toobs Posted February 28, 2014 Posted February 28, 2014 verklighet: Jag är en sån där som är intresserad av det mesta på en "illustrerad vetenskap-nivå" men inte tillräckligt begåvad för att egentligen begripa vad de säger. Detta intresse är förståss särskilt stort inom audio/hifi och "apparat-teori". Dessutom är jag lite tvångsmässigt en pysslare som vill göra själv. Att löda ihop en förstärkare är dock, naturligtvis, en omöjlighet. Det önskade: Att utifrån min något dimmiga bild av fysikens lagar skräddarsy en högtalarkabel till min anläggning. Hur är det egentligen med påverkan av induktans, kapacitans och resistans? Tänkte därför köra en liten tråd om mina vedermödor och erfarenheter utifrån följande grundantagande, som jag formulerat utifrån diverse pärlor som strötts för mig av sådana som vet bättre: Ju bättre en kabel är konstruerad utifrån olika principer desto mindre framträder de negativa effekter som den valda principen framkallar - och alltså ju mer amatörmässigt man kastar sig in i detta desto tydligare kan man påvisa hur en princip eller teori tillämpas. Tänkte därför dela några tankar kring de högtalarkablar jag haft i min nuvarande anläggning: en köpt och två hembyggda med helt olika konstruktion. De två sista har nämligen låtit verkligen olika men båda bättre än köpekabeln. Häng gärna med och tyck till. Det finns ju många därute som har genuina teoretiska kunskaper, utöver välutvecklade öron. Även för den som endast lyssnar sig fram kunde detta möjligen vara av intresse då det kanske går att mejsla fram den lilla skilnaden i karaktär mellan de kostbara köpekablarna utifrån konstruktionsprincip. Vad tror ni? Fortsättning följer..... Quote
Bebop Posted February 28, 2014 Posted February 28, 2014 Jätteintressant! Kablar enligt min mening, är kanske det område som är mest omgärdat av bondfångeri och så till den grad att det är svårt att separera de "seriösa" applikationerna från lycksökarna. Quote
toobs Posted February 28, 2014 Author Posted February 28, 2014 Jätteintressant! Kablar enligt min mening, är kanske det område som är mest omgärdat av bondfångeri och så till den grad att det är svårt att separera de "seriösa" applikationerna från lycksökarna. Precis min uppfattning. Därav försöken med hembyggen istället för att pröva sig fram via kostbara köpekablar. Gillar f.ö din devis som får särskild aktualitet just här Quote
Apexorca Posted February 28, 2014 Posted February 28, 2014 Ja det låter intressant. "Ljudåtergivningsvetenskapen" är ingen axakt vetenskap, men där ingår många andra vetenskaper och en subjektiv hjärna i en komplicerad blandning. Vad gäller bla kablar tror jag inte kunskap finns för en sanning. Eller finns det? Då skulle alla kablar se likadana ut. Uppenbart kan man nå fantastiskt väljud på flera sätt. Hur lika är Synergistic Rersearch och Nordost. Jag gillar båda. (Där kom den subjektiva hjärnan in och rörde till det.) Quote
conan Posted February 28, 2014 Posted February 28, 2014 Det är intressant med kablar men det är svårt att göra en bra modell som inbegriper både högtalare och förstärkare eftersom det finns så många konstruktioner och kombinationer ... Kanske är det därför det finns så många kablar ... Quote
sprudel Posted February 28, 2014 Posted February 28, 2014 Ja du! Gillar skarpt din ansats! Eftersom konstruktören av mina högtalare ytterligt seriöst undersökt dilemmat och därefter räknat in kabeln som en del av högtalarens konstruktion känner jag förtroende att nyttja den som är rekommenderad. Den låter också bäst enligt mina upplevelser. Vill man annat kan ju alltid tuna sin anläggning med olika kablar alltefter tycke, men personligen är min erfarenhet att signalkablar har större tuning-effekt än högtalarkablage, såvida kablaget inte är helt åt fanders. Quote
