Jump to content

Ditt senaste skivinköp...., del 2.


Recommended Posts

On 2020-06-12 at 09:06, calm said:

Har beställt PS Audios förstlingsverk inspelad i deras egna studio och som lanseras under skivmärket Octave Records. Neil Youngs gamla mixerbord och vid spakarna Gus Skinas i ett album med pianosolon med lite olika avspelningsmöjligheter.

 

https://www.psaudio.com/products/out-of-thin-air/

 
Thin-air.png
 

Out of Thin Air 

Octave Records Master Series 

 

Out of Thin Air is PS Audio’s Octave Records’ premier launch recording. This is a beautiful collection of music composed and performed by world-renowned pianist, Don Grusin. We’ve spared no effort to create what we consider to be one of the finest piano recordings we’ve ever heard. We are excited to share this recording, featuring masterful solo piano playing by Don, as an ultimate reference for letting you hear how a piano can come alive in your room. Octave Records is PS Audio’s effort to both help musicians realize their artistic goals in a nurturing creative environment, and to further the state of the art in musical reproduction. This collection of pure DSD recorded music is nothing short of stunning, both musically and sonically. Hand mastered and curated by Gus Skinas, each of the 12 tracks is a sonic masterpiece you’ll want to have in your collection. This two-disc set includes a dual-layer SACD with pure DSD as well as a uniquely mastered CD layer, playable in any CD transport, and a DVD data disc with high resolution 176kHz 24 PCM as well as DSD. A true collector’s item. Get one in your hands before they’re gone. Ships worldwide. 

The premier launch recording of PS Audio’s Octave Records. From the brilliant pianist, Don Grusin comes a remarkable recording of original compositions. Recorded in pure DSD on the Sonoma Multi-track recorder, this is one of the very best recordings you’ll have in your treasured collection. The 2-disc set includes an Austrian gold-pressed dual-layer SACD (in surround sound and stereo mixes) and DVD data disc with high-resolution PCM and pure single rate DSD for copying to your computer.

Do not miss out on this limited edition release of Octave Records’ premier launch of its Master Series.

Wow. This is the best recording of a piano I have ever heard. It’s as if Grusin’s in the room with me. Great work, beautiful, inspired music. Highly recommended.

Calm

 

På tal om det här med "Inköp utan lyssning", som vi diskuterat i en annan tråd......

 

Så anlände då äntligen "Älgen" i förra veckan. Och med tanke på allt positivt som skrivits, (i alla fall från PS Audio), så var jag ju förväntansfull. Men....., nej! När hela upplevelsen hänger på ett ända instrument, så måste alla parametrar stämma. Det räcker inte med att flygeln är stämd och inspelningskedjan är perfekt. Vart tog rumskänslan vägen? Det lät torrt och stumt, som om det fanns mycket glaspartier i rummet där inspelningen gjordes. Och sedan - gärna lite mer engagemang, lite feeling från pianisten. Ok, ska kanske nämnas att jag hade haft en lång session med Vikingur Ólafsson innan jag började lyssna på Don Grusin. Och det krävs förmodligen en lite annan sinnesstämning för att uppskatta Don. Jag skall ge honom en chans till. 

 

 

/string

 

Link to post
Share on other sites
  • Replies 1,5k
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Har varit på semester med min flickvän i Portugal de senaste tio dagarna eller så och börjar närma oss slutetappen. Kom till Lissabon i går och letade upp ett ölställe som serverade något annat än Sup

Det tycker inte jag. Klassisk musik är inte annorlunda än pop/rock. Många avgudar Pink Floyd. Det tycker jag är slätstruket, bara en massa klanger utan riktning. Jag har heller aldrig förstått storhet

Lite fyndat, lite nytt.   The Alan Parsons Project - I Robot LP, Album Arista - 7C 062-99168 1977 Anna von Hausswolff - The Miraculous CD, Album Pomperipossa Records - PRCD001 2015

Posted Images

Hittade denna hemma.

Kan bara konstatera att det är lika illa idag som när jag köpte den 2012. Det är något med hans röst som inte faller mig i smaken, samtidigt som det låter lite prutthurtigt.

