Hur högupplöst får det vara innan det blir för mycket....

[Taxmannen]

Postproduktionen är väl som vanligt en stor bov i dramat. Jämför med film/bild där man tillför artificiell skärpa för att det skall stå ut och kännas skarpare, men man kan aldrig tillföra information som inte finns i ursprungsmaterialet.

[Apexorca]

”Mer information” är det samma sak som högupplöst?

Gles jazz innehåller betydligt mindre information än hårdrock. Betyder det att Jazz är lågupplöst och hårdrock är högupplöst?

Jag ser det såhär.

Om jag har tex. 1 sek på mig att spela in ett instrument och har en upplösning som är dålig kommer det att bli begränsningar i hur mycket information som kommer med under denna sekund. Det kommer att påverka upplevelsen negativt gentemot hur det lät i verkligheten. Det kan vara information om detaljer, dynamik mm som helt enkelt inte kommer med i inspelningen.

Om jag under samma sekund spelar in med en hög upplösning kan det lagras mer information om hur originalljudet låter och chansen at återge det mer likt sanningen ökar.

Innehåller Jazz mindre information än hårdrock? I så fall varför och på vilket sätt?

Jag tror det handlar mer om på vilken nivå men hämtar in ljudet i så fall. Hur många kanaler man vill fylla när an spelar in. Man skulle nog kunna kräma ut fruktansvärt mycket information bara ut basfiolen. Säkert så att det räcker och blir över för alla format vi i dag har tillgång till. Det handlar nog om hur mycket detaljer vi vill ha med. Tappande fingertoppar, knarr från stol, lådljuden från olika delar av lådan, akustik, andning från musiker mm, mm. Allt detta tillhör ju faktiskt musicerandet och tar plats i en inspelning.

[Harryup]

Jag kopplar inte ihop frekvensgång med upplösning på det sättet att det är det som skiljer 16/44 mot 24/96.

Och i synnerhet inte ålder med "vad som räcker". Med digitalteknik så finns det massor med timing frågor och hur man bygger filter osv. Sen är det ju så att en "dålig" apparat med teknisk bättre möjlig upplösning inte behöver låta "bättre" än en annan väldesignad apparat med lägre teoretisk upplösning.

Mycket av klassisk musik innehåller verkligen inte särskilt höga frekvenser en bit ner i konsertsalen. För mig personligen spelar det ingen roll om det är olika mastringar och det är därför man kanske föredrar en 24/96 version eller inte, för min del är det väsentliga att kunna spela den version som man tycker låter bäst. Samma som med SACD, en del föredrar formatet medans andra ser till det tekniska och det går t.ex. hitta massor med artiklar och mätningar där man redovisar ökad dist på SACD. Men om det nu ändå är så att det låter bättre för mig med en sådan version så är det en poäng att kunna spela den.

Så vad som behövs rent teknisk och vad som låter bäst för mig tar jag det väldigt lätt på. Men just frekvensgång mellan olika digitala upplösningar ser jag inte ens som intressant att se på som en enskild parameter.

/Harryup

[new order]

Kan det vara så att gles musik (som ex.vis jazz och annan form av akustisk musik) är lättare att få att låta bra just på den grunden att den är "glesare" och med mindre instrument än vad hårdrock har. Hårdrock brukar ju vara notoriskt dåliga inspelningar med glimrande undantag. Men jag undrar om det inte är mer ett dynamikproblem än vad det har med upplösning att göra. Alltså fel människor bakom spakarna.

[conan]

Egentligen är det väl musiken man vill åt så att den låter bra och engagerande. Helst ska alla skivor man har låta bra. Helst hade jag haft dem i så hög upplösning som möjligt förutom i dess originalutgåva. Anläggningen hemma måste förstås klara av det annars är det bättre att köra lägre upplösning.

[Apexorca]

Kan det vara så att gles musik (som ex.vis jazz och annan form av akustisk musik) är lättare att få att låta bra just på den grunden att den är "glesare" och med mindre instrument än vad hårdrock har. Hårdrock brukar ju vara notoriskt dåliga inspelningar med glimrande undantag. Men jag undrar om det inte är mer ett dynamikproblem än vad det har med upplösning att göra. Alltså fel människor bakom spakarna.

