Jump to content

Fina lack och records 2die4


calle_jr
 Share

Recommended Posts

Igår fick jag hem den senaste Decca-boxen med musik från deras ffss-period . Även denna gång rör det sig om 50 album med utfyllnad så det rör sig om nästan 100 överförda LP-album. Musiken är fantastisk och ljudet är makalöst bra och allt detta för 16:- per CD (eller 8:- per LP om man så vill). Riktigt lika roligt som vinyl är det inte, men huvudintresset för min del handlar om musiken.

puuq.jpg

Boxen har underrubriken The Analogue Years med upptagningar gjorda med deras s k ffss (Full Frequency Sterephonic Sound) som de inspelningar kallades där man använde det nyutvecklade mikrofonsystemet Decca Tree för upptagning av orkestermusik 1954. Deras första stereoinspelning från 1954 finns också med i boxen.

k1fv.jpg

Boxen ges ut i begränsad upplaga och för den ekonomiskt sinnade är detta också bra investeringar. Den första blå-röda boxen säljs idag till betydligt högre pris än då den gavs ut. ;)

Link to comment
Share on other sites

Den släpps på vinyl i form av en box med 6 LP:

decca-analogue_zpse32e53ea.jpg

Eftersom jag har skivorna i en eller annan form så kan jag identifiera 5 av skivorna:

  • SXL 2212 Ravel - L'Enfant Et Les Sortilèges - Ernest Ansermet
  • SXL 2266 Rossini Overtures - LSO/Gamba
  • SXL 6035 Bruch - Scottish Fantasia, Hindemith - Violin Concerto - David Oistrakh
  • SXL 6084 Sibelius - VPO/Maazel
  • SXL 6136 Music of Kodaly - LSO/Kertesz
  • SXL 6691 Stravinsky - Le Sacre Du Printemps - CSO/Solti

Tillägg: Jag fann den saknade skivan (SXL 6035) här

- det är också en av de få klassiska inspelningar som gets ut av The Tape Project på rullband ;)

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Clef Records startades 1946 av Norman Granz för att själv ge ut sina inspelningar av JATP, Jazz at the Philharmonic som var en serie av Jazzkonserter som han organiserat sedan 1944.

- De första skivorna på microgroove (10", 33rpm) gav han ut på Mercury och som en av de första nyinspelningarna släpptes 1950 MG 35010 - Charlie Parker with Strings (inspelad november 1949) tillsammans med återutgåvor av äldre JATP inspelningar. Den släpptes senare samma år på Mercury MGC-101 och följdes av MGC-109 - Charlie Parker with Strings, #2 som spelats in juli 1950. Dessa skivor släpptes 1951 respektive 1952 som MGC-501 och MGC-509.

- När Norman Granz 1954 började ge ut skivor på eget bolag så var det tänkt att Charlie Parker with Strings skulle få Clef MGC-101 och det är nu det blir lite osäkert. Clef MGC-101 står angiven i både Jazzdisco.org och Goldmine och i Goldmine står det att den är "Canceled". Clef 100-serien kommer före 500-serien och sista numret i 100-serien är MGC-169 enligt Jazzdisco.org....och här har jag MGC-170 - Charlie Parker with Strings som inte finns angiven i varken Jazzdisco.org eller i Goldmine :o

Parker-mgc-170_zpsbb6923e0.jpg

Parker-mgc-170-2_zps9e0b5b68.jpg

Ingraveringen runt etiketten

c-parker-lbla_zps936c2a66.jpg

är rätt rörig :o

Där står MG 35010A överstryket och närmare etiketten 170A

respektive

MG 35010B överstryket och närmare etiketten 170B

Lätt inristat och överstryket ser jag på båda sidorna C501

c-parker-lblb_zpsf12a758d.jpg

PÅ den sista bilden kan man nästan se det ;)

Enligt Jazzdisco.org och Goldmine så hoppade Mercury MGC-501 direkt till Clef MGC-501

PS. Bilderna är gjorda för att läggas in i discogs.com ;)

Link to comment
Share on other sites

är rätt rörig :o

Där står MG 35010A överstryket och närmare etiketten 170A

respektive

MG 35010B överstryket och närmare etiketten 170B

Lätt inristat och överstryket ser jag på båda sidorna C501

Besvärligt!

Jag har sett liknande på en del album och tänker mig att det är en tidigare tillverkad fader som inrättas i ny numrering och arkiveras om.

En annan fundering är varför inte alla bolag ristar pressningsdatum på stampern?

