Jump to content

Ditt senaste skivinköp...., del 2.


eliot

Recommended Posts

29 minutes ago, Apexorca said:

Det var en ovanligt lugn fredagskväll. Ville bare retas tillbaka lite om tycke och smak. 

Samma här, fredagen bestod bara i att iordningställa badrummet efter lite nya installationer såsom duschväggar, dusch, blandare och kommod. 

Tycke och smak kan som sagts tidigare diskuteras i det oändliga!

 

/byZan

Link to comment
Share on other sites

35 minutes ago, Apexorca said:

Med fel musiksmak syftade jag mer på de som inte tycker DM är bästa i störst allmänhet. På skoj så klart. 

Det är väl ofta så att det som fastnar i åldern 15-25 år förblir lite av favoriter livet ut. För min del innebär det bl a: John Mayall, Fleetwod Mac, Dire Straits, Zappa, Kinks, C,S,N & Y, Hendrix, Otis Redding, Temptations, Bob Dylan, Aretha Franklin, Paul Simon, B.B. King och många, många fler. När de nya grupperna på slutet av 70- och 80-talet kom fram  var jag helt fokuserad på klassisk musik och då började jag också intressera mig mer och mer för jazz där inträdesbiljetten var Dave Brubeck, Oscar Peterson och Jimmi Smith som sedan övergick till Cick Corea, Miles Davis, John Coltrane, Weather Report m. fl. Men jag har botaniserat över hela fältet inom jazzen och försökt lära mig och förstå storheten inom alla stilar. 

 

Jag njuter lika bra av klassiska inspelningar av Louis Armstrong som av John Coltrane, av en pianotrio eller ett storband. Gäller bara att hitta det som är mest intressant inom varje idiom och för varje sammanhang. Inom storbandsjazzen hade jag en kompis som hjälpte mig upptäcka Woody Herman, som jag hade en förutfattad mening om. Via Woody fick jag också en ingång till Toshiko Akiyoshi - Lew Tabackin Big Band som är mina favoriter inom storbanden tillsammans med Thad Jones-Mel Lewis Orchestra.  Om man läser på lite och sätter det lite i sitt sammanhang och lyssnar på "rätt" album så kan man faktiskt lära sig att uppskatta rätt mycket musik som man hårdnackat påstått är "dåligt". @calle_jr har gjort så hos mig för en del rock, pop och prog jag trodde jag aldrig skulle spela och än mindre ta till mig och uppskatta. Ibland behöver man en knuff.

 

Jag läste ett utdrag från en bok om bl a Mendelssohn. Han har haft en oerhörd betydelse för den klassiska musik vi lyssnar på idag och om symfoniorkestrarnas framväxt. Han blev chefdirigent i Leipzig Gewandthausorchester 1835. Fram till dess spelades i stort sett endast samtida musik, alltså den musik som skrevs då. När Haydn, Bach och de andra grabbarna dog upphörde också deras musik att låta till förmån för det nya. Mendelssohn ändrade på detta. Han vaskade fram Bach och satte bl a upp Matteuspassionen. Han botaniserade även bland Schuberts partitur och uruppförde hans 9:e symfoni, Beethoven lyftes fram till det han blev osv. Även Robert Schumann hade stort inflytande genom sina musikartiklar. Tyskland var då västvärldens kulturella centrum och hade oerhört inflytande inom musikkulturen  Mendelssohn blev en "role model" för symfoniorkestrar och den klassiska musiken världen över och han satte en ny ribba för dirigentens roll. Detta har ju inte så mycket med Mendelssohns musik att göra, men det har fått mig att se hans musik med helt annat fokus och intresse och nu gillar jag många av hans verk som jag näst intill fnyste lite åt förr. De flesta av oss är påverkbara om vi öppnar oss och fördjupar oss lite 

 

Jag kan t o m tänka mig att jag kan lära mig att uppskatta DM om det presenteras på rätt sätt, men det lär bli en utmaning.

Link to comment
Share on other sites

1 hour ago, Bebop said:

 

 

Jag kan t o m tänka mig att jag kan lära mig att uppskatta DM om det presenteras på rätt sätt, men det lär bli en utmaning.

