda än vanliga hifi-högtalare. Wilsons resa är väl den som jag tycker är tydligast. Från en ganska vass framställning till dagens mera transparanta upplösthet och harmoni.

Calm

Exakt, har varit i massor av kontrollrum genom mitt arbete. Monitorerna låter ofta kalla och kirurgiska, eftersom deras arbete är att hitta brister i mixen och i slutprodukten som sedan skall komma ut.. En annan aspekt som de måste ta hänsyn till är att 99% av de som skall köpa/lyssna på deras slutprodukt gör det i "sämre" system varför de försöker kompensera för detta i slutmixen, man lyssnar ofta på slutmix i sämre högtalare också för att nå en säljbar kompromiss.

Det perfekta ljudet eller vad nu en del vill kalla det finns alltså inte mer än för den som lyssnar, och då hans/hennes system. Jag har lyssnat på massor av audiofilers system. Ibland har jag tagits med storm, ibland har jag tyckt det låter för laid back som någon här skrev, alltså referensen varierar med lyssnaren.

En annan aspekt att ta hänsyn till är hur länge man skall lyssna, lyssnar man korta stunder klarar man mera analytiskt ljud, lyssnar man långa stunder i taget blir man lätt trött, en parameter som jag ofta hört audiofiler prata om. Alltså en fråga om tycke och smak.

men det kan också handla om omognad, med erfarenhet och ålder kommer också medvetenheten om att man inte alltid måste veta bäst, man kan slappna av lite..

Edited by PLINIUS
Link to comment
Share on other sites

"Förr i tiden" så fanns det teorier om att man föredrog olika högtalare i olika länder på grund av lite olika språkmelodier.

Om det är ett tecken eller inte men just monitorhögtalare är väldigt omtycka i Japan. JBL's proffsmonitorserier har sedan väldigt länge sålt bra i Hifi-butiker i Japan. Så bra t.o.m att det finns monitorer som inte säljs någon annastans än enbart i Japan. TAD gjorde tidigt kopior på JBL då man köpte över en del folk ifrån JBL.

Alla japanska leverantörer mer eller mindre har haft en del högtalare med horn i de övre registren på 70-80 talet.

Tannoy har också historiskt varit framgångsrika i Japan. Men samtidigt så har även rörförstärkare generellt och i synnerhet McIntosh varit och är stora leverantörer.

Men sedan närfältslyssning blivit det normala i studiosar så är de stora fina gamla monitorerna borta.

Så vad är en monitor idag?

Så om studioljudet är referensen så har det i stor utsträckning varierat över tiden.

Det som är gemensamt för JBL's monitorer och det som de producenter jag pratade med tyckte var att hemma högtalare går för långt ner i basen 40-45Hz räcker. All under triggar bara dåliga rum och gör basen seg och onaturlig ansåg de. Och egentligen kommer man väldigt långt med rappa högtalare ner till 45-50Hz kan jag också tycka efter att ha hört en del horn som oftast inte går längre ner om de skall ha hanterliga storlekar.

/Harryup

Link to comment
Share on other sites

Så om studioljudet är referensen så har det i stor utsträckning varierat över tiden.

Det som är gemensamt för JBL's monitorer och det som de producenter jag pratade med tyckte var att hemma högtalare går för långt ner i basen 40-45Hz räcker. All under triggar bara dåliga rum och gör basen seg och onaturlig ansåg de. Och egentligen kommer man väldigt långt med rappa högtalare ner till 45-50Hz kan jag också tycka efter att ha hört en del horn som oftast inte går längre ner om de skall ha hanterliga storlekar.

Intressant och det ligger säkert mycket i det du skriver. Jag anser att inspelningar från slutet av 50-talet till andra halvan av 60-talet fortfarande har referensstandard. En bidragande orsak till detta är naturligtvis att jag gillar musiken men de gjorde också saker annorlunda, t ex att de letade efter bra inspelningslokaler och använde den naturliga ambiensen från dessa. Jag tänker på jazzinspelningar på Contemporary, Blue Note , Riverside, Columbia och Impulse. På vilka system de lyssnade i kontrollrummen vet jag inte, men jag har sett bilder högtalare från AR, JBL och Klipsch.

Många klassiska inspelningar på Mercury, Philips, Decca och RCA från samma tid låter också fortfarande makalöst bra.

Jag vill dock inte dissa allt nytt.Nya inspelningar på bl a ACT, ECM och Kirkelig K.V. brukar genomgående hålla hög klass men det är en annan sorts ljud närmickat som kräver sin man (oftast) för att få till det i slutändan. Framför allt mejslas pianoklangen, detaljer (typ cymbalnitar) och instrumentklanger ut mer upplöst idag men ibland och t.o.m. ofta på bekostnad av helhet och livekänsla. Men ändock fullt njutbart. De olika skolorna har sin plats, det är inte antingen eller, åtminstone inte för mig.

