Konversationsanläggning i vintagetappning

[Bebop]

Vintage på ovanplan

en lagom miljö för lyssning och konversation

Hur illa ställt är det med lite vintageprylar

Eller skall frågan ställas om nyare alster visavi gammalt Jag började min hifibana i början på 70-talet

och mina minnen från den perioden var att det lät bra då också. Men precis som idag drömde jag om det jag inte hade. En del av dessa prylar

har hamnat på ovanplan där jag ibland sitter och slölyssnar och läser. En perfekt miljö att suga och njuta lite på hifihistoria på hemmaplan.

För ett par veckor sedan inhandlades en vintage integrerad förstärkare med ca 20 år på nacken hit och igår äntrade en CD-spelare som också

har ca 20 år på nacken. Något som i vart fall var bättre förr var bruksanvisningar som ofta även innehöll kopplingsschema och servicemanual.

Jag återkommer till elektroniken. Först lite om mina konversationshögtalare...

[eliot]

Jag återkommer till elektroniken. Först lite om mina konversationshögtalare...

Skall du bara prata till dem

[Bebop]

I år är det 16 år sedan Stig Carlsson lämnade jordelivet. För de som var med och minns 60- och 70-talet så hade han en ikonstatus inom högtalarekonstruktioner för hemmiljö; åtminstone i Sverige. Hans teser slog inte lika väl ut utomlands. Han började redan på 50-talet då han lanserade Kolboxen som fick sitt namn då den hade stora likheter med just en kolbox som användes för matning av kol till pannorna. Mitt första ljudminne av hans kreationer var hans OA116 som jag tyckte lät enastående bra.

Så här kunde en reklambild se ut kring Carlssonhögtalarna som marknadsfördes som Sonab. Jag skulle tro att detta är en OA6 eller OA5.

OA116 fanns bara i min drömvärld. De var helt enkelt olösbara för mig då.

1983 lanserade Stig Carlsson en ny serie som bestod av OA50, OA51 och OA52. Det var ett nytt koncept som Stig menade var den ultimata konstruktionen för att sprida ljud i hemmiljö där högtalarna använde väggen som en del av konstruktionen, s a s. Först ut var OA51 som kom 1983.

Till skillnad från de andra två, skulle denna hängas på väggen vilket gav en större ljudbild, framför allt i mindre rum. Det är den av de tre som jag gillade bäst men heller aldrig köpte när det begav sig. Men 2005 slog jag till på ett par begagnade och renoverade exemplar där de gamla elementen och delningsfilter var utbytta. Jag tror att de benämns OA51.2 eller möjligen OA51.3

[Bebop]

Skall du bara prata till dem

Yepp, så blir det...

[Bebop]

Ett litet metallgaller skyddar de båda elementen som kommer från Vifa och Scan Speak men det är enkelt att plocka bort. Av gamla skruvhål framgår att det tidigare suttit ett annat element där från början. Det kom från Perless och fick utstå mycket kritik när det begav sig. Så här i efterhand har det elementet fått viss upprättelse, dvs de lement som fungerade. Kvaliteten lär ha varit rätt så ojämn.

Som framgår är det en basreflexlösning där utgången mynnar ut mot en platt som jag antar dämpar mer än den diffuserar.

Den vita boxen på golvet innehåller det modifierade delningsfiltret.

... som ser ut så här om man vänder på lådan. Inte så elegant men det fungerar.

[Bebop]

Så här specificerades högtalarna då de släpptes (enligt Carlson Planet som är Carlsson-nördarnas hemmabas).

TEKNISKA DATA Carlsson OA-51

Princip: 2-vägs basreflex vägghängande direkt/rundstrålare med absorbentpanel

Impedans: 8 ohm

Känslighet: 87 dB

Baselement: Scan Speak 7-tums 18W/8542

Diskant: Peerless textildome 115DT26 (utbytt mot en Vifa-diskant)

Frekvensområde: 32-20.000Hz enligt DIN

Basavrullning: -3 dB vid 42 Hz

Tonkurva: +/-3 dB från 300 Hz till 17.000 Hz

Vikt: 11 kg st

Mått B x H x D: 43 x 30 x 25 cm

- bredd inklusive absorbentpanel: 72 cm

Utföranden: Valnöt, rosenträ, palisander och svartbetsad ask i matchande par, vit lack och andra utföranden kunde beställas.

OA-51 marknadsfördes bl.a. även i Storbritannien.

