Jump to content

NINA SIMONE - HIGH PRIESTESS OF SOUL


Sigge

Recommended Posts

Nästa album PASTEL BLUES inspelades i New York i april -64 och maj -65. Om NINA AT THE VILLAGE GATE var ett jazzalbum är detta ett Bluesalbum, även om det är inslag av jazz och folk. Det låter inte riktigt som tidigare album. Jag tycker det är ett av hennes bästa, kanske inte så konstigt, då jag gillar blues generellt.

DSC_2162-1.jpg

Musiker;

Piano och sång Nina Simone

Gitar och munspel Al Shackman

Gitar och flöjt Rudi Stevenson

Bas Lisle Atkinson

Trummor Bobby Hamilton

Link to comment
Share on other sites

När Nina började spela på Midtown Bar and Grill i Atlantic City hade hon aldrig tidigare varit på en bar. Förutom betalning fick hon dricka så mycket mjölk hon ville. Nu 10 år senare går allt väldigt fort. Hennes man Andrew Stoud slutar sin anställning som detektiv och blir hennes manager på heltid. Han sköter allt kring henna, bolagiserar verksamheten och har ett stort team för att få allt att fungera. Hon har blivit en Mega Star och mjölken har blivit ersatt med Champagne. 1962 föds dottern Lisa, och lite senare engagerar hon sig i Medborgar Rättsrörelsen, detta tillsammans med ett allt högre arbetstempo gör att hon till sist går in i väggen och hamnar på sjukhus. Efter sjukhus vistelsen fortsätter det höga tempot och äktenskapet börja knaka i fogarna.

Link to comment
Share on other sites

Var det inte där hon vägrade spela tills hennes föräldrar fick sitta på "only-for-white"-platser eller blandar jag ihop det :?:

Jag har nu läst hennes memoarer, och där finns inget om detta. Därimot finns det en episod då hon som 11 åring håller en klassisk pianokonsert i sin hemstad, då hennes föräldrar tvingas flytta till sämre platser för att ge plats åt ett vitt par.

Link to comment
Share on other sites

Jag har nu läst hennes memoarer, och där finns inget om detta. Därimot finns det en episod då hon som 11 åring håller en klassisk pianokonsert i sin hemstad, då hennes föräldrar tvingas flytta till sämre platser för att ge plats åt ett vitt par.

Antingen blandar jag ihop det med någon annan, eller så valde hon att inte ta upp det. Men den händelsen du nämner stämmer bra ihop med en slags "revansch" när hon långt senare blev erkänd.

Ganska speciellt förresten att hon skrev memoarer. Hon gick ju bort ung efter flera år som tung narkoman.

Min gissning är att hon inte själv skrev många av raderna i sina memoarer.

Link to comment
Share on other sites

Ganska speciellt förresten att hon skrev memoarer. Hon gick ju bort ung efter flera år som tung narkoman.

Hon var ingen åldring men inte purung heller. Hon blev 70 år vilket väl är tillräckligt för att inrymma memoarer.

Link to comment
Share on other sites

Hon var ingen åldring men inte purung heller. Hon blev 70 år vilket väl är tillräckligt för att inrymma memoarer.

Jag blandar definitivt ihop det :blush

Borde kanske googla innan man skriver.

Men Billie Holiday var ingen rättskämpe på samma vis väl? :Thinking:

Link to comment
Share on other sites

Men Billie Holiday var ingen rättskämpe på samma vis väl? :Thinking:

Nej, hon var snarare ett offer för en tid när svarta var förpassade till svartklubbar och bordeller under förbudstiden som kördes av maffia och andra ljusskygga banditer. Där formades många av jazzens blivande stjärnor och deras musik som vi idag håller så högt och som även spillde över på rock och soul. Men det mänskliga priset var högt, inte minst för t ex Billie Holiday och Charlie Parker. Men även Nina Simone fick en släng av sleven.

När Billies stjärna steg var det för sent. Hon satt fast i sprit- och drogmissbruk som slutligen släckte hennes liv 1959 endast 44 år gammal. Men hon hann med att skriva en liten memoarbok med hjälp av Dufty, William. Den kan jag rekommendera. Titeln är Lady Sings the Blues som kom 1957. Den är ett bra komplement till Nina Simone som tillhör generationen som kom efter Billie. Billies memoarer ger en inblick i arvet som Nina fick haka på.

Link to comment
Share on other sites

Ganska speciellt förresten att hon skrev memoarer. Hon gick ju bort ung efter flera år som tung narkoman.