toobs Posted March 6, 2014 Author Posted March 6, 2014 Åter från sportlovsbestyren. Vad är det då jag tror mig veta? Kapacitans: åstadkoms av parallella ledare och ökar ju närmare dessa ligger. Påverkas av valt isolationsmaterial. Vissa tillverkare (DNM och Tellurium) hävdar att kapacitansen introducerar distorsion i musiksignalen. Vidare skall hög kapacitans tydligen funka illa med rörförstärkare. Dielektrisk absorption: En sorts eko-effekt orsakad av isolationsmaterialet som smetar ut musiksignalen. Induktans: ökar motståndet i kabeln med ökad frekvens (e.u. 6db/oktav). induktansen ökar med avståndet mellan ledarna och med tjockleken på ledarna. Ju högre kapacitans desto längre ner i tonområdet börjar dämpningen. Skineffekt: Resistansen ökar med inträngningsdjupet. Kablar tjockare än 1mm orsakar sådana i registret kring 20khz. Vad kan man då dra för slutsatser av detta? Det käns som om det räcker med dessa faktorer...... För egen del utgår jag nu i resonemanget från mina tre olika varianter på kabel som jag provat i min nuvarande anläggning. 1) Audioquest Crystal: en hyperlitz-kabel med 8 solidcore ledare liggande i ring runt en kärna av någon sorts plastflisor. Låg impedans men mycket hög kapacitans. EN kabel med rätt gott rykte då i mitten på 90-talet då jag köpte den. Har kört den - utan att särskilt reflektera över vad den gör eller inte för ljudet - mellan Cyrus och Kef, mellan Marantz KI-signature och Snell och i nuvarande anläggning med Maggisarna och även till viss del med Totem (vilket jag återkommer till). 2) hembyggd svalanderfläta: fyrlätad EQ-kabel 1,5mm2, dvs med polyolefinisolering, som jag dessutom i överdriven nit lade en aluminiumskärm på. Ersatte Audioquest-kabeln mest av nyfikenhet och för att det är kul attpyssla.... Första intrycket var "det där lät klart och snärtigt jämfört med Audioquest men kanske lite väl skarpt och hårt". Efter ett tips från Stefan på Akkelis kopplade jag ur två av tåtarna i högtalaränden och alltså fick en plusledare som går upp och ner och en minusledare som går höger vänster. De andra två fungerar då tydligen som skärm. Plötsligt lät det väldigt avslappnat - men ändå i förhållande till Audioquest med större "rum", bättre definition i basen och som om en grusighet i ljudet försvunnit . Dessa kablar följde med och kopplades in till Totem utan reflektion - det borde ju funka här också. När jag sedan på kul bytte till Audiioquest igen så blev dock anledningen till att jag tidigare bytt bort dem klar: Åter till ett tråkigare lite grusigt och dött ljud med mindre kropp i basen. Tydligen var det något hos fyrflätningen av två ledare som spöade de åtta ledarna liggande i spiral. Jag har dock inte lyckats förstå hur flätningen, som gör att kabeldelarna hela tiden liger i 90 graders vinkel mot varandra, påverkar kapacitans och resistans (och kanske annat...). Någon som vet? I vart fall är uppbyggnaderna på de två kablarna olika med parallella ledningar i den ena och hårt korsade i den andra. I båda ligger dock alla ledare tätt intill varandra, vilket borde innebära låg induktans och hög kapacitans. Stannar här för idag. Återkommer med vart jag beger mig härnäst. Kan dock avslöja att det har med kapacitansen att göra...... Tacksam för kommentarer och teorier. Kom ihåg att devisen här är att det simpelt utförda på ett tydligare sätt visar på skilnaderna i konstruktionsfilosofi än det högkvalitativa och laboratoriemässiga. Quote
Double A Posted March 6, 2014 Posted March 6, 2014 Mycket intressant ämne och bra skrivet Jag ser verkligen fram emot fortsättningen! Quote
Hasse Posted March 6, 2014 Posted March 6, 2014 1) Audioquest Crystal: en hyperlitz-kabel med 8 solidcore ledare liggande i ring runt en kärna av någon sorts plastflisor. Låg impedans men mycket hög kapacitans. EN kabel med rätt gott rykte då i mitten på 90-talet då jag köpte den. Har kört den - utan att särskilt reflektera över vad den gör eller inte för ljudet - mellan Cyrus och Kef, mellan Marantz KI-signature och Snell och i nuvarande anläggning med Maggisarna och även till viss del med Totem (vilket jag återkommer till). 