Veckans skivtipps : V47, 2004

[plundin™]

Jag märker, att nu när man börjar bli en medelålders snubbe, så blir höstarna och vintrarna allt tyngre att genomlida. Som tröst tar jag alltid till musik och ibland några glas maltwhisky. Jag ´har ingen aning om hur vanligt folk gör, det talas ju fortfarande om hur de portabla ljudmanickerna låter oss skapa ett eget soundtrack, för mej som tonåring i slutet av sjuttiotalet var detta en revolution; att kunna utestänga omvärldens oljud var nog det som definierade mej mest som person. Att jag dessutom begåvades med lärare som förstod och uppmuntrade musikintresset var ju på intet sätt negativt.

Det är faktiskt genom en av dessa lärare bakgrunden till veckans skivtips härrör. På eftermiddagarna burkade han plocka fram den slitna Tandbergaren och skicka på ett av sina "mina-favoriter-band" : för mej, mamman till alla bland-band jag gjort genom livet, nu mera bland-cdr.. Hur som helst var volymen alltid ganska svag, men jag minns hur en mörk mansröst efter en kort uptakt började sjunga.. (the) Sun Ain't Gonna Shine (Anymore) och jag var fast.. Jag undrar om det var Phil Spectors "Wall-of-Sound" a-like-produktionen eller rösten som övertygade mej först. Jag fick snart veta att det var ett band som hette "Walker Brothers" och att låten var deras megahit från 1965/66 (I England lär dom ha varit minst lika stora som Beatlarna.). Givetsvis hade jag med mej namnet när jag gjorde mina föräldraöversedda besök runt om på öns få skivaffärer (för er som inte uppfattat det ännu, så har jag mitt ursprung på sveriges enda betydande ö! ), jag hittade hur som helst ett par "greatest hits" smmlingar som jag genst införskaffade, den ena har fortfarande kvar den stjärnformade Åhlensetiketten med 14:90, på den tiden hade Åhlens i Visby en riktigt välsorterad skivavdelning.

The Walker Brothers ca. 1965 (Photo @ Chris Walter)

Nu var det så att det var leadsångarens röst jag var mest fasinerad av, han föddes 1943 som Scott Engel i Hamilton, Ohio (USA), han visade tidigt stor musikalisk talang coh fick släppa ett första bevis på detta som singel 1957, låten hette "When is a Boy a Man" och var vad jag förstått (har inte hört den) ingen större hit, singeln földes av några till och i början av sextiotalet flyttade Scott och hans mamma till det soliga Kalifornien. Väl där fick han snart jobb som studiomusiker (på bas) hos arrangören Jack Nitzsche och efterhand blev han medlem i några mindre lyckliga band, 1964 mötte han gitaristen John Maus och trummisen Gary Leeds, med dessa bildade han orkester, först kallade dom sig "The Dalton Brothers" (tror inte att det finns nån Lucky Luke paralell), för att starx byta namn till just "The Walker Brothers".

Bröderna Walker hade ingen större freamgång i USA, så på Gary Leeds inrådan flyttade man organistationen till England (Där han tidgare turnerat med PJ Proby), till en början gick det ganska trögt men den tredje sigeln dom släppte "Make it Easy on Yourself" klättrade stadigt på listorna och toppade som nummer två under hösten 1965. Walker Brothers hade under några korta år 16 top tio hittar, men sgan tog ganska snart slut. Trio försökte göra comback två gånger under sjuttiotalet, och 1976 fick dom en hyffad hit med låten "No Regrets".

Scott Walker (Photo @ Chris Walter)

Alla de tre bröderna, som tagit Walker som artistnamn gjorde solokarriär, men det var bara Scott som hade någon större framgång, under slutet av sextiotalet släpte han fyra album med namnet "Scott" (Volym 1-4) som blev relativt framgångrika, under sjuttiotalet känner jag bara till försöken att återuppliva Walker Brothers och det är först med sitt coverabum med Jaques Brell-sånger 1981 han återuppstår, den skivan gick ganska bra och ledde till kontrakt med Virgin där han släppte katastrofalbumet "Climate of Hunter" (1983), det var en kommersiell katastrof alltså, rent musikaliskt hade Scott Walker stadigt sökt sig in på en smalare väg mot mer rafinearde arrangemang.