Samma upplevelse som jag haft med Tom Waits.

 


 

A7BE5022-628D-47B7-A1E1-475F796111E6.jpeg

Edited by figge
Link to post
Share on other sites

Jag är ett stort fan av Jean Sibelius musik. Som med alla kompositörer slår en del an mer än annat. Ett av han tidigaste tonpoem, Kullervo opus 7 från 1891 är det jag tagit till mig senast. Jag har några inspelningar sedan tidigare men är inte så förtjust i dem. Nu har jag köpt en ny tolkning som jag laddat ner i 24/96 från eClassical. Det är finske dirigenten Osmo Vänskä som leder Minnesota Orchestra på skivbolaget BIS. Det är en kanoninspelning tycker jag. Kraftfull nordisk ton, vacker med dramatiska  inslag, spännande musik som bygger på finska folkeposet Kaleva. 

 

Det är inte utan att jag undrar vad det var som störde Sibelius i stycket. Det spelades bara fyra gånger 1892 och 1893 och sedan förbjöd Sibelius vidare framförande. Först 1957 plockade han fram stycket och gjorde några ändringar men tillät inga framförande förrän efter sin död. 
 

56E2D50A-6D22-4DDC-B5AD-8F74673DBB74.jpeg

Link to post
Share on other sites
6 minutes ago, YYZ said:

Nu är det höst åter igen ;-)

Har du inte glömt den intron ännu...:45: Fast nästa vecka får vi sommaren tillbaka igen... :cool:

 

Jag har tänkt sätta igång igen några gånger. Jag trodde man skulle få mycket tid över som pensionär, men tji fick jag. Med Coronan har telefonsamtal och uppdrag gått ner så kanske denna hösten... :65: Jag har faktiskt en del skrivet som jag aldrig publicerat...

Link to post
Share on other sites

A new ECM studio album and a programme of new music from Terje Rypdal is cause for celebration. On Conspiracy the great Norwegian guitarist seems to reconnect with the wild inspiration that fuelled such early masterpieces as Whenever I Seem To Be Far Away, Odyssey and Waves, exploring the sonic potential of the electric guitar with both a rock improviser’s love of raw energy and a composer’s feeling for space and texture. Keyboardist Ståle Storløkken, who contributed to Terje’s Vossabrygg and Crime Scene albums is an ideal co-conspirator, perpetually thickening the plot with his own intuitive feeling for complementary sound-colours. Conspiracy also marks a welcome return for Pål Thowsen, whose subtle, detailed drumming was last heard on ECM with Arild Andersen’s 1970s groups. Rypdal’s best band in years is completed by gifted young bass guitarist Endre Hareide Hallre. Conspiracy was recorded at Oslo’s Rainbow Studio and produced by Manfred Eicher and Terje Rypdal.

 

1593769399.jpg

 

mvh

Link to post
Share on other sites
  • 2 weeks later...

Strafe F.R. - Shadow Position (FLAC, Bandcamp). Label: Touch

Autechre - Sign (LP, Bleep). Label: Warp.

COH - Mask of Birth (CD, Discogs. Label: Mego)

Kevin Richard Martin - Frequencies for Leaving Earth - Vol.2

Strafe F.R - The Bird Was Stolen (FLAC, Bandcamp). Label: Touch

Anna von Hausswolff - All Thoughts Fly (FLAC, Bandcamp)

Hazard | Fennesz | Biosphere - Light (FLAC, Bandcamp). Label: Touch

William Basinski + Lawrence English - Selva Obscura (FLAC, Bandcamp)

Siavash Amini - A Mimesis of Nothingness (FLAC, Bandcamp). Label: Hallow Ground

Kevin Richard Martin - Frequencies for Leaving Earth Vol.2 (FLAC, Bandcamp). Label: Intercranial Recordings

Vladislav Delay / Robbie Shakespeare / Sly Dunbar - 500-PUSH-UP. (FLAC, Bandcamp).

Depeche Mode - Construction Time Again (CD, Discogs)

Depeche Mode - A Broken Frame (CD, Discogs)

COH - Mask of Birth (CD, Discogs). Label: Mego.
 