Min gissning är att hon inte själv skrev många av raderna i sina memoarer.

Memoarerna är skriven av den engelske filmskaparen Stephen Cleary, men är skriven i jag-form och verkar öppen, avslöjande och ärlig. Den skrevs under en 10-års period och avslutades i början av 90-talet då hon levde i Amsterdam. Jag har läst rätt mycket om henne, men inget tyder på att hon var narkoman. Hon är öppen vad det gäller hennes relation till alkohol, och vad hon gör då hon var berusad. Hennes umgänge lite senare i livet med regeringdchefer etc. tyder inte på att hon skulle vara narkoman. Hennes ibland irationella beteende beror nog snarare på att hon hade en bipolär sjukdom.

Link to comment
Share on other sites

Memoarerna är skriven av den engelske filmskaparen Stephen Cleary, men är skriven i jag-form och verkar öppen, avslöjande och ärlig. Den skrevs under en 10-års period och avslutades i början av 90-talet då hon levde i Amsterdam. Jag har läst rätt mycket om henne, men inget tyder på att hon var narkoman. Hon är öppen vad det gäller hennes relation till alkohol, och vad hon gör då hon var berusad. Hennes umgänge lite senare i livet med regeringdchefer etc. tyder inte på att hon skulle vara narkoman. Hennes ibland irationella beteende beror nog snarare på att hon hade en bipolär sjukdom.

Calle_Jr blandade ihop hennes levnadsöde med Billie Holiday... Billie var mer ett offer medan Nina var en fighter.

Link to comment
Share on other sites

1966 släpper Colpix Records nina simone with strings utan Ninas kännedom. Inspelningarna är gjort tidare och strängarr. är pålagt senare. Jag har inte hört skivan, men det sägs att hennes röst nästan försvinner helt.

Samma års släpper Philips Records LET IT ALL OUT och WILD IS THE WIND.

DSC_2163-1.jpg

Detta album känns lite modernare än tidigare album. Titelspåret och Four women sticker ut.

Samtigt med många skivsläpp också massor av konserter och det årliga två dagars Nyårsfirsandet med Big Willy i London, Wilhelm Langenberg var delägare i Philips Records och blev en nära vän till Nina.

Link to comment
Share on other sites

HIGH PRIESTESS OF SOUL, vilket var det sista albumet med Philips, släpptes 1967. Saknas i min samling :diss:

Det är rätt spännande att lyssna på ett nytt album av Nina. Vet inte riktigt vad man ska förvänta. Samma år kom NINA SIMONE SINGS THE BLUES. Detta är lite tuffare och råare än tidigare album. Absolut ett måste om man gillar henne generellt.

DSC_2164-1.jpg

Här finns bl.a. en ny variant av "House of the rising sun" ( hon spelade in redan 1961, långt innan Dylan och The Animals). Annars tycker jag att Do I move you och I want a little sugar in my bowl sticker ut. Det är den första skivan med RCA VICTOR, här finns också nya musiker;

Gitar Rudy Dtevenson & Eric Gale

Trummor Bernad Pudie

Bas Bob Buchnell

Orgel Ernest Heyes

Munspel och tenorsax Buddy Lucas

På det personliga planet arbetar hon extremt myckat. Malcon X som var en förebild för henne mördas och hela "Civil Rights Movement" bötjar gå på knä.

Edited by Sigge
Link to comment
Share on other sites

SILK & SOUL släpptes av RCA Victor i oktober 1967. Detta album går mer åt soul hållet än tidigare album.

DSC_2169.jpg

Personligen tycker jag att detta album är lite ojämt, här finns bl.a. I Wish I Knew How It Would Feel To Be Free som är riktigt bra, lika så Go To Hell samt en barnvisa, Turning Point med ett starkt och tydligt budskap. Detta är blandat med Burt Bacharach´s The Look Of Love vilket tangerar till hissmusik.

Link to comment
Share on other sites

`NUFF SAID är i huvudsak ett live album, inspelat 7 april 1968, tre dagar efter mordet på Dr. Martin Luther King.

DSC_2167.jpg

Hennes basist, Gene Taylor skrev Why? (The King Of Love Is Ded). Ett mycket känslosamt stycke. Även om det framgått tidigare så blir hennes starka känslor för Civil Rights Movement mycket tydliga på detta album.

Här finns också I Ain´t Got No, I Got Life från musikalen Hair vilket var en av hennes största hit.

Min variant av detta album är en Monoutgåva som jag hittade på maknaden i Rennes.

