Ditt senaste skivinköp...., del 2.

[YYZ]

Butik Bananamoon fick besök under påskvistelse i Örebro.

Härligt tidigt 70-talssound

Platta som helt hade fallit i glömska hos mig

Tidigare på CD. Kommer nog snurra mer nu

Skönt, suggestivt sound

[Bebop]

Lite nyinköp på CD senare tid.

Börjar med Mark Knopfler som alltid är svår att motstå. Det här är oerhört laid back, nästan lite för mycket. Så mycket framträdande gitarr är det inte heller. Men det är vackert som en sommardag. Jag skulle vilja karaktärisera det som engelsk folkmusik mer än något annat. Utgiven på Verve med titeln Tracker

Amerikanska pianisten Vijay Iyer är inte alltid så lättillgänglig på sina tidigare inspelningar på ACT. Nu har han skiftat till ECM och det låter väldigt annorlunda. Mycket melodiöst med vackra klanger. Ljudet är utsökt. Musik i min smak. Trion som består av piano, bas och trumma kallar albumet Break Stuff

Vi behåller trio-formatet men skiftar huvudinstrument till gitarr med Jakob Bro och hans trio. Även detta är förförande vackert där improvisationerna görs med klanger och ackord och små intrikata instick från trummisen och basisten. Ljudet är 5-stjärnigt. Titeln är Gefion som är utgiven på ECM

Lite mer stuns och sväng på pianot levererar italienska mästerpianisten Enrico Pieranunzi med sin trio på Stories. Kompet är förstklassigt från all-star musikerna Scott Colley och Antonio Sanchez. Utgiven på CamJazz. Mycket bra pianojazz.

Ännu lite mer spännande blir det på fransk-amerikanska pianisten Jacky Terrassons senaste album Take This. Man vet aldrig riktigt vad Jacky presenterar på sina plattor. Han är en av de största virtuoserna på sitt instrument och med sin kreativa ådra kan det bli väldigt olika anrättningar. Även här är det blandat med förförande vacker tolkning av Miles Davis-låten Blue in Green till en uppochnervänd version av Paul Desmonds Take Five. Däremellan lite Beatles, samba samt original. Albumet har fått full pott av fler recensenter. Jag har bara kommit till en fyra ännu, men den växer som bra musik ofta gör. Albumet är betitlat Take This, utgiven på Impulse! med skiftande sättningar.

I år är det 100 år sedan Billie Holiday tog sina första andetag. Det uppmärksammas med lite olika återutgivningar men det är också kul att dagens stjärnor tar sig an hennes sånger och ger dem sina tolkningar. Cassandra Wilson tillhör de som gör så med albumet Coming Forth by Day. Jag har inte lyssnat på det än men jag tvivlar på att hon gör mig besviken. Hon har tidigare ingått i Blue Note's stall men här har hon växlat till Sony-lägret på skivmärket Ojah vilket i sig kan ge en annorlunda klang.

Lite blues och folkrock levererar Boz Scaggs på en av sina klassiker som bär titeln Boz Scaggs. Den är inspelad redan 1969 efter att han lämnat Stockholm där han huserade ett tag på 60-talet. Detta album innehåller två silverdiskar. En med originalmastringen från 1969 och en ommastring gjord 1977. Jag har bara lyssnat på originalmastringen och är helt nöjd med den. Plattan är släppt på lite olika etiketter. Om jag minns rätt kom första Europaoriginalen på Polydor. Den här är stämplad Edsel/Rhino. Gamla minnen poppar upp...

Slutligen lite akustisk jazz med nestorn Doug MacLeod. Ackustisk gitarr, ståbas och mest vispar bak trummorna ger det karaktäristiska soundet från Doug. Inget nytt under solen och det är bra det. Doug MacLeod överaskar inte på annat sätt än att det är ett helgjutet album i hans bekanta bluesfåra. Exactly Like This har han kallat albumet och som vanligt är det Reference Recordings som spelat in. Ljudet är som vanligt 5-stjärnigt.

