Sit Down, Shut Up and Enjoy The Music

[calle_jr]

Sit Down, Shut Up and Enjoy The Music

Transistor eller rör, horn eller paneler, stativare eller kylskåp, vinyl eller cd?

Ska man bara lyssna på Miles Davis för att han är ju bäst?

Stekt fläsk med löksås är ju gott, men kanske inte sju dagar i veckan?

Här är en ganska intressant diskussion med Steven Rochlin som känns igen från Enjoy The Music.

Om ett system spelar musik så kan man definitivt leva med dess fel och brister.

Fortsätt jaga skivor, testa, tweaka, experimentera och utveckla intresset, men håll dig kall och gör det för din egen skull.

[BTS]

Amen.

[Apexorca]

Om ett system spelar musik så kan man definitivt leva med dess fel och brister.

Just det.

[Bebop]

Det känns befriande efter att nästan brutit helt med uppgraderingsmonstret - musikupplevelser för hela nästan hela slanten.

[BTS]

Det känns befriande efter att nästan brutit helt med uppgraderingsmonstret - musikupplevelser för hela nästan hela slanten.

Uppgraderingsmonstret (läs hifipress, handlare, kabelpushers och besserwissrar) får inte längre någon chans här, dörren är stängd.

Nuförtiden går det att byta upp sig i lugn och ro utan att lyssna till något annat än sina egna öron.

Jag menar: Vad som skrivs i TAS, Stereophole eller andra blaskor blev för ca tjuge år sedan totalt meningslöst för mig, tidigare kunde andras skriverier

sätta igång ett helt meningslöst köpsug som ofta resulterade i totalt bortkastade pengar.

Jag menar också att när handlare och besserwissrar står i lyssningsrummet och gissar vad som är fel och vad som borde inhandlas eller göras istället händer det att jag stänger öronen eller dörren allt eftersom.

Vetskapen om hur den egna riggen beter sig i lyssningsrummet när allt är släpat runt många varv för att söka sitt sound ger insikter som är överlägsna under rådande förhållanden och önskemål

och då kan monstret flyga sin kos.

[calle_jr]

Redan hans suck vid 2:09 säger allt. Han behöver inte prata mer.

[Apexorca]

Uppgraderingsmonstret (läs hifipress, handlare, kabelpushers och besserwissrar) får inte längre någon chans här, dörren är stängd.

Nuförtiden går det att byta upp sig i lugn och ro utan att lyssna till något annat än sina egna öron.

Jag menar: Vad som skrivs i TAS, Stereophole eller andra blaskor blev för ca tjuge år sedan totalt meningslöst för mig, tidigare kunde andras skriverier

sätta igång ett helt meningslöst köpsug som ofta resulterade i totalt bortkastade pengar.

Jag menar också att när handlare och besserwissrar står i lyssningsrummet och gissar vad som är fel och vad som borde inhandlas eller göras istället händer det att jag stänger öronen eller dörren allt eftersom.

Vetskapen om hur den egna riggen beter sig i lyssningsrummet när allt är släpat runt många varv för att söka sitt sound ger insikter som är överlägsna under rådande förhållanden och önskemål

och då kan monstret flyga sin kos.

Absolut! Jätteviktigt med egna erfarenheter från sin egen rigg.

Jag skulle vilja tillägga att för mig har erfarenheter av att lyssna mycket på andras anläggningar och vara med på andras resor mot väljud givit mig ytterligare viktiga genuina kunskaper, erfarenheter och målbilder. Detta tycker jag mig kunnat dra nytta av i formandet av mitt ljudideal och i byggandet av min anläggning.

Det som recensenter och "Besserwissrar" uttalar sig om, har jag lättare att bedöma och tolka om jag har en stor erfarenhet av musik och ljudåtergivning. Lyssna mycket på musik live och från olika HiFi system. Viktigt!