Edited by Sigge
Link to comment
Share on other sites

TO LOVE SOMEBODY släpptes 1969 som en uppföljare på `NUFF SAID. Dert är ett studiealbum som inspelades under ett par år.

DSC_2174.jpg

Detta är en samling av populära låtar från mitten till slutet av -60 talet, flera var riktiga landsplågor, så det kan tyckas lite vågat, men här känns det mesta riktigt bra. Framför allt Cohens Suzanne och Dylans Just Like Tom Thumb´s Blues.

Förutom en stor orkester, vilket är lite ovanligt på hennes album så spelar också;

Charles D. Alias - Drums

Weldon J. Irvine - Organ

Al Schackman - Guitar

Gene A. Perla - Fender Bass

Doris Willingham - Vocalist

Virdia Crawford - Vocalist

Al Schackman finns med på de flesta av hennes album Han är också en personlig vän.

Edited by Sigge
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Det är vid denna tid som hon lägger sin vigselring på nattduksbordet, lämnar man och barn, fullständigt utarbetad, för att åka till Barbados. I sin biografi säger hon att avsikten inte var att skiljas, men så blir det i alla fall. Jag tror detta händer 1971, strax efter hon släpper HERE COMES THE SUN.

DSC_2175.jpg

Detta album påminner rätt mycket om TO LOVE SOMEBODY, en mycket "popigare" Nina Simone än hennes tidigare album

Titellåten lånar hon från Geoge Harrison, här finns ocks också Bob Dylans Just like a woman, Mr Bojangels och en up-tempo versoin av My Way mm.

Edited by Sigge
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

1974 släpps EMERGENCY WARD av RCA. Detta är ett livealbum där första sidan är ett drygt 18 minuters medley med George Harrisons My Sweet Lord och Today Is A Killer, ett poem av David Nelson och musik av Nina. Sida 2 består av Poppies och av George Harrisons Is´t It A Pity

Precis som hennes senarest album drar detta åt det "poppiga" hållet. Poppies får jag inte riktigt ihop annars tycker jag detta är ett starkt album, även om det är lite udda.

DSC_2186.jpg

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

I början av 70-talet lever Nina Simone det goda livet på Barbados (I dedicateted my life to become a beach bum.) Hon har en lång kärleksaffär med Earl Barrow, dåvarande premiärminister på Barbados.

Men då börjar också en rad med problem. Hennes tillgångar kontrolleras av hennes man, detta kommer hon inte åt förrän skiljsmässan är klar. Samtidigt börjar de amerikanska skattemyndigheterna intressera sig för henne, tydligen har skatteinbetalningar inte skötts riktigt som de borde. Hennes man, Andy Stroud, var också hennes manager och skötte allt kring uppträdande och skivinspelningar. Detta får hon nu sköta själv, vilket inte alls fungerar. 1973 släpper hon två album med hjälp av sin ex. man LIVE AT BEARKLY och GOSPEL ACCORDING TO NINA SIMONE, på Stroud label.

1974 släpper hon ett sista album med RCA, IT IT FINNISHED. Detta är ett livealbum. Här blandar hon olika musikstilar och lyckas med konsstycket att få det att fungera ihop. Ok, Let it be me passar väl inte riktigt in, men allt annat fungerar ihop.

DSC_2143.jpg

IT IS FINNISHED tror jag refererar till medborgarrättsrörelsen i USA, vars företrädare har blivit mördade, satta i fängelse eller helt enkelt givit upp.

Enligt skivomslaget har hon bara hjälp av två musiker;

Al Schackman som nästan alltid är med, här på gitar, bas och sitar och

Nadi Qamar som spelar Mama-Likembe (tydligen ett tumpiano?) och Madagaskar Harpa, Tal Viha? och Guinee Kuna? Något är slagverk av någon sort, det kan jag höra.

Sida A

The Pusher, mer känd av Steppenwolf, är en blues/rock låt som framförs med mycket känsla och en trovärdig ilska.

Com´by H´yere - Good Lord är en traditionell amerkans låt. Gospel tycker jag passar bäst.

Funkier than a Mosquito´s Tweeter, är svår att sätt ettikett på, rätt högt tempo, kanske rock.

Mr Bojangel, är ju välkänd. Den finns också på HERE COMES THE SUN (studio)

Sida B

I Want a Little Sugar in My Bowl, en riktig blueslåt, här visar Al Schackman vilket bra gitarist han är. Den finns också på SINGS THE BLUES.

Dambala, musik av Exuma, loka musiker. Kreol kanke?

