Jump to content

Münchenmässan


Apexorca

Recommended Posts

Undrar om det går dåligt för Fine Sound Group när de bara har råd till en designer för hela koncernen?..... ;)

Jag uppskattade teamet till 8-10 personer vid mitt besök nyligen. Jag är själv designer i grunden och kan garantera dig att de vet vad de gör.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 222
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Ju större företag desto högre fasta kostnader och desto större behov av att lansera nya produkter som håller grytan vid liv. Det är så ett företag fungerar. Den som tror att den här typen av företag drivs av någon form av idealism har gått på en nit.

Vad är Idealsim? Inte helt enkelt. Jag skall vända och vrida lite på det. Kan det ändå vara en stor viktig del i denna gryta och för att just hålla den vid liv?

;) ;) Jamen på hemsidan och i broschyrer står det ju gamla gubbar med hyvlar och valkiga händer och snidar till träbitar som det gjort i hundratals år. Ända sedan violintillverkningens glansdagar. Även Paulo och Livio syns på filmer och ser ut som virtuoser i vad de gör. De har säker inget privatliv och tänker bara på högtalare hela dygnet. ;);) Är detta en förutsättning för resultat?

Jag tror att alla som har ett yrke, som man tar på fullt alvar och med viss stolthet, faktiskt drivs av någon form av idealism.

Så klar har du rätt bebop, men ett företag med glada entusiastiska medarbetare som gillar vad de gör utan att vara idealister på det sättet är ju ända idealister på ett annat sätt. Man gillar sitt jobb och vill göra det bra. Utan sådan medarbetare är det svårt att helt cyniskt utan glädje skapa något hållbart bra. Oavsätt bransch. Den gamla goda typen av idealism som fick fram Hifi branschens stora i dag har så gamla gubbar att de måste lämna över. De är nästan alla 65 eller däröver. Nu är det andra typer av idealister som jobbar. De som sätter ihop det mest hängivna teamet vinner.

Det är ju ingen slump att tex SF visar upp Paulo och Liveo hela tiden. Det stärker naturligtvis också känslan inom dem själva och deras grupper. Chefen är duktig, vi är duktiga.

Det blir en hierarki där alla vill visa vad de går för och presterar. Om du har rätt folk vill säga. Ett slags idealism skulle man kanske kunna säga.

Jag tror att Mr Wilson och Livio och Paulo mfl drivs av idealism till stor del. Jag skall försöka förklara hur jag menar. Livio ,som designar, kanske inte är hiFi-nerd, men han vill göra en sjuhelsikes fin produkt. Paulo som konstruerar kanske inte lyssnar på musik hemma, eller så gör han det, men vill ändå skapa det bästa ljudet som finns. Detta går ju hand i hand med framgångar för företaget också.

Även de gamla idealisterna skulle inte kommit så långt tex d'Agustino, MSb Larry, Serblin, mr Wilson mfl om de inte kombinerat den nakna rena ur idealismen med att drivit affären. Deras namn blir ett varumärke och det säljer produkterna i sig. det är ju det de vill att Livio och Paolo skall bidraga med, Bli lika stora som F. Serblin själv.

Jag tror de företag som lyckas ha en idealism, arbetsglädje och rätt person på rätt plats kommer att lyckas bäst.

Link to comment
Share on other sites

TechDas Air Force One har sitt ursprung hos Micro Seiki som vissa hävdar har byggt de bästa skivspelarna som någonsin tillverkats

- ett begagnat exemplar av de dyraste modellerna betingar idag astronomiska summor :mm:

Fina bilder som vanligt :app:

Det stämmer mycket bra. Åtminstone så ska konstruktören vara samma som under åtminstone en del av Micro Seikis storhetstid. Särskilt mycket information är i det närmaste omöjligt att hitta om man inte själv kan japanska och befinner sig i Japan. Tyvärr så höll inte Micro Seiki ut tillräckligt länge för att uppleva det uppsving som skivspelare och vinylen har haft utan stängde ner runt milenieskiftet (olika siffror flurerar). Förutom att bygga några av världens mest eftersökta spelare under eget varumärke tillverkade/konsturerade man även några av dom andra japanska tillverkarnas prestige modeller t.ex. Luxman PD-300,310,350,555 (m.fl), Nakamichi TX-1000 och Onkyo PX-100M.

Har själv en av Micro Seikis största spelare som jag tänkt presentera i en annan tråd tidsnog.