 

Jag tar den utmaningen. Vi börjar redan med detta tidigt nästa år. :D

 

1 hour ago, Bebop said:

Det är väl ofta så att det som fastnar i åldern 15-25 år förblir lite av favoriter livet ut.

 

Ja det är väl något i hjärnan som formas av den musiken just då. Jag fick mig till dels väldigt mycket musik och brett utbud av mina föräldrar. DM står for mina egna landvinningar och jag fastnade redan som 10 åring för dem. 

När jag var liten var det alltid Jazziga tongångar som varit ett nav i mitt intresse, lite enstaka klassisk tex Frösöblomster vet jag att jag att jag älskade. Creedence mfl. fick jag med modersmjölken. 

Men det som jag fastnade för hårdast på egen hand var Depeche Mode i en särklass. Noice, Snowstorm och Ebba Grön var poppis tidigt. Jag ordnade alltid musiken till skoldanser/disco och senare under studietiden.  Som grupper/artister var det också Bowie, Sting, Kraftwerk, U2, senare kom tex INXS, Jamoriquai, Phil Collins, Michael Jackson, Roxet. Men det var mycket enstaka album och låter från grupper som blev härliga dagsländor men de försvinner i bruset så småningom. Har alltid gillat den svarta musiken som från jazzen, funk, soul mm,  fram till i dag även om gangster rap kan vara lite svårt ibland tycker jag.  Sedan kom 90-talet och det är en annan historia som kan bli omfattande den med.

Vi var en intresserad grupp ungdomar som på gymnasiet ordnade studiecirklar på Medborgarskolan om musik. 

Jag ordnade Depeche Mode-musikkvällar i flera år från gymnasiet och framåt. Det var början på det som alltid varit musikträffar hos mig. Det har dock varit färre renodlade Depeche Mode träffar under senare år. Det är det bara vid varje nytt album och tour numera.

 

Trots dessa djupt rotade grupper i ens favoritlista är det mycket berikande att utveckla smaken och som du skriver @Bebop att ta till sig vänners tips och favoriter som man inte fattat innan. Nya favoriter föds. Det gillar jag mycket.

 

Något som glädjer och inspirerar mig att ta till mig ny musik är att mina föräldrar ffa min mor varit mycket öppen för ny musik och hon har fastnat för Depeche Mode också bara som ett exempel. Inte många 65 åringar damer (tror jag) med största intresset i klassisk musik går in på Bengans och måste bara ha "det nya Depeche mode albumet". Lite coolt faktiskt. 

 

Det är något magiskt med ens egna personliga musikhistoria, i alla fall för mig. Det är en del av mig, en del av den jag är. Därför kan jag inte sälja min gamla musik även om jag inte lyssnar på allt hela tiden. Däremot är det kul att bara sätta på något gammalt ibland. Återupptäcka och inse att det finns såg mycket bra musik som glömts bort. Det frambringar inspiration och härliga minen från den tiden. Lite som att titta i gamla fotoalbum men med ljud.

 

Jag tycker nog musikens utveckling på 80-talet har ett oförtjänt dåligt ryckte i musikens historia. För oss som växte upp då var det det som vi fick utvecklas och njuta av. Det var ju den digitala tekniken och bristen på inspelningskvalitet som jag tror gjorde att det blev dåligt rykte samt ett nytt ovanligt sound i många inspelningar, ffa för de som var yngre några decennier tidigare. De fick bättre inspelningar generellt och mer akustiska instrument. Kvalitéer i musiken saknas inte på 80-talet tycker jag.

 

 

 

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

2 hours ago, Bebop said:

De flesta av oss är påverkbara om vi öppnar oss och fördjupar oss lite 

Helt klart. Det gäller att man får en ingång. Det gäller tyvärr åt båda hållen. Man är påverkbar om någon musiker får negativ publicitet eller gör ett dåligt framträdande i en intervju. Många osannolika talanger framställs som excentriska och det blir ännu saftigare om de misstänks för onormalt eller olagligt beteende; Jerry Lee Lewis, Syd Barrett, Yoko Ono, Prince, Björk, Michael Jackson, Kurt Cobain, Amy Whinehouse...

 

 

2 hours ago, Bebop said:

Han blev chefdirigent i Leipzig Gewandthausorchester 1835.