[lindome]

Efter rekommendation från Bebop

Hittade denna LP på Mo-Fi i mint condition! Lite Art Pepper

[calle_jr]

I år är det 100 år sedan Billie Holiday tog sina första andetag. Det uppmärksammas med lite olika återutgivningar men det är också kul att dagens stjärnor tar sig an hennes sånger och ger dem sina tolkningar. Cassandra Wilson tillhör de som gör så med albumet Coming Forth by Day. Jag har inte lyssnat på det än men jag tvivlar på att hon gör mig besviken. Hon har tidigare ingått i Blue Note's stall men här har hon växlat till Sony-lägret på skivmärket Ojah vilket i sig kan ge en annorlunda klang.

http://imageshack.com/a/img907/967/Nz2wZ3.jpg

Jag har lyssnat igenom den två gånger eftersom jag somnade första gången.

Andra gången kunde jag inte kom fram till annat än att det är ett hån mot Billie Holiday.

Det är ett mycket bra urval, men jag spelar mycket, mycket hellre originalen.

[Bebop]

Jag har lyssnat igenom den två gånger eftersom jag somnade första gången.

Andra gången kunde jag inte kom fram till annat än att det är ett hån mot Billie Holiday.

Det är ett mycket bra urval, men jag spelar mycket, mycket hellre originalen.

Jag lyssnade igår kväll och jag sammanträffade med min kompis Nisse idag. Vi tyckte den var mycket bra. Suggestivt med spännande klanger. Skulle den låtit som Billie Holiday hade det knappast motiverat ett inköp.

Så kan det vara med olika smak. Jazzen bygger på att tolka, inte kopiera. Väntar nu med spänning på José James bidrag av nya tolkningar av hennes musik.

[Hans-Tommy]

Jag har lyssnat igenom den två gånger eftersom jag somnade första gången.

Andra gången kunde jag inte kom fram till annat än att det är ett hån mot Billie Holiday.

Det är ett mycket bra urval, men jag spelar mycket, mycket hellre originalen.

Hej

Jag rekommenderar att du skaffar Wimp så slipper du gå på nitlotter . Både Cassandra och Jose finns på Wimp. tyvärr finns inte ECM

Hälsar Tommy

PS även Billie H finns där. Ds

[calle_jr]

Vi tyckte den var mycket bra.

?

Jag gillar inget av det hon gjort (av det jag hört såklart), men tänkte att med så bra material kan det inte gå fel.

Klangerna kan jag nog instämma om. Det slog mig också.

Jag fixar inte CW. Det är för svalt. Ingen nerv.

Jag rekommenderar att du skaffar Wimp så slipper du gå på nitlotter

Ja, kanske. En del skivor köps efter att jag lyssnat hemma, en del i butik, en del hos nån annan. Men (lite för många kanske) är impulsköp/chansningar ?

[Bebop]

?

Jag gillar inget av det hon gjort (av det jag hört såklart), men tänkte att med så bra material kan det inte gå fel.

Ungefär som mitt förhållande till Elvis som jag har svårt att ta till mig oavsett vad han sjunger.

[Engelholm Audio]

Slutligen lite akustisk jazz med nestorn Doug MacLeod. Ackustisk gitarr, ståbas och mest vispar bak trummorna ger det karaktäristiska soundet från Doug. Inget nytt under solen och det är bra det. Doug MacLeod överaskar inte på annat sätt än att det är ett helgjutet album i hans bekanta bluesfåra. Exactly Like This har han kallat albumet och som vanligt är det Reference Recordings som spelat in. Ljudet är som vanligt 5-stjärnigt.

http://imageshack.com/a/img633/3825/RMoFHC.jpg

Men vad händer med rösten i spår 7, "Run with the devil"? Nån som leker med höger/vänster-centringen?

[Bebop]

Men vad händer med rösten i spår 7, "Run with the devil"? Nån som leker med höger/vänster-centringen?