När det gäller Tech Das Air force One kan det beskrivas som en omförpackad Micro Seiki SX-8000II nästan alla väsentliga delar är identiska. Plötsligt ser dom dryga 200 000 kr en SX-8000II brukar betinga ut som en fynd jämte Air Force Ones prislappp på drygt 1 miljon kronor. :app:

Link to comment
Share on other sites

Oj :o

Nu blir det lite bakläxa - elektroniken kommer från det mycket omtalade (och dyra) CH Precision :mm:

Hur kan man få bakläxa på något, när man öppet säger att man inte vet vilket märke det gällde. Bakläxa ger man väl möjligtvis någon som skriver fel. Eller?

Och mycket trevligare hade det varit om man istället "fyller i","hjäper till" eller "bidrar med". Men bakläxa - nä, låter bara kaxigt. Även om det inte var menat så.

Link to comment
Share on other sites

Vad är Idealsim? Inte helt enkelt. Jag skall vända och vrida lite på det. Kan det ändå vara en stor viktig del i denna gryta och för att just hålla den vid liv?

Nej det är inte helt enkelt. Om jag får generalisera så finns idealismen längre ner i leden. Jag betvivlar inte att många av de som står vid linjerna och på utvecklingsavdelningen drivs av någon form av idealism kring ljud oavsett vi pratar Sf, Dynaudio, KEF och B&W (som är stora företag). Wilson, d'Agostino och VTL räknar jag inte dit. De är småhandlare i sammanhanget. De startade också sina företag och de har en mer känslokoppling till sina företag och produkter inbillar jag mig.

Men för att återgå till de större drakarna så är jag helt säker på att idealisterna längre ner i kedjan inte alltid uppskattar besluten uppifrån som leds av andra mål. Det är lönsamhet och avkastning på kapital som gäller. Och så måste man driva företag. Annars överlever de inte. Franco Serblin var ytterst skicklig högtalarkonstruktör men jag är inte så säker på att han var en bra företagsledare.

Jag har lång erfarenhet från stora företag och från flera länder och det som sägs och beslutas av ägare och ledningar drivs av helt andra mål än idealism kring en produkt. Senast igår fick vi ett beslut om att vi skall lansera en ny produkttyp för att öka avkastningen av en gjord investering. Det är mitt teams uppgift att se till att vi hittar rätt produktmix som vi kan bygga en story kring. Så fattas ofta beslut i stora företag. I prospektet från italienarna pratar man om avkastning och om en tillväxt på 77 %. Ett sätt att nå dit är många och täta modellbyten. Det är också så Toyota med flera vuxit. Ur sysselsättningsperspektiv och samhällsekonomi är det bara positivt. Men det handlar inte om idealism kring produkter från riskkapitalister. De är verktygen för att nå avkastningsmålen.

Som exempel kan jag nämna KKR som för några år sedan ägde Tarkett, Harman, AKG, Toys 'R' Us, Masonite med flera. De drivs av helt andra mål än idealism till de produkter de satsar på.

Link to comment
Share on other sites

Ang Vivid Audio rummet med "världsmästar"elektronik samt dito vinylsvarv.

Skivspelaren såg ut att genomgått mycket ingenjörskonst och det lät bra. Men inte flög den.

Känner inte till elektroniken, men jag var mest intresserad av att hör Vivid Audio's högtalare. Bra men ingen kärlek.

Har hört flera som tyckte att det inte lyfte i i detta rum. Jag fick en förklaring i dag. Det var vingklippt.

Helt ny pick, skivspelaren hade inte snurrat innan, högtalarna var helt nya och ev var det något mer som inte var i ordning. Ett nytt "Idiot Blind test" alltså. Jag förväntade mig fantastiskt väljud, men det lät inte så bra, vilket jag skrev, och senare får jag reda på att det var en rigg som inte fått tillräcklig kärlek i detta sammanhang. Bra då fick jag en förklaring som känns rimlig.

Således kan man räkna med att det går att kräma ut betydligt mer ut detta system än det jag hörde. Som vanligt kan man bara ta till sig det som låter bra på en mässa, det som låter dåligt kan alltså ända vara bra.

Link to comment
Share on other sites

Nej det är inte helt enkelt. Om jag får generalisera så finns idealismen längre ner i leden. Jag betvivlar inte att många av de som står vid linjerna och på utvecklingsavdelningen drivs av någon form av idealism kring ljud oavsett vi pratar Sf, Dynaudio, KEF och B&W (som är stora företag). Wilson, d'Agostino och VTL räknar jag inte dit. De är småhandlare i sammanhanget. De startade också sina företag och de har en mer känslokoppling till sina företag och produkter inbillar jag mig.