Intressant om Mendelssohn. Hans violinkonsert är ju mycket bra och finns på några av de inspelningar jag håller högt, men i övrigt tycker man det finns inte så mycket. Tar gärna emot input där.

 

Link to comment
Share on other sites

Ja om man skulle beskriva sin egen musikaliska resa så skulle det ta fler sidor att beskriva den, men den tog nog avstamp i den brittiska pop-, rock- och bluesvågen i mitten av 1960-talet till att landa i USA i den amerikanska motvågen, för att förflytta sig till Chicagoblues, countryrock, och sedermera till mer jazzinspirerad fusion via psykodelisk musik och så småningom tillbaka till Europa och den folkmusikinspirerade svenska och nordiska jazzen. För att gå vidare i polsk, tysk, italiensk jazzmusik osv. och nu tillbaka till svensk  och amerikansk jazz från -50 talet och framåt. Genomgående är att aldrig stanna upp i genrer och artister utan gå vidare nyfiket sökande efter ny musik som engagerar. Försöker aldrig gå i andras fotspår om vad som anses vara bra musik i synnerhet inte i audiofilkretsar som jag tycker fastnat i någon form av ängsligt grupptänkande som inskränker musikval till "godkända" alster. Finns så mycket annan ny eller oprövad musik som håller mycket hög kvalitet och det är snarare frustrerande att inte hinna utforska allt.

Försöker att fördjupa mig i bl.a. i svensk jazzhistoria som har mycket mer att ge. Finns  så mycket framstående pianister, blåsare mm av tidigare generationer och nya där tar plats och som leder utveckling vidare. Så där landar vi tillbaka bl.a. i Esbjörns Svensson mfl som var utgångspunkten för denna diskussion. Lite kul att ibland röra om i grytan. :D:)

 

Calm

Link to comment
Share on other sites

Jaco Pastorius' Word of Mouth Big Band - Truth, Liberty & Soul, Live NYC June 27 1982

 

Jaco.jpg.faa22b00a95317b99155318718e86d14.jpg

 

Den kompletta konserten från Avery Ficher Hall, New York City, 27 juni 1982. Tillsammans med sitt storbandsprojekt "Word of Mouth Big Band" bl.a 16 blåsare, Peter Erskine på trummor, Toots Thielemans på munspel och Bob Mintzer på sax/klarinett. Mycket bra inspelningskvalitet! Svänger gör det också. Gillar du Jaco och dessutom storbands jazz då kan jag varmt rekommendera den här plattan. Finns att få tag på i de flesta format, Vinyl, CD, Flac HiRes och DSD 64. Det följer även med en 100-sidig liten bok i CD-format tillsammans med CD:n (dubbel CD) där olika artister som medverkar eller influerats av Jaco delar med sig av sina tankar och erfarenheter kring Jaco och hans musik.

 

Här är en "reklamlänk" på youtube 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Snöade in lite på Zoot Sims i helgen. En kille som flugit under min radar fram tills nu. 

Men jag gillade det jag hörde så idag gick jag på jakt efter några lämpliga album att börja med. 

Hittade dessa härliga Pablo pressningar. Just nu är det Zoot Sims and the Gerschwin Brother som snurrar.

Och det är svårt att sitta still. Inte konstigt när man har med sig bl a Oscar Peterson och Joe Pass. 

5a3955080b82a_IMG_8389(kopia).jpg.6a0765f24f639ab5b9d9f0094cb5a0f5.jpg

Link to comment
Share on other sites

Kul att se de plattorna igen @bigblue. Jag köpte dem när de kom i slutet på 70-talet och inte bara jag. Det var en veritabel succé när Zoot Sims gjorde lite av debut med dessa plattor. Även Jimmy Rowles blev het igen. Zoot Sims var mer känd som en ensemblespelare och solist innan. Pablo och Norman Granz lyfte fram musiker till ledarposition och de sålde mer skivor än de någonsin gjort och de var under denna period som de många jazzfestivalerna växte fram. Zoot Sims blev en av de mest efterfrågade under en period. Vi var ett gäng som åkte upp till Stockholm för att se och höra honom. 

