Jump to content

Recommended Posts

Posted

Hur långt kan man gå i sitt sökande efter välljud, eller rättare sagt - när är det dags att stanna upp... :?:

En kväll med fokus på mjukvaran istället för hårdvaran gav en del funderingar och tankeväckande erfarenheter. Att koncentrera sig på format istället för förstärkare, inspelningsteknik istället för signalkälla och musik istället för högtalare kan ge en ny dimension åt utbytet under en lyssningskväll.

Självklarheter kanske - men både trevligt och lärorikt... ;):o:)

Programmet bestod bland annat av extremvinyl från image hifi.

MårtenVinyl003.JPG

Posted

Anläggningen är ju egentligen till för att förmedla en musikupplevelse och bör därför naturligtvis inte bli ett självändamål. Samma sak är det med ljudkvalitén där vissa skivmärken gjort sig ett namn men eftersom det är små märken så får de inte de bästa artisterna. Om jag får välja mellan en medelmåttig inspelning av en fantastisk tolkning och en fantastisk inspelning av medelmåttig tolkning så är valet lätt. ;)

- Detta hindrar inte att jag ofta gjort jämförelser mellan olika format och olika vinylpressningar - men det får inte ta överhanden :cool:

Jag upplever att Euphonia har ändrat profil lite på sistone och har börjat ta upp mer mjukvara :app:

Jag har inte Radka Toneff: Fairytales - det lär vara en bra skiva :?::mm:

Mvh,

Eliot

Posted

Ja, det är en av mina favoriter och det blev principen damerna först... :cool:

Alltså började vi med Radka Toneff och lyssningspanelen bestod av tre lyssnare inklusive Leif och Jörgen Olofsson som även var hårdvaruförvaltare... :)

MårtenVinyl036.JPG

Posted

Vinylen från norska Odin Records snurrar igång och vi lyssnade in oss på spåren The Moon Is A Harsh Mistress,

Lost In The Stars och My Funny Valentine.

Vokalist och piano presenteras med en aningen mörk klang med stark känsla av fysisk kropp och hög närvarofaktor.

Man anar storleken på Grieghallen i Bergen på första spåret.

MårtenVinyl037.JPG

Posted

Efter denna upplevelse var naturligtvis nyfikenheten stor på att höra CDn under samma förutsättningar.

Även silverskivan är norskt original från Odin Records.

MårtenVinyl038.JPG

Posted

Samma musik och man kunde nästan känna vibrationer av lyssningskoncentration på Mårten Centre... :)

Här fanns överraskande och omedelbara skillnader... :o Radkas röst var det första som drog till sig uppmärksamheten. Den hade ökat i omfång och fått en betydligt ljusare, jag skulle nästan våga påstå spretigare, karaktär. Samma sak (om än inte lika tydligt) med pianot. Grieghallen andades inte samma djup men alla småljud vid sidan av själva framförandet exponerades med större energi. Prassel, pedaler och annat plotter steg fram i ljudbilden.

Stora skillnader i mina öron.

Ungefär en minut in på The Moon Is A Harsh Mistress kom en tydlig knäpp i höger kanal. Statisk urladdning med karaktär av vinylknäpp... :?::)

En liten detalj var att egenheten dyker upp på nästa genomspelning och på alla genomspelningar därefter. På exakt samma ställe som en del av mjukvaran således. Som tur var fanns Burmesters samlingsskiva i huset. Ingen knäpp så långt örat kan höra... :o

Höjda ögonbryn och betänksam tystnad. En kort stund av tvivel och kunde det möjligen vara så att Odin Records... :?::D

Vi lyssnade igenom glesa My Funny Valentine men där fanns ingen antydan till vinylknaster

och här hade det definitivt avslöjats.

Burmester och CD-originalet är lika till karaktärerna med en något mer samlad röst på Burmesterutgåvan.

Tre skivor - tre upplevelser. Tvingad att välja bara en hade det blivit vinylen för min del.

MårtenVinyl039.JPG

Posted

Klart vinyl låter bäst! :cool: (det har ju vissa hävdat i flera år ;) Fler sanningar: rör låter bäst, delningsfilterboven) Har man en riktigt fin anläggning i övrigt så är skivspelare ett måste. För det första all beggad vinyl och för det andra ljudkvaliten. För att inte tala om att köpa singlar... Singlar är grymmt roligt! och... 45varvs vinyl är ju inte helt fel.

Posted

Radka Toneff var en norsk jazzsångerska och pianist som var ganska aktiv även i Sverige. Hennes liv blev kort och hon gick bort i början på åttiotalet endast 30 år gammal. En jazzstämma utöver det vanliga.

Posted

Inspirerade av denna lyssningsuppstart gled vi så över i tungvinylavdelningen... :)

Charlie Haden & Chris Anderson från en samproduktion mellan Polygram och Naim. Inspelad i New York 1997 och denna vinylutgåva är producerad av Dirk Sommer för image hifi. "Okomprimerad vinyl" påstod Dirk och signalen är hämtad från ett analogt masterband med gigantisk bredd... :D

Vad okomprimerad vinyl egentligen innebär tillät inte mina grunda kunskaper i tyska att reda ut. Lacket ställer enligt uppgift högt ställda krav på nål och pickup för att konsekvent kunna följa "the grooves" i denna pressning. Ordinarie subsonisk filtrering lyser med sin frånvaro vilket skulle visa sig fullt syn- och hörbart.