För mig är inte "dessa recensenters" åsikter och bedömningar meningslösa och de skapar inte köpsug ohört. För mig handlar det om att förhålla sig kritisk och göra nyktra bedömningar av vad de skriver. Jag tycker ofta jag får en bra bild av deras recensioner efter min egen tolkning av vad de skrivit. Det stämmer ofta rätt bra med det jag eventuellt senare själv hör. Köpsuget för mig kommer när jag hört något jag fått gåshud av och som jag saknar i min egen anläggning, inte av själva recensionen. Den kan dock väcka intresset för att lyssna på produkten.

Jag citerar för andra gången i detta forum en klok man som ville något mer med sin musik och att få beröra människor genom musiken.

"There is a proper procedure for taking advantage of any investment.

Music, for example. Buying a CD is an investment.

To get the maximum you must LISTEN TO IT FOR THE FIRST TIME UNDER OPTIMUM CONDITIONS.

Not in your car or on a portable player through a headset.

Take it home.

Get rid of all distructions, (even her or him)

Turn off your cell phone.

Turn off everything that rings or beeps or rattles or whistles.

Make yourselfe comfortable.

Play your CD.

LISTEN all the way through.

Think about what you got.

Think about who would appreciate this investment.

Decide if there is someone to share this with.

Turn it on again.

Enjoy Yourselfe."

/Gill Scott Heron

-Jag tycker detta beskriver ett bra sätt att förhålla sig till musiklyssning. Fokus på musiken. Att fokusera på hur det låter kan förstöra och distrahera musikens innersta väsen.

Moment 22. Man kan behöva bra ljud för att just bara kunna koncentrera sig på musiken och för att komma dit behöver men också lyssna på HiFi parametrar. Här är lätt att gå fel.

Att påminnas om det, som i detta fall, är riktigt nödvändigt.

[calle_jr]

Att påminnas om det, som i detta fall, är riktigt nödvändigt.

Olika media är ju ytterligare en distraktionsfaktor, där man lätt kan förvilla sig i olika utgåvor.

Klassisk musik (som ju är 97% covers) har ytterligare en distraktionsfaktor, där man måste jämföra solister, orkestrar, dirigenter för att inte tala om inspelningsrummet och mickningen. Men framför allt solister.

Men det är ju samtidigt kul i lagom dos

När jag hör något nytt eller en ny version nånstans (även live) så undrar jag ofta hur det skulle låta hemma.

Nån som känner igen sig? Är det en diagnos?

Sedan är det detta med förväntningar...

Jag förväntar mig inte att en ny cd eller vinyl ska låta bra så som jag vill definiera bra. Jag blir sällan överraskad.

Jag förväntar mig att dsd eller 1:1 ska låta bra, och har aldrig blivit besviken. Precis som med original Decca, Columbia, MLP, Everest, Blue Horizon mfl etiketter. Produktionen är en viktig del av upplevelsen, och det finns i dessa sammanhang en garanti om seriositet, kunskap och vilja att skapa bra ljud.

Samma kvalitetsstämpel finns hos exvis MFSL, ORG, Classic Records och Audio Fidelity, även om jag är helt medveten att masterbanden var bra redan från början. De trollar inte

[calm]

Intressanta betraktelser tycker jag överlag.

De stämmer ganska bra med mina egna funderingar kring frågor om vi har gått för långt i den tekniska fulländningen och förlorat lite av musikens själ på vägen. Jag noterade det i min Munchenrapport. Tekniskt fulländat men ack så tråkigt i några sammanhang. Saknade lite kött och blod och musikalisk glädje. Ibland kan jag komma på mig själv att mer lyssna ljud än musik, men det kommer allt mer sällan nu när systemet levererar på en hög nivå men inte alltför hög så att man tar bort en del av musikens innehåll och mening. För mig som pianoälskare behöver jag inte lyssna till alla microljud som pyset i en pianostol eller ljudet av pedalerna. Det är snarare musikaliska oljud som gärna får försvinna i bakgrunden, liksom Keith Jarrets disharmoniska grymtningar. Det tillför inget till själva musikupplevelsen utan snarare störande.