Lyssnade på Tidals versioner av Depeche-albumen och slogs av hur jäkla bra de är och låter. Har albumen på ruskigt sliten vinyl, men till min förvåning saknade jag dem på digitalt skivformat. Misstänksam mot allt som heter remaster bestämde jag mig för att leta upp de tidigaste CD-utgåvorna jag kunde finna på Discogs. Ser fram emot en högtidsstund med båda.

Link to post
Share on other sites
6 hours ago, shifts said:

Depeche Mode - Construction Time Again (CD, Discogs)

Depeche Mode - A Broken Frame (CD, Discogs)

 

... Depeche-albumen och slogs av hur jäkla bra de är och låter. Har albumen på ruskigt sliten vinyl ...

Kan inte annat än instämma...  men glöm inte albumen mellan Construction Time Again och Viloator
   · Some Great Reward (1984)

   · Black Celebration (1986)

   · Music for the Masses (1987)

Link to post
Share on other sites

@LPL Absolut, men de har jag redan som tidiga CD-utgåvor (så när som på Violator).
 

Många tycker nog att det är en hädelse att jag saknar ett så fint album som Violator och borde nog köpa det, men det hamnar faktiskt efter alla de vi räknat upp för mig. Storfavoriterna är Some Great Reward (Stories of Old! :105:) och Black Celebration.

Link to post
Share on other sites
5 minutes ago, shifts said:

Många tycker nog att det är en hädelse att jag saknar ett så fint album som Violator och borde nog köpa det, men det hamnar faktiskt efter alla de vi räknat upp för mig. Storfavoriterna är Some Great Reward (Stories of Old! :105:) och Black Celebration.

 

Jag håller med du, med Violator tappade jag intresset och det gick sedan raskt utför.

Link to post
Share on other sites

Rolig konversation kring Depeche Mode. Det är verkligen ett band som förändrats och utvecklats över tiden.

Många anser väl Violator som den bästa. Jag kan gilla alla tidsepokerna i deras karriär, men ska jag välja favoritplattor så blir det alltid de första. 

Har nog mycket att göra med ungdomen och minnena, samt att då var de ett riktigt syntband:473822651_flexedbiceps:

Puppets o Nodisco från fantastiska Speak and spell:1342543246_smilingfacewithsunglasses: 

A broken frame inleds grymt bra med Leave in silence och My secret garden.

 

Apropå skivinköp så köpte jag remastern på Sign of the times med Prince idag.

en annan superplatta, fast en annan genre!

 

Link to post
Share on other sites

Depeche Mode har utvecklats hela tiden, men de låter i mina öron alltid Depeche Mode. De har en slags signatur i allt de gör. Ffa Davids röst men även Martins är en del av detta.

Sounds of The Universe håller inte samma klass som de övriga. Lite beroende på en strejk i England som påverkade detta album (har jag läst).  David Gahn fick Cancer under denna tid.

Jag gillar ju alla album, men är svag för albumet Black Celebration. Gillar ffa Depeche när de blir lite mörka i sinnet...

Ultra är riktigt bra av de som är med det lite nyare soundet.

 

 

 

Link to post
Share on other sites

ELEH - Living Space (CD, Bandcamp). Label: Touch Music

ELEH - Harmonic Twins (FLAC, Bandcamp). Label: Important Records

Land - Night Within (FLAC, Bandcamp). Label: Important Records 

Lussuria - Three Knocks (FLAC, Bandcamp).

 

Kom på att jag endast har ELEH - Harmonic Twins på vinyl och ej som digital fil, så det blev ett dubbelköp av något jag redan har i skivhyllan. Minimalism (extrem minimalism?) av det slag som ELEH pysslar med är definitivt väldigt beroende av mediet. Det blir två vitt skilda upplevelser helt klart. När tystnad spelar en så stor roll i kompositionen är en digital fil välkommen. 