Man kan ju undra hur slutresultatet hade blivit om det hela blivit mixat i ett större rum via hornhögtalare... :Thinking:

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Jag anser att inspelningar från slutet av 50-talet till andra halvan av 60-talet fortfarande har referensstandard. En bidragande orsak till detta är naturligtvis att jag gillar musiken men de gjorde också saker annorlunda, t ex att de letade efter bra inspelningslokaler och använde den naturliga ambiensen från dessa. Jag tänker på jazzinspelningar på Contemporary, Blue Note , Riverside, Columbia och Impulse. På vilka system de lyssnade i kontrollrummen vet jag inte, men jag har sett bilder högtalare från AR, JBL och Klipsch.

Många klassiska inspelningar på Mercury, Philips, Decca och RCA från samma tid låter också fortfarande makalöst bra.

Instämmer, och vill understryka vikten av val av inspelningslokal för tidiga klassiska inspelningar. Exvis John Culshaw från Decca som bla spelade in i Sofiensaal med Deccaträd.

Jag skulle även lägga till prog, bluesrock och soul från en hel del bolag som Atlantic, Blue Horizon, Liberty, Stax och de du nämnt, där rumsklangen och inspelningstekniken var unik och ganska avgörande för resultatet. Exvis Abbey Road, Muscle Shoals, Sound City och Trident.

Link to comment
Share on other sites

Instämmer, och vill understryka vikten av val av inspelningslokal

Det finns bolag som kör på det gamla sättet som gjort och gör mycket välljudande upptagningar. Ett exempel är Chesky Records som använder lite olika lokaler för att hitta rätt akustisk miljö, t ex St. Paul the Apostle Church på Manhattan i New York. Han tar dit sin mobila studio. Opus 3 är ett annat bra exempel på att entusiasternas tid inte är förbi ännu. Dessa bolag är också noga med att få med instrumentens naturliga timbre i lokalen vilket de tycks lösa med inte allt för närmickade uppställningar.

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Nu pratar vi kanske om ännu viktigare aspekter av återgivning, hur mån man varit om att ta vara på den musikaliska ursprungshändelsen.

Då är ju ett sådant här forum verklign en plattform för att utbyta erfarenheter av goda inspelningar.

Det hjälper ju inte hur bra anläggningen är om inspelningen är medioker.

Link to comment
Share on other sites

Nu pratar vi kanske om ännu viktigare aspekter av återgivning, hur mån man varit om att ta vara på den musikaliska ursprungshändelsen.

Ja, man glider ju in på det om man pratar om vad som är referens i en korrekt återgivning.

Svaret vore enkelt om referensen är en testton eller ett svep, men det är svårare om det är ett sound eller en stämning.

En inspelningstekniker har alltid någon grad av vision om hur det är tänkt att låta (ofta i dialog med kompositör/musiker/producent).

Detta sammanfaller inte med hur det låter i varken inspelningsrummet eller i kontrollrummet.

Samspelet mellan kompositör, musiker och inspelningstekniker är helt avgörande för resultatet, och jag kan inte säga att en av dem har större inverkan än den andre. Van Gelder, Belock, George Martin, Mike Vernon, Peter Moore är några bevis på det.

Link to comment
Share on other sites

Det är inte så konstigt att det finns olika filosofier vad det är man vill återge genom sin anläggning. För min del är det inspelningen. Ursprungshändelsen tänkte jag säga att jag skiter i (inte riktigt, men den kommer ju med en bra inspelning). I och med att en ytterst stor del av den musik inte har någon ursprungshändelse på så vis att den är skapad via kretskort och hårddiskar, blir det inspelningen i sig som är det jag vill återge så oförvanskat som möjligt. Och så även om där finns en akustisk ursprungshändelse givetvis.

Låg distortion i alla led är det jag vill ha med andra ord, för mig är det så jag tror jag kommer närmast detta.

Link to comment
Share on other sites

Det är inte så konstigt att det finns olika filosofier vad det är man vill återge genom sin anläggning. För min del är det inspelningen. Ursprungshändelsen tänkte jag säga att jag skiter i (inte riktigt, men den kommer ju med en bra inspelning). I och med att en ytterst stor del av den musik inte har någon ursprungshändelse på så vis att den är skapad via kretskort och hårddiskar, blir det inspelningen i sig som är det jag vill återge så oförvanskat som möjligt. Och så även om där finns en akustisk ursprungshändelse givetvis.

Låg distortion i alla led är det jag vill ha med andra ord, för mig är det så jag tror jag kommer närmast detta.

Du har en point i att mycket musik saknar en ursprungshändelse. Hur ska man då förhålla sig?

Det blir svårt med begreppet HiFi i alla fall.

Link to comment
Share on other sites

Låg distortion i alla led är det jag vill ha med andra ord, för mig är det så jag tror jag kommer närmast detta.

Det är lätt att förstå strävan men när är distortionen tillräckligt låg?

Om den inte är tillräckligt låg, kan det då vara formen av distortion som är mera avgörande?