Upplösning har väl med alt att göra även dynamiken. Det blir i alla fall bättre microdynamik om det är inspelat med bättre upplösning. Iom att informationen ökar så kommer mer information omljudet att bli tillgänglig. Formatet vet ju inte om det skall vara annat än tex dynamikinformation som skall hanteras. Den tar ju den information den får.

Håller med om att inspelningens kvalitet i övrigt är mer avgörande om det låter musikaliskt och bra än bara upplösningen. Upplösningen skall ju vara ett verktyg att ta till när man gjort hantverket klar, så att man kan få med så mycket som möjligt av detta hantverk.

Upplösningen i säg sätter ju ingen karaktär på ljudet, den bara hanterar mer information om hur inspelningen lät. Men kan de bakom spakarna inte hanteras den informationen blir det ju ändå inte bra, så klart, men det kan ju inte upplösningen hjälpa.

[new order]

Upplösning har väl med alt att göra även dynamiken. Det blir i alla fall bättre microdynamik om det är inspelat med bättre upplösning. Iom att informationen ökar så kommer mer information omljudet att bli tillgänglig. Formatet vet ju inte om det skall vara annat än tex dynamikinformation som skall hanteras. Den tar ju den information den får.

Håller med om att inspelningens kvalitet i övrigt är mer avgörande om det låter musikaliskt och bra än bara upplösningen. Upplösningen skall ju vara ett verktyg att ta till när man gjort hantverket klar, så att man kan få med så mycket som möjligt av detta hantverk.

Upplösningen i säg sätter ju ingen karaktär på ljudet, den bara hanterar mer information om hur inspelningen lät. Men kan de bakom spakarna inte hanteras den informationen blir det ju ändå inte bra, så klart, men det kan ju inte upplösningen hjälpa.

Vi tolkar ordet högupplöst på lite olika sätt märker jag. Sätter inget rätt eller fel i det hela utan noterar det bara. Här kommer jag ifrån och min definition. Ta en dataskärm t.ex. (jämförelsen kan halta men spela med lite ), där har vi ju upplösning i form av de pixlar skärmen klarar av att visa. Sedan finns det andra data som ex.vis dynamisk kontrast. Förmåga att visa svartaste svart och vitaste vitt. I min värld så behöver det ena inte inkludera det andra. Jag har hört musksystem som varit transparanta och högupplösta men med en dynamik som i stort sett uteblivit. De två parametrarna hör ihop men det är inte alltid det går hand i hand.

[Bebop]

Om du hör skillnad på Mahler i 24/96 mot 16/44 så vågar jag sätt en stor summa pengar på att det är olika mastringar som du jämfört.

Så kan det vara men då är det ju ändock skillnad. Jag har både allt från 16/44 upp till 24/176 samt DSD-filer tagna direkt från samma masterband som sedan getts ut på skivor där jag har även skivutgåvorna. Jag spelar bara musik, inte med pengar. Om du är intresserad av att jämföra själv kan du ladda ner lite olika format här.

Det kan också vara så att din anläggning inte är tillräckligt vass för att höra skillnaderna

[musicalPeople]

Då är det kanske det de gör nuförtiden, lägger till s.k. imponatoreffekt och det gillar jag inte.

Har ett hyfsat system och hör skillnader på digitalt vs. analogt och gillar det analoga även om jag tycker det digitala också låter hyfsat bra. Så det blir inga nya inköp a la rör till huvudanläggningen och visst kan akustiken förbättras men det var kanske inte det jag syftade på i första hand, men tack för tipset.

Att analogt (jag antar att det är vinyl det handlar om) låter bättre kan bero på det som jag skrev om i förra inlägget, alltså mastring. Själv spelar jag inte vinyl men det sägs att vinylen får en bättre mastring.

Cd mastras för att användas i alla möjliga system och situationer, bärbara musikspelare som används på tunnelbanan, bilstereo som man lyssnar på i bilköer etc. Vinyl mastras för att spelas i en komplett hifi-anläggning och det kan göra att producenten är lite varsammare vid masting av vinylen, men man ska nog vara försiktig med att överskatta detta. Det kostar pengar att mastra ett album så det är nog inte alltid som det görs särskilda mastingar för vinyl av kostnadsskäl.