Men för att återgå till de större drakarna så är jag helt säker på att idealisterna längre ner i kedjan inte alltid uppskattar besluten uppifrån som leds av andra mål. Det är lönsamhet och avkastning på kapital som gäller. Och så måste man driva företag. Annars överlever de inte. Franco Serblin var ytterst skicklig högtalarkonstruktör men jag är inte så säker på att han var en bra företagsledare.

Jag har lång erfarenhet från stora företag och från flera länder och det som sägs och beslutas av ägare och ledningar drivs av helt andra mål än idealism kring en produkt. Senast igår fick vi ett beslut om att vi skall lansera en ny produkttyp för att öka avkastningen av en gjord investering. Det är mitt teams uppgift att se till att vi hittar rätt produktmix som vi kan bygga en story kring. Så fattas ofta beslut i stora företag. I prospektet från italienarna pratar man om avkastning och om en tillväxt på 77 %. Ett sätt att nå dit är många och täta modellbyten. Det är också så Toyota med flera vuxit. Ur sysselsättningsperspektiv och samhällsekonomi är det bara positivt. Men det handlar inte om idealism kring produkter från riskkapitalister. De är verktygen för att nå avkastningsmålen.

Som exempel kan jag nämna KKR som för några år sedan ägde Tarkett, Harman, AKG, Toys 'R' Us, Masonite med flera. De drivs av helt andra mål än idealism till de produkter de satsar på.

Håller helt med dig i beskrivningen av hur riskkapitalister tänker. De saknar känsla för egentligen vad som kommer ut i slutändan annat än om det kan räknas i kronor eller avkastning på insatt kapital. De förvaltar i många fall andras pengar och har att redovisa en positiv utväxling av dessa. En placeringshorisont vad gäller förvärv av nya företag är sällan längre än fem år. Då avyttrar man och kammar hem vinsten, precis vad som nu sker med gruppen kring Sonus faber. Serblin var nog en bättre högtalarkonstruktör än affärsman, även om han faktiskt satte varumärket Sf på kartan. Men det är nog få som idag kan kallas idealister. De är nog de som driver små högt specialiserade företag som de äger och där statusen på produkten sitter i centrum. De vill i första hand leverera på topp, men kanske inte alltid tjänar de grova pengarna. De har inte samma press på sig som en anställd konstruktör som måste leverera på tid.

Calm

Link to comment
Share on other sites

Håller helt med dig i beskrivningen av hur riskkapitalister tänker. De saknar känsla för egentligen vad som kommer ut i slutändan annat än om det kan räknas i kronor eller avkastning på insatt kapital. De förvaltar i många fall andras pengar och har att redovisa en positiv utväxling av dessa. En placeringshorisont vad gäller förvärv av nya företag är sällan längre än fem år. Då avyttrar man och kammar hem vinsten, precis vad som nu sker med gruppen kring Sonus faber. Serblin var nog en bättre högtalarkonstruktör än affärsman, även om han faktiskt satte varumärket Sf på kartan. Men det är nog få som idag kan kallas idealister. De är nog de som driver små högt specialiserade företag som de äger och där statusen på produkten sitter i centrum. De vill i första hand leverera på topp, men kanske inte alltid tjänar de grova pengarna. De har inte samma press på sig som en anställd konstruktör som måste leverera på tid.

Calm

Håller med om att det till viss del gäller ägarna, men inte alltid de som jobbar i företaget.

Link to comment
Share on other sites

Håller med om att det till viss del gäller ägarna, men inte alltid de som jobbar i företaget.

Håller med.

Jag har pratat en del med Paolo Tezzon. Det är en sann idealist och musikälskare. Däremot är det stor skillnad på hur han tänker och hur hela gruppen Fine Sounds tänker. De vill bygga ett betydligt större företag än summan av de företag de har förvärvat. Många i ledande befattningar kommer från telekomindustrin och har anammat affärstänk från den världen. Grovt förenklat kan man säga att de vill sprida evangeliet om high end till nya målgrupper. Målgrupper med mycket pengar som traditionellt konsumerar mycket lyxvaror. För att lyckas måste givetvis produkterna vara bra och designnivån hög. Dessutom behöver man hitta marknadsföringskanaler utanför den traditionella high end-världen. Denna ambition är något som hela branschen har talat om i åratal – att nå ut till fler. Frågan är om Fine Sounds kommer att lyckas. :) Det får framtiden utvisa. Och skulle det gå vägen tror jag att hela branschen kommer att tjäna på det. Men en sak är säker. Det blir svårt utan duktiga konstruktörer som Paolo. För i slutändan är det upplevelser vi säljer.