Calm

[calle_jr]

De stämmer ganska bra med mina egna funderingar kring frågor om vi har gått för långt i den tekniska fulländningen och förlorat lite av musikens själ på vägen. Jag noterade det i min Munchenrapport. Tekniskt fulländat men ack så tråkigt i några sammanhang. Saknade lite kött och blod och musikalisk glädje.

Även om jag tror att ljudkaraktär till viss del är geografiskt betingat så är det ju inga duvungar bakom det som du visade från München.

Frågan är om det inte är en trend, dvs de musikaliska preferenserna ändras

Det verkar finnas en strömning inom highend där man eftersträvar superslank elektronik för att man anser det låter mer korrekt och har helt osannolika specar med nollkommanollnollnoll dist osv. Milli och mega har bytts mot nano och tera.

Det måste ju finnas något som berättigar köp för fantasibelopp, och det går kanske inte med att bara spela musik. Den har liksom inte tillräcklig demonstrationskapactitet

[calm]

Även om jag tror att ljudkaraktär till viss del är geografiskt betingat så är det ju inga duvungar bakom det som du visade från München.

Frågan är om det inte är en trend, dvs de musikaliska preferenserna ändras

Det verkar finnas en strömning inom highend där man eftersträvar superslank elektronik för att man anser det låter mer korrekt och har helt osannolika specar med nollkommanollnollnoll dist osv. Milli och mega har bytts mot nano och tera.

Det måste ju finnas något som berättigar köp för fantasibelopp, och det går kanske inte med att bara spela musik. Den har liksom inte tillräcklig demonstrationskapactitet

Det är snarare Femto som gäller idag, 10 upphöjt till -15

Snart kommer Atto, Zepto och Yokto ner till 10 upphöjt till -24

Men musiken tar nog ett annat spår kanske?

Calm

[Bebop]

Jag tycker det låter bättre än någonsin. Både "live" och hemma. Konsertlokaler är bättre, de har bättre teknik att tillgå mm. Förstärkare låter betydligt bättre idag än vad jag minns från 70-80-90-tal, både rör och transistorer. Pickuper, skivspelare och högtalare likaså såväl som CD-spelare. Men något har hänt med inspelningar, mixning och mastringen. Vissa bolag gör fantastiska ljudsläpp och andra hemska. Jag inbillar mig att det hänger ihop med var och hur de stora målgrupperna lyssnar vilket påverkar hur mycket komprimering man tillåter sig. I tyska Stereo visar man DR-världen på många skivor i recensionerna (dynamic range). Pop, rock, r&b, soul, techno och liknande brukar ligga krin 6-8, jazz och klassiskt 10-14 där ECM ofta sticker ut mest.

Jag tror inte heller att man ka ta mässljud som utgångspunkt för hur det låter. Om jag håller mig till mina högtalare så har jag läst omdömen hämtat från mässor om att de låter vassa och ettriga i diskanten, ingen bas, platt ljudbild, spretigt ljud, murriga i mellanbasen, PA-ljud osv. Hur ofta läser man inte om hur illa banddiskanter låter... Det gör de inte hos Calle_jr och inte heller hos Double A/Engelholm Audio. Jag tror att det mer handlar om att "få till det" med rätt anpassningar och uppställningar.

Det branschen sysslar med på mässor är för mig ren geschäft där man måste lyfta fram andra parametrar som design, krystade teknikargument, testimonials och annat som inte har så mycket med ljud att göra även om det finns undantag, dvs samma kraftar som styr t ex vilka jeans man skall köpa, om de skall vara hela eller sönderslitna, slitna eller inte, svarta eller blå. Det märkliga är att även högt pris tycks ha blivit ett dugligt säljargument. Jag tycker detta går igen även inom andra områden och branscher.