Den låten finns inte på ovanstående album...

[Apexorca]

Detta river om gott i skinnet.

Marilyn Manson har mycket bra och en tydlig egen stil. Denna platta kan man inte slappa till. Den kräver engagemang. Fantastiskt snyggt gjord med superbra ljud.

Hitta inga dåliga spår, bara bra.

The Pale Emperor

Vill man höra om stereon klarar av maffigt stor ljudbild? Testa denna.

Edited April 22, 2015 by Apexorca

[Engelholm Audio]

Detta river om gott i skinnet.

Marilyn Manson har mycket bra och en tydlig egen stil. Denna platta kan man inte slappa till. Den kräver engagemang. Fantastiskt snyggt gjord med superbra ljud.

Hitta inga dåliga spår, bara bra.

The Pale Emperor

Vill man höra om stereon klarar av maffigt stor ljudbild? Testa denna.

:o :o

Kul!

[Engelholm Audio]

Den låten finns inte på ovanstående album...

Hmm...jag hade redan kommit in på nästa album på Spotify och Run With the Devil är med på plattan innan, There's a Time från 2013.

Inte konstigt du inte hittar den på "Exactly Like This".

My bad.

Men faktum kvarstår att det är en orolig inspelning av rösten.

[calle_jr]

Senaste inköp;

• Bruckner, Concertgebouworkest, Amsterdam, Bernard Haitink - Symfonie Nr. 4 "Romantische Sinfonie" (Philips - 835 385 LY) LP, Album
  
• Nielsen / Chicago Symphony, Jean Martinon - Symphony No. 4 "The Inextinguishable" - Helios Overture (RCA Victor Red Seal, RCA Victor Red Seal - LSC-2958, LSC 2958) LP, Album 1967
  
• Otis Redding - The Soul Album (Volt, Volt, Volt - VOLT S-413, SD 413, VOLT 413) LP, Album 1966
  
• Dvořák, Herbert Von Karajan, Vienna Philharmonic Orchestra - Symphony No. 8 (Decca, Decca - SXL.6169, SXL 6169) LP 1965
  
• Tchaikovsky, Otto Klemperer, Philharmonia Orchestra - Symphony No. 5 (Columbia - SAX 2497) LP, RE
  
• John Tavener - The Protecting Veil (Bella Union - BELLA447V) LP, Ltd, RE, 180 + CD 2014
  
• Tchaikovsky / Carlo Maria Giulini Conducting Philharmonia Orchestra - Symphony No.6 In B Minor, Op.74 "Pathetique" (Columbia - SAX 2368) LP 1961
  
• Cassandra Wilson - Coming Forth By Day (Ojah Media Group, Legacy, Sony Music - 88875064601) 2xLP, Album 2015
  
• Bruce Springsteen - Greetings From Asbury Park, N.J. (Columbia - KC 31903) LP, Album, RE, RM 2015
  
• Jan Garbarek - Bobo Stenson Quartet - Dansere (ECM Records - ECM 1075) LP, Album 1976
  
• Terje Rypdal - Odyssey (ECM Records - ECM 1067/68) 2xLP, Album 1975
  
• Solomon Burke - I Wish I Knew (Atlantic - SD 8185) LP, Album 1968
  
• Emerson, Lake & Palmer - Brain Salad Surgery (Manticore - MC 66669) LP, Album 1973
  
• Jan Johansson - Jazz På Ryska (Megafon - MFLP S10) LP, Album 1967
  
• Weather Report - Black Market (CBS - CBS 81325) LP, Album 1976
  
• Shirley Ellis - Sugar, Let's Shing-A-Ling (CBS - 63044) LP 1967
  
• Canteloube / Netania Davrath / De La Roche - Songs Of The Auvergne (Analogue Productions - APC 002) LP, Album, Ltd, RM, RE
  
• Eddie Boyd - Bluesman In Europe (Vogue - LDM 30213) LP, Album 1973
  
• Tchaikovsky, Boston Symphony / Munch - "Pathétique" Symphony (RCA Victor Red Seal, RCA Victor Red Seal - LSC-2683, LSC 2683) LP 1963
  
