Veckans skivtips : V52 2004

[plundin™]

När jag var inne i min värsta popperiod i slutet av 80- och början av 90-talet lyssnade jag främst på brittisk och brittiskinspirerad musik. Jag är inte riktigt säker på varför jag föll för det brittiska men jag tror att det kan vara lika delar av indoktrineringen från min mamma, som tvingade mej se alla avsnitt av ”Hem till gården” med textremsan övertejpad (Det var hennes metod att tvinga mej att bli bättre på engelska, hon hade nämligen hört av nån förstå-sig-påare att det var bra för barnens språkutveckling om de tvingades lyssna och lära även när de såg på TV). Det andra är att jag från samma håll uppfostrats alltid vara nyfiken och ifrågasättande, i min lilla familj blev man aldrig ifrågasatt om man ville prova något ovanligt eller orimligt så länge man inte sårade eller skadade någon annan än sig själv. Det sägs inom musikforskningen att för majoriteten av folk som växer upp i västerlandet limmar sin kulturella identitet i tonåren. Den musik man lyssnar på då utgör sedan den huvudsakliga genre man lyssnar till resten av livet. Detta är ett axiom jag egentligen inte tror på, utan, som allting i livet, är individens kulturella identitet mycket mer komplicerad än att man kan reducera den till enkla termer som avgörande ögonblick. Hur många jämnåriga mins man inte (I alla fall vagt) som bara levde ”följa John” när någon av busarna i klassen bestämde vad man skulle lyssna till eller tycka om men när man var på tu man hand kunde en massa oväntade saker dyka upp. Lite omformulerat är min uppfattning att de flestas kulturella skolning sällan följer det minsta motståndets lyckliga rutschkana utan det är oftare det förväntningskomplex man bär med sig hemifrån som är avgörande. Oj då, det var inte meningen att detta skulle bli någon bitter kulturisationsanalys, men ibland är det faskines svårt att inte flyta ut…

Hur som helst sitter jag och degar i sommarstugan efter en lika trög familjejul som vanligt, det är tur att man har sitt eget lilla vattenhål när familjen blir för påtaglig. Det är lite som i den där sången; ”Då går jag ner i min källare, där blir jag sällare, där har jag kvar min gamla ångmaskin…” – fast i mitt fall skulle det väll vara, ”där har jag kvar min gamla stereo och datamaskin..” – Min gamla Ariston grammofon, Technicsrecivern och dom slitna Mirchhögtalarna spinner fortfarande vinyl som om dom var ganska nya, i alla fall när man dammat av dom sex månaders överseende – fast det som förvånade mej mest var att den snart 15 år gamla Mac Classicen startade på första försöket, batteriet var visserligen slut så jag fick ställa klockan – så här sitter jag skriver med system 7.56 och uppkopplade med GV33K modem och det funkar okej fast bildskärmen är 12 tum och svartvit, tjoho!. (Det var tre år sedan den var igång senast)

Som vanligt när jag kommer ”hem” så börjar jag bläddra bland mina kvarlämnade, eller skulle jag kanske säga, väntande Vinyl plattor, väntande på att få migrera med mej till Göteborg. Vilka minne man ligger och ruvar på, undrar om mina sjuttitals LP med Dr Hook and the Medicine show är värda något på marknaden…? Tillbaka till det brittiska spåret, här satt jag och bläddrade i skivhyllan och minnena vällde över mej, alla sena åttiotalskvällar med stereon på högsta skräll, alla ödiga debatter om vad som var bäst och vad man kunde höra på den och den pressningen. En av mina favoritpopsnickare under set sena åttiotalet var en man från norra England som heter Paddy McAloon. Jag vet väll egentligen inte så mycket om denna gentleman förutom att han redan då var en överdängare på at skriva melodier som talade till mitt enkla sinne. Paddy hade med sin bror och flickvännen Wendy en hyfsat framgångsrik orkester de kallade ”Prefab Sprout” och vid sidan av Elvis Costello blev nog Paddy McAloon den som påverkade mitt smaksinne för pop.

I fjol (2003) publicerade han sin första skiva under eget namn. Veckans skivtips är alltså :

Paddy McAloon : I trawl the MEGAHERTZ

EMI 583 911 2

I trawl the MEGAHERTZ innehåller inga eleganta poplåtar som man kanske kunde förvänta sig av mannen bakom Prefab Sprout, den innehåller i stället elegant musik för ett vuxet öra fast den tydligt delar rötter med det han skrivit för bandet, det nio spåren innehåller i huvudsak instrumentala kompositioner skrivna för en mindre stråkorkester, trumpet/flygelhor, klarinett/sax och slagverk samt massor av förprogrammerad elektronik. Bakgrunden till detta album är en längre konvallicens McAloon gick igenom efter en svår ögonoperation, han kunde under konvallicensen inte använda sina vanliga kompositionsverktyg (Datorn) utan låg mest och lyssnade på radio i olika former, i det hypotiserande radioskvalet kom han att märka mönster, olika textrader som verkade återupprepas, ord som han antecknade i minnet. Ord och fraser han sedan skrev ner på slutligen mixade i sin konceptmixer, lite som när David Bowie använde sin cut-up teknik på sjuttiotalet. På titelspåret låter McAloon en kvinnlig amerikansk röst recitera orden han fångat under sin radioperiod., texten förefaller biografisk, en smula inkonsekvent och därför kanske, i alla fall för mej, oerhört suggestiv. Nästa spår med text är ”I’m 49” innehåller något som förefaller vara samplingar från radio, dessa lockar fram en känsla av språnget in i mörkret efter 50.. Även nästa spår, ”Sleeping rough” har text är känns lite mer som en överbliven Sproutlåt. Resten av låtarna är som sagt instrumentala, jäkligt snyggt arrangerade med massor av små ljud gömda i texturen, som HiFi-nörd är det kul att isådan musik upptäcka dessa detaljer, som musiknörd har jag den ibland i bakgrunden när jag kockar men oftast delar jag den med ett glas portvin i mörkret.

Eftersom jag inte har någon annan referens för skivans ljudkvalitet än mina 801-or så tycker jag nog att den har en bättre upplösning än majoriteten av popplattor man hör idag.

Fler plattor Paddy McAloon varit inblandad i jag tycker att man kan sampla!

Steeve McQueen (1985)

From Langley park to Memphis (1988)

Protest songs (1989)

Alla för under 60 pix på Ginza

/ptr

[lindvall]

"I Trawl the Megahertz" är en mycket bra skiva! Bara att hålla med om rekommendationen.

[Ranefjord]

Håller med!

'I Trawl the Megahertz' är riktigt bra. Men jag rankar inte den som utstuderat välljudande. Snarare en medelmåttig inspelning.