2) hembyggd svalanderfläta: fyrlätad EQ-kabel 1,5mm2, dvs med polyolefinisolering, som jag dessutom i överdriven nit lade en aluminiumskärm på. Ersatte Audioquest-kabeln mest av nyfikenhet och för att det är kul attpyssla.... Första intrycket var "det där lät klart och snärtigt jämfört med Audioquest men kanske lite väl skarpt och hårt". Efter ett tips från Stefan på Akkelis kopplade jag ur två av tåtarna i högtalaränden och alltså fick en plusledare som går upp och ner och en minusledare som går höger vänster. De andra två fungerar då tydligen som skärm. Plötsligt lät det väldigt avslappnat - men ändå i förhållande till Audioquest med större "rum", bättre definition i basen och som om en grusighet i ljudet försvunnit . Dessa kablar följde med och kopplades in till Totem utan reflektion - det borde ju funka här också. När jag sedan på kul bytte till Audiioquest igen så blev dock anledningen till att jag tidigare bytt bort dem klar: Åter till ett tråkigare lite grusigt och dött ljud med mindre kropp i basen. Intressant, kan till viss del hålla med då även mina AQ Argent (från deras high-end serie AudioTruth från samma tid som Crystal) kan uppfattas som att de har något mindre kropp i basen, samtidigt tycker jag de har en väldigt tight bas. Svårt det där, en slank bas låter ofta mer kontrollerad/artikulerad än en fylligare med mer kropp som kan låta bumlig men här fick du alltså både mer kropp och bättre definition Quote
toobs Posted March 7, 2014 Author Posted March 7, 2014 Intressant, kan till viss del hålla med då även mina AQ Argent (från deras high-end serie AudioTruth från samma tid som Crystal) kan uppfattas som att de har något mindre kropp i basen, samtidigt tycker jag de har en väldigt tight bas. Svårt det där, en slank bas låter ofta mer kontrollerad/artikulerad än en fylligare med mer kropp som kan låta bumlig men här fick du alltså både mer kropp och bättre definition NJa, som du säger är det svårt det där att beskriva ljud. Din beskrivnign känns mycket bättre än den jag själv presterade. Får jag rannsaka mig lite så när det nog kroppen jag såg förbättring i snarare än definitionen. En tight bas som knappt hörs är dock ingen glädje med..... Upptäcker mer och mer att jag föredrar en förtjänstfull färgning åt det yppiga och färgstarka till snarare än en stram "sanning". Quote
toobs Posted March 7, 2014 Author Posted March 7, 2014 Nå, Vad ledde mina ovanstående erfarenheter och de redovisade teorierna till? Till att börja med kändes det onödigt med 2,7 m kabel - som dessutom pga flätningen bestod av +3m ledare - när jag bara behöver ca 1,70. Dessutom började jag mer och mer fundera över om detta med kapacitansens ev inverkan på min anläggning, dvs lämplighet till rörförstärkare, risk för att ekodistorsion eller vad man skall kalla den suddar ljudet. Problemen med filterverkan i de översta registren kändes som en möjligen acceptabel tradeoff. Sedan kliade det lite i fingrarna att bygga nåt igen..... Hur gör man då för att minimera kapacitans och dielektrisk inverkan på ett görbart sätt, både rent praktiskt och ekonomiskt? Lite bläddrande i Clas ohlssons och Kjell &Co:s kataloger gav följande "ful-lösning": Parallella oisolerade solidledare, 1,2mm diam koppartråd, som löper löst i skarvade 20 cm-bitar av krympslang 6/2mm. Dessa hålls på ett konstant avstånd från varandra om 20mm med hjälp av två alternativa lösningar. 1) upptejpade mellan två gaffatejpremsor och 2) tejpade på var sida om en 20 mm skumkorv för isolering av fönsterkarmar. Dvs en rund och en platt kabel som sedan kunde kläs med kabelstrumpa. Tanken var här att ha så lite material i kabeln som möjligt, bara det som krävs för att fixera naken tråd avståndsmässigt och förhindra kortslutning. Ja, och så lite utanpå för att det skall se trevligt ut.... Jag valde också att köra utan gafflar eller bananer. Jag har länge funderat över hur man kan tala för att sådana ger bättre kontakt med terminalerna, när man ändå måste fästa ledaren i själva gaffeln eller bananen. Det förutsätter att lödningen är en bättre anslutningsform än att klämma fast ledaren. Jag tänker då istället så att materialövergången med lödtenn rimligen borde utgöra någon form av elektrisk "belastning" (i vart fall en lödning som jag lyckats med) och att crimpning av kabel på gaffel inte borde bli bättre än att helt enkelt klämma fast ledaren i terminalen. Jag får helt enkelt ta loss ledarna då och då och polera bort ev ärgning..... Jag har f.