• Jussi Bjoerling - In Concert (RCA, RCA - LM-2784, LM 2784) LP, Album, Mono 1965
  
• Weather Report - I Sing The Body Electric (CBS, CBS - S 64943, CBS S64943) LP, Album 1972
  
• Jeff Beck - Wired (Epic - PE 33849) LP, Album 1976
  
• Johnny Winter - Saints & Sinners (CBS - S 65842) LP, Album 1974
  
• Svjatoslav Richter - Svjatoslav Richter (Deutsche Grammophon - SLPM 138 766) LP 1962
  
• P.J. Proby - .....In Town (Liberty - SLBY 1291) LP 1965
  
• Duke Ellington - Ellington '66 (Reprise Records - RS-6154) LP 1966
  
• AC/DC - Powerage (Atlantic - SD 19180) LP, Album 1978
  
• Flash (25) - In The Can (Sovereign (2) - SVNA 7255) LP, Album, Gat 1973
  
• Phil Lynott - King's Call (Vertigo - LYN 112) 12", RE 1987
  
• Steven Wilson - Hand. Cannot. Erase. (Kscope - KSCOPE875) 2xLP, Album 2015
  

[Bebop]

Dags att rippa igen...

Jag har fått frågor om hur jag väljer ut de skivor jag köper, alltså nya plattor. Jag kan ju börja där jag slutade med Cassandra Wilsons Billie Holiday-hyllning. Jag har prenumererat på amerikanska Down Beat i snart 40 år. Det är den mest kända och spridda jazztidskriften i världen och den innehåller dessutom blues och lite annan musik i gränslandet typ Van Morrison. Nya plattor varje månad och intressanta intervjuer med musiker och deras musik. Genom åren lär man sig också känna recensenternas smak. Det är faktiskt sällan jag går bet men det händer naturligtvis. De kör ett ratingsystem upp till 5 stjärnor men viktigast är det de skriver så att man får lite hum om vilken typ av musik det är.

Andra källor är Allmusic.com som sänder ut nyhetsbrev om ny musik, "New Releases" på Amazon.com. och nyhetsbrev från Naxos Direct. Plus tips här på forumet som varit värdefull genom åren.

I Cassandra Wilson-fallet fick plattan 4 stjärnor där inledningen av recensionen såg ut enligt nedan vilket var tillräckligt för att jag skulle köpa den (den bortklippta texten innehåller betydligt djupare beskrivning av musiken).

Nu har det kommit en ny hyllning till Billie Holiday där recensenten är än mer lyrisk. (Även här har jag kapat den fulla recensionen).

Det rör sig alltså om sångaren José James som är en ny bekant för mig som gett ut albumet Yesterday I Had The Blues (Blue Note). Kompet är förstklassigt med Jason Moran,p - John Patitucci,b och Eric Harland,tr. Jag har inte hört några av de redovisade albumen ännu så det blir enbart tips som ni själva får gräva lite i om ni är intresserade.

Ida Sand med Young At Heart (ACT) är ett tips från Calm och det han tycker är bra är även säkra kort för mig. Här hyllas Neil Young med Idas tolkningar av hans musik.

Amerikanske trumpetaren Tom Harrell har varit en favorit i många år med sin lyriska trumpet och flygelhorn. Jag hörde honom första gången i Kristianstad 1977 med Horace Silvers kvintett och jag har köpt det mesta av honom sedan dess. Han har fått epitetet "jazzens meste lyriker", en jazzens Jim Hall på trumpet. Hans låtar och arrangemang sticker också ut. Det här är det 13:e Harrell-albumet som tar plats i mina hyllor och jag är helt säker på att det är bra. Han kallar det Trip som mönstrar en kvartett av fina musiker (High Note Records)