Pris 1984: 6000:- (Vitlack efter specialbeställning 6500:-)

Antal sålda: ca 1400 par (totalt)

Nydesignat frontskydd i tyg/metall: 1000:- paret

Dämpmaterial för absorbentpaneler: 50:-/st

Begagnat pris idag: stigande priser p.g.a. nedlagd tillverkning, säljs för någon tusenlapp för fula dåliga par uppemot 5.500:- för perfekta kompletta men orenoverade par.

Uppgraderade par från 6.000:- och uppemot 18.000:- beroende på uppgraderingsnivå och skick.

Storheten i dessa högtalare ligger framför allt i ljudbilden. De målar upp ett fantastiskt panorama. Ibland kan man undra varifrån ljudet kommer. Inte minst när jag ser på film där ljudet verkar komma ifrån TV'n i mitten istället från hörnen. Ljudkvaliteten i termer av renhet över registren matchar inte de bästa på marknaden i motsvarande segment men de ligger inte långt efter. De presterar ett ljud som hade varit ett lyft i många hem. Basen är naturligtvis inte bråddjup men väl balanserad mot övriga register som gör det jag förväntar mig utan att sticka ut åt något håll.

[Bebop]

Skall du bara prata till dem

Delsvar 2:

För att återanknyta till Eliots lustighet så har vårt lilla hifi-gäng på Kristianstadsslätten definierat anläggningar på följande sätt:

Finanläggning: Huvudanläggning som används till aktiv finlyssning; inte sällan med rör. Används då hifi-sporten är som aktivast, dvs oktober till och med april.

Sommaranläggning: Finanläggningen får vila upp sig och in kopplas den alternativa anläggningen som kan skilja totalt från finanläggningen eller att endast delar ersätts, t ex ut med rörsteg och in med transistorsteg för att undvika överhettade lyssningsrum eller att spara rör under sommarmånaderna då lyssningen för många är mindre aktiv.

Konversationsanläggning: Används t ex i hemmets ytor där lyssning inte är det primära utan snarare musik under konversation. Fungerar bra i kök, kring matplats, kafferum och liknande. Eller varför inte på uteplatsen under sommaren.

Det är ju en självklarhet att varje sann hifi-vän har en anläggning för olika ändamål.

[new order]

Delsvar 2:

För att återanknyta till Eliots lustighet så har vårt lilla hifi-gäng på Kristianstadsslätten definierat anläggningar på följande sätt:

Finanläggning: Huvudanläggning som används till aktiv finlyssning; inte sällan med rör. Används då hifi-sporten är som aktivast, dvs oktober till och med april.

Sommaranläggning: Finanläggningen får vila upp sig och in kopplas den alternativa anläggningen som kan skilja totalt från finanläggningen eller att endast delar ersätts, t ex ut med rörsteg och in med transistorsteg för att undvika överhettade lyssningsrum eller att spara rör under sommarmånaderna då lyssningen för många är mindre aktiv.

Konversationsanläggning: Används t ex i hemmets ytor där lyssning inte är det primära utan snarare musik under konversation. Fungerar bra i kök, kring matplats, kafferum och liknande. Eller varför inte på uteplatsen under sommaren.

Det är ju en självklarhet att varje sann hifi-vän har en anläggning för olika ändamål.

En självklarhet om man har plats kanske.Det har inte jag tyvärr.Hade jag haft större boende hade jag definitivt botaniserat ibland hifi magasinets begagnade annonser.

NHT´s äldre modeller ligger mig varmt om hjärtat.De var bra.Speciellt till hemmabio.

Kanske en kategori till En skitanläggning.För toaletten!Kanske låter som en skit ide,men för audiofiler med kass mage kanske det vore något?

[plundin™]

Kanske en kategori till En skitanläggning.För toaletten!Kanske låter som en skit ide,men för audiofiler med kass mage kanske det vore något?

Ett av mina stående kvalitetskriterier när jag kommer hem till någon och lyssnar på deras anläggning är att det låter lika bra på dass som det gör i lyssningsrummet. Låter det illa där så har man som regel misslyckats med uppställningen (och möjligtvis kombinationen av komponenter), låter det bra på Dass oxå så är det som oftast "No Worries Mate!"..