PS. Bilderna är gjorda för att läggas in i discogs.com ;)

:app:

Link to comment
Share on other sites

Jag har sett liknande på en del album och tänker mig att det är en tidigare tillverkad fader som inrättas i ny numrering och arkiveras om.

Det tror jag också :app:

- Jag kollade nu noggrannare och alla numren finns ingraverade på B-sidan (men ej på A-sidan)

MG 35010B-1-3x -> C101 -> C501 -> 170B

där den första och sista är stämplade medan de två mittersta är ingraverade för hand och syns lite otydligt....

Link to comment
Share on other sites

PS. Bilderna är gjorda för att läggas in i discogs.com ;)

Jag har lagt in den: http://www.discogs.com/Charlie-Parker-With...release/5058723

Jag hade svårt att hänga med så kolla matrisnumren jag skrivit in.

Går det att få reda på inspelningsår och utgivningsår?

Jag har svårt att läsa credits på omslaget, så lista gärna producent, inspelningstekniker mm info som kan tänkas stå där.

Vilken av dessa bör vara master release?

http://www.discogs.com/Charlie-Parker-With...release/3509444

http://www.discogs.com/Charlie-Parker-With...release/5058723

Link to comment
Share on other sites

Det var det jag var osäker på :blush

- Den översta länken leder till Label: Mercury ‎– MG 35010 som är förstautgåvan - men etiketten visar på Mercury MG-C-101 som var den andra etiketten på Mercury som även den släpptes 1950 (den tredje etiketten på Mercury var MG C-501 från 1951)

Detta är första etiketten på Clef records och borde vara sin egen Master release. De har ju en Master release för CD då borde de ha en när skivmärke byts - men det blir ännu mer komplicerat :black:

Jag har just skannat in Clef MG C-509 (från 1954) som även den heter Charlie Parker with Strings men brukar kallas Charlie Parker with Strings, #2

- det är en reissue of Mercury MG C-509 (från 1952)

http://www.discogs.com/Charlie-Parker-With...release/3532839

- och den borde vara sin egen Master release

- Sedan har jag Clef MG C-675 Charlie Parker with Strings som är på 12" och innehåller C170 och C509 :blush

...skall det vara en ny Master release :?:

Jag skannar in den senare idag...

Det är den som ligger till grund för senare LP-utgåvor som Verve MGV-8004 som finns under Master release:

http://www.discogs.com/Charlie-Parker-With...2/master/271505

Link to comment
Share on other sites

Det var det jag var osäker på :blush

OK, om vi inte får reda på det är det bättre att lämna tomt.

Men har jag uppfattat matrisnumren korrekt?

Detta är första etiketten på Clef records och borde vara sin egen Master release. De har ju en Master release för CD då borde de ha en när skivmärke byts - men det blir ännu mer komplicerat :black:

Nja, skivor som har minst två av följande egenskaper skall anses vara versioner av samma album;

- Har samma omslag

- Har samma låtar

- Har samma albumtitel

- Är en återutgåva

Det är faktiskt så att det kvittar vilket. Albumen kommer ändå i den ordning de getts ut.

Jag har skapat en kontainer (= master release) och lagt dem där. Det gör att man hittar dem lättare om man söker.

Link to comment
Share on other sites

OK, om vi inte får reda på det är det bättre att lämna tomt.

Det är lite osäkert med dateringen:

Clef 100 serien gavs ut under 1953 och 1954 och Clef MGC-169 var utgåvan innan Clef MGC-170

holiday-discogs_zps75deeefa.jpg

Billie Holiday at JATP gavs ut 1954 enligt discogs och Wikipedia medan Goldmine anger 1955 (vilket jag tror är fel!)

Efter Clef 100-serien kom Clef 500-serien som började med just Clef MGC-501 som gavs ut 1954 - jag tycker därför att vi kan ange 1954 som utgivningsår för Clef MGC-170 ;)

Här finns matrix-information på Clef MGC-501...

Clef gav endast ut skivor på 10" under 1953 & 1954 (100- + 500-serien) och redan under 1954 påbörjade man Clef MGC-600-serien som består av skivor på 12" och 1955 släpptes Clef MGC-675 Charlie Parker with Strings

Link to comment
Share on other sites

Jag har nu skannat in mit ex av Clef MGC-509 från 1954 som är en återutgåva av Mercury MGC-509 från 1952

Parker-mgc-509_zps2e1d4da1.jpg

Skivomslaget är identiskt med det för Mercury MGC-509 men med påklistrade Clef-etiketter på fram och baksidan