Link to comment
Share on other sites

Följer tråden intresserat.

Håller med om mycket du skriver, men har annan uppfattning om Tannoy Westminster Royal. För mig var det mässans besvikelse.

Slöa och lät lite låda över det. Ingen öppenhet alls. Jag hade sett fram emot att höra dem efter att ha läst om dem på "Jeffs place".

Ville verkligen tycka om ljudet men det gick inte.

Dynamik-Harry

Link to comment
Share on other sites

Något som diskuteras flitigt bland handlare och entusiaster är välljudets framtid. Hur skall det gå? Många är pessimistiska, men jag är optimist. Munchenmässan var en klockren succé. Kan det vara det i en bransch som håller på att gå under? Inget tyder på det när man känt på pulsen och framåtandan och intresset i Munchen.

Jag tror på en ljusnande framtid för väljud. Men det krävs lite eftertanke i branschen. Den kan inte leva på gamla meriter och ffa inte på gammal kunskap om vad HiFi är och skall vara. Utveckling krävs på många plan, tvärvetenskapligt. Vissa märken som gör detta och de som hittar rätt först får en flygande start in i nästa fas. Några märken verkar göra ett ryck medan flertalet andra står och stampar med förändringar som inte förändrar någonting viktigt.

Jonathan Valin i "the absolut sound" skriver:

"Forget Rocky Mountain, AXPONA Chicago, New York, and Newport Beach, Montréal, Hong Kong, Tokyo, CES. With over 450 exhibitors displaying 900 different brands—all of them as high-end as hi-fi gets (and many not to be seen anywhere else)—there is simply no other show like Munich High End. Were it in my power, come next May I would send all of you reading this blog to the MOC (the Munich convention center, where the festivities take place), not simply to enjoy the fabulous sights and sounds but to see for yourselves that—despite the regular-as-clockwork predictions of impending doom—ultra-high-end audio is not going to die off with the boomer generation. Nearly 18,000 Münchners and Münchnerins—many with kids in strollers—showed up at this year’s extravaganza, along with exhibitors and visitors literally from the world over. As I said in last year’s Munich blog, you cannot help but feel your spirits rise to see this hobby, to which we’ve all devoted so much of our leisure time and spare cash (and in my case working hours), embraced by this many fresh-faced youngsters. Munich puts the fun back in the high end—and a sense of adventure I haven’t felt since I was a kid. And—oh, yes—this year the show sounded great, to boot."

Låter väl positivt va?

Link to comment
Share on other sites

Något som diskuteras flitigt bland handlare och entusiaster är välljudets framtid. Hur skall det gå? Många är pessimistiska, men jag är optimist. Munchenmässan var en klockren succé. Kan det vara det i en bransch som håller på att gå under? Inget tyder på det när man känt på pulsen och framåtandan och intresset i Munchen.

Jag tror på en ljusnande framtid för väljud. Men det krävs lite eftertanke i branschen. Den kan inte leva på gamla meriter och ffa inte på gammal kunskap om vad HiFi är och skall vara. Utveckling krävs på många plan, tvärvetenskapligt. Vissa märken som gör detta och de som hittar rätt först får en flygande start in i nästa fas. Några märken verkar göra ett ryck medan flertalet andra står och stampar med förändringar som inte förändrar någonting viktigt.

I min nya roll så är jag självklart optimist. Jag tror inte att det är ett ointresse för musik och musikåtergivning som är problemet, utan hur produkterna presenteras, paketeras och integreras i våra liv. Jag är själv 70-talist, och min generation liksom i än högre utsträckning 80-talisterna har helt andra krav när det kommer till enkelhet, handhavande och design, men också relationen till varumärket. Det gäller att följa med sin tid och anpassa sitt erbjudande. Vissa gör det redan eller har börjat vakna till liv, medans andra är hopplöst stillastående... Musikupplevelsen är givetvis det centrala, men övriga faktorer som alla bidrar till helhetsupplevelsen på olika sätt blir allt viktigare.

Edited by Perfect sense
Link to comment
Share on other sites

Låter väl positivt va?