/ptr

[calm]

Delsvar 2:

För att återanknyta till Eliots lustighet så har vårt lilla hifi-gäng på Kristianstadsslätten definierat anläggningar på följande sätt:

Finanläggning: Huvudanläggning som används till aktiv finlyssning; inte sällan med rör. Används då hifi-sporten är som aktivast, dvs oktober till och med april.

Sommaranläggning: Finanläggningen får vila upp sig och in kopplas den alternativa anläggningen som kan skilja totalt från finanläggningen eller att endast delar ersätts, t ex ut med rörsteg och in med transistorsteg för att undvika överhettade lyssningsrum eller att spara rör under sommarmånaderna då lyssningen för många är mindre aktiv.

Konversationsanläggning: Används t ex i hemmets ytor där lyssning inte är det primära utan snarare musik under konversation. Fungerar bra i kök, kring matplats, kafferum och liknande. Eller varför inte på uteplatsen under sommaren.

Det är ju en självklarhet att varje sann hifi-vän har en anläggning för olika ändamål.

Jag har innalles tre system.

Finanläggningen: Där själ och hjärta mejslat fram ett system som man är riktigt nöjd med.

Andra systemet: På landet med lite lägre ambitionsnivå men ändå fullt njutbart. Saker som funnits i finanläggningen men för länge sedan.

Sovrumsanläggningen: På landet där sovrummet faktiskt är större än i stan och där slutförvaret av vintageprylar samlats.

Sedan finns det i stan ett ytterligare system som jag skulle kalla Låneanläggningen som är en tillfällig förvaring av sonens finanläggning.

Däremot använder jag sällan musik som bakgrund utan blir det lyssning så är det koncentration som gäller.

Calm

[Apexorca]

Ser ut som samma membran som jag hade på QLN signature HDII Splitfield. Scanspeak.

Edited October 7, 2013 by Apexorca

[calle_jr]

Enastående redovisning!

Men precis som idag drömde jag om det jag inte hade.

Om man får det man drömmer om blir man ju en dagdrömmare.

[Bebop]

Digitalkällan har den lilla egenheten att skivan läggs upp och ner på en "skivtallrik".

Och då är det inte så svårt att lista ut att det handlar om Pioneer och mer specifikt deras värstingmodell när det begav sig, dvs PD75. Ett osedvanligt svårfotograferat objekt eftersom här handlar det om högglans både på front och sidor. Så jag använder en bild som Peo har hittat.

Det är för övrigt Peo som erbjudit spelaren till mig istället för att samla damm i sitt förråd. Han berättade bl a att klockan är utbytt liksom op-förstärkare. Dessutom har han lagt in en balanserad digital-utgång. Den är m a o inte i originalskick på insidan.

[Bebop]

Pioneer PD75 lanserades första gången 1991 och släpptes i Europa 1992. Det är en rejäl pjäs på 12 kg och om man lättar på locket, så är det en rätt så fullmatad spelare. Bilden hittade jag på nätet.

Specifications

Disc format: CD

Digital converter: 2 x PD2028A/B (1-bit)

CD Mechanism: PWY1004

Frequency response: 2Hz to 20kHz

Dynamic range: 98dB

Signal to Noise Ratio: 112dB

Channel separation: 108dB

Total harmonic distortion: 0.0018%

Line output: 2V

Digital outputs: coaxial, optical

Dimensions: 459 x 330 x 130mm

Weight: 12kg

Accessories: remote control

Year: 1991

Fjärren är över snittet mot de som var vanliga början av 90-talet.

PD-75 är en värdig representant i min vintage-anläggning. Ett stort tack till Peo som naturligtvis är välkommen att kommentera den uppgradering han gjort och varför.

När den stadiga CD-släden stänger skymtar vi förstärkeriet i den provisoriska uppställningen...

[new order]

Oj vad dom var läckra Pioneers gamla cd-spelare.Kan inte dom börja göra såna här drivverk igen?

[shaft]

Pioneer PD75 lanserades första gången 1991 och släpptes i Europa 1992. Det är en rejäl pjäs på 12 kg och om man lättar på locket, så är det en rätt så fullmatad spelare. Bilden hittade jag på nätet.

Specifications

Disc format: CD

Digital converter: 2 x PD2028A/B (1-bit)

CD Mechanism: PWY1004

Frequency response: 2Hz to 20kHz

Dynamic range: 98dB

Signal to Noise Ratio: 112dB

Channel separation: 108dB

Total harmonic distortion: 0.0018%

Line output: 2V

Digital outputs: coaxial, optical

Dimensions: 459 x 330 x 130mm

Weight: 12kg

Accessories: remote control

Year: 1991

Fjärren är över snittet mot de som var vanliga början av 90-talet.

