Jump to content

Ditt senaste skivinköp...., del 2.


eliot

Recommended Posts

I natt vann jag denna skivan för $9.99 :mm:

rabin1_zps3192cf17.jpgrabin1lbl_zpsc510352b.jpg

Det är Michael Rabin and the Philharmonic Orchestra conducted by Lovro von Matacic

Glazounov Violin Concerto / Paganini Violin Concerto No.1

Det är naturligtvis en nyutgåva från Testament Records :)

Denna finns också som nyutgåva av Testament Records (Columbia 33CX 1281) så $9.99 är ett mycket bra pris,

det är en engelsk pressning med Dowel Rod :app:

Edited by eliot
Link to comment
Share on other sites

Det behöver inte alltid vara förstautgåvan utan Classics for Pleasure CFP139 är också intressant ;)

Det där är faktiskt en jäkligt intressant label EMI har snickrat till. Har ett flertal olika verk på CFP och inspelningarna är

riktigt bra. Ett litet minus (om jag minns rätt) är att man får med lite 80tals känsla :dry: ... lite sladdriga menar jag då.

Link to comment
Share on other sites

Det där är faktiskt en jäkligt intressant label EMI har snickrat till. Har ett flertal olika verk på CFP och inspelningarna är

riktigt bra. Ett litet minus (om jag minns rätt) är att man får med lite 80tals känsla :dry: ... lite sladdriga menar jag då.

Det finns andra intressanta EMI etiketter:

HMV Concert Classics Series: SXLP 30063 Brahms Violin Concerto - Leonid Kogan / Kondrashin / Philharmonic Orchestra

och SXLP 30177 Bloch Violin Concerto - Yehudi Menuhin / Kletzki / Philharmonic Orchestra

...och även

REGAL SREG 1014 Beethoven Violin Concerto - Alfredo Campoli / Pritchard / Royal Philharmonic Orchestra

REGAL SREG 2012 Bruch Violin Concerto / Lalo Symphonie Espagnole - Christian Ferras / Süsskind / Philharmonic Orchestra

...för att nämna några skivor som jag har....

Link to comment
Share on other sites

Landet är delat kring Joni Mitchell och hennes kvaliteter. Jag tillhör hennes beundrare och håller henne som en av mina största favoriter. Hennes låtskatt är enorm och lockar ständigt till sig nya tolkare. Köpte Herbie Hancocks biografi för någon månad sedan som har en kul berättelse om Herbies förhållande till Joni Mitchell.

Herbie blev tillfrågad om han kunde vara med på en inspelning. Han tackade nej eftersom han inte sysslade med protestvisor och lättviktig pop. Det var hans bild av Joni. Därefter pratade han med Wayne Shorter som han behövde träffa. Wayne sa nej eftersom han skulle på en inspelning med Joni Mitchell. Då åkte även Herbie dit. Herbie Hancock blev helt förhäxad av hennes låtar och dess harmoniska komplexitet. Likaså över hennes sång, drivkraft och musikalitet.

Sedan dess har hon haft en särställning hos Herbie Hancock som en av århundradets mest kompetenta kompositörer; allt enligt Herbies egna ord. Han har också dedikerat ett helt album till hennes hennes musik, River: The Joni Letters

Ett av hennes bättre album tycker jag Hejira räknas utgiven 1976 på Asylum. Orginalet finns kvar i min hylla men låter inte särskilt bra så när jag läste i Fremers spalter om att albumet har re-mastrats och getts ut på nytt behövde jag ingen betänketid. Musiken är densamma men nu låter det också bra. Hejira är också känt för att Jaco Pastorius finns med på några spår. En del av låtarna här har blivit några av Jonis mest kända alster, t ex Coyote - Amelia och Black Crow

Si0HxQ.jpg

0YT7cZ.jpg

Samtidigt släpptes nu inför jul en liten minibox med helt nymastrat material från Jonis plattor. Den har fått titeln Love Has Many Faces: A Quartet, A Ballet, Waiting To Be Danced. Det här låter också fantastiskt bra, både ljud och musik. En riktigt bra samling som rekommenderas för den som inte vill ha samtliga hennes album (som för övrigt är av blandad kvalitet). Den här boxen innehåller några av hennes bästa låtar från en dryg 40 års skivkarriär. Joni inleder boxen med 16 sidor egen text följt av samtliga låttexter och från vilka album de ursprungligen kommer ifrån.