 

Den typen av jazz som Sims och Pablo representerade hade näst intill varit död under ett tiotal år då alla skulle spela fusion. Pablo ändrade på detta. Även andra slocknade jazzmusiker fick liv igen, t ex Sweets Edison, Lockjaw Davis, Joe Pass, Benny Carter och Roy Eldridge dök upp igen. Även Stan Getz, Art Pepper och Dexter Gordon fast på andra skivbolag. Skivbolaget Concord växte fram där Scott Hamilton blev storstjärna och drog fulla hus. 

 

Härligt att se dessa album få nya spisare. Det är klassisk mainstream-jazz med stora kvaliteter med musiker som skolades på gatan eller i de gamla storbanden Stan Kenton, Woody Herman, Basie, Ellington med flera.

 

Här skall också spelas Zoot Sims. Det var ett tag sedan.

Link to comment
Share on other sites

Apropå "fusion" (ja nu ville ju inte Joe Zawinul kalla WR:s musik för fusion :)) så rekommenderar jag mitt senaste inköp Weather Report -The Legendary Live Tapes: 1978-1981

Fyra CD med femstjärniga musiker. Bra kvalitet på inspelningar och ljudkvalitet. Lyssna bara på ett par exempel - Brown Street - ett sånt sväng, Polarprisvinnare Wayne Shorter i absolut högform.

Eller Black Market, samspelet mellan Wayne Shorter och Peter Erskine är lysande.

 

Link to comment
Share on other sites

Unknown-1.jpeg.8d2c6173431f5427c73ea8e09034b995.jpeg

 

Eftersom det inte verkar gå att hitta detta album på vinyl så hittade jag i alla fall ett i mintcondition inplastat ex på CD. Jag har ju hört via nätet men detta låter bättre.

Detta gillar jag otroligt mycket. 

Det har ju med tycke och smak att göra men med min smak så är detta genialt och gudabenådat duktigt, liksom fler album av Zappa. Eller som min son sa.:

- Pappa! När du fattat Zappa så låter nästan all annan musik enkel och ointressant. Ingen utmaning att lyssna...

Och strax efter.

- Trummorna i Zappas låtar är inte som ett komp, det är som om det är "fills" hela tiden.

 

 

 

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

On 2017-12-20 at 20:57, Apexorca said:

 

- Pappa! När du fattat Zappa så låter nästan all annan musik enkel och ointressant. Ingen utmaning att lyssna...

Och strax efter.

- Trummorna i Zappas låtar är inte som ett komp, det är som om det är "fills" hela tiden.

Din son har sett ljuset! :77:  Litte Dots släpptes 4 nov. 2016

Ett musikaliskt exempel på det din son säger är "Black Page #1" skriven för trummor. Finns på Zappa in New York. På samma platta finns även "Black Page #2" där resten av bandet är med på noterna så att säga. Terry Bozzio som spelar trummor besökte Nefertiti och Fashing för några veckor sedan.

 

Edited by Shamrock
Borttagen Youtube-länk
Link to comment
Share on other sites

5a3c0a93981f5_Skrmavbild2017-12-21kl_20_21_03.jpg.705131e076be3f92461e1d4be9517906.jpg

 

 Shostakovich Cello Concerto No.2 - Glazounov Chant du Ménestrel

 

Shostakovich cellokoncert nr 2 är makalös häftig. Mörk, kraftfull, dramatisk och lite crazy här och var, som det är med Shosta. 

 

Jag har beställt en förstapress också, men denna nypress är mycket välgjord och låter bra. År 1976 tror jag det är på denna inspelning.

 

Rekommenderas varmt.

 

Link to comment
Share on other sites

Inspirerad av @Bebop inlägg i tråden om Sample  rate insåg jag att jag saknade en klassiker i samlingen - Midnight Blue.

Hade den varken på CD eller Vinyl. Men nu ska det bli ändring på det. 

Frågan var bara vilka versioner man skulle lägga slantarna på. 

En CD utgåva som får många lovord är C32, som är den första japanska CD utgåvan från -86, som anses kunna bjuda på extra mycket välljud. 

Och på Vinyl-sidan verkar Music Matters version vara en utgåva som många håller högt.

Av dessa två kom CDn i lådan i dag. En högst välljudande julklapp. Nu har jag inte något annat att jämföra med men jag kan förstå att denna utgåva är uppskattad.