ö. också sett en komersiell lösning där själva tråden vikts till en gaffel just för att slippa övargångar i onödan. Något sådant klarar jag dock inte av..... På det här sättet får jag en ledare som, likt Slinkylinks kabel, bara nuddar isolerignen fläckvis och i ändarna och dessemellan har luft omkring sig. Avståndet 20 mm valdes skönsmässigt då jag råkade ha den där skumkorven liggande, och då gaffatejpens bredd gav möjlighet att vika över och runt när jag tejpade. Möjligen skulle man kunna, som Tellurium Q green, kunna ha ett något större avstånd. Tanken var att i kabeln om möjligt optimera kapacitans och dielektrisk färgning och strunta helt i induktans, mekanisk stabilitet och framför allt skärmning. Det sistnämnda ville jag undvika då jag tyckt mig förstå att skärmen i sig påverkar magnetfälten runt kabeln - och då jag fallit för idén som DNM Cables presenterar på sin hemsida med illustrativa bilder av magnetfält som sprider sig snyggt som ringar på vatten. Jag utsätter mig dock för risken för att kablarna agerar som antenner och tar emot störningar. Genom att ta 1,2mm diam ledare, istället för 1mm el mindre, utsätter jag mig också för risken med skin-effekten kopplat till induktansen som skulle kunna ge en filterverkan i toppoktaven. (inträngnignen vid 20khz i koppartråd är 0,5mm) Båda dessa problem - och kapacitansproblemet - har ju Slinkylinks valt att motverka genom 0,25 mm tjocka silverledare, vilket jag inte har resurser att fixa. Betr induktansen, som ju mäts i enhet/mm längd, kommer jag dock undan hyfsat genom att ha kortare kabel (170 cm) Beträffande den mekansika stabiliteten läste jag nånstans att parallella ledare skulle kunna röra sig (vibrera) mot och från varandra pga de varierande magnetfälten och därigenom skapa små svängningar i Induktans/kapacitans. Dock går det ju inte att ha ledare hängande i luft och samtidigt fixerade i förhållande till varandra. Jag valde luftlagret och tog risken. Som en bonus får jag med de nya kablarna också fördelen att de hänger i luften mellan förstärkare och högtalare en bit från alla andra kablar istället för att det som tidigare låg en meter extra och trasslade bland nätsladdarna på golvet. Eftersom jag fick ihop material till två uppsättningar kablar hakade jag på uppgiften om att Totem-högtalarna skulle tjäna särskillt mycket på att biwiras. Sagt och byggt. Nu sitter dom där. Hur låter det då? Det får jag återkomma till i en särskild post. Hoppas ni så här långt kan hänga med i mina tankegångar, även om det kanske blev lite plottrigt nedtecknat. Quote
Hasse Posted March 7, 2014 Posted March 7, 2014 (edited) NJa, som du säger är det svårt det där att beskriva ljud. Din beskrivnign känns mycket bättre än den jag själv presterade. Får jag rannsaka mig lite så när det nog kroppen jag såg förbättring i snarare än definitionen. En tight bas som knappt hörs är dock ingen glädje med..... Upptäcker mer och mer att jag föredrar en förtjänstfull färgning åt det yppiga och färgstarka till snarare än en stram "sanning". Nej basen får ju inte bli alltför slank och torr. Jag skulle inte säga att den är det i Argent men exempelvis Kimber Select 3033 hade mer bas....eller var den bara lite lösare i konturerna , lätt att förväxla. Du kör alltså utan bananer även till Maggisarna? Edited March 7, 2014 by Hasse Quote
toobs Posted March 7, 2014 Author Posted March 7, 2014 Du kör alltså utan bananer även till Maggisarna? Jag gjorde skall jag väl säga - innan jag föll och bytte ut dem mot Totem model 1 Signature (Maggisar funkar inget vidare i 12m2 lyssningsrum) Maggisarnas skruvterminaler kändes f.ö. bättre lämpade för ren kabel än för banankontakt. Men även nu med totemarnas WBT-terminaler så litar jag mer på att bara klämma fast ledaren än att börja löda eller crimpa på något kontaktdon (less is less) Quote