74UArv.jpg

4h296e.jpg

Det finns mycket om och med Joni Mitchell på YouTube. Här en ganska färsk intervju med henne och om hennes skapande verksamhet.

Här ett musikklipp:

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Bland 1900-talets största klassiska profiler tillhörde otvivelaktigt pianisterna Artur Rubinstein och Vladimir Horowitz. Och under hela deras karriär debatterades hela tiden vem som var bäst, ungefär som det gjordes mellan Stones- och Beatlesfantasterna och mellan Fred Astair och Gene Kelly. Den fortgår faktiskt fortfarande. Jag ger mig inte in i den diskussionen men efter mycket genomläsning kan man kanske summera det så att Artur Rubinstein var eleganten ungefär som Fred Astair och Vladimir Horowitz var atleten eller virtuosen som även Gene Kelly har kallats.

Det finns ingen anledning att diskvalificera något av dem ur ett musikalistk perspektiv. Som människa tycker jag dock att maestro Horowitz är betydligt intressantare, men det är en annan historia.

Horowitz var borta från scenen under långa perioder, men de sista åren mådde han rätt OK och började turnera och spela in igen och då på Deutsche Grammophone. Dessa har samlats i en box på 7 CD inspelade mest i hans hem-studio men även från scen. Bl a från Moskva dit han återvände efter 61 år utanför och gjorde ett antal bejublade konserter.

5qza6P.jpg

Jag lyssnade på följande klipp från hans konsert i Moskva, där han spelar den mycket lågmälda musikaliskt svårspelade tredje satsen ur Franz Schuberts Impromptu Opus 90 D.899. Låna er tid ca 7 minuter för att se och lyssna.

https://www.youtube.com/watch?v=L6_SbflSwAg

Det klippet ledde mig ut på jakt efter andra tolkningar av Schuberts pianomusik som är underrepresenterad i min hylla. Och när man letar efter Schuberts sonater är det svårt att gå förbi Alfred Brendel som gjord flera fina inspelningar med Schuberts musik på slutet av 80-talet. Det här albumet är en återutgivning och det låter fantastiskt bra. Musik som kan lugna de mest uppslitna själar.

5cO74N.jpg

En annan stor pianist som påminner lite om Alfred Brendel både spelmässigt och repertoar är Mitsuko Uchida som också gjort fantastiska tolkningar av Schubert men även Beethoven. Sedan några år tillbaka botaniserar hon bland Mozarts pianokonserter som hon också dirigerar. Det här är fjärde albumet i den serien där hon tar sig an Mozarts 18:e och 19:e pianokonserter.

diTB6f.jpg

Link to comment
Share on other sites

Lite sydstatsrock känns bra ibland. Några som hanterar hantverket bra för det mesta och i synnerhet på förra albumet och detta nya som släpptes i samband med Warren Haynes Gov't Mule's 20 årsjubileum. Warren Haynes har varit en av de tongivande hos Allman Brothers Band i flera år och startade upp detta band som någon form av fritidsband. I och med att Allman Brothers Band numer lagt av så lär vi få höra mer av Gov't Mule.

Det här är ett trippelalbum med liveupptagningar där första CD'n upptar Haynes egen musik. CD2 och CD3 är covers på Pink Floyd, framför allt från Wish You Were Here och Dark Side of the Moon. Sorry alla Pink Floyd fans, men det här låter betydligt mer levande och dynamiskt än vad Pink Floyd någonsin mäktat med. Här sträcker de ut och ordentligt på låtar som t ex Money och Shine On Your Crazy Diamonds. Förbannat bra.

Som extra bonus innehåller albumet en DVD med hela konserten.

Dark Side of the Mule är naturligtvis en passande titel för detta strålande album.

ZEXmSJ.jpg

kKmWBE.jpg

På albumet Lost On the River med The New Basement Tapes finns mer covers. De flesta som bidrar är helt okända för mig förutom Elvis Costello. Det handlar om, som titeln indikerar om musik från Bob Dylans penna. Albumet är producerat av T-Bone Burnett vilket ger en fingervisning om hur det låter. Spännande arrangemang och mycket bra framföranden. Rekommenderas!