Let it be me, är ju också en välkänd låt. Men detta är förmodligen en studioinspelning med bl.a. orgel och hon sjunger duet med en okänd mansperson.

Obeah women, också musik av Exuma, i orginal Obeah man.

Hon verkar vara på riktigt bra homör och visar vilker stor performer hon är.

Edited by Sigge
Link to comment
Share on other sites

Så småningom förstår hon att förhållandet med Earl Barrow inte skulle kunde bli mer än just ett förhållande, men hon ville ha mer. På uppmaning från Miriam Makeba följer hon med till Liberia för att fira president Tolbert´s nya regering. Hon hade upskattat Barbados, men Liberia var som att komma hem för henne. Hon umgås med samhällets elit, har en stor aptit på livet i allmänhet och på män i synnerhet. Skivproduktionen är mycket sparsam. 1974 släpps SINGS BILLY HOLLIDAY på Strouds label och 1978 BALTIMORE på CTI Records. Hon lämnar så småningom Liberia, för att för att sätta sin dotter Lisa i skola i Schweiz.

1982 släpper hon FODDER ON MY WINGS på Carrere, inspelat i Paris. Det sista i min nuvarande samling.

DSC_2186-1.jpg

Omslaget och skivan har faktiskt inte samma namn, skivan säger FODDER IN HER WINGS.

Som brukligt blandas här flera musikstilar, från calypso till funk. Visst kännar man igen henne, men hennes röst har mognat och blivit lite mörkare. På samma sätt som Van Morrison´s röst förändrades under åren. På detta album gör hon en reflektion över sitt liv. Jag tycker inte de olika låtarna hänger ihop lika bra som t.ex. På IT IS FINNSHED.

Detta är inte en av hennes starkare album, det har kommit ut i en mycket liten utgåva. Jag hittade mitt exemplar på skivmarknaden i Rennes, enligt försäljaren en första pressning. Skicket är utmärkt. Jag är dock glad över att lyckats hitta ett exemplar.

Jag väntar med spänning på en hög album som jag beställde för någon vecka sedan, jag återkommer.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

Det blev en längre paus än vad jag förväntade mig. Jag tror jag saknar 12 av hennes album, 6 lär finnas i nyutgåva, dessa är beställda. Två har jag nu fått. Vi börjar med den äldsta.

DSC_2192.jpg

NINA SIMONE SINGS ELLINGTON är en live inspelning från 1962. Den har som titeln föreslår musik av Duke Ellington och är storbandsjazz. Till skillnad från tidigare album då hon varit uppbackad av en trio finns här en stor orkester med både stråkar och bleck samt en kör (Malcom Dodds Singers). Inspelningen är gjord under Colpix eran (1959-64). Enligt enligt hennes memoarer har hon full kontroll över inspelningarna. Arrangemangen står hon själv för och här är både standards och mer okänd verk av The Duke. Detta är nog det album som inte påminner om något annat, även om röst och pianospel känns väl igen.

Link to comment
Share on other sites

BLACK GOLD spelades in live på Philharmonic Hall i New York 1969 och släpptes året efter av RCA Victor.

DSC_2193.jpg

Vid denna tiden är hennes album rätt mycket "Pop", men här detta präglas mer av protestsånger. Young Gifted an Black blev också en Civil Right Anthem. Musiken skiftar från stämningsfullt och långsamt tempo till rytmiskt med mycket bongo och tidvis lite stökig musik. BLACK GOLD var Grammy nominerad för « Best Female R&B Vocal Performance » 1971. Aretha Franklin van dock.

Ny gittarist här, Emile Latimer som också bidrar med sång på version två av Black Is The Color Of My True Love´s Hair.

Nu blir det en paus igen med väntan på nya album, stay tuned!

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Så kom jultomten i år också, tillsammans med några Patricia Barber LP från MOFI.

DSC_2281.jpg

NINA SIMONE AND PIANO

En studieinspelning som släpptes 1969 av RCA Victor. Den är inte speciellt tidstypisk för henne, utan lite mer svårtillgänglig. Av materialet har hon skrivet musiken till Compensation, ett poem av Paul Lawrence Dunbar, resten är covers varav Randy Newmans I Think It´s Going To Rain Today och Nobody´s Fault But Mine (trad.) ingår i hennes standard repetoar, de övriga förekommer bara på detta album.

Själv rankar hon detta album högst av alla. Jag tycker det är känslosamt och naket, men försäljningen gick tydligen rätt dåligt.

Det finns fler album beställda, de kommer förrmodligen i januari.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...