toobs Posted March 7, 2014 Author Posted March 7, 2014 Nej basen får ju inte bli alltför slank och torr. Jag skulle inte säga att den är det i Argent men exempelvis Kimber Select 3033 hade mer bas....eller var den bara lite lösare i konturerna , lätt att förväxla. Ja, jag känner det som att om man kan känna resonansen och utklingningen av varje intrument utifrån en given stabil position i "rummet" så spelar det mindre roll hur väl man hör anslaget på strängen... Quote
calle_jr Posted March 8, 2014 Posted March 8, 2014 Vad tror ni? Jag tror och hoppas vi är mogna Man har lite hållpunkter som enbart baseras på erfarenhet, men allt som oftast stöter man på motstridigheter. Allt för ofta tar man fasta på några enskilda egenskaper när det egentligen alltid är kombinationen av många egenskaper som tillsammans gör kablar bra eller dåliga. Även om jag inte kan tänka mig att vi kommer finna ett recept så har du redan börjat bena upp parametrar, och me like! Quote
Richard Posted March 8, 2014 Posted March 8, 2014 Hoppas ni så här långt kan hänga med i mina tankegångar, även om det kanske blev lite plottrigt nedtecknat. Yes, vi hänger med. Läser tråden med stor behållning! Keep up... Richard Quote
toobs Posted March 10, 2014 Author Posted March 10, 2014 Har nu lagt kanske 15 timmar lyssning med kablarna. Hur låter det då? Tja, jag kanske skall börja med några musikexempel. Och här får jag väl börja med att ursäkta förekomsten av klichéer, men det blir gärna så när man skall beskriva ljudupplevelser...... Darkness on the edge of town: Bruce känns plötsligt angelägen, som om han faktiskt har något viktigt att förmedla. Sedan finns där på några låtar körpartier som jag aldrig lagt märke till. Klart isolerade från Bruce egen röst. Back to Earth, Lisa Ekdahl: Rösten känns levande med nästan syndigt närgångna läpp-ljud. Piano låter riktigt bra, inte "Yamaha-extrem" som jag alltid blir orolig för när jag ändrar något i anläggningen (piano kan vara ett påfrestande instrument). Basen får en tydlig lådresonans som sedan klingar ut. Trummorna får en lagom mix av trummskinn och oumph, något mindre av det förra möjligen. Cymbaler saknar nog det där översta skimret och låter lite mörkare, men skillnaden mellan träffar längre in på cymbalen blir väldigt tydlig. Ben Harper and the Blind Boys och Alabama, en fantastisk skiva där rösterna tyvärr förut inte varit särskillt särskiljda. Men nu! Oj Oj. Rösterna är klart separerade enheter som framträder med känsla av luft som passserar stämband. Skrovligt och fint. Berörande. Requiem, Mozart, på Erato, En referensskiva som jag köpt då en HiFi-skribent menade att det var den ultimata inspelningen och det yttersta testet på en anläggnings kapacitet. Har aldrig varit riktigt nöjd med hur den låtit..... Nu dock träder orkestern, som tidigare bara mumlat på, plötsligt fram och instrumenten hörs klart. Stämmorna i kören skiljer ut sig både avseende nyanser och placering. Något skarpare i körcrecendon dock... Petrushka, Stravinsky, på London digital, en kul skiva dirigerad av Antal Dorati bearbetad för stor orkester. Väldigt levande och närvarande med bättre bett och komplexitet i både bleckblås och träblås. Och vilken skjuts i stortrumman! Klart utplacerad instrument i rummet. UP, R.E.M, LÅter bra, vilket det inte gjort förut. Stipe låter så där intensivt angelägen som han ska. Så där kan jag hålla på med fler exempel. Gemensamt för de ovanstående var att jag blev sittande hela skivan ut. Musiken krävde att jag lyssnade fullt ut hela skivan! Den blev engagerande på ett sätt det inte varit förut. Det har definitivt inte hänt med Darknes och UP förut..... Kan tillägga att jag också hörde hela CD1 av Bitches Brew, och uppskattade den, vilket jag tidigare aldrig orkat med. På något sätt släpper de nya