KO24mg.jpg

När man blivit mätt på denna dos av klassiskt och rock är det alltid skönt att komma tillbaka till lite jazz och denna gång av lite nyare snitt. Det innebär inte att det är svårt att ta till sig på något sätt, men det låter inte som Oscar Peterson eller Keith Jarrett. Här är det andra fusioner som gäller.

Bill Frisells nya Guitar in the Space Age växer för varje dag. Tänk er en fusion av Spotnicks, Ennio Morricone, Kinks, Byrds och lite blues så har ni väl bilden klar för er. Bill spelar som ingen annan. Härlig musik.

qq72IL.jpg

James Farm är ett annat namn Joshua Redmans kvartett. Det här är också väldigt eget. Joshuas ton är stor och har släktskap med de gamla mästarna, men rytmiken är helt annan. Lite cityjazz trots omslaget. Jag tycker det är fantastiskt bra.

Izxcnv.jpg

Antonio Sanchez är trummis hos Pat Metheny sedan många år nu. Han dyker också i andra sammanhang då och då. Han är också kompositör och arrangör och har nu gett ut sitt 4:e album som innehåller två CD med olika trio-konstellationer. Ettan är tillsammans med pianisten Brad Mehldau och basisten Matt Brewer. Andra CD'n innehåller två triokonstellationer. En tillsammans med gitarristen John Scofield och basisten Christian McBride samt en trio med tenoristen Joe Lovano och basisten John Patitucci.

Albumet heter Three Times Three och är också jazz av lite modernare snitt, musik i tiden s a s och med några av jazzens förnämsta musiker idag. Inte helt utan släktskap med Joshua Redmans album.

V3nQdA.jpg

Lite finstämd blues är heller inte fel. Eric Bibb efter hans Opus3-succé som inte riktigt släppte loss. En del av dem var rent av lite sega. Men de senaste släppen är enligt mitt förmenande fantastiskt bra album. Hans senast Blues People som kom för någon månad sedan är bland hans bättre släpp under hela sin karrär, tycker jag. Här finns flera gäster med som bidrar till ett helgjutet album.

jGum1T.jpg

Jag rundar av med ett dubbeltalbum på temat sing&songwriters med Lucinda Williams som gett ut dubbeln Down Where the Spirits Meets the Bone Tänk JJ Cale, Mary Gauthier, Tony Joe White, Ray Bonneville med flera, så vet du vad det handlar om. Mycket bra platta.

KyP4IO.jpg

Link to comment
Share on other sites

Den här tråden har startat bra! Fina tips och god blandning.

Jag bidrar lite med vad jag hittade i min brevlåda när jag tömde den efter julhelgen. Jag har kompletterat med lite Cecilia Bartoli.

28947825586.jpg

Sospiri är en härlig blandning av operaörhängen och det här är nog min favorit bland de Bartoli-album jag har hört. Det är ett hopplock av inspelningar och alla låter helt OK men kvaliteten varierar ändå en hel del från OK till väldigt bra. Detta är en skiva jag rekommenderar den som vill ha en CD med "best of opera" för en mezzo-sopran. En varning dock, det är inte upptempo precis så risken finns för avslappning så till den grad att man somnar.

28946656921.jpg

The Vivaldi Album är inte heller så dum. Rätt så varierad musik och genomgående välinspelat. Mer fart på den här än den första.

28947575269.jpg

Mozart Portraits är en samling av några Mozart-stycken och hans operor är inte så dumma. Detta är nog den CD jag kommer att spela minst av de 3 i leveransen men den är inte dålig för det.

Link to comment
Share on other sites

De bästa klapparna får man köpa själv.

//Gammalt calle_jr-ordspråk, som bekräftas av denna unga tråd :)

Jag rundar av med ett dubbeltalbum på temat sing&songwriters med Lucinda Williams som gett ut dubbeln Down Where the Spirits Meets the Bone Tänk JJ Cale, Mary Gauthier, Tony Joe White, Ray Bonneville med flera, så vet du vad det handlar om. Mycket bra platta.

http://imageshack.com/a/img540/5775/KyP4IO.jpg

Med den albumtiteln behövs ingen beskrivning :)

Gov't Mule har tidigare haft ett lite plastigt sound som jag inte tycker stämmer riktigt med de genrer de spelar. Är det annorlunda med det senaste?