PD-75 är en värdig representant i min vintage-anläggning. Ett stort tack till Peo som naturligtvis är välkommen att kommentera den uppgradering han gjort och varför.

När den stadiga CD-släden stänger skymtar vi förstärkeriet i den provisoriska uppställningen...

Kan det vara en Accuphase??

[Bebop]

Kan det vara en Accuphase??

Det skulle det ju kunna vara... Skynket faller först nästa helg pga resor.

[shaft]

Det skulle det ju kunna vara... Skynket faller först nästa helg pga resor.

Väntar med 240V då...

[Peo]

Ett stort tack till Peo som naturligtvis är välkommen att kommentera den uppgradering han gjort och varför.

Det var bara kul att den fick ett nytt hem hos någon som uppskattar den.

Hade du inte förbarmat dig över den så hade den antagligen slutat sina dagar hos Stena Technoworld, som jag antar är motsvarigheten till Hades, fast för CD-spelare.

PD-75:an tjänade mig bra under många år och någon gång i mitten på 90-talet blev den utsatt för min modifieringsiver.

Jag kommer ihåg att jag testade alla OP-förstärkare som jag kunde tag på, om jag inte mins fel satt det NE5532 original och att jag fastnade för AD826 till slut.

Det sista överlåter jag till Bebop att verifiera när/om han lyfter på locket.

Det var väldigt mycket diskusioner om jitter på den tiden och att medicinen mot detta onda var att byta ut klockan i CD-spelaren mot en bättre.

Givetvis införskaffades en ny klocka, men jag är inte säker om det var en Trichord clock 3 eller en LC-audio.

Även detta får Bebop klargöra vid ev. locköppning.

Båda dessa moddar lyfte spelaren ett par steg i rätt riktning men efter ett litet tag blev jag med DAC och den hade en AES/EBU-ingång (en balanserad digitalingång) som skulle vara sååå mycket bättre än den vanliga RCA anslutningen. Sagt och gjort, PD-75:an fick även en balanserad digitalutgång, men jag märkte aldrig någon skillnad mot RCA.

Någon gång i i slutet av 90-talet eller i början av 2000-talet kom jag över en PD-95 och min gamla trotjänare hamnade på en hylla i källaren, och där har den stått sen dess (en modifierad apparat ville jag inte sälja).

Det är inte många m² källarförråd som tillhör min lägenhet och det är fullt av allt från julpynt till alla hifi-tomkartonger, så när jag inte fick plats med sista lådan var det dags att prioritera om.

Nu åker den gamla CD-spelaren, den var sekunder från att få följa med till återvinningen, men jag ångrade mig och satte in en bortskänkes-annons istället och resten vet ni.

/Tomas

[Bebop]

Kan det vara en Accuphase??

Shaft har ögonen på skaft. Visst är det Accuphase, närmare bestämt den integrerade E-210.

Accuphase E-210 släpptes på marknaden 1995. Finns även en E-210A som innehåller phonosteg. En sådan kan köpas separat till min modell.

Förstärkaren som har en 400VA transformator och en elektrolytbank på 22,000 uF skall ge 80W i 8 ohm och 110 W i 4 ohm. Den är med andra ord inte så stabil och jag gissar att svåra impedanskurvor kan vara lite knivigt med E-210. Men till Carlsson OA-51 arbetar den oklanderligt.

...och naturligtvis finns en fjärr som har kanalväljare och volym.

Hur låter det då? Alldeles utmärkt. Inte samma tyngd som i "finanläggningen", men fin balans, fantastisk ljudbild, rent och snyggt. Framför allt svänger det fint vilket morgonen illustrerat med Bill Evans fantastiska musik. Nu återstår bara en lämplig vinylrigg...

[new order]

Skoj med lite midfi här på Euphonia! . Hoppas verkligen att det är fler som visar upp sina anläggningar här på forat.Oavsett prisklass.

Jag har fått upp ögonen allt mer för japansk hifi i samma stil som Accuphase.Visst är dom vackra!De nya Luxman förstärkarna väcker oxå ett vilt habegär och hör i mina ögon till

det absolut snyggaste i förstärkarväg som går att köpa i nuläget.En förstärkare med klassiskt japanskt 80 talsstuk.Visst är det fränt?Jag tycker då det.