[calle_jr]

I tyska Stereo visar man DR-världen på många skivor i recensionerna (dynamic range). Pop, rock, r&b, soul, techno och liknande brukar ligga krin 6-8, jazz och klassiskt 10-14 där ECM ofta sticker ut mest.

Det är snyggt av Stereo att redovisa DR, även om det okommenterat inte säger mig så mycket.

En ytterst komplex inspelning kan sönderkomprimeras så den får tex DR8, medan ett okomprimerat krautalbum också får DR8. Man borde i så fall jämföra med originalmixen vilket såklart är svårt eller omöjligt.

[calm]

Jag tycker det låter bättre än någonsin. Både "live" och hemma. Konsertlokaler är bättre, de har bättre teknik att tillgå mm. Förstärkare låter betydligt bättre idag än vad jag minns från 70-80-90-tal, både rör och transistorer. Pickuper, skivspelare och högtalare likaså såväl som CD-spelare. Men något har hänt med inspelningar, mixning och mastringen. Vissa bolag gör fantastiska ljudsläpp och andra hemska. Jag inbillar mig att det hänger ihop med var och hur de stora målgrupperna lyssnar vilket påverkar hur mycket komprimering man tillåter sig. I tyska Stereo visar man DR-världen på många skivor i recensionerna (dynamic range). Pop, rock, r&b, soul, techno och liknande brukar ligga krin 6-8, jazz och klassiskt 10-14 där ECM ofta sticker ut mest.

Jag tror inte heller att man ka ta mässljud som utgångspunkt för hur det låter. Om jag håller mig till mina högtalare så har jag läst omdömen hämtat från mässor om att de låter vassa och ettriga i diskanten, ingen bas, platt ljudbild, spretigt ljud, murriga i mellanbasen, PA-ljud osv. Hur ofta läser man inte om hur illa banddiskanter låter... Det gör de inte hos Calle_jr och inte heller hos Double A/Engelholm Audio. Jag tror att det mer handlar om att "få till det" med rätt anpassningar och uppställningar.

Det branschen sysslar med på mässor är för mig ren geschäft där man måste lyfta fram andra parametrar som design, krystade teknikargument, testimonials och annat som inte har så mycket med ljud att göra även om det finns undantag, dvs samma kraftar som styr t ex vilka jeans man skall köpa, om de skall vara hela eller sönderslitna, slitna eller inte, svarta eller blå. Det märkliga är att även högt pris tycks ha blivit ett dugligt säljargument. Jag tycker detta går igen även inom andra områden och branscher.

Visst är det så att den tekniska utvecklingen har gjort rejäla framsteg såtillvida att man idag kan få mer för insatt kapital än tidigare och till betydligt högre kvalitet per satsad krona. Min point är den tekniska utvecklingen har drivits så långt att det är möjligt att producera system som är så tekniskt perfekta att de ger en näst intill "övernaturlig" ljudupplevelse, allt i från mikrofonteknik via inspelning till högtalarteknik och mycket genom att den digitala tekniken har ökat precisionen i framställningen. Min referens är alltid liveupplevelsen med de brister och förtjänster den ger i fråga om lokaler etc. Det känns naturligt och avslappnat och äkta. Det finns en parameter som rimligen bör landa kring begreppet transparens som egentligen var utgångspunkten i anförandet på Rocky Montain. Det handlar i min värld inte om förhöjd diskant som har debatterats i andra trådar utan ett begrepp för sig som handlar hur man mejslar ut instrumenten i ljudbilden på ett för mig onaturligt sätt och detta förstärks genom den digitala tekniken.

Ett annat ljudideal helt enkelt som har mer med en artificiell form att göra.

Jag tycker att Andrew Jones uttrycker detta ganska klart vid sina tidigare demos för TAD som han lämnat. Hans enda mål för systemet är att återskapa ljudet i studion, inte liveintrycket varför jag tycker att dessa får i relation till liveframställningen en annan form och uttryck. Sannolikt reparerar man inspelningen digitalt varför den blir perfekt i alla delar, men ändå saknas närvarokänslan, nerven och den musikaliska feelingen. Man orkar inte lyssna i längden eftersom man hela tiden måste följa musiken i dess delar och inte kan försjunka i dess helhet.