Om du har många vinyler från70-80 talet så finns det nog stor chans att dom är bättre mastrade än dom cd-skivor som du köpt under senare år.

Gillar inte heller dåliga inspelningar och söndermastrade produktioner. Om de där nu ska lura oss att gilla ljudet så som jag tycker att det blivit för mycket av på senare tid så vill jag inte vara med längre, det räcker med att blivit lurad fram till nu

/byZan

Du är inte ensam om att ha tröttnat på söndermastrade produktioner. Idag finns det t.o.m. människor som jobbar i musikbranschen som tröttnat på det och jobbar för att försöka minska problemet.

[musicalPeople]

Jag ser det såhär.

Om jag har tex. 1 sek på mig att spela in ett instrument och har en upplösning som är dålig kommer det att bli begränsningar i hur mycket information som kommer med under denna sekund. Det kommer att påverka upplevelsen negativt gentemot hur det lät i verkligheten. Det kan vara information om detaljer, dynamik mm som helt enkelt inte kommer med i inspelningen.

Om jag under samma sekund spelar in med en hög upplösning kan det lagras mer information om hur originalljudet låter och chansen at återge det mer likt sanningen ökar.

Innehåller Jazz mindre information än hårdrock? I så fall varför och på vilket sätt?

Jag tror det handlar mer om på vilken nivå men hämtar in ljudet i så fall. Hur många kanaler man vill fylla när an spelar in. Man skulle nog kunna kräma ut fruktansvärt mycket information bara ut basfiolen. Säkert så att det räcker och blir över för alla format vi i dag har tillgång till. Det handlar nog om hur mycket detaljer vi vill ha med. Tappande fingertoppar, knarr från stol, lådljuden från olika delar av lådan, akustik, andning från musiker mm, mm. Allt detta tillhör ju faktiskt musicerandet och tar plats i en inspelning.

Det jag syftade på är PCM-kodad musik. Gles jazz kräver inte lika hög bitrate som t.ex. hårdrock som är väldigt komplex. Det gör att det inte blir lika mycket information vid inspelning av jazz som vid inspelning av hårdrock. Min poäng är att informationsmängden inte avgör upplösningen.

Visst är det så att en lågupplöst mikrofon inte kommer att fånga lika mycket information som en högupplöst. Idag finns det mikronfoner som har en upplösning runt 100 dB. Tyvärr så utnyttjar inte musikproducenten den höga upplösningen fullt ut utan dom väljer att dynamikkomprimera produktionerna vilket gör att den verkliga upplösningen (eller mer korrekt dynamikomfånget) blir ganska låg.

Edited June 14, 2015 by musicalPeople

[pärr]

Kul tråd ByZan,

Vi går på konserter så ofta vi kan. Oftast Berwaldhallen eller konserthuset i Sthlm. Konserthuset har vi stam-biljetter på.

Men Berwaldhallen är i särklass bäst av alla arenor jag har varit på gällande akustik här på hemmaplan. Jag hade f.ö en gammal svärfar som var inspelningstekniker på Sveriges Radio (SR) så därav alla år i sweetspot från olika positioner i den hallen.

Jag har dock svårt att ta till mig denna tråd. Ärligt, och det är inte ByZans fel, som ändå väckte en intressant fråga. Det verkar ha blivit väldigt politiskt korrekt helt plötsligt på Euphonia att musiken är det viktiga. Gott så. Det är ju bra. Men vad jag förstår så sitter här xxx antal personer med anläggningar för 1. 000.000 + och avsevärt mer..

Min fråga är varför? Är det för att man vill få samma känsla som i en konsertsal? Lyckas man med det? På Konserthuset i Sthlm där jag lyssnat på 100+ symfonier så har dom problem med en "ringning" i taket som antagligen bara vi Euphonianer kan höra. Jag är superkänslig för "oljud". Investerar man så ohyggligt mycket för att komma i närheten av detta oljud... Jag menar att vill man nu ha så mycket musikaliskt känsla som verkar vara det korrekta här så kan man komma undan med 50.000 och få fantastiskt ljud. (eller musik ??). Tro mig. Allt annat pekar åt ett annat håll och då hamnar man möjligen på det ni Euphonianer kallar "högupplöst"... Varför hyckla.... Jag läser i diverse trådar att ni gillar häftig utrustning... och ni visar det gärna också, men det har styrt över från ljud till musik vad jag sett det senaste året...