MårtenVinyl020.JPG

Posted

Promotional Copy - Not for Sale.

45 RPM och drygt tio minuter musik på respektive sida. Frågan är hur mycket entusiast man måste vara för att ta till sig detta programmaterial... :?:

Svårtillgänglig jazz som hellre gräver djupt än njutbart i bottenoktaverna som jag upplevde det. Inte skivan jag skulle komma hem och slå mig ner till om man säger så. Som alltid en smaksak.

Coltranes baselement började fladdra när vi drog upp volymen och vi hade fått någon slags rundgång i systemet. Detta kan förmodligen härledas till kraftiga amplituder i kombination med låga frekvenser och naturligtvis är detta

en utmaning... :) Vinylsvarven skall omplaceras och det blir lyssningsrepris de närmaste dagarna.

MårtenVinyl034.JPG

Nästa lack är en rent tysk affär... :) Ett stycke fusionsjazz framförd av en jazzkvartett i Berlin 2001. Dirk Sommer är ansvarig producent för image hifi. Elbas, tunggung och inget man lyssnar på till frukost. Coltranebasarna signalerade rundgång och vi gav upp. Någon skulle säkert uppskatta denna musik men jag gör det inte. För placeringsmässig utvärdering vid vinylsvarvsinstallation kan skivan dock vara en tillgång och vi gör ett nytt försök.

MårtenVinyl027.JPG

Posted

Tryggt att då kunna luta sig mot säkra kort... :)

Miles Davis Kind of Blue i tre varianter. Ordinarie CD-utgåva, Sony Master Sound CD med guldglans samt en av de allra första SACDs som kom ut, en Columbia single layer DSD. De två senare innehåller material från en återfunnen säkerhetsmaster som garanterat gick i rätt hastighet.

MårtenVinyl040.JPG

Posted

Den ordinarie CDn låter ju hyfsat men den begränsade upplagan ur Master Sound Album Classics har en helt annan närvaro, skärpa och kropp.

Här låter den oerhört bra och även om SACDn kan upplevas som mer energirik känns den inte lika samlad och dessutom brusar den mer. Skillnaden är ganska stor och det blir lite märkligt då dessa två utgåvor sägs vara tagna från samma originalmaster. Hur som helst - en klassiker att alltid komma tillbaka till... :app:

Besökscenter015.JPG

Posted

Lyssningsövningarna fortsatte i stillsamt tempo och för det mesta var alla överens och ibland var det delade meningar.

Precis som det skall vara med andra ord... :)

MårtenVinyl42.JPG

I väntan på vinylomgrupperingen kan man ju alltid fundera på Tivoli Audiostapeln i bakgrunden.

Hur hög är den egentligen... :?:

MårtenVinyl41.JPG

Ingenting man stöter till med sitt kamerastativ... :o:)

MårtenVinyl029.JPG

  • 2 weeks later...
  • 4 weeks later...
Posted

Kvällen gick i repris och nu under nya förutsättningar för vinylsvarven. Leif behövde säkert också skingra tankarna inför morgonens tidiga flygavgång på rutten Stockholm-Chicago-Las Vegas. Musik är ju en väl beprövad metod... :cool: :)

MårtenVinyl043.JPG

Posted

Avid-spelaren har blivit väggplacerad i kampen mot rundgång och bra testskivor för detta är två av Dirk Sommers analoga projekt. Samma vax från image hifi plus ett favoritalbum i repris.

MårtenVinyl046.JPG

Posted

Rolig tråd och mycket fina bilder!

Särskilt kul för mig som vinylälskare att ni föredrog vinylen på nästan alla parametrar! Jag har själv testat vinyl vs. cd vid några tillfällen, men är man van vid vinyl (som jag är) framstår CD ofta som stelt och spretigt. Hur mycket som beror på överföringen till cd eller ej vet jag ej, men de absolut största ljud- och musikupplevelserna jag haft med vinyl har varit analogt inspelat material som aldrig a/d-omvandlats...

Hur upplevde ni skillnaderna i "engagemang", hur kul det var att lyssna och hur indragna ni blev i musiken om du jämför cd med vinylen? Jag vet att "stampa takten" är ett vanligt begrepp för detta :)

mvh,

jajo

Posted

Avid Volveren måste ha passat som hand i hanske med resten av anläggningen. Ser ut som en shelter 501:a är monterad på tonarmen... verkligt fin pickup det.

Synd att man inte kunde vara med på tillställningen själv.

Kan för övrigt bara instämma i lovorden inför Radka Tonef, jag äger orginalpressen av den skivan och den låter mycket bra den med.

Posted

Det hela passade fint ihop och vi ägnade oss helt åt vinylen. Inga formatjämförelser eller ljudanalyser. Musik för hela slanten och programmaterialet var av varierande njutningsgrad kan man säga... :)

Super Extatic måste vara en uppföljare till min 30 år gamla DECCA record brush... :cool:

MårtenVinyl045.JPG

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...