Det är bara att hoppas, men jag är inte så säker. Musik och ljud - ja, men hur mycket hifi och high-end? Jonathan Vallin är ju redan initierad, så hans röst betyder inte så mycket i sammanhanget. Intressantare är vad t ex de 35,000 tycker som är på Sweden Rock nästa vecka några km härifrån. Det finns andra tecken som inte stödjer någon större boom. Jag har också vuxna barn och de har kompisar... vi har pratat en del om detta. De tycker jag är en udda figur med en "märklig" hobby. Exempel:

- Just nu är vi i en period då den yngre generationen har fått sämre ekonomi än föräldrargenerationen.

- Den stora ungdomsrevolutionen var 1968 och framåt där vi frigjorde oss mot de vuxna från en period där vi skulle "lära oss att veta hut". Ny musik växte fram och det växte upp skivbutiker och hifibutiker "överallt" - Hur många har vi idag utanför Sthlm och Göteborg? Bara i Kristianstad fanns 7 hifi-butiker 1976 och 5 skivbutiker. Idag finns Ljudklubben och en som har öppet tre halvdagar i veckan plus Elgiganten och Media Markt. (On-Off och Siba har slagit igen). De kedjorna kan heller inte beskyllas för så särskilt hög ambition inom hifi/high end.

- Det växer upp allt fler "telefonbutiker" som också säljer det de kallar hifi. Såg att Audio Pro säljer via sådana. Elgiganten har också fusionerat med en "telefonbutikskedja i veckan.

- Utbudet av kvalitetsinspelningar minskar. Behövs ingen High End för att återge det. Vi kan ju inte hålla på i evigheter att bara botanisera bland inspelningar från 50-70 tal.

- Musiker och kompositörer får inte betalt för sina alster som tidigare. Incitamenten för skivutgivning minskar. Istället ökar konsertillfällen, vilket i och för sig är positivt. Men marknadsföringen skedde förr via skivutgivning och den kanalen är nästan död. Musik har blivit en produkt. Tillverkning till låg kostnad, snabb och billig distribution samt konsumtion.

- Det köps få album, intresset för musiken, om dess bakgrund, och om musikern minskar. Musik är inget man har i sina hyllar. Musik är konsumtion här och nu och där man står.

- Hög och långvarig ungdomsarbetslöshet.

- Bostadsbrist alternativt mindre boendeyta och högre kostnader för boendet.

- Ny vanor och intressen, t ex betydligt mer resor mot förr, dataspel som följer med upp i vuxen ålder

- Man lever sina liv mer i stan idag t ex på cafeer dit man kallas via facebook.

Dystra exempel kan jag tycka, men så tycker inte min son och dotter och inte mina arbetskamrater heller. De lyssnar på massor av musik men kan inte se varför man skall hänge sig på det sätt jag gör. Och om vi tar Munchen som exempel så tycker jag nog att 18,000 besökare är klent. Senast hade man ca 5,000 på Arken om jag minns rätt. Endast 3,5 gånger mer mitt i Europa med en halv miljard människor. :o Och CES i Vegas tappar folk år efter år...

Jag tror att det alltid kommer att finnas entusiaster och de är beredda att gå långt. Men hifi-branschen tror jag är en krisbransch. Med tanke på så många det finns som känner sig kallade att lansera "revolutionerande hifi" så finns det knappast underlag för en sund business för alla. Men några kommer säkert att växa om nischen är väldefinierad som t ex Devialet och om de kan hitta en bra bredd som t ex Dynaudio som är giganter inom studiovärlden och en av de största överhuvudtaget. Det ger utrymme för forskning, utveckling, volym och vettiga prisnivåer som de flesta kan lösa. Då kan inköpsreflexer skapas. Men inte CD-spelare för nästan en miljon, skivspelare för en halv mille, högtalare för flera millioner osv. Det skapar mer ett löjes skimmer omkring sig, tycker jag och det får knappast de stora massorna att intressera sig för hifi.

Jag citerar Kamprad som på 60-talet sa ungefär så här: Vilken medelmåtta som helst kan skapa ett skrivord för 5,000 kronor, men endast de bästa kan konstruera ett skrivbord som kostar en hundralapp och som dessutom fungerar

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Det är bara att hoppas, men jag är inte så säker.

Allt du skriver stämmer för den breda massan, och att ämnet ofta diskuteras tyder på att det finns en oro.

Men det finns återväxt med ungdomar som intresserar sig djupare för musik, musiker, album, välljud och hifi. För att inte tala om vinyl.