Detta leder oss till veckans skivtips:

Scott Walker TILT

(Fontana 526 859-1)

1995 blev "Tilt" ett slags come-back album för Scott Walker, låt mig säga det från början, här finns inget insmikrande, inget lättillgängligt, inget ljus. Det enda som finns kvar från sextitalshittarna är hans mörka baryton, på TILT (och i viss mån på "Climate of Hunter") får man istället en inblick i det tragiskt mellankoliska, den mörka värld som ofta är baksidan på den gyllene mynt som stavas succé. I botten finns där hela tiden mörka basljud (Syntstråkar skulle jag tro) över detta ligger hans röst och ofta sparsamma akustiska instrument utspridda, varje ny lyssning ger mig nya insikter i produktionens ljudlandskap - och plötsligt slår det mig när jag sitter och lyssnar att vissa av låtarna har ett smutsigt, nästan Rammsteinlikt sound (där med sagt, finns det inga andra likheter med rammstein!). Texterna är osammanhängande berättelser som ibland påminner mig om det slags cut-up teknik som David Bowie började använda på sjuttiotalet (ie. Man skriver en massa text och klipper sedan upp det i ord och meningar som man sedan antingen låter slumpen arrangera eller själv slumpmässigt sätter samman.).

Är man det minsta intresserad i svart musik bör man kilcka på omslagt och provlyssna på musikexemplen från amazon.com.

För mej som upplevde kärlek vid första öronkastet är det självklart att varje välförsett populärmusiksammling är försedd med åtminstonne en Walker brothers sammling. Jag kan rekomendera de följande två :

Portrait (Universal)

Best of (Polygram Int/Japan)

Några av orginalbumen finns även i remastrade utgåvor :

Take It Easy With the Walker Brothers (Philips 1965)

Images (Philips 1967)

Forts. nedan (Ville inte ta alla bilder)

/ptr

alla länkar till amazon.com för att man hämta vidare info om skivornar där..

[plundin™]

Av Scott Walkers övriga album kan jag rekomendera sammlingen :

Boy Child: Best of 67-70 (Universal 2004)

För oss som håller orginalutgåvan högt är det lika bra att börja här :

Scott (Universal 1967)

Scott 2 (Universal 1967)

Scott 3 (Universal 1969)

Scott 4 (Universal 1969)

Sjuttiotalsalbumen "Stretch och We Had It All" är inte helt lyckade, så dom får bara en länk. Lika dant är det med "Sings Jaques Brell", "Climate of hunter" känns inte helt färdig men har sina (mörka)ljuspukter.

/ptr

[plundin™]

Några Scott Walker och Walker Brothers länkar :

http://www.geocities.com/SunsetStrip/Conce...698/index2.html

Fansida med en hel del info och interjuver inlagda..

http://www.geocities.com/Hollywood/Hills/3...cottwalker.html

eller

http://www.photofeatures.com/scottwalker/

Chris Walters fotosida..

http://www.phinnweb.org/retro/scott/

En fansida till

http://kouros.kapsi.fi/scott/

En del av Scott Walkers texter..

http://www.wsws.org/articles/2002/jun2002/scot-j04.shtml

en intressant recension av "TILT" : Obs! - denna website kan kanske provosera vissa politiska dogmatiker, trots detta är texten ganska intressant för en Scott Walker fan..

/ptr

[Bravo]

"plundin" mannen som aldrig upphör att förvåna.

Det svänger mellan gengrerna.

[plundin™]

Min förhoppning med "Veckans skivtips" är att sprida lite intressanta musikförslag oavsett genre.

Vad gäller bredden så kan jag bara säga; jag är bara i början av allt jag vill beta av själv.. Det finns så mycket ohört, så mycket...

/ptr

[mikael2]

Tackar för skivtipsen plundin. De uppskattas väldigt mycket