Ett bra exempel är när jag själv satt 2,5 meter från Roland Pöntinen och Tamsin Woley Cohen för något år sedan. Tamsin spelade på en Stradivarius från 1721 och det var en upplevelse som heter duga även om det var i en helt fel källarlokal som gav fel klang. Gav det Stradivariusen full tillkännagivelse eller var det bara dålig klang i den lokalen tillsammans med Rolands flygel ??

Vi var glada för att fått lyssna på detta fantastiska instrument men jag blev än gladare när jag lyssnade på den hemma via en nedladdad fil som jag fick mig tillsänt.. och ja, sannolikt något mer "högupplöst" än vad jag upplevde i den felaktiga och stumma cementkällarlokalen... Så en long story kokar ner till att visst bör det vara så högupplöst som möjligt...

PS: Upplösning för mig, för att förtydliga, är att få ut detaljer ur musiken såsom musikerna vill att det ska höras / förmedlas, inte vad en konsertlokal begränsar musikernas förmåga och inövade sätt att försöka återge det på ett sätt som inte var tänkt

/Pärr

Edited June 15, 2015 by pärr

[calm]

Jag tycker att jämförelse med bild kan vara relevant i bland. Tänk er ett fotografi taget med en kamera med högsta förmåga att återge alla färger och kontraster som sedan processas med digital fulländning. Sedan visas fotot i stor förstoring. Anta att du varit på platsen där fotot är taget. Stämmer fotot med din minnesbild och kan du känna att du återvänt dit? Eller upplever du att fotot är för brilliant med färger som inte känns äkta? Är kontrasterna så som du upplevde dem och ljuset och dagrarna?

Jag kan ibland uppleva att det blir för perfekt, dvs jag får inte den där riktiga närvarokänslan. Min blick flackar mellan detaljer i bilden och jag känner inte igen den upplevelsen jag fick på plats. Har bilden blivit för perfekt? Visserligen stämmer den säkert om man tänker på detaljerna,men var detaljerna så framträdande?

Lite så kan jag känna när jag hör ett system som levererar med full perfektion, men saknar den där närvarokänslan.

Calm

[Vox]

Tänk er ett fotografi taget med en kamera med högsta förmåga att återge alla färger och kontraster som sedan processas med digital fulländning. Sedan visas fotot i stor förstoring. Anta att du varit på platsen där fotot är taget. Stämmer fotot med din minnesbild och kan du känna att du återvänt dit? Eller upplever du att fotot är för brilliant med färger som inte känns äkta? Är kontrasterna så som du upplevde dem och ljuset och dagrarna?

Calm

Precis så upplever jag skillnaden mellan analog och digital återgivning av musik. Digitalt återgiven musik är för mig som digitala bilder - det blir för skarpt och färgglatt. Låter helt enkelt så bra att det i mina öron inte blir naturligt. Min värld är inte sådan utan mer analog med lite oskärpa, darriga konturer, bakgrundsbrus m.m.

[MatsT]

Visst är det så att en lågupplöst mikrofon inte kommer att fånga lika mycket information som en högupplöst. Idag finns det mikronfoner som har en upplösning runt 100 dB. Tyvärr så utnyttjar inte musikproducenten den höga upplösningen fullt ut utan dom väljer att dynamikkomprimera produktionerna vilket gör att den verkliga upplösningen (eller mer korrekt dynamikomfånget) blir ganska låg.

Du har i ett par inlägg graderat upplösning i dB, det kan man inte göra!

Upplösning påverkas förutom av antal bitar (om vi avser digital upplösning) även av sampligsfrekvens och jitter. T.ex lär 24 bitar och 16kb/s inte låta bra även om bruset är lågt. Det man mäter i dB är störavstånd.

[musicalPeople]

Du har i ett par inlägg graderat upplösning i dB, det kan man inte göra!

Upplösning påverkas förutom av antal bitar (om vi avser digital upplösning) även av sampligsfrekvens och jitter. T.ex lär 24 bitar och 16kb/s inte låta bra även om bruset är lågt. Det man mäter i dB är störavstånd.