I mina söners vänkrets är 15-20% mycket initierade, varav 1/3 är genuint intresserade.

Det var inte en bredare krets av intresserade när jag var grabb heller, och för de flesta var musik konsumtion då också. Alternativt en del av ett politiskt-, religiöst- eller idrottsutövande.

Konsertscenerna i Malmö är 10-falt större idag än när jag växte upp.

Link to comment
Share on other sites

Allt du skriver stämmer för den breda massan, och att ämnet ofta diskuteras tyder på att det finns en oro.

Men det finns återväxt med ungdomar som intresserar sig djupare för musik, musiker, album, välljud och hifi. För att inte tala om vinyl.

I mina söners vänkrets är 15-20% mycket initierade, varav 1/3 är genuint intresserade.

Det var inte en bredare krets av intresserade när jag var grabb heller, och för de flesta var musik konsumtion då också. Alternativt en del av ett politiskt-, religiöst- eller idrottsutövande.

Konsertscenerna i Malmö är 10-falt större idag än när jag växte upp.

Precis som jag skrev. Musikerna får lita mer till konserter än på skivförsäljning. Musikintresset består säkert också men är det tal om en hifi/high-end boom? Det tycker inte jag. Vinylen har fått en renessans men det är ju bara en liten fraktion i sammanhanget och inte alltid så mycket high end heller. Musikintresse och hifi-intresse går inte alltid i hand men båda är ibland en förutsättning (det finns ju de som mer lyssnar på sin anläggning än till musik).

Jag hoppas att jag har 100 % fel.

Link to comment
Share on other sites

Om jag skall tänka positivt så ser det mörkt ut.

Har 2 st söner dryga 20 båda 2 och har aldrig varit intresserade av att sitta still i mitten och lyssna på musik. Däremot lyssnar de hela tiden på musik men det "spelar ingen roll hur den återges" (jo lite men väldigt lite).

Sitta i mitten? Varför är det viktigt? När man är på konsert sitter man i princip aldrig i mitten.

Sitta still? Varför då? Då kan man ju inte göra någonting annat samtidigt.

Höra skillnad på olika grejor? Javisst, men varför är det viktigt? Låter det ok så räcker ju det. Låter iaf olika på alla ställen de lyssnar på musik ändå.

Trots det så lyssnar de nog mera på musik än vad jag gjorde vid samma tidpunkt. Båda har spotify och köper aldrig annan musik.

Däremot går de gärna på olika konserter och ogillar starkt då det låter dåligt men musiken är det viktiga och att det låter.

Bara man kan koppla in iPhonen och spela Spotify så är man i hamn var som helst.

TV-program med fasta tider är bara direktsända sportsändningar som är intressanta. annars är det NetFlix eller motsvarande.

Den breda konsumtionen av media kommer inte bli sig lik i framtiden. Tablå-tv kommer vara lika dött som skivförsäljning.

Däremot finns det alltid "klickar" av folk som gillar olika "gamla hobbies" och kommer hålla dessa vid liv. Som bättre HiFi eller film Leicor men priserna gör att ungdom kan knappast köpa en riktigt riktigt fin stereo längre i samma utsträckning som tidigare.

För stora massan är det hembio som ligger i rimlig prisklass i butikerna och då blir det film och spotify. Och att sedan gå ifrån 5-22 kanaler hemma till att köpa något för 2 kanaler känns ju mycket tveksamt om det kommer locka så särskilt många.

mvh/Harryup

Link to comment
Share on other sites

När den så kallade "snabbmaten" introducerades på 20 talet var det många etablerade restauranger som var oroliga över hur det skulle gå.

En Hamburgare, kebab eller pizza får man framför sig på några minuter, de är dessutom billiga och finns tillgängliga nästan var som helst och på dygnets alla timmar.

Ur ett rationellt perspektiv är ju detta alldeles fantastiskt.

Nu håller nog de flesta med mig att denna matkultur är praktiskt men visst är det betydligt trevligare att äta på en konventionell restaurang.

Visst tar det lite längre tid och är dessutom dyrare men måltiden får en annan dimension.

Snabbmaten fyller en funktion att tillfälligt mätta men restaurangen ger oss en vidare upplevelse.

Om någon vill på date med en framtida partner är nog oddsen betydligt större om denna tas på en mysig restaurang med trevlig personal och där maten tillretts av en kunnig kock.

Likheten med musikkonsumtion är enligt mig ganska slående.