En komplett samling med Steve Gadds album är inte så svår att uppbringa. Jag har 5 album och jag tror inte det finns så många fler. Om man skulle samla på sig alla skivor han spelar på krävs det dock en större bokhylla. Det handlar om hundratals album, kanske rentav mer än tusen. Hans egna album har varit lite si sådär men det senaste var riktigt bra så jag chansar på att även detta håller. Down Beat gav den 4 stjärnor så jag tror det håller rätt så bra. Det brukar i vart fall vara rätt så bra gung på hans plattor. Den fina gitarristen Michael Landau lyfter albumet enligt Down Beat. Albumets titel är 70 Strong (BFM Jazz) vilket naturligtvis relateras till hans jubileumsår då han fyllt 70 bast.

Läste någonstans att dagens 70-åringar kan jämföras med 50-talets 50-åringar i spänst och sinne. Fan tro't.

Här har vi ytterligare en 70-åring. Van Morrison har gjort en "Sinatra", dvs en platta med inbjudna vänner som hjälper honom att tolka sina gamla alster. Duets är ett passande namn (RCA). Vilka gästerna är framgår av omslaget.

Här är det lite tuffare tongångar med en av mina stora favoriter Joe Lovano (tenorsaxofon) och han delar frontpositionen med trumpetaren Dave Douglas som var mycket omskriven för 10-15 år sedan men har sedan hamnat lite i skugga. De kompas av piano, trumma och bas. Här är det mer fri improvisation i John Coltranes och Wayne Shorters anda (som också skrivit ett par av låtarna för gruppen). Albumet är betitlat Sound Prints (Blue Note). Akustisk krautjazz skulle man kunna säga.

Kenny Wheeler var en kanadensisk trumpetare, kompositör och arrangör som gick ur tiden för ett halvår sedan. Han har gjort en lång räcka av plattor, inte minst på ECM. Jag tyckte att han var lite "så där" ända tills eliot tipsade mig om plattan The Widow in the Window (ECM). Det är fortfarande ett hett köptips. Hans sista album heter Songs for Quintet (ECM) som fått femstjärniga recensioner överallt. Finns mao ingen orsak att tveka (för mig).

Finska demonpianisten Iiro Rantala är en bekantskap jag har gjort via en spelning hemma hos Calm. Jag tycker han är fantastisk (Iiro alltså...) Nu har han (Iiro alltså... ) gett ut ett album med en annan finne, Jukka Perko (altsax). Skall bli spännande att höra. Albumet heter It Takes Two to Tango (ACT).

Ock så lite world music med tunisiern Anouar Brahem som spelar oud tillsammans med piano, basklarinett, bas och en stråkorkester. Förhandsbeskeden pratar om oerhört vacker och meditativ musik som ECM i sina bästa stunder gör så bra. Förmodligen en lämplig platta innan läggdags under ett milt salongsrus. Det är ett dubbelalbum som fått namnet Souvenance (ECM).

Så ett par klassiska inslag som jag fångat upp från nyhetsbrev frånNaxos Direct. Det handlar om en av skivbolaget Harmonia Mundis lysande stjärnor, nämligen violinisten Isabelle Faust. Jag köper allt med henne. Samtidigt får man höra hur en Stradivarius La Belle från 1704 låter. Här ett par album där det första är en inspelning av Dvoraks violinkonsert plus en trio (Dvorak) för piano, fiol och cello (opus 65) där ett par av stallets andra stjärnor deltar; Jean-Guihen Queyras på cello (en Cappa-cello från 1694) samt pianisten Alexander Melnikov. Inspelningen är från 2004 men har återutgivits nu igen. Orkestern (Pragfilharmonikerna) leds av Jiri Belohlavek.

På en alldeles färsk platta (också på Harmonia Mundi) spelar hon Robert Schumanns violinkonsert. Även här har albumet kompletterats med en pianotrio (Schumann) (opus 110) med samma musikanter som ovan. Freburger Barockorchester leds av Pablo Heras-Casado. Som en extra bonus innehåller albumet en liveupptagning av konserten från München. Denna plattan har jag hunnit spela och den är mycket bra, både musik och ljud.