Jo, det kan man och det gör man.

När det gäller ljud så anges upplösning i decibel medan bandbredd anges i hertz. Skillnaden mellan upplösning och bandbredd är ungefär som skillnaden mellan längd och vikt.

Du har skrivit 24 bitar och 16kb/s. Jag vet inte vad du menar med det, kanske är det så att du skrivit fel och tänkt att det skulle stå 24 bitar och 16 kHz?

16 kHz ger en bandbredd på 0-8 kHz analogt. Den bandbredden täcker inte hela audiområdet, men den räcker till för att användas inom telefoni eller liknande tillämpning och med hög upplösning så blir ljudet klar och tydligt.

Edited June 15, 2015 by musicalPeople

[calle_jr]

Tänk er ett fotografi taget med en kamera med högsta förmåga att återge alla färger och kontraster som sedan processas med digital fulländning. Sedan visas fotot i stor förstoring. Anta att du varit på platsen där fotot är taget. Stämmer fotot med din minnesbild och kan du känna att du återvänt dit? Eller upplever du att fotot är för brilliant med färger som inte känns äkta? Är kontrasterna så som du upplevde dem och ljuset och dagrarna?

Jag kan ibland uppleva att det blir för perfekt, dvs jag får inte den där riktiga närvarokänslan. Min blick flackar mellan detaljer i bilden och jag känner inte igen den upplevelsen jag fick på plats. Har bilden blivit för perfekt? Visserligen stämmer den säkert om man tänker på detaljerna,men var detaljerna så framträdande?

Jag förstår vad du menar, och jag minns filmen Vertical Limit som hyllades för sin fina bildkvalitet.

Men när videoprocessorer och projektorer hade utvecklats så kunde man se "studion" i de hisnande klättringsscenerna.

När jag såg filmen på en "tidsenlig" skärm så var filmen ohyggligt spännande, men när upplösningen i hårdvara sprungit förbi så försvann hela upplevelsen.

Man får inte sällan samma effekt där man "hör studion" i (moderna) inspelningar.

Så, vill vi det?

Svaret är Ja!

Det ställer högre krav på ljudtekniker att trolla bort syntetiska skarvar och att få ihop en samhörande rumskänsla i mixningen.

Jag tycker det är oerhört viktigt för den upplevda äktheten.

Jag är inte alls lika känslig när man använder traditionell analog inspelningsteknik, mixning och mastring.

Jämför producenten Peter Moores inspelning av Cowboy Junkies i Holy Trinity Church!

[pärr]

Jag tycker att jämförelse med bild kan vara relevant i bland. Tänk er ett fotografi taget med en kamera med högsta förmåga att återge alla färger och kontraster som sedan processas med digital fulländning. Sedan visas fotot i stor förstoring. Anta att du varit på platsen där fotot är taget. Stämmer fotot med din minnesbild och kan du känna att du återvänt dit? Eller upplever du att fotot är för brilliant med färger som inte känns äkta? Är kontrasterna så som du upplevde dem och ljuset och dagrarna?

Jag kan ibland uppleva att det blir för perfekt, dvs jag får inte den där riktiga närvarokänslan. Min blick flackar mellan detaljer i bilden och jag känner inte igen den upplevelsen jag fick på plats. Har bilden blivit för perfekt? Visserligen stämmer den säkert om man tänker på detaljerna,men var detaljerna så framträdande?

Lite så kan jag känna när jag hör ett system som levererar med full perfektion, men saknar den där närvarokänslan.

Calm

Calm,

Ditt inlägg är utmärkt i denna ByZans tråd. Jag delar din uppfattning helt. Vad jag tycker är lustigt, och möjligen måste förtydliga, och då har jag har bara varit här sedan 2004, är att Euphonia har ändrats. Jag skriver sporadiskt på 6 olika forum i världen under helt olika "nicks" och kan känna att Euphonia är det mest korrekta. Man bör tycka ungefär lika. Var finns dynamiken till diskussion. ?? Högt och lågt ni vet. Jag kan vara en trist skit (fullt medveten om det) som skriver provocerande men jag märker på andra ställen i världen att det blir utvecklande.., Man lär sig kanske något, jag, dom, vi alla.