Spotify och annan datalagrad musik är enkel, snabb, billig, lättilgänglig och i allra högsta grad rationell men upplevelsen av att omsorgsfullt välja en skiva och proceduren men att ladda en CD eller skivspelare ger enligt mig lyssnandet en högre dimension.

Lyssnandet blir dessutom inte lika stressande då skivan oftast spelas i sin fulla längd. Lägre stressfaktor således.

Notera att jag har full respekt för De som väljer den rationella vägen men ur mitt perspektiv anser jag att datorer inte har i min musikanläggning att göra.

Link to comment
Share on other sites

Lyssnandet blir dessutom inte lika stressande då skivan oftast spelas i sin fulla längd. Lägre stressfaktor således.

Notera att jag har full respekt för De som väljer den rationella vägen men ur mitt perspektiv anser jag att datorer inte har i min musikanläggning att göra.

"Problemet" är att de artister dagens ungdommar gillar lyckas inte producera en hel CD med bra låtar samtidigt och att sen upprepa det till nästa gång.

mvh/Harryup

Link to comment
Share on other sites

...upplevelsen av att omsorgsfullt välja en skiva och proceduren men att ladda en CD eller skivspelare ger enligt mig lyssnandet en högre dimension.

Lyssnandet blir dessutom inte lika stressande då skivan oftast spelas i sin fulla längd. Lägre stressfaktor således.

Detta är nog de flesta (?) överens om på Euphonia.

I min ungdom och faktiskt ända fram till för ca 10 år sedan avslutade jag alltid veckan med att gå till Lasses Musik och kika efter nya plattor. Och ytterligare 10-20 år bakåt så samlades vi också i hifi-butikerna och drömde. I Kristianstad hade vi t o m hifi-mässa i mitten av 70-talet. Även Hässleholm. För att bli riktigt nostalgisk så hade vi följande utbud (i en stad på 35,000 eller 70,000 med kringorter):

Schains: Huvudmärke Hitatchi och Sony

KB-Radio (lite osäker om de hetter exakt så): JBL, Sony, Harman Kardon, Pioneer

Ågrens: Kenwood, AR, B&W, Luxman, Thorens, GAS, Nakamichi

Nymans radio: JVC, Optonica, Quad, KEF

Hificentrum: B&O, Technics

Expert: Yamaha, Carlsson,

BNL: Linn, Leak

Eks: Pioneer, Luxor, Castle

De hade säkert fler prylar men jag minns de med ungefär ovanstående huvudinnehåll. Idag har vi Elgiganten, Hifiklubben och Media Markt plus en butik (Dirty) som är öppet 3 halvdagar i veckan. Så mycket high end handlar det inte om. Närmsta butik som jag räknar till den skaran ligger i Göteborg, alltså ca 30 mil hemifrån. Skivbutikerna inskränker sig till en som säljer mest second hand och en som också har lite nytt men ytterst smalt utbud. Ingen jazz och klassisk avdelning t ex. Utbudet ligger på nätet och konsumeras på annat sätt än förr.

Det är så det är, tiderna förändras hela tiden med nya innovationer och livsstilar. Det är inget nytt i sig.

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Soundstage ger sin syn på varför mässorna i USA (CES allra särskilt) har svårt att attrahera nya målgrupper:

"Why do we use dingy hotel rooms to display audio systems that can cost in the seven figures? I know that some of the reasons are affordability, availability, and accessibility, but with the stark contrast of High End, you can begin to see that we, the North American high-end audio community, are doing ourselves no favors. We can’t expect to attract new blood to our hobby by inviting people to smelly little hotel rooms to hear a $20,000 amplifier sitting on stained carpet next to a headboard propped against a wall. And we wonder why normal people don’t find this attractive."

"Then we tell them that the sound won’t be very good because the room is not so good. But of course it was we - our little community - who chose to display it there. Any normal person would think: “So you’ve got this stereo system with huge speakers that cost tens of thousands of dollars, and you, the guys who made it, can’t get it to sound good in a room that’s about the size of the one I have at home? Thanks, but I’ll pass.”

Återigen så krävs det förändring för att vår hobby ska bli relevant och intressant för nya och kommande generationer.