[calle_jr]

Här har vi ytterligare en 70-åring. Van Morrison har gjort en "Sinatra", dvs en platta med inbjudna vänner som hjälper honom att tolka sina gamla alster. Duets är ett passande namn (RCA). Vilka gästerna är framgår av omslaget.

http://imageshack.com/a/img540/5235/V4jXHl.jpg

Ser fram emot detta som kan bli riktigt bra.

Ray Charles har ju gjort ett par såna album, liksom John Lee Hooker.

Detta kan mycket väl vara lika bra med denna lineup.

Synd bara att han inte valt att ta med New Symphony Sid i urvalet.

[MatsT]

4 "nya" LP med Mike Oldfield damp ned i veckan och här kommer de första 2 som jag hunnit lyssna igenom.

"Tubular Bells II" är en omarbetad och ny version av Tubular Bells från 1992 men den är väldigt lika i uppbyggnaden. I mina öron inte lika bra som originalet men kan vara kul som omväxling. Original-LP'n är sällsynt och jag har ett exemplar som jag fick betala rätt bra för och i och med den här nyutgåvan är det nästan meningslöst också men samlaren i mig är ändå glad åt originalet. LP'n låter ungefär som CD'n för en gångs skull men sämre är den inte och nyutgåvan låter bättre än mitt gamla (lite knastriga) original. De verkar ha strävat efter att få till originalljudet på nyutgåvan och kvaliteten är mycket bra.

"The Songs Of Distant Earth" är MYCKET sällsynt på LP och eftersom CD-utgåvan låter ganska dåligt har jag jagat en del för att få tag i en LP men inte hittat någon till ett pris som var rimligt. Nu har jag äntligen en LP och den motsvarar förväntningarna! Det låter mycket bättre än CD-versionerna jag har och nu kan jag lyssna på verket med full behållning. TSODE är ett verk i gammal god Oldfield-stil och rankas bland de bättre av Mike Oldfields anhängare. Mike är själv nöjd med verket och lite förvånad över att det inte sålt så bra (om jag minns rätt). Om man inte är alltför rastlös så är det bara att hoppa in i raketen och följa med på en musikalisk resa som hänger ihop och utvecklas på typiskt Oldfield-manér. Han lyckas bra med att få fram känslan av att färdas i rymden med hjälp av en ljudbild med stor rymd(!).

[P-pan]

"The Songs Of Distant Earth" är MYCKET sällsynt på LP och eftersom CD-utgåvan låter ganska dåligt har jag jagat en del för att få tag i en LP men inte hittat någon till ett pris som var rimligt.

Han lyckas bra med att få fram känslan av att färdas i rymden med hjälp av en ljudbild med stor rymd(!).

Nu fick du mig att avbryta mitt i Gentle Giant's - Octopus... det är lugnt, jag förlåter dig

Har bara cd-varianten av Mike's The Songs Of Distant Earth men som musikalisk resa sett så duger den absolut ändå.

Att få en musikresa i rymden är sällan fel. Själv har jag alltid "färdats" i oceanernas djup då jag lyssnat till den här

plattan men likheterna är ju ändå slående får man väl säga... bra tips för skivan har stått ospelad i ganska många år

Trevlig musikafton till er alla...

Edit:Stavfel

Edited May 1, 2015 by P-pan

[SDplus]

"The Songs of Distant Earth" är kanske min favorit av alla Mike Oldfield album, tillsammans med "Amarok".

Den första CD utgåvan av Distant Earth som inte hade Enhanced CD content var en annan master som var klart mer analogt inspirerad, medans den senare mastern med enhanced CD content var av mer avskyvärt "modernt" snitt.

Vad jag förstår var LP utgåvan baserad på den tidigare mastern. Jag har dock bara hört mitt tidiga importerade exemplar samt rippar av den senare utgåvan som mycket riktigt låter rätt "skumt".