Högupplöst musik må vara en feldefinition av ByZan från början som också väl framkommit, men jag tror vi förstår vad han menade. Svaret är väl snarare så att dom av oss, undertecknad inkluderad, som köper alltför dyra (tyvärr) cd-riggar och musikservrar gör väl inte det för att få höra återgivningen från en skitig blus i ett garage med all dist och kringljud. Ju bättre anläggning och ju mer dist i original ju mera outhärdligt blir det Det kan både MSB och tex dCS intyga. Oftast låter det bättre i reproducerat format, så varför betala hiskeliga summor för att inte få höra den skitiga bluesen som den lät när man stod där och diggade. Det var det jag menade med att en anläggning för 50.000 kommer närmare sanningen ibland. Jag är själv en del i detta och kan anklagas för att hyckla, men jag å andra sidan, tvärt emot er som nu inte gillar ljud, gillar både ljud och musik.

Jag lyssnar mycket live, betydligt mer än vad flertalet tror.. Vi 08-or har en del att välja på tack och lov. Det ska vi vara grymt tacksamma för. Nästa konsert i ordningen blir Billy Idol på Gräna Lund den 28 Juni. Tyvärr är jag övertygad om att jag lyssnar på honom bättre hemma. Men jag missar närvaron och feelingen och hans "mooves"... Finns inte på DSD på det sättet även om det i sig råkar vara mer högupplöst är 16/44.1 Just det ja, vad var högupplöst nu igen...

/Pärr

[calle_jr]

Man bör tycka ungefär lika.

När jag läser inläggen så framkommer tydligt en lång rad nyanser, verkliga, tänkvärda och sanna upplevelser utan bullshit.

Inte alls grått som du läser ut. Jag vet inte vem du menar med "er" som du skriver emellanåt, ungefär som till en myndighet.

I övrigt uppskattar jag dina erfarenheter och allt du delger

[calle_jr]

Svaret är väl snarare så att dom av oss, undertecknad inkluderad, som köper alltför dyra (tyvärr) cd-riggar och musikservrar gör väl inte det för att få höra återgivningen från en skitig blus i ett garage med all dist och kringljud.

Aha :pollett:

Upplösning är en något olycklig benämning som påpekats av flera. Det gör att man blandar ihop det med upplösning tror jag

Jag uppfattade det som byZan och calm diskuterade hemma hos calm handlar om klangbalans och förhållandet briljans-värme, inte upplösning.

Oavsett hur bra anläggning och rum man har så är detta en _mycket_ svår balansgång om man har ett brett musikval. Det blir ju ännu svårare om systemet tweakas på tå med wings och hela köret i stället för att vara lite ruff och överslätande.

[calm]

Aha :pollett:

Upplösning är en något olycklig benämning som påpekats av flera. Det gör att man blandar ihop det med upplösning tror jag

Jag uppfattade det som byZan och calm diskuterade hemma hos calm handlar om klangbalans och förhållandet briljans-värme, inte upplösning.

Oavsett hur bra anläggning och rum man har så är detta en _mycket_ svår balansgång om man har ett brett musikval. Det blir ju ännu svårare om systemet tweakas på tå med wings och hela köret i stället för att vara lite ruff och överslätande.

Jag skulle säga att diskussionen handlade om för detaljrika system, för utmejslade för att likna verkligheten. Lägger man till analytisk kyla så blir det ändå värre. Då överträffar man verkligheten och ljudet blir artificiellt. Visst börjar detta i inspelningstekniken men förstärks genom att systemet idag kan leverera helt perfekt utan minsta distorsion. Vi pratar här om olika parametrar som jag har svårt att sätta namn på, men där jag tycker att den rumsliga känslan går bort i hanteringen. Balansen är en del men reflektioner är en annan och sammantaget blir det fel slutresultat. Alltför detaljrikt och oengagerat med alltför lite instrumentala interaktionen och klanger.

Min jämförelse med fotografi har lite samma tema där det pågår en diskussion om äkthet eller digital lightroom make up.

Calm

[calle_jr]

Jag skulle säga att diskussionen handlade om för detaljrika system, för utmejslade för att likna verkligheten.