Calm

[Bebop]

Det är snyggt av Stereo att redovisa DR, även om det okommenterat inte säger mig så mycket.

En ytterst komplex inspelning kan sönderkomprimeras så den får tex DR8, medan ett okomprimerat krautalbum också får DR8. Man borde i så fall jämföra med originalmixen vilket såklart är svårt eller omöjligt.

Nej, DR säger inte allt och framför allt inget om musiken. Boz Scags senaste album "A Fool To Care" vill jag minnas fick DR 7 men det är föbannat bra musik. Nya Gary Pecocks trio på ECM är "hygglig" men höjs av ljudkvaliteten, tycker jag. Den har DR 13.

Jag köper naturligtvis inte alla recenserade plattor men tillräckligt många för att se en hög konfidens mellan högt DR och hög ljudkvalitet. Jag förmodar att de bolag som släpper fram högre dynamik också är måna om andra ljuparametrar. Men allt detta är bara bonus. Musiken kommer först.

[Apexorca]

Det måste ju finnas något som berättigar köp för fantasibelopp, och det går kanske inte med att bara spela musik. Den har liksom inte tillräcklig demonstrationskapactitet

Det tror jag med. Framöver utvecklas säkert musikaliteten i dessa produkter också.

[calle_jr]

Jag förmodar att de bolag som släpper fram högre dynamik också är måna om andra ljuparametrar.

Man ska inte bortse ifrån att det med viss sannolikhet skulle kunna förhålla sig på det viset, som en polis skulle uttryckt något som var bortom allt tvivel.

[Daniel]

Jag citerar för andra gången i detta forum en klok man som ville något mer med sin musik och att få beröra människor genom musiken.

"There is a proper procedure for taking advantage of any investment.

Music, for example. Buying a CD is an investment.

To get the maximum you must LISTEN TO IT FOR THE FIRST TIME UNDER OPTIMUM CONDITIONS.

Not in your car or on a portable player through a headset.

Take it home.

Get rid of all distructions, (even her or him)

Turn off your cell phone.

Turn off everything that rings or beeps or rattles or whistles.

Make yourselfe comfortable.

Play your CD.

LISTEN all the way through.

Think about what you got.

Think about who would appreciate this investment.

Decide if there is someone to share this with.

Turn it on again.

Enjoy Yourselfe."

/Gill Scott Heron

Kul att du citerar den. Kommer ihåg när jag slängde runt innerfodralet hos Anders. Det är kloka ord.

Gillade även Stephen Rochlins föredrag Calle. Kände igen mig väldigt mycket, och minns ofta de system man haft som verkligen spelade musik. Den viktigaste poängen är väl att inte köpa hifi med ögonen eller på hörsägen. Det senaste är inte alltid det bästa. Låna hem, lyssna och prova. Och prova med all möjlig musik, inte bara med Krall, Kari och Chris. Jag testar alltid nya saker med en hög skivor som jag älskar först, men som är en utmaning att få till.

Tack för en kul tråd. Mycket rolig att läsa!

[bigblue]

Som som säkert flera andra här tycker jag det är kul att klura på hur man kan förbättra sin anläggning. Framför allt under årets mörka månader. Det är en del av nöjet - men det riskerar också att man fokuserar på det som man inte är nöjd med, vilket är galet.

Efter att ha varit ute och jobbat intensivt i tre veckor kunde jag äntligen sätta mig ner och lyssna igen. Wow. Det var som att vara nykär. Det spelade underbart. Jag hoppas att det är en känsla jag kan hålla fast vid ett tag .

[Apexorca]

Som som säkert flera andra här tycker jag det är kul att klura på hur man kan förbättra sin anläggning. Framför allt under årets mörka månader. Det är en del av nöjet - men det riskerar också att man fokuserar på det som man inte är nöjd med, vilket är galet.