kablarna igenom detaljer som tidigare inte skett. Nyanser i ljudkaraktären hos instrument. Nu är plötsligt instrument och röster separata enheter med egen klangkropp och utklingning på ett sätt jag aldrig hört hemma. Klangkaraktären har nog blivit lite mörkare med ett något mindre, men "fastare" rum. Det är ingen tvekan om att det dämpas i de översta registren. Dock känner jag det som ett plus då jag inte gillar för mycket skimmer på toppen. Basen har tveklöst fått mer kropp så den hörs och känns mycket bättre. Hur det är med definitionen är svårt att uttala sig om då nivån var så låg förut, relativt nu, att det inte gick att urskilja någon definition förut. Allt däremellan har fått lite mer "leading edge" men på ett icke tröttande sätt. Det är snarare som om en grusighet försvunnit. En annan effekt är att ljudbilden tagit ett kliv frammåt och ligger nu från strax framför högtalarna och bakåt, kanske inte riktigt lika djupt som förr. Jag sitter oroligt och väntar på att lyssningströtthet skall infinna sig pga den ökade skärpan, men än så länge inga tecken. Sisådär 4 timmar på raken är inget problem. Skall jag gissa så har avsaknaden av plast mot ledningarna och minskningen av kapacitans (som jag bör ha åstadkommit) lett till ett renare mer opåverkat ljud. Det är i vart fall inte kopparkvaliteten som gör det (mjukglödgad hobbykoppartråd rullad på pinne från Clas Ohlsson). VIdare har ju denna kabel inte någon skärm som kan påverka magnetfälten, och möjligen störa signalen. Som parentes kan sägas att jag inte märkt av några radio- eller mobiltelefonstörningar. Men så har jag ju musikrummet i källaren.... En märklig sak jag upptäckte direkt när jag kopplat in kablarna var att basen fick en jättebumlig komponent som låg över allt. Efter att ha dragit ned subbens volym med en tredjedel blev det plötsligt bra. Märkligt. Den gamla inställngen hade funkat bra med de förra kablarna. En annan sak som väl är det enda negativa är att ett lågt brus, som hörs på ca ett par decimeters avstånd, har uppstått. Det påverkas inte av volumrattens inställning utan musik. Kanske är de oskärmade ledarnas "antennbidrag"...... Ja, nu ser jag att jag verkar nästan onödigt nöjd med mitt verk, men det känns verkligen som ett steg frammåt jämfört med tidigare kablar. Mina teorier har, i det lilla, visat sig stämma vad avser förändringen av ljudet. För egen del kan jag nu leva med baksidorna. Beträffande principen är jag nu ävertygad om att modellen med luftlagring och åtskilda parallella ledare är bra, åtminstone till rörförstärkare som driver små koner. Något jag läst antyder att dämpfaktorn kan påverkas negativt, särskillt vid smalare ledare. Dock är det tydligen ett problem främst tillsammans med stora koner. Skulle jag därför få budget att köpa kablar skulle jag leta bland de tillverkare som tillämpar dessa teorier, och har haft möjlighet att noggrannt testa ut dem. Utifrån vad jag hittills kunnat hitta skulle det vara Slinkylinks och Tellurium Q. Tror att Skogrand också kör luftlagrat, men de ligger på "unobtanium-nivå". Vad hade jag själv kunnat göra bättre då? Ja, materialkvaliteten förståss. Bra kopparledning alternativt silvertråd. Hitta silikonslang att dra ledningarna i (bättre och hållbarare än krympslangen av Polyolefin). Lära mig löda ordentlrig och löda på sådana där supertunna banankontakter för bättre och oxideringsfri kontakt. Jag såg också att jag lyckats göra den senare uppsättningen kablar, som sitter på diskanten, nästan 2dm längre. Frågan är om det skapar något problem med tidsförskjutning?? Jag törs inte kapa av rädsla för att det skall visa sig bli sämre. Hur är det då därute bland forum,medlemmarna? Är det någon som provat de ovan nämnda köpekablarna, eller något enligt motsvarande teorier som jag inte känner till. Och: Vad är då era erfarenheter av påverkan jämfört med annan kabelgeometri? Quote