Parker-mgc-509-2_zps14bfd81d.jpg

Etiketterna är Clef

c-parker-509lbla_zpsbb39cb7b.jpg

och

c-parker-509lblb_zpsee956b79.jpg

Ingraverat står det

YMG C509A 5 och ett H

respektive

YMG C509B 5? (jag ser bara den undre bågen) och ett H

- På http://microgroove.jp/mercury/Matrix1.shtml kan man läsa att YMG var Matrix-nummer prefixet 1951? - 1954? vilket stämmer med att Mercury MGC-509 släpptes 1952 :app:

PS.microgroove.jp finner man information om matrix-nummer och vi ser att Mercury MGC-101 har samma ingravering som min Clef MGC-170

microgroove-101_zps1aa1f4cb.jpg

Det står fel: det skall vara ett 30510B på Sida B:

- Jag kollade nu noggrannare och alla numren finns ingraverade på B-sidan (men ej på A-sidan)

MG 35010B-1-3x -> C101 -> C501 -> 170B

- det borde stå C101 på hans C101 men det var mycket svagt graverat på min MGC170 ;)

Link to comment
Share on other sites

East Wind är inget spännande bolag med en entreprenör typ Alfred Lion eller Lester König som pådrivare; i vart fall ingen känd sådan. Det var helt enkelt ett joint venture mellan japanska Victor och Matsushita som enligt uppgift ägde 60% och holländska Philips som ägde resterande 40 %. Allt enligt utsaga på Discogs. Samma källa gör gällande att den huvudsakliga överenskommelsen rörde distribution av fonogram, bl a Philips, Fontana, Mercury, Island, Vertigo och Charisma. I ägorna fanns också JVC's vinylpressar som också hade en egen etikett som såg ut så här:

m5qw.jpg

Under resans gång föddes också skivbolaget East Wind där första utgåvan kom 4 år efter starten. Det var ett album med japanske pianisten Masabumi Kikuchi som helt enkelt hette just East Wind som också är en låt som upptar hela första sidan. Det är kraftfull jazz som påminner om McCoy Tyner vid den här tiden. Bilden är hämtad från nätet eftersom plattan saknas i mitt diskotek.

djhv.jpg

Syftet med East Wind var bl a att marknadsföra japanska jazzmusiker i väst men också att göra egna inspelningar av amerikaner i Japan företrädelsevis med japansk uppblandning. Så mycket av den varan blev det aldrig förutom några undantag.

Allt som allt spelades 67 album in mellan 1974 och 1978. 62 % av dessa (eller 44 stycken) under 1975 och 1976. Sen tog det slut lika plötsligt dom de dök upp. Man får väl anta att det inte gav tillräckligt med klirr i kassan. Det var också en rätt stormig period där skivbolag började se sig om efter samgåenden, CD'n var på väg mm. Av de ursprungliga ägarna finns endast rester under bolaget som idag heter Nippon Phonogram i Tokyo.

Till mina hyllor har drygt 20 album letat sig under åren.

Link to comment
Share on other sites

Syftet med East Wind var bl a att marknadsföra japanska jazzmusiker i väst men också att göra egna inspelningar av amerikaner i Japan företrädelsevis med japansk uppblandning.

Det var ju ett inte helt ovanligt upplägg även med andra japs-bolag.

För att inte tala om uk, Frankrike och även Sverige. Speciellt vad gäller jazz.

Tyskland har fler samarbeten vad gäller rock och elektronika, och i Italien är det mer prog.

Link to comment
Share on other sites

Den korta levnaden till trots, så hann East Wind göra en hel del intressanta avtryck. De gjorde utmärkta inspelningar och bidrog starkt till att en del japanska namn fick spridning i väst. En del av dessa börjar att betinga rätt så höga priser och är inte alldeles enkla att få tag på. Allt är heller inte nödvändigt att inhandla. Men här finns en del pärlor som är värda att köpa.

En av de två mest lyckosamma var den fantastiska trumpetaren Terumasa Hino som gett ut flera album på East Wind. Tre av dessa har jag köpt. Terumasa hade också en känd bror, trummisen Motohiko Hino, som var japans svar på Elvin Jones. Motohiko är näst intill helgonförklarad i Japan.

jvfg.jpg

Det är kraftfull musik lite i spåren av Miles Davis Bitches Brew. De här plattorna bidrog till att han fick spelningar i Euoropa på bl a Berlins jazzfestival som på 70-talet låg i framkant med mordern jazz. Efter sejouren på East Wind fick han kontrakt med Columbia och han spelade i amerikanska band under några år vilket gav honom ännu mer skjuts framåt. Han spelade även på svenska jazzfestivaler med Nat Adderleys sextett. Idag harvar han mest i Japan där han är fixstjärna. Liten och spröd som Miles Davis och Chet Baker men lika kraftfull i sitt spel som de var.