Amarok har jag bara på vinyl, så där vet jag inget annat än att den rent ljudmässigt inte är den bästa, men jag älskar hans återtåg till en helt keyboard-fri skiva och den är rent musikaliskt suverän. Kanske hans mest underskattade och bortglömda album.

[P-pan]

Kollade precis upp den gode Mike Oldfields, i original släppta, lp-utgåva av The Songs of Distant Earth och det var ju som sagt

en bra slant man verkar få hosta upp för att kunna bli ägare till ett exemplar

Nu kom det ju iofs en återutgåva i vinylens förlovade format alldeles i dagarna men jag blir mer och mer skeptisk till alla dessa reissues.

Det digitala ligger väl antagligen och skvalpar i masterleden om nu min magkänsla stämmer

Det blir nog till att nöta cd'n tillsvidare.

Kan det vara så enkelt att man går på årtalet på baksidan av konvolutet... eller hur vet man vilken

cd-utgåva (1.a / 2:a) man eventuellt besitter ?

Edit:Förtydligande

Edited May 1, 2015 by P-pan

[MatsT]

Jag har 2 CD-utgåvor, den första jag köpte har nummer 4509-98581-2 och den andra som jag köpte senare i hopp om bättre master har nummer 4509-98542-2. Den förtsta jag köpte är nog snäppet bättre än den andra men ingen av dessa låter i närheten av LP'n som är en nyutgåva. Att det är digitalt inspelat råder det nog inget tvivel om men LP-mastern är klart bättre i mina öron och min känsla är att de verkar ha lagt ned en del jobb på att få det som originalet (se min kommentar om nyutgåvan av Tubular Bells II tidigare).

[calle_jr]

Om man inte är alltför rastlös så är det bara att hoppa in i raketen och följa med på en musikalisk resa som hänger ihop och utvecklas på typiskt Oldfield-manér.

Mycket glädjande tips!

II, III och Songs... är beställda.

Nu inleds en Oldfield-yra hos calle_jr, och jag startar nog med Gong så länge.

Osportsligt att sätta "enhanced" på en produkt som är sämre än föregångaren

[new order]

Tjenare grabbar. Har varit inaktiv under en tid. Men jag var under dagen förbi en liten lokal skivmässa, och jag handlade på mig lite skräp både på vinyl och cd. Eftersom en stor del på detta forum är levande uppslagsverk tänkte jag

slänga ut en fråga här om det är ok? Jag köpte en förstautgåva på lp av Marvin Gayes Whats Going on, tillsammans med en Stevie Wonder- Songs in The Key Of Life (ingen förstautgåva men bra skick) för 250 riksdaler. Ok pris?

Blev några lps till. Lite konstigt känns det eftersom man inte har något att spela de på. Garderoben blev lite trängre bara...

/n.o

[BTS]

Blev några lps till. Lite konstigt känns det eftersom man inte har något att spela de på.

Nu dröjer det inte länge...

[Bebop]

Jag köpte en förstautgåva på lp av Marvin Gayes Whats Going on, tillsammans med en Stevie Wonder- Songs in The Key Of Life (ingen förstautgåva men bra skick) för 250 riksdaler. Ok pris?

Kul att "se dig" igen... kom snart tillbaka

Det första du skall göra är att försäkra dig om att det är ett original. På följande länk till Discogs längst ner ser du vad som kännetecknar dessa. På Discogs finns också ett antal till salu för betydande pengar. På Popsike kan du vilka priser som betalats på Ebay. Där framgår också att flera anger "1st press" fast de ser olika ut. Det finns också första pressningar från olika länder.

Det där med "original" kan vara en jungel, framför allt när det är storsäljare som finns i en uppsjö av varianter. Om det är en förstapressning med lågt matrisnummer har du kommit billigt undan.