Link to comment
Share on other sites

Gov't Mule har tidigare haft ett lite plastigt sound som jag inte tycker stämmer riktigt med de genrer de spelar. Är det annorlunda med det senaste?

Jag har inte så lång erfarenhet av dem. Det låter mycket Allman Bros och Dead från senare år.. Väldigt tätt livesound som kan upplevas lite platt och dynamikfattigt, men det här är en annan grej än hifi-finlir. Framför allt på CD1. Pink Floyd-spåren är lite mer levande. Jag tar med mig en sticka med lite smakprov.

Link to comment
Share on other sites

Lite innan jul anlände den här CD-boxen:

51W9LHmFqkL._AA160_.jpg

3 CD och en DVD, jag har inte tittat på DVD'n än men jag har lyssnat igenom CD-na ett par gånger och är mitt i konserten nu. Bandet tog en paus efter CD 1 så jag passar på att skriva lite nu men går tillbaka till musikrummet och bandet snart.

Är det nåt att ha då? Ja, det tycker jag allt. Det är visserligen i stort sett samma band och låtmaterial som på förra live-boxen från London men lite annorlunda är det ändå. Första halvtimmen lät det rätt kass faktiskt men Leonard Cohen verkar ha ljudtekniker som både har öron och något mellan dem, de har skruvat till ljudet nu så att det låter alldeles utmärkt. Musikanterna är kanske lite mer "frisläppta" än på förra live-boxen och spela kan de. Det som slår en vid lyssning är att Leonard Cohen inte är något "one-hit-wonder" precis. Det kunde ju ha slutat med t.ex "Suzanne" eller "The Waltz" för länge sedan men han fortsätter att producera med kvalitet upp till över 80 års ålder! Två skivor med nytt material har han hunnit med sedan första turnén efter comebacken som jag trodde skulle bli någon slags avskedsturné.

Gammal är äldst!

Åter till konserten...

Link to comment
Share on other sites

Några av de senaste inköpen.

Damerna först...

Indian20Ocean_zpse670a496.jpg

Frazey Ford - Indian Ocean

Kanadensiskan Frazey Fords andra soloalbum (tidigare i folk-popgruppen "The Be Good Tanyas").

Med hjälp Al Greens rytmsektion så har vi ett soulalbum av första klass. Mycket bra.

(Hennes första soloalbum är också mycket bra)

SmallTownHeroesSleeve_zpsa05c1ab1.jpg

Hurray For The Riff Raff - Small Town Heroes

Rekommenderas till dem som gillar "Gillian Welch" och "Lucinda Williams".

Rosanen-Cash-The-River-The-Thread-300x300_zpse4e219a2.jpg

Rosanne Cash - The River & The Thread

51CR4wgLPxL_zps9f0bd1ca.jpg

Ann Peebles - Part Time Love

51vJFwxqu2BL_zps77f8f0ab.jpg

Esther Phillips - Alone Again, Naturally

Link to comment
Share on other sites

och nu över till herrarna...

81IODiJM2VL_SL1400__zps8a859c94.jpg

Johnny Dowd - Do The Gargon

MI0003811604_zpse80ecad6.jpg

Gov't Mule - Dark Side Of The Mule

MI0001428200_zps3530e8ab.jpg

Thin White Rope - In The Spanish Cave

MI0002167504_zpsde842d6f.jpg

The Dream Syndicate - Live At Raji's

Milcho-Leviev--Art-Peppe-Blues-For-The-Fis-441632_zps8bdf1663.jpg

The Milcho Leviev Quartet - Blues For the Fisherman

Art-Pepper--Milcho-Levie-True-Blues-469936_zpse947b268.jpg

The Milcho Leviev Quartet - True Blues

Edited by torbjorn
Link to comment
Share on other sites

The Milcho Leviev Quartet - Blues For the Fisherman

The Milcho Leviev Quartet - True Blues

Intressanta inköp...