shaft Posted March 10, 2014 Posted March 10, 2014 Citat: "En märklig sak jag upptäckte direkt när jag kopplat in kablarna var att basen fick en jättebumlig komponent som låg över allt. Efter att ha dragit ned subbens volym med en tredjedel blev det plötsligt bra." Märkligt. Den gamla inställngen hade funkat bra med de förra kablarna." Här blir jag lite konfunderad att själva kabelbytet skulle" vad man skulle kunna gissa av texten" innebära flera decibels skillnad i subbasen? Quote
Kilgore Posted March 10, 2014 Posted March 10, 2014 kul att följa dina kabeläventyr. många parametrar som kan spela in på det slutliga resultatet Har du möjligen ngn bild på kabelns uppbyggnad och utseende, alltid kul att se Quote
toobs Posted March 10, 2014 Author Posted March 10, 2014 Citat: "En märklig sak jag upptäckte direkt när jag kopplat in kablarna var att basen fick en jättebumlig komponent som låg över allt. Efter att ha dragit ned subbens volym med en tredjedel blev det plötsligt bra." Märkligt. Den gamla inställngen hade funkat bra med de förra kablarna." Här blir jag lite konfunderad att själva kabelbytet skulle" vad man skulle kunna gissa av texten" innebära flera decibels skillnad i subbasen? Tja jag vet inte vad jag skall tro själv... Var knappt så att jag vågade skriva det av risk för att idiotförklara mig själv. Kan inte tänka mig annat än att antingen innebar den gamla kabeln en rejäl påverkan på nivåerna i någon del av basen - eller också gör den nya det. Totalt sett låter det dock bättre nu. Har ännu inte hört någon rejäl "wolfnote", vilket fanns förut i de lägre ståbasregistret. Subben är nu nästan helt borta och kommer inte in annat än undantagsvis (vilket väl är som det skall vara....) Quote
ulfsan Posted March 10, 2014 Posted March 10, 2014 Luftlagrade parallella ledare... är inte det lika med Nordost (högtalarkabel)? Quote
JonasR Posted March 10, 2014 Posted March 10, 2014 ... Hur är det egentligen med påverkan av induktans, kapacitans och resistans? ... Det skulle vara intressant att bygga sig möjligheten att prova. Om man gör en liten labb-platta på sin kabel där man själv kan koppla in olika kända värden av L, R och C. Då kan man testa med olika värden och höra hur det påverkar. Fast lite får man tänka till innan man kopplar in något mera extremt värde. Friskt kopplat är hälften brunnet som det brukar heta. På sidan 18 i Jenvings katalog så beskrivs vad de tycker är viktigt på en högtalarkabel. http://www.jenving.com/uploads/SUPRA_Katalog_2013_svensk.pdf Quote
conan Posted March 10, 2014 Posted March 10, 2014 Det finns en hel del olika skolor vad gäller kablar; korta, entråd, flertråd, dimensioner, tvinning mm. Vad man väljer beror på de sammankopplade apparaterna och högtalare samt vilken sorts störningar man har hemma. Det går inte att tvärsäkert säga att en kabel med vissa dimensioner är bättre än en annan med andra dimensioner eller material. Vad gör man då? Provar olika kablar är ett sätt - vilket jag tror är enda sättet för de allra flesta. Ett annat sätt är att ställa upp sin utrustning så optimalt man kan och sedan mäter man på grejorna med utrustning för EMC. Det är svårt att göra utan goda kunskaper i mätteknik. Det jag själv brukar göra är att tänka i symmetri eftersom vi har att göra med stereo. Finns symmetri rent fysiskt i rummet, i apparaterna, i kabeldragningen så har man kommit långt. Därefter handlar det om separation mellan lågnivå, högnivå och nätkabel. Flytta isär dem så mycket som går och korsa kablar endast i 90 graders vinkel. Jag vill också hävda att om man har en bra anläggning och spelar en monoinspelning så ska ljudet komma från en knivskarp punkt/lodrät linje rakt framför lyssningspositionen. Högtalarna ska se ut som om de kunde plockas bort eftersom inget ljud verkar komma från dem. Quote