Efter att ha varit ute och jobbat intensivt i tre veckor kunde jag äntligen sätta mig ner och lyssna igen. Wow. Det var som att vara nykär. Det spelade underbart. Jag hoppas att det är en känsla jag kan hålla fast vid ett tag .

Väljud är fantastiskt. Att du är nöjd är inte konstigt med ditt grymma ljud och jag kan bara håller med.

"Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller högtalare eller något annat som tillhör honom." Eller vad det nu var... Men du har ju mina ex så lite begär har jag fortfarande om du ursäktar.

Borta bra men hemma bäst! Jag längtar alltid hem till musiken när jag är borta.

[musicalPeople]

I den här tråden är det några som fört fram tesen att dom moderna musikanläggningarna är så "bra" att dom förändrar ljudet på ett sådant sätt att det inte blir roligt att lyssna. Det är en lite besynnerlig tes eftersom att en anläggning som förändrar ljudet till att bli något annat än det som finns på inspelningen, inte kan betraktas som bra. Jag tror att många blandar ihop systemegenskaper med egenskaper som finns på inspelningen och påverkan från lyssningsrummet. Idag är många inspelningar hårt komprimerade och det påverkar inte bara dynamikomfånget på själva låten utan även enskilda instrument påverkas och förvrängs. Särskilt bastrummor och liknande instrument med kraftig dynamik. Blåsinstrument påverkas inte i samma utsträckning.

[calle_jr]

I den här tråden är det några som fört fram tesen att dom moderna musikanläggningarna är så "bra" att dom förändrar ljudet på ett sådant sätt att det inte blir roligt att lyssna.

Ponera musik som är mixad och mastrad på en artists egen laptop, och direktdistribuerad via nån streamingtjänst.

Om man spelar upp ett sådant material i en riktigt potent anläggning så kan det låta hursomhelst. Och framför allt helt annorlunda än artisten tänkt sig.

Tillsynes "perfekta" digitala mixningar kan låta artificiellt, plastigt och oharmoniskt. I en högupplöst anläggning blir sådana digitala skavanker oerhört irriterande.

Nu har inte jag en riktigt potent anläggning i jämförelse, men jag har hört många sådana exempel i mitt eget hem.

Jag tror det är utifrån det synsättet du ska tolka "tesen".

[musicalPeople]

Ponera musik som är mixad och mastrad på en artists egen laptop, och direktdistribuerad via nån streamingtjänst.

Om man spelar upp ett sådant material i en riktigt potent anläggning så kan det låta hursomhelst. Och framför allt helt annorlunda än artisten tänkt sig.

Det var ett krystat exempel. Det är inte troligt att en laptop och distribution via en streamingtjänst kommer att påverka resultatet av mix/mastring. Däremot kommer högtalarna och akustiken i det rum som används för mix/mastring att påverka resultatet. T.ex. om HT och akustik ger en överdriven basåtergivning så kommer ljudteknikern att korrigera för det genom att sänka basen vilket leder till svag basåtergivningen i en neutral anläggning i ett rum med god akustik.

Tillsynes "perfekta" digitala mixningar kan låta artificiellt, plastigt och oharmoniskt. I en högupplöst anläggning blir sådana digitala skavanker oerhört irriterande.

Nu har inte jag en riktigt potent anläggning i jämförelse, men jag har hört många sådana exempel i mitt eget hem.

Jag tror det är utifrån det synsättet du ska tolka "tesen".

Det finns inga ”till synes perfekta digitala mixningar som låter artificiellt, plastigt och oharmoniskt”. Om inspelningen har den typen av brister så är de också synliga vid en analys av musikproduktionen, förutsatt att det inte låter som det ska göra med just den aktuella genren.

Men du har rätt i att det ofta är lättare att upptäcka bristfälligt producerat album på en musikanläggning av det ”transparenta” typen än på en anläggning som har egna brister som döljer bristerna i musikproduktionen.