Eller så är det så att alla versionerna är mer eller mindre jättebra :-)

Någon annan mer bevandrad som har haft förmånen att jämföra flera versioner?

IMG_8392.jpg.928013a27a7a21f5d62db80e0e7540d3.jpg

 

Link to comment
Share on other sites

@AlfaGTV och jag utväxlade några filer. Jag fick DSD64-filer från SACD'n från honom och jag returnerade de RVG-mastrade filerna. Min kommentar från SACD'n är att den låter som den "audiofil-LP"-utgåva jag har från Analogue Production. SACD'n kommer även den från dem. Mjuk, behaglig och lite avrullad i diskanten utan att tappa innehållet. Att SACD'n låter väldigt lika tillskriver jag mastringen snarare än formatet. DSD128 låter långt ifrån SACD'n vilket har att göra med att den utgår från originalmastringen. AlfaGTV's kommentar om RVG-cd'n var att det låter nästan mono.

 

Min åsikt är att inga av dessa utgåvor säger så mycket om pcm, dsd eller analogt. De visar dock tydligt på hur stor betydelse mastringen har, både frekvensområde och panorering.

Link to comment
Share on other sites

5a40fab7328dc_Skrmavbild2017-12-25kl_14_16_16.thumb.jpg.5a34f18ab753dd6adff90c19e6ea5587.jpg

 

Denna Juldagsmorgon blev det ingen julotta innan julfirandet drar i gång med full kraft på eftermiddagen igen. Raka motsatsen faktiskt. Ett nyinköpt Requiem. Men vackert som tusan. Det finns många fina Requiem. Denna har jag inte lyssnat på lika mycket som Mozarts och Faures tex. Men det är något mycket stämningsfullt med Requiem generellt. 

Berlioz själv var mycket nöjd med detta verk och ansåg det vara hans bästa av allt han gjort. Om alla hans verk skulle förstöras sa han att detta var det verket han skulle offra sig för att få ha kvar.

Gillar man Requiem kan jag rekommendera detta. Bra inspelning på denna version också.

MEN de har pressat den konstigt Sida 1 på skiva 1 är 1a delen, men sida 2 på skiva 1 är sista delen och skiva 2 har 2a delen på sida 1 och 3 delen på sida 2. Således får man hålla tungan rätt i mun när man skall spela från början till slut...

 

5a4106451cd5f_Skrmavbild2017-12-25kl_15_05_25.thumb.jpg.daa6833c398dfb148ae432f69836af8b.jpg5a410646495af_Skrmavbild2017-12-25kl_15_05_41.jpg.1c97e7d645e0c9e52dcb9ab750cac98f.jpg

Edited by Apexorca
Link to comment
Share on other sites

Julen slut;)

En liten runda i Göteborg och så springer jag på denna klassiker.

 

Rusty Bryant - Fire Eater

 

Idris Muhammad sitter bakom trummorna och levererar ett snyggt "break" i titellåten. Bryant själv spelar tenor sax med den äran, och på baksidan spelar Leon Spencer JR hammond orgel på ett grymt svängigt sätt.

Den är inte i nyskick direct men det är sällan man hittar den i riktigt bra skick utan att betala en förmögenhet.....

Rusty.jpg

Link to comment
Share on other sites

Anna von Hausswolff - Dead Magic (LP, Bengans.se)
Bell Witch - Four Phantoms (FLAC, Bandcamp)
Pan•American - Cloud Room, Glass Room (FLAC, Bandcamp)
The Microphones - Mount Eerie (FLAC, Bandcamp)
Phill Niblock - Rhymes With Water (LP, God Records)
Edited by shifts
Link to comment
Share on other sites

Skivhallen i Majorna är bästa vinylnasaren i Göteborg.

Idag var jag först på plats när de ställde ut delar av en stor Jazz o Fusion samling:icon_smile_cool:

Idel ädel original USA pressar:mm: near mint allihop!!

 

Clockwise.

Carlos Garnett - Cosmos Nucleus. Muse Records 1976

Jack DeJohnette - Sorcery. Prestige 1974

Bennie Maupin - Slow traffic to the right. Mercury 1977

Bennie Maupin - Moonscapes. Mercury 1978

Fusion LP.jpg

Edited by lindome
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...