OK. Farligt.

Pärr har ju då en klar poäng i varför vi ena stunden förförs av detta och spenderar alla våra medel, och nästa stund tycker det blir för mycket.

Men jag tycker inte problemet ökar med bättre anläggning, snarare tvärtom för modern hifi. Det blir svårare, men inte sämre, och visst, en 70-tals rock'n'roll-stereo kan låta bekymmersfritt.

Med blod, svett och tårar kan man uppleva båda världar i samma system. Jag tror både du och byZan är där eller nära. Kanske den berömda bergskammen

Jag är absolut inte där, men jag strävar dit. Zigzag.

[Apexorca]

Jag tycker inte dyrare anläggningar eller produkter generellt är sämre än billiga. Dock är de olika karaktärer mellan olika system i alla prisklasser.

Är man noga och väljer sitt system efter sina ideal kommer man att få en bättre anläggning om det är dyrare produkter än billigare. Jag har testat valt alla mina produkter efter mitt ljudideal.

Men jag kan tycka tycka att produkter som kostar som mina låter mer kliniskt torrt utan musikalitet som griper tag i mig. Men det är ju med mina öron det är så.

Jagh tycker tex MSB, SF , Krell, Nordost är raka motsatsen till vad som beskrivs som problem med olika system i denna diskussion.

Har man ett system där man tycker det är ett problem med det som diskuteras här kanske man valt produkter man inte tycker stämmer med sitt ljudideal?

[Guest musicus]

Hittade den från tidigare The Audio Critic, som setter fingret rett bra på var man vil med sin stereo, vem av dom bedrar sig selv eller har mest rett??

Några gånger siger ett bilde mer enn 1000 ord, her kommer tre...

mvh

Edited June 16, 2015 by musicus

[Guest musicus]

Nån som känner igen sig? har man hamnat her, borde man ta sig en allvarlig funderare....

mvh

[Guest musicus]

Den her kunde jag smile lite genkännande till, båda för egen och bekantas räkning, den dagen bestämda jag mig för at sätta ny hifi kurs i livet...

mvh

[Guest musicus]

Som en personlig kommentar til de foregående bilderna så mener jeg det til tider kan väre for mye fokus på upplösning, när det blir "bättre" enn värkligheten tappar jag interesset och gör jag mig mina egna tankar, bl.a om vart jag, branschen och hifimiljöen vil, det er också modesvängningar innen hifi, och mode er kostbart!!

För mig er det viktigaste at musiken förmedlas överbevisande och känslomässig träffande, sen kan man sammenlikna med ett foto eller målad tavla, både förmedlar en bild med intryck och upplevelser etc... sen er det smak och behag som avgör hur man väljer det som träffer en....

Ett påstående, det bedrivs to grenar av sporten hifi her, dom som lyssnar til musiken! och dom som lyssnar til apparaterna!, inte like säker på at alla vet vilken gren dom utövar dog, vilket illustreras godt i bilderna ovanför.....envar får selvsagt välja sin approach, inget er mer fel eller rätt enn det andra, men tyckte mig läsa her inne nånstans at det var blivit för mycket fokus på apparaterna och inte tillräckligt på musiken, jag istämmer

mvh

Edited June 16, 2015 by musicus

[calle_jr]

Har man ett system där man tycker det är ett problem med det som diskuteras här kanske man valt produkter man inte tycker stämmer med sitt ljudideal?

Det är vanligare att det är blod, svett och tårar som ska till. Inte nya apparater.

Samtliga produkter du nämner kan vara skitsvåra att få till, förutom kanske MSB som jag inte känner till.

Flera kan intyga att det har låtit sämre hos mig direkt efter en uppgradering än före. Men månader senare är det åtminstone inte en relativ försämring.

Det är vätskedrivande och inte alltid kul, t.o.m ångestskapande. Men det lönar sig.

[Apexorca]

Det är vanligare att det är blod, svett och tårar som ska till. Inte nya apparater.

Samtliga produkter du nämner kan vara skitsvåra att få till, förutom kanske MSB som jag inte känner till.

Flera kan intyga att det har låtit sämre hos mig direkt efter en uppgradering än före. Men månader senare är det åtminstone inte en relativ försämring.