Milcho Levievs plattor förtjänar en kommentar. Egentligen är det Art Pepper Quartet det handlar om. Pepper var vid denna tid kontrakterad av skivbolget Galaxy som inte ville köpa dessa inspelningar och man tillät inte heller att de gavs ut i Peppers namn. 2011 fanns inte skivbolaget Mole Jazz och Pepper som dog 1982 var befriad från gamla kontrakt. Engelska bolaget Pure Pleasure hade nu tillförskansat sig inspelningarna och skrev avtal med Art's änka Laurie Pepper. 2011 gavs inspelningarna ut i en box med 7 LP och nu under namnet The Complete Art Pepper Quartet at Ronnie Scott's Club London June 1980 Den införskaffades utan någon som helst tvekan. Såväl ljud som musik är förnämlig och prisades av bl a Stereophile för den dynamiska och okomprimerade återgivningen.

Musiken spelades in under två kvällar och därefter åkte kvartetten till Kristianstad-Åhus Jazzfestival där de gjorde ett bejublat framträdande som även spelades in av Sveriges Television.

Link to comment
Share on other sites

Intressanta inköp...

The Complete Art Pepper Quartet at Ronnie Scott's Club London June 1980

Jag har CD-boxen och är lite sugen att skaffa den på vinyl, trots att jag har delar av den nu. Inte för att det låter dåligt på CD utan mer för att

det här avnjuts bäst på vinyl - mer känsla helt enkelt.

Edited by torbjorn
Link to comment
Share on other sites

2011 gavs inspelningarna ut i en box med 7 LP och nu under namnet The Complete Art Pepper Quartet at Ronnie Scott's Club London June 1980 Den införskaffades utan någon som helst tvekan. Såväl ljud som musik är förnämlig och prisades av bl a Stereophile för den dynamiska och okomprimerade återgivningen.

Den boxen köpte jag efter tips av Bebop :app:

Årets första leverans:

ebay2jan_zpsfbb34723.jpg

Det var Everest SDBR 3033 silverback med silver/turquoise etikett av Stravinsky Petrouchka, Eugene Goosens/London Symphony Orchestra som jag var intresserad av :mm:

....men säljaren hade andra intressanta skivor (Hotel California har jag redan som tysk pressning) :app:

Link to comment
Share on other sites

När jag besökte AndraJazz strax innan jul så fann jag denna skivan med det läckra omslaget :mm:

royanddiz_zpsa2870809.jpg

CLEF MG C-671, Roy (Eldridge) and Diz (Dizzy Gillespie), #2. Omslaget är tecknat av David Stone Martin, förkortat DSM....

Detta är en trevlig affär med mycket stort utbud och eftersom detta var nr. 2 så var jag intresserad av att finna nr. 1 och jag fann två andra utgåvor i affären:

CLEF MG C-730: Trumpet Battle och CLEF MG C-731: The Trumpet Kings och efter lite undersökning fann vi att dessa två skivor innehåller samma material som MG C-641 och MG C-671 men i en annan ordning ;)

Jag fann CLEF MG C-641 Roy and Diz på eBay tillsammans med annat smått och gott :app:

ebay9nov_zps9a1985af.jpg

...som ni ser behöver det inte vara dyrt på eBay och det bästa är att kombinera skivaffär och eBay ;)

Omslagen till MG C-730 & 731 är fotografier av Roy Eldridge tillsammans med Dizzy Gillespie och inte tecknade av DSM :black:

Link to comment
Share on other sites

och nu över till herrarna...

MI0003811604_zpse80ecad6.jpg

Gov't Mule - Dark Side Of The Mule

Eftersom jag uppenbarligen gillar Gov't Mule trodde jag detta skulle vara en höjdare... Men... Icke så...

Lyssna istället till deras tolkning av Neil Youngs 'Cortez, The killer'

Edited by AlfaGTV
Link to comment
Share on other sites

Tack för det... Givet inköp.

Häpp, det var i din tidning jag såg det :)

Först trodde jag det var ännu en cd-utgåva av den som kom '92, och jag blev upprymd när jag kollade upp den...

Den är mastrad från originalbanden, och mixen och sekvensen är som James Brown själv ville ha det.

Det är alltså live från Olympia Theatre i Paris 1972, och det är med hans bästa Famous Flames!

Varje LP har sitt eget namn "LOVE", "POWER" och "PEACE" och de är numrerade för jukebox.

brown-03.jpg

brown-04.jpg

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...