När jag var ung (ett tag sedan) tittade jag mycket på distortionssiffor och skrattade åt en del "tomtar" som fortsatte att köra med rörförstärkare som ju bara måste vara kass med tanke på de usla mätdata de producerade. Det är klart att det oförvanskade ljudet måste vara bättre! När jag lyssnade på de gammalmodiga anläggningarna hade jag däremot inte mycket att anmärka på. Med åren har jag mjuknat lite när det gäller mätdata och tycker snarare att det är lite löjligt att jämföra distortionsnivåer som ligger långt under hörtröskeln. Andraton på -40dB och tredjeton på -60dB är ungefär vad jag betraktar som tillräckligt bra, högre ordningar bör vara betydligt lägre.

Det finns annat som stör mer än distortionen och jag tycker det är tråkigt att lyssna om jag tydligt hör att det är 2 högtalare som ljudet kommer ur. Det är i regel helt andra mekanismer än distortion som ger upphov till "högtalarljud" och förmågan att låta stort när det krävs upplever jag också som viktigare än maximal renhet t.ex.

Jag kan räkna upp fler faktorer som jag tycker är viktiga men nöjer mig med att tycka att det som är inspelat förstås är viktigast - musiken alltså!

Link to comment
Share on other sites

MatsT: Så klart, det är mer ett förhållningssätt/filosofi än något jag nyttjar fullt ut praktiskt i mitt val av papparater. Hur som helst ser jag inte riktigt hur något jag vet förvränger skulle ta mig närmare inspelningen och återge den så oförvanskat som möjligt.

Subjektivt kan det låta "bättre" (vad tusan nu det betyder, när det är inspelningen [inte livehändelsen] man är nyfiken på med alla dess fördelar, brister och skavanker) med andra apparatval eller ljudfilosofier, men i min skalle är jag helt enkelt inte så intresserad av detta. Det kan ju andra vara däremot, jag talar bara om min egen inställning här.

sprudel: Det kan du inte veta med en inspelad livehändelse heller, i och med att valet av upptagningsteknik kommer prägla inspelningen otroligt mycket. Har du inte varit där och gjort inspelningen på plats är det särdeles svårt att veta när inspelningen är återgiven så nära det inspelade materialet som möjligt. Om man bara är ute efter en så naturtrogen (som i att man låter sig luras att artisen finns i rummet) så är det ju bara att lyssna och se när man låter sig luras bäst och mest.

Edited by shifts
Link to comment
Share on other sites

Du har en point i att mycket musik saknar en ursprungshändelse. Hur ska man då förhålla sig?

Det blir svårt med begreppet HiFi i alla fall.

Sådär fyrkantigt brukar faktiskt jag resonera, HiFi-begreppet är egentligen bara tillämpligt med inspelning av verklig händelse. Då återger man, annars reproducerar man genom en anläggning som skiljer sig från den som producenten använt.

Link to comment
Share on other sites

Subjektivt kan det låta "bättre" (vad tusan nu det betyder, när det är inspelningen man är nyfiken på med alla dess fördelar, brister och skavanker) med andra apparatval eller ljudfilosofier, men i min skalle är jag helt enkelt inte så intresserad av detta. Det kan ju andra vara däremot, jag talar bara om min egen inställning här.

Jag respekterar din inställning!

Link to comment
Share on other sites

Tack, uppskattas! :)

Tänkte skriva att det rör sig om hårklyverier egentligen, men förutom högtalare och rum tycker jag det är inspelningarna (och dynamisk kompression) som sätter det absolut största käpparna i hjulet för fullständig njutning, inte mina apparater. Det är synd att så få (åtminstone i de genrer jag rör mig) inspelningar hålls dynamisk intakta så att säga.

Link to comment
Share on other sites

Jag respekterar din inställning!

Jag med, absolut.

Jag har nog med åren skaffat mig en mer avslappnad inställning till detta med HiFi.

Det ska låta bra utan att jag stör mig på något som hindrar musiken att nå mig, kommunikationen ska fungera.

En vägdelare var när jag låg i hängmattan med lurar från en enkel kombo av CD/radio och lyssnade på Roger Waters, så mycket information och så rent.

Då insåg jag verkligen högtalare/rum-faktorns betydelse i relation till övrig elektronik. Att jaga infinitesimala distorsionssiffror på redan oerhört kompetenta apparater blir mindre betydelsefullt.

Rum/högtalare och samverkanseffekter med elektronik är viktigare enligt mig. När det är roligt att lyssna, lyssnar jag mer, det är en bra indikator på att det står rätt till.

Link to comment
Share on other sites

Köper man en anläggning som har god återgivning är man dessutom mer imun mot trender i musikproduktionen. Anläggningar från olika årtioende verkar passa bäst med inspelningar just från det årtiondet. Jag är ju nyfiken på alla inspelningar som kommer att komma i min livstid och då känns det oerhört märkligt att optimera mot inspelningar som redan finns. Vidare, om alla "fel" kunde fördelas i tredimensionell kub borde det ju vara mest optimalt att stå i mitten (0,0,0), då borde summan av de kvadratiska avstånden till "fel-punkterna" vara som minst (jämför regressionsanalys).

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...