Edited by Perfect sense
Link to comment
Share on other sites

I min ungdom och faktiskt ända fram till för ca 10 år sedan avslutade jag alltid veckan med att gå till Lasses Musik och kika efter nya plattor. Och ytterligare 10-20 år bakåt så samlades vi också i hifi-butikerna och drömde. I Kristianstad hade vi t o m hifi-mässa i mitten av 70-talet. Även Hässleholm. För att bli riktigt nostalgisk så hade vi följande utbud (i en stad på 35,000 eller 70,000 med kringorter):

Jovisst, men hur många var det då som kunde dammsuga världsmarknaden på produkter som kunde passa dem?

Man var helt hänvisad till vad den lokala handeln råkade ha hemma.

Min son hittade själv O2Dac och O2 hörlursförstärkare i USA.

Samma sak gäller musikutbudet i högsta grad, där man idag hittar den mest obskyra / smala / svårfunna musik man bara kan önska. Som grabb var mitt skivbibliotek i hög grad en spegling av vad Jukebox på Värnhemstorget tog hem.

Link to comment
Share on other sites

Jovisst, men hur många var det då som kunde dammsuga världsmarknaden på produkter som kunde passa dem?

Man var helt hänvisad till vad den lokala handeln råkade ha hemma.

Min son hittade själv O2Dac och O2 hörlursförstärkare i USA.

Samma sak gäller musikutbudet i högsta grad, där man idag hittar den mest obskyra / smala / svårfunna musik man bara kan önska. Som grabb var mitt skivbibliotek i hög grad en spegling av vad Jukebox på Värnhemstorget tog hem.

Jo, du och jag samt de som är intresserade har inga problem att hitta musik och hifi-prylar. Framför aĺlt när det gäller musik finns det ju massor av källor. Jag är så gammalmodig att jag t om prenumererar på musiktidningar.

Värre är det på hifi-fronten. Jag har inga problem att ta mig till Göteborg och gör det gärna. Men hur kommer man i kontakt med hifi i Karlskrona, Ronneby, Sölvesborg, Nässjö, Oskarshamn och många fler städer? Jag tror inte de åker till Göteborg, Stockholm eller Munchen. Jag upplever stora skillnader idag mot hur det var på 70-talet. Samtidigt behövs det inte samma inesteringar idag för att få ett vettigt ljud jämfört med då. Det finns väl ändå en anledning till att de gamla hifibutikerna fått slå igen. Rosens i Malmö var ett begrepp på 70-talet och det fanns en hel del sådana butiker i riket, även utanför storstadsregionerna.

Edited by Bebop
Link to comment
Share on other sites

Som jag ser det har vi ett betydligt större utbud av musik och hifi än någonsin tidigare. Det är tråkigt att butiker flyttat ut på internet men det är inte så mycket att göra åt och jag tror inte vi behöver göra något åt det heller. De som bara finns på internet kommer ha det svårt att göra sig hörda. Likaså de som visar sina produkter på mässor kommer kanske att sälja på utseende men knappast hur bra anläggningen låter. Det krävs bättre lokaler för att göra anläggningarna rättvisa.

Link to comment
Share on other sites

Jag instämmer med Bebop och HarryUp. Även jag har två barn. Dotter 23 och son på 20. Både dem och deras kompisar konsumerar musik som 17 men det gör det samtidigt som de gör något annat. Musik är som snabbmat som konsumeras raskt.

Och precis som har nämnts så producerar inte många artister idag flera album efter varann, med några undantag.

Bristen på "riktiga" hifibutiker och skivaffärer gör att dagens ungdomar inte exponeras för high end. Om de går till en hifibutik så är det för att kolla och ev köpa livsstilsapparater som är inne att ha och som förenklar konsumtionen, typ Sonos.

Dagens snabbkonsumerade artister skapar inte det intresse som vi har. Jag växte upp under 70-talet. Hängde i skivaffären i Vällingby och på Drottninggatan minst en gång i veckan. Känslan att ha sparat ihop till den nya eftertraktade skivan var fantastisk. Man läste allt på skivomslag m.m. Man följde sina favoritgrupper genom åren. Det musikintresset i sin tur skapade i alla fall i mitt fall även intresse för utrustningen som man spelade på.

Jag tror tyvärr inte att dagens ungdomar i samma omfattning som oss kommer att få samma intresse för high end. De har dessutom för mycket annat som lockar och pockar på uppmärksamhet. En regnig dag hade man inte så mycket annat att göra än att spela Monopol och/eller lyssna på musik. Dagens ungdomar har desto mer.

Branchen tror jag måste hitta nya vägar och nya grepp för att skapa återväxt. Om det nu går?

Edited by LasseJ
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...