Etiketten är svart och gul och såg ut på samma sätt under hela tiden East Wind existerade.

o70c.jpg

Man knöt pianisten Hank Jones till sig tidigt. Först kom en platta ut som hetter Hanky Panky (EW 8021) med Ron Carter och Grady Tate. Mycket köpvärd sådan. Grady Tate ersattes med Tony Williams och de bytte namn till The Great Jazz Trio. De har gett ut en hel del album på East Wind som i Europa/USA pressades upp på etiketten Inner City. Jag tror jag har alla... antingen på East Wind eller Inner City.

axn4.jpg

The Great Jazz Trio är en fantastisk och nästan osannolik sammansättning med den stortoniga Ron Carter, Hank Jones med sitt mjuka och lena anslag samt den hårdslående Tony Williams. Ändå blir det så bra. Trion stöttade också japans nästa fixstjärna inom jazzen, altsaxofonisten Sadao Watanabe som jag dittills aldrig hört talas om. Efter plattan I'm Old Fashioned från 1976 (EW 8037) där han kompas av The Great Jazz Trio, blev Sadao ett namn för de stora festivalerna även i Europa och USA. Han har gett ut flera bra plattor innan han skönk in lite för mycket i muzak-fusion. Idag är han 80 år och har rimligtvis gjort sitt för de stora massorna.

jrnz.jpg

Link to comment
Share on other sites

På 70-talet var Michael Brecker och The Brecker Brothers oerhört populära i väst. Jag köpte allt som det stod Brecker på. Och även på East Wind dök han upp under gruppnamnet Rainbow featuring Will Boulware som jag visste lika lite om då som nu. Den kom ut 1976 (EW 8501) och har en särskild plats eftersom jag tror det var min första japanska pressning och jag minns hur vi flockades runt den pga ljudet. Musikaliskt är det inget speciellt, lite myspys sådär. Men den verkar vara rätt så eftersökt. Jag har sett priser uppemot 2-300:-

c3fl.jpg

En annan amerikan som har gjort ett par plattor för East Wind är trumpetaren Art Farmer tillsammans med pianisten Cedar Walton, basisten Sam Jones och trummisen Billy Higgins. Det är rätt så sega tillställningar som passar bäst runt lägerelden.

1gsa.jpg

Jag nämnde att en del kommit ut på Inner City. Ibland upplyses man om att det är inspelningar från East Wind som här men så var inte alltid fallet, vilket lett till dubbla köp. Framför allt när man använder olika omslagsbilder. Sånt gillar vi inte :Shame On You:

hyd6.jpg

9g5s.jpg

De kanske viktigaste plattorn för en samlare inbillar jag mig är de fyra direktgraverade albumen man gav ut 1975-77. Dessa var i tur och ordning:

Joe Sample - The Three EW 10001 (1975)

ij1m.jpg

Cedar Walton - The Pentagon EW 10002 (1976)

sf99.jpg

L.A. Four - Pavanne Pour Une Enfant EW 1003 (1976)

z5jx.jpg

L.A. Four - Going Home EW 1004 (1977)

j769.jpg

Den sista köpte jag efter tips av Ludwig Swanberg som i sin tur blev tipsad av Luke Manley (VTL). Det är en av de plattor som VTL använder för avstämning av sina förstärkare. Den är oerhört dynamisk med stor närhet och rumskänsla. Dessutom är musiken bra.

De direktgraverade plattorna hade en egen logotype på omslagen med omfattande redogörelse om använd utrustning i uppviket.

od4z.jpg

På skivetiketten nöjde man sig med en liten text:

kpil.jpg

Den sista i raden av vad man kan kalla High-End inspelningar The Great Jazz Trio och Direct From L.A. - EW 10005 (1977). Det är nog den plattan jag sätter högst. Fantastiskt fin trioplatta.

i8q5.jpg

Man skulle ju kunna tänka sig att titeln anspelar på direktgravering men istället lanserar man ett nytt begrepp som endast kom med på denna plattan. Nu handlar det om Direct Mastering som även den begåvades med logotype.

ljyd.jpg

ey83.jpg

Det händer fortfarande att jag ramlar över en och annan East Wind platta. Just nu är EW 8024 från 1975 med Sheila Jordan på väg från Japan.

Jag tror att intresset för East Wind kommer att öka, inte för samtliga plattor men här finns en del pärlor som hör hemma i ett välsorterat jazzdiskotek.