Det är vätskedrivande och inte alltid kul, t.o.m ångestskapande. Men det lönar sig.

Ja. Ett system är inte enskilda produkter och skall inte bedömas efter enskilda produkter. Det är hur de funkar ihop som avgör saken. Hemma hos mig, med mina öron funkar dessa produkter ihop. (Vill förtydliga att det inte är de enda produkter som jag tycker fungerar bra ihop).

Visst krävs det några månader för att få saker på plats när man bytt något. Men jag byter inte om jag inte kan få till ett bra/bättre ljud på några dagar. Sedan får det gärna bli bättre ändå efterhand.

Det är lättare att byta och utvärdera produkter om det inte blir för många på en gång. Så har man ett inspelat system man kan väl och byter något visar det sig relativt snabbt vad det går för.

Högtalare tar längre tid att optimera. Mina SF tog nästan 1/2 år innan jag beslutade mig för att inte flytta runt dem mer och vilka inställningar jag skulle ha på delningsfiltret.

[byZan]

Jag skulle säga att diskussionen handlade om för detaljrika system, för utmejslade för att likna verkligheten.

Det var bl a så vi diskuterade och kom in på högupplöst och det gjorde att tråden/frågan blev lite knasig, men det har väl alla förstått nu?

Diskussionen jag och calm hade var intressant och vi konstaterade båda två att vi nog tyckte att det idag är lite för mycket av det goda på bekostnad av det andra, läs nedan.

Jag skulle säga att diskussionen handlade om för detaljrika system, för utmejslade för att likna verkligheten. Lägger man till analytisk kyla så blir det ändå värre. Då överträffar man verkligheten och ljudet blir artificiellt. Visst börjar detta i inspelningstekniken men förstärks genom att systemet idag kan leverera helt perfekt utan minsta distorsion. Vi pratar här om olika parametrar som jag har svårt att sätta namn på, men där jag tycker att den rumsliga känslan går bort i hanteringen. Balansen är en del men reflektioner är en annan och sammantaget blir det fel slutresultat. Alltför detaljrikt och oengagerat med alltför lite instrumentala interaktionen och klanger.

Min jämförelse med fotografi har lite samma tema där det pågår en diskussion om äkthet eller digital lightroom make up.

Calm

Jag säger inte att jag har rätt - men jag tycker så och det har inget med hur och vad jag upplever det hemma i mitt eget system utan mer generellt.

Jag gillar ljud och musik, om det är motsägelsefullt vet jag inte men utan ljud ingen musik

Har idag prylar som jag tycker presterar på topp oavsett genrer men visst skulle det kunna optimeras än mer och visst skulle det kunna optimeras för en viss genrer men någonstans som allätare får man kompromissa även om det är än så lite jag har behövt göra det.

Pärr har ju då en klar poäng i varför vi ena stunden förförs av detta och spenderar alla våra medel, och nästa stund tycker det blir för mycket.

Men jag tycker inte problemet ökar med bättre anläggning, snarare tvärtom för modern hifi. Det blir svårare, men inte sämre, och visst, en 70-tals rock'n'roll-stereo kan låta bekymmersfritt.

Med blod, svett och tårar kan man uppleva båda världar i samma system. Jag tror både du och byZan är där eller nära. Kanske den berömda bergskammen icon_smile_question.gif

Jag är absolut inte där, men jag strävar dit. Zigzag.

Håller med och jag håller mig klamrades fast på rätt sida av bergsväggen tycker jag. Lite rädd för att jag någon gång ska nå toppen, så jag stannar där med ett hyfsat fotfäste. Fast nyfiken som jag är så rör jag mig lite för att kolla runt lite och kanske hitta ett bättre fotfäste och därmed en annan vy, fast egentligen så kanske det är samma vy men sedd ur ett annat perspektiv?

Poängen är kanske att det är för lite inte för mycket.....för lite arbete med att försöka få det att låta naturligt och inte efter vad som ska passa i telefoner, bilar o s v?

/byZan

[calle_jr]

Poängen är kanske att det är för lite inte för mycket.....för lite arbete med att försöka få det att låta naturligt och inte efter vad som ska passa i telefoner, bilar o s v?

Bara man inte blir som musicus strip