 

I ärlighetens namn har jag ännu inte lyssnat på vinylexet jag köpt, då jag fortfarande är utan skivspelare. Så det är det på kakan ovan också. :1729970032_smilingfacewithsmilingeyes:

 

Edit: @musicus Glömde nämna att på Land - Night Within har vi minsann herr Sylvian på spår 1! Han gör en fin vokal insats på denna annars instrumentala skiva. Discogs och Bandcamp

 

Edit 2: Blev ett till köp innan kvällen tog slut. En riktigt fin elektronisk popskiva från förra året:

FKA Twigs - Magdalene (FLAC, Boomkat)

Link to post
Share on other sites
On 2020-09-08 at 14:31, figge said:

Hittade denna hemma.

Kan bara konstatera att det är lika illa idag som när jag köpte den 2012. Det är något med hans röst som inte faller mig i smaken, samtidigt som det låter lite prutthurtigt.

Samma upplevelse som jag haft med Tom Waits.

 


 

A7BE5022-628D-47B7-A1E1-475F796111E6.jpeg

 

Haha, ja men skippa Dylan då, vem vet, kanske du hittar du fram någon gång. Men det har kommit en ny suverän coverskiva som jag verkligen rekommenderar som låter helt annorlunda än Bob. Emma Swift. Helt underbart fint! Åtta låtar varav en ny av Dylan som hon hann spela in innan hans egen skiva kom ut, I Contain Multitudes (han släppte den som singel först). Hennes skiva finns inte på Spotify eller andra streamingtjänster tyvärr, hon försöker få in lite pengar. Verkligen bra skiva, finns på CD och vinyl.

 

Blonde-on-the-Tracks.jpeg?fit=1080,960&s

 

https://emmaswift.bandcamp.com/album/blonde-on-the-tracks

Link to post
Share on other sites

I dag kom lite nytt att spela i CD-snurran :1729970032_smilingfacewithsmilingeyes:

mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F0761203774821&t=1602088040&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c20-a309d7019b00&sig=sLCWGss0bIOWfTMpPCq7Tw--~D
Alessandro Scarlatti
Kantaten
Medium: CD
L'Olimpia; L'Arianna; Su le sponde del Tebro
 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F5099997290827&t=1602088040&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c20-a309d7019b00&sig=k6AFNHHG2qVWMAfUT9F1eA--~D
Nigel Kennedy - 5 Classic Albums
Medium: 5 CDs
Vivaldi: Violinkonzerte op. 8 Nr. 1-4 "Die vier Jahreszeiten" +Bruch: Violinkonzert Nr. 1 +Mendelssohn: Violinkonzert op. 64Delalande +Schubert: Rondo A-Dur D. 438 für Violine & Streicher +Elgar: Violinkonzert op. 41 +Vaughan Williams: The Lark ascending +Tschaikowsky: Violinkonzert op. 35 +Sibelius: Violinkonzert op. 47 +Bartok: Sonate für Violine solo +Ellington / Kennedy: Mainly Black für Violine & Kontrabass
 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F5016958082024&t=1602088040&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c20-a309d7019b00&sig=JUkH52mD78oZF1btX74eog--~D
Björk
Volta (Standard Version)
Medium: CD
 
 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F5028421957210&t=1602088040&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c20-a309d7019b00&sig=gPfwrArMVkGQqUalHXjzGQ--~D
Alessandro Scarlatti
Kantaten & Blockflötenkonzerte
Medium: CD
Kantaten: Bella dama di nome santa; Ardo e ver per te d'amore; Quella pace gradita +Blockflötenkonzerte Nr. 22 & 23 (A-Dur & C-Dur)
 
Link to post
Share on other sites

Väntar på leverans av följande vinylskivor:

 

Katie Melua, Album No 8

Katie Melua, In Winter

Brent Cobb, Keep 'em On They Toes

Reb Fountain, Reb Fountain

Kari Bremnes, Og Så Kom Resten Av Livet

Gessle Per, Gammal kärlek rostar aldrig (Färgad)
Anna Ternheim, The winter tapes (Yellow)
Emiliana Torrini, Tookah
Veronica Maggio, Satan i gatan (Neonlila vinyl)

 

Link to post
Share on other sites

Jazzen är näst intill borta i nyhetsflödet och det som kommer är mest återutgåvor och, för mig, mindre intressanta utgåvor. Mina gamla hjältar faller ifrån en efter en eller har nått åldrar då de är mindre intressanta, skivbolagen satsar bara på i huvudsak volym osv. Nu gör det inte så mycket. Jag har jazzalbum så det räcker mitt liv.