Link to comment
Share on other sites

Här finns matrix-information på Clef MGC-501...

Men det verkar ju inte stämma.

Där står ju inget om överstrykningar, och inget angivet om 170 och C501 som man kan skymta på dina foton.

Jag tolkar det du skrev som:

Sida A stämplat: MG 35010A 170A

Sida A etsat: C501

Sida B stämplat: MG 35010B-I-3x 170B

Sida B etsat: C101 C501

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Brahms, Ansermet, L'Orchestre De La Suisse Romande ‎- First Symphony.1967 Decca - LXT 6059 (UK)

DSC_7890.JPG

DSC_7892.JPG

The Modern Jazz Quartet And The Oscar Peterson Trio - At The Opera House. 1957 Verve Records ‎- MVS 2695 (Japan)

peterson-01.jpg

peterson-02.jpg

Mozart - Smetana Quartet - Quartet In D Minor K.421. Quartet In E Flat Major K.428. 1958 Columbia ‎- 33 CX 1424 (UK)

DSC_7882.JPG

DSC_7884.JPG

Frederick Fennell, Eastman Wind Ensemble - Hindemith: Symphony In B-Flat, Schoenberg: Theme And Variations, Op. 43A, Stravinsky: Symphonies Of Wind Instruments. 1960 Mercury - MMA 11026 (UK)

DSC_7894.JPG

DSC_7896.JPG

Link to comment
Share on other sites

Aaaaarghhhh!

Den har jag sökt efter med ljus o lykta.

:mm::mm:

Jag också och med frustrerade och otåliga funderingar angående prisnivån bestämde jag att det antagligen inte kan bli billigare än vad jag gav... :Praying:

Och den låter hemma hos dig?

Jag har den utgåvan själv och tycker att MFSL lyckats mycket bra ;-)

Jag har inte hunnit jämföra den än, just nu är det viktigaste att äntligen äga den, se på den och ta i den några gånger varje kväll. :mm: :mm: :icon_smile_cool:

Link to comment
Share on other sites

Jag också och med frustrerade och otåliga funderingar angående prisnivån bestämde jag att det antagligen inte kan bli billigare än vad jag gav... :Praying:

Jag har inte hunnit jämföra den än, just nu är det viktigaste att äntligen äga den, se på den och ta i den några gånger varje kväll. :mm: :mm: :icon_smile_cool:

Jag veta vad du menar me det - lite som att vänta med att öppna en chokladask ;-)

Link to comment
Share on other sites

Rimsky-Korsakov

Scheherazade

Ernest Ansermet och The Conservatoire Orchestra Of Paris, London CS 6018

IMG-2962-2.jpg

Decca SXL 2086 har samma konvolut och publicerades 1959 men när London-utgåvan kom

på marknaden blir svårare att berätta om då ingen info finns på min utgåva

Baksidan är i verkligheten jämnt blå, ljuset ovanifrån släcker ut

IMG-2957-2.jpg

Stampern på mitt exemplar säger: ZAL 2369-1E och ZAL 2370-1E, dessutom finns

det stämplat "u u" på varje sida.

IMG-2986-2-2.jpg

Recorded 22 - 26 September 1954 in the Maison de la Mutualité, Paris
Edited by BTS
Link to comment
Share on other sites

Stampern på mitt exemplar säger: ZAL 2369-1E och ZAL 2370-1E, dessutom finns

det stämplat "u u" på varje sida.

IMG-2986-2-2.jpg

Det är den tidigaste London utgåvan - en s.k. "pancake pressing" med deep groove längst ut på etiketten :mm:

- Själv har jag samma utgåva dvs London CS 6018 Blueback som vanlig (dvs. inte pancake) 2E/2E...

...jag har också London CS 6212 Blueback 1D/1D som motsvarar SXL 2268 (från 1961)

320859485672_zps71527679.jpg

Link to comment
Share on other sites

Stampern på mitt exemplar säger: ZAL 2369-1E och ZAL 2370-1E, dessutom finns

det stämplat "u u" på varje sida.

"u u" skulle kunna vara en tidig skattekod... :Thinking:

...jag har också London CS 6212 Blueback 1D/1D som motsvarar SXL 2268 (från 1961)

http://img.photobucket.com/albums/v53/elio...zps71527679.jpg

Jag har också CS 6212, min är inte Blueback och är gissningsvis en andra-tredjeutgåva, fortfarande SS.

IMG-2968-2.jpg

Baksidan på min ser ut så här:

IMG-2971-2.jpg

Edited by BTS
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...