[eliot]

En ny leverans från Elusive Disc:

Jag har precis börjat prenumerera på den andra serien (20 LP) av Music Matters Blue Note utgåvor på 33rpm (180g) och nu kom de två första i serien:

http://img.photobucket.com/albums/v53/elio...zps7a525aa7.jpg

Det är lite jobbigt med alla 45rpm Blue Note utgåvor så det är skönt med 33rpm

De två första i den andra serien var

• BST 84163 Eric Dolphy: Out To Lunch
  
• BST 84195 Herbie Hancock: Maiden Voyage
  

...och nu har jag fått ytterligare 4:

• BST 84029 Art Blakey & The Jazz Messengers: The Big Beat
  
• BST 84146 Dexter Gordon: Our Man in Paris
  
• BST 84175 Herbie Hancock: Empyrean Isles
  
• BST 84098 Ike Quebec: Blue and Sentimental
  

Jag fick också två nya återutgåvor av Living Stereo 200g från Analogue Productions

• LSC 2435 Heifetz Sibelius/Violin Concerto in D Minor
  
• LSC 2603 Heifetz: Bruch/Scottish Fantasy
  

Slutligen fick jag APLP9135-45 Cat Stevens/Tea for the Tillerman, Analogue Productions 200g 45rpm 2LP

Jag håller på att dra ner på leveranser från Elusive Disc men en kompis har upptäckt hur fantastiskt Music Matters 33rpm utgåvor av Blue Note inspelningar låter

- så han har också börjat prenumerera på dessa

Han har knappast några Blue Note och då är detta ett mycket bra tips

Jag var på Sweetspot i Jönköping och fick med mig några skivor (i nyskick!):

DECCA LXT 2727 O/G (Orange/Gold)

Columbia 33CX 1417 B/G (Blue Gold)

HMV ALP 1085 (andra etiketten, S/C)

...och två 10"

DECCA LX3146 O/G & Columbia 33C1043 B/G

[new order]

Tack för välkomnandet! Det skadar inte att samla på sig lite vinyl om man ramlar över någon intressant svarv framöver.

Fick denna info från discogs angående denna skiva.

TS-310 on vinyl, pressed at RCA Indianapolis

1) A4RS-2682-2 on Side 1 and A4RS-2684-2 on Side 2

2) A4RS-2682-2-A on Side 1 and A4RS-2684-2-A on Side 2

Verkar stämma. Dessutom verkar skivan vara i gott skick.Yes!

[calle_jr]

Slutligen fick jag APLP9135-45 Cat Stevens/Tea for the Tillerman, Analogue Productions 200g 45rpm 2LP

Den där är faktiskt (!!!!) intressant.

Bånga utgåpvor av denna låter på gränsen överstyrda och det ska bli intressant att höra hur AP har fixat till denna på 45rpm.

It's a thin line...

Bara mono-utgåvor på Sweetspot!

[eliot]

Tack för välkomnandet! Det skadar inte att samla på sig lite vinyl om man ramlar över någon intressant svarv framöver.

Fick denna info från discogs angående denna skiva.

TS-310 on vinyl, pressed at RCA Indianapolis

1) A4RS-2682-2 on Side 1 and A4RS-2684-2 on Side 2

2) A4RS-2682-2-A on Side 1 and A4RS-2684-2-A on Side 2

Verkar stämma. Dessutom verkar skivan vara i gott skick.Yes!

Eftersom den är pressad av RCA så borde du kunna avläsa RCA-stampern (A1 osv) och bokstaven I för Indianapolis i deadwax

(Det står nog ingenstans annars att den är pressad i Indianapolis, H står för Hollywood och är inte så bra enligt rykten - de flesta pressades i Indianpolis)

- det kan man göra på alla Mercury som pressats av RCA. Förutom FR-stamper har de också RCA-stamper....

Du kan läsa mer om skivan och pressningar på Steve Hoffman Forum

[eliot]

Bara mono-utgåvor på Sweetspot!

Det fanns mycket skivor men inget som jag tyckte var riktigt intressant - det fanns en back med MFSL en trappa ner men jag tyckte inte det var så intressant