Vilka Klassiska Etiketter

[pederb]

Vilka europeiska klassiska etiketter ska man hålla ögon öppna efter?

Dom Amerikanska etiketterna kan man ju om vilka som är värda att köpa och samla på, men dom europeiska vet jag inte mycket om tyvärr.

[calle_jr]

Decca SXL med ED1-, ED2- eller ED3-etikett.

HMV med vit-guld EW1-etikett eller svart-röd semicircle ER1.

Philips SABL med plum label.

Deutsche Grammophon SLPM före 1972 med blå tulip på etikettens rim.

[pederb]

Decca SXL med ED1-, ED2- eller ED3-etikett.

HMV med vit-guld EW1-etikett eller svart-röd semicircle ER1.

Philips SABL med plum label.

Deutsche Grammophon SLPM före 1972 med blå tulip på etikettens rim.

Decca och DG känner jag till och förstås min favorit Argo :-)

HMV är His Masters Voice, misstänker jag?

Jag ser en massa andra märken som jag inte känner igen, men dom är väl inte mycket att ha kanske

[Bebop]

Jag ser en massa andra märken som jag inte känner igen, men dom är väl inte mycket att ha kanske

Vilka då?

Engelska skivbolag inom EMI-koncernen måste också nämnas, t ex Columbia (alltså inte amerikanska Columbia/CBS utan EMI-Columbia). På följande hemsida kan man köpa nypressade skivor från denna era. De håller mycket hög kvalitet överlag. Originalen på många av dessa kostar över 10,000 kronor, framför allt om de skall vara i spelbart skick. Även dessa skivor håller värdet bra då de har begränsad tillgänglighet.

[pederb]

Concert Hall är en som jag ser mycket och den enda jag kommer ihåg just nu

[Bebop]

Concert Hall är en som jag ser mycket och den enda jag kommer ihåg just nu

I följande länk kan du läsa det mesta om Concert Hall. Jag har eller har haft några men har inte imponerats av vare sig upptagningarna eller av tolkningarna i jämförelse med utgåvor på t ex Decca, EMI, DG och Mercury.

Concert Hall hade skivklubbar och enligt länken ovan så listade man som mest 450,000 medlemmar. De hade bl a en marknadsstory som sa att man inte pressade mer än 2-3,000 album av varje titel. Detta har missförståts av många som att de bara släppte just så många. I själva verktet så avser siffran att de bara pressade 2-3,000 plattor på varje matris (underförstått att andra bolag pressade betydligt fler). Men det går ju göra fler matriser och sedan igen pressa 2-3,000 ex. Med tanke på medlemsantalet som prenumererade på utgåvor hade några tusen plattor inte hållt.

Jag är säker på Eliot och Plundin kan komplettera än mer angående utgåvorna.

[plundin™]

^^ Jag bryr mej ganska lite om skivmärken och pressningar, men som Eliot brukar säga, ju närmare första pressningen man kommer ju bättre brukar det (i teorin) låta!

Rent generellt brukar jag tycka att märken som, Decca, Argo, L'Oiseau-Lyre, HMV, EMI, Erato, Westminster, Philips, Swedish Society Discophil, Supraphon, Archiv, CBS, RCA. Mercury mfl låter alldeles utmärkt... Men det varierar ju ohyggligt mycket på vad som låter bra och vad som är kul att lyssna på!

Så nu är nog min kompetens mer riktad mot repertoar än skivsammlarinfo, så om du är mer intresserad av musiken, kan jag mer tvärsäkert svara på vilken/vilka tolkning/ar (inspelningar) som är "bäst/intressantast/roligast" av ett visst klassiskt musikstycke (Vilket dom flesta audiofiler brukar vara mindre intresserade av)!

/ptr

[calle_jr]

Jag tycker den bra klassiska musiken sammanfaller ganska väl med de fina etiketterna, speciellt från den inspelade musikens guldålder. Å andra sidan är jag inte musikaliskt kunnig på det sättet att jag kan genomskåda arkitekturen. Jag vet inte vad som är bra-bra.

[Bebop]

Jag tycker den bra klassiska musiken sammanfaller ganska väl med de fina etiketterna, speciellt från den inspelade musikens guldålder.

Så tror jag också även om det finns undantag åt båda håll. De "fina" etiketterna hade både större penningar och därmed dragningskraft till de främsta artisterna. Där skiljer sig inte den klassiska musiken mot rock, pop, soul och jazz.

Men samtidigt rekommenderar jag en öppen hållning till det som spelas in idag. Det är inte så att allt var bättre förr. Nya inspelningar på t ex Chandos, Hyperion, Sony, DG, Harmonia Mundi och kanske några till är fantastiskt bra, både tolkningar, musiker och inte minst ljudet. Många av stjärnorna idag är precis lika bra som de gamla. Jag tycker det är kul att lyssna på de tidigare stjärnorna och det låter dessutom bra men jag ser det som komplement till nyare inspelningar, inte istället för.

[plundin™]

Jag vågar nog påstå att variationen över vad som är trist, ok, bra eller sublimt har fluktuerat/erar mycket oavsett om det vart "audiofil" guldålder eller inte! Det enda intressanta är att hitta fram till något man gillar själv och vill spela ofta, att skaffa en massa "dyra" plattor bara för att någon "guru" tyckt ditten eller datten om dom känns ganska meningslöst för mej!

Musik skall vara kul att lyssna på oavsett vilken genre/er man hittat hem till!

/ptr

[pederb]

Tackar för alla uppgifter, jag är en sådan som gillar att gräva runt i second hand butiker och dom är fulla av klassiska album och man kan ju inte köpa allt man ser tyvärr så att ha ett hum om vilka som kan vara bra är bra.

Visste inte a Tjeckiska Suprafon va något att plocka upp, det ska jag göra nästa gång om jag ser någon intressant inspelning

[plundin™]

Visste inte a Tjeckiska Suprafon va något att plocka upp, det ska jag göra nästa gång om jag ser någon intressant inspelning

Jag tror det var Jonathan Valin som skrev om dom ur Audiofil synvinkel för att par år sedan (även om Hungaroton och Erato), den kan säkert hittas på TAS web?

/ptr