calle_jr Posted March 11, 2014 Posted March 11, 2014 Var knappt så att jag vågade skriva det av risk för att idiotförklara mig själv. Kan inte tänka mig annat än att antingen innebar den gamla kabeln en rejäl påverkan på nivåerna i någon del av basen - eller också gör den nya det. Totalt sett låter det dock bättre nu. Har ännu inte hört någon rejäl "wolfnote", vilket fanns förut i de lägre ståbasregistret. Subben är nu nästan helt borta och kommer inte in annat än undantagsvis (vilket väl är som det skall vara....) Här är en till i så fall Om signalen blir både slankare och renare och dessutom rumsakustiken påverkar mindre så blir det tillsammans lätt några dB så som örat uppfattar det. Quote
toobs Posted March 11, 2014 Author Posted March 11, 2014 Luftlagrade parallella ledare... är inte det lika med Nordost (högtalarkabel)? Så, jag trodde de isolkerade med nåt silikonskum eller så. Måste vara detta med smala ledare som håller ned kapacitansen, då de går nära och parallellt. Jag har alltid fått för mig att de skall ge ett något kallt och tunnt ljud, men det är förmodligen ett dumt antagande. Skulle nog vara kul att testa vad sådana kunde göra hos mig. Quote
toobs Posted March 11, 2014 Author Posted March 11, 2014 Det jag själv brukar göra är att tänka i symmetri eftersom vi har att göra med stereo. Finns symmetri rent fysiskt i rummet, i apparaterna, i kabeldragningen så har man kommit långt. Därefter handlar det om separation mellan lågnivå, högnivå och nätkabel. Flytta isär dem så mycket som går och korsa kablar endast i 90 graders vinkel. Jag vill också hävda att om man har en bra anläggning och spelar en monoinspelning så ska ljudet komma från en knivskarp punkt/lodrät linje rakt framför lyssningspositionen. Högtalarna ska se ut som om de kunde plockas bort eftersom inget ljud verkar komma från dem. Ja, en bieffekt av de nya kablarna är att dessa löper ut åt sidan från förstärkaren tvärs för lågnivåkablarna och en bit över nätsladdarna på golvet. Bidrar säkert även det i positiv riktning. Skall absolut prova detta med mono då jag ju har en monoknapp på radiodelen. Sedan blir det ju lite svårt med symmetrin i rummet när "det där andra" också skall finnas där...... Någon tanke kring det där med olika långa ledare till bas och diskant. Hur mysket kan det tänkas påverka timingen mellan registren???? Quote
toobs Posted March 11, 2014 Author Posted March 11, 2014 Här är en till i så fall Om signalen blir både slankare och renare och dessutom rumsakustiken påverkar mindre så blir det tillsammans lätt några dB så som örat uppfattar det. Tack och lov för det! Ibland kan man bli tokig på hur det beter sig. Effekten av det lilla kan ibland bli väldigt stor. Quote
shaft Posted March 11, 2014 Posted March 11, 2014 Tack och lov för det! Ibland kan man bli tokig på hur det beter sig. Effekten av det lilla kan ibland bli väldigt stor. Hej Igen, Ingen kritik från min sida angående hur förändringen upplevdes ;-) Har märkt en del oförklarliga fenomen själv när jag testat signal- och digitalkablar. Det stora haksläppet kom för många år sedan då jag kopplade in Purist Audio Designs Aqueus signalkablar istället för ett par enklare guldpläterade kablar. Hakan låg vid fotknölarna - jag lovar. Vi bytte fram och tillbaka ett antal gånger med samma upplevda förbättring. Quote
toobs Posted March 11, 2014 Author Posted March 11, 2014 Hej Igen, Ingen kritik från min sida angående hur förändringen upplevdes ;-) Har märkt en del oförklarliga fenomen själv när jag testat signal- och digitalkablar. Det stora haksläppet kom för många år sedan då jag kopplade in Purist Audio Designs Aqueus signalkablar istället för ett par enklare guldpläterade kablar. Hakan låg vid fotknölarna - jag lovar. Vi bytte fram och tillbaka ett antal gånger med samma upplevda förbättring. Det framstår mer och mer som att det är konstruktionen av apparaterna och kablarna samverkar med bitvis väldigt spretande resultat - vilket måste vara förklaringen till att samma kablar upplevs så olika i olika anläggningar. Sedan har vi ju alla (även kabeltillverkarna) olika preferenser kring hur ljudet skall presenteras - superkrispigt, rosenrött fylligt eller betonghårt, för att nämna några varianter...... En utmaning med andra ord. Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.