 

Desto roligare är det att det kommer en hel klassisk musik och dessutom riktiga pärlor. De utgåvorna finansieras i huvudsak av företag, stiftelser och donationer som ser vikten av att angelägna inspelningar når marknaden även om den är betydligt mindre än den populärmusiken förfogar över. Här några riktigt bra nya släpp.

 

Francesco Piemontose är pianist som är ny för mig. Han har fördjupat sig i Mozarts klangvärd i mycket fin inspelning från Linn där han tar sig an pianokonserterna nr 19 och 27 (hans sista). Mozarts pianokonserter kan tyckas enkla då de inte har de krevader som t ex Beethoven, Brahms, Liszt med flera fick ur sig. I Mozarts musik ligger svårigheten och utmaningen på ett annat plan som mer handlar om klang, flöde och ”mikrodynamik”. Solister som inte bemästrar detta brukar leda till tråkiga tolkningar. Pianokonsert 27 är intressant av ett annat skäl då hade kompositionselement som sägs påverkade Beethovens sätt att komponera. Det kan nog stämma för här finns har liknande klanger som Beethoven skrev. Francesco Piemontose spelar mycket fint. Det låter fräscht och ljudet är utmärkt. Jag köpte den i 24/192-format.

 

18A57BB7-4D1A-459C-B059-C45625B5FCDC.jpeg

 

Giovanni Battista Pergolesi var italienare och levde endast 26 år mellan 1710 - 1736. Han levde ett eländigt liv där föräldrarna och syskon gick bort tidigt. Själv var han sjuklig och rörelsehindrad. Trots dessa dåliga utsikter fick hans stora musikaliska gåva uppmärksamhet. Efter sina studie på musikkonservatoriet återstod endast 5 år av hans liv som han i huvudsak ägnade åt att komponera opera, som var stod var tidens trend. Det han mest förknippas med och som gjort honom odödlig är hans Mariaklagan Stabat Mater som gjorde stort avtryck redan under hans levnad och som inspirera en rad kommande kompositörer från Bach och som gett sig på samma bibeltext med inspiration från Pergolese. Stabat Mater är skrivet för liten sättning plus en sopran och altosopran/counter tenor. Det är ett av de mest framförda sångverken från barocken och kännetecknas av solo och duetter där melodin står i förgrunden. Fantastiskt vacker musik som finns inspelade i en mängd sättningar. Jag har samlat på mig 14 album av stycket och denna utgåva som leds av Christophe Rousse där de vokala inslagen görs av sopranen Sandrine Piau och countertenoren Christopher Lowrey är mästerlig och hamnar på min top 5. När Alpha står för inspelningen är det en garant för att ljudet också är i framkant. Mycket bra inspelning. Spela den tre-fyra gånger så har melodierna satt sig för alltid.

 

BE200283-395A-45E4-87B8-888943F33DAC.jpeg


Slutligen ett helt nytt album med en av de bästa orkestrarna i världen, Gewandthausorchester (Leipzig) plus vår egen maestro Herbert Blomstedt som gett sig på en ny cykel av Johannes Brahms symfonier. Blomstedt var chefdirigent för orkestern 2000-2008 och är sedan dess deras hedersdirigent och en av Leipzig mest älskade musikprofiler (han bor dock i Schweiz). Det här är första volymen som släpptes för någon vecka sedan. Brahms 1:a symfoni upplevs ibland som lite tråkig och seg utan spänst. Det är lite som jag beskrev Mozart ovan. Men musiken innehåller väldigt många bottnar, melodier och teman som vävs i varandra och återkommer i nya skepnader i en väv av klanger och melodier. Endast de bästa klarar att lyfta fram denna klangvärd så att det blir tydligt och så att man kan följa den röda tråden i väven. Blomstedt är en mästare på det. Det här den bästa tolkning jag har hört av Brahms 1:a. Fru Bebop har begärt upp den två gånger redan och det är inte så vanligt. Som bonus bjuds vi även på Brahms Tragic Overture. Albumet hade klarat sig lika bra utan den bonusen som jag inte tycker är så spännande. Albumet ges ut av Pentaton som är ”resterna” av gamla Philips. Inspelningen har ett fantastisk ljud. Jag köpte den som 24/96-fil.
 

47D3AEE9-5571-428D-A888-E7C271F510D5.jpeg

 

 

 

Link to post
Share on other sites
3 hours ago, Bebop said:

Jazzen är näst intill borta i nyhetsflödet och det som kommer är mest återutgåvor och, för mig, mindre intressanta utgåvor. Mina gamla hjältar faller ifrån en efter en eller har nått åldrar då de är mindre intressanta, skivbolagen satsar bara på i huvudsak volym osv. Nu gör det inte så mycket. Jag har jazzalbum så det räcker mitt liv

 

Tråkigt... Jag tolkar detta som att den nordiska jazzen och de mera konstmusik-relaterade utgåvorna från bolag som Hubro, ACT och ECM inte intresserar? Det är ju inte triojazz så som den gjordes traditionellt givetvis, men det är oavsett en högst aktiv del av musikvärlden.

Link to post
Share on other sites
5 hours ago, Bebop said:

Slutligen ett helt nytt album med en av de bästa orkestrarna i världen, Gewandthausorchester (Leipzig) plus vår egen maestro Herbert Blomstedt som gett sig på en ny cykel av Johannes Brahms symfonier

 

Lustigt, jag har aldrig riktigt fastnat för vare sig Mozart eller Brahms, men efter att blivit toksåld på Blomstedt's Mozart här i somras så tycker jag redan Brahms låter trevligt efter lite snabb lyssning via datorn bara (i brist på annat). Det ska vara Blomstedt helt enkelt. :) 

Link to post
Share on other sites
4 hours ago, AlfaGTV said:

 

Tråkigt... Jag tolkar detta som att den nordiska jazzen och de mera konstmusik-relaterade utgåvorna från bolag som Hubro, ACT och ECM inte intresserar? Det är ju inte triojazz så som den gjordes traditionellt givetvis, men det är oavsett en högst aktiv del av musikvärlden.

Jodå, ECM ger fortfarande ut en del bra. Senaste inköpen med Wofgang Muthspiel, Marcin Wasilewski och John Scofield är mycket bra album. ACT tycker jag har tappat. Blir mer och mer utslätat med i stort sett samma musiker. För några år sedan såg det bättre ut med kanonalbum från t ex Mike Wollny och Iro Rantala. Amerikanska bolaget Nonesuch kommer med en del ibland, senast med Joshua Redman. Men det är bara en bråkdel mot vad som gavs ut för bara 6-7 år sedan.
 

Jag hämtade skivor på macken varje vecka från inköpskällor i USA, Tyskland, England och här på hemmaplan. Det var inte ovanligt med ett 20-tal jazzalbum var månad. I år har jag kanske köpt totalt 20-30 jazzalbum varav hälften återutgiven vinyl. Jag köpt på mig desto mer klassisk så jag är inte utan musik. Samtidigt får man nog konstatera att guldåldern är över för jazzen. Åtminstone för mig. Jag har det man ”skall ha” på Blue Note, Riverside, Prestige, Impulse!, Verve, Columbia, Contemporary med flera och de är lika bra idag som för 30-40 år sedan så det går ingen nöd på mig.

 

När jag går in på t ex Amazon.de och deras jazzsida idag och tittar på de 100 senaste släppen https://www.amazon.de/-/en/gp/new-releases/music/255917/ref=zg_bsnr_pg_2?ie=UTF8&pg=2 så är ca 30 gamla plattor, 4-5 stycken är countryrock typ Keith Urban och ytterligare 5-6 stycken är samma album i olika format. En och annan verkar spännande men förr kunde jag ha problem med att välja bort. Samma sak på Ginza. 

 

Min kompis Nisse har inte köpt så få skivor sedan han började på allvar i slutet av 70-talet. Han sparar ännu mer pengar än jag eftersom han inte köper klassiskt. 

Link to post
Share on other sites
2 hours ago, VoicesInMyHead said:

Det ska vara Blomstedt helt enkelt. :) 

Kul att jag kunnat så ett litet frö. Det har du gjort hos mig också vilket jag återkommer till i en annan tråd...:831669895_winkingfacewithtongue:

 

I följande länk kan du höra Blomstedt själv berätta på sitt karaktäristiska sätt om hur 1:a symfonin är uppbyggd. Sista satsen är magnifik där allt det som byggts upp i de första satserna släpper loss. 

https://www.digitalconcerthall.com/en/interview/23472-3
 

Brahms har skrivit mycket bra musik och på kontinenten räknas han in bland de tre största B’na; Bach, Beethoven och Brahms. Mina favoriter är hans symfonier,mframför allt 1:a och 4:e, klarinettrion, Ein deutsches Requim, pianokonserterna, akademiska festivalouverturen, violinkonserten och dubbelkonserten. De två sista är också utgiven på Pentatone som jag kan rekommendera.

 

image.jpeg

 

En annan mycket bra, och nyare, inspelning kommer från Naxos som engelska Grammophon också lyfter fram som mästerlig. Det är också bra inspelade ljudmässigt. Jag har båda på 24/96. Jag kan tänka mig att du gillar dessa (även utan Blomstedt).

 

A173C6F4-5CA5-4AE5-A0B1-F97976B20C87.jpeg

Link to post
Share on other sites

Råkade av en händelse höra Cécile Chaminade's Pianotrio No 1 på radion.

En ny bekantskap för mig och därigenom blev det en rad nya plattor för beställning.

 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F0760623200224&t=1602761210&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c28-f00435013400&sig=JNyoftoLbEaEImEtWr_Mhw--~D
Cecile Chaminade
Klaviertrios Nr.1 & 2
 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F0034571151977&t=1602761210&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c28-f00435013400&sig=.m2Fg9GNSgLnlUTDwtkUGA--~D
Cecile Chaminade
Klavierwerke Vol.1
 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F0034571151984&t=1602761210&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c28-f00435013400&sig=eu19t8X40gOtaUQlwaH9pA--~D
Cecile Chaminade
Klavierwerke Vol.2
 
mail?url=https%3A%2F%2Fwww.jpc.de%2Fimage%2Fw600%2Ffront%2F0%2F0034571151991&t=1602761210&ymreqid=8d3f51aa-be50-e8dc-1c28-f00435013400&sig=o2pYJwYc534FImN7p8duvw--~D
Cecile Chaminade
Klavierwerke Vol.3
 

 

Link to post
Share on other sites
  • 2 weeks later...

Under 70-talet transfomerades jag mer och mer över till jazzen. Det var då jag upptäckte etiketter som t ex Riverside, Blue Not och Prestige men även uppstickare som danska SteepleChase. Men det var också en period då jag köpte och diggade mycket soul från bolag som Atco, Atlantic, Volt och Stax. Under senare år har det varit mer sporadiska inköp. Jag tycker soulen tappade lite av sin själ under 80-talet. 
 

På senare år har det dock dykt upp en del som ger mig lite nya vibbar. En av dessa är Bettye LaVette som har gett ut ett antal album helt i min smak. Bettye är inte ny inom gebitet. Hon var med redan på 70-talet men aldrig med någon framträdande roll. Det är först under 2000-talet som ”folkpensionär” (hon är född 1946) hennes namn fick en en mer framträdande roll.

 

Jag fick hennes senaste album, Blackbird igår. Jag tycker hon är fantastisk och passar mina musikrötter som hand i handske. 
 

078C6985-5242-48E1-A319-D74E7C192585.jpeg


Hennes förra från 2018, Things Have Changed, är väl så bra. Där tar hon sig an några av Bob Dylans låtar. Rekommenderas också.

 

E9E1B90E-F343-4DFC-B10C-0D4478881F07.jpeg

 

Hon har gjort fler album så det blir fler inköp för min del. Nedan ett klipp från ”Kennedy Center honours” där Bettye hyllade